Posts Tagged: Twingly


3
Oct 09

Realtid är inte framtid – bara lite mindre forntid

Det händer mycket på nätet nu. Ni behöver säkert inga påminnelser, men kommer att få det ändå i det här inlägget. Och alla de här spännande sakerna som händer känns vid ett tillfälle eller annat som hela lösningen – eller delar av lösningen. Lösningen på vad, säger du? Lösningen på att få någon form av ekonomi i det här med medier på nätet. Men, för så mycket som jag älskar vad som sker, är jag inte helt säker på att vi kommer åt grundproblemet – nämligen att skapa det människor vill och inte bara vad vi kan ge dem. Tillåt mig tiden och platsen till en liten sammanfattning av vad jag ser som de stora strömningarna på nätet i dag - och hur de även sammantaget inte helt adresserar grundfrågan.

För det första börjar vi få ett grepp om den så kallade realtidswebben – eller nysswebben. Premiären av svenska Twingly Channels är ett exempel på hur vi börjar skapa publika tjänster kring den aktivitet som försiggår precis nu, eller precis nyss. Google Wave kommer att kunna förändra förhållandet mellan realtid och tidlöshet med sin ofantligt spännande teknik.

På andra håll sysslar man med förståelsen av material på nätet utifrån innehållet i sig – semantiken. Här finns allt från de som jobbar med ren ordförståelse till de som är lite slugare och jobbar med kontexten. Oavsett vilket så syftar det till att ge oss möjligheter att snabbare hitta fram till innehåll som är mer relevant, baserat på det faktiska innehållet och inte vad publicisten har sagt att innehållet är.

På ytterligare andra håll jobbar man hårt med att bygga intelligenta lösningar för att ge oss relevant information baserat på var vi är – positionsbaserade tjänster via GPS är ett område som formligen exploderar och utvecklare snubblar nästan över varandra för att kombinera ihop position med information. På mobilsidan ser vi allt från ganska rudimentära karttjänster till “förbättrade verklighets”-tjänster (augmented reality) där du använder din mobilvideokamera som ett gränssnitt mot omgivningen och får information projicerad över sökarbilden. Allt väldigt häftigt och Terminator-aktigt.

Som om det inte var nog så går nätet också emot det vi kan kalla gruppfiltrering – eller socialt sök – där åsikterna från de människor du är sammankopplade ger tyngd åt sökresultat. Vi låter alltså vår sociala kontext fungera som en algoritm på algoritmen. Något som gör att jag aldrig kommer att få samma sökresultat som du – utan vi får mer skräddarsydda resultat.

Men blir vi klokare?

Det försiggår en mängd olika, alla i sig, oerhört spännande saker på nätet just nu. Och alla, inklusive jag, blir lite till oss i trasorna över hur det ska kunna rädda medierna – eller, snarare, rädda mediernas intäktsmöjligheter. Men den senaste tiden har jag umgåtts med tanken på att vi faktiskt inte har kommit närmare problemdefinitionen – vi har bara samlat mer data på hög.

Låt oss titta lite på vad vi faktiskt får reda på, med hjälp av ny teknik – och vad vi fortfarande inte vet särskilt mycket om. Och låt oss låtsas som att vi är publicister – och vad det här ger oss:

Var? Vi vet var du är, det finns ett GPS-chip i snart sagt varenda maskin.
När? Självklart vet vi när du är där du är.
Vem? Hmm, här har vi lite mer problem. Vi kan ha en hyfsad bild av vem du är genom de sociala kontakter du har – men det är en beskrivning av din omgivning, inte av dig. Det är lite som att vi har kritmärkena på asfalten men inte själva kroppen.

    Men det är ändå en rätt fullödig bild vi kan vinna ut, inte sant?

    Nej, faktiskt inte alls. För vi vet inte varför du är där du är – när du är där. Eller vad du tänker göra. Och däri ligger själva kruxet, för “vad” och “varför” – parat med “vem” – är grunden till relevant information. Låt mig utveckla det här lite – det här är nämligen själva fundamentet för hur vi skapar medier och hur vi gör affärer på desamma.

    Mer detaljer i en lika diffus bild

    Att, ur ett publicistiskt perspektiv, få reda på var någon befinner sig ger oss möjlighet att föda den här personen med platsrelevant information. Om vi dessutom får reda på när ger oss möjlighet att filtrera det platsrelevanta till en ännu vassare mix. Med hjälp av information om vem du är – enligt kritmärkena ovan – kan vi dessutom ytterligare salta soppan med sociala filter. Men faktum kvarstår, vi vet fortfarande inte varför du är där du är – när du är det. Och vi vet inte vad du är ute efter.

    Om jag befinner mig på Stureplan kl 17.30 – är jag sugen på en slips eller en stor stark, på väg hem eller ut, ute efter en taxi eller på väg ner i t-banan? Realtid må det vara – men framtid är det inte. Och så länge jag inte aktivt berättar vad och varför jag vill något är jag bara en kropp i rörelse.

    Så här sa smartskallen Edna ErikssonTEDxStockholm, ungefärlig översättning:

    “Fråga mig inte var jag har varit, utan vart jag är på väg – för det är det enda som ligger framför mig.”

    (Hon pratade om livet i allmänhet och mångfald i synnerhet, men andemeningen är så jäkla bra.)

    Alla affärer görs i framtiden

    Och här kopplar man ganska lätt in i vad vi alla vet – att de som finansierar vår verksamhet är intresserade av framtid, inte dåtid. Annonsörernas affär ligger inte i dåtid och inte heller här och nu – utan i “om en stund” eller “längre fram” och de betalar oss för att hitta människor som kan tänka sig att göra den affären med dem. På så sätt har affären kring annonsering växt fram – exponera annonser för tillräckligt många människor, hitta några som gör affären och betala mindre för annons än vad man tjänar på affären.

    När Google svepte fram med sina textannonser var det egentligen samma sak – det är bara betalningstillfället som skiljer. En sökning på Google är att jämställa med en nischad medieprodukt, där läsaren exponeras för hyggligt relevanta annonser utifrån sin sökning – och den stora skillnaden ligger i att annonsören betalar i efterhand. (Något som möjliggörs av att Google inte skapar eget innehåll.) En sökning är det närmaste vi kommer ett “vad” i dagsläget. (Vi famlar fortfarande för att få reda på “varför” – men det är väl mänsklighetens gåta.)

    Vi måste vårda, belöna, vårda mer och belöna igen

    Om man slår samman storheterna från alla befintliga produkter – och de nya – så ger det oss en möjlighet att skapa annonsaffären som slår alla annonsaffärer. Men det kommer att ställa massiva krav på oss att:

    1. Hitta en affärsstruktur som gör att vi kan leva med prestationsbaserade intäkter.
    2. Klarar av att skapa ett tillräckligt bra erbjudande för att få konsumenterna att välja att vara med och berätta för oss “varför” och “vad”. Det här kräver stor samsyn mellan medier och annonsör för att kunna skapa tillräckligt starka skäl för att våra läsare ska ge oss förtroendet.
    3. Konstruera de tekniska system som gör det möjligt att sätta ut relevanta annonser i realtid, på ett sätt som vi alls inte gör i dag.

    För så här är det (skönt maktspråk, btw) – “var” och “när” är ren data, “vem” kan vi tolka oss till från omkringliggande data. Men “vad” och “varför” måste vi förtjäna rätten att få reda på. Och när vi både vårdar och belönar våra läsares förtroende kring den här frågan så kan vi nå hela vägen. Så, ta en liten anteckning om det här – att pungslå våra läsare på information utan att ge dem ett löfte är dömt att misslyckas. På riktigt.

    Det som händer just nu på nätet är spännande och det gör oss lite mindre efter – och lite mindre blinda – än vad vi har varit tidigare. Men vi är egentligen inte närmare att få reda på drivkrafter eller incitament. Så, realtid är inte framtid – bara lite mindre forntid.


    4
    Jan 09

    Året som gick – 2008

    Det är hög tid att sammanfatta året som gått. Många årskrönikor har skrivits, med listor och sammanfattningar av allt viktigt som hänt, så vi försöker oss inte på en helhetsbild av 2008, däremot vill vi lyfta fram de saker som känts viktiga, inspirerande och engagerande för SSBD, helt enkelt sådant vi själva skrivit om och fördjupat oss i under året som gått.

    Same Same But Different

    Den här bloggen föddes sent i februari. Det var några engagerande diskussioner på Jaiku som födde idén om en nischad blogg utifrån hur de traditionella medierna hanterar internet och sociala medier.
    Vi tänkte inte särskilt länge, hade vare sig strategi eller några uttalade ambitioner, det handlade mer om en känsla att vi utifrån våra olika bakgrunder inom reklamvärlden (Niclas) och media (Sofia) skulle kunna ha något att tillföra det nya medielandskapet.

    Responsen lät inte vänta på sig. Det har varit ett framgångsrikt år. Bloggen fick snabbt en ganska stor skara trogna läsare och har kommit att bli en viktig röst i mediediskussionen i Sverige.

    I höstas blev vi nominerade till priset för Årets Nättidskrift. Det kändes som ett stort erkännande.
    Vi har klättrat på listor som Twinglys top100 och Knuff.
    Som en fin avslutning på året blev Same Same But Different utnämnd till bästa medieblogg av Martin Jönsson i hans eminenta årslista.

    Våra veckosammanfattningar - vars tillkomst var lika opretentiös som resten av bloggen – Sofia fick en idé och genomförde den – har många läsare och har blivit viktig läsning för många. Vi har helt enkelt samlat ihop intressanta saker vi läst på nätet under veckan, och försöker sammanfatta det viktigaste som hänt i medievärlden under veckan. Med tiden har vi lagt allt mer möda på att faktiskt hålla koll och inte bara rekommendera sådant som vi själva gillar. Dessa veckosammanfattningar finns numera som nyhetsutskick via mail, för den som inte vill missa.

    2008 – Bloggens år

    Många har sagt det före oss. Och vi instämmer i kören. 2008 blev bloggarnas år. Det har bokstavligen bara rasslat till, och bloggen som för ett år sedan av de flesta ansågs vara “en dagbok på nätet” har plötsligt blivit något att räkna med, för privatpersoner, för företag, för politiker men inte minst för gammelmedia.

    Några viktiga saker vi vill peka ut när det gäller gammelmedias relation till bloggosfären i Sverige:

    Inlänkande av bloggar är något ingen tidning längre kan låta bli att visa. Twinglys tjänst gör det enkelt och de som inte använder Twingly använder andra format men alla större tidningar ser nu till att visa vilka bloggar som länkar till artikeln. De tidningar som ännu inte förstått vikten av detta för det finns ett gäng – halkar tveklöst efter. Detta för att bloggosfären i allt högre grad styr vad som blir “snackisar”, allt fler väljer att låta bloggare rekommendera vilka nyhetssajter man ska läsa och bloggarnas benägenhet att länka till dem som inte bjuder på en länk tillbaks är låg. Väldigt låg.

