Posts Tagged: opinion


31
Aug 08

Newsmill 2. Newsmilleffekten – en levande debatt

Trots att Newsmill ännu så länge bara publicerat debattartiklar i sin blogg och inte på den riktiga sajten, har det redan orsakat eko och ringar på vattnet, både i bloggosfären och i gammelmedia. Och kanske framförallt – skapat levande debatt där både bloggar och traditionella medier varit inblandade. På ett föredömligt sätt som vi hoppas håller i sig, och inte bara hos Newsmill, utan att även andra medier tar till sig och ser potentialen i att ha en samhällsdiskussion i flera olika kanaler samtidigt. (här oroar det som Niclas säger om att Newsmill i Betan kommer att vara så pass stängd och strikt, vi får hoppas att de lättar på det så småningom)

Debatt handlar ju om att väcka frågor och ta upp dem till diskussion. Få olika infallsvinklar och engagera människor på olika nivåer i samhället. Debatt handlar om demokrati, att ge alla chansen att komma till tals. Att då göra som exempelvis DN debatt, och inte tillåta kommentarer på sajten, är att leva kvar i föråldrad tid.
Visserligen finns Twingly och möjlighet för bloggare att få sin länk i anslutning till debattartiklarna, men alla har inte en egen blogg att kommentera i.

Så vad är det då Newsmill lyckats med?
Jo de har lyckats hålla en diskussion levande i en vecka, i alla tänkbara kanaler. Bloggar, tidningssajter och papperstidningar. På ett sätt som jag hoppas vi får se mer av, med eller utan Newsmill som initiativtagare.
Det började förra söndagen när Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar skrev det kontroversiella inlägget där de efterlyste riktiga män. Ta en titt i kommentarsfältet, helt underbart faktiskt.
Något som snabbt gav eko i bloggosfären. I skrivande stund 166 länkande bloggar enligt Knuff, och det är inte lite.

Men inte bara bloggarna engagerade sig, andra tidningar hakade på. Först PM och Leos gamla tidning Expressen, som tog upp debattartikelnflera olika ställen.

I bloggosfären engagerade sig bloggare i vitt skilda sfärer, flera kändisbloggare, så som Åsa Jinder och Niclas Strömstedt kommenterade artikeln i sina bloggar.

Sedan gjorde svenskan en intervju med Unni Drougge om artikeln. en hel del kommentarer även där, och några blogglänkar.

Naturligtvis fångar Newsmill bollen och Zandén och Gyllenhammar skriver efter ett par dagar ett inlägg till. Också det får mängder av kommentarer och blogglänkar.

Frågan har varit vid var mans bord. Jag har hört bekanta i min närhet som väl aldrig läst en blogg tala om inlägget och debatten kring det, och den har uppmuntrat till fler perspektiv på frågan än man väl trodde fanns.
Precis det som en debatt bör handla om.
Och diskussionen är inte död än. Så sent som igår skrev Åsa Mattsson en uppföljning i ämnet på Newsmill.

Jag har här bara visat några få exempel av de ringar på vattnet som inlägget på Newsmill skapade, men det räcker för att visa att det går att skapa levande debatt om man inte stänger in sig på den egna redaktionen och begränsar möjligheten att delta till den finkulturella eliten.

Twingly skapar möjlighet för bloggar att synas och deras åsikter blir lästa, de tidningar som använder Twingly bjuder på det, men får också i förlängningen mycket tillbaks. En bloggare är ofta mer benägen att länka till artikel hos en tidning som använder Twingly just för möjligheten att läsas av fler.
Kommentarsfunktionen ger alla möjlighet att tycka till, och komma tillbaka för kommentarerna i sig är intressant läsning.
Och de tidningar som skriver och diskuterar frågan utifrån en artikel som först publicerades hos i det här fallet Newsmill får också läsare, länkar och klick. Dessutom kommer diskussionen papperstidningsläsarna till del, de som inte har en aning om vad som händer ute på nätet men faktiskt läser papperstidningen.
En debatt som pågår i flera olika kanaler och har den korsverkan som Newsmillartikeln skapat är en levande debatt, föredömligt levande.

