Posts Tagged: Twingly Channels


10
Dec 09

2010 – Året när den moraliska bakfyllan var som värst

Jag befinner mig på LeWeb, Europa’s största internetkonferens med 2000 deltagare som i år handlar om realtidswebben. Det som det mesta har handlat om under det gångna året, både inom medie- och internetbranschen. Det utvecklas och anpassas för att kunna hantera de evigt växande informationsflöderna.

Konferensen har inget särskilt mediespår, men efter första dagen står det klart och tydligt att det finns både en vilja och ödmjukhet bland de olika aktörerna att bana väg till en lönsam och ljus framtid. Och det genom att möjliggöra kopplingar mellan de olika sociala nätverken och tjänsterna, även till konkurrenternas tjänster. Att erbjuda sin tjänst på alla de distributionskanalerna och plattformarna som finns för att bibehålla sin relevans för användarna har blivit en överlevnadsfråga och självklarhet.

Det starkaste intrycket gjorde en panel bestående av betydande personer från Facebook, Ning, LinkedIn, Ustream, SixApart, MySpace och Twitter. Alla är stora populära tjänster där användarna räknas i miljontal, men där ingen på scenen slog sig på bröstet eller fällde tuffa ord om sina konkurrenter, trots att de alla konkurrerar på något sätt om samma användares behov, uppmärksamhet och tid. Det blev en manifestation på hur stort allvar de tar sina användare och hur skört de inser att deras inverkan på användarens lojalitet är. För vad de behöver är inte bara användare, det är fans. Fans som varje dag aktivt väljer att använda deras tjänster.

Det andra tydliga budskapet kom från Marissa Mayer, vice president på sök och användarupplevelse på Google, en representant för jätten som med hjälp av teknikinnovation förbättrar både för internetanvändare och publicister. Enligt henne har 5 miljarder dollar från intäkterna av AdSense, Google’s annonseringstjänst, gått till publicister. Men hon deklarerar också ödmjukt att även Google står mitt i utmaningen att kunna hantera och konkurrera om all den information som utbyts och skapas inom de sociala medierna. Hon poängterar också att utan innehåll finns det ingen söktjänst. Likväl som att utan läsare finns det inga tidningar.

Allt detta får mig att tänka på Claudia Gonzalez, pr-chefen på FN’s flyktingorgan UNHCR, som på den nyligen hållna svenska internetkonferensen SIME berättade hur hon efter två års tid ha presenterat skräckscenarios med tillhörande lösning till ledningen fick godkänt på organisationens medverkan och närvaro i sociala mediakanaler.  Resultat: UNHCR’s kampanj Gimme Shelter har idag 2.7 miljoner följare och vänner på Twitter, Facebook, Flickr och Youtube. 2.7 miljoner som aktivt valt att nås av information om flyktingsituationen i världen.

Vad jag tror om det kommande året inom nätpublicering sammanfattade jag nyligen i en presentation, där de två huvudsakliga punkterna handlade just om behovet av fans och samspelet mellan “tekniknördarna”. Teknikerna är inte längre tysta vitrockar på verkstadsgolvet utan blir äntligen den fullfärdiga samtals- och samarbetspartnern tillsammans med innehållsskaparna. Erich Hugo från Bonnier R&D berättar knivskarpt varför det också är en ren överlevnadsfråga.

Jag hoppas innerligt att Mikael Zackrisson’s kloka spaningar från igår om bland annat blommande kreativitet under nästa års riksdagsval och kungabröllop kommer att besannas, men tror tyvärr att tillnyktrandet sker först i efterhand. Vi andra som inte har varit så rädda för att titta oss omkring och fascineras av det mesta som dyker upp på vår radar, kommer som mest ha lite lätt huvudvärk under nästa år efter att bubblorna har lagt sig; må det nu vara efter nyårsfirandet, vinterOS, Vasaloppet, kungabröllopet, midsommarfesten eller valvakan.