    Vi tror och hoppas att nästa steg är att se till att också länka till andra nyhetsmedier för att ge läsaren bredast möjliga bild av en händelse.

    Tidningar har på riktigt startat egna bloggar. Det började redan förra året men 2008 har blivit ett genomslag för att “gammalmedia” börjat att använda bloggen som ett professionellt verktyg. Mängden bloggar på tidningarna ökar och det handlar både om att låta personer som tidigare fått nöja sig med veckovisa krönikor få mer utrymme och om att skapa bloggar som följer tidningens olika avdelningar.

    Vi skrev tidigt om Sydsvenskans Redesign, där tidningen låtit läsarna delta i omgörningen av sajten, och under året har flera andra tidningar hakat på och låtit sina läsare vara med och tycka till.

    Inte minst har Medievärlden använt sig av utvecklingsblogg och total genomskinlighet när det gäller sin redesign – mycket bra, då det är en tidning som läses av alla i branschen och därför kanske kan inspirera flera.

    Bloggar har blivit en viktig del av nyhetsflödet vilket innebär att kopplingarna mellan traditionella medier och bloggarna har blivit starkare. Sedan bloggbävningen har det blivit allt vanligare att de större tidningarna i samband med större nyhetshändelser skriver uppföljande artiklar där de refererar till det som skrivits i bloggar och även intervjuar de bloggare som har specialkunskaper i sina ämnen. Bloggares åsikter efterfrågas och fler och fler blir delar av medieetablissemanget och får sitta i TV-sofforna tillsammans med andra tyckare.

    Det kommer bara att fortsätta. Bloggare är idag en del av mediesfären, en självklar del som de traditionella medierna helt enkelt måste förhålla sig till och konkurrera med om nyhetssförmedling och kanske också reklamintäkter?
    Och det faktum att ordet Bloggbävning som myntades i somras av en av Sveriges kanske mest kontroversielle bloggare också finns med på språkrådets lista över nya ord säger en hel del om genomslaget.

    Vad gäller bloggbävningen i övrigt finns det så många andra som bevakat och skrivit om just den på ett bra sätt, så vi känner inget behov att att beskriva den i detalj.
    Däremot kan det kanske vara relaterat och intressant att läsa den här texten som vi skrev i rabaldret som uppstod kring SVT-programmet om FRA och visade hur en blogg kan användas i kommunikationen med gammelmedia, men också hur den kan spela en granskande roll.

    Newsmill

    Ett av årens mest spännande projekt inom gammelmediasfären är Newsmill.
    Vi har följt Newsmill från projektering till entré och är övertygade om att Newsmill bara är ett i raden av liknande projekt och nya former av nyhetsförmedling på nätet som de traditionella medierna måste våga prova för att fortsätta vara relevanta i framtiden.
    Vad Newsmill tagit fasta på är själva essensen i Webb 2.0, nämligen konversation. Diskussion, debatt och människors aldrig sinande vilja att dela med sig av sina åsikter och kunskaper till andra.

    Något som Newsmill också lagt väldigt stor vikt är kommenterandet. Det som vi ofta lyfter fram som en viktig del av nyhetssajterna. Kommentarer som mervärde, kommentarer för att kommunicera med läsarna, liksom de svårigheter som uppstår med troll och spam och rättshaverister som tar över kommentarfälten på visa sajter. Newsmills grundare PM Nilsson har vid flera tillfällen berömt de egna kommentarerna och den höga nivån, och en sak som vi tror är starkt bidragande till Newsmills framgångrika start är just det direkta tilltalet, närvaron och känslan av att man får en relation till sajten och dess redaktörer. Genom att de bloggar, själva kommenterar diskussionerna som pågår och tack vare att de frågar och tar till sig av råd och tips från läsare.

    Vi har också skrivit en hel del om artikelkommentarer och kommunikation med läsare, för den som vill ha en repetition. En mycket intressant diskussion uppstod i anslutning till det här inlägget – i vårt kommentarfält, men också i andra bloggar.

    Mikrobloggens år?

    Många har talat om 2008 som året då mikrobloggen fick sitt genombrott. Vi lyfter ofta fram mikrobloggen och är själva flitiga användare av dem både privat och professionellt, men att säga att de fått ett genombrott är ändå en sanning med modifikation. Antalet användare av mikrobloggar i Sverige är fortfarande försvinnande få. Möjligen kommer ett större genomslag 2009.
    Men. Mycket har ändå hänt och i mediasammanhang har ändå mikrobloggarna och kanske framförallt Twitter utmärkt sig, främst under årets slut.

    Terrorattacken i Mumbai blev för svenska medier ett uppvaknande när det gäller mikrobloggande. För det var första gången som man såg mikrobloggandets styrka som nyhetsförmedlare. Men många har redan tidigare insett värdet av att ha en kanal direkt ut till sina läsare och en kanal från sina läsare direkt in. Genom att lyssna och delta inser man mer och mer att det finns stora möjligheter att använda kanalen för både egna nyheter och för att hitta “andras” nyheter.
    Här finns många möjligheter, inte minst om gammelmedia lär sig att köra ut sina flöden i mikrobloggar och också se till att scanna kanske framförallt tendenserna på Twitter, för att snabbare hitta nyheter och kanske också andra nya vinklingar av de traditionella nyhetsbyråernas material.

    Kanske ännu påtagligare för de svenska medierna blev mikrobloggsdiskussionen efter jordskalvet i Skåne. Men åter igen – mikrobloggens genomslag ska kanske inte överdrivas. Däremot kan man genom både exemplen Bombay och Skåne se att de många källor till information och nyheter som finns på internet blivit en faktor som inte kan ignoreras, och som gammelmedia helt enkelt måste förhålla sig till och försöka att dra nytta av för att överleva.