Jag tror att det inom gammelmedia finns en inbyggd stolthet, där egna grejer ibland tyvärr är viktigare än läsvärde. Material ska vara exklusivt och man vill inte sno idéer, inte för uppenbart i varje fall. Men när man låter nyheter leva sitt eget liv genom användare som sprider, förfinar, utvecklar och så småningom bollar tillbaks grejer till ursprungskällan tror jag att alla vinner på det. De tidningar som fortsätter stänga dörrar, säga nej till kommentarer, blogglänkar och som vägrar länka till andra kommer inte att vara intressanta i debatten längre.

Att släppa sin nyhet fri och samtidigt fånga upp de reaktioner den väcker skapar nya möjligheter för medierna. Dels till fördjupningar men också till helt nya uppslag, och en agenda som inte längre styrs inifrån husen utan i samspel med läsare och användare, och det skapar en mer angelägen och relevant produkt för nyhetskonsumenterna, när de får vara med och sätta agendan, delta i samtalet och tydligt visa vilka frågor som är angelägna att diskutera.


30
Aug 08

Newsmill 1. Mellan tradition och en ny tid

Newsmill. En nyhetskvarn i mitten – mellan den ostrukturerade och ibland vilda bloggosfären och det den traditionella, printstrukturerade massmedia. Det är min känsla efter att ha sett en förtitt på Bonniers och finansbolaget Proventus satsning på PM Nilssons och Leo Lagercrantz debattsajt Newsmill. De har redan börjat att tjuvköra via sin utvecklingsblogg, vilket bland annat renderat en smärre bloggbävning efter en artikel från Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zandén.

Uppbyggnaden är relativt traditionell, där man varje morgon har ett redaktionsmöte (det är Leo, PM och Bangs chefredaktör Karin Eder Ekman som utgör redaktionen just nu) som sedan läggs ut på sajten som en ruta över vilka ämnen som man vill ta upp. Sedan har man en huvudartikel som skrivs av någon känd person, som ska ha “levt” det ämne som personen skriver om. Inte bara de normala “talking heads/soffpotäterna” alltså. Övriga ämnen inbjuds alla att skriva om från scratch. Under dagen kommer sidan att förändras utifrån de texter som kommer in, och den aktivitet som dessa renderar genom det sinnrika “röstningssystemet” som bygger på känslan läsaren har inför det som skrivits. Personer som gärna vill skriva om ämnen som kommit upp kan, efter registrering, få tillgång till en sorts “egen” blogg och allt kopplas till huvudartiklarna. Kommentarer finns för alla artiklar och man kommer också att se till att andra, externa bloggars pingbacks syns (i den betaversion jag sett var dessa dock väl undangömda). Allt kommer att modereras av redaktionen, en moderation som de redan fått ett antal kritiska kommentarer runt på sin utvecklingsblogg. Moderation är nödvändig men utifrån de kritiska kommentarerna, och min erfarenhet av både mitt eget bloggande och att vara strategisk konsult till företags bloggsatsningar så är det viktigt att sätta en klar moderationsstrategi och skriva en rejäl disclaimer om det.
Som skribent kan man också välja vilka traditionella media man kan tänka sig att medverka i, vilket är ett nytt grepp som kan bli mycket intressant: ett incitament för att skriva via Newsmill.

Ekonomiseringen handlar dels om normal bannerannonsering – som jag förstod det inte på något sätt kontextualiserad men också om något som kan bli ett mycket spännande sätt för företag att sätta sin egen agenda i olika frågor: att kunna “hyra” ett eget rum för debatt på sajten. Arbetsnamnet är Seminariet och det kommer bli mumma för pr-konsulter och företag med svårigheter att faktiskt komma fram med “sina” frågor. Redaktionen kommer också att vara närvarande för att det hela ska vara öppet och inte totalstyrt av företaget som hyrt rummet – något som säkert kommer få en del företag att fundera både en och två gånger över om de verkligen vågar göra det här. Men som marknadsförare ser jag det här som en oerhört bra grej. Det handlar om att låna relevans från Newsmill men också bygga en transparens runt sina egna frågor.

Det jag inte fick klarhet i hur de tänker göra med att i artiklar jobba med utlänkar respektive noggrannhet med länkning till eventuella källor men det kommer vi antagligen att se efterhand.

Vad tror jag om framtiden för Newsmill? Om de lyckas att hitta tillräckligt intressanta skribenter, och våga dessa ta ut svängarna tillräckligt för att fr a bloggar ska “hugga” på artiklarna så kommer det gå väl. Det intressanta för Newsmill är just den delen: att bli en plats som bloggar kan spinna vidare från – som inte är DN Debatt, som inte bygger på print som grundläggande idé utan faktiskt är en del av det digitala medielandskapet. Samtidigt kan Newsmills lite ålderstigna syn på skribenter vara en black om foten: de vill gärna att man ska skriva under sitt “eget” namn. Jag har diskuterat det i en bloggpostning på min egen blogg men i korthet tror jag helt enkelt det inte är en vettig väg att gå. Farhågan för mig när det gäller möjligheten att “vinna” bloggosfären och övriga sociala medieeliten är hur öppet man vågar att låta Newsmill vara. Samtidigt kan Newsmill just fungera som en enkel övergång mellan traditionella medier till sociala medier för såväl media som för ordinära läsare, intresserade av debatt och opinion.

Vad kommer det här innebära för debatten i mer tradionella medier? Läs vidare i Newsmill 2.


28
Feb 08

Det ska vara ordning och reda, säger Bladh

Curt Bladh på ST, ökänd kulturkritiker, har surnat till över den oordning som uppenbarligen finns i debatten. Han skriver i en krönika apropå Johan Norbergs strid med Maria Schottenius om att

den ordnade och betydelsefulla debatten kräver annan form än irrbloss i cyberrymden.

Själva Norberg vs Schottenius-debatten tänker jag inte lägga mig i. Utan det intressanta är hur Curt Bladh väljer att se på opinionsbildning och debatt. Bland annat förklarar han att

Bloggen är säkert bra för mindre nogräknade åsiktsmaskiner – en Johan Norberg, en Alex Schulman, kanske rent av en Anders Mildner.

och förklarar samtidigt att visionen om en öppen debatt för alla bara är just en vision eftersom

i verkligheten är motsatsen som är problemet: enfrågesjukan, det snäva urvalet av debattörer och det än snävare av platser att föra debatten på.

Jag vet inte riktigt vad herr Bladh faktiskt vill säga eftersom han säger emot sig själv. För hans avslutning tenderar att visa på en åsikt som vi sett förut: där traditionell media idogt försökt att skapa bilden av “bloggen” som något irrelevant och i längden övergående trend (jag har tidigare skrivit om det här, här och fr a här).

Det är det inte.

Bladh försöker föra i bevis att bloggandet är irrelevant genom att exemplifiera med DN Debatts genomslag i medierna. Ett klassiskt cirkelresonemang (som för övrigt än en gång får Bladh att verka fullständigt ologisk då han försvarar DN Debatts makt men i andra andetaget hävdar en försnävning av debattarenorna). DN Debatt är viktigt endast för att det är medierna som väljer att se det som viktigt.

Det som PR-branschen idag ser är att genomslaget av DN Debatt i en mer vid opinionsbildning har minskat markant. Det finns idag fler arenor, fler röster: DN Debatts monopol är brutet för länge sedan, ser inte medierna. Antagligen på grund av att medierna fortfarande uppfattar sig själv som att fortfarande ha monopol över att tolka verkligheten åt medborgarna. Det är fortfarande en syn där man ska vara allt för alla, och ett stort utbud stör den rena och av eliten bestämda synen på sakers tillstånd.

Det är synd att Bladh inte tänker vidare på sin egen inställning om ett snävare debattklimat – och inser att det är just det bloggarna fungerar som: en breddning. Ett disruptivt medielandskap även när det gäller opinionsbildningen. Svaret på ett bättre opinionsklimat ligger i de sociala medierna, inte i traditionella medieformat.

Så slutsatsen kan inte vara någon annan än att Curt Bladh har fel.

Ps. Curt Bladh borde ta och vända sitt öga mot väster och se vad som händer när det gäller opinionsbildning och bloggande. Det som händer där kommer att hända här. Ds.

/Niclas Strandh