Posts Tagged: syndikering


11
Oct 09

Veckan som gick – Vecka 41

Tidningsbaronen David Montgomery tycker det är dags att pensionera chefredaktören och istället tillsätta någon som kan kommersialisera verksamheten. Jan Helin får kritik, liksom Helena Giertta – som dessutom passar på att kalla webben för ett komplement till papperstidningen. Det blåser också lite kring Thomas Mattsson, men det verkar vara en strategisk fajt han själv startat. Eller? I alla fall jag har svårt att hänga med.

RvdB daskar till med att kalla Expressen för mediernas McDonald’s. PR-konsulten i mig undrar vad McDonald’s tycker om det?

Veckans megapost tillhör nog Per Torberger, som går igenom sina tankar om den nya journalistiken och dess förutsättningar. Det kan knappast sägas vara ont om goda förslag och resonemang. Och kanske borde vi även fundera över vilka benämningar vi slänger oss med?

Spotify fortsätter vara intressant i sammanhanget. Även fast det handlar om musik är det många som sneglar på deras företagsbygge, affärsmodell och marknadsföring, kanske just eftersom det är det närmaste vi i Sverige kommer en framtidsmodell som ser ut att kunna fungera. Och det finns indikationer på att de tjänar pengar också. Eller hur var det nu? Noterbart är i alla fall att det det inte bara är lilla Sverige som nyfiket tittar på.

Mest förvirrat (men i hård konkurrens av mycket annat) i veckan är kanske siffrorna om att tidningsbranschen mår jättebra. Med lite mer pengar i lönekuvertet till landets journalister så kan vi nog somna om och glömma bort det här med kriser och nya affärsmodeller och annat. Kanske får mediebranschen generellt se upp och akta sig för att bli högfärdiga?

Pelle Sten föreslår att nyheterna ska wikifieras. Ur det perspektivet är det intressant med projekt som Wikia, men det är nog ingen underdrift att säga att utvecklingen ännu är i sin linda.

Sofia Mirjamsdotter har samlat veckans bloggande om alla hjältar där ute – låt dig inspireras!

Veckans stora mediehändelse måste sägas vara norrmännens kortslutning, det vill säga Nobels fredspris till Obama. Eller som Niclas Strandh skriver, #fail:

“Obama är idag inte Barack Obama utan USAs president. Det är hans viktigaste identitet. Alltså ger man fredspriset till USAs president.”

Vi gillar Obama och vi gillar Nobel, men det här var nog inte en bra idé.

Men generellt gör nog många samma spaning som Per Åström; de sociala medierna spelar en roll, som när den kollektiva kunskapen om den andra nobelpristagaren manifesteras på webben bara minuter efter tillkännagivandet.

Kalla Fakta publicerar en databas med uppgifter om makthavarna och skapar därmed en sorts interaktiv journalistik av ett slag vi inte varit bortskämda med tidigare. Det hela för tankarna vidare till projektet Makten och öppenheten och till vilka sätt som den här typen av transparens skulle kunna utveckla journalistiken ytterligare?

Valet närmar sig. Partierna börjar bli bättre på att förstå att kraften på den sociala webben handlar om att skapa relationer mellan individer horisontellt. Centernätet, fackligt Collected och Netroots är tre exempel på initiativ som bygger ihop gräsrötter ackumulativt över tid, men det kan vara för sent för sådana långsiktiga satsningar vad valet beträffar, samtidigt tror jag att risk föreligger att flera partier ändå kommer att kampanja sig till döds på den sociala webben istället för att lära sig av virtuoserna på den politiska webben, piraterna.

Men även Piratpartiet med Rick Falkvinge i spetsen har problem, fast av helt annan karaktär. FRA-frågan till exempel, den lever, men hur ska de lyckas blåsa liv i opinionen ytterligare en gång? Det kommer sannolikt att bli svårt denna gång, eftersom kraven på en ansvarsfull breddpolitik varvat med en mediemättnad sannolikt kommer att isolera partiets länkkraft till “de egna bubblorna” på den sociala webben.

