Posts Tagged: New York Times


29
Jan 09

Brunegård mister bloggoskulden

Idag presenterar vi en gästbloggare som härmed gör sin bloggpremiär. Det är ingen mindre än Tomas Brunegård som är vd för Stampen tillika ordförande i TU.
Han har skrivit om tidningskrisen och gör en del jämförelser med USA och den där betydligt mer påtagliga krisen inom dagspressen.
Ordet över till Tomas Brunegård:

brunegard1

Det är en utmanande tid vi lever i

Första gången jag bloggar. Spännande.
I skrivande stund sitter jag på ett plan på väg till USA. Världens största tidningsmarknad. En marknad i kris. Tidningsläsandet är på en historiskt låg nivå. Att branschen här var på nedgång, det har man kunnat se under en längre tid. Inte därför att amerikanerna har blivit mer sofistikerade. Inte heller på grund av att man tjänar för lite pengar. Snarare tvärtom. Nej, min åsikt är att våra kollegor har spenderat alldeles för lite kraft och pengar på att utvecklas med sin marknad. Pengarna har gått till annat. Därför var det ett tag sedan vi slutade åka hit för att lära. Besöken har istället gjort hos de nya konkurrenterna eller också har vi farit österut, till den nya världen.

Nu kanske det är dags att fara hit igen och studera. Inte vad Obama gör eller nästa fas i bilindustrins elände. Nej, det är kanske just våra blåslagna kollegor i tidningsbranschen vi skall besöka för här pågår det just nu fullskaliga experiment med existensen som insats. Tidningar som Christian Science Monitor har släppt sin pappersutgivning och finns bara på nätet. Dagstidningarna i Detroit har minskat till tredagars utgivning och det finns många fler exempel. Till och med självaste New York Times funderar i dessa banor sägs det. För att alltså möta konjunktur- och strukturförändringen minskar man alltså frekvensen i papperstidningsutgivningen och litar på sina andra kanaler. Kommer detta att fungera? Jag har inget svar, men jag beundrar modet att försöka.

Är frågan relevant för oss ? Ja, jag tror det. Trots att det under mina tolv år i branschen aldrig talats om att minska frekvensen av våra tidningar. Diskussionen har alltid varit tvärt om. Inte ens när vi talat om stora investeringar i webb- eller mobilplattformar har detta varit en diskussion. Nu kommer den, tror jag.

Om mediekonsumenten är redo och annonsmarknaden utvecklad kan denna förändring till och med komma fortare än vi anat. Tajmingen blir nyckelfrågan. Hur och i vilken takt följer vi de nya kraven på 24/7  bevakning, snabb interaktion och ökad valbarhet mellan plattformar utan att göra våld på de delar i den framgångsrika papperstidningsmodellen som har uthållig lönsamhet.
Klarar vi tajmingfrågan, och vågar ta besluten när de behöver tas befinner sig de gamla tidningsföretagen, de lokala mediehusen, i en gyllene position. För vem kan vara bättre lokalt!? Vem har ett varumärke fyllt av allt det som alla våra konkurrenter försöker ladda in ? Ingen. I varje fall inte så länge vi inte upprepar det amerikanska misstaget att inte utvecklas med marknaden.

I grunden handlar det ju om att utveckla uppdraget: nyhetsförmedling, opinionsbildning till och med folkbildning men på ett nytt sätt.
Om lågkonjunkturen fortsätter är jag övertygad om att diskussionen om nedväxling och uppväxling av plattformar  kommer att finnas i många svenska tidningsföretag.  Mycket behöver då förändras som till exempel mätmetoder och syn på upplaga och räckvidd. Innovationstakt och experimentlusta måste öka. Det är en enormt utmanande tid vi lever i!

/Tomas Brunegård

Läs även andra bloggares åsikter om ,


22
Dec 08

Veckan som gick – vecka 51

Det här blir vår sista veckosammanfattning för i år, sedan tar vi ett välbehövligt juluppehåll.
Håll tillgodo:

Än en gång har Twitter varit först som kanal för en nyhet. Flygkraschen i Denver blev först känd genom en Twitteranvändare som var med om flygkraschen – AlleyInsider har sparat ner en hel del av hans tweets. Mashable skriver att det här antagligen är det vi kommer att se mer och mer under 2009. Precis som när det gäller Mumbaiattacken finns det här direktrapportering som ingen journalist kan fixa. Shel Holtz menar att det inte längre går att tänka i de gamla nyhetscyklerna:

The 24-hour news cycle died years ago with the rise of electronic media and, more recently, the Web, but even that has continued to evolve. We live today in a 140-character news cycle. That is, news has the potential to break as quickly as someone can communicate it over any of the real-time group communication channels.