    Bambuser

    Bambuser har under året blivit ett begrepp i svenska medier. Tjänsten som tillåter att man streamar video direkt från sin mobiltelefon ut på nätet, med möjlighet för tittarna att chatta under tiden har fått ett ordentligt genomslag framförallt under hösten.
    Vi hörde båda till pionjärerna, som testade Bambuser privat, sände från mobil och webbcam, och kom med input till skaparna av tjänsten. Man kan väl säga att vi var en slags ambassadörer som blev förtjusta och genast insåg potentialen.

    Så vad är det så som skiljer Bambuser från vanlig webbteve?
    Kvaliteten är ofta rätt kass. Ljudet är inte sällan i osynk. Ibland hackar det så att man inte alls vare sig ser eller hör.
    Bambuser handlar inte om kvalitet. Inte om inramning.
    Bambuser handlar om närvaro. Om möjligheten att sända här och nu och ge tittaren den riktiga känslan av att faktiskt vara på plats, där det händer, när det händer.
    Många är de tidningar som börjat använda sig av tjänsten, för att rapportera från evenemang, presskonferenser men också för att på försök sända redaktionsmöten och vanliga intervjuer för att ge tittaren möjlighet att delta med egna frågor och kommentarer.

    En annan viktig roll som Bambuser spelat under året är möjligheten att följa evenemang, föreläsningar och konferenser utan att vara på plats, då de allra flesta dylika som handlat om internet, nya medier och framtid faktiskt direktsänts så att man kunnat följa hemifrån eller titta i efterhand.
    Publicistklubben började under hösten att sända sina debatter – mycket uppskattat och något som ger oanade möjligheter för diskussionen att flytta ut från storstadskoncentrationen i Stockholm.
    Strax innan nyåret premiärsände What’s Next, vår favoritpodcast, sitt program genom Bambuser, där de bland annat talade med grundaren av just Bambuser, Måns Adler. Tittning vi rekommenderar!


    Lågkonjunkturen

    Året avslutades i svart. Världsekonomin skakade och mediehusen med den.
    Något som inte alls behöver vara endast av ondo. Nöden är uppfinningarnas moder, och mycket pekar mot att de sociala medierna har många fördelar i en lågkonjunktur. Här finns utmaningar och möjligheter, för dem som vågar.
    Vi tror att många tidningar kommer att få ekonomiska problem. Papper och distribution är bara ett par av de saker som kommer att bli väsentligt dyrare under året som kommer. Samtidigt som den nya generationen i allt lägre grad väljer att läsa tidningen på papper, och de äldre trogna prenumeranterna försvinner.
    Samtidigt som en mängd rapporter under året pekade mot att en allt större del av reklam och annonskakan kommer att satsas på nätet i en lågkonjunktur. Nu är den här. Låt oss utnyttja det! Sluta fokusera på papper. Tänk tidning. Tänk tidning som i nyhet, som i information, som i kommunikation och som i mötesplats. Utnyttja det maximala av varje kanal och inse att en nyhet är en lika viktig och framförallt färskare nyhet när den publiceras på nätet.

    Några få har redan börjat testa alternativa utgivningsformer, så som möjlighet att ha papperstidningen enbart på helgerna. Frågan är vilken tidning som ska bli först med att lägga ner den dagliga utgivningen och istället sammanfatta det viktigaste i ett veckomagasin? Lite som Fokus, men med ett annat utgångsläge och kanske andra målgrupper.

    Tre snabba från 2008

    Gästbloggare på SSBD. Vi började lite blygsamt men hoppas att antalet gästbloggare och texter med andra infallsvinklar än våra egna ska öka under 2009. Hittills har Mikael Pettersson, Camilla Lindberg, Andreas Ekström och Anna Serner skrivit för oss.

    Podcastmedverkan. Både Sofia och Niclas har medverkat i podcasten What’s Next. Sofia har två gånger deltagit i panelen och Niclas var med i en special om terrorattackerna i Bombay.

    Debattartikel i Medievärlden. En sådan skrev vi, som mynnade ut i en intressant diskussion, som vi hoppas fortsätter också i år.


    …och så vill vi passa på att tacka.

    Under året är det många personer som kommit att betyda mycket för oss och för SSBD, när det gäller inspiration, bollande av idéer och glada tillrop i största allmänhet.
    Några har varit särskilt viktiga;

    Joakim Jardenberg och hans Mindpark.
    Jockes aldrig sinande engagemang, hans enorma kunnande, hans rakhet och generositet är en viktig källa för oss. Dessutom är han ett föredöme för hela mediesverige när det gäller transparens.
    Vi använder oss ofta av Mindparks delande av siffror och statistik, och genom Jockes ifrågasättanden väcks nya funderingar som alltid tar saker ett steg längre. Han är inte rädd för att ge vare sig kritik eller beröm, vilket ger honom hög trovärdighet.

    Martin Jönsson.
    Precis som alla andra har också vi lusläst Martins blogg om Reklam och Medier. Precis som många andra håller vi honom och hans kunnande om branschen högt. Vi kommer – som så många andra – att sakna hans blogg och analyser, och det är inte utan en viss press vi läser att han och andra lägger stort ansvar på oss att förvalta diskussionen om medier i Sverige. Vi lovar att göra vårt bästa!
    Och vi gratulerar Svenskan till en ny redaktionschef, som förhoppningsvis blir den som tar tag i vad vi tror kan bli 2009 års viktiga diskussion; hur fördelar vi mediehusens resurser på ett bra sätt så att vi tillfredsställer både de trogna pappersläsarna men också hittar nya vägar, läsare och inkomster på nätet? Hur köra parallella race med både print och nät utan att någon av dem förlorar?

