Posts Tagged: What’s Next


22
Feb 10

Veckan som gick – vecka 7

Och så gick en vecka i våra liv som aldrig kommer åter.

Det är svårt att låta bli att kommentera förra veckans stora medborgarjournalistiska bragd – den som Jesper Nilsson gjorde när han filmade poliserna i tunnelbanan, och sedan lyckades återskapa de raderade bilderna för att publicera i sin blogg.
Jag är nämligen förvånad över att storyn inte fångats upp och fått den uppmärksamhet den så väl förtjänar i gammelmedierna. För precis som Kjell Häglund skriver – Jesper Nilssons upplevelse är inte bara en riktigt bra story, utan flera.
Och att det inte var någon av de stora drakarna, eller Public Service som var först, betyder verkligen inte att storyn är uttömd. Där finns många trådar att dra i.

Därför är det skönt att bloggvärlden tar vid där gammelmedierna inte gör sitt jobb. Rasmus Flesicher sammanfattar bra, läsa hans post och följ länkarna.
Läs också gärna Per Hultengårds och Robert Roséns inlägg i Medievärlden.

På senare tid har vi inte sett några bloggbävningar, däremot flera goda exempel på grupparbete i bloggosfären, där bloggare tillsammans sökt sanningen och granskat olika händelser och gått till botten med sina frågor. Per Torberger fastnade för en tweet om Samsung, och nyfikenheten tog överhanden. Åsk Wäppling tog kontakt med Samsung. Också Hans Kullin hakade på. Bra jobbat. Och när jag ändå hyllar Kullin vill jag passa på att säga grattis till sex år av fantastiskt bloggande på Media Culpa!

En annan bloggare som tar sitt medborgerliga ansvar och gör en utmärkt intervju med SJ:s twittrare än Lotten Bergman. Läs!
SJ som visst sitter i krismöte med Banverket när detta skrivs. Den här helgen har visst varit den värsta i mannaminne i antalet inställda tåg räknat. Synd då att inte @sj_ab twittrar annat än på kontorstid. Andra är mer alerta, så som Headweb, som genast såg sin chans till smart marknadsföring:

Bild 45

Det är läge att säga grattis till Dagens Nyheter, och till Björn Wiman, som blir tidningens nya kulturchef när Maria Schottenius drar sig tillbaka och får den som Emanuel Karlsten påpekar underliga titeln “senior culture columnist”.
Spekulationerna är såklart igång om vem som ska ta över på Expressen efter Wiman. Andreas Ekström säger sig veta. Makthavare.se spekulerar och räknar upp en rad kandidater där jag personligen tycker att Kjell Häglund låter mest spännande.

På onsdagarna publicerar internetkunskap.se nya filmer för utbildning av i första hand skolelever i högstadiet och gymnasiet, denna vecka var det Jerry Silfwers tur att tala om källkritik. Filmerna har rönt en del uppmärksamhet, och visat sig funka också för en betydligt äldre målgrupp. På onsdag är det min tur att tala om upphovsrätt.

Hör du till dem som byter grejer på Gowalla? Som tävlar om att logga in på flest platser och hoppar jämfota när du får en pryl till samlingen som du inte hade innan?
I helgen var det några svenska gowallaanvändare som utnyttjade en bugg i tjänsten för att logga in på ställen som senaten i Washington och Big Ben för att visa sitt stöd för Terri Carlson, som är ett offer för sjukförsäkringssystemet i USA. Hackerbus när det är som bäst.

Förra veckans stora nyhet – Google Buzz – har det varit ganska tyst om de senaste dagarna. Anders Mildner skriver om möjliga orsaker till det.
Och Axel Andén uppmärksammar hur Google lyckades upphäva källskyddet när tjänsten rullade ut. En bokmal anfaller utvecklar resonemanget om källskydd.

En annan nyhet förra veckan var Flattr, än så länge i Betastadiet och här på SSBD testar vi för fullt… :)
Om du använder tjänsten tycker vi såklart att det är jättekul om du Flattrar oss. Använd knappen till höger bara.
Själv har jag talat om Flattr som en mikrobetalningstjänst, men blir nu uppläxad av Rasmus Fleischer som bestämt påpekar att det handlar om donationer.
Det intressanta är väl ändå att det handlar om frivillighet. Vare sig vi kallar det frivillig betalning eller donation.
Och att frivilligt betala några kronor för en blogg eller artikel tror jag på sikt är mycket smartare än att få folk att betala för att hänga på den egna sajten.
Läs gärna Björn Alberts – Varumärket behöver en sfär, inte en webbplats. Det är ju det så mycket går ut på för oss som pratar oss varma för sociala medier och internet i allmänhet. Ekosystemet, att inte låsa in sig på sin sajt, att finnas där konsumenterna finns, och att samtala, inte predika.
En annan lång men läsvärd post är denna om deltagarkultur. Det är den varje aktör som befinner sig på internet måste försöka förstå för att lyckas.

Både Flattr, Buzz och Jesper Nilssonscoopet diskuteras för övrigt i förra söndagens upplaga av What’s Next, med Joakim Jardenberg och Anders Mildner i panelen.

En av männen bakom Flattr, Peter Sunde, skriver idag och ifrågasätter den polisutredning som skulle försöka hitta läckan om domen från Tingsrätten, en utredning som nu är nedlagd.
Och apropå polisen – Kristofer Björkman uppmärksammar den kommande polisradiotystnaden, som jag tycker att det är väldigt tyst om. Läs gärna kommentarerna till inlägget, och tyck till du med!
Inte minst med tanke på Jesper Nilsson-historien är det skrämmande på fler än ett sätt att polisens möjligheter att arbeta utan insyn utökas, ett demokratiproblem indeed.

Youtube har fyllt fem år, och det firar vi på SSBD genom att tipsa om Emanuel Karlstens lilla sidoprojekt Youtubes bästa klipp.
Youtube själva firade med att livesända en presskonferens där Tiger Woods gjorde nån slags pudel.

Trots utbredd skepsism visar det sig att de allra flesta journalister idag använder sociala medier som källor till nyheter.
Och trots skepsismen struntar de ofta i att kolla upp källorna.
Jag får nästan alltid frågan när jag föreläser. Den om källkritik. Som om det inte gällde på nätet, eller var svårare eller gick till på ett annat sätt.
Svaret är väldigt enkelt – det fungerar precis om det brukar. Man kollar upp källan, och söker efter flera av varandra oberoende. Det är dessutom ofta enklare på internet, framförallt går det snabbare.

Att sociala medier är en aldrig sinande källa glöms ibland bort i jakten på klick och läsare, även om bland andra Sydsvenskan visat att exempelvis Twitter går utmärkt att använda som kanal för nyhetsrapportering. Nu testar också Kristianstadsbladet nya grepp på Twitter.

Och oavsett om man är i mediebranschen eller ej fungerar Twitter utmärkt om man söker kompetens eller hjälp av olika slag. Här ett konkret exempel. Som i och för sig inte känns särskilt upplyftande för de tidningar som sliter för att få in annonspengar och redan tappat så det räcker, inte minst platsannonser…

Simon Sundén skriver bloggposter om olika underskattade sociala medier, och senast på tur var Flashback.

Medievärlden har testat sin nya sajt i veckan. Jag hann få en tjuvkik innan mitt nät bröt ihop. (Har åkt en del tåg i veckan.) Tyvärr haj jag inte hunnit fördjupa mig tillräckligt för att få en vettig uppfattning, men den första anblicken var definitivt ett lyft. Läs gärna Axels resonemang om kommentarer på sajten, och om fördjupningar.
Kommentarer ja. Jag är ju en vän av kommentarer, anonyma och ickeanonyma. Och tycker att Aftonbladets senaste kommentarsrekord är imponerande.

Det känns som om jag borde skriva något om OS. Jag nöjer mig med att säga att det är de sociala mediernas OS, och att hänga på Twitter när det är ett spännande lopp som dubbeljakten igår skapar ett intresse, så att till och med jag slog på teven och satt och svettades och gjorde konstiga gutturala ljud de sista minuterna innan det stod klart att Sverige tog hem guldet och bronset.
Den nationella glädjen och spänningen smittar av sig.

Bild 10

Och när jag kommer på mig själv att plötsligt bry mig om OS för att mina vänner gör det, och dessa vänner är vänner på Twitter – ja då skenar tanken och möjligheterna känns oändliga.

Ni som är intresserade att upplage-och räckviddssiffror har säkert redan koll, annars hänvisar jag er till Medievärlden som förhoppningsvis fungerar snart igen. (Den ligger nere för tillfället vilket jag gissar beror på att man rullar ut nya sajten)
Kan bara säga att det är fascinerande hur alla tidningsledare oavsett åt vilket håll siffrorna går på något vänster vis lyckas tolka dem till den egna tidningens fördel.

Med det låter jag Peter Englund få sista ordet denna vecka.


15
Mar 09

Veckan som gick – vecka 11

Det är mycket nu.
Förra veckan blev det ingen veckosammanfattning, så denna vecka väljer jag att skriva kort hellre än inte alls.
Det kanske till och med är bättre, lättare att läsa och få överblick?

I måndags var tanken att Medievärlden skulle släppa sin nya sajt. De stötte dock på en del bekymmer och istället skrevs nyheterna i bloggen. En alldeles utmärkt lösning som fungerar så bra just på grund av transparensen. När man som läsare blir ständigt uppdaterad om hur och varför står man ut med ganska lång nertid.
Hur som helst – på tisdagen var det äntligen dags, och Medievärldens nya sajt talar bäst för sig själv, även om de har haft fortsatt strul med servrar och legat nere under längre stunder.
Jag älskar gränslösheten, lekfullheten och viljan att verkligen testa allt som testas kan. Det är nu det börjar!

I veckan har också DN På stan bytt utseende. Spana in här.

I dessa redesigntider är det också läge att ta en titt på de mobila sajterna och tjänsterna. Aftonbladets mobilsajt har tredubblat trafiken det senaste året.

Bloggar kan användas till mycket. Svenskan använder Ledarbloggen till att söka efter sommarvikarier till ledarredaktionen. Ett bra grepp gissar jag, då de flesta intressanta kandidaterna till jobbet antagligen läser den bloggen.

När vissa utvecklas och provar nya idéer tar andra jättekliv tillbaks. Helsingborgs Dagblads webbredaktör Sandra Jacob kommenterar här. Det verkar som om Paul Ronge gillar Dagens Medias nya grepp, enligt den här i övrigt mycket intressanta bloggposten om de numera ganska tråkiga motsättningarna mellan bloggvärlden och de etablerade medierna.

Så veckans snackisar, jag börjar med bomben som släpptes i torsdags, den att ägarna drar sig ur Mindpark.

Det känns tråkigt, mycket tråkigt. Jag tvivlar inte ett dugg på att Jocke med medarbetare kommer att hitta andra vägar att jobba med det de är bäst på – utveckling, idékläckande och genomförande av spännande idéer. Men det är tråkigt att inte mediehusen verkar se sitt eget bästa, att de inte tar vara på en sådan tillgång som de har i Mindpark.
Mindpark som är en porsche där Stampens motsvarighet MktMedia är en långtradare.
Tydligt inte minst efter Bosse Svenssons senaste artikel i Medievärlden. Som utlöst diskussioner både på Bloggy och Jaiku.

Andra som kommenterar nyheten om Mindpark är tdh.se, Jonas Lejon, Svenåke Boström och Rolf van der Brink. Dagens Media, Medievärlden och Medievärlden igen.
Här ett kort klipp där Jardenberg berättar vad som händer härnäst.
Och kanske lite ironiskt – här är bloggposten på Mindpark, lägesrapport från 2008, som publicerades strax innan beskedet att Mindpark kanske kommer att läggas ner.

Helins twittrande har jag redan skrivit om, och han har fått lovord från många andra.
Så i fredags kom det plötsligt kritik från ett märkligt och oväntat håll.
Jag skulle inte varit förvånad om den kommit från Jan Guillou eller Siewert Öholm, men nu kommer den från PR-konsulten Brit Stakston på JMW kommunikation som är känd för att ligga i framkant när det gäller transparens och sociala medier.

Jag förstår ärligt talat inte kritiken.
Om det är som Stakston skriver, att hon möter människor som fullt allvar tror att Helin plötsligt inte kan göra publicistiska beslut utan att tala med läsarna på Twitter, så är det inte Helins tvittrande det är fel på, utan kunskapen hos de personer Stakston möter.
Den kunskapsluckan avhjälper man inte genom att kritisera Helin i en branschtidning på ett sätt som ger nya argument åt dem som redan är rädda så det räcker för “allt det nya”.

Jag tycker att man bör uppmuntra initiativ och uppmuntra dem som vågar testa, precis så som Helin nu gjort, och fortsätta förklara, utbilda och leva sociala medier så att andra kan förstå, istället för att öka på den skeptiscism som är utbredd så det räcker.
SJälvklart bör man kunna diskutera och inte odelat hylla all transparens, som JMW:s Björn Mellstrand skriver ikväll. Men jag står fast vid att just Helins twittrande inte hör till den sortens transparens som är skadlig för någon.

På Twitter var det många som inte alls förstod Stakstons kritik och hennes försök till förklaring gör i varje fall inte mig klokare.

Själv tycker jag mig ha sett något som jag kallar “Helineffekten” på Twitter under veckan, många äro de mediamänniskor och andra som plötsligt skaffat Twitter-konto sedan de blivit nyfikna på just Helins “Etik i natten”. Bland dem som börjat twittra på allvar finns hela Newsmillredaktionen, PM, Leo och Karin.

En annan frukt, och en betydligt viktigare sådan, av Helins twittrande är det samarbete i kampen för Dawit Isaaks frigivande som nu inleds mellan de stora tidningarna i Sverige. Det började med att han gratulerade Thomas Mattsson till cehfredaktörsskapet på Expressen och samtidigt ställde frågan om de skulle jobba ihop om Dawit Isaak, och bjuda in Svenskan och DN. Fler har hakat på. Om detta har jag skrivit mer här, och det kommer att följas upp till veckan. I morgon är också tanken att nya sajten dawit.se ska se dagens ljus, och samla alla flöden från alla tänkbara källor som skriver om Dawit Isaak. Vill du och din sajt vara med på något sätt? Läs mer här.

Ett annat spännande samarbete som snart ser dagens ljus är det mellan Fokus makthavare.se och Almedalsbloggen. Här hittar du hela pressmeddelandet om samarbetet:

Nyhetsmagasinet Fokus och gänget bakom Almedalsbloggen relanserar i början av maj webbsidan makthavare.se, som blir en modern webbaserad plats för politisk realtidsbevakning, analys och granskning.
Nya makthavare.se blir en plats på nätet där både nybörjare och proffs på politik får aktuella händelser beskrivna både lättsamt och insiktsfullt. Bevakningen kommer att ske med fokus på de personer som formar den svenska politiken.

En del undrar om mikrobloggandet ska slå ut det traditionella bloggandet. Det tror jag inte en sekund, jag tror att de kan komplettera varandra alldeles utmärkt. Och ses som två helt olika saker. Det tror Thord Daniel Hedengren också:

Most tweets are short, uninteresting and unpolished nuggets. Sometimes they are brilliant, but most often they are not. Every little thought that ends up on Twitter is a blog post not written, and since most of the tweets are unpolished nonsense, it really isn’t a loss for traditional blogging.

Diskussionen om kommentarer pågår ständigt och rädslan för att släppa läsarna fria är utbredd. Här en notis om hur JK ställer sig till ett fall där en kvinna känt sig kränkt av vad som stått i kommentarsfältet på Sydsvenskan.se.

Sören skriver om ett forskningsprojekt om läsarmedverkan.

Daniel på Mindpark har skrivit om vikten av utbildning i sociala medier.

Veckans internationella utblickar:

Journalism students “don’t read papers”:

The journalists of the future are rapidly moving away from traditional news services, saying they are impractical compared to new media.
A survey of Australian journalism students found 90 per cent of students do not like reading the newspaper, preferring to source news from commercial television or online media.

Kul är det att följa NRKbeta, här bara ett av deras innovativa projekt, som har att göra med opensource och video på nätet.

Hos What’s Next kan man höra James Cridland från BBC tala om att alla medieföretag måste förstå de sociala medierna.

Time försöker sig på att spå vilka tio tidningar i USA som står näst på tur att lägga ner:

1. The Philadelphia Daily News. The smaller of the two papers owned by Philadelphia Newspapers LLC, which recently filed for bankruptcy. The company says it will make money this year, but with newspaper advertising still falling sharply, the city cannot support two papers, and the Daily News has a daily circulation of only about 100,000. The tabloid has a small staff, most of whom could probably stay on at Philly.com, the Web operation for both of the city dailies.

Hela listan med motiveringar finns här.

Via Vassa Eggen hittar jag den här listan på åtta anledningar att inte försöka ta betalt för innehåll på webben. Läs och begrunda.
(en bättre idé är kanske att göra som google, kartlägga besökare för att skräddarsy annonseringen…)

Chris Andersson, Open source is a company; social media is a country.

Veckans nedskärningar:

Norra Skåne minskar från fem till en (!) fotograf.

Svegfors omorgansierar för att spara pengarSveriges Radio. Som det verkar är det i direktionen/administrationen de största besparingarna ska göra.

Östersundstidningar skär ner tre journalisttjänster.

Veckan som kommer:

SvD.se släpper sin nya sajt.
Rättelse: Nu var jag lite för snabb, sajten ska skjutas ut den 26 mars, alltså nästa vecka, inte innevarande.

Publicistklubben har ikväll debatt om upphovsrätten och vad en urholkad sådan kan få för konsekvenser för journalistiken. Sänds live för den som kan inte vara på plats.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


1
Feb 09

Media Evolution Blog Race (på svenska)

People pay for context, not content

Nyheter har mer eller mindre alltid varit gratis.
Det nyhetskonsumenterna betalat för har alltid varit paketeringen, distributionen.
Självklart är det nyheterna de vill åt, men priset de betalat har inte tillnärmelsevis täckt kostnaderna för det journalistiska arbetet.

Idag är det många som lägger stora pengar på dyra teveapparater, datorer och bredbandsuppkopplingar. Man köper mobiltelefoner och satsar på abbonemang som ska mesta möjliga uppkopplade tid till minsta möjliga pris.
Många köper också tidningen, men det är inte nyheterna de betalar för. De betalar till största delen för att få den tryckt på papper och hemburen tidigt på morgonen.

Innehållet, journalistiken, är det allt färre som är beredda att betala för. Allt fler protester höjs mot tevelicensen, många säger upp sin morgontidning och fler väljer att inte ens börja ha den. De försök som gjorts att ta betalt för journalistiskt innehåll på nätet har inte varit särskilt lyckade.

Det här är så klart inte hela sanningen. Det finns fortfarande lyckade satsningar på redaktionellt innehåll som står för sig självt. De goda exemplen i Sverige är till exempel veckotidningen Fokus, som fokuserar på nyheter och fördjupning, och Filter som månadsvis satsar på gediget redaktionellt innehåll, som folk faktiskt är beredda att betala för att både få tryckt på papper och utdelat med posten.

Men dagspressen har hamnat någonstans mitt emellan. Morgontidningen bjuder oftast på gårdagens nyheter. Få hinner läsa den innan de ger sig iväg till jobbet och under dagen kan de flesta uppdatera sig med vad som hänt och händer i omvärlden. Gratis. Utan att betala ett enda öre. Samtidigt som mediehusen satsar stora pengar på att publicera i alla kanaler och den fördjupande, granskande journalistiken som det ändå finns ett intresse för att betala för blir lidande.