Måndagen den 20 september 2010, dagen efter riksdagsvalet, kommer nämligen att bli dagen när den moraliska bakfyllan bli som värst för mediecheferna. Medan det uteblivna engagemanget från läsarna trots massivt medborgarengagemang på nätet håller på att spräcka tinningarna, finner äntligen både “social media naturals” och “tekniknördarna” en Facebook vänförfrågan i sin Inbox, från just mediebranschen.

Det blir en fin jul 2010 att se framemot.


11
Oct 09

Veckan som gick – Vecka 41

Tidningsbaronen David Montgomery tycker det är dags att pensionera chefredaktören och istället tillsätta någon som kan kommersialisera verksamheten. Jan Helin får kritik, liksom Helena Giertta – som dessutom passar på att kalla webben för ett komplement till papperstidningen. Det blåser också lite kring Thomas Mattsson, men det verkar vara en strategisk fajt han själv startat. Eller? I alla fall jag har svårt att hänga med.

RvdB daskar till med att kalla Expressen för mediernas McDonald’s. PR-konsulten i mig undrar vad McDonald’s tycker om det?

Veckans megapost tillhör nog Per Torberger, som går igenom sina tankar om den nya journalistiken och dess förutsättningar. Det kan knappast sägas vara ont om goda förslag och resonemang. Och kanske borde vi även fundera över vilka benämningar vi slänger oss med?

Spotify fortsätter vara intressant i sammanhanget. Även fast det handlar om musik är det många som sneglar på deras företagsbygge, affärsmodell och marknadsföring, kanske just eftersom det är det närmaste vi i Sverige kommer en framtidsmodell som ser ut att kunna fungera. Och det finns indikationer på att de tjänar pengar också. Eller hur var det nu? Noterbart är i alla fall att det det inte bara är lilla Sverige som nyfiket tittar på.

Mest förvirrat (men i hård konkurrens av mycket annat) i veckan är kanske siffrorna om att tidningsbranschen mår jättebra. Med lite mer pengar i lönekuvertet till landets journalister så kan vi nog somna om och glömma bort det här med kriser och nya affärsmodeller och annat. Kanske får mediebranschen generellt se upp och akta sig för att bli högfärdiga?

Pelle Sten föreslår att nyheterna ska wikifieras. Ur det perspektivet är det intressant med projekt som Wikia, men det är nog ingen underdrift att säga att utvecklingen ännu är i sin linda.

Sofia Mirjamsdotter har samlat veckans bloggande om alla hjältar där ute – låt dig inspireras!

Veckans stora mediehändelse måste sägas vara norrmännens kortslutning, det vill säga Nobels fredspris till Obama. Eller som Niclas Strandh skriver, #fail:

“Obama är idag inte Barack Obama utan USAs president. Det är hans viktigaste identitet. Alltså ger man fredspriset till USAs president.”

Vi gillar Obama och vi gillar Nobel, men det här var nog inte en bra idé.

Men generellt gör nog många samma spaning som Per Åström; de sociala medierna spelar en roll, som när den kollektiva kunskapen om den andra nobelpristagaren manifesteras på webben bara minuter efter tillkännagivandet.

Kalla Fakta publicerar en databas med uppgifter om makthavarna och skapar därmed en sorts interaktiv journalistik av ett slag vi inte varit bortskämda med tidigare. Det hela för tankarna vidare till projektet Makten och öppenheten och till vilka sätt som den här typen av transparens skulle kunna utveckla journalistiken ytterligare?

Valet närmar sig. Partierna börjar bli bättre på att förstå att kraften på den sociala webben handlar om att skapa relationer mellan individer horisontellt. Centernätet, fackligt Collected och Netroots är tre exempel på initiativ som bygger ihop gräsrötter ackumulativt över tid, men det kan vara för sent för sådana långsiktiga satsningar vad valet beträffar, samtidigt tror jag att risk föreligger att flera partier ändå kommer att kampanja sig till döds på den sociala webben istället för att lära sig av virtuoserna på den politiska webben, piraterna.

