Posts Tagged: pengar


5
Apr 10

Veckan som gick – vecka 13

Stilla veckan har verkligen varit stilla också på nätet, åtminstone de flöden jag har och följer har mer eller mindre legat nere. Därför blir den här sammanfattningen lite tunnare än vanligt, men jag gissar att också ni har andra saker för er i påsktider än att fördjupa er i medieutveckling och internetdiskussioner…

Hur som helst – här tipsar Eva Wieselgren om iPhoneappar för barnvakter. Kan säkert komma till användning inte bara för barnvakter utan också för föräldrar som vill ha lite lugn och ro, kanske i bilen?

Jardenberg uppmärksammar Sverigebilens PR-kampanj. Jag fick också ett brev. Och visst – “budskapet” gick fram men mest blev jag irriterad, över papperet, över snigelposten…

Här på SSBD har Zackrisson skrivit om Public Service, och debatten som pågår om orättvis konkurrens. Anna Serner har kommenterat i sin blogg, Robert Rosén skrev för ett par veckor sedan om att avskaffa licensen.
Lillemor Strömberg, journalist på SR Västerbotten, tänker till kring förslaget.
Jag närvarade vid Public Servicedagen förra veckan, och tror att den bäst sammanfattas ungefär så här:

Zackrisson har för övrigt också skrivit en mycket bra post där han sammanfattar Chris Heuers dragning på Social Cash förra veckan. För dig som vill finns föreläsningen i sin helhet att titta på här.
En annan föreläsning från Social Cash som är att rekommendera för den som undrar över hur man tjänar pengar på nätet är denna av Mattias Swensson.

Aftonbladet säljer polisförhör. För tre kronor kan bladets läsare få hela förhöret med Mats Alm. Det sägs att alla sätt är bra utom de dåliga, men som läsare föredrar jag nog att läsa förhöret alldeles gratis…

En tråkig sak är det här, att Sundsvalls tidnings Kjell Carnbro och UNT:s Lars Nilsson via polisanmälningar fått transgenusmotorn att stänga ner. Det tyder på att de inte alls funderat eller ens försökt sätta sig in i och förstå syftet med sajten, något som Lisa Bjerre förklarar bra.
Vill man ändå kolla sina texter enligt principen går det bra här.

Det har rådit iPad-feber i veckan, och den ska enligt uppgift redan vara slutsåld. Och jailbreakad. Jag gissar att vi den kommande veckan får en del svenska recensioner av iPaden, det ryktas exempelvis att Jardenberg reser tur och retur Arlanda idag bara för att hämta sin padda, som han motvilligt gått med på att börja kalla den.
Feber visar iPadversionen av Gmail som påminner mig och Google Wave varför jag spontant ogillar. Men så har jag ingen iPad heller.
Jonas Leijonhufvud om att iPaden inte är något för tekniknördar. Kan jag tänka mig, även om det såklart är nördarna som köar för att få vara först. Fast här kanske man ska säga att det är Applenördarna, och inte nödvändigtvis tekniknördarna, som köar.

Idag får vi veta att Skatteverket i år kommer att granska elitbloggarna extra noga, i som de säger “förebyggande syfte” eftersom många av dem är unga och aldrig tidigare har deklarerat.

Paul Ronge tycker att PO Yrsa Stenius ska lyftas ut med gaffeltruck. Jag tror att det finns bättre sätt, men gissar ändå att hon får vara kvar till nästa år. Tyvärr.

Simon Sundén har varit påskledig och besökt föräldrarna i Åmål, där han också läst lokaltidningarna på papper, eftersom de inte ens finns på nätet.
Martin Palacios skriver en upprörd postning om snack utan verkstad. Läs den!
Och läs för helvete Mark Comerfords text som förklarar att det inte handlar om Twitter, om nån sociala mediehype eller om hur man ska ta betalt på nätet. Det handlar om en revolution, sällan skådad, som kommer att få konsekvenser för oss och kommande generationer i en omfattning vi inte kan förstå.