Så vad ska då tidningshusen göra i tider när de flesta gärna betalar för distribution men mindre för det innehåll man levererar, och papperstidningen i sig inte anses värd att betala för att få hem i brevlådan?

Kanske som Joakim Jardenberg på Mindpark föreslår idag. Sluta trycka tidningen:

Illa är också att de som känner till det tolkar det som en passiv åtgärd. Visst finns det besparingar att göra på papper, tryck och distribution, men det är inte det som är det viktigaste. I synnerhet inte för oss som verkar på en lokal marknad. Låt oss testa att vända på perspektivet och se det som en aktiv åtgärd. Om vi inte sitter och väntar på att utvecklingen ska tvinga oss, utan vi istället placerar oss i förarsättet och tar ett radikalt grepp. Vad händer om…

Som vanligt handlar det om annonsintäkter. Jag använder igen Helsingborgs Dagblad som ett exempel. Tidigare har vi kunnat läsa att man plockar in ca 500 miljoner om året i reklampengar, huvuddelen från den lokala marknaden. 95% av de pengarna placerar marknaden i den prenumererade morgontidningen. Men vad skulle hända om vi tog bort den möjligheten?

Utan morgontidningen som reklamplats hade säkert en del av pengarna istället hamnat i andra lokala medier. Jag kan tänka mig att både RixFM och TV4 hade jublat. Men vi måste vara otroligt klumpiga för att inte vinna den största delen av kakan till våra egna kanaler. I synnerhet som läsandet av både vår webb och vår gratistidning rimligtvis ytterligare skjuter i höjden utan konkurrens från en prenumererad morgontidning.

För visst finns en publik för det innehåll mediehusen levererar. Intresset för nyheter kommer inte att försvinna. Och någon måste sortera i informationsflödet. Någon måste utan andra intressen än att berätta sanningen och oberoende granska makten faktiskt ta reda på saker. Precis som det alltid har varit. Men det har inte betalats av nyhetskonsumenterna. Intäkterna till medieföretagen har med undantag av Public Service i praktiken alltid kommit från annonsintäkter.

Därför är Jardenbergs tankar otroligt intressanta. De annonsörer som vill nå ut till sin lokala marknad – var skulle de vända sig om möjligheten att annonsera i den tryckta tidningen försvann? Varför inte till den lokala nyhetssajten?

För det är annonsörerna som betalar journalistiken. Inte konsumenterna.
De betalar för distributionen. Sin dator, sitt bredband, sin mobiltelefon.
Och den rådande lågkonjunkturen är väl ett utmärkt tillfälle att istället för att satsa på kostsamma tryckpressar våga satsa på att bli bäst på nätet – inte bara på innehåll, utan också för de annonserande kunderna som tidigare varit papperstidningen trogna men har lika stort behov som tidningarna av att hitta nya modeller för sin överlevnad.

Jag tror nu inte att det modet finns hos svenska mediehus, flera av dem lägger nog hellre ner titlar och stänger fabriken.
Men kanske någon vågar testa mellantinget? Satsa på en stark nyhetswebb och lokala annonsörer, och samla det bästa och de mest gedigna fördjupningarna i en veckotidning á la Fokus, som de betalningsvilliga också kan få betala för, det den faktiskt kostar?

Tidigare poster i Media Evolution Blog Race:
Peter Sunde: Chris Anderson visiting Malmö
Martin J Tjörnkvist: Keep what you got buy giving it all away
And comment from What’s Next.

Den här texten finns också på engelska här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


27
Jan 09

Bloggstafett inför Media Evolution

Nästa onsdag, närmare bestämt den 4 februari, gästar Chris Anderson Sverige och Malmö, under eventet Media Evolution. Chris Anderson är den Anderson som är chefredaktör för Wired Magazine, som skrivit boken “The Long Tail” och som snart släpper boken “Free”.

Jag ska dit, och SSBD ska också delta i en bloggstafett inför evenemanget. Först ut är Peter Sunde från The Pirate Bay, nu på onsdag.
Sedan följer Martin J Thörnkvist, Morten Lund, och på söndag är det min tur.
Måndag skriver Mikael Zackrisson och slutligen på tisdag är det Eirik Solheim som tar stafettpinnen.

Vi ska alla ska skriva ner våra tankar kring den här artikeln, och teorin om gratis.

Tanken är också att What’s Next ska göra en pocast med Anderson där han får kommentera bloggposterna.

Jag vill gärna ha lite input. Om allt är gratis, hur ska man då tjäna pengar? Vad betyder Andersons teori för mediebranschen?
Läs gärna det här som Jardenberg skrivit om att faktiskt ingenting är gratis, med utgångspunkt i en diskussion med chefredaktörerna Thomas Mattsson, expressen.se och Sören Karlsson, hd.se.
Waldemar Ingdahl skrev nyligen en post med rubriken “Slutet för gratis är gott”:

Wall Street Journal skriver att en studie från Efficient Frontier tar fram att intäkterna från betalda sökresultat föll med 8% under 2008. Inte bra nyheter för bland annat Google, Microsoft och Yahoo!
Tidigare var det att det inte växte lika mycket. Det kan få fler tråkiga konsekvenser. Hur kan det gå för andra typer av annonsering på nätet? Det har varit annonseringen som betalat mycket av gratistjänsterna, inte minst de för internet oerhört viktiga sökmotorerna.