Men även Piratpartiet med Rick Falkvinge i spetsen har problem, fast av helt annan karaktär. FRA-frågan till exempel, den lever, men hur ska de lyckas blåsa liv i opinionen ytterligare en gång? Det kommer sannolikt att bli svårt denna gång, eftersom kraven på en ansvarsfull breddpolitik varvat med en mediemättnad sannolikt kommer att isolera partiets länkkraft till “de egna bubblorna” på den sociala webben.

Men vem vet? Kanske kan Lissabonfördraget som ser ut att bli verklighet se till att andranamnet på piraternas lista, Amelia Andersotter, får ta piraternas andra mandat i parlamentet samtidigt som kanske The Pirate Bay-målet eller någon ny lagstiftning kan förmå att väcka den sovande björnen – ännu en gång. Kanske, kanske inte.

Sedan har vi det här med att Medievärlden lägger ner och kapitulerar. Eller vänta nu… Det är inte alls en kapitulation, utan en logisk evolution där papperet läggs ned och hela tidningen flyttar ut på webben. Hursomhelst, trots märklig förändringskommunikation så mottar nye chefredaktören Axel Andén bara värme från den sociala webben.

På temat udda mediehändelser hamnar ändå mediekarusellen kring att Ulf Larsson vill begravas med sina hundar.

Många av er som läser var med på Sweden Social Web Camp i somras. Ännu några fler önskade att de var med och ytterligare några har åsikter om det hela som fenomen. Alldeles oavsett, så har Tomas Wennström nu satt ett datum för SSWC 2010. Till dess – här har du boken.

Ett fall av bloggmobbing har polisanmälts i Göteborg.

Veckans provokation på den sociala webben står nog Philip Wildenstam för.

I kölvattnet av Fattigbloggen och olika initiativ på den sociala webben för hemlösa, så kanske vi inom de närmaste veckorna har ytterligare ett par mediecyckler om Fattigsverige framför oss. Det är en viktig diskussion och låt oss inte glömma att den sociala webben älskar för samhället obekväma röster. Det gäller bara att de har de medel som krävs för att komma till tals.

Förra veckans raket Twingly Channels har den här veckan fört en stillsammare tillvaro. Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg startade upp en mediekanal och jag själv en PR-kanal, men frågan är hur svårt det kommer att bli att förmå människor att konsumera sina nyheter på Twinglys sajt – har vi i Sverige tillräckligt med trafik för att motivera starka och trafikdrivande lokalkanaler utan syndikeringsmöjlighet?

Jag vill avslutningsvis vilja lyfta fram Kristofer Björkman som i en postning avslutar med att kallt konstatera:

“Faktum är att jag längtar till den dagen vi slutar tala om räckvidd.”

Jag med.

P.S. Får jag komma med musiktips i det här veckobrevet egentligen? Jag gör det i alla fall: Det här veckan berörs jag av Melissa Horn med underbart vackra tiden-står-still-när-jag-lyssnar-låten Lät du henne komma närmre.


5
Oct 09

Veckan som gick – Vecka 40

I veckan hamnade jag i en liten ordväxling på Facebook gällande nyheter. Det var någon som var “sist” med att upptäcka Facebook Lite, och ursäktade sig lite för det. Och det slog mig med kraft att realtidswebben, som varit aktuell under veckan, har den stora nackdelen att många blir så rädda för att vara sist eller komma med gamla nyheter att många saker cirkulerar bara någon eller ett par timmar innan det blir stendött. Men de flesta är inte uppkopplade och har koll dygnets alla timmar. Bra nyheter kommer att ha publik inte bara idag, just nu utan också om ett par timmar, i morgon och kanske till och med om en vecka. Det finns alltid någon som inte hängt med, som inte haft koll, och jag tror att vi måste bli mindre rädda för att tipsa vidare om bra saker, även då vi kanske riskerar att vara sist på bollen.

