Posts Tagged: microsoft


28
Mar 10

Veckan som gick – Vecka 12

Man kan fråga sig om den som är intresserad av medier i allmänhet och internet i synnerhet fick något gjort på jobbet den här veckan? Förra helgen inleddes med Gräv, därefter Webbdagarna, Public Service-dagen och Disruptive Media Social+Cash. Och därtill en rad andra seminarier och möten om nya medier och gamla.

Två tunga gästbloggare på SSBD denna vecka, Peter Sunde om Flattr och Kal Ström om Google, Kina och Microsoft.

Joakim Jardenberg gör skäl för smeknamnet Mr Transparens. Till viss del kanske för att han lägger ut sin DNA-data, men kanske främst för att han driver öppenhetsprocesser mot den politiska makten.

IMG_0705

Bildkredd till Svalin.

Tomas Wennström, Mr Sweden Social Web Camp, var också där och det med den äran:

“I fredags deltog jag i ett seminarium om öppen offentlig data, arrangerat av Finansdepartementet och Handelskammaren. På plats var bland annat minister Mats Odell, SMHI:s ställföreträdande generaldirektör Tord Kvick, Lantmäteriets generaldirektör Stig Jönsson och Joakim Jardenberg. Jag var inbjuden i egenskap av grundare av vädertjänsten Vackertväder.se. Vi använder oss av norsk öppen data. Jag pratade bland annat om varför öppen offentlig data är bättre än stängd till den här bilden:”

innovationssvansen

Se Tomas presentation här.

Öppenhet diskuterades även under Webbdagarna. En uppskattad talare var Alexander Bard, men det hindrade inte mig från att kritisera hans retorik och piratsyn, men trots näsvisa kommentarer svarar han klokt, konstruktivt och ödmjukt.

bild

Kärlek, alltså – ovan från en föreläsning signerad Morris Packer under Webbdagarna.

Konflikt har ju alltid drivit intresse i gammelmedievärlden. Råder en annan medielogik byggd på nätverk, kunskapsdelning och generositet? Sharing is caring. Ja, kanske. Vi bör i alla fall enligt Emma “opassande” Andersson ta det lite försiktigt med att brusa upp på webben:

“Problemet är inte att bli arg online, problemet är att det alltid står kvar och fortsätter att vara argt även långt efter att ilskan passerat, brukar jag säga när folk undrar varför jag försöker undvika att blogga när jag är arg. I livechattar har jag däremot släppt loss lite mer för att känslan är att här och nu har möjlighet att bli dåtid. Under normala omständigheter lär vi oss och går vidare. Men loggar kan sparas, ilska tillåts inte sjunka undan alltid, så jag har i praktiken hoppat ur sådana kanaler eftersom jag inte hittat nåt bra sätt att förhålla mig till det. En slags social anpassning som inte riktig klickat än.”

Klara utvecklar det här och annat kring att diskutera online, väldigt bra. Även Oscar Swartz skriver i ämnet, med fokus på att vi behöver vara lite mer tåliga. Uppdatering: Mycket tänkvärd artikel på Techcrunch om internets “minne” och hur vi antagligen måste bli mer accepterande.”

Och apropå länkkärlek så kan Lasse Bernfalk skryta om besökarrekord tack vare den sociala webben, men varför länkar han inte tillbaka? Vad är det för gammelmedietänk? Behöver vi skyddas från Flashback, verkligen? Är det journalistikens nya roll, att skydda oss mot det icke politiskt korrekta?

Och så hade vi Disruptive Media Social+Cash. Läs eftersnack del 1 och del 2 hos Jennifer Bark som tillsammans med Annika Lidne anordnat konferensen.

Kristina Carlsson, Johan Ronnestam, Jerry Silfwer och Annika Lid

Bildkredd till Pelle Sten. Jag (PR) snackar mätbarhet tillsammans med Johan Ronnestam (reklam/koncept) och Kristina Carlsson (mediebyrå). Annika Lidne modererar.

Från Public Service-dagen har inga länkar passerat i mina flöden. Märkligt? Hörde något om att någon kändis gjort sig lustig över Twitter och sedan hade det varit bra med den saken. Antagligen inget att rapportera om här på SSBD, med andra ord.

Någon som har funderat över hur värdefulla kommentarsfälten egentligen är? Det har jag gjort efter att ha kämpat med otrevliga typer i Dagens Medias kommentarsfält och funderat över sjaviga kommentarsfält har Henrik också gjort.

Intressant från Mikael Nilsson om hur FRA fungerar. Men piratrörelsen har en del att fundera över när det gäller att vinna momentum i valrörelsen och Mattias Lönnqvist sätter fingret på de flesta av hindren.

Skönt att det inte bara är jag som är förföljd av… Sverigebilen.

Läs Isobel Hadley-Kamptz: Ask leder oss till medeltiden.