Vad innebär detta? Är Chris Anderson ute och cyklar?
Tyck till, ifrågasätt, ge konkreta och praktiska exempel om ni har några.

Uppdaterat eftersom:

Peter Sunde: Chris Anderson visiting Malmö.
Martin J Thörnkvist: Keep what you got by giving it all away.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , g


8
Dec 08

Veckan som gick – vecka 49

Mindpark har i vanlig ordning publicerat intressanta siffror, som visar att annonseringen i dagspress kommer att tappa hela nio procent nästa år, medan internet ökar sju procent. Vilken tur då att i princip hela dagspressen finns på nätet också. Läge att ta för sig av den tårtbiten. Medievärlden har skrivit om rapporten, och intressant att notera är att folk vill inte ha reklam som de inte valt själva.
I USA går det väl sådär för annonseringen i dagspressen. Även här presenterar Mindpark fin statistik. I Ad Age har man gjort en undersökning där det visar sig att få vill betala (läs den fort eftersom Ad Age väljer att ha innehållet gratis endast en vecka…) för att slippa reklam på sin favoritsajt. Vi ponerar – utifrån många undersökningar – att favoritsajten är en mediesajt. Så frågan är sannerligen intressant: om besökarna hatar reklam men inte vill betala för att slippa den så sitter alla i en knepig sits: i slutänden kommer marknadsförarna att se att de inte får ut den effekt de förväntar sig och antingen kräva mer intrusiva reklamformat (dumt men inte en helt ovanlig “logik” i reklambranschen) eller hitta andra kanaler. Det innebär i sin tur att mediesajterna i det senare förlorar sin inkomstkälla samtidigt som det inte finns något incitament för deras besökare att betala för innehållet – eller i det första fallet så blir reklamen, precis som när det gäller kommersiell TV, så irriterande att deras varumärke (och innehållets kvalitet) blir lidande.

Annan fin statistik presenterar Sören Karlsson på hd.se i sin blogg. Varje vecka. Transparens. We like.

Medieforskaren Anders Fagerjord är ute och cyklar, genom att inte problematisera sitt eget påstående, när han påstår att folkopinionen på nätet, så som en facebookgrupp med 50.000 medlemmar som vill stoppa IPRED, inte spelar någon roll. Opassande har reflekterat kring hans uttalande. Och hennes rubrik är tyvärr talande för mångas inställning, också i de traditionella medierna. “När det är lätt att framföra en åsikt, räknas den inte.” Är det inte egentligen precis tvärt om? Att först nu när nästan vem som helst på allvar kan framföra sin åsikt genom ett knapptryck, har vi på riktigt yttrandefrihet, och i demokratins namn räknas det (att politikers analoga värderingar inte ännu är ikapp den digitala folkviljan är en annan sak).

Även om flera svenska nyhetssajter gör trevande försök att länka till andra, är det fortfarande många som är rädda för att “skicka iväg läsarna” någon annanstans. Här finns nio fina orsaker till varför man ska länka till andra, hittat via Thord Daniel Hedengren på The Blog Herald. Det är skrivet kanske främst för bloggare, men kan översättas till vilken nyhetssajt som helst. Ett par exempel, läs och lär:

Expanding Knowledge – Linking out provides a means for your audience to expand their wealth of knowledge by picking up websites they may not have known about before. This aids in reading content from multiple perspectives. Also, providing links related to whatever niche you are writing about will show readers that you’re an expert in the field and keep up with the latest and greatest for that particular niche. Consider this perceived expertise.
The Beginning Of Conversations – For those that like to take bits and pieces of other blog posts and formulate opinions or provide their own insight into, linking out to those articles provides your audience a chance to read into the content that ignited your spark. This can sometimes initiate conversations which go into a totally different direction.
Build An Audience – If you continuously link out to great content that your audience finds useful, they will keep coming back for more and will most likely tell their friends. The key is to link out to great, resourceful material on a consistent basis. People love it when their desired subject matter has been filtered out so that only the most interesting or useful content appears before them.

Sydsvenskan visar upp mer av sin kommande nya sajt. Här finns en länk som visar hur man kommer att kunna se nyhetsdygnet timme för timme.

Och apropå tidslinjer – här finns en intressant sådan som visar en del av utvecklingen för online journalism.

Sen kan man fråga sig vad PO Yrsa Stenius egentligen håller på med. Utan att lägga sig i sakfrågan är det tydligt att hon inte vill ha en offentlig debatt om PO-beslut, åtminstone enligt Mats Ehnbom, chefredaktör på Norrbottens-Kuriren. Vilket rimmar illa med det nya tänk om transparens och trovärdighet som i varje fall vi tror är oundvikligt om de traditionella medierna ska överleva i framtiden.