Kanske är det lite utifrån ovanstående som SSBD:s veckobrev varit så populärt. Vi postar gamla nyheter. Ibland äldre än en vecka eftersom vi har publicerat när vi själva blivit varse, och tipsat om texter som ibland haft flera veckor på nacken. Och tro det eller ej – alla har faktiskt inte läst ens de veckogamla nyheterna.

Därför tycker jag att vi kan enas om att bli lite mindre rädda för att tipsa om sådant som är äldre än en timme. Vare sig det gäller bra tjänster, bloggposter eller nyhetsartiklar.

Med det sagt kommer här den gångna veckans händelser och snackisar i mediebranschen och mediebubblan på nätet:

Jag börjar med en fortsättning från förrförra veckan, nämligen bloggarnas granskning av nyheten om de 750.000 pedofilerna. Oscar Swartz har tagit det hela ett varv till. Det han kommer fram till är häpnadsväckande. Inte i sig. Men tolkningen som medierna gjort av siffrorna är det. Jag har redan kommenterat det hela.
Vad som är än mer intressant är att ingen av de medier (inte vad jag sett i varje fall) som publicerade nyheten i första läget har gjort någon uppföljning. Ingen har gjort någon rättelse, ingen har utvecklat eller hakat på den granskning som bloggarna gjort. Eller har jag missat något?

Många börjar ha förstått att också de “riktiga medierna” måste leva upp till en viss transparens. Expressen med Thomas Mattsson i spetsen gör ett gediget arbete med att förklara och diskutera sitt eget arbete. Inte minst under veckan som gått då diskussionen handlat om att visa bilder på fotbollshuliganer, om att Leif Kasvi börjarExpressen och såklart helikopterrånet. Också Martin Jönsson har skrivit om bevakningen av helikopterrånet.
Jan Helin har också börjat komma igång med sitt bloggande, och här skriver han om Aschbergs omdiskuterade blåsning av de politiker som bjöds på “mutfest”, allt för att avslöja hur korrupta svenska politiker är. Ett grepp som kritiserats, bland annat av Paul Ronge, som avslutar med ett intressant förslag:
“PS: tycker att Makthavare.se som också finns på Twitter borde granska och avslöja journalisters förhållande till gratismiddagar, bjudningar och gratisdrickande. Varför inte börja med Aftonbladet och Expressen?”

Ibland behöver transparens inte vara krångligare än så här.

Sista länken gick till Sydsvenskan, och därmed tar jag också tillfället i akt att gratulera till priserna för Årets Redaktion och Årets Dagstidning, som delades ut i torsdags. Här är alla vinnarna, och såklart finns också mingelbilder från festen.
Tidningen Medievärlden passade på att testa att liveblogga från eventet med hjälp av tjänsten coveritlive, Axel Andén beskriver upplägget för andra intresserade.

Apropå priser och utmärkelser, Urban Lindstedt har skrivit hur man ska gå tillväga om man vill hamna på Internetworlds lista över de 100 bästa sajterna i Sverige. Och så har nomineringarna till Tidskriftspriset avslöjats.
Påminner också om tävlingen Årets Notis, där Andreas Ekström efterlyser lite hjälp.

Veckans stora nyheter på nätet har varit Google Wave och Twingly Channels. Då jag inte själv lyckats få någon invite till Google Wave överlåter jag åt andra att tycka till.
Twingly Channels har det skrivits massor om och mer lär komma i takt med att det tillkommer fler kanaler och inte minst användare. Den som har tid över kan gärna titta på den här diskussionen med Björn Falkevik, Mattias Östmar, Joakim Nyström och Björn Jeffery, som pratar om nyttan med Twingly Channels främst i början av videon.
Obligatorisk läsning för dig som inte orkar klicka på alla länkar är Anders Mildner – Poängen med att vara en röst bland många.