Jerry Silfwer dissekerar en artikel från Second Opinion, med den äran. Han frågar sig om det hela är ett aprilskämt, vilket det tyvärr inte är.
Däremot förekom en hel del andra skämt, och Emanuel Karlsten har samlat de bästa aprilskämten. Min personliga favorit är detta från VK, tätt följd av Cap&Designs tillfälliga omgörning med konsekvent användande av typsnittet Comic Sans.
Dagens Media har också samlat några av tidningarnas aprilskämt.

Googles realtidssök fungerar nu också på google.se, och inte som tidigare endast på google.com. Väldigt spännande!

Ola Henriksson skriver om att journalisterna i Sverige har mycket kvar att upptäcka på nätet, utifrån Bjästa och att ÖA missade hela grejen – något de inte hade behövt göra om någon gjort en enkel sökning på Facebook.

Det märks tydligt att det är valår. I veckan skrev Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ett öppet brev till landets redaktioner där han vädjar om att behandlas som andra partier i valbevakningen.
Martin Jönsson svarar bra i sin blogg.
En annan partiledare som kämpar för att ta sig in i riksdagen är Rick Falkvinge, och han har förklarat tydligt varför Piratpartiet behövs, och varför det är viktigt att de tar sig in i riksdagen.
Jag hoppas att de lyckas. Nej, jag är inte piratpartist, men jag tror att de behövs för att driva en del frågor som andra partier i mångt och mycket tycks blunda för, eller styra åt helt fel håll.
Och relaterat till valrörelsen – Almega öppnar ett bloggcenter i Almedalen, och det var väl inte en dag för tidigt…

Politikerbloggen puffar för användningen av Twitter och hashtagen #polpub under politikerutfrågningarna som hålls vid politikerpubarna.

Fredric Kjellberg puffar för nylanseringen av Alliansens vänner på nätet.

Det har skrivits nytt avtal mellan SJF och Medieföretagen på dagspressområdet. För första gången på mycket länge utan inblandning av medlare. Historiskt, enligt Agneta Lindblom Hulthén, och även arbetsgivarna tycks nöjda med uppgörelsen.
Samtidigt skriver Ola Gäfvert, ordförande för journalistklubben vid SR, om den fortsatta avtalsrörelsen som han inte tror kommer att bli särskilt lätt.

I morgon tisdag börjar Björn Wiman sin tjänst som kulturchef på DN, här säger han tack och hej till Expressen, och skickar oss vidare till sin nystartade blogg på DN.se.

Slutligen: missa inte Kjell Häglunds text om hemlige Steelneck.


13
Dec 09

Veckan som gick – vecka 50

Det känns som om tiden aldrig går så fort som i december när julen närmar sig. Annat var det när man var liten och väntade på tomten… Det här blir den sista veckosammanfattningen jag skriver i år, nästa vecka är det Jerrys tur och sedan tar vi ett juluppehåll.

Jag börjar med att tacka Elisabeth Bäck och önska henne lycka till i framtiden, men jag måste fråga – kommer du att klara dig utan bloggen Elisabeth? Börja blogga någon annanstans, eller? Elisabeth Bäck hör till pionjärerna bland bloggande chefredaktörer i Sverige, med den äran! På senare tid har jag börjat få en ny favoritbloggare bland just chefredaktörerna, i Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad. Spana in hans blogg om du inte gjort det tidigare.

Apropå chefredaktörer – tidningen Editor & Publisher läggs ner. Den kommer inte att finnas kvar vare sig på papper eller webb, även om chefredaktören Greg Mitchell fortfarande hoppas på någon form av lösning.

Liberala tidskriften Neo får en ny redaktör i Johan Ingerö. Han ska ha särskilt ansvar för tidningens utveckling på nätet.

Diskussionen kring Sveriges Radios sociala mediepolicy har fortsatt under veckan, bland annat i gårdagens Medierna i P1.
Den här postningen av en anonym medarbetare på Sveriges Radio är måsteläsning i sammanhanget, och hennes uppföljning är också mycket intressant.
Expressen har i dagarna förhandlat med facket om en sociala mediepolicy, en policy som vad jag kan förstå är mer verklighetsförankrad än den som Sveriges Radio skrivit. Och här bloggar Thomas Mattsson om publiceringsbeslut för Twitter.
Aftonbladet har en enkel variant av policy för användandet av sociala medier på arbetstid.

Medierna tog också upp att Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fått sparken på grund av sin blogg. En mycket märklig historia, som jag låter Gunilla Kinn och Lars Johansson kommentera.
Second Opinion uttalar sig bland andra Björn Hedensjö och hans inställning är i mitt tycke sundast hittills:

“Björn Hedensjö är redaktionschef på Dn.se. Det här är inte en fråga han tagit ett särskilt grepp om men han är generellt positiv till att medarbetare använder sig av sociala medier.
– Det bidrar till deras förståelse för hur internet fungerar. Så länge de används med gott omdöme så har jag inte sett en anledning att sätta några gränser. Det finns en sunt förnuft-faktor som verkar vara fullt tillräcklig, säger Björn Hedensjö.
– Självklart kan det uppstå situationer då man måste sätta en gräns. Men jag har inte stött på en sådan situation här eller på någon annan arbetsplats, säger Björn Hedensjö.
Kan man vara politiskt engagerad privat om man jobbar på DN?
– Generellt ska man undvika sånt som gör att ens bevakning kan ifrågasättas. Men det kan bedömas från fall till fall. Grupper på Facebook är ju också en slags enfrågerörelser. Det är hopplöst och inte heller önskvärt att jaga folk i såna sammanhang, säger Björn Hedensjö.”

Trots mitt eget engagemang i frågan är jag hopplöst trött på begreppet sociala medier. Det är inte en företeelse som kan plockar ur sitt sammanhang och behandlas därefter, för att det vi kallar sociala medier ska användas rätt krävs att vi förstår hela revolutionen. Den som förändrar samhället globalt och enskilda individers värderingar och beteenden. Det har skrivits en hel del om det den senaste tiden.
Elias Betinakis har skrivit en utomordentlig text, läs Sociala medier är en fluga.

Fredrik Stenbeck har gjort en analys av politiska partier i sociala medier.
Ylva Carlsson på Medievärlden har pratat med Gudrun Schyman om hennes twittrande.
Att sociala medier eller som jag föredrar att kalla det – internet – är en viktig kanal för medieföretagen och journalisterna, både för inhämtning av information och publicering, är vid det här laget fastslaget. Hur journalister använder sociala medier varierar fortfarande. Norrmännen är bäst, och de föredrar Twitter, medan svenska journalister föredrar att vända sig till bloggvärlden. Allt enligt en undersökning gjord av Infopaq.
Hos Springtime hittar jag en lista över tio vanliga misstag som företag gör i sociala medier. Gäller såklart också medieföretag. Några punkter från listan:

“4. Företaget tror att det vet bättre än mäktiga sociala nätverk. Istället för att lyssna försöker de förklara för människor vad de borde tycka och tänka – istället för tvärtom.
5. Företaget glömmer de sociala mediernas roll för internkommunikationen, kundtjänsten och de traditionella medierelationerna. Ofta behandlas sociala medier som de vore helt fristående från världen i övrigt.
6. Företaget ser sociala medier som enbart en kanal för marknadsföring, snarare än en outsinlig källa till kunskap om den egna organisationen, marknaden och affären.
7. Företaget väljer att varken se eller bemöta den kritik som framförs. Vad för en sorts relation är det, egentligen?”

För den som fortfarande är skepisk till värdet av sociala medier kan läsa hos Newsdesk, om hur de sociala nätverken går om sökmotorerna. Dojan på Newsdesk har också skrivit om arbetskraftsbarometern som berättar vad vi redan visste – i Sverige har vi en överutbildning av journalister, och i kombination med de enorma strukturomvandlingar som är att vänta i mediebranschen de närmaste åren kan det tänkas att siffrorna för journalistkåren är ännu svartare.
Förra veckan jubilerade JMK och jag på plats och medverkade i en debatt om framtidens journalistik. Björn Häger var också där, men satt i en annan panel och har försökt sammanfatta kritiken mot utbildningen idag.

Samtidigt: Sveriges Radio söker 25 mobila reportrar.

Daniel Kjellsson har skrivit en lista på tre saker som mediehusen måste göra för sin överlevnad. Ett steg är att låta redaktion och marknad närma sig varandra. Är det månne något liknande man tänkt på Aftonbladet när man inrättar en ny tjänst som “kommersiell nätredaktör”? Hon som ska fokusera på att ta betalt av läsarna är Elsa Falk.

Ni som följt med under Andreas Ekströms arbete med boken Google-koden har knappast missat att han i veckan bad om mer hjälp för att kunna genomföra en resa till Kamerun. Som motprestation erbjöd han sig själv. Och Yomando nappadeerbjudandet.
Och apropå nya lösningar för finansiering av journalistik är Andreas Ekströms bokprojekt högintressant. Jag tror vi kommer att få se många liknande lösningar i framtiden, och inte bara när det gäller böcker och kanske också för enskilda reportage och grävjobb.

Alla sätt sägs vara bra utom de dåliga. Journalism Online är en dålig sådan när det gäller att ta betalt på nätet, om vi får tro Olle Lidbom.
Bild och Die Welt börjar ta betalt för webbinnehåll genom att släppa applikationer till iPhone vars innehåll delvis kommer att vara gratis men de ska även använda sig av mikrobetalningar. Också LaTribune tänker försöka ta betalt på nätet samtidigt som de krymper papperstidningen, både i format och antal utgivningsdagar.

Andreas Johansson har skrivit en genialisk postning om sociala medier, om trams och slams och hierarkier på internet.

Sydsvenskan gör en New York Times och börjar använda Twitterlistor för att samla intressanta tweets kring särskilda ämnen eller händelser.
Emanuel Karlsten har diskuterat Twitter i Kvällspasset, där vi också fick Annika Lantz förklaring till sitt kritiserade envägstwittrande.

I måndags var jag själv hos Publicistklubben och deltog i en panel med rubriken “Göran Lambertz testamente”. Här har jag skrivit en sammanfattning av min egen insats.
Det var kul att i realtid kunna visa hur effektivt Twitter fungerar som informationskanal, med god hjälp av Bambuser där de som inte närvarade kunde se debatten och diskutera den.

Realtidswebben har varit temat för en artikelserie som Jennifer Bark skrivit åt Internet World.
Rekommenderad läsning:
Experterna om realtidswebben
Ett gigantiskt fikarum
Det är nu det händer
15 stora realtidstjänster
Så hittar vi rätt i realtid
Vi står vid ett vägskäl

Realtid verkar också ha varit i fokus under LeWeb, konferensen som ägde rum i Paris i veckan.

En annan högaktuell konferens som hållits i veckan är Klimatkonferensen i Köpenhamn. jag har inte hängt med så bra som jag borde ska erkännas, men här finns en del länkar för er som vill fördjupa er. Eller spana in svenska eu-ordförandeskapets sajt, som tagit hjälp av Twingly för att bland annat kunna snappa upp och samla bloggvärldens reaktioner. Också Bambuser är med på ett hörn. Också Emanuel har bloggat om Dagens satsning på klimatrapporteringen.
Här uttalar sig Gustav Fridolin om svensk miljöjournalistik, Gert Frost uppmanar till samling kring miljöjournalistiken.
Guardian.co.uk skriver också om konferensen i Köpenhamn.

En annan het fråga under veckan har såklart varit Tiger Woods affärer. Man kan tycka att rapporteringen haft lite märkliga proportioner mellan kvinnoaffärer och andra affärer, både Thomas Mattsson och Jan Helin har skrivit och försökt förklara kvällstidningens till synes obegränsade intresse för Woods, hans fru, hans svärmor och älskarinnorna.
Golf Digests hade lite otur med sitt senaste nummer.

TU har flyttat, liksom såklart Medievärlden som inledde arbetsveckan på Il Café. Jag hoppas ni ska trivas i era nya lokaler och ser fram emot att hälsa på snart.

Regeringens förslag att dra in stödet till Politiska tidskrifter som Bang och Expo orsakar en del oro i leden. Olle Lidbom är mer insatt än jag i förslaget och pekar på det positiva i att stöd ska kunna ges till de som skriver om kultur uteslutande på nätet.