Hans slutsatser är hårdföra mot de traditionalister som fortfarande tror att människor i längden nöjer sig med att vänta på nyheterna till morgonen efter.

But I don’t want this to distract from my overall point. Go ahead and love or hate real-time reporting, but deal with it. The 140-character news cycle is a fact of life.

Självklart innebär det inte att allt är bra, men det är en del av ett utökat medielandskap där nyheterna får många fler perspektiv.

Jeff Jarvis har skrivit en bra text om kvalitetsjournalistik, för er som är rädda att den spelat ut sin roll:

Or are papers victims of time and technology? I wondered whether papers’ masters, like Ditchley Park’s ennobled land barons, are now out of their age. I don’t believe they will be replaced by the workers in the stable – citizen journalists (who weren’t in the room). But I do think we’ll all end up working closer together, tilling smaller fields.

Relaterat kan vara den här undersökningen som Newsdesk har gjort, som visar att de flesta fortfarande helst talar med traditionella journalister.

Samtidigt som även traditionella journalister i allt högre grad (fast fortfarande för lite) provar nya vägar:

Even though nonprofits are subject to the same tough economic times, there are opportunities there. “What I have found in the last several years is that many non-news organizations like museums and foundations, or any educational institution, or any with an educational mission, is often very interested in applying the values of journalism through the information they convey,” said Mr. Glenn. “They want information which is accurate, verified, complete and objective, which is clearly and interestingly communicated to the audience. These are all the things journalists do in news settings, and they can do it as well in non-news settings.”
Many of these organizations are on the Web, and they have publications of various kinds for educational purposes. Journalists who have Web or new-media skills can find employment with these groups. “They need to move their information onto the Web to expand their bases,” explained Mr. Glenn.
“Some institutions don’t even know they need journalism, and you need to tell them. I’ve worked with charitable foundations where I made a very strong case that they should provide what is in effect a constant news flow to their community because there’s so much going on in their community that they needed basically to report on the field for their members.”

Internetworlds Magnus Höij och Ulrika Halvarsson delger sina tankar om traditionell journalistik kontra medborgarjournalistik i sin blogg. Kul läsning.

Förra veckan berättade vi att också onlinejournalister nu kan få det prestigefyllda Pulizerpriset. Onlinejournalisten Robert Niles har kollat upp vad som gäller och skriver här, till exempel att bidragen måste skickas till juryn tryckta på papper… Nån har inte tänkt hela vägen…

“Papers” som i tidningar är knappast utrotningshotade. Men paper som papper är det. I varje fall om vi pratar morgontidning. SCA vill höja papperspriserna 20 procent, och det nya avtalet mellan TU och pappersleverantörerna kommer att kännas.
Och apropå tidning. Vad är egentligen en tidning? I kommentarerna till det här inlägget diskuteras ordet. Och tidningar som i nyheter och information kan ju faktiskt delas ut genom andra kanaler än trycksvärta på papper. Generationen som växer upp nu föredrar att få sina nyheter och kommunicera via sin mobiltelefon. Och apropå mobila tjänster har Anna Serner skrivit ett angeläget inlägg i sin blogg.

Siffrorna på hur amerikanska tidningar använder sociala medier och internet generellt visar på ett ökat intresse. 2008 innebär en rejäl ökning. 58 procent av de stora tidningarna har under året öppnat för användargenererat material – jämfört med endast 25 procent året innan. Dubbelt så många tidningssajter öppnade upp för kommentarer jämfört med året innan och 92 procent av tidningarna använde sig av sociala bokmärkestjänster vilket för två år sedan endast låg på sju procent. Kravet på inloggning för att få tillgång till allt fritt material fortsätter att sjunka. 2008 är det endast elva procent som kräver att man loggar in. Det är positiva siffror även om man kan dra slutsatsen att amerikanska tidningar fortfarande gärna vill att användarna ger saker men det är färre av dem som skapar riktiga sociala relationer. Det är dock något som också ökar men inte lika snabbt.

Scott Karp har skrivit på Publishing 2.0 om vad som händer med annonspengarna när tidningen går över från print till webb. Läs gärna hela artikeln, en teaser här:

Most newspaper companies’ strategy right now is based on the assumption that you can’t shut down the print newspaper because it brings in 90% of the revenue, and you couldn’t possibly support the same news gathering operation with the 10% revenue slice that goes to the website. (The 10% problem)
There’s just one problem with this assumption. All of the ad dollars that the print newspaper gets are, by definition, ad dollars that the newspaper’s website does NOT get.
Think about that for a second. Newspapers know that they are competing with their websites for ad dollars. But newspapers are also essentially competing with their websites for survival.

Jeff Jarvis drar långtgående slutsatser utifrån en vision om digital framtid där han helt enkelt förklarar att tidningar måste inse att de kan vara länknoder för nyheter:

Clearly, by getting rid of print production and distribution, the LA Times not only gets rid of huge costs – which usually amount to at least half a newspaper’s budget – it also loses both circulation revenue and advertising revenue, which is much higher than digital revenue. As Westphal pointed out in our email exchange, some digital advertising is tied in bundles to print advertising and so the risk is that getting rid of print would hurt digital. But I suspect the opposite would happen: Some of that print advertising will now be forced online. Indeed, I’ve long argued that newspapers should force both readers and advertisers to online – to the future – and turning off the presses would do that.

I veckan har Ledarbloggen på svd.se nått förstaplatsen i sin Youtubiana. En fantastisk satsning som bjudit på historiska återblickar, allmänbildning och spännande åsikter. Allt i ett, trevligt paketerat och en förebild för journalister överlag som vill hitta nya sätt att arbeta i det nya landskapet. Tänk om varje reporter hade en egen blogg där de kunde dela med sig av sina kunskaper, specialintressen, slaskmaterial som inte har plats i vanliga artiklar och samtidigt kommunicera med läsare och utvecklas, få tips och bygga vidare på gamla historier.

Twingly har lanserat sin 100-topplista över mest relevanta bloggar. Vi finns med, och inte bara SSBD utan också våra privata bloggar. Bisonblog finns också med, liksom Mindpark, Martin Jönsson och Vassa Eggen. Vi kommer att skriva mer om den här satsningen och om Twingly, håll utkik!

För er som sett vår widget till höger från Google Friend Connect och inte alls förstått vitsen: Daniel på Mindpark har förklarat vad det är bra till. Läs!

Onlinevideo – eller tidningarnas TV på nätet går bra. Expressen visar goda KIA-siffror för sin satsning och Aftonbladet har valt att koppla ihop sig med den inte alltid helt politiskt korrekta kanalen Vice Broadcasting System.

Hos Mindpark finns också denna förträffliga genomgång om Sociala Medier, tretton frågor och svar.

Martin Jönsson analyserar hur det kan komma sig att Expressen ökar upplagan. Knappast något som talar mot det vi ständigt tjatar om – nämligen att det är mer eller mindre lönlöst att satsa på att öka upplagorna. Satsa på nätet. Satsa på sociala medier. Satsa på relevans och trovärdighet.

Medievärlden jobbar vidare på sin nya sajt, och det är spännande att följa med i arbetet. Senaste printnumret av tidningen nämnde förresten födelsen av den här bloggen som en viktig händelse under fjolåret. Och vi ser fram emot att den och andra texter som hittills varit förbehållna pappersläsarna snart ska gå att finna på den nya sajten.

Vi skriver en hel del om bloggar och internet som en viktig kugge för ökad demokrati. I vissa länder är det blodigt allvar.

Joakim Jardenberg uppmanar alla medieföretag och mediechefer att donera pengar till Wikipedia. Bra initiativ tycker vi, och Sofia har skrivit lite mer personligt om Wikipedia här.

Tro inte att vi missat att det varit jordbävning i Skåne. Däremot kanske du missat att vi skrev om den här. Läs och lär! Sören Karlsson på hd.se har bloggat här om trafiken till sajten i samband med skalvet, och Joakim Jardenberg intervjuades av Medievärlden om huruvida han var först att berätta nyheten på Jaiku.

Suveräna podcasten What’s Next hade premiär för livesändning under MMSS. Titta/lyssna, bland annat intressant snack med Bambusers grundare Måns Adler.

I våras tog Martin Jönsson över chefredaktörsskapet över svd.se från Bo Hedin. Nu flyttar man om igen, och Jönsson blir ny redaktionschef på Svenska Dagbladet, medan Bo Hedin blir utvecklingschef. Fredric Karén tar över efter Jönsson på svd.se.

Veckans chefredaktörsbloggare måste vara Jan Helin, som bloggar om Liza Marklund-debaclet.
Mer sånt. Och det verkar som om Olle Lidbom håller med oss.

En intressant nyhet är den om kvalitetsmärkning av webbsajter. Martin Jönsson har skrivit mer om det.

Mediaontwitter vill skapa en onlinedatabas (via en wiki) för journalister.

Porrindustrin oroar sig mer och mer för användargenererat innehåll enligt Expressen. Vi tar inga moraliska ställning men konstaterar att även en av de medieindustrier som alltid varit bra på att skapa inkomster nu måste inse att användargenererat innehåll skakar om de gamla strukturerna. Och precis som andra mediehus så funderar porrindustrin på hur de ska överleva den nya medieverkligheten.

Enligt “myten” köpte Google Youtube för att skapa möjligheter och för att slippa stora rättskostnader när det gällde upphovsrätt. Och YouTube har hittills träffat överenskommelser med stora bolag – däribland Warner Music. Nu drar sig dock Warner ur och beordrar att alla videos som de äger rättigheterna till ska tas bort från nätverket. Det är illa och många tror att övriga bolag kan komma att begära samma sak. Anledningen är att Warner inte anser sig fått betalt enligt den överenskommelse de haft med Youtube. Frågan vart YouTube ska gå från nu blir relevant: satsa på premiuminnehåll eller fortsätta vara användargenererad onlinevideosajt? Läs Lis Gannes krönika (via Doktor Spinn)

Johan Larsson, mannen bakom Knuff, gör bra affärer i år igen. Så allt är inte svart i ekonomin.

Bloggosfären blev lite till sig över att Peter Englund nu blir ständig sekreterare i Svenska Akademin eftersom han ganska länge har bloggat. Han har intervjuat sig själv på sin egen blogg. Smart.

Det ska bli spännande att se hur Obama väljer att hantera traditionella respektive nya medier när han tar över som president. NYT har gjort en analys av läget. Frågan är om inte Obamas framgångar med att använda sociala medier som en kanal faktiskt kommer att förändra hela pressrumsverkligheten i Vita Huset också.

Inte för att tiden står still, snarare tvärtom, men julen står för dörren och vi behöver båda varva ner.
Därför gör Veckan som gick ett litet juluppehåll nu, men återkommer den 11 januari.
Naturligtvis kommer att fortsätta blogga om det händer viktiga och spännande saker i medievärlden under helgerna. Och så jobbar vi på vår årskrönika, som kommer att publiceras som sig bör vid årsskiftet.

Så från oss båda till er alla – Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

/Niclas & Sofia

Reblog this post [with Zemanta]

8
Dec 08

Veckan som gick – vecka 49

Mindpark har i vanlig ordning publicerat intressanta siffror, som visar att annonseringen i dagspress kommer att tappa hela nio procent nästa år, medan internet ökar sju procent. Vilken tur då att i princip hela dagspressen finns på nätet också. Läge att ta för sig av den tårtbiten. Medievärlden har skrivit om rapporten, och intressant att notera är att folk vill inte ha reklam som de inte valt själva.
I USA går det väl sådär för annonseringen i dagspressen. Även här presenterar Mindpark fin statistik. I Ad Age har man gjort en undersökning där det visar sig att få vill betala (läs den fort eftersom Ad Age väljer att ha innehållet gratis endast en vecka…) för att slippa reklam på sin favoritsajt. Vi ponerar – utifrån många undersökningar – att favoritsajten är en mediesajt. Så frågan är sannerligen intressant: om besökarna hatar reklam men inte vill betala för att slippa den så sitter alla i en knepig sits: i slutänden kommer marknadsförarna att se att de inte får ut den effekt de förväntar sig och antingen kräva mer intrusiva reklamformat (dumt men inte en helt ovanlig “logik” i reklambranschen) eller hitta andra kanaler. Det innebär i sin tur att mediesajterna i det senare förlorar sin inkomstkälla samtidigt som det inte finns något incitament för deras besökare att betala för innehållet – eller i det första fallet så blir reklamen, precis som när det gäller kommersiell TV, så irriterande att deras varumärke (och innehållets kvalitet) blir lidande.

Annan fin statistik presenterar Sören Karlsson på hd.se i sin blogg. Varje vecka. Transparens. We like.

Medieforskaren Anders Fagerjord är ute och cyklar, genom att inte problematisera sitt eget påstående, när han påstår att folkopinionen på nätet, så som en facebookgrupp med 50.000 medlemmar som vill stoppa IPRED, inte spelar någon roll. Opassande har reflekterat kring hans uttalande. Och hennes rubrik är tyvärr talande för mångas inställning, också i de traditionella medierna. “När det är lätt att framföra en åsikt, räknas den inte.” Är det inte egentligen precis tvärt om? Att först nu när nästan vem som helst på allvar kan framföra sin åsikt genom ett knapptryck, har vi på riktigt yttrandefrihet, och i demokratins namn räknas det (att politikers analoga värderingar inte ännu är ikapp den digitala folkviljan är en annan sak).

Även om flera svenska nyhetssajter gör trevande försök att länka till andra, är det fortfarande många som är rädda för att “skicka iväg läsarna” någon annanstans. Här finns nio fina orsaker till varför man ska länka till andra, hittat via Thord Daniel Hedengren på The Blog Herald. Det är skrivet kanske främst för bloggare, men kan översättas till vilken nyhetssajt som helst. Ett par exempel, läs och lär:

Expanding Knowledge – Linking out provides a means for your audience to expand their wealth of knowledge by picking up websites they may not have known about before. This aids in reading content from multiple perspectives. Also, providing links related to whatever niche you are writing about will show readers that you’re an expert in the field and keep up with the latest and greatest for that particular niche. Consider this perceived expertise.
The Beginning Of Conversations – For those that like to take bits and pieces of other blog posts and formulate opinions or provide their own insight into, linking out to those articles provides your audience a chance to read into the content that ignited your spark. This can sometimes initiate conversations which go into a totally different direction.
Build An Audience – If you continuously link out to great content that your audience finds useful, they will keep coming back for more and will most likely tell their friends. The key is to link out to great, resourceful material on a consistent basis. People love it when their desired subject matter has been filtered out so that only the most interesting or useful content appears before them.

Sydsvenskan visar upp mer av sin kommande nya sajt. Här finns en länk som visar hur man kommer att kunna se nyhetsdygnet timme för timme.

Och apropå tidslinjer – här finns en intressant sådan som visar en del av utvecklingen för online journalism.

Sen kan man fråga sig vad PO Yrsa Stenius egentligen håller på med. Utan att lägga sig i sakfrågan är det tydligt att hon inte vill ha en offentlig debatt om PO-beslut, åtminstone enligt Mats Ehnbom, chefredaktör på Norrbottens-Kuriren. Vilket rimmar illa med det nya tänk om transparens och trovärdighet som i varje fall vi tror är oundvikligt om de traditionella medierna ska överleva i framtiden.

Granskarna blir granskade. Allt är offentligt. I veckan utspelades en intressant sådan journalistgranskning i Indien. Och journalisten valde att inte ducka, utan att öppet gå ut och svara på kritiken.

Sveriges radio i lanserar Twingly i projektet Musikhjälpen. Sveriges Radio som ju fick en ny vd vilken avslöjades så sent som i lördags kväll. Märklig tid att släppa en sådan nyhet, och först att publicera var Vassa Eggen. Mats Svegfors är mannen och Medievärlden har skrivit om det, (med flera länkar i den löpande texten.) Martin Jönsson har analyserat tillsättningen av Svegfors och det är inte alldeles muntert:

Han är, framför allt, ingen framtidsman. Och det har inte bara med att göra med att Mats Svegfors är 60 år och en värdetraditionalist: det handlar också om att han har en del att bevisa när det gäller kunskap och visioner när det gäller den moderna mediemarknaden och mediekonsumtionen.
Morgondagens rutinmässiga SR-lyssnare lär bli färre, istället lär det blir fler som lyssnar selektivt via webben och podsändningar – och där möter SR som bekant en helt annan konkurrens än vad de gjort från de kommersiella radiostationerna. Det är oerhört viktigt att vd signalerar vikten av framtidssatsningar: webben på radion är snudd på undernärd när det gäller resurser – och här lär behövas lika rejäla satsningar som på SVT, även i ett kärvare ekonomiskt läge.