Gissar att det är mycket mediefolk där ute som arbetat mycket med SEO? Läs potningen hos Nikke Lindqvist om vad som händer nu när Google kopplar på “snacket” på allvar. Medieinnehållet måste få vara socialt/delat, det blir allt mer uppenbart. I synnerhet i Sverige, som ju är mest uppkopplat i hela världen. Så varför inte dra nytta av att det blåser gynnsamma vindar just nu?

Låt oss glädjas åt Politometerns nya Knuff-inspirerade förstasida. Kommer Knuff att anpassa sin förstasida nu? Jämför förresten med SvenskOpinion.nu. Apropå politik; Jesper Strömbäck kritiserar nyhetsmediernas redovisningar av opinionssiffror.

Veckans bästa postning är inte alls en postning och den står nog ändå Anders Mildner för med sin Farligt att skilja nätet från verkligeheten. Veckans rubrik tycker jag går till Niclas Strandh: Facebook är inget problem. Dåligt ledarskap är det. Annars har den här länken om hur mycket tid Facebook tar blivit ordentligt spridd i veckan.

Märkligt och verkligt/overkligt, men enligt Johan Hedberg tycks fejkbloggarna vara på frammarsch.

Apropå verkligheten, eller den skenbara verkligheten, så måste jag väl skriva något om Bjästa. Fast jag har ingen lust, för hela histrorien dryper av inskränkthet, våld, undermålig granskning och rent generellt handlar historien om det allra mörkast i oss människor. En ljusning är dock att flera nyhetsmedier har varit transparenta kring sina respektive ageranden.

Jag har fastnat för Erik Berg beskrivning:

“Historien upprepar sig. Första gången som tragedi, andra gången som fars. Efter Uppdrag Gransknings välgjorda och plågsamma dokumentär om “masspsykosen” och den andra våldtäkten i Bjästa har det lokala skeendet fått en absurd repris i större skala. Nu riktas all den vrede som väcktes av dokumentären mot en liten ort i Norrland där alla är lika dumma i huvudetMymlan skriver:”

”Nu ska Bjästa kölhalas, Bjästa är som helvetet på jorden och hur fan kunde dom? Varför diskuterar vi inte istället strukturerna i samhället, vad som driver människor, varför diskuteras inte könsmönstren?”

“På längden och tvären avhandlas allt utom de underliggande strukturella mekanismena. Det skylls  Internet (stäng ner internet!), det skylls på landsorten (gjut betong över byarna!). Som om det aldrig våldtogs på Stureplan, som om det inte fanns en svensk hederskultur, som om sexuella trakasserier inte var en del av vardagen från varje svensk högstadieskola till Dramaten. Som om Bjästa låg i ett annat universum, när det i själva verket bara är en synliggjord yttring av precis den ordning vi har överallt omkring oss. Det är samma talibaner där som här.”

Immanuel “trollhare” Brändemo skriver också initierat och vällänkat:

“Jag är den första att erkänna att det finns enorma problem med normer på många små orter. Det är jag verkligen; den som läste min blogg det första året jag bloggade vet vad jag pratar om. Det finns maktstrukturersom är fullkomligt förödande, och som lättare får fäste där det är en liten genomströmning av människor. Men det är inte hela sanningen. Det går inte att förklara det som hände i Bjästa med att det ligger i Norrland, att det är en liten håla, att ungdomar har sex, eller något sånt – inte helt och hållet. Inte heller går det att skylla på internet.”

“Vuxna människor, till synes utan förmåga att tänka självständigt, rycks med i drevet; först går drevet mot Linnea och Jennifer, och sedan när deras oskuld uppdagas vänds det istället mot bjästabor, mot prästen och rektorn och de andra som borde ha tagit ansvar men inte gjorde det.”

“Ja, vi är potentiella dryga inskränkta mobbare allihop – oavsett var vi bor. Om några veckor kommer Bjästa kanske att vara delvis glömt, och människor kommer att ha återgått till sina gamla beteendemönster och sinagamla fördomar om vad en våldtäkt ärhur en våldtäkt går tillvem som kan bli våldtagenvem som kan våldtaoch hur vanligt det är att ljuga om att ha blivit våldtagen.”

Det handlar således inte om Bjästa. Punkt. Eller?

Har du något att säga, något som sätter ditt engagemang i brand? Vill du tala till punkt? Starta en blogg redan i dag och gör skillnad i världen.


23
Nov 09

“Murdosoft” – Googles första riktiga konkurrent?

I dag kommer bekräftelser på det som vi har spekulerat om i några veckor – att det kan vara så att Microsoft är villiga att betala medieföretag, som Rupert Murdochs News Corp, för “exklusiva” rättigheter att indexera nyhetssajter. Tanken från Microsofts sida är alltså att nyhetssajterna ska stänga ute Google från sajterna och att Bing blir sökmotorn där du hittar träffar från de redaktionella sajterna.

Många ser det här som den yttersta formen av galenskap och visst kan man fundera över om det här är ett utspel för att få en diskussion till stånd med Google om att dela med sig av de intäkter som sökordsannonseringen ger, vilket är den största delen av Googles totala intäkt.