Men vem vet? Kanske kan Lissabonfördraget som ser ut att bli verklighet se till att andranamnet på piraternas lista, Amelia Andersotter, får ta piraternas andra mandat i parlamentet samtidigt som kanske The Pirate Bay-målet eller någon ny lagstiftning kan förmå att väcka den sovande björnen – ännu en gång. Kanske, kanske inte.

Sedan har vi det här med att Medievärlden lägger ner och kapitulerar. Eller vänta nu… Det är inte alls en kapitulation, utan en logisk evolution där papperet läggs ned och hela tidningen flyttar ut på webben. Hursomhelst, trots märklig förändringskommunikation så mottar nye chefredaktören Axel Andén bara värme från den sociala webben.

På temat udda mediehändelser hamnar ändå mediekarusellen kring att Ulf Larsson vill begravas med sina hundar.

Många av er som läser var med på Sweden Social Web Camp i somras. Ännu några fler önskade att de var med och ytterligare några har åsikter om det hela som fenomen. Alldeles oavsett, så har Tomas Wennström nu satt ett datum för SSWC 2010. Till dess – här har du boken.

Ett fall av bloggmobbing har polisanmälts i Göteborg.

Veckans provokation på den sociala webben står nog Philip Wildenstam för.

I kölvattnet av Fattigbloggen och olika initiativ på den sociala webben för hemlösa, så kanske vi inom de närmaste veckorna har ytterligare ett par mediecyckler om Fattigsverige framför oss. Det är en viktig diskussion och låt oss inte glömma att den sociala webben älskar för samhället obekväma röster. Det gäller bara att de har de medel som krävs för att komma till tals.

Förra veckans raket Twingly Channels har den här veckan fört en stillsammare tillvaro. Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg startade upp en mediekanal och jag själv en PR-kanal, men frågan är hur svårt det kommer att bli att förmå människor att konsumera sina nyheter på Twinglys sajt – har vi i Sverige tillräckligt med trafik för att motivera starka och trafikdrivande lokalkanaler utan syndikeringsmöjlighet?

Jag vill avslutningsvis vilja lyfta fram Kristofer Björkman som i en postning avslutar med att kallt konstatera:

“Faktum är att jag längtar till den dagen vi slutar tala om räckvidd.”

Jag med.

P.S. Får jag komma med musiktips i det här veckobrevet egentligen? Jag gör det i alla fall: Det här veckan berörs jag av Melissa Horn med underbart vackra tiden-står-still-när-jag-lyssnar-låten Lät du henne komma närmre.


1
Oct 09

Den andra syndikeringsvågen

Syndikering i webbsammanhang, vad är det?

Få har väl kunnat undgå att fundera över vad RSS innebär. Vi ser de små ikonerna överallt och vi uppmanas att “prenumerera”. Vad det innebär är att ett oformaterat textflöde kan läsas i ett externt, oberoende program. Med andra ord hamnar nyheterna i en nyhetsläsare och mediekonsumenten behöver inte längre besöka sajten.

Men i en värld där sidvisningar är viktigt för annonsörer och kringtjänstutvecklare, så är det kanske inte helt självklart för nyhetsmedierna att faktiskt syndikera innehållet bort från den egna sajten, in i nyhetskonsumenternas RSS-läsarprogram.

Det finns anledning att fundera över detta denna vecka.

Kanske får alla de där ikonerna ligga kvar på nyhetsmediernas sajter eftersom RSS ändå inte riktigt slagit igenom hos den breda allmänheten? För orkar vi ens tänka på konsekvenserna av mediesajter med noll besökare – trots extremt välspridda artiklar och krönikor?

Vad vi kanske inte funderar över är vilken betydelse alla dessa små RSS-flöden har för hela den sociala webbens spindelvävsliknande nät. Och det trots att allmänheten ännu inte tagit RSS till sina hjärtan! I själva verket har RSS utvecklats till något av syret i många webbsociala kretslopp.

