Posts Tagged: Mats Svegfors


20
Jun 11

Veckan som gick – vecka 24

Nej, vi har inte tagit sommarlov redan. På grund av ett par smärre missförstånd uteblev förra veckans sammanfattning och för det ber vi om ursäkt och hoppas att ni ska uppskatta detta vårens sista veckobrev innan vi tar SSBD-semester!

Med det kastar vi oss över den ständigt pågående diskussionen om journalistrollen, som varit intensiv under våren.
Vi kan varmt rekommendera läsning i gruppen Journalistbubblan på Facebook, där journalister och journalistikintresserade diskuterar. Det är en blandning av frilansar och fast anställda, unga och äldre, internetfrälsta och skeptiker, som pratar journalistik och även om ingen egentligen kommer fram till något så tror vi att gruppen har betydelse för utvecklingen då konsensus kanske inte ens är eftersträvansvärt, däremot kan konflikt och diskussioner som slutar i oenighet så frön och insikter som landar först i efterhand.

Den här tråden är särskilt intressant, missa inte kommentaren från Paul Frigyes om hans förre arbetsgivare – tidningen Journalisten.

Emanuel Karlsten skrev i veckan en post här på SSBD, utifrån den braskande nyheten att Facebook tappar miljontals användare på andra sidan Atlanten. Måsteläsning för alla som har minsta fundering eller intresse för journalistikens framtid.

Frågan om vem som betalar är naturligtvis relevant i sammanhanget och här kan ni läsa Axel Andéns kommentarer till seminariet “Vem betalar journalistiken” och även följa seminariet i efterhand.
Jag (Sofia) tycker också att Jan Gradvall har en intressant poäng när han läser boken “Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar” och jämför prisutvecklingen på teveapparater vs tidningsabonnemang:

“Boken är också lika lärorik som användbar. Man får svar på allt från ”Hur mycket kostade en ko i relation till den daglönares inkomst år 1350?” till moderna uppgifter som ”Vad kostade det att prenumerera på Dagens Nyheter 1980”?
Svaret på den senare frågan är 523 kronor. Att en 22-tums färg-tv samma år kostade hela 3 995 kr (ungefär samma pris i dag) säger något väsentligt om medieutvecklingen.”

Jag (Jerry) tycker snarast att detta säger något väsentligt om utbud och efterfrågan. I dagens diskussioner missas ofta det faktum att ren journalistik sällan varit en bra affär. Redan “från början” behövde den stöttas av lokal annonsering och senare i vissa fall av statligt stöd. Och vem bryr sig om mediekonsumentens ROI?

Samtidigt kan diskussionen om framtiden te sig rätt så banal när vi har betydligt mer akuta frågor att engagera oss i. Jag menar inte att journalistikens framtid inte är aktuell eller viktig, men utan meddelarskydd, yttrandefrihet, offentlