Posts Tagged: papperstidning


11
Sep 09

Satsa på rätt kanal åt rätt målgrupper

Jag kan inte låta bli att kommentera den debatt som uppstått kring Olle Lidboms postning på Mindpark.
Både Fredrik Strömberg, Per-Åke Olsson och Micke Zackrisson har kommit med bra mothugg men jag har en aspekt som jag ändå vill lyfta fram.

Olle Lidbom skriver:

“Allt pekar ju på att övergången från print till webb borde gå långsammare: antalet användare ökar inte lika drastiskt längre, målgrupperna är tummen-och-pekfingret-definierade, affärsmodellerna finns inte lika tydligt där, exponeringarna är färre, effektiviteten lägre och dessutom inte alls lika väl mätt som i printmedierna.

Det borde helt enkelt gå långsammare.

Svaret blev: därför att det är modernt. Ingen vill känna sig omsprungen. Därför tallar man på effektiviteten, målgruppsanalyserna och sunt förnuft. Vem vågar säga att han inte twittrar?”

Jag skulle utan att tveka kunna rabbla upp en lång rad personer som med stolthet säger att de inte twittrar, som avfärdar det som dumheter och utan att skämmas inte har något annat för ögonen än att öka pappersupplagan.
Och det är väl det som är feltänket. I varje fall när vi pratar dagstidning.

Olle har som andra redan påpekat en poäng när han skriver att de flesta trogna läsarna än så länge finns på papperet, och kommer att göra så lång tid framöver. Min fråga på det är – varför värnar inte tidningarna sina trogna pappersläsare på papperet, och satsar på nya målgrupper på nätet?

I ren desperation över upplagetapp försöker många mediehus skapa en modernare produkt. Modernare innehåll som ska tilltala en ny publik. Den publiken som man samtidigt misslyckas med att ragga på nätet.

Och vad blir resultatet? Jo, att de trogna läsarna, inte sällan i den aktningvärda åldern att de har oceaner av tid över till att läsa tidningen och också gärna gör det, har slutat känna igen sig i sin tidning. Att de trogna läsarna är missnöjda med innehåll, nyhetsvärdering, språkbruk och inte minst tycker att mycket av det som står i tidningen inte alls angår dem.

Jag vet inte hur många samtal jag tagit emot från pensionerade lärare som rasar över de allt oftare förekommande skrivfelen som uppstår när man sparar på korrekturet, hur många brev jag läst från läsare som inte förstår hur vi kan skriva så mycket om trams och så lite om viktiga frågor som pensioner och äldres villkor.

Många är de mediehus som satsar stort på unga läsare, genom särskilda avdelningar för barn och unga. Jag är ledsen, men jag tror att det är fel väg att gå. Satsa gärna på de unga, men gör det där de unga finns och på deras villkor. Att satsa på nätet och en ny generation behöver inte utesluta att man gör en pigg papperstidning som tilltalar framförallt de trogna äldre läsarna som fortfarande föredrar att läsa nyheterna på papper dagen efter.

Det är det största felet panikslagna mediechefer gör idag. I sin iver att rädda papperet glömmer de sina i dagsläget starkaste köpare – de trogna läsarna av papperet. Samtidigt som de desperat försöker locka unga läsare men siktar fel.

Så visst har Olle en poäng i att en del av teknikstressen inte alls gynnar branschens framtid, men det är för att den används delvis helt fel, och för att det inte handlar om antingen eller, utan – under ganska lång tid framöver – både och.

Läs också Olle Lidboms uppföljande postning på Vassa Eggen.

/Sofia Mirjamsdotter


11
Sep 09

Mediechefernas farliga önsketänkande

Jag blir inte klok på Olle Lidbom. Jag har läst hans blogg Vassa Eggen i många många år, och har så gott som alltid slagits över hans träffsäkerhet i medieanalyserna, inte bara i vad som funkar och inte, utan också i affärstänkandet.

Men nu skriver Olle att vi har överskattat den nya tekniken, att den fascination sådana som jag och många andra har för sociala medier och de nya möjligheterna till kommunikation, är elitism och att vi är helt ute och cyklar. Att ingenting egentligen har hänt inom medierna. I alla fall inte mycket.

“Verkligheten är att de allra flesta mediekonsumenter fortfarande är ointresserade av elitens teknikbild. Medielandskapets ekonomiska fundament bygger snarare tvärtom på de trögrörligaste: de som ser prenumerationen som ett medlemskap, de som inte läser en blogg eller de fruar som fortsätter prenumerera på Vi bilägare många år efter att deras män gått bort. Detta är majoriteten.

Om de svenska medieföretagen skyndar framåt i fel takt kommer dessa läsare/mediekonsumenter förloras.”