    Axel Andén på Medievärlden.
    Vi har Axel att tacka för mycket, både personligen för SSBD och för det han gjort och gör för tidningen Medievärlden och därmed för hela branschen. Vi tillägnade Axel en egen postning här.

    Emanuel Karlsten på tidningen Dagen.
    Emanuel nämns ofta på SSBD. Också han fick en egen postning i somras.
    Vi kan väl erkänna att vi båda är lite hemligt förälskade i Emanuel. Han gör det han gör på ett så självklart sätt, driven av passion, lust och genom att hela tiden vara sig själv har han lyckats vända en gammal frireligiös skuta som tidningen Dagen till att bli en av de kvickaste vad gäller att ta till sig nyheter och anpassa sig efter den nya verkligheten. Vi vet att Emanuel inte alltid har det lätt, men vi vet att han lyckas göra rätt! Och det är knappast en slump att han också blev utnämnd till årets medarbetare på Dagen. Att han dessutom skriver en av Sveriges bästa bloggar alla kategorier gör honom inte på något vis mindre värd vår respekt och beundran.

    Elisabeth Bäck på VLT.
    Helt enkelt för att hon skriver Sverige bästa chefredaktörsblogg. Som inte sällan får statuera exempel när vi försöker förklara vad som är så bra och viktigt med redaktionellt bloggande och läsarkommunikation.

    Lisa Bjurwald, Siewert Öholm, Bo Rothstein och Mats Bergstrand ska dessutom alla ha en eloge för att de så duktigt hjälper oss och andra att hitta bra argument för varför man ska blogga. För att ni gett oss en del goda skratt. För att ni så öppet outat er rädsla och okunskap vilket ger oss anledning att förklara och förklara igen och igen.

    Därmed vill vi tacka alla våra läsare, våra inspiratörer, alla som gett oss feedback, vi vill tacka alla mediehusen, nyhetssajter och bloggare, ja kort sagt – ni som gör SSBD till vad den är – för året 2008.
    Inför 2009 ser vi fram emot nya utmaningar, nya innovationer och nya spännande diskussioner om medielandskapet, journalistiken och framtiden.

    Läs även andra bloggares åsikter om , ,

    Reblog this post [with Zemanta]

    22
    Dec 08

    Veckan som gick – vecka 51

    Det här blir vår sista veckosammanfattning för i år, sedan tar vi ett välbehövligt juluppehåll.
    Håll tillgodo:

    Än en gång har Twitter varit först som kanal för en nyhet. Flygkraschen i Denver blev först känd genom en Twitteranvändare som var med om flygkraschen – AlleyInsider har sparat ner en hel del av hans tweets. Mashable skriver att det här antagligen är det vi kommer att se mer och mer under 2009. Precis som när det gäller Mumbaiattacken finns det här direktrapportering som ingen journalist kan fixa. Shel Holtz menar att det inte längre går att tänka i de gamla nyhetscyklerna:

    The 24-hour news cycle died years ago with the rise of electronic media and, more recently, the Web, but even that has continued to evolve. We live today in a 140-character news cycle. That is, news has the potential to break as quickly as someone can communicate it over any of the real-time group communication channels.

    Hans slutsatser är hårdföra mot de traditionalister som fortfarande tror att människor i längden nöjer sig med att vänta på nyheterna till morgonen efter.

    But I don’t want this to distract from my overall point. Go ahead and love or hate real-time reporting, but deal with it. The 140-character news cycle is a fact of life.

    Självklart innebär det inte att allt är bra, men det är en del av ett utökat medielandskap där nyheterna får många fler perspektiv.

    Jeff Jarvis har skrivit en bra text om kvalitetsjournalistik, för er som är rädda att den spelat ut sin roll:

    Or are papers victims of time and technology? I wondered whether papers’ masters, like Ditchley Park’s ennobled land barons, are now out of their age. I don’t believe they will be replaced by the workers in the stable – citizen journalists (who weren’t in the room). But I do think we’ll all end up working closer together, tilling smaller fields.

    Relaterat kan vara den här undersökningen som Newsdesk har gjort, som visar att de flesta fortfarande helst talar med traditionella journalister.

    Samtidigt som även traditionella journalister i allt högre grad (fast fortfarande för lite) provar nya vägar:

    Even though nonprofits are subject to the same tough economic times, there are opportunities there. “What I have found in the last several years is that many non-news organizations like museums and foundations, or any educational institution, or any with an educational mission, is often very interested in applying the values of journalism through the information they convey,” said Mr. Glenn. “They want information which is accurate, verified, complete and objective, which is clearly and interestingly communicated to the audience. These are all the things journalists do in news settings, and they can do it as well in non-news settings.”
    Many of these organizations are on the Web, and they have publications of various kinds for educational purposes. Journalists who have Web or new-media skills can find employment with these groups. “They need to move their information onto the Web to expand their bases,” explained Mr. Glenn.
    “Some institutions don’t even know they need journalism, and you need to tell them. I’ve worked with charitable foundations where I made a very strong case that they should provide what is in effect a constant news flow to their community because there’s so much going on in their community that they needed basically to report on the field for their members.”

    Internetworlds Magnus Höij och Ulrika Halvarsson delger sina tankar om traditionell journalistik kontra medborgarjournalistik i sin blogg. Kul läsning.

    Förra veckan berättade vi att också onlinejournalister nu kan få det prestigefyllda Pulizerpriset. Onlinejournalisten Robert Niles har kollat upp vad som gäller och skriver här, till exempel att bidragen måste skickas till juryn tryckta på papper… Nån har inte tänkt hela vägen…

    “Papers” som i tidningar är knappast utrotningshotade. Men paper som papper är det. I varje fall om vi pratar morgontidning. SCA vill höja papperspriserna 20 procent, och det nya avtalet mellan TU och pappersleverantörerna kommer att kännas.
    Och apropå tidning. Vad är egentligen en tidning? I kommentarerna till det här inlägget diskuteras ordet. Och tidningar som i nyheter och information kan ju faktiskt delas ut genom andra kanaler än trycksvärta på papper. Generationen som växer upp nu föredrar att få sina nyheter och kommunicera via sin mobiltelefon. Och apropå mobila tjänster har Anna Serner skrivit ett angeläget inlägg i sin blogg.

    Siffrorna på hur amerikanska tidningar använder sociala medier och internet generellt visar på ett ökat intresse. 2008 innebär en rejäl ökning. 58 procent av de stora tidningarna har under året öppnat för användargenererat material – jämfört med endast 25 procent året innan. Dubbelt så många tidningssajter öppnade upp för kommentarer jämfört med året innan och 92 procent av tidningarna använde sig av sociala bokmärkestjänster vilket för två år sedan endast låg på sju procent. Kravet på inloggning för att få tillgång till allt fritt material fortsätter att sjunka. 2008 är det endast elva procent som kräver att man loggar in. Det är positiva siffror även om man kan dra slutsatsen att amerikanska tidningar fortfarande gärna vill att användarna ger saker men det är färre av dem som skapar riktiga sociala relationer. Det är dock något som också ökar men inte lika snabbt.

    Scott Karp har skrivit på Publishing 2.0 om vad som händer med annonspengarna när tidningen går över från print till webb. Läs gärna hela artikeln, en teaser här:

    Most newspaper companies’ strategy right now is based on the assumption that you can’t shut down the print newspaper because it brings in 90% of the revenue, and you couldn’t possibly support the same news gathering operation with the 10% revenue slice that goes to the website. (The 10% problem)
    There’s just one problem with this assumption. All of the ad dollars that the print newspaper gets are, by definition, ad dollars that the newspaper’s website does NOT get.
    Think about that for a second. Newspapers know that they are competing with their websites for ad dollars. But newspapers are also essentially competing with their websites for survival.

    Jeff Jarvis drar långtgående slutsatser utifrån en vision om digital framtid där han helt enkelt förklarar att tidningar måste inse att de kan vara länknoder för nyheter:

    Clearly, by getting rid of print production and distribution, the LA Times not only gets rid of huge costs – which usually amount to at least half a newspaper’s budget – it also loses both circulation revenue and advertising revenue, which is much higher than digital revenue. As Westphal pointed out in our email exchange, some digital advertising is tied in bundles to print advertising and so the risk is that getting rid of print would hurt digital. But I suspect the opposite would happen: Some of that print advertising will now be forced online. Indeed, I’ve long argued that newspapers should force both readers and advertisers to online – to the future – and turning off the presses would do that.

    I veckan har Ledarbloggen på svd.se nått förstaplatsen i sin Youtubiana. En fantastisk satsning som bjudit på historiska återblickar, allmänbildning och spännande åsikter. Allt i ett, trevligt paketerat och en förebild för journalister överlag som vill hitta nya sätt att arbeta i det nya landskapet. Tänk om varje reporter hade en egen blogg där de kunde dela med sig av sina kunskaper, specialintressen, slaskmaterial som inte har plats i vanliga artiklar och samtidigt kommunicera med läsare och utvecklas, få tips och bygga vidare på gamla historier.

    Twingly har lanserat sin 100-topplista över mest relevanta bloggar. Vi finns med, och inte bara SSBD utan också våra privata bloggar. Bisonblog finns också med, liksom Mindpark, Martin Jönsson och Vassa Eggen. Vi kommer att skriva mer om den här satsningen och om Twingly, håll utkik!

    För er som sett vår widget till höger från Google Friend Connect och inte alls förstått vitsen: Daniel på Mindpark har förklarat vad det är bra till. Läs!

    Onlinevideo – eller tidningarnas TV på nätet går bra. Expressen visar goda KIA-siffror för sin satsning och Aftonbladet har valt att koppla ihop sig med den inte alltid helt politiskt korrekta kanalen Vice Broadcasting System.

    Hos Mindpark finns också denna förträffliga genomgång om Sociala Medier, tretton frågor och svar.

    Martin Jönsson analyserar hur det kan komma sig att Expressen ökar upplagan. Knappast något som talar mot det vi ständigt tjatar om – nämligen att det är mer eller mindre lönlöst att satsa på att öka upplagorna. Satsa på nätet. Satsa på sociala medier. Satsa på relevans och trovärdighet.

    Medievärlden jobbar vidare på sin nya sajt, och det är spännande att följa med i arbetet. Senaste printnumret av tidningen nämnde förresten födelsen av den här bloggen som en viktig händelse under fjolåret. Och vi ser fram emot att den och andra texter som hittills varit förbehållna pappersläsarna snart ska gå att finna på den nya sajten.

    Vi skriver en hel del om bloggar och internet som en viktig kugge för ökad demokrati. I vissa länder är det blodigt allvar.

    Joakim Jardenberg uppmanar alla medieföretag och mediechefer att donera pengar till Wikipedia. Bra initiativ tycker vi, och Sofia har skrivit lite mer personligt om Wikipedia här.

