Hemma i Sverige har det varit Guldäggsgala, här är hela listan. För mer kuriosa kring utdelningen, spana in Guldäggsbloggen.

I måndags var det debatt på Publicistklubben under rubriken Press under Press. Vågorna har gått höga i debatten kring debatten, om Årsboken och om Pressombudsmannen. Jag följde debatten via Bambuser men fick faktiskt ut mer av Twitterkommentarerna till densamma.
Mikael Zackrisson har skrivit den i mitt tycke bästa texten kring stormen, en verklig aha-upplevelse. Han länkar också till andra bra texter i ämnet.
Relaterat är Martin Ahlquists text i Fokus, Vilken tidningskris? Också Karin Olsson på Expressen har skrivit mycket bra om eländiga medier. Thomas Mattsson kommenterar.
Mattsson som verkar vara helt Bambuserfrälst, och under veckan bland annat intervjuat sin konkurrent Jan Helin.
(Här måste jag få ställa en fråga helt off topic; varför är det så många som säger att de bambusrar, och säger bambusning eller bambusring? Vad är det för fel på bambusar och bambusing?)

Apropå PO så har Staffan Dopping skrivit en debattartikel där han läxar upp de svenska medierna för att de inte lever upp till de etiska regler de själva formulerat.
PO själv, Yrsa Stenius, har också skrivit om kritiken mot sig.
Samtidigt inleds en utredning om framtiden och införandet av en Medieombudsman. Jag var på TU i veckan och deltog i ett seminarie kring de pressetiska konstellationerna i Sverige, som ett avstamp för utredningen.
Samtidigt slås Biografbyrån och Medierådet ihop till en myndighet, och Granskningsnämnden avskaffas till förmån för Myndigheten för radio och tv, så man kan lugnt säga att medielandskapet är i omvandling på fler än ett sätt.

Lars Johansson på HD har skrivit om papperstidningens styrka. Han menar att papperstidningen överraskar på ett sätt som inte nätet gör, eftersom på nätet vet han oftast vad han söker. Jag håller inte med. Jag blir överraskad varje dag på nätet, och ramlar in i texter och artiklar jag inte visste att jag var intresserad av, framförallt blir jag mycket mer engagerad i de nyheter jag tar del av på Twitter som jag annars aldrig skulle reflekterat över.
(I Norge är internet på väldigt god väg att ta ledningen över papperet)

När vi ändå är inne på Twitter vill jag tipsa om Jan Gradvalls eminenta text där han som nybliven twittrare beskriver vad man ska med Twitter till.
Mattias Boström har genomfört ett näst intill överambitiöst projekt för att försöka räkna ut hur många aktiva svenska twittrare det finns.
Twitter har för övrigt lanserat ett nytt annonsformat, med sponsrade statusuppdateringar. Precis som Wille har jag inte sett några sponsrade tweets, men jag har inte heller haft tid att twittra så mycket under veckan som gått.
Emanuel Karlsten tipsar om roliga karaktärstwittrare att följa. Själv har jag skrivit kort om replies, en funktion som många inte har riktigt koll på hur den fungerar.
Och så har jag samlat ett gäng svar på frågan om vad som är det bästa med Twitter. Läs, och registrera ett konto om du inte redan gjort det!

Det har också blivit enklare att hitta i Twitterarkivet med den nya tjänsten som Google lanserat. En mindre användbar men kanske lite rolig funktion är followfinder, som ska tipsa om bra tweeps att följa. Jag blev föreslagen att följa Alex Schulman som blockat mig, och Jocke som nog var en av de första jag började följa. Som sagt, inte så användbart…

Veckans nylansering står Sydsvenskan.se för. Jag har inte hunnit fördjupa mig men efter en första anblick tycker jag dels att det är modigt, och kul att de vågar. Men. Utveckling och förnyelse syftar väl till att förenkla, åtminstone i min värld, och sajten kändes inte alls användarvänlig. Vid en första anblick alltså. Det är fler som tycker till, och Sydsvenskan lyssnar på kritiken.
Trelleborgs allehanda har också fått nytt utseende och snart följer Kristianstadsbladet efter.