Granskarna blir granskade. Allt är offentligt. I veckan utspelades en intressant sådan journalistgranskning i Indien. Och journalisten valde att inte ducka, utan att öppet gå ut och svara på kritiken.

Sveriges radio i lanserar Twingly i projektet Musikhjälpen. Sveriges Radio som ju fick en ny vd vilken avslöjades så sent som i lördags kväll. Märklig tid att släppa en sådan nyhet, och först att publicera var Vassa Eggen. Mats Svegfors är mannen och Medievärlden har skrivit om det, (med flera länkar i den löpande texten.) Martin Jönsson har analyserat tillsättningen av Svegfors och det är inte alldeles muntert:

Han är, framför allt, ingen framtidsman. Och det har inte bara med att göra med att Mats Svegfors är 60 år och en värdetraditionalist: det handlar också om att han har en del att bevisa när det gäller kunskap och visioner när det gäller den moderna mediemarknaden och mediekonsumtionen.
Morgondagens rutinmässiga SR-lyssnare lär bli färre, istället lär det blir fler som lyssnar selektivt via webben och podsändningar – och där möter SR som bekant en helt annan konkurrens än vad de gjort från de kommersiella radiostationerna. Det är oerhört viktigt att vd signalerar vikten av framtidssatsningar: webben på radion är snudd på undernärd när det gäller resurser – och här lär behövas lika rejäla satsningar som på SVT, även i ett kärvare ekonomiskt läge.

Efter att genom åren läst Svegfors mediekritik och allmänna värdekonservatism blir man fundersam.

I måndags var det World Aids Day, och här kan man se litegrann av hur det märktes på nätet.

Martin Jönsson har skrivit en läsvärd postning som handlar om Vinu, en bloggare från Bombay/Mumbai som blev en viktig källa under terrordåden där förra veckan. Jag (Sofia) läste inte så mycket i hans blogg, däremot följer jag hans Twitterflöde som dök upp i Mumbaifeeden tidigt på morgonen den 27 november och jag (Niclas) hittade tidigt hans bilder från Mumbaihändelserna.
Och utifrån händelserna i Bombay/Mumbai är det här en väldigt intressant artikel, Michael Cross på The Guardian ställer sig frågan hur Storbrittanniens regering skulle hantera och agera vid ett terrordåd i relation till de sociala medierna.
En intressant diskussion är också valet att svenska medier skriver Bombay medan en stor del av de internationella medierna väljer Mumbai. Niclas tittade lite närmare på det och förklaringen som DNs språkvårdare och flera andra svenska medier har är:

Så till exempel håller vi i medierna fast vid Burma och skriver inte Myanmar, den rådande militärregimens form. Vi lärde oss också av fallet Kambodja, som blev Kampuchea och sedan återgick till Kambodja, att inte vara för snabba i vändningarna.

I en internationell och globaliserad medievärld kan det vara en något knepig strategi oavsett vilka politiska ställningstaganden man väljer.

Elisabeth Bäck bloggar om avslutningen på Unga Vuxna-projektet. Och påpekar att bara för att projektet som sådant av slutas tar det inte slut. Nej precis. Det är nu det börjar. Det är dags att sätta igång och jobba, för att möta de unga vuxna och deras behov.

Så en bra artikel om Upphovsrätt. Den ska inte hindra, den ska underlätta. Och apropå Ipred så har plötsligt Journalistförbundets upphovsrättsexpert Olle Wilöf uttalat sig, och menar att fildelning inte är ett hot mot journalister. Men allvarligt – var det någon som trodde det?

Ny Orvestostatistik visar att det går rätt bra för de stora nyhetssajterna, även om Svenskan tappar lite.

Bloggen som heter “Stuff journalists like” har skrivit om Googles värde för journalister när de gör research, och Fredrik Wass ställer den relevanta frågan om hur journalistiken skulle se ut utan Google. Svaret får vi i och för sig om vi backar tiden femton år eller så, och snarare visar det här ytterligare vilken revolution vi faktiskt lever i när det gäller information och hur vi söker, producerar och finner den. Relaterat kan vara den här postningen på iFramkant som ställer frågan om Google har förändrat världen.

Att journalister definitivt fått andra verktyg idag än för femton år sedan råder ingen tvekan om. Här en bild av hur det skulle kunna se ut.

I veckan släpptes som vi redan nämnt som hastigast Google Friend Connect, en widget ni hittar i vår högermeny. Också Facebook släppte en liknande app som gör att Facebook tar ett steg ut ifrån det som länge upplevts som väldigt instängt och begränsat. Sören la snabbt in GFC på HD.se.

Jodå. Vi gillar ju webben. Och är väl inte allt för optimistiska om papperstidningen om tio år. Men det finns exempel på dem som lyckas.