Jag avslutar sammanfattningen av denna vecka 50 med en uppmaning att läsa Markus Welin; Saab-Koenigseggaffären i sociala medier.
Tipstack till Jocke.


6
Oct 09

Sociala medier handlar inte om pengar – är det därför företagen inte fattar?

Sociala medier har utan tvekan blivit buzzordet nummer ett nu. Men nästan för mycket, jag kan knappt ta frasen i min mun bland det ickefrälsta utan att få konstiga blickar längre.
Tjatet om sociala medier håller på att stå folk upp i halsen. Samtidigt krisar tidningarna, medan mediesajterna inte heller få ordning på affärerna. Inte ens sociala mediefenomen som Twitter och Facebook gör stora affärer av trenden, utan beskylls snarare för att vara de nya bubbelbolagen, tio år efter de förra.

På det lokala planet svämmar mejlboxen över av erbjudanden från pr-folk och konsulter med erbjudanden om “hur du kan tjäna pengar på sociala medier”.

Det är rätt olyckligt, för även om det finns mycket att tjäna på att förstå de sociala medierna och fundera på vad de innebär för ens företag eller organisation, är det inte här den stora revolutionen ligger.

Sociala medier handlar inte om nya affärer för mediebolagen. Inte om nya affärer alls faktiskt. I alla fall inte idag.

Självklart kommer det att uppstå nya affärer som en effekt av de sociala medierna. Någon smartskalle kommer att komma på ett sätt. (Precis som bredbandsbolagen och mängder av nya medieaktörer idag tjänar stora pengar på det som belackare dömde ut som en fluga 1999).

Sociala medier handlar helt enkelt inte om pengar. Det handlar om att nå våra mål i livet, o då använder vi de verktyg som finns.

Det revolutionerande med de digitala sociala möjligheterna är just att de är sociala. De är en möjlighet för oss som individer att förverkliga våra drömmar, oavsett om de handlar om att få vara med i en diskussionsklubb för likasinnade, att hjälpa fattiga/utsatta/svaga någonstans i världen eller bara ha ett roligare liv med vänner o bekanta. Och drivkraften bakom detta är ju så otroligt mycket starkare än bara att tjäna pengar.

Anders Mildner skriver om kraften i att vara en del i en helhet, om gratisnätverken här på SSBD och Mindpark. Daniel Nuud skriver på Mindpark om pengar historiskt det alltid varit vår drivkraft, hela vårt samhälle har handlat om pengar. Men med sociala medier förändras allt detta.

Jag håller väl inte riktigt med om att pengar alltid varit drivkraften i vårt samhälle. Men däremot är det tydligt idag att drivkraften är något helt annat för väldigt många människor, och att de via nätet kan kanalisera dessa drivkrafter på ett helt oöverträffat sätt.
Sociala nätverk är helt enkelt på väg att bli ett kraftfullare medel för oss som individera att nå våra mål än pengar. Som Nuud skriver att relation är den nya valutan på nätet.
Våra relationer är viktigare än våra bankkonton.
Så har det kanske alltid varit, kan den filosofiske tillägga. Att utan vänner är ens liv tomt och innehållslöst, och det är naturligtvis helt rätt.
Men aldrig tidigare har relationerna varit så enkla att omsätta i resultat, eftersom vi kopplat dem till en digital verkstad med tusentals och åter tusentals medmänniskor som står redo att hjälpa oss. Starka relationer tar oss längre i livet är ett fett kapital, i alla fall är den ekvationen på väg att ombalanseras rätt rejält.

Brit Stakston formulerar det också bra:
“Sociala medier är ju inget annat än tjänster skapade av oss själva för att vi människor har ett djupt liggande behov av att vilja kommunicera. Vi kan nu oberoende av tid och plats dela erfarenheter, upplevelser och åsikter med varandra tack vare tekniskt stöd och det är stort och förändrar mycket för oss alla.”

Det här får följdeffekter:

  • Pengar som drivkraft är överskattad. Många företag som försöker tjäna pengar på sociala medier tror fortfarande att pengar viktigt, modesajten Bubbleroom kör just nu en reklamkampanj i tv för att locka unga tjejer att blogga (naturligvis om deras kläder), och lockar med att “du kan tjäna pengar på din blogg”.
    En entreprenör jag träffade i veckan ha skapat en rekommendationstjänst för musik, där den som tipsar om musik tjänar pengar när andra köper den. Men jag tror att vi inte vill tjäna pengar på våra kompisar, framför allt inte utan att tydligt säga va det handlar om. Vi vill tipsa om musik för att den är bra, inte för att vi får 50 öre om kompisen köper låten.
  • Att Twitter och Facebook har svårt att tjäna pengar idag är helt ointressant (om du inte är en investerare i de bolagen). Vårt behov av att använda tjänster som dem är så mycket större vi kommer aldrig att ge upp de möjligheterna att kommunicera de har gett oss, även om företagen bakom tjänsterna skulle få problem.
  • Många saker i livet som inte gjorts förut kommer att göras nu. Long Tail-teorin visar att mängder av varor och tjänster som det inte lönade sig att skapa och distribuera i en fysisk värld nu lönar sig i en digital. På samma sätt kommer det finnas nya sociala saker i livet vi kommer göra nu tack vare att kostnaden för att arrangera dem blir väldigt låg.
  • Många saker som tidigare gjordes av företag, organisationer eller myndigheter kommer att göras gratis av entusiaster. Om vi kan göra sakerna själva gör vi ofta hellre det.
  • Det här innebär en enorm vitalisering av demokratin.
  • Frågan om att ta betalt för digitala varor o tjänster får en helt ny dimension. Att betala för det andra skapar bli onekligen mindre intressant när man själv är med och skapar saker och ting själv.

Men framför allt innebär det här att företag, medieägare och marknadsförare måste börja se på sina läsare och kunder på ett helt nytt sätt.


13
Sep 09

Journalistiken och pengarna

Tjärö, augusti 2009. En grupp intresserade journalister sitter tillsammans i solen på en klippa ute på en ö i den blekingska skärgården. De har rest hit – somliga riktigt långt – för att tillsammans med andra intresserade av den sociala webben prata och tänka kring hur vi i dag och i morgon tar oss an den medierevolution vi just nu befinner oss mitt i.

Det är Sydsvenskan som tagit initiativ till att samla frivilliga deltagare till en timmes diskussion kring journalistik och en handuppräckning visar att det spontana seminariet lyckats samla de flesta av journalisterna på den lilla ön. Det tar inte lång tid innan diskussion glider över till att handla om – pengar.

Det är viktigt att prata pengar, pengar skapar handlingsutrymme. Och om det är något som de journalister jag känner upplever starkt, så är det att deras handlingsutrymme ständigt begränsas. Det sparas, det sparkas, det skövlas på de svenska redaktionerna. Journalistikens uppgift har ju under lång tid handlat om att granska makten och kapitalet, men samtidigt blir det allt mer uppenbart att nyhetsmedierna själva lever under samma tuffa förutsättningar som det näringsliv de granskar.

Marknaden bestämmer själv vad värde är och vad som är ett värde i dag behöver inte alls vara ett värde i morgon.

När vi på klippan där och då diskuterade vad som behöver göras, så var frånvaron av konkreta svar och lösningar uppenbar. På flera sätt är det bekymmersamt, i synnerhet eftersom vi som satt där på den varma klippan ju faktiskt tillhör en klick som  “fattat grejen” med den sociala webben. På flera sätt tillhör vi dem som kan anses vara viktiga tänkare på området, men ändå gavs inga svar på den fråga som tycktes mest brännande – pengarna.

Detta är inte kritik mot enskilda journalister. En journalist ska inte behöva rapportera ur verkligheten genom en av pengar nedsmutsad lins, på samma sätt som en läkare inte ska behöva fundera över huruvida patienten har råd att betala för en behandling eller inte. Journalister, redaktörer och nyhetschefer har ett av samhällets viktigaste uppdrag att uppfylla. Att detta behöver kosta pengar är självklart, men är på intet sätt något motsatsförhållande till det journalistiska uppdraget.

I en anda av pepp, hopp och förtröstan, så landade diskussionen där på klippan i att det redaktionerna faktiskt kan göra, det är att se till att göra ännu bättre journalistik. Och jag håller med. Journalister borde ägna all sitt engagemang och sin energi till att faktiskt göra ännu bättre journalistik. För det är logiskt – journalister kan tillföra värden genom att fungera som allmänhetens filter, gatekeeper, oberoende granskare och rapportör.

Men pengarna då? Ärligt talat, så ligger detta ansvar inte primärt hos de individuella journalisterna, även om de förstås är starkt engagerade i frågan. De dåliga nyheterna för mediehusen är att de traditionella sätten att tjäna pengar på snabbt håller på att bli utdaterade. Alla vet vi detta och alla kan vi se de konkreta effekterna av det som nu sker. Den enda konstanten i allt detta är förändring och förändringens tid är här och nu.

De goda nyheterna är förstås att det faktiskt finns konkreta förslag. Nya tider innebär nya möjligheter.

I grunden handlar det om att lyssna. För om du frågar en journalist om lösningar på ett affärsproblem så får du antagligen en lösning som bygger på affärsutveckling av just – journalistiken. Men affären är, eller kan vara, så mycket större. Som PR-konsult har jag själv vissa journalistiska färdigheter, men av naturliga skäl är det mina uppdragsgivares affär som står i centrum, inte allmänintresset. Detta gör mig i det närmaste oanvändbar som journalist, men när det handlar om frågor kring hur en organisation kan utveckla sin affär i ett föränderligt medielandskap, där anser jag mitt perspektiv vara både värdefullt och rimligt.

Journalistiken behöver inte vara morgondagens kärnaffär, det är däri min poäng ligger. För rent krasst så är ju kärnaffären inte rent journalistisk i dag heller – i dag baseras en stor del av den journalistiska affären på annonsfinansiering och inte på direktbetalning av själva innehållet. Bättre journalistik innebär fler tittare, lyssnare och läsare, vilket ju borde innebära högre annonsintäkter, men logiken i dagens mediekonsumtion är inte riktigt så linjär längre.

Under diskussionerna på klippan så tangerade gruppen faktiskt frågan om hur redaktionerna ska lyckas räkna hem sitt arbete i de fall då det egna journalistiska arbetet sprids på fria plattformar på Youtube, Flickr och mediekonsumenternas egna publiceringsplattformar. Men faktum är att det faktiskt finns värden att räkna hem från en distribuerad medienärvaro.

Det handlar om statistik och det handlar om mätbarhet, sådant som journalistiken i alla tider intresserat sig för. Nya siffror har alltid haft nyhetsvärde eftersom det är enkelt att uttrycka förändringar och att förmedla värdefull kunskap till mediekonsumenterna. Men merparten av all statistik är högst ointressant för allmänintresset, men kan faktiskt vara högvilt för enskilda och köpstarka särintressen.

Redan i dag är business intelligence en kritisk nyckel för de flesta strategiska beslutsunderlag, allt för att landa affären på fötterna i tider av stark förändring. Och denna verklighet kommer att bli ännu mera påtaglig i framtiden. Storföretag kommer knappast att ha råd att lansera produkter och tjänster som inte tas väl emot av marknaden. Politiska organisationer kommer inte att råd att driva kampanjer som inte intresserar väljarna.

Suget efter kunskap kring människors kommunikativa beteenden kommer sannolikt att öka lavinartat. Människor handlar inte utifrån verkligheten – de handlar utifrån den bild av verkligheten de har. Och alldeles oavsett om journalistiken når oss digitalt eller analogt så har nyhetsmedierna i alla tider haft en central roll i hur vi ser på världen och därmed även på hur vi bestämmer oss för hur och vad vi vill konsumera – eller för all del vem vi vill ska styra det land vi bor i.

All rådata finns redan tillgänglig och jag vågar påstå att det är lokalpressen och de stora mediehusen som ligger i pole position. Som affärsman i kommunikation gör jag bedömningen att en lokaltidning med professionell hjälp skulle kunna sälja förpackad business intelligence till det lokala näringslivet med god förtjänst, antingen direkt om investeringar gör i IT och ett analysteam, eller indirekt genom att sälja rådata till de stora mediehusen som gjort samma sak.

Det handlar inte bara om klick. Det handlar inte heller om störande kundundersökningar i popup-fönster på webben. Den egentliga affären ligger faktiskt i analysen, det vill säga den delen av affären som i dag PR-byråer, mediebyråer, trendspaningsinstitut, undersökningsbolag och webbföretag till stor del faktiskt äger (och tjänar bra pengar på). Den här affären borde mediehusen faktiskt kunna ta över helt och hållet.

En sådan affärsmodell har faktiskt fördelar gentemot den traditionella annonseringen där standardförsvaret alltid varit att det är “vattentäta skott” mellan redaktionen och annonsavdelningen. Men med ett integrerat analysinstitut fungerar den verksamheten tvärtom självförstärkande, eftersom tillrättalagd statistisk och inställsamma analyser snarast skulle skada affären för både journalisterna och analytikerna.

Visst finns det integritetsfrågor som behöver diskuteras och lösas. Ett mediehus skulle i praktiken kunna sälja information av typen att de som om ett halvår kommer att vara intresserade av nya bilmodeller kommer då att vilja läsa nyheter som handlar om villans energikostnader, att de har i genomsnitt 175 vänner på Facebook och att deras köpbeslut främst påverkas av personer som läser Dagens Industri. Mediehuset skulle med rätt kompetens inhouse kunna ge en rekommendation om hur företag och organisationer om ett halvår når dem de vill påverka – allt levererat med en bifogad intresseanalys kring vad som byggt dessa publikers världsbilder.

Om jag ägde ett privat företag på den nationella marknaden så skulle jag hellre betala dyra pengar för sådan kunskap än för en dyr helsidesannons i en rikstäckande papperstidning. Eller omvänt: Innan jag placerar en annons någonstans över huvud taget så vill jag gärna veta mer än bara hur prenumerationsstocken är sammansatt rent demografiskt.

För det handlar om värde och om att bredda affären, vilket ofta handlar om att skapa nytta inom ramen för fler av kundens olika budgetar. På det här sättet kan mediehusen genom att förvärva teknisk kompetens och ett gäng analytiska genier bidra med nytta till affärsutvecklingen, marknadsföringen, rekryteringen, ekonomistyrningen, förändringsarbetet, etc. Lite bredare än att jaga företagens sinande annonsbudgetar, alltså.

Väl genomfört kan redaktionerna då arbeta för spridning istället för inlåsning. Att nyheterna sprids för vinden blir då något positivt eftersom det genererar mer data och då slipper mediehusen lägga dyrbar energi på att stympa RSS-flöden, låsa inbäddningstekniker och krångla med automat- och djuplänkningar.

Förstå mig rätt. Förändringar av den här typen ersätter säkert inte dagens intäkter enligt förhållandet 1:1. Framtiden tillhör sannolikt redaktörerna på bekostnad av reportrarna och redaktionernas kompetenssammansättning behöver genomgå en stundtals plågsam metamorfos. Användningen av användargenererat innehåll behöver effektiviseras och annonseringen måste också den följa med i utvecklingen.

Det här är ett förslag. Det finns andra sätt att tjäna pengar; att utveckla den journalistiska rapporteringen är förstås också ett. Det finns också kloka tankar om att kapitalisera på människors uppmärksamhet, tankar om freemium/premium och att skapa kunskap ur realtidsflödet. Det är viktigt att komma ihåg detta, eftersom det knappast går att lösa nya problem med gamla sätt att tänka.

När vi träffas igen på Tjärö 2010 hoppas jag att solen skiner lika vackert både inne som ute som den gjorde 2009 och att den här viktiga diskussionen då faktiskt kommer att handla inte bara om hur journalistiken ska bli bättre, utan även om konkreta värden och om hur journalistikens affär ska utvecklas. Hela affären.

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.