Det fortsätter att storma kring DN, och nu sägs flera medarbetare upp. Facket är föga förvånande mycket kritiska till det hela, och det sägs vara dålig stämning på redaktionen.
Samtidigt visar kvartalsrapporten att besparingarna lönat sig.

En positiv nyhet från DN är Riksdagskollen.se, en bra tjänst där man kan hitta politiker och få reda på var de står i olika frågor som intresserar. Men den är inte helt klar, utveckling pågår. Björn Hedensjö berättar mer.

Att jag älskar internet och sociala medier är knappast någon hemlighet för er som läser här. Inte heller att jag tror att det som händer på nätet är utomordentligt bra för demokratins och journalistikens utveckling. Inte minst för att traditionella medier för första gången i historien genomlyses, granskas och kritiseras som aldrig tidigare skådat, av läsare, tittare, medborgare, nyhetskonsumenter. Och av villebråden. ett av dem är Magnus Betnér, som jag tipsat om att följa på Twitter.
Jag gillar hans blogg också, som till stora delar handlar om just medier och då framförallt pressen. Denna vecka har han skrivit om Trelleborgs allehanda.

Det har stormat i helgen kring en debattartikel som Aftonbladet först publicerade och sedan drog tillbaks, jag har inte satt mig ordentligt in i det, men artikelförfattaren Rick Falkvinge gör en bra folkbildande insats när han förklarar skillnaden mellan censur och publiceringsbeslut. För vem som jobbar med media på ett eller annat sätt är inte trött på de skallande ropen om censur så fort man väljer att inte publicera en kommentar, ett debattinlägg eller för den delen väljer att inte gå vidare med vissa nyhetstips?
Mer folkbildning i frågan står Thomas Mattsson för, som börjat chatta med läsarna. Också Björn Hedensjö förklarar för läsarna på DN.se hur kommentarshanteringen fungerar, och tar upp problemet med rasistiska kommentarer.
För er som inte hängt med i turerna kring Sverigedemokraterna.de rekommenderar jag Nikkes rekapitulering av vad som hänt.

Det är ju inte heller nödvändigt för de traditionella medierna att publicera precis allt, för den som vill finns alltid information och skvaller att ta del av.

Upphovsrätt är ett alltid lika spännande ämne att diskutera. Särskilt intressant är det när traditionella medier struntar i avtal och regler kring publicering av andras material, som Kyrkans tidning. Eller Journalisten. Mer komiskt blir det när en Piratpartist kräver Piratpartiet på ersättning för olovlig användning av bilder. Å andra sidan är det så att även pirater är väldigt noga med att credda varandra och andra, faktiskt ofta betydligt duktigare än traditionella medier. En tankeställare för någon kanske?

Apropå lagstiftning ska nu Datainspektionen utreda vad som egentligen gäller i sociala medier, där det tydligen är osäkert hur exempelvis PUL ska eller om den kan tillämpas. Och vad gäller pirater så är det intressant att forskare visar att piratkopiering inte alls är ett stort problem för dem som vill tjäna pengar på diverse immateriella rättigheter. Snarare tvärtom.

Jag tror (eller snarare vet) att det finns en ganska utbredd uppfattning i journalistkåren att nätet svämmar över av skit, dålig moral och oetiska publiceringar åt alla håll. Det är förvisso sant, men ingenting som de traditionella medierna kan svära sig fria ifrån. Thomas Hartman skrev en debattartikel i Aftonbladet om just pöbelmentalitet hos journalistkåren, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Bloggarna fick dessutom vatten på sina kvarnar då Littorins skilsmässa och tvister i samband med den hamnat i nyhetsrapporteringen.
Många har skrivit om det, men jag väljer att länka till Erik Laakso, en av dem som upprörs över snaskandet i Aftonbladet. Sedan har begreppet “Ren Blogg” spridits i bloggvärlden, ett sätt för bloggare att markera att de skiljer på sak och person. Opassande skriver som vanligt väldigt bra.

I veckan kom nya uppgifter om att Dawit Isaak ska ges en rättegång, uppgifter som det dock råder delade meningar om. Thomas Mattsson är som vanligt engagerad och ställer en spännande fråga.

Besöksstatistik är en ständigt aktuell fråga för nyhetssajterna, men Jardenberg pekar på det faktum att allt fler surfar från sina mobiler och att den trafiken oftast går förlorad i statistiken.

Slutligen tipsar jag om några spridda skurar, men väldigt läsvärda sådana:
Jerry Silfwer har skrivit om tio egenskaper för en bra företagsblogg.
Alltid läsvärde Micco Grönholm – Du har ingen aning om varför dina kunder köper.
Kristin Heinonen om vikten av att ha ett bra innehåll.
Gert Frost om hur sociala medier kan och bör användas i föreningslivet.
Mashable med en lysande postning om sociala medier i journalistiken, med konkreta exempel.
Allra sist tipsar jag om att köpa en timme med Anton Johansson. Och undrar hur det går, är det någon rusning?

Same!? Same?? But?? Different?!?

För ett år sedan idag publicerade vi den här intervjun med Sydsvenskans Digitalamedierchef Anders Olofsson
Nu när sajten äntligen är ett faktum är det med stor glädje vi låter Anders Olofsson själv berätta om arbetet från sin horisont, med fokus på användandet av sociala medier:

Anders Olofsson om Sydvenskans redesign

Sociala medier kan få mig att börja gråta. Det är sant, det hände häromdagen.
Klockan 05.57 och 05.59 lördag 7 mars kom två meddelanden med identiska budskap:
“Vi är live!”.
Jag hade sovit i intervaller sen 02.30, vaknat till och kollat sajten och somnat om. 05.22 tänkte jag:
“Det har skitit sig! Nu är det något #€%& strul igen! Det här blir en kul helg.”.
Så; Nästa gång jag vaknade låg Jaiku-alertsen där från Erik och Sara. Sydsvenskan.se var uppe. Glädje, lättnad, stolthet och en tår i ögonvrån.
Börja gråta för en redesignad sajt?

Enklast kanske det kan förklaras genom att låna ord av Morris Packer från ett av våra många samtal. Denna gång i januari 2008:
- Anders, du har inte funderat på att bara skita i alltihop?.
Han frågade mig efter ett ärkehaveri för Sydsvenskan.se där vi under ett antal timmar varit helt utslagna. Ett av många haverier där ingen blev klok på om vi hade en gammal rostig Saab tankad med flygbränsle eller en F 16 där någon kissat i tanken. Klart vara bara att vi skänkte bort trafiktillväxt och pengar. Och framförallt misshandlade vi vår trovärdighet hos besökare och annonsörer.
Då var det tungt. Nattsvart.

Nyhetsredaktörerna slet i en buggig tillvaro toppad med haverier och andra driftsproblem så fort trafiken stack iväg det minsta lilla. Ibland dök sajten utan synbar anledning. Utvecklarna stretade med evighetslånga cykler för minsta åtgärd i virrvarret av gamla koder i de påbyggda mallarna. Säljarna hade så där lagom kul med badwill hos kunderna.

Brandväggarna, bandbredden, interna nätverket, serverparken, databaserna. Det fanns saker att bita i för den nyblivna driftsleverantören och för Sydsvenskans egen lilla IT-avdelning. Och då har jag bara nämnt det som berörde webben specifikt. Listan på investeringar och uppdateringar i system och hårdvara som fått stryka på foten i den föregående lågkonjunkturen var längre.

