Posts Tagged: spotify

Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 4 Comments
1
Mar 10

Veckan som gick – Vecka 8

Det har varit mycket OS och schlager den här veckan. Jag har faktiskt inte tittat på endera och på något vis har jag lyckats missa det mesta av bevakningen i såväl gamla medier som nya. Det enda jag har koll på är egentligen det norska curlinglagets byxor som fått sig en egen Facebook-grupp.

Och just det, så var det han SVT-kommentatorn/journalisten som blev tolkad och citerad på ett väldigt vinklat sätt av en Aftonbladet-journalist. Joakim Jardenberg länkar upp storyn bra. Men SVT har knappast alla rätt heller som förbjuder sin egen nätsuccé.

I övrigt är väl ett rimligt antagande att vi sakta vänjer oss allt mer vid att titta på tv via nätet, oavsett om det är via SVTPlay eller TV4Play i mobilen eller på datorn? Det och att det verkar som om vi också börjar vänja oss vid multikanalskonsumtion; halva nöjet med schlagern verkar för många vara att simultankommentera på #melfest.

Uppdaterat: Joakim Jardenberg spottar uppmärksamt att taggen i år tycks vara #mel2010.

Men, mest angeläget ändå - vi glömmer inte jordbävningsoffren. Skalvet utanför Chile och tsunamivågorna runtom i världen. Väntan. Uppmonterade live-kameror, ivrigt väntande på monstervågor. Människor som finner varandra tack vare sociala medier. Sorg. Glädje. Och kanske till och med – spänning?

Trollhare skriver:

“Hawaii – och även Nya Zeeland, Australien, Kalifornien – visade sig klara sig ganska brafrån tsunamis. I Chile är förödelsen fortfarande stor efter jordbävningen. 300 döda, hittills. En halv miljon hemlösa. Två miljoner drabbade. Och när tsunamin har svept klart över Stilla havet och de rikare länderna i norr kan andas ut, så kommer Chile fortfarande att blöda. Men det kommer kanske inte att synas på twitter.”

Ja, det mänskliga dramat tycks krypa närmare ju mer pluralistisk rapporteringen blir. Med många vänner på Twitter, Facebook och andra digitala nätverk så är det dessutom ofta någon som känner någon som är direkt inblandad i de nyheter som vi ser välla in över oss. Anders Mildner och fler med honom undrar vad det kommer att få för betydelse på sikt?

Sverker Olofsson går vidare från Plus efter 23 år. Bra jobbat och Sofia Mirjamsdotter resonerar kring varumärket och programformatet.

Anton Johansson står för en av de bättre postningarna denna vecka där han på Mindpark resonerar kring att synas webbsocialt. Jag tycker att företag ska uppträda strategiskt och med eftertänksamhet först, men individer gör klokt i att uppträda personligt, oavsett om de har företagshatten på sig eller ej. Dagarna innan hade jag och Anton för övrigt en bra diskussion i ett kommentarsfält som faktiskt angränsar till detta.

Annars mycket kommentarssnack denna vecka. VA.se installerar Disqus, kommentarssystemet. Hans Rosén förklarar att det är sista utvägen att stänga kommentarerna.

Annars har ju Twitter varit ordentligt smockfullt med fula fiskar. Eller fula fiskare, snarare? Niclas Strandh reder ut begreppen.

Men, säkrast är kanske att flytta till Island?

SvD:s twittrare hittar du här. Och Aftonbladets här. Jag tycker det är smart, jag. Fler interna ambassadörer som kan hjälpa till att nå ut med nyheterna i sina nätverk. Det skapar större möjligheter till dialog med nyhetskonsumenterna och det sätter ansikten och “140-teckensröster” till människorna bakom nyheterna. Lisah Pettersson som är reporter på TV4 (Disclaimer: I kinda know her…) gör likadant och postar sin Twitter-adress på webben tillsammans med inslagen och en uppmaning om ge feedback på den nyhet hon rapporterat om.

E-handeln växer kraftigt just nu. Och då ska vi komma ihåg att mikrobetalningarna fortfarande domineras av Apple och AppStore – tänk vad som händer när det blir enkelt för oss alla att skapa och att sälja Apps som fungerar på alla mobila plattformar för en nästintill mikroskopisk utvecklingskostnad! Till dess får vi nöja oss med andra typer av styckebetalningslösningar.

Nedladdningen av upphovrättsskyddat material ökar också. Strängare lagstiftning har endast kortsiktiga effekter, men det var vi ju många som visste. Alla utom de som stiftar lagar, tycks det.

Joakim Jardenberg: “Telia dödar Play i mobilen”

Hur kommer det att gå i avtalsrörelsen? Min kollega Björn Sundberg reder ut det hela på vår företagsblogg, men får mothugg. Av vem? Göran Thorstenson, också han en kollega. Ger detta en splittrat bild av företaget, att två medarbetare på samma företag debatterar varandra i kommentarsfältet? Jag tycker inte det, men jag är i vanlig ordning partisk.

Några snabba:

Veckans bloggtema hos Sofia Mirjamsdotter (som ju har en ny “samlingsblogg”) har också varit musik – och jösses - hon har lyssnat igenom en hel del musik.

Musik, ja. Alexander Norén ger oss en intressant tanke om att topplisteprogrammen på radio tappar mot listdelandet på Spotify, vlket får Alexander att ställa frågan:

“Vem blir först med payoffen ‘mer snack, mindre musik’”.

Now, before you go off and vote for SSBD i Yaba, come sing with me:

Tipstack Fredrik Stenbeck.

Analyserande / Kristallkulan / Nytt / Tidsmaskinen / journalistik — Fredrik Strömberg — 6 Comments
28
Dec 09

Det nya gamla – ljudspåret till 2010

Inte helt enkelt att skriva en sådan här text när nästan alla andra av mina kloka bloggvänner redan satt sina avtryck i framtiden. Men, för fasen, nu kör vi.

Ni som har följt något av vad jag har sagt, skrivit och skrikit fram under året förväntar er säkert utfästelser om följande:

  • Googles monopol på sök och sökordsannonsering utmanas av åtminstone EN konstellation av nätaktörer.
  • Apples läckra tablet, sjutumsskärm – lanseras den 26/1 i San Francisco – och dess påverkan på medielogiken med sina nya spelfunktioner, det nya tv-erbjudandet den kommer med och framförallt den påverkan den kommer att ha på utgivning av böcker och tidningar.
  • Hur företag som Spotify (satanihelvetesjävlaskit) och Voddler (tack för det) kommer att få reella problem med ersättningsnivåerna till innehållsägare.

Men det kommer jag inte att göra, i stället vill jag lyfta tre trender som jag tror kommer att påverka framförallt traditionella (nyhets)medier under 2010. Eller, traditionella och traditionella, det handlar väl om att förstå att det enda som är traditionellt är medieägarnas vilja att tjäna pengar på den produkt som produceras. Så, med detta sagt, hur ska det då gå till?

Det nya gamla historieberättandet

2009 såg vi några trevande försök att väva samman nytt och gammalt historieberättande till en sammanhållen helhet. Vi minns inte minst Aftonbladets ”Fattigbloggen” där traditionella artikelserier vävdes samman med Jessica Ritzéns bloggande om livet utan pengar. Aftonbladet har sedan dess matchat den här höjdpunkten med ett lågvattenmärke som när bloggaren Mogi skulle leva två veckor på a-kassa. Well, you can’t win’em all.

Men under 2010 kommer vi att få se betydligt mycket mer djupgående samarbeten mellan ”vi” och ”dom”. Jag ser framför mig att läsare kommer att släppas in betydligt mycket närmare skapandet av innehåll – inte bara bjudas in till att reagera på det som skrivs.

Tekniken för att göra det här finns redan – nu krävs redaktörsskapet och viljan att göra det. Det handlar inte om att publicera oredigerade Twitter-flöden med en viss etikett, det handlar inte om att ha Twingly-länkar på sina sajter. Det handlar om att våga låta läsarna få ta del av uppdraget och agera på det – och inte bara reagera på publiceringen. Lite grann som när vi faktiskt tog blocket och pennan och åkte iväg för att träffa någon…

Den nya gamla intäktsmodellen

2010 är året då betalväggar kommer att bli verklighet på många ställen. Det börjar självklart med de som har lättast att betala för sig – B2B-kunderna. Där finns ju redan i dag de mest framgångsrika exemplen på betallösningar i formen av Wall Street Journal och Financial Times.

Under året kommer vi att få se fler stora nyhetssajter låsa hela eller delar av sitt innehåll, Springer i Tyskland verkar gå i bräschen för utvecklingen och på andra sidan Atlanten kommer nog många mindre mediehus försöka med projekt som Journalism Online få betalt för delar av sitt innehåll.

Kritiken mot betalväggar för nyhetssajter rör sig ofta om två saker. För det första ska det vara skadligt för annonsaffären att inte synas på rätt sätt i sökmotorer och för det andra kommer läsarna då bara att välja en annan leverantör eftersom innehållet är så generiskt.

Den första punkten är i det korta perspektivet inte relevant alls eftersom de flesta nyhetsajter har en så liten andel Googletrafik att det är långt under andelen osålt annonsutrymme. Den andra punkten är mer intressant – för den är av hönan och ägget-karaktär. Den sajt som har en stabil finansiell grund kommer att kunna särskilja sig mer från konkurrenterna.

Den fråga som många medieägare brottas med är inte enbart av karaktären ”hur tjänar vi pengar på det här” utan också ”hur gör vi något som är bra nog”? Och svaret är i väldigt många fall att intäkter skapar utgifter, om någon betalar för sig måste vi göra en produkt som är bra nog.

Det är inte gratis som är frigöraren av bra innehåll på nätet – det är betalt som är det.

Förvänta er en mängd betalväggar under 2010 – och förvänta er också att fler än vad ni tror kommer att vilja betala för sig. Men förvänta er inte att det är samma produkter som i dag är gratis som kommer att finnas bakom betalväggarna.

Och den nya gamla annonsmarknaden

2010 kommer vi att få se hur två av de mest osannolika fenomenen på nätet faktiskt visar sig vara bästisar. Det handlar om hippa, fräscha Sociala Medier och luggslitna, SYO-konsulenttrista Displayannonsering. OK, ett kongenialt WTF är på sin plats här. Men lyssna:

2010 kommer sociala medier att slå än hårdare. Facebook är redan långt förbi kritisk massa och Twitter kommer att nå en högre grad av produktivitet och hitta nya användningsområden. Det som då sker är att människor med andra uppsättningar åsikter, erfarenheter och levnadsmönster når långt in i ”hjärtat” av nätet. Och med dem kommer intryck som inte bara har med nätet att göra.

De indikationer som vi har på en döende displaymarknad är baserad på att nätet på något sätt bara utvecklas med nya, unga, nätinfödingar som äntrar marknaden. Men det vi ser hända är att det finns ett enormt bakflöde av konsumenter in på nätet, mormödrar, fastrar och gubbtjyvar som populerar Facebook och nätforum.

Det här är människor som fortfarande lever i en displayvärld, som är vana vid annonsering som ett inslag i vardagen, som faktiskt (tro’t om ni törs) tittar på och tar till sig informationen i annonser.

Och när dessa människor börjar mixa den dödliga cocktailen med traditionell medielogik och närvaro i sociala medier kommer vi att kunna se faktiskt påverkan från displayannonsering även så långt ut i nätets synapssystem som i sociala medier. Man kommer att diskutera erbjudanden och innehåll i annonsering – och man kommer att vara öppna för, och vana vid, det uttryckssätt som är displayannonsering.

Kommer det att kräva bättre format? Jepp, men det är bara av godo. Vi har alltför länge behandlat annonsering som någon som katten släpade in och alltför lite som den viktiga del av en bra medieprodukt som de faktiskt är.

För de som vars perspektiv är att man vill tillföra nätet innehåll och kvalitet blir 2010 början på framtiden. För alla andra – the times they are a-changing…

Analyserande / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 1 Comment
6
Dec 09

Veckan som gick – Vecka 49

Sveriges Radio hamnade i blåsväder när Sofia Mirjamsdotter publicerade deras policy för sociala medier. Några som kommenterar är PR-konsulterna Brit Stakston och Anders Lundin som är mycket kritiska. Joakim Jardenberg och jag går lite mot strömmen, men i det stora hela är vi nog alla överens om att SR inte träffade rätt i tonalitet och innehåll.

Apropå korspuffande förresten, SSBD har ju startat en minikavalkad med framtidsspaningar. Vi gillar ju Mindparks 100-lista, men samtidigt förstod vi att vi knappast kunde genomföra ett lika omfattande projekt. Därför kändes varsin framtidsvision som alldeles lagom och samtidigt skoj att skriva. Hoppas serien inspirerar till förändring och framtidstro! Här är de tre första:

Jerry Silfwer (jag!) – Antwerpen, januari 2011

Pelle Sten – Det här händer med journalistiken 2010

Annika Lidne – Verkligheten i lager

Apropå framtidstankar, så har Jeff Jarvis spännande tankar om Media after the site. Magnus Höij spanar också han. På jakt efter något lättsammare? Titta in hos Gustav Holmström och säg hej.

Sedan så har vi ju förstås politiken. Jag tycker att vi gott kan hörsamma Joakim Jardenbergs uppmaning:

“Om du tycker det är en bra sak att myndigheterna försöker koppla ihop sig med medborgarnas röster ute i bloggsfären, så bör vi se till att använda de möjligheter som ges. Vill du att ordförandeskapet ska tycka att den här sortens försök är en bra idé så glöm inte länka till www.se2009.se. OK?”

En annan bra sak är Politometern (bra namn/domän, tycker jag!), skapad av Martina Lind med fler. Politometern samlar smart och snyggt in sina inlänkar här. Och tänka sig, entreprenören Ted Valentin har ett finger med i projektet. Allt som saknas är väl RSS-knappar lite här och var?

På samma ämne tipsar jag om Martin Lindvalls wiki-initiativ Valbar.

Centerpartiets Ulrika Ingemarsdotter skriver klokt på Mindpark:

“Ju närmare valet vi närmar oss är min gissning att traditionell media (inte heller ett optimalt uttryck) kommer att skriva mycket om hur partierna använder sig av sociala medier och hur stora de är där. Risken är då att vi hamnar i ännu ett gatlopp, där det gäller att finnas på flest platser, skriva mest tweets, ha flest fans och så vidare. Det viktiga borde istället vara hur partierna använder sig av webben.”

Pratpartiet får det annars tufft i valet. Anders Mildner skriver klokt som alltid kring det svalnande intresset för FRA. Och fan vet hur odygdiga vi nätmedborgare egentligen är? En svart tisdag var det i alla fall när FRA-övervakningen (nästan) kopplades på:

mymlan. the real. – The Jennie – Doktor Spinn – Rick Falkvinge – opassande – Skrymta – Joakim Jardenberg – infallsvinkel – Göran Widham – Aspera – Piratpartisten – sjumilakliv – Jacob Dexe – osmidigt – Thorlin – Skivad lime – Ett otygs funderingar och betraktelser – Jan Lindgren – moppas hörna – Bloggsam – Ola Nyström – klasg.se – bandhunden skäller – tieowbeijas - Vänsterteknik

Nåväl. Tills vidare tröstgarvar vi åt Thomas Bodström sagoberättande på Youtube.

RvdB spår ledarskribenternas fall på Newsmill (är det bara SvD som har  en ledarsida som fungerar?). Han har för övrigt tillsammans med Karin Jansson startat ett betalnyhetsbrev för PR- och informationsbranschen vad namn Dagens Opinion, men jag har inte hittat någon sajt att länka till.

Bonniers R&D-avdelningen startar en veckosammanfattning. Kanske banners på DI.se är grejen för framtiden. Eller? Nej? Björn Jeffery konstaterar i alla fall: “Det är inte svårt att ta betalt på nätet.”

På den sociala webben bygger vi ju relationer med människor av kött och blod, även människor man aldrig träffar. Sofia Mirjamsdotter skriver fint om att det faktiskt är okej att sörja.

Anna och Paul Anka skiljer sig. Allt under vinjetten Juridik på Realtid.se. Trist för Anna med familj som ju varit en frisk mediefläkt här i Svedala. Apropå friska fläktar förresten: Fem procent av alla som jobbar hemma gör det – nakna. Det ni.

En del snack kring minareter, annars. Här klokt av Liljeros:

“Det är från medierna människor skapar sig sin uppfattning om omvärlden och det är genom medierna man når människor. Massmedier snuttifierar världsbilden samtidigt som människan selekterar denna snuttifiering. Ansvaret ligger därför förvisso till stor del hos publicisterna men också hos den enskilde individen – ett eget ansvar att välja vad man läser och så långt det går ur ett kritisk perspektiv. Likväl som jag klarar av att rata kvällstidningar [...] så tror jag också att den rädde Vellinge-moderaten klarar av detta. Men då måste denne inneha kunskap om hur medier och information påverkar oss.”

Intressent resonemang om medborgarjournalistik hos Journalistics.

Urban Oufitters, trendig kläd- och livsstilsbutik på fina gatan i Stockholm, hamnar i blåsväder på grund av att företaget tvingar ut anställda till bemanningsbolag. Superintressant case ur PR-perspektiv: En Facebook-grupp tar fart, sajten hackas och nyhetsmedierna rapporterar (avslöjandet från TV4 Stockholm).

För det första undrar man stilla om journalistbranschen verkligen kan kasta första stenen i det här med bemanningsfrågan? För det andra är FB-gruppen startad av Pontus Willebrand med tydlig vänsterpolitisk tillhörighet – är detta  startat som ett politiskt utspel?

Nåväl, medidrevet blev i alla fall påtagligt: Artikel i E24 – Artikel i Aftonbladet – Artikel i SvD – Artikel i LO-tidningen – Inslag i TV4Nyheterna – Inslag i SVT.

Lite statistik: 74 procent av alla vuxna i USA läser dagstidningar + Facebook nu 350 miljoner användare.

Per Torberger lyfter fram ett feltänk om sökningar som bubblat upp i SvD och Dagens Media. Ett spår för Second Opinion?

Och så får vi väl önska Rupert Murdoch lycka till med att avlista sina sajter från Google? Mikael Zachrisson sammanfattar på VA-bloggen, men får samtidigt ursäkta, för Cory Ondrejka säger det bäst (via Björn Jeffrey via Joakim Jardenberg).

På lite sammam ämne – ni har väl sett att Iran stänger av internet på måndag?

Nej, låt oss inte bli alldeles förlorade i hopplöshetens avgrund. Låt oss istället med Emanuel Karlsten lyfta fram de goda exemplen, som Norrans nya E-redaktion! Kul också med två svenska stjärnskott på den här prestigefyllda listan – heja Spotify och Twingly!

Och så får vi förstås lyfta fram SVT när det gäller satsningen på sociala medier vad gäller Melodifestivalen? Hans Kullin guider oss. Och så tycker jag att DN-satsningen Dina vänner är en en intressant satsning på svärmfunktionalitet.

Den intressantaste läsningen om Twitter tror jag att Brian Solis står för den här veckan, där han kommenterar den vikande statistiken. Mot det står ett resonemang om att Twitter kanske blir framtidens wire services?

Sist men… jo, kanske minst ändå förresten, så känner jag att jag vill avsluta det här veckobrevet zen-style med stationsvakt och fyra minuter havande räkmammor:

Analyserande / Kristallkulan / Nytt — Jerry Silfwer — No Comments
2
Dec 09

01: Antwerpen, januari 2011

Medieåret 2009 närmar sig sitt slut och för dörren står ännu ett. Vad kan vi vänta oss av mötet mellan gamla medier och nya under 2010? Vi skribenter på SSBD kavlar upp ärmarna och ställer fram kristallkulan på bordet för att se vad som händer i mediernas förtrollade värld när nollnolltalet blir till tiotalet. Följ med oss på en ny 2010-spaning varje vardag fram till nyår!

“… so singe ich eine Lied für dich…”

Antwerpen. Mobiltelefonen durrar på sängbordet, men det är Spotifys alarmfunktion som väcker mig. Jag är knappast utvilad, men den sociala funktionen Geoshuffle gör mig som vanligt på lite bättre humör. Stelt sträcker jag ut en arm efter mobilen och sliter in den bland de varma hotellakanen. Uppenbarligen spelade en av mina vänner, Christopher, Nenas gamla poplåt 99 Luftballons senast han var på… få se nu, senast han var på Café Nero. Cafét ligger visst alldeles här i närheten, enligt Google Maps.

Jag visste inte att Christopher ens varit i Belgien. Han var barista utomlands under några år, precis efter gymnasiet, det vet jag, men i Antwerpen var han alltså så sent som förra året. I alla fall enligt Spotify Geoshuffle.

Jag ber Spotify göra en automatisk spellista över mina vänners mest lyssnade låtar med regeln att de måste ha varit i någon av Benelux-länderna någon gång samt att vi måste ha minst 20 gemensamma kontakter på Gmail. Det irriterar mig att den tar tiotalet sekunder att ladda, men spellistan blir vid en första anblick alldeles så där lagom kontinental. Först ut – det franska popundret Alizee med en gammal cover på Ella Elle L’a

Musikens energi hjälper mig upp ur sängen. Det är kallt för fötterna på golvet och jag tittar längtade tillbaka emot de bländvita lakanen. Jag viker undan ett par förhängen och tvingas kisa emot ljuset som strömmar in från stadens gator. Jag tittar långt efter en “Café Nero”-skylt och huttrar.

Det är januari på gatorna utanför. Året är 2011. Snön ligger grå på taken.

Jag väcker datorn ur sitt viloläge och möts av den text jag lämnade färdig i natt. Den sociala webben har växt till sig ordentligt på den europeiska kontinenten under hela förra året, men entusiasmen har ändå varit så där europeiskt utebliven. Eftersom Skandinavien varit något av a social hub för innovation och engagemang på webben under 2010, tack vare en utpräglad delar- och early adopter-kultur, så har jag för andra året i rad blivit inbjuden av det europeiska pr-nätverket i egenskap av föreläsare om de sociala mediernas roll för företagens kommunikation.

Men det här är tredje gången jag är i Belgien. På klassiskt pr-manér hade den lokala byrån som varit värd för årets konferens försökt ordna med lokal journalistintervju. Jag tog det med ro att ingen journalist dök upp, luttrad pr-konsult som jag är. Hela konferensen finns dessutom på webben som streamad video och delade presentationer – jag kan alltid korspuffa alltsammans i mina egna nätverk. Men en sak hade den belgiska byrån i alla fall lyckats fixa åt mig – en bylined article.

Vi har inte så mycket sådant i Sverige. Hos oss är debattartikeln fortfarande det traditionella sättet för olika intressen att få tala med sitt eget språk – på sitt eget sätt. En del kämpar fortfarande med sina företagsbloggar, men det finns en oförmåga bland många företag att faktiskt dela med sig av sin trafik. Och varför det ska vara så svårt att se till att pinga åtminstone de viktigaste sajterna? Why still no caring about sharing?

Artikeln behövde tvunget vara klar i dag, så istället för att dricka veteöl med glada EMEA-branschkollegor, så hamnade jag istället i skärmens bleka sken – hela natten lång. Min skrivuppdrag var att kommentera aktuella mediefrågor som hörts, synts och inverkat under det år som gått: 2010. Jag rullar dokumentet upp och ned. Mycket text; det är en märklig känsla att på morgonen läsa det som skrivits på natten.