Internetworlds/Digitala Mediers Magnus Höij har skrivit en text som måste läsas:

Tvärtom gör vi nog redan idag på tok för mycket själva. Vi tror att vi måste utveckla våra egna system, skapa våra egna processer och vara kungar över hela vårt kungadöme. Trots att det i många fall är ett kungadöme i förfall och misär. Tro mig: det finns få eller inga tekniska hinder för att knyta ihop dina tjänster på nätet med tjänster från andra. Det är snarare lättare än någonsin.
Vi kallar det ”mashup”, din it-avdelning kanske kallar det ”SOA” eller ”web services”. Din styrelseordförande kanske kallar det ”outsourcing”. Din kund kallar det nog ”wow – kan ni göra sådant också?”
Vad som krävs är istället två saker:
– Att du verkligen bidrar med något nytt i paketeringen. Visst kan du dra nytta av andra, men gör det på ett unikt sätt.
– Att du ständigt utvecklar och ändrar. Står man still dör man. Lås inte in dig, våga ompröva och kasta bort det som inte fungerar.

Nya grepp minst sagt. CNN tänker bli en nyhetsbyrå nu också. Och New York Times som skrev den nyheten har börjat toklänka till andra relevanta sajter, både till bloggar och andra nyhetssajter. Om man går in på nytimes.com och klickar på ikonen till höger där det står “Extra”, så får du upp en alternativ etta där länkarna finns. Detta kommenteras i den Whats Next-panel som spelades in på söndag kväll och som Sofia medverkade i. I panelen diskuteras också hur Wikipediaartikeln kring Bombay växte fram i relation till traditionella journalistiska arbetsmetoder. Något som också Kristofer Björkman på Newsdesk har funderat på.

I onsdags var det dags för Disruptive Media, en efterlängtad konferens för alla socialamedienördar i Sverige. Niclas var en av föreläsarna tillsammans med Brit Stakston från JMW kommunikation. På Disruptivesajten kommer högupplösta versioner att läggas upp från alla föreläsningar. Konferensen hade såklart också både en Jaiku och en Twitterkanal. Niclas livemicrobloggade under #disruptive på Twitter.

Värt att nämna är att senaste printupplagan av tidningen Journalisten hade flera sidor om sociala medier. De ligger dessvärre inte ute på nätet och det är så märkligt, så märkligt. Vad är det med branschtidningarnas ovilja att publicera just de artiklar som handlar om nätet på nätet (minns den sociala mediespecial som renderade den lilla dispyten mellan Niclas och Dagens Media)?

Det har skrivits en del om Webb 3.0 och 4.0 i veckan. Vi låter Fredrik Wass stå för sammanfattningen. Och Erik Starck får kommentera.

Tidningen Resumé har i veckan hårdlanserat introduktionen av Twinglylänkar genom att göra korta intervjuer med “Bloggare i branschen”. En av dem var Olle Lidbom aka Vassa Eggen, en annan var Sofia. Ganska smart drag för att få länkar.

I veckan har 1000.apors upphovsmän bröderna Schulman hamnat i knipa då de anmälts för förtal alternativt grov förolämpning. Det visar sig att bröderna inte har något utgivarbevis, och således riskerar att drabbas personligen av anmälningarna. Enligt Alex har de sökt beviset men det är tydligen krångligt, och så säger han att de skrivit de aktuella artiklarna tillsammans vilket också kan bli en liten juridisk nöt att knäcka.
Jaiku finns en diskussion om utgivarbevis för bloggar, vara eller inte vara, för och nackdelar.

En intressant diskussion som pågår i bloggosfären och som känns aktuell med tanke på journalistens nya roll och det förändrade landskapet och trovärdighetskrisen för många medier är den om ifall Journalister ska vara medietränare.
Jonas Morian kommenterar en artikel i Journalisten. Diskussionen sprider sig här och här.

Apropå Resumé kan vi också avslöja att Per Torbergers planerade Bambuserpremiär inte gick så vidare bra. Bättre lycka nästa gång!

Ett försök på att hitta alternativa inkomstkällor för journalistik är genom att slå samman tankarna om mikrobetalning och “crowdsourcing” till crowdfunding av journalistik. En lång artikel finns på PBS Mediashift om detta. Många falluckor men också möjligheter för framför allt en bra hyperlokal gräsrotsjournalistik.

Till sist – inte en video, men den här som vanligt briljanta texten av Anders Mildner, om det journalistiska Skiftet. En teaser:

Men det är ganska sällan som vi diskuterar att förändringen faktiskt också påverkar den som skriver texterna.

För precis som mottagaren har mycket lättare att knyta an till en skribent eller publikation som inbjuder till en öppen dialog, bryr sig också skribenten mer om de texter som tillåts vara dynamiska.

Ens tankar känns helt enkelt mer levande när andra tillåts använda dem. Det är som om man skulle jämföra att prata för sig själv med att prata med sina vänner – det är lätt att inse vilket som är mest givande.

Jag har diskuterat det här med en rad journalister som de senaste åren gått från att skriva traditionella tidningsartiklar till att på något sätt jobba med sociala medier.

Alla har noterat samma sak: ju djupare de engagerar sig i social journalistik, desto mindre bryr de sig om den traditionella journalistiken.

Reblog this post [with Zemanta]