Så nej, ögonen tårades inte för en nydesignad sajt utan för att vi 05.57 lördagen den 7 mars hade nått en milstolpe.
All infrastruktur var utbytt så när som på databaserna vi byter om någon vecka, bandbredden dubblad, publiceringssystemet uppgraderat i två steg, alla mallar och funktioner uppbyggda från grunden.
Navigationen, designen och hela strukturen var ny. IT-avdelningen var förstärkt och hade tagit hem nyckelkompetens. Hela Sydsvenskan hade genomgått en omorganisation och webben med den.
Sydsvenskan.se och arbetet med Nya Sydsvenskan (ny papperstidning och ny organisation) var tydligt utpekade som de två prioriterade uppgifterna för 2009.
Nu fanns besluten och verktygen för att börja jobba på riktigt. Det var en revolution – om än senkommen – för alla som varit med på Sydsvenskans webbvandring.

Men det är klart att besökare och annonsörer kan strunta i hur vi sköter vår teknik och interna arbete. Det är sajten som är publikt intressant. Så varför prata om våra interna utmaningar och problem?
Jo, för att det vi gått igenom det gångna året kanske borde kallats något annat än “redesign”. Men redesignen var en nyckelfaktor i förändringen och den blev också ett lackmustest på vad som funkade och inte funkade hos oss.

Jobbet med att utforma en ny sajt från grunden gjorde vi så publik vi kunde. Inte för att vinna några gullighetspoäng. Bakom beslutet låg en övertygelse om att vårt arbete blir bättre utfört om vi försöker ta med våra användare. En sajt kunde vi alltid snickra ihop, men nu kunde vi försöka visa de över 400 anställda på Sydsvenskan vilka krav omvärlden börjat ställa på oss. Och ingen skulle efteråt kunna säga att de inget vetat.

Bakom beslutet låg också det krassa konstaterandet att redesignprojekt riskerar sluta i halvmesyrer eller inte bli av. De kan tyckas sönder av särintressen som letar efter sin placering på startsidan. Vi ska öka vår trafik och vi ska dra in betydligt mer pengar. Då är allmänt internt tyckande och revirpinkeri inte något att luta sig emot.
Omvärldens krav tillsammans med grundliga analyser av trafik och beteenden skulle bana väg för större förståelse och för att vi enklare skulle kunna prioritera.
Företagsledning, styrgrupp, diverse chefer och medarbetare fick upplägget presenterat för sig och var positiva till såväl öppenheten som hur vi skulle väva in trafikanalyser, intervjuer och studier när vi byggde den nya strukturen. Alla skulle surras vid masten ;)

I fokus har redesignbloggen stått. Kommentarerna och tipsen där har varit guld värda för att ta tempen på förslag och för att få råd, anvisningar och önskemål. En och annan driver mikroblogg på Sydsvenskan och när vi berättat om tankar eller ställt frågor har svaren i allmänhet tickat in.
Mässor, föredrag, tävlingar, enkäter, intervjuer, bloggande, interna möten och samtal. Cirka 1000 personer har på olika sätt bidragit i arbetet och därav ett 30-tal familjer som öppnade sina hem för att vi och vår samarbetspartner Inuse skulle kunna intervjua och filma dem och dokumentera deras nätbeteenden.
Jag kan inte påstå att vi gjorde någon strategi för hur vi skulle använda sociala medier. Vi kastade oss ut och använde glatt en mix av metoder och kanaler.

Lessons eventuellt learned :)