Det durrar till från nattduksbordet och jag vet att det är min Google Calendar som påminner om att det är dags för dusch, utcheckning och taxi till flygplatsen. Den vet att jag väckt datorn ur sitt viloläge, så den vet att jag är vaken.

Jag tittar igenom vad jag har skrivit. Sverige och Finland har varit i ropet under 2010, förstås. Spotify har diskuterats – var är pengarna till skivbolagen, egentligen? – men ändå har inget lyckats rubba tjänsten, vars. innovationstakt varit konstant hög under året. Jaiku-grundaren Juri Engeström lanserade från Silicon Valley en serverbaserad identitet som ger användarna av OpenID-anslutna tjänster större makt över sitt egengenererade innehåll. Experterna förutspår ett uppköp från Google eller Yahoo! vilken dag som helst. Twingly har fortsatt att erövra tidning efter tidning globalt.

Webben gick igenom en del förändringar. Att de flesta webbplatser ska ha någon form av social component blev under 2010 comme il fault; istället blev det nya buzz-ordet för året swarm technology – alla webbplatser ska numera ha en swarm component, det vill säga funktionalitet som gör att ens vänner, ens utvalda “klan” med tillhörande beteenden och intressen, faktiskt påverkar vad du möter på en sajt med swarm tech.

Svärmtänkandet betonade vikten av att göra sig till en del av det sociala ekosystemet – i min artikel the social eco-system. Start-ups överger helt och hållet tänket om the holy launch och de allra mest framsynta företagen överger sin viral vanity, allt för att istället satsa på långsiktiga värden i forma av relationer och verksamhetsnytta. Faktiskt var året 2010 något av naturanalogiernas år; ett symbiotiskt samspel mellan olika biotoper i ett sammanhängande ekosystem i vilket dynamiken bäst liknas vid evolution – inte revolution.

När det gäller syndikeringsteknologier som Google Wave och Twingly Channels, så blev aldrig innehållet så fritt rörligt som många av oss först trodde. De social media naturals som aktivt delar och pekar vidare på nytt innehåll, de ökade heller inte i antal, trots att den totala digitala mediekonsumtionen ökade kraftigt. I artikeln kallar jag det för the connector stagnation effect. De som tidigt förtjänade sin plats i det sociala ekosystemet blev under 2010 än mer betydelsefulla i sina påverkarroller.

En av mina kollegor lyckas visa empiriskt att den sociala sfären på webben ännu så länge bara är ett fragmenterat nätverk – inte ett distribuerat, något som tvingar många social media evangelists att nyktra till en smula.

De traditionella nyhetsmedierna började under 2010 att intressera sig allt mer för det jag i artikeln kallar cyberlocal cultures, detta i takt med att vi påbörjat övergången från the hippie web – där alla älskar alla! – till mer selective virtual societies. Bilden av the attention economy problematiseras som the access economy och många entreprenörer börjar i slutet av 2010 intressera sig för att kapitalisera på att skapa och ge tillgång till betydelsefulla, exklusiva nätverk. Nyhetsmedierna granksade under 2010 några av de mest avvikande och ibland extrema kulturyttringar i dessa elitistiska sfärer och – vips! – en moraldebatt.

I moraldebattens spår började så rapporterna om ungdomar som drabbats av en sorts permanent skada på synapserna att dyka upp. I nyhetsmedierna kallas det för Ios, information overload syndrome. Kort därefter rapporterades om fler fall i fler åldersgrupper där symptomen visade sig vara en kraftig stresskänslighet, sömnbrist, krypningar, brist på empati, apati och yrsel:

“Sömnpiller ser ut att bli för 10-talet vad lyckopiller var för 00-talet,” konstaterar jag krasst i artikeln och där jag står framför skärmen på det kalla golvet funderar jag på om jag kanske drar den vinkeln lite för hårt? Jag kväver en gäspning och läser vidare.

Under det första halvåret 2010 drev mediemagnaten Rupert Murdoch en vildsint kamp mot sökmotorerna, vilket förvandlades till något av en anti-trend. Det talades mycket om dessa off-grid sites, men några effekter lät aldrig höra talas om sig.

Vill du surfa på din tv? Varför inte på ditt kylskåp? Den mest udda hypen under året var nog nystartade japanska SoTech, som fick ett enormt genomslag för sina digitala paneler med trådlös internetaccess. Precis som med klassiska Intel Inside, blev det under året trendigt med SoTechs köks- och hushållsteknologi. Många talkshow-värdar gjorde sig mycket lustiga över varför vi behöver brödrostar med internetuppkoppling, men skämtarna tystnade när antalet tillämpningar fullkomligt exploderade i samband med att SoTech på spektakulärt japanskt manér släppte sitt API här i slutet av oktober.

2010 blev knappast de traditionella nyhetsmediernas år. Efter ännu ett år av tidningsdöd närmar sig experterna nu försiktigt den smärtsamma insikten om att den totala kostnaden för att skapa nyheter helt enkelt är för stor. I Sverige, eftersom det varit valår, har heller ingen velat driva frågan om högre licensavgifter eller inkomstskattebaserad public service – även om en sådan diskussion sannerligen hade varit befogad!

Med det finns undantag; de lokala nyhetsmedierna. Med lägre lokala annonspriser kunde vi åtminstone i Norden se en allt tydligare trend, nämligen att lokalredaktionerna allt mer dragit ifrån riksmedierna när det gäller annonsintäkter. “I guess news, after all, is local,” skriver jag.

Lokalmediernas framgångar satte i gång tankar även hos reklambranschen som i the conversation age haft uppenbara problem med det faktum att köpta budskap har så låg trovärdighet, i synnerhet i förhållande till den egna svärmens tankar och åsikter. Men istället för att förlita sig på irrationella virala effekter, så talade Madison Avenue-folket under andra halvan av 2010 mer om hyper local advertising (HLA), en ny typ av extremt lokalt och individanpassad reklam – till stor del tack vare gps-teknologin i våra mobiltelefoner.

Låter det som 2010, frågar jag mig med vetskapen att jag knappast har tid att skriva om.

Jag huttrar till. En varm dusch, kläder, utcheckning och sedan taxi. Utanför hör jag städerskornas vagnar. Ur minibaren tar jag en juice och går fram till fönstret. Jag tar några klunkar och känner den kalla drycken i halsen och magen. Mina fingrar har en blåaktig ton, mina bröstvårtor är stela och på underarmarna står håret på högkant. Och där nere vid gathörnet, bredvid biografen med all affischering om den crowdsourcade skräckfilmen The Pact, där ser jag nu – Café Nero.

Jag hämtar mobilen och scrollar fram Christopher och jag kan se att han är uppkopplad på Facebook, MSN GEO och Skype.

Med stela fingrar på skriver jag: ”café nemo i antwerpen – värt ett besök? uttag för netbooks?”

En sekund, två sekunder, tre sekunder. Jag hinner sätta datorn i viloläge och slå på duschen. Fyra sekunder.

Blipp.

Christopher: ”helt klart. klockrent ställe för surf. u there? ”

Spotify spelar MC Solaar och jag ler åt det absurda i att Christopher och jag inte setts sedan gymnasiet, men att vi tack vare den sociala webben kan hålla mer än gott liv i vår relation.

Jag: ”yep, kanske – här på konferens nu”

Christopher: ”do it. sitt i hörnet vid fönstret mot gatan. posta en bild i min fotoram via msn geo plz?”

All right then, Christopher. Det får bli en snabb dusch. Ny dag, nytt år. Nya saker att testa – tillsammans.

Jerry Silfwer, alias Doktor Spinn, är redaktör på Same Same But Different och kommunikationsrådgivare på pr-byrån Springtime. Följ honom ända in i 2010 på Twitter.

Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 3 Comments
11
Oct 09

Veckan som gick – Vecka 41

Tidningsbaronen David Montgomery tycker det är dags att pensionera chefredaktören och istället tillsätta någon som kan kommersialisera verksamheten. Jan Helin får kritik, liksom Helena Giertta – som dessutom passar på att kalla webben för ett komplement till papperstidningen. Det blåser också lite kring Thomas Mattsson, men det verkar vara en strategisk fajt han själv startat. Eller? I alla fall jag har svårt att hänga med.

RvdB daskar till med att kalla Expressen för mediernas McDonald’s. PR-konsulten i mig undrar vad McDonald’s tycker om det?

Veckans megapost tillhör nog Per Torberger, som går igenom sina tankar om den nya journalistiken och dess förutsättningar. Det kan knappast sägas vara ont om goda förslag och resonemang. Och kanske borde vi även fundera över vilka benämningar vi slänger oss med?

Spotify fortsätter vara intressant i sammanhanget. Även fast det handlar om musik är det många som sneglar på deras företagsbygge, affärsmodell och marknadsföring, kanske just eftersom det är det närmaste vi i Sverige kommer en framtidsmodell som ser ut att kunna fungera. Och det finns indikationer på att de tjänar pengar också. Eller hur var det nu? Noterbart är i alla fall att det det inte bara är lilla Sverige som nyfiket tittar på.

Mest förvirrat (men i hård konkurrens av mycket annat) i veckan är kanske siffrorna om att tidningsbranschen mår jättebra. Med lite mer pengar i lönekuvertet till landets journalister så kan vi nog somna om och glömma bort det här med kriser och nya affärsmodeller och annat. Kanske får mediebranschen generellt se upp och akta sig för att bli högfärdiga?

Pelle Sten föreslår att nyheterna ska wikifieras. Ur det perspektivet är det intressant med projekt som Wikia, men det är nog ingen underdrift att säga att utvecklingen ännu är i sin linda.

Sofia Mirjamsdotter har samlat veckans bloggande om alla hjältar där ute – låt dig inspireras!

Veckans stora mediehändelse måste sägas vara norrmännens kortslutning, det vill säga Nobels fredspris till Obama. Eller som Niclas Strandh skriver, #fail:

“Obama är idag inte Barack Obama utan USAs president. Det är hans viktigaste identitet. Alltså ger man fredspriset till USAs president.”

Vi gillar Obama och vi gillar Nobel, men det här var nog inte en bra idé.

Men generellt gör nog många samma spaning som Per Åström; de sociala medierna spelar en roll, som när den kollektiva kunskapen om den andra nobelpristagaren manifesteras på webben bara minuter efter tillkännagivandet.

Kalla Fakta publicerar en databas med uppgifter om makthavarna och skapar därmed en sorts interaktiv journalistik av ett slag vi inte varit bortskämda med tidigare. Det hela för tankarna vidare till projektet Makten och öppenheten och till vilka sätt som den här typen av transparens skulle kunna utveckla journalistiken ytterligare?

Valet närmar sig. Partierna börjar bli bättre på att förstå att kraften på den sociala webben handlar om att skapa relationer mellan individer horisontellt. Centernätet, fackligt Collected och Netroots är tre exempel på initiativ som bygger ihop gräsrötter ackumulativt över tid, men det kan vara för sent för sådana långsiktiga satsningar vad valet beträffar, samtidigt tror jag att risk föreligger att flera partier ändå kommer att kampanja sig till döds på den sociala webben istället för att lära sig av virtuoserna på den politiska webben, piraterna.

Men även Piratpartiet med Rick Falkvinge i spetsen har problem, fast av helt annan karaktär. FRA-frågan till exempel, den lever, men hur ska de lyckas blåsa liv i opinionen ytterligare en gång? Det kommer sannolikt att bli svårt denna gång, eftersom kraven på en ansvarsfull breddpolitik varvat med en mediemättnad sannolikt kommer att isolera partiets länkkraft till “de egna bubblorna” på den sociala webben.

Men vem vet? Kanske kan Lissabonfördraget som ser ut att bli verklighet se till att andranamnet på piraternas lista, Amelia Andersotter, får ta piraternas andra mandat i parlamentet samtidigt som kanske The Pirate Bay-målet eller någon ny lagstiftning kan förmå att väcka den sovande björnen – ännu en gång. Kanske, kanske inte.

Sedan har vi det här med att Medievärlden lägger ner och kapitulerar. Eller vänta nu… Det är inte alls en kapitulation, utan en logisk evolution där papperet läggs ned och hela tidningen flyttar ut på webben. Hursomhelst, trots märklig förändringskommunikation så mottar nye chefredaktören Axel Andén bara värme från den sociala webben.

På temat udda mediehändelser hamnar ändå mediekarusellen kring att Ulf Larsson vill begravas med sina hundar.

Många av er som läser var med på Sweden Social Web Camp i somras. Ännu några fler önskade att de var med och ytterligare några har åsikter om det hela som fenomen. Alldeles oavsett, så har Tomas Wennström nu satt ett datum för SSWC 2010. Till dess – här har du boken.

Ett fall av bloggmobbing har polisanmälts i Göteborg.

Veckans provokation på den sociala webben står nog Philip Wildenstam för.

I kölvattnet av Fattigbloggen och olika initiativ på den sociala webben för hemlösa, så kanske vi inom de närmaste veckorna har ytterligare ett par mediecyckler om Fattigsverige framför oss. Det är en viktig diskussion och låt oss inte glömma att den sociala webben älskar för samhället obekväma röster. Det gäller bara att de har de medel som krävs för att komma till tals.

Förra veckans raket Twingly Channels har den här veckan fört en stillsammare tillvaro. Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg startade upp en mediekanal och jag själv en PR-kanal, men frågan är hur svårt det kommer att bli att förmå människor att konsumera sina nyheter på Twinglys sajt – har vi i Sverige tillräckligt med trafik för att motivera starka och trafikdrivande lokalkanaler utan syndikeringsmöjlighet?

Jag vill avslutningsvis vilja lyfta fram Kristofer Björkman som i en postning avslutar med att kallt konstatera:

“Faktum är att jag längtar till den dagen vi slutar tala om räckvidd.”

Jag med.

P.S. Får jag komma med musiktips i det här veckobrevet egentligen? Jag gör det i alla fall: Det här veckan berörs jag av Melissa Horn med underbart vackra tiden-står-still-när-jag-lyssnar-låten Lät du henne komma närmre.

← Older Entries