På många sätt kan man argumentera för att det här är något som nyhetssajterna inte har ett skit med att göra – det är en intäkt som genereras i och med annonsering på Googles sökresultatsida (eller distribuerat på andra ställen) och så långt är det sant och tidigare har alla diskussioner varit till synes futila. Men det finns en metod i den här galenskapen. Och för att förstå riktigt vad så måste vi titta lite närmare på hur Googles marknadssituation egentligen ser ut.

Google tjänar i dag lejonparten av sina pengar, som nämnts tidigare, på sökordsannonsering. En affär som bygger på en extremt stor volym och en avtalsmodell som är helt prestationsbaserad. Det kostar Google så ohyggligt lite för varje annonsvisning att det blir en god affär att ta betalt för klick. Den här volymen beror av en fullständigt dominerande marknadsställning, det finns i stort bara plats för en aktör på den här marknaden. Och volymen i sin tur kommer sig av att Google i många år har haft en helt överlägsen produkt. Alla “vet” att Google ger bäst sökresultat.

När Microsoft lanserade sin sökmotor – Bing – kändes det som ett typiskt MS-drag. Ungefär samma, lite sämre och en hel del för sent. Men Microsoft har något som ingen startup eller något källarföretag har – de har enormt mycket pengar. Och må vara att de inte kan koda en bättre sökalgoritm än den Google har men de kanske kan köpa sig ett bättre material att söka i än det Google har. Så, här kommer en tänkt agenda för hur man ska störta Google – och vet ni, det kanske, kanske kan fungera:

1. Microsoft lägger en kasse stålar på bordet

Google gör sisådär 150 miljarder i intäkter på annonseringen. Microsoft kan nog tänka sig att dela med sig en hel del för att få ta stora delar av den marknaden.

2. Mediebranschen går med på Bing-dealen

Mediesajterna avindexerar sitt innehåll från Google, sökresultaten finns bara på Bing. Bing ger dessutom medieföretagens innehåll högre ranking.

3. Medieföretagen blir marknadsavdelning

För att få en del av intäkten villkorar Microsoft att medieföretagen ska marknadsföra det faktum att medieinnehållet “bara finns på Bing” (Only On Bing!). En handfull stora medieföretag kontrollerar enormt stor del av branschen – så genomslaget blir massivt.

4. Användare som söker på Google märker att resultaten inte är lika roliga

Upplevelsen av Google kommer helt plötsligt att vara betydligt sämre än de var förut. Det kan starta en vandring över till en konkurrent med bättre materialbas. Och, återigen, då försvinner affären.

5. Google går åt pipsvängen…

Well…

OK, det här är en ganska enkel logik. Så, vad talar emot? En hel del – men mycket av problem är prislappsbetingade. Det finns en populär myt om att medieföretagen tjänar enormt mycket pengar på Google. Det är inte sant. Många medieföretag har en liten andel söktrafik och en än mindre intäkt från sponsrade länkar – så, det kommer inte att vara svårt att få mer cash up front av en kapitalstark part än från Google. Man ska komma ihåg att för många framgångsrika mediesajter började framgången före Google och var frukten av traditionell marknadsföring och produktkvalitet.

Många av de skäl som anförs mot att det här kan fungera tenderar att röra sig i skalan mellan nostalgi och blåögdhet. Det finns en tro på att nätet är en naturkraft som inte känner några ekonomiska regler – se till exempel slutorden i TechCrunchs artikel om den här frågan:

“Exclusive indexing goes against the Web’s inherent openness. Companies that try to curtail that openness don’t last long on the Web.”

Säger vem? Den som inte tror att varumärke spelar någon roll på nätet har fel. För den stora massan av användare – de som inte är nätexperter eller nätlibertarianer – är varumärke en trygg mast att surra sig till. Den institutionella trovärdigheten hos medieföretagen kanske är en chimär, men den är en väl spridd sådan.

Och på samma sätt är Googles osårbarhet en chimär. Den dag som Google är sämre än någon annan så försvinner marknaden snabbt. Och att inte “få” indexera innehåll från de starkaste innehållsvarumärkena på planeten är något som definitivt kan göra Google sämre. Från Googles håll säger man:

“Economically it’s not a big part of how we generate revenue.”

Och det är säkert sant – i någon form. Men om Google inte längre är bäst eller mest välbesökt – då spelar det ingen roll hur lite intäkter som genererades av just det här materialet. För, fråga dig själv, om det skulle finnas en sökmotor som gav bättre resultat än Google – skulle du då fortsätta använda Google?

Det finns krut i den här bössan. Mycket hänger på om “Murdosoft” får med sig resten av drakarna och om det här är allvarligt menat eller ett försök att få Google att dela med sig. För, det finns faktiskt en tänkbar marknadslogik bakom hur det kan ske. Och gladast borde väl alla SEO-konsulter bli. Tänk, en helt ny sökmotor att få optimera till…:-)