• Jag har inte noterat några större tendenser till revirpinkeri eller ensidigt värnande av någons eget lilla universum. Eller så har jag förträngt det. Men jag tror arbetet lönat sig för att få sajten på plats utan större konvulsioner.
• Det gav en del uppmärksamhet att försöka köra en öppen process. Kanske värt något i marknadsföring. Inflödet av förslag och synpunkter blev bra.
• Det gav oss mycket kärleksbevis från våra läsare och jag tror det bidrog till en positiv uppfattning om Sydsvenskan att vi bad om hjälp.
• Det tar tid att odla det sociala arbetssättet.
• Det är ovant för många internt att odla ett öppet arbetssätt.
• Öppenhet öppnar för kritik och gliringar. Det är en del av öppenheten. Surt ibland och svårt också eftersom man inte kan berätta om allt som sker inne i ett företag. Det kan såra och det kan skada. Man får bita ihop och blicka fram mot slutresultatet.
• Löpande öppenhet har en multiplikatoreffekt. Man får tillbaka mer än man satsar om man går in för det.
• Sannolikt kan vi sprida kommunikationen systematiskt på fler händer och driva den ännu hårdare.
• Försök samla ihop er till någon slags riktlinje eller policy för hur ni ska jobba med kommunikationen. Vad ska man tänka på?
• Var finns våra branschkollegor med specialkunskaper och var finns våra kärnläsare i vardagen? Är vi på rätt arenor?
• Var inte social bara på nätet. Kom ihåg att vara social med alla de avdelningar och människor inne i företaget som behöver veta och förstå det du vet och förstår.
• Mail kan bli asocialt. Mot detta bud har jag syndat.
• Jag tror att vi nästa gång hittar någon helt eller delvis ny metod.
• Till syvende och sist är det den konkreta sajten som öppnar kranen av kommunikation. Sedan morgonen den 7 mars har jag ägnat åtskilliga timmar åt att publicera info på mina mikrobloggar och scanna av och svara på kommentarer. Likadant på vår nya utvecklingsblogg där Mattias Pehrsson tagit över stafettpinnen från Ingrid Thulin. Kommentarerna strömmar in. Liksom mailen med mest uppmuntrande tillrop från våra besökare men också en del frågor och en och annan irritation.

Summering
Arbete med sociala medier och traditionell läsarkontakt underlättade och förbättrade antagligen vårt arbete. Det blev en skola för den verklighet vi nu möter.

Hälsningar
http://AndersOlofsson.jaiku.com/
http://twitter.com/AndersOlofsson
http://andersolofsson.bloggy.se/
http://nanoblogg.se/AndersOlofsson/
http://www.flickr.com/photos/andersolofsson/
http://alpha.bambuser.com/channel/Anders+Olofsson
Chef Digitala Medier
Sydsvenskan-koncernen

Same!? Same?? But?? Different?!?

Måste i varje fall kommentera ett par saker som hänt de senaste dagarna:

Sydsvenskan har rullat ut sin nya sajt, klar förbättring. Också papperstidningen är redesignad, men den har jag tyvärr inte hunnit titta på. En utförlig redogörelse om hela projektet och om hur tidningen använt sig av sociala medier under processen utlovas senare i veckan.

Igår hade Medievärlden premiär för sin nya sajt, och den är något alldeles extra. Bland det mest innovativa jag sett i Sverige, ta en tur, låt er inspireras och ta efter!
Ett bra och tydligt exempel på att Medievärlden på allvar förnyar sig och använder nätets möjligheter fullt ut är detta porträtt av Emanuel Karlsten, som via alla flöden i högerspalten kommer att vara ständigt aktuellt och uppdaterat. Det viskas om att även detta porträtt på mig som nu äntligen finns på nätet också kommer att kompletteras med mina flöden.

Så är det väl läge att säga stort grattis till Expressen som idag begåvats med en ny chefredaktör i Thomas Mattsson. Hans egen programförklaring hittar ni i Bloggen om Expressen. Jag tror också att det är ett smart drag att ha samma chef över både webb och papper.

Jag har bloggat en del om Expressens kampanj för Dawit Isaak.
Och jag älskar sättet Expressen verkligen försöker att få igång bloggvärlden och hur de använder sig av sociala medier för att sprida uppropet.

Därför är det fantastiskt att se vad Jan Helin idag gör, på just Twitter;

Reaktionerna låter inte vänta på sig:

Och så bäst av allt: Nytillträdda chefredaktören på Norra Västerbotten, Anette Novak, skriver:

Ja vad säger ni, Dagens Nyheter och SvD? Hakar ni på? Vad säger ni andra? Tänk om alla svenska mediehus och nyhetssajter bestämmer sig för att delta i kampanjen för att frige Dawit Isaak, och tänk om alla använder sig av alla tillgängliga kanaler, tänk egna sajten, bloggarna, mikrobloggarna, YouTube…

Apropå Helins twittrande, vi pratar lite om det i den här webbtevedebatten som spelades in igår. Deltar gör förutom Helin och jag också Kalle Jungkvist, Sanna Rayman från SvD och bloggarna Erik Laakso och Emma Opassande. Ämnet är etik och bloggar vs gammelmedia.

