Posts Tagged: traditionella medier


9
Dec 09

2010 – Med kniven på strupen kommer förnyelsen

2009 har kanske varit ett av de tuffaste åren för svenska medierna på mycket länge. När vi nu är på väg ut ur krisen är det lätt att tro att saker och ting kommer återgå till hur det var tidigare. Ingenting kunde vara mera fel. Under 2010 kommer mediecheferna bli brutalt medvetna om just hur tuff situationen är och hur stort behovet av förändringar är. För även om annonsintäkterna så sakteliga är på väg tillbaka så börjar insikten om behovet av nya idéer, nya affärer och nya medieprodukter komma till allt fler.

Det här innebär att det kommer hända mycket inom svenska medier 2010. Mycket på grund av rädsla och sparbehov, men mycket också för att man börjar se ett frö till en ny väg framåt.
Här är mina spaningar inför 2010.

1. Samarbete och fokus

Nyhetsmedierna krisar. Det görs allt färre egna unika nyheter i svensk media, det finns inga resurser. Kostnaden för att skapa nyheter är för hög i relation till intäkterna, och då krävs helt nya grepp för att klara sitt uppdrag. Både nyhetsredaktioner och andra medier inser att man måste samarbeta. Både med läsare och annonsörer, men även med konkurrenter, bloggare och andra medieaktörer.
Nyhetssajterna börjar äntligen länka, inte bara till läsare och källor, utan även till varandra. Konkurrerande medier kompletterar varandras bevakning, och webb- och pappersredaktioner jobbar allt mer nära varandra. Det blir en stor kulturomvandling, som kommer pågå i flera år, men trenden är tydlig. Några går så långt att de formaliserar samarbete med vissa utvalda externa bloggare och kompletterande medier, allt för att skapa en bättre totalprodukt.

2. Renässans för redaktören

Efter flera år där mediesajterna har packats med rewrites och allmänna nyheter så går trenden nu åt motsatt håll. I stället för att skriva lite om allt börjar tidningarna stärka sina varumärken med unikt innehåll. Brist på intäkter på webben o fortsatt höga kostnader tvingar tidningarna att fokusera. Man ha inte råd att köra på som förr, utan börjar välja mycket mer. Redaktörsskapet får en renässans.
Papperstidningar har ju alltid varit olika, men på webben har man kopierat varandra av någon sorts rädsla att bli marginaliserad. Webben har varit ett oändligt flöde, utan början eller slut. Vi har bara hällt på mer och mer och mer, i jakt på fler klick. Nu börjar vi inse att även på webben finns ett begränsat utrymme och att det måste vårdas ömt.
2010 inser vi att rewritandet och copypastandet kostar för mycket, både i form av tid och slitage på varumärket. Rewriten dör, eller lider i alla fall svåra kval.

3. Partnersskap o advertorials

Insikten om att bannern inte kommer rädda ekonomin gör att allt fler experimenterar med nya annonsformat och partnersskap. DN:s Vattenfallsponsrade klimatbevakning nu i veckan, Aftonbladets Minimedia-advertorials och månadsmagasinens “partner promotion“-sidor är bara början. Räkna med het debatt om gränsdragningen mellan annons och redaktionellt när trängda medieägare drar igång experimentlustan.
Själv tror jag vinnaren är den som både släpper in annonsörerna som partners, men samtidigt vågar ha en tydlig redaktionell gräns. Och aldrig försöker få läsaren att tro att en annons är något annat än en annons.

4. Kreativiteten blommar under val och bröllop

Valår och dubbla prinsessbröllop får kreativiteten i Sveriges medier att gå i taket. Medierna kommer tävla i olika nya medieformer under bröllopen i sommar. Bloggar, tävlingar, användargenererat, bilagor, webb-tv och så vidare.