Visst har Olle rätt i att vi i den lilla internetbubblan har en tendens att överrdriva Twitters, bloggars och andra sociala mediers betydelse. Visst har han rätt i att världen fortfarande i stor utsträckning är analog, att de flesta fortfarande ser tv-nyheterna och läser sin morgontidning. Allt har inte förändrats. Visst finns det en framtid även för gamla medier.

Och visst är affärsmodellerna på nätet fortfarande i sin linda, vi har än så länge bara kopierat papprets annonsmodell, här finns jättemycket att göra, som min kollega Fredrik Strömberg skriver här idag.

Men Olle Lidbom har ändå
fel i rätt mycket. Mycket HAR förändrats.

Jag skulle kunna gräva fram en massa siffror, som att dagstidningsläsandet har rasat från 76 procent av svenskarna vid millenieskiftet till 66 procent idag. Att unga läser bloggar lika mycket som de läser traditionella medier på nätet, att unga nästan totalt nobbar prenumererade morgontidningar.

Att Spotify har en miljon användare bara i Sverige och därmed inte alls är “helt okänt” för majoriteten av svenskarna.
Att Facebook numera lockar både pensionärer och gamla. VA:s egen redaktionsassistent med 40 år på förlaget facebookar numera, min svärfar, 74 år, och hans särbo gör det.

Att 85 procent av arbetslösa och egenföretagare använder internet regelbundet, att 90 procent av alla med ett jobb gör det, att 96-97 procent av alla studerande gör det, att till och med över hälften av alla pensionärer använder internet regelbundet, och det enligt officiella SCB-siffror från första kvartalet 2008.

Att som medieanalytiker hävda att detta inte påverkar mediemarknaden är ju faktiskt bara dumt.

Olle skriver:

“Allt pekar ju på att övergången från print till webb borde gå långsammare: antalet användare ökar inte lika drastiskt längre, målgrupperna är tummen-och-pekfingret-definierade, affärsmodellerna finns inte lika tydligt där, exponeringarna är färre, effektiviteten lägre och dessutom inte alls lika väl mätt som i printmedierna.”

Min uppfattning är att det är precis tvärtom. Annonsörerna är oftast de som är sist med att anamma nya annonsformat, nya lösningar. Och är det något vi har på nätet så är det ju faktiskt mätbarhet.
Nu har jag mina erfarenheter från fack- och branschpress, men där har det alltid varit så att annonsörerna lägger pengarna inte där de kanske enligt excelarken ger mest, utan där det känns rätt. Känslan för vad som är rätt medium har alltid vägt tyngre än råa data. Medieköparna är som vi andra vanemänniskor och man bryter inte en bra vana bara sådär.

Men det farliga med Olle Lidboms inlägg är inte hans lite tokiga slutsatser.
Det farliga är vilken effekt hans resonemang får för mediebolagen.
Risken är att mediechefer som försöker orientera sig i det nya medielandskapet läser texten och med en lättnadens suck drar slutsatsen:
“Jaha, men det var ju det jag sa, internet är en fluga! Jag behöver inte ändra mitt sätt att arbeta, mitt sätt att tänka”

Och därmed faller in i tron att de inte behöver göra något.
Ingenting kunde vara mer fel.

När jag var på IDG var det en amerikansk chef som myntade ett bra ord för det: Wishful thinking.
Önsketänkande.
De ville så gärna att allt skulle bli bra igen, bara konjunkturen vände, “bara vi blunda och hoppas…”. Men det funkade naturligtvis aldrig. De VAR tvungna att omdefiniera sin affär, fråga kunderna vad de vill ha egentligen, och göra om allt.

Det är som med miljöresonemanget: Oavsett hur illa man tror det är med miljö- och klimathotet vet idag de allra flesta företagsledare att de måste förhålla sig till det. Man kan inte ignorera det, låtsas som det regnar.

Den mediechef som idag väljer att helt ignorera de digitala medierna gör samma stora blunder.

Jag säger inte att alla måste finnas i alla digitala kanaler, självklart inte, men alla måste göra analysen: Hur påverkas min marknad, mina läsare, mina intäkter?

Jag har bevakat och skrivit om nätet i över tio år nu, och en sak är väldigt tydlig: Det blir aldrig som vi trott.
Vem hade förutspått Facebook för tre år sedan? Google för tio år sedan? Youtube för fem år sedan? Twitter för ETT år sedan?

Det här påverkar oss som driver affärer på nätet. Men det påverkar naturligtvis också de som driver medieaffärer på papper. Jag tillhör de som tror att papperstidningarna har en stor chans att överleva, men då måste de moderniseras. Deras roll som ensam informationsbärare i samhället är borta sedan länge. Annonsmonopolen är borta.
Det här vet de flesta mediechefer idag, och jag är övertygad om att de gör allt i sin makt för att anpassa sig till den nya världen, inte för att “vara moderna”, utanför att det syns i deras orderböcker.

Jag ser det här själv. På Veckans Affärer har vi i 3,5 år drivit ett förändringsarbete där vi byggt upp en webbverksamhet från scratch, en eventverksamhet och en helt ny typ att konceptförsäljning. Idag, när vi ser affärerna komma tillbaka efter den värsta annonskrisen i början av året, är det just inom dessa nya områden som pengarna hamnar. Inte för att våra kunder vill vara moderna, utanför att det fungerar. Det ger dem de effekten de är ute efter, vilket vi också kan bekräfta i mätningar. Pappret är fortfarande viktigt för affärerna, men utan de nya tillskotten hade situationen sett helt annorlunda ut idag.

Hade vi följt Olles råd för tre år sedan tror jag knappt vi hade funnits kvar.

Läs också:

Per-Åke Olsson: Visst går det fort men inte överallt

Fredrik Strömberg: Jag erkänner, jag är en elitist

/Mikael Zackrisson

Mikael Zackrisson är webbchef på Veckans Affärer och affärsutvecklare inom Bonnier Tidskrifter.
Han bloggar till vardags på VA.se/webbloggen


29
Jan 09

Brunegård mister bloggoskulden

Idag presenterar vi en gästbloggare som härmed gör sin bloggpremiär. Det är ingen mindre än Tomas Brunegård som är vd för Stampen tillika ordförande i TU.
Han har skrivit om tidningskrisen och gör en del jämförelser med USA och den där betydligt mer påtagliga krisen inom dagspressen.
Ordet över till Tomas Brunegård:

brunegard1

Det är en utmanande tid vi lever i

Första gången jag bloggar. Spännande.
I skrivande stund sitter jag på ett plan på väg till USA. Världens största tidningsmarknad. En marknad i kris. Tidningsläsandet är på en historiskt låg nivå. Att branschen här var på nedgång, det har man kunnat se under en längre tid. Inte därför att amerikanerna har blivit mer sofistikerade. Inte heller på grund av att man tjänar för lite pengar. Snarare tvärtom. Nej, min åsikt är att våra kollegor har spenderat alldeles för lite kraft och pengar på att utvecklas med sin marknad. Pengarna har gått till annat. Därför var det ett tag sedan vi slutade åka hit för att lära. Besöken har istället gjort hos de nya konkurrenterna eller också har vi farit österut, till den nya världen.

Nu kanske det är dags att fara hit igen och studera. Inte vad Obama gör eller nästa fas i bilindustrins elände. Nej, det är kanske just våra blåslagna kollegor i tidningsbranschen vi skall besöka för här pågår det just nu fullskaliga experiment med existensen som insats. Tidningar som Christian Science Monitor har släppt sin pappersutgivning och finns bara på nätet. Dagstidningarna i Detroit har minskat till tredagars utgivning och det finns många fler exempel. Till och med självaste New York Times funderar i dessa banor sägs det. För att alltså möta konjunktur- och strukturförändringen minskar man alltså frekvensen i papperstidningsutgivningen och litar på sina andra kanaler. Kommer detta att fungera? Jag har inget svar, men jag beundrar modet att försöka.

Är frågan relevant för oss ? Ja, jag tror det. Trots att det under mina tolv år i branschen aldrig talats om att minska frekvensen av våra tidningar. Diskussionen har alltid varit tvärt om. Inte ens när vi talat om stora investeringar i webb- eller mobilplattformar har detta varit en diskussion. Nu kommer den, tror jag.

Om mediekonsumenten är redo och annonsmarknaden utvecklad kan denna förändring till och med komma fortare än vi anat. Tajmingen blir nyckelfrågan. Hur och i vilken takt följer vi de nya kraven på 24/7  bevakning, snabb interaktion och ökad valbarhet mellan plattformar utan att göra våld på de delar i den framgångsrika papperstidningsmodellen som har uthållig lönsamhet.
Klarar vi tajmingfrågan, och vågar ta besluten när de behöver tas befinner sig de gamla tidningsföretagen, de lokala mediehusen, i en gyllene position. För vem kan vara bättre lokalt!? Vem har ett varumärke fyllt av allt det som alla våra konkurrenter försöker ladda in ? Ingen. I varje fall inte så länge vi inte upprepar det amerikanska misstaget att inte utvecklas med marknaden.

I grunden handlar det ju om att utveckla uppdraget: nyhetsförmedling, opinionsbildning till och med folkbildning men på ett nytt sätt.
Om lågkonjunkturen fortsätter är jag övertygad om att diskussionen om nedväxling och uppväxling av plattformar  kommer att finnas i många svenska tidningsföretag.  Mycket behöver då förändras som till exempel mätmetoder och syn på upplaga och räckvidd. Innovationstakt och experimentlusta måste öka. Det är en enormt utmanande tid vi lever i!

/Tomas Brunegård

Läs även andra bloggares åsikter om ,


17
Dec 08

No more paper

Ett stort steg för branschen, ett litet steg i verkligheten:

NEW YORK (AP) — As Detroit’s two daily newspapers became the most prominent to curtail their print editions, an organization of newspaper editors moved Tuesday to drop “paper” from its name.
The American Society of Newspaper Editors scheduled an April vote in Chicago to become simply the American Society of News Editors. Under the proposed changes, which require membership approval, editors of news Web sites also would be permitted to join, as would leaders of journalism programs.
“More and more, news organizations are not defined by `daily,’” Charlotte Hall, the Reston, Va.-based organization’s president, said Tuesday in a letter to members.
ASNE, founded in 1922, currently describes itself as an organization for editors of the nation’s “daily newspapers.”
Its board unanimously recommended the changes.

Det är ju så verkligheten ser ut. Redan. De gamla anrika dagstidningarna gör så oändligt mycket mer än ger ut tidningar på papper, så vad kunde väl vara mer rätt än att såhär 86 år senare ta bort ordet papper ur namnet?

Frågan är hur svenska Tidningsutgivarna ska förhålla sig till detta, nu när de nyss bytt logga och allt. Annars kanske “Nyhetsutgivarna” vore mer modernt. Det är ju faktiskt en hel del år sedan många tidningar gick över till att bli Mediehus istället för “tidningar”. Och med tanke på hur länge den rådande utvecklingen förutspåtts är det nästan häpnadsväckande att så mycket fortfarande handlar om papper.
Inte heller finns något i dagsläget som tyder på att papperet kommer att bli billigare.

Och inte kommer efterfrågan på papperstidningar att öka. Den kommande generationen har helt andra vanor. Och de kommer inte att plötsligt börja köpa papperstidning när de bildar familj. Och den kommande generationen journalister kommer nog inte heller att vara så taggade vad gäller papper.

Tipstack: Jeff Jarvis via Anders Olofsson.

Reblog this post [with Zemanta]

21
Nov 08

Censurera kommentarer är en dum idé

I postningen Kommentera Kommentarerna väljer Sofia och SSBD att ta ställning i en öppenhetsfråga. Det är knappast någon osäkerhet om var vi står när det gäller balansen mellan nät och papper.

Tidningen BLT (Blekinge Läns Tidning) har börjat att sätta in en “läs mer i papperstidningen” på sina artiklar på webben, artiklar som numera är minst sagt rumphuggna.

Vi vill bara kort säga: Gör om, gör rätt! Att sabba för nätläsarna kommer inte att hjälpa BLT:s överlevnad.
Att ignorera, censurera och inte ta diskussionen med dem kommer att kraftigt förstöra läsarnas förtroende för tidningen, som i detta vansinniga exempel:

Jocke Jardenberg har hittat, och skärmdumpat ett flagrant exempel på censur:

Före:
null

Efter:
null

Att en tidning väljer att censurera kommentarer som faktiskt diskuterar och kritiserar tidningens handlande är skrämmande. Man får onekligen något riktigt illasmakande i munnen, en känsla av Pravda och Nordkorea. Det är fegt, det är ovärdigt en tidning i Sverige 2008.

Förhoppningsvis är det ett misstag som BLT inser att de bör be om ursäkt för. Vi ser fram emot att se ansvarige utgivare Kerstin Johansson blogga om tilltaget, inte minst mot bakgrund av detta som hon skrev så sent som i tisdags.

Hon citerar Mackenzie Warren, Director of Digital Content, som under en föreläsning sagt så här:

- Samtalet pågår därute, med eller utan din medverkan. Att ignorera dem utesluter dej bara från att vara delaktig, menade James Lenahan, Strategic Development Manager och avsåg de så kallade sociala medierna: Facebook , Youtube och drösvis med andra där folk umgås, debatterar, kommenterar, lägger upp bilder, delar med sig och är – sociala.
Hans poäng är att tidningarna också måste bli sociala medier där läsarna kan samlas och bli delaktiga.
- Det är läsarna som är experterna. Låt dem debatter och bjud in dem att dela med sig. “Conversation is messy; welcome the noise”. Det är en del av demokratin.

Kerstin avslutar inlägget (som skrevs under en studieresa i USA med syfte att läras sig en del om vad som händer i branschen där borta, inte minst gällande sociala medier) så här: “Här är våra kollegor i full sving som sociala medier: det är bara att lära och ta efter. ”

Ja Kerstin. Nu har du världens chans att visa vad du lärt dig. Welcome the noise! Ta diskussionen!

Uppdatering: Medievärlden har skrivit och talat med Calle Mathisson som fattade beslutet att plocka bort artiklarna. Argumentet: “Man ska hålla sig till ämnet”. Inte helt tillfredsställande…