Allt hänger ihop, och det är nu det händer.
Och visst vill du vara med? När det händer, där det händer.
Ett inte så konstigt sammanträffande är att precis detta sa jag i en liten webbteveinterju som gjordes igår och nu ligger uppe på Svenskans utvecklingsblogg.

Uppdaterat: Lars Adaktusson om Dawit Isaak i SvD i går.
Björn Wiman i Expressen idag.

Uppdaterat: Nu används hashtagen #Dawit för allt twittrande om Dawit Isaak.
Och Thomas Mattsson har hörsammat Helins fråga:

Tidningen Dagen vill vara med:

Samtidigt pågår crowdsourcing för att skapa fler och bättre widgets för bloggare att använda för att kunna pusha för kampanjen, och domänen dawit.se har registrerats för att samla tweets och all annan tänkbar information om fallet Dawit Isaak.

Uppdaterat: Här berättar flera mediechefer om sitt mikrobloggande.

Uppdaterat: Här skapas en gemensam spellista för Dawit Isaaks frigivande.

Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, Medievärlden, Sydsvenskan, Expressen, Dawit Isaak

Same!? Same?? But?? Different?!?

Första gången vi nämnde projektet var redan i februari och sedan dess har vi återkommit då och då, främst i våra “Veckans som gick”.

Jag tycker personligen att det är svårt att göra en bedömning av sidan utan möjlighet att surfa runt, men jag har ett par reflektioner:

* Tydlig huvudmeny både längst upp och längst ner på sidan. Bra.
* Sajten är mycket nerskalad till skillnad från idag, och här finns potential om rätt prioriteringar görs av innehållet.
* Alla olika avdelningar har fått en egen färg som visas i tydliga puffar i högerspalten, och i ett större block längst ner med senaste (?) rubrikerna. Eller är det blocket en del av “Sydsvenskan rekommenderar”? För övrigt en bra ide, där man också kan slumpa fram nya rekommendationer.
* Längst upp på sidan där senaste nytt visas kan också välja att se mest lästa under dagen. Här saknar jag också “mest kommenterade”. Men det kanske finns under “topplistor?” Topplistor som för övrigt gör mig nyfiken och jag vill verkligen ha sajten live nu så jag kan surfa runt.
* Rutan längst upp till höger där man ser en puff för Heidis krönika utgår jag ifrån att den är dynamisk.
* Annars tycker jag att sidan ger ett lite blekt intryck, vilket är en väldigt kontrast till idag. Blekt men tydligt.
* Sen så funderar jag lite över placeringen av webbtevepuffen, kanske den borde ligga lite högre eller åtminstone i mittenspalt så den inte förväxlas med reklam?

På det stora hela är mitt första intryck positivt och sidan upplevs som genomtänkt och lättnavigerad. Och bara ni går live så lovar jag att återkomma med ros och ris.

Sydsvenskan är ett mediehus som har fattat grejen. De satsar stort på att använda webben till det den är bra på. Dom har under Redesign-projektet tagit del av läsarnas synpunkter och kommunicerat med dem i Redesignbloggen. Och som Jardenberg skrev häromsistens – de har fantastiska personer i sitt stall, sådana som Andreas Ekström och Anders Mildner. Sådana som jobbar mot framtiden men som inte rusar iväg. För att inte tala om Anders Olofsson som jag intervjuade och skrev om i våras. En person som Jardenberg också uppmärksammat här.

Så när Sydsvenskan till våren sjösätter sin nya sajt hoppas jag liksom Jardenberg att de tar på ledartröjan och visar var skåpet ska stå, hur ett modernt mediehus ska jobba för att både tillfredsställa sina pappersläsare men också för att utveckla framtidens journalistik med hjälp av nätets alla möjligheter.