5. Bloggvalet 2010

För första gången blir snacket om att valkampanjen ska ske på internet inte bara prat. Det blir så. Och traditionella medier, bloggare och twittrare tävlar intensivt i att sätta agendan. Och i flera fall vinner gräsrötterna. Minst en politisk affär avslöjas av en bloggare eller nätaktivist.

6. Betalboom. Appar. Tablets

Apple lanserar till slut, efter alla spekulationer, en i-tablet. Mediebranschen bara gapar. Trots högt pris och avsaknad av massor av funktioner har produkten några helt avgörande nyskapande funktioner som får folk att älska den. Men fajten med andra datortillverkare och mediebolag vinns inte helt enkelt. Förutom Apple och Google kommer minst några andra bolag ge sig in i kampen om att äga ekosystemet kring betaltjänster för läsplattor och mobila enheter.
Mediebolagen lanserar appar för både Iphone, i-tableten och andra bärbara enheter. Det ger en mängd nya intressanta medieprodukter, men tyvärr inte alls de intäkterna mediehusen hoppats på. Än så länge.
Däremot kommer det bli ett uppsving i kreativiteten, äntligen vågar vi satsa på kvalitativt nytt content. Visst går det att ta betalt, men någon supersuccé är det inte, och långt ifrån någon slutlig lösning på mediebolagens intäktskris på nätet.
Murdoch lyckas för övrigt inte heller i år ta betalt för annat än finansinformation och underhållning för män online. Försöken att hålla Google ute, för att inte låta Google driva trafik till mediesajterna, floppar. Det går inte att stänga ute Google.

7. Entusiasterna tar över

Gratisarbetarna tar våra jobb. Bloggnätverk har ju redan etablerats, som Mindpark och detta. Under 2010 sprids idén till traditionell nyhetsjournalistik och vi får de första entusiastdrivna nyhetssajterna, som lever på länkkärlek, donationer
och medarbetarnas frivilligarbete. Även författare börjar experimentera med donationer som ersättningsmodell för sitt skrivande, både i bokform, på bloggen o på Twitter. Det visar sig fungera förvånansvärt bra för de som är kända.

8. Konversationer

Realtidswebben utvecklas och tar sig in på de stora mediesajterna som en enda stor, pågående konversation. Tidningarna inser att de måste börja prata med sina läsare. Exemplen på när detta ger positiva resultat blir allt fler så till slut ger både tidningar och traditionella företag upp.

9. Webb-tv

Rörlig bild på webben växer ännu mer och reklamen innan, runtomkring och över videoklippen blir bara mer och mer störande. Men folk tittar ändå. Det blir ett bevis på att kvalitet i någon mening fungerar. Eller kanske ska vi kalla det undehållning?

10. Hej då, sociala medier

Termen sociala medier blir så utsliten att ingen med heder i behåll vågar använda den längre. Ungefär samtidigt blir sociala medier en naturlig del av alla företags kommunikation.

11. Fortsatta mätproblem

Kia och annonsörerna försöker hitta nya sätt att mäta reklamens inverkan på nätet, men lyckas inte heller nästa år komma fram till något annat än unika besökare, besök och sidvisningar.

Sammantaget är jag förhoppningsfull. Tillräckligt många inom de etablerade medierna har förstått tillräckligt mycket om behovet av en ny dialog, ett nytt sätt att jobba för redaktionerna, där man inte bara utgår från megafontanken och den numera helt utdöda idén om att man skulle äga distributionen.
När ägarna sedan lägger på sina lönsamhets- och besparingskrav blir vi så illa tvungna att våga kasta oss ut i det nya, okända.

Det kommer bli smärtsamt.
Vi kommer göra massor av misstag.
Men det kommer vara otroligt lärorikt. Och läsarna, tittarna, besökarna kommer belöna oss rikt när vi väl hittar rätt.