    Tro inte att vi missat att det varit jordbävning i Skåne. Däremot kanske du missat att vi skrev om den här. Läs och lär! Sören Karlsson på hd.se har bloggat här om trafiken till sajten i samband med skalvet, och Joakim Jardenberg intervjuades av Medievärlden om huruvida han var först att berätta nyheten på Jaiku.

    Suveräna podcasten What’s Next hade premiär för livesändning under MMSS. Titta/lyssna, bland annat intressant snack med Bambusers grundare Måns Adler.

    I våras tog Martin Jönsson över chefredaktörsskapet över svd.se från Bo Hedin. Nu flyttar man om igen, och Jönsson blir ny redaktionschef på Svenska Dagbladet, medan Bo Hedin blir utvecklingschef. Fredric Karén tar över efter Jönsson på svd.se.

    Veckans chefredaktörsbloggare måste vara Jan Helin, som bloggar om Liza Marklund-debaclet.
    Mer sånt. Och det verkar som om Olle Lidbom håller med oss.

    En intressant nyhet är den om kvalitetsmärkning av webbsajter. Martin Jönsson har skrivit mer om det.

    Mediaontwitter vill skapa en onlinedatabas (via en wiki) för journalister.

    Porrindustrin oroar sig mer och mer för användargenererat innehåll enligt Expressen. Vi tar inga moraliska ställning men konstaterar att även en av de medieindustrier som alltid varit bra på att skapa inkomster nu måste inse att användargenererat innehåll skakar om de gamla strukturerna. Och precis som andra mediehus så funderar porrindustrin på hur de ska överleva den nya medieverkligheten.

    Enligt “myten” köpte Google Youtube för att skapa möjligheter och för att slippa stora rättskostnader när det gällde upphovsrätt. Och YouTube har hittills träffat överenskommelser med stora bolag – däribland Warner Music. Nu drar sig dock Warner ur och beordrar att alla videos som de äger rättigheterna till ska tas bort från nätverket. Det är illa och många tror att övriga bolag kan komma att begära samma sak. Anledningen är att Warner inte anser sig fått betalt enligt den överenskommelse de haft med Youtube. Frågan vart YouTube ska gå från nu blir relevant: satsa på premiuminnehåll eller fortsätta vara användargenererad onlinevideosajt? Läs Lis Gannes krönika (via Doktor Spinn)

    Johan Larsson, mannen bakom Knuff, gör bra affärer i år igen. Så allt är inte svart i ekonomin.

    Bloggosfären blev lite till sig över att Peter Englund nu blir ständig sekreterare i Svenska Akademin eftersom han ganska länge har bloggat. Han har intervjuat sig själv på sin egen blogg. Smart.

    Det ska bli spännande att se hur Obama väljer att hantera traditionella respektive nya medier när han tar över som president. NYT har gjort en analys av läget. Frågan är om inte Obamas framgångar med att använda sociala medier som en kanal faktiskt kommer att förändra hela pressrumsverkligheten i Vita Huset också.

    Inte för att tiden står still, snarare tvärtom, men julen står för dörren och vi behöver båda varva ner.
    Därför gör Veckan som gick ett litet juluppehåll nu, men återkommer den 11 januari.
    Naturligtvis kommer att fortsätta blogga om det händer viktiga och spännande saker i medievärlden under helgerna. Och så jobbar vi på vår årskrönika, som kommer att publiceras som sig bör vid årsskiftet.

    Så från oss båda till er alla – Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

    /Niclas & Sofia

    Reblog this post [with Zemanta]

    25
    Nov 08

    Myten om kontroll över sitt medievarumärke

    En av mina käpphästar när jag pratar sociala medier med företag är att ingen någonsin haft kontroll över sitt varumärke; och i sociala mediernas tid har man det ännu mindre. Det viktiga blir att förändra sin inställning och inse att man är delägare till sitt eget varumärke – och därmed också bara delvis den som fyller det med värde. Positivt är att det är ens konsumenter som kan vara medskapare av värden för detta – om man som företag eller organisation väljer att göra rätt.

    Det är inga nya farhågor. I maj skrev vi om det i och problematiserade det utifrån interlänkning och target marketing utifrån den som länkar till artikeln.

    Tyvärr har ett antal medieföretag det gamla sättet att se på kontroll – och nu senast är det branschorganisationen för danska tidningar som försöker att förbjuda “djuplänkning” av artiklar. Framförallt är det mot Google News och liknande mer automatiserade nyhetshubbar som danska publicister vänder sig mot men principfrågan innebär att det kommer att drabba alla de som väljer att använda länkar till en tidnings artiklar. Via Peter Sverre kan man läsa att:

    Hvis de vil benytte danske avisers stof, så er der tale om en forretningsmæssig handling, og så er der et økonomisk mellemværende mellem Google og aviserne

    . Ska man dra detta till sin spets så handlar det alltså om att den som tjänar pengar på sin sajt ska inte ha rätt att djuplänka till danska tidningars enskilda artiklar. Det innebär helt enkelt att om jag vill länka till artikeln i SvD där Nils-Petter Sundgren vill införa ungdomsfria biovisningar så skulle jag bara få länka till Svd.se. Så skulle det också vara på Google News: gissningsvis skulle rubriken kanske få vara med men länken skulle gå till förstasidan. Man kan undra hur det hela skulle ställa sig när det gäller Knuff.se, Bloggportalen och andra hubbar som djuplänkar till artiklar på grund av att bloggare djuplänkat i sin tur.