Uppdaterat 20/11: Nu kan man gå in på en artikelsida och kolla också. Och det tar sig. Jag gillar taggarna, jag gillar möjligheten att klicka sig till “alla kommentarer och bloggar” och länken “relaterat material”. Inte minst länken “externa källor” tilltalar mig. Bra jobbat!

Läs även andra bloggares åsikter om Sydsvenskan Redesign

Same!? Same?? But?? Different?!?

Det är också kul att Sydsvenskan nominerats, och man får utgå ifrån att nomineringen är ännu en sporre att göra en om möjligt ännu bättre tidning efter Redesign-projektet.

Vinnaren i Årets dagstidning presenteras den 25 september.

Läs även andra bloggares åsikter om Årets dagstidning

Same!? Same?? But?? Different?!?

Vad gäller tidningen så känns den lite bättre, roligare, mer lättläst.
Indelningen i avdelningar som “Fackligt” “På jobbet” “Bild” “Metod och Etik” känns tydligt och vettigt.
Samtidigt känner man igen sig genom Nuffe som fortfarande återfinns på sidan tre och pressgrodorna längst bak.

Senaste numret innehåller bland annat ett rep om journalistutbildningarna och deras anpassning till nya medier. Alltid något, det känns annars som om just de nya medierna behandlats lite styvmoderligt av tidningen, och inte tagits riktigt på allvar annat än som hot mot jobben och journalistiken.
Men här måste jag fråga mig varför Journalisten precis som Medievärlden väljer att inte publicera de bättre reportagen på webben?

Samtidigt minskar utgivningen från varje vecka till var tredje vecka. Allt i den nya tidens anda, och det borde ge utrymme för en mer genomarbetad pappersupplaga samtidigt som vi borde kunna vänta oss flitigare uppdateringar och mer unikt material på webben.

Dessutom måste Helena Giertta få en eloge för att hon i sin ledare fångar upp och kommenterar en fortfarande het och omdiskuterad händelse på nätet, och hon gör det med den äran.

Nätet då?
Ja också där har man genomgått en hel del förändringar. Designen (som går hand i hand med utseendet på printupplagan) kan ju diskuteras, jag får känslan av att det inte är riktigt färdigt, men det är väl en smaksak.

Samtidigt är sidan betydligt mer lättnavigerad än tidigare. Avskalad med tydliga menyer både i topp och i högerspalten.

Avdelningen “Fråga förbundet” finns också i papperstidningen, och här tycker jag att man ska gå ett steg längre, uppdatera oftare på nätet och ge tillfälle att kommentera och diskutera både frågor och svar.
Det är ju en fråga kanske mer för SJF än för tidningen, men jag tror att förbundet (i varje fall på sikt) skulle tjäna på den typen av transparens.

Nytt i högerspalten är länkar till kollegorna i Norge och Danmark. Bra tänkt.
Sen gillar jag att pressgrodorna nu även finns på nätet.

Debatten känns betydligt intressantare på webben, då det självklart är lättare att vara aktuell och diskutera heta ämnen innan de svalnar.
Kommentarsfunktionen är tydlig och lättanvänd, ett plus för det också. Jag hoppas verkligen att läsarna kommer att använda sig av den så att journalisten.se kan bli en naturlig och levande plattform för diskussion kring journalistik i alla former.

Men jag måste få ställa frågan som inte bara vänder sig till Journalisten – varför länkar man inte i artiklar? Eller ens i anslutning till dem?
Att läsa exempel detta utan att kunna klicka på en länk till Newsmill, eller detta utan att kunna titta på Wendela är inget annat än irriterande. Och dumsnålt på ett märkligt vis.

Sedan behöver jag väl knappast nämna att jag tycker att Twingly eller motsvarande borde vara mer regel än undantag, för nyhetssajter i allmänhet men branschtidningar i synnerhet.

Same!? Same?? But?? Different?!?