Efter att genom åren läst Svegfors mediekritik och allmänna värdekonservatism blir man fundersam.

I måndags var det World Aids Day, och här kan man se litegrann av hur det märktes på nätet.

Martin Jönsson har skrivit en läsvärd postning som handlar om Vinu, en bloggare från Bombay/Mumbai som blev en viktig källa under terrordåden där förra veckan. Jag (Sofia) läste inte så mycket i hans blogg, däremot följer jag hans Twitterflöde som dök upp i Mumbaifeeden tidigt på morgonen den 27 november och jag (Niclas) hittade tidigt hans bilder från Mumbaihändelserna.
Och utifrån händelserna i Bombay/Mumbai är det här en väldigt intressant artikel, Michael Cross på The Guardian ställer sig frågan hur Storbrittanniens regering skulle hantera och agera vid ett terrordåd i relation till de sociala medierna.
En intressant diskussion är också valet att svenska medier skriver Bombay medan en stor del av de internationella medierna väljer Mumbai. Niclas tittade lite närmare på det och förklaringen som DNs språkvårdare och flera andra svenska medier har är:

Så till exempel håller vi i medierna fast vid Burma och skriver inte Myanmar, den rådande militärregimens form. Vi lärde oss också av fallet Kambodja, som blev Kampuchea och sedan återgick till Kambodja, att inte vara för snabba i vändningarna.

I en internationell och globaliserad medievärld kan det vara en något knepig strategi oavsett vilka politiska ställningstaganden man väljer.

Elisabeth Bäck bloggar om avslutningen på Unga Vuxna-projektet. Och påpekar att bara för att projektet som sådant av slutas tar det inte slut. Nej precis. Det är nu det börjar. Det är dags att sätta igång och jobba, för att möta de unga vuxna och deras behov.

Så en bra artikel om Upphovsrätt. Den ska inte hindra, den ska underlätta. Och apropå Ipred så har plötsligt Journalistförbundets upphovsrättsexpert Olle Wilöf uttalat sig, och menar att fildelning inte är ett hot mot journalister. Men allvarligt – var det någon som trodde det?

Ny Orvestostatistik visar att det går rätt bra för de stora nyhetssajterna, även om Svenskan tappar lite.

Bloggen som heter “Stuff journalists like” har skrivit om Googles värde för journalister när de gör research, och Fredrik Wass ställer den relevanta frågan om hur journalistiken skulle se ut utan Google. Svaret får vi i och för sig om vi backar tiden femton år eller så, och snarare visar det här ytterligare vilken revolution vi faktiskt lever i när det gäller information och hur vi söker, producerar och finner den. Relaterat kan vara den här postningen på iFramkant som ställer frågan om Google har förändrat världen.

Att journalister definitivt fått andra verktyg idag än för femton år sedan råder ingen tvekan om. Här en bild av hur det skulle kunna se ut.

I veckan släpptes som vi redan nämnt som hastigast Google Friend Connect, en widget ni hittar i vår högermeny. Också Facebook släppte en liknande app som gör att Facebook tar ett steg ut ifrån det som länge upplevts som väldigt instängt och begränsat. Sören la snabbt in GFC på HD.se.

Jodå. Vi gillar ju webben. Och är väl inte allt för optimistiska om papperstidningen om tio år. Men det finns exempel på dem som lyckas.

Internetworlds/Digitala Mediers Magnus Höij har skrivit en text som måste läsas:

Tvärtom gör vi nog redan idag på tok för mycket själva. Vi tror att vi måste utveckla våra egna system, skapa våra egna processer och vara kungar över hela vårt kungadöme. Trots att det i många fall är ett kungadöme i förfall och misär. Tro mig: det finns få eller inga tekniska hinder för att knyta ihop dina tjänster på nätet med tjänster från andra. Det är snarare lättare än någonsin.
Vi kallar det ”mashup”, din it-avdelning kanske kallar det ”SOA” eller ”web services”. Din styrelseordförande kanske kallar det ”outsourcing”. Din kund kallar det nog ”wow – kan ni göra sådant också?”
Vad som krävs är istället två saker:
– Att du verkligen bidrar med något nytt i paketeringen. Visst kan du dra nytta av andra, men gör det på ett unikt sätt.
– Att du ständigt utvecklar och ändrar. Står man still dör man. Lås inte in dig, våga ompröva och kasta bort det som inte fungerar.