Vad betyder det här för nyhetsmedierna på webben? Å ena sidan förlorar nyhetsmedierna sidvisningar, å andra sidan skapas en större träffyta och ett större intresse kring specifika artiklar och krönikor, vilket i sig skapar trafik till sajten.

Det går att tänka sig att RSS-läsandet ökar i lagom maklig takt, samtidigt som nyhetsmedierna utvecklar upplevelsen på den egna sajten i samma takt som den ökande syndikeringen bidrar till trafikvolymer som annars skulle ha missats. Vilket skulle kompensera för den minskade direkttrafiken.

Gott så. Men bara under förutsättning att teknikutvecklingen – eller ska vi kalla det för teknikevolutionen? – vore likformig. men det är den ju inte. Likt mutationsdriven evolution så tycks den tekniska utvecklingen ske i kraftiga omvälvningar snarare än långsamt i små, små regelbundna steg.

I dag lanseras Twingly Channels. Idén är oerhört enkel. Istället för att RSS-läsningen sker individuellt, så erbjuds alla, inklusive mediekonsumenter som aldrig tidigare konsumerat nyheter via RSS, att ta del av andras skräddarsydda mediekonsumtion i olika ämnesspecifika kanaler.

Låt mig ge ett exempel:

Säg att du intresserar dig för utrikesnyheter. På Twingly Channels kommer det säkert att finnas en kanal för just utrikesnyheter – om inte annat kan ju du starta en själv! Genom att lägga till RSS-flöden från olika källor; nyhetsmedier, bloggar och skräddarsydda söksträngar, så samlas allt i en enda kanal.

Och inte nog med det, genom att tillsammans med alla andra läsare i kanalen värdera de enskilda nyheterna/postningarna i kanalen så skapas ett flöde filtrerat inte enbart på källa, utan även på läsarbedömd relevans. Nyhetsmedierna har ju redan gjort sin nyhetsvärdering, bloggarna har gjort sina engagemangsprioriteringar och kanalredaktörerna sin filtrering. Twingly Channels tar till vara på alla dessa värden och tillåter kanalens ambassadörer att addera ytterligare ett värde, nämligen socialt genererad relevans.

Om du gillar SSBD och är intresserad av den svenska debatten om framtidens medier och journalistik,
då finns all anledning för dig att genast börja följa den kanal på Twingly Channels som samlar just relevanta blogginlägg och tidningsartiklar i ett flöde. Och för den som funderat på relationen mellan SSBD och Mindpark kan vi nu visa att vi inte på något sätt försöker motarbeta varandra, då vi driver denna kanal i samarbete, med Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg som ansvariga för flödet i mediekanalen.

Hur ska nyhetsmediernas sajter kunna tävla med detta?

Nyhetsmedierna tävlar i praktiken med sitt eget innehåll. Dessa RSS-kanaler har olika kanalredaktörer som tävlar och konkurrerar emot varandra om prenumeranter, vilka ämnen som växer fram avgörs via organisk användargenererad tillväxt och bloggarna, givet den kultur som råder på den sociala webben, kommer snarast att vilja ha sina RSS-flöden distribuerade på så många kanaler som möjligt.

Axiomet är att nyheter, liksom musik, film och idéer, vill vara fria. Låser vi in dem, undanhåller vi dem från den allmänhet vi vill nå, hur ska vi då kunna nå de mål och de visioner vi har?

Twingly Channels lanseras alltså idag. Många early adopters betatestar redan Google Wave, en teknologi som sannolikt kommer att innebära ytterligare syndikeringseffekter. Har landets webbredaktioner funderat över konsekvenserna? Det finns en oerhörd kraft att utvinna för de framåtblickande nyhetsmedier som accepterar och anpassar sig till den nya medielogiken.

Eller kommer den andra vågen att ta de traditionella mediernas webbredaktioner på sängen?

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.