Och apropå att både Twingly Channels och Google Wave än så länge kräver invites har Johan Larsson, Digitala affärer, skrivit en intressant post om fyra tecken i tiden, där invite-hysterin är ett av tecknen.

Mindpark kör vidare med sin lista över de hundra viktigaste mediehändelserna under detta årtionde. Jocke har skrivit en utmärkt sammanfattning över veckans inlägg. Till mina egna favoriter hör Jockes egen betraktelse över branschen i samband med TU:s branschdagar, och Johanna Ögrens post om yttrandefrihet där hon minns 2001 då forumet Flashback stängdes.

Fokus har en intressant artikel om hur storföretag tystar medier. Fokus som får ny chefredaktör i Martin AhlquistKarin Pettersson lämnar tidningen för att bli kommunikationschef för Socialdemokraterna.

twitterloggaTwitters alla användningsområden är långt ifrån utforskade. Norran twittrar om husförsäljningar i sitt område. Hans Kullin har skrivit om Twitter som redskap i journalistiken. Han har också skrivit om hur det i år kommer att vara möjligt att följa Nobelprisavslöjanden via Twitter och andra sociala medier. På Kreafonbloggen en post om att Twitter blir vad man gör det till. På DigiSocial går det att läsa att ju mer vi twittrar, desto mer använder vi också mejlen. Där fick ni som trodde att e-posten var död…
Richard Gatarski har skrivit en utförlig text om hashtags, för dig som inte visste och vill lära dig mer om Twitter och hur det kan användas.

Sist tipsar jag om tre texter som väcker en del tankar, om branschens framtid.
The Future of Journalism.
Vad är den journalistiska produkten och hur har den förändrats?
Take a stand.

Veckans video blir denna, Microsofts vision om framtiden, närmare bestämt år 2019. Tipstack till Framtidsbloggen:


1
Oct 09

Testa Twingly Channels!

Som vi redan berättat lanseras idag Twingly Channels, det nya sättet att ha koll på flödet.

SSBD i samarbete med Mindpark har skapat den svenska Mediakanalen för dig som är intresserad av debatten om medier och journalistik. Vi försöker samla det mest intressanta och relevanta, och sorteringen görs också av läsarna, genom inlänkar, tweets och gillande. Det som användarna tycker är mest intressant hamnar alltså först i kanalen.

Om du vill testa Twingly Channels går du helt enkelt till twingly.com och använder koden MEDIAJOURNAL för att registrera dig, sen kan du genast börja följa vår kanal.

Vi tar också gärna emot tips på vilka flöden som bör finnas i kanalen, droppa en kommentar med dina önskemål!


1
Oct 09

Den andra syndikeringsvågen

Syndikering i webbsammanhang, vad är det?

Få har väl kunnat undgå att fundera över vad RSS innebär. Vi ser de små ikonerna överallt och vi uppmanas att “prenumerera”. Vad det innebär är att ett oformaterat textflöde kan läsas i ett externt, oberoende program. Med andra ord hamnar nyheterna i en nyhetsläsare och mediekonsumenten behöver inte längre besöka sajten.

Men i en värld där sidvisningar är viktigt för annonsörer och kringtjänstutvecklare, så är det kanske inte helt självklart för nyhetsmedierna att faktiskt syndikera innehållet bort från den egna sajten, in i nyhetskonsumenternas RSS-läsarprogram.

Det finns anledning att fundera över detta denna vecka.

Kanske får alla de där ikonerna ligga kvar på nyhetsmediernas sajter eftersom RSS ändå inte riktigt slagit igenom hos den breda allmänheten? För orkar vi ens tänka på konsekvenserna av mediesajter med noll besökare – trots extremt välspridda artiklar och krönikor?

Vad vi kanske inte funderar över är vilken betydelse alla dessa små RSS-flöden har för hela den sociala webbens spindelvävsliknande nät. Och det trots att allmänheten ännu inte tagit RSS till sina hjärtan! I själva verket har RSS utvecklats till något av syret i många webbsociala kretslopp.

Vad betyder det här för nyhetsmedierna på webben? Å ena sidan förlorar nyhetsmedierna sidvisningar, å andra sidan skapas en större träffyta och ett större intresse kring specifika artiklar och krönikor, vilket i sig skapar trafik till sajten.

Det går att tänka sig att RSS-läsandet ökar i lagom maklig takt, samtidigt som nyhetsmedierna utvecklar upplevelsen på den egna sajten i samma takt som den ökande syndikeringen bidrar till trafikvolymer som annars skulle ha missats. Vilket skulle kompensera för den minskade direkttrafiken.

Gott så. Men bara under förutsättning att teknikutvecklingen – eller ska vi kalla det för teknikevolutionen? – vore likformig. men det är den ju inte. Likt mutationsdriven evolution så tycks den tekniska utvecklingen ske i kraftiga omvälvningar snarare än långsamt i små, små regelbundna steg.

I dag lanseras Twingly Channels. Idén är oerhört enkel. Istället för att RSS-läsningen sker individuellt, så erbjuds alla, inklusive mediekonsumenter som aldrig tidigare konsumerat nyheter via RSS, att ta del av andras skräddarsydda mediekonsumtion i olika ämnesspecifika kanaler.

Låt mig ge ett exempel:

Säg att du intresserar dig för utrikesnyheter. På Twingly Channels kommer det säkert att finnas en kanal för just utrikesnyheter – om inte annat kan ju du starta en själv! Genom att lägga till RSS-flöden från olika källor; nyhetsmedier, bloggar och skräddarsydda söksträngar, så samlas allt i en enda kanal.

Och inte nog med det, genom att tillsammans med alla andra läsare i kanalen värdera de enskilda nyheterna/postningarna i kanalen så skapas ett flöde filtrerat inte enbart på källa, utan även på läsarbedömd relevans. Nyhetsmedierna har ju redan gjort sin nyhetsvärdering, bloggarna har gjort sina engagemangsprioriteringar och kanalredaktörerna sin filtrering. Twingly Channels tar till vara på alla dessa värden och tillåter kanalens ambassadörer att addera ytterligare ett värde, nämligen socialt genererad relevans.

Om du gillar SSBD och är intresserad av den svenska debatten om framtidens medier och journalistik,
då finns all anledning för dig att genast börja följa den kanal på Twingly Channels som samlar just relevanta blogginlägg och tidningsartiklar i ett flöde. Och för den som funderat på relationen mellan SSBD och Mindpark kan vi nu visa att vi inte på något sätt försöker motarbeta varandra, då vi driver denna kanal i samarbete, med Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg som ansvariga för flödet i mediekanalen.

Hur ska nyhetsmediernas sajter kunna tävla med detta?

Nyhetsmedierna tävlar i praktiken med sitt eget innehåll. Dessa RSS-kanaler har olika kanalredaktörer som tävlar och konkurrerar emot varandra om prenumeranter, vilka ämnen som växer fram avgörs via organisk användargenererad tillväxt och bloggarna, givet den kultur som råder på den sociala webben, kommer snarast att vilja ha sina RSS-flöden distribuerade på så många kanaler som möjligt.

Axiomet är att nyheter, liksom musik, film och idéer, vill vara fria. Låser vi in dem, undanhåller vi dem från den allmänhet vi vill nå, hur ska vi då kunna nå de mål och de visioner vi har?

Twingly Channels lanseras alltså idag. Många early adopters betatestar redan Google Wave, en teknologi som sannolikt kommer att innebära ytterligare syndikeringseffekter. Har landets webbredaktioner funderat över konsekvenserna? Det finns en oerhörd kraft att utvinna för de framåtblickande nyhetsmedier som accepterar och anpassar sig till den nya medielogiken.

Eller kommer den andra vågen att ta de traditionella mediernas webbredaktioner på sängen?

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.