    Självklart har det mött motstånd även från journalister trots att även journalistförbundet går på samma linje vilket Mediebloggers återpublicering av ett svar från förbundets jurist visar, där hon försöker att blanda in aspekten om “lojala” länkningar:

    Der kan linkes frit til hovedside, hvis det er konkret begrundet. Opbygges der en samling, som mere eller mindre bliver formålet med din hjemmeside, er det noget andet. Så er det udenfor citatreglen og kan også være i strid med markedsføringsloven. Der kan dyblinkes, når linket er loyalt. Loyaliteten vurderes efter de samme kriterier som det lovlige citat.

    Onekligen kan man fundera som Medieblogger ovan: en länk är väl en länk? Det finns ett antal historiska exempel på liknande försök att förhindra att användare, konsumenter och framförallt bloggare kan använda djuplänkning. Senast var då SF Bio valde att förhindra sajter att plocka ner deras tider och på så sätt ge människor möjligheter att se mer bio – något Vassa Eggen påpekade var galet och som jag också ansåg vara dålig varumärkes- och kundvård. 2006 hade Coop en märklig länkpolicy som jag uppmärksammade här. 2004, då Sverige knappt visste vad bloggar var hade man i USA samma problematik – bland annat valde Fast Mag att hålla en hård länkpolicy tillsammans med ett antal andra. (Fyll gärna på med exempel i kommentarerna).

    Problemet är helt enkelt att en sån oerhört hårdför länkpolicy, som är i fullständig otakt med teknisk utveckling och användarens respektive läsarens beteenden skyndar på traditionella mediers svanesång. Vassa Eggen beskriver det med att tidningarna

    fortsätter den obönhörliga lämmelmarschen mot stupet.
    Tramp, tramp, tramp, tramp.

    Den skapar ett nytt gap mellan å ena sidan hårt kämpande traditionella media och å andra sidan snabbfotade nya mediekanaler. Det som främst traditionella medier inte förstår (men ibland även glöms bort av bloggare och andra) är att de två är beroende av varandra mer och mer. Det sker ständigt en ökad synkronicitet mellan å ena sidan mediernas nyhetsrapportering och bloggares postningar, vilket båda har nytta av; tekniskt via Twingly och liknande funktionalitet men också via noder som Knuff med flera. RSS-tekniken innebär möjligheten att plocka ner alla publicisters enskilda postningar och artiklar och skapa ett eget nyhetsflöde på sin egen sajt – dock är det sällan som någon väljer att stoppa in hela artikeln i sin blogg.

    Svenska tidningar har förstått det – och använder det. Aftonbladet väljer att lyfta upp ett antal bloggar, direktlänkat med bild, till relevanta postningar. Fler och fler väljer att använda sig av Twingly eller liknande pingback-tjänster. SvD och kvällstidningarna skriver ofta en uppföljande artikel om vad bloggare skrivit (exempel dock utan länkar vilket är förhoppningsvis förbättras) om huvudartikeln: en uppföljningsartikel som är mycket läst och uppskattad, inte bara av de bloggare som är med i den. Svenska tidningar valde också rätt tidigt att använda sig av bloggformatet även hos sina krönikörer. Och Newsmills grundläggande tanke bygger mycket på länkar både till och från bloggosfären.

    Det handlar helt enkelt om en ytterligare marknadsföringskanal – där både den som marknadsför och den som marknadsförs vinner: den första genom att det skapar mervärde för hans eller hennes besökare, den senare för att den får besökare från den förstas sajt. Att då förbjuda djuplänkningen innebär snabbt att få kommer att klicka på någon länk som hänvisar till en artikel – då man vet att man måste leta efter artikeln på tidningens sajt.

    Ett sånt här förslag, liksom de tidigare diskussioner som förts runt en del tidningars val att rumphugga sina artiklar på nätet och hänvisa till papperstidningen, är möjligen kortsiktigt fruktbart (även om ingen kan bevisa att det senare faktiskt ökar papperstidningens upplaga) men långsiktigt att döda sitt varumärke. För det problem som danska tidningar eller vilka tidningar som helst kommer att stöta på är att när de väljer att förhindra djuplänkning så kommer någon annan att starta en tjänst där det går att länka direkt till artikeln; det kan vara en rewrite, det kan vara en egen nyhetsredaktion – men någon kommer att göra det. Och skratta hela vägen till banken. Det är samma problematik som skivbranschen missade och som gjorde att ett datorföretag, Apple, tog kakan vad gäller digital musikförsäljning via sitt iTunes. Och det har klara kopplingar till de heta diskussioner som pågår i alla medier, både de traditionella och de nya medierna, om upphovsrätt och IPred.

    Vinna-eller-försvinna-frågan blir: ska man låta en princip döda eller hitta nya vägar för att än en gång gå i takt med utveckling och konsumenternas/läsarnas beteenden? Vill man fortsätta att försöka kontrollera sitt varumärke på bekostnad av sina läsares vilja att interagera med varumärkets produkt: i det här fallet artiklar och innehåll?

    Eller vågar man att förändra sin syn på sig själv, sitt medievarumärke och sina läsare och därmed bli en del av den nya medievärlden?

    Uppdaterat: Sofia har skrivit en mer personlig postning om länkkärlek. Som ändå har väldigt mycket att göra med ovanstående.
    Jeff Jarvis uppmärksammar det hela precis som Twingly. Jason Fry skriver redan 2007 om det belgiska exemplet. Journalisten tar upp frågan precis som Medievärlden.

    Läs även andra bloggares åsikter om , ,


    7
    Oct 08

    SVT länkar tillbaka

    Sveriges television börjar idag använda Twingly för att länka tillbaks till bloggar som kommenterar på SVT Opinion.

    Det är Public Service.