Posts Tagged: medielogik


28
Sep 09

Lär av bloggarna!

För att nyhetsmedierna ska kunna attrahera stora mängder besökare så krävs en utvecklad journalistik, det är ett vanligt resonemang. Och oavsett om du tänker tjäna dina pengar på antal sidvisningar, kringtjänster eller på kunskapen om sajtens besökare, så behövs ju onekligen – besökare.

Men hur fungerar det här med trafik då egentligen? Har nyhetsmedierna egentligen dragit några lärdomar från alla de välbesökta bloggare som finns där ute?

Nej, knappast.

Att skapa en välbesökt blogg ställer en del krav. Det handlar om att ha en fallenhet för att obehindrat kunna prata med människor på det ganska speciella sätt som sker på webben. Att vara intressant och värdeskapande på samma gång är få förunnat, men en del lyckas med konststycket att bli en del av vår kollektiva mediekonsumtion.

Fråga: Har nyhetsmedierna blivit mer personliga på webben? Kan jag i realtid möta de journalister som skriver, tillåts jag bygga relation med enskilda individer? Rekryteras journalister med hänsyn till hur duktiga de är att kommunicera på den sociala webben? Avsätts lika mycket tid till att möta artikelns reaktioner som att skriva den?

Bloggarna är också ganska experimentvilliga som regel. De publicerar mobilbilder och Spotify-listor, de filmar videosnuttar som de laddar upp på Youtube och sedan publicerar på den egna bloggen. Andra leker med radioformatet i olika podcasts, andra med widgets och ytterligare andra automatpostar länktips till allt från artiklar till webbtjänster.

Fråga: Varför ser tidningar på webben ut som tidningar? Bara ordet “webbtidning” är ju i sig mycket märkligt! Var är all video? Vart är allt ljud? Var är all interaktivitet? Var är fokuset på användarupplevelsen, interaktiviteten och det pedagogiska framställandet?

Är det något som framgångsrika bloggare (själv är jag till synes kass på detta!) har förstått så är det – länkekonomin. Bloggare länkar friskt åt höger och vänster bara det är aktuellt, de länkar både till vänner och fiender och gärna i varannan mening. Det är ett sätt att göra sig själv till en del av det pågående samtalet, ett sätt att bli hittad och ett sätt att bygga relationer. Men det är samtidigt ett hårt jobb, något som jag tror alla som någon gång drivit en välbesökt blogg kan vittna om.

Fråga: Varför länkar inte nyhetsmedierna helt vilt omkring sig?

I princip alla bloggare jag känner är oerhört roade av att lära sig mer om sina besökare. Vad klickar de på? Vad får dem att kommentera eller tipsa vidare om det jag skriver? Var kommer de ifrån? Hur länge stannar de? Vilka länkar och hur uppmuntrar jag fler att göra det? Ironiskt nog lönar det sig att inte vara populistisk, utan att över tid hålla sin linje på ett trovärdigt sätt.

Fråga: Varför skapar nyhetsmedierna inte webbplatser som bättre tar tillvara på kunskaperna om sina besökare? Varför får inte besökarna göra sina egna inställningar, välja sina egna nyhetsfilter och sina egna förstasidor?

Bloggare gillar när deras alster sprids för vinden. De skriver för att att bli sedda och hörda. Det hela har gått så långt att det blivit kutym för bloggare att tacka dem som på något sätt sprider deras tankar vidare. Istället för att bli arga och vilja ha betalt, alltså.

Fråga: Om journalistik handlar om att tillgodose allmänintresset, varför är det ett problem om det journalistiska materialet sprids fritt i de sociala nätverken? Varför inte tacka dem som faktiskt tar tid ur sina liv för att lyssna? Istället för att önska att de betalade för sig, liksom.

Bloggare förstår att kommentarsfältet är lika mycket värt som hela postningen. Om bloggaren kan möta en läsare – toppen. Om två läsare kan möta varandra hos bloggaren – magi! Därför är bloggare noga med att skapa mötesplatser för läsarna på andra plattformar än bara den egna, detta genom att finnas på allt från Twitter och Friendfeed till LinkedIn och Facebook.

Fråga: Varför distribuerar inte nyhetsmedierna sin digitala närvaro över fler plattformar än bara den egna? Varför hamnar inte alla foton på Flickr? Varför kan jag inte få mina nyheter via Facebook om nu jag trivs där? Varför läggs inte oklippta intervjuer ut i oskalat skick till remixkulturen?

Bloggare vet att det är viktigt att vårda sina aktiva ambassadörer. Vissa människor har helt enkelt ett starkt driv av att vilja delta i konversationen i kommentarer, via retweets på Twitter eller kanske genom att berätta om dig eller det du skriver på Wikipedia. Dessa människor går inte en på dussinet, dessa människor är går kanske en på tusen! Men faktum är att en enda ambassadör kan blåsa liv i ett kommentarsfält alldeles på egen hand. Därför älskar alla bloggare dem – till och med när de inte håller med.