Nya grepp minst sagt. CNN tänker bli en nyhetsbyrå nu också. Och New York Times som skrev den nyheten har börjat toklänka till andra relevanta sajter, både till bloggar och andra nyhetssajter. Om man går in på nytimes.com och klickar på ikonen till höger där det står “Extra”, så får du upp en alternativ etta där länkarna finns. Detta kommenteras i den Whats Next-panel som spelades in på söndag kväll och som Sofia medverkade i. I panelen diskuteras också hur Wikipediaartikeln kring Bombay växte fram i relation till traditionella journalistiska arbetsmetoder. Något som också Kristofer Björkman på Newsdesk har funderat på.

I onsdags var det dags för Disruptive Media, en efterlängtad konferens för alla socialamedienördar i Sverige. Niclas var en av föreläsarna tillsammans med Brit Stakston från JMW kommunikation. På Disruptivesajten kommer högupplösta versioner att läggas upp från alla föreläsningar. Konferensen hade såklart också både en Jaiku och en Twitterkanal. Niclas livemicrobloggade under #disruptive på Twitter.

Värt att nämna är att senaste printupplagan av tidningen Journalisten hade flera sidor om sociala medier. De ligger dessvärre inte ute på nätet och det är så märkligt, så märkligt. Vad är det med branschtidningarnas ovilja att publicera just de artiklar som handlar om nätet på nätet (minns den sociala mediespecial som renderade den lilla dispyten mellan Niclas och Dagens Media)?

Det har skrivits en del om Webb 3.0 och 4.0 i veckan. Vi låter Fredrik Wass stå för sammanfattningen. Och Erik Starck får kommentera.

Tidningen Resumé har i veckan hårdlanserat introduktionen av Twinglylänkar genom att göra korta intervjuer med “Bloggare i branschen”. En av dem var Olle Lidbom aka Vassa Eggen, en annan var Sofia. Ganska smart drag för att få länkar.

I veckan har 1000.apors upphovsmän bröderna Schulman hamnat i knipa då de anmälts för förtal alternativt grov förolämpning. Det visar sig att bröderna inte har något utgivarbevis, och således riskerar att drabbas personligen av anmälningarna. Enligt Alex har de sökt beviset men det är tydligen krångligt, och så säger han att de skrivit de aktuella artiklarna tillsammans vilket också kan bli en liten juridisk nöt att knäcka.
Jaiku finns en diskussion om utgivarbevis för bloggar, vara eller inte vara, för och nackdelar.

En intressant diskussion som pågår i bloggosfären och som känns aktuell med tanke på journalistens nya roll och det förändrade landskapet och trovärdighetskrisen för många medier är den om ifall Journalister ska vara medietränare.
Jonas Morian kommenterar en artikel i Journalisten. Diskussionen sprider sig här och här.

Apropå Resumé kan vi också avslöja att Per Torbergers planerade Bambuserpremiär inte gick så vidare bra. Bättre lycka nästa gång!

Ett försök på att hitta alternativa inkomstkällor för journalistik är genom att slå samman tankarna om mikrobetalning och “crowdsourcing” till crowdfunding av journalistik. En lång artikel finns på PBS Mediashift om detta. Många falluckor men också möjligheter för framför allt en bra hyperlokal gräsrotsjournalistik.

Till sist – inte en video, men den här som vanligt briljanta texten av Anders Mildner, om det journalistiska Skiftet. En teaser:

Men det är ganska sällan som vi diskuterar att förändringen faktiskt också påverkar den som skriver texterna.

För precis som mottagaren har mycket lättare att knyta an till en skribent eller publikation som inbjuder till en öppen dialog, bryr sig också skribenten mer om de texter som tillåts vara dynamiska.

Ens tankar känns helt enkelt mer levande när andra tillåts använda dem. Det är som om man skulle jämföra att prata för sig själv med att prata med sina vänner – det är lätt att inse vilket som är mest givande.

Jag har diskuterat det här med en rad journalister som de senaste åren gått från att skriva traditionella tidningsartiklar till att på något sätt jobba med sociala medier.

Alla har noterat samma sak: ju djupare de engagerar sig i social journalistik, desto mindre bryr de sig om den traditionella journalistiken.

Reblog this post [with Zemanta]

14
Nov 08

Hemliga pappan gästbloggar om framtiden

Dagens gästbloggare är kulturjournalisten Andreas Ekström, Sydsvenskan, som bloggat i olika former sedan 2003. Mest känd är förmodligen Hemliga pappan, som utvecklades till bok år 2006. Vi har tidigare intervjuat honom om just Hemliga pappan. I dag bloggar han huvudsakligen på egna, nyligen redesignade sajten andreasekstrom.se, men också på Sydsvenskans kulturblogg (som just nu är under ombyggnad). Under sin tid på DN blev han tidningens första bloggare – och vet en del om de klassiska striderna mellan papper och webb.

Så, ordet över till Andreas:


foto: Lars Brundin

Segertåget

Tänk er ett pressmeddelande från tidningen Göteborgs-Posten daterat 2015:

Tidningen Göteborgs-Posten har glädjen att meddela att den tryckta upplagan nu pressats ner till under 70 000 exemplar – samtidigt som senaste Orvesto konsument visar nya rekord i GP:s räckviddssiffror, alla kanaler sammanräknade.
”Vi vill sluta trycka helt så fort som möjligt. Med de nya modeller vi har för både intäkter och publicistik finns det snart ingen anledning att betala för en dyr och miljöovänlig distributionsapparat”, säger Stampenkoncernens huvudägare Peter Hjörne i en kommentar.
De 70 000 prenumeranter som fortfarande får tidningen hemburen betalar numera strax under 8 000 kronor om året, inklusive moms, för denna service. Ändå genererar de inga nettointäkter för GP.
”Men vi ser att det finns en äldre kärna, ett slags läsarbas som har levt med GP genom många år, och som fortfarande värdesätter det här sättet att läsa tidningen så högt att vi inte tycker att vi kan ta det ifrån dem”, säger Peter Hjörne.
Om den nuvarande minskningshastigheten kan hållas räknar Stampen med att trycka sin sista papperstidning år 2025.
”Det känns enormt roligt att det här målet äntligen finns i sikte. Jag hade inte trott att jag skulle få vara med om det under min livstid”, säger Peter Hjörne

***

Nej. Så låter det inte. I stället skrivs, flera gånger om året, den stora klagosången om papperstidningens död. Och den skrivs med sådan energi och fantasirikedom att den är på väg att bli en betydande del av vår kulturskatt.
Så kan vi inte ha det.
Inte när alla möjligheter till motsatsen finns.
Dagspressen, eller rättare sagt alla etablerade medier som huvudsakligen haft andra distributionssätt än internet, lider av ett enormt dåligt självförtroende i den här världshistoriska omställningen.
Jag har bara en fråga:
Varför det?
Om man har massor av kunskaper om vad folk vill läsa, höra och se, och när de vill göra det, och hur mycket de vill betala för det – då ligger man steget före alla andra, inte steget efter.
”Internet är en underbar plats, och vi leder där.” Bevingade ord? Inte riktigt, även om de borde vara det. Läs om dess ursprung och sammanhang här.

I korthet: Arthur Sulzberger, publisher på The New York Times, konstaterade för några år sedan sorglöst att han inte visste om Times alls skulle tryckas om fem år. Och vem bryr sig? Webben finns ju!
Sulzberger kan förstås bara ha talat sitt hjärtas mening. Men för den som är lite mer cyniskt lagd är det nog inte omöjligt att tolka Sulzbergers citat som en mycket medveten och inomredaktionell politisk handling.
Sulzberger har fattat det svenska tidningsledare ännu inte har fattat:
Det är ingen nekrolog vi jobbar med här. Det är storyn om ett segertåg. Ut och berätta.

Uppdaterat: Jo vi har flyttat upp det här inlägget, eftersom vi tycker Andreas eminenta inlägg förtjänade lite längre tid på toppen än ett par timmar.

Reblog this post [with Zemanta]