17
Sep 08

Öholm gör traditionella medier en björntjänst

Siewert Öholm har stuckit ut hakan och ger förslag på sju förhållningssätt till bloggar – förhållningssätt som i princip säger att alla bloggar är skit och man ska inte lyssna på dem. Han gör helt enkelt ett fantastiskt jobb för att visa hur kraschen mellan traditionell medielogik och nya medier ser ut. Man kan fundera om Hela Gotland är en PRO-tidning när man läser hans förslag på vad en mediekonsument istället ska konsumera.

Han har självklart en poäng när han menar att alla måste skaffa sig ett förhållningssätt till bloggosfären – något som traditionella medier arbetar hårt med, och som vissa journalister uppenbarligen kämpar extra mycket med – däribland Siewert Öholm. Problemet blir att hans förhållningssätt handlar om att dels generalisera en bloggosfär som är gigantisk och knappast så homogen som han vill påskina, dels att det hela blir till en bitter föredettings försvarstal av gamla medier som faller tillbaka på honom själv.

I grunden kan man helt och fullt egentligen vinka bort Öholms försök att sudda bort bloggosfären från det allmännas medvetande men det hela är ändå intressant.

  1. Det är knappast så att alla bloggar skriver om förkylningar eller vad nu Öholm anser. Han glömmer bort att det finns en gigantisk mängd bloggar som skriver om ämnen, han verkar för trött för att ta en titt på hur den amerikanska bloggosfären ser ut. (Det är onekligen roande att Siewert Öholm tror att Carl Bildts blogg tillhör de största i världen…)
  2. Siewerts förslag på vad som en god mediekonsument istället ska konsumera är roande – men också oroande. Att föreslå P1 och P2, att mena att analoga medier är framtiden visar dels att Öholm är en trött man, och att han missat hur medielandskapet utvecklats. Någon har tagit ifrån honom hans ensamrätt till att vara megafon och han saknar det.
  3. Öholm försöker också få bloggandet till att det för in i ett elitsamhälle. Vilket antingen visar på hans okunskap, hans ointresse eller att han helt enkelt tänker skevt. Att fler röster får plats i det offentliga samtalet genom att produktionen av innehåll blivit enklare, billigare (gratis) och möjlig är alltså negativt enligt denne som menar, på fullaste allvar, att det offentliga samtalet var bättre innan bloggarna fanns. Det är en skrämmande demokratisyn.
  4. Som journalist har Siewert Öholm gjort en ganska dålig research, det är genomgående i hela texten. Hans exempel på bloggande är bloggande från personer som redan innan haft en plattform inom de traditionella medierna. Han väljer att generalisera utifrån såna som Helle Klein, PJ Linder, Schulman och Politikerbloggen. Den (minst) halva miljonen bloggar som finns bara i Sverige förutom dessa glömmer han medvetet. Det är en intressant form av elitistisk research, inom medierna förklaras hela världen.
  5. Siewert Öholms försök att divergera mellan digitala kommunikationssätt och analoga (i Siewerts analoga värld “live”) är minst sagt märkligt. Enligt hans synsätt så handlar alltså demokrati om att människor ska nöja sig med att debattera med personer i sin direkta geografiska närhet. Möjligheten som digitala kommunikationsformer ger att debattera och föra samtal med personer i en större global värld är alltså inte önskvärt enligt den Öholmska världsbilden.
  6. Öholm försöker att förklara att Internet är bra. Men bara om det används av redan befintliga filter i form av journalister då han uppenbarligen menar att bloggarna knappast ger något extra för såväl kunskapsdelning, demokratiutveckling och människors självständighet.
  7. Siewert Öholm sätter samma fokus på bloggosfären som exempelvis Skytte, Guillou och andra journalister inom den 68-vänsterjournalistik där meritokrati byggde på annat än att veta vad man skriver om.

Det är en rädd man som skriver i tidningen Hela Gotland. En tidning som, tack vare bloggarna, nu antagligen fått ett besöksrekord på sin sajt. Kan det vara så att Öholm helt enkelt slängt ut en flamebait?

Andra bloggar om: , , ,

Knuffat
.

Reblog this post [with Zemanta]