Fråga: Varför tillåts inte nyhetsmediets digitala ambassadörer vara medskapare i större utsträckning? Varför delar inte nyhetsmedierna med sig av sin trafik till dessa engagerade människor? Varför ger man dem inte ett utökat inflytande som belöning?

Många frågor att fundera över. Som synes handlar inte så många om att göra bättre journalistik. Det handlar snarare om att förstå och anpassa sig till en ny sorts medielogik – den sociala medielogiken.

Sensmoral: Först anpassning – sedan avkastning.

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.


24
Sep 08

Twinglyhoreriet ett självklart val

Sen länge (typ sedan tidningar började att använda sig av Twingly och liknande pingbacktjänster) har det funnits en syn på att det är “fult” att länka till tidningar som använder sig av Twingly. Självklart är det irriterande om det är bloggar som antingen länkar utan att tillföra något alls till ämnet eller som länkar irrelevant gentemot sitt eget innehåll men i grunden så blir synen från bloggar på att “hora för Twinglylänkar” kan synas rätt så elitistiskt.

Vissa inom bloggosfären har kallat det Twinglyhoreri*. På samma sätt har (mest traditionella media) bloggosfären anklagats för att leta ämnen utifrån vad som står överst på Knuffs indexsida. Ett sorts “känna av vinden” som inte alltid setts med goda ögon. En del ser det som en sorts tabloidisering eller likriktning av bloggandet, andra att bloggare lägger sig platt för “gammelmedia”.

För det första är det en märklig sak att anklaga en tjänst för att den likriktar bloggosfären. Det är inte tjänsten som är felet utan ett eventuellt missbruk av den. Det kan stävjas beroende om tjänsteleverantören finner att missbruket skadar tjänstens anseende. Eller så blir kritiken en indirekt ignorant kritik av bloggosfären – att man a) inte fattar bättre b) är vindflöjlar utan integritet. Ungefär samma sorts kritik som ovan består också vissa bloggares kritik mot Newsmill av.

Jag tycker att det är feltänkt. Den negativa attityden till att länka till nyhetsartiklar från flera källor gör de nya medierna en stor björntjänst. Den isolerar bloggosfären och försöker omedvetet behålla fenomenet i sin position som missförstått, “underground” och i minoritet. Jag vill däremot inte nödvändigtvis säga att det handlar om elitism eller gammelmediahat utan snarare om att man inte riktigt tänkt till när det gäller den medielogik som är gemensam för såväl traditionella medieaktörer som de nya mediernas aktörer.

Som bloggare vill man bli läst, precis som en journalist vill bli läst. Det bästa man då kan göra är att skriva om något som många tycker är intressant – och försöka att hitta ett sätt att få andra att läsa min take på det, mina åsikter som jag skrivit ner. För om jag inte hade några åsikter skulle jag antagligen inte skrivit ner dem. Att då välja att länka till de artiklar som tar upp det ämne som postningen handlar om är självklart – det hör till och med till netiketten. Att vissa tidningar väljer att promota dem som skriver om artikeln ger helt enkelt en kickback till den bloggare som länkat. Inlänkningen ger i sin tur högre rankning i söktjänster vilket därmed innebär fler potentiella nya läsare respektive möjlighet till att tjäna lite pengar på annonser om man väljer den vägen.

För den “vanliga” tidningsläsaren ger det möjlighet att hitta nya perspektiv och bekanta sig med bloggandet utan att behöva leta. Det blir en koppling mellan det invanda och det “nya”. För bloggare som skriver om ämnet kan det bli intressant att läsa vad andra skriver och länka till det, tillsammans med länken till nyhetskällan. För tidningen är vinsten mervärdet i att ha en tjänst som automatiskt samlar in kommentarer till artiklarna respektive kan användas för fördjupning och uppföljning genom att få enkel tillgång till ett större “kollektivt medvetande”.

Twingly blir därmed en nod. Precis som Knuff är en viktig nod. Att en del bloggare väljer att kolla Knuff och skriva om det som är på förstasidan är inget annat än god journalistik: det handlar om att skriva och hitta nya vinklar på det som många uppenbart tycker är intressant. Att vara unik är bara bra den gång andra gillar det som man är unik med – åtminstone om det är intressant att ha läsare i någon högre kvantitet.

Ett relevant exempel som visar både kraften hos Twingly, men också att det faktiskt ger bloggar läsare, är Nikke som tidigt skrev ett blogginlägg om skolskjutningen i Kauhajoki. Det gav honom nytt rekord i läsare bara på några få timmar.

Mitt råd till bloggare som känner sig vilsna i frågan är helt enkelt att länka på. Men gör det inline och utifrån relevans.

* Jag väljer att använda mig av uttrycket Twinglyhoreri även om flera av de stora nyhetstjänsterna använder sig av andra tjänster för pingback.

Reblog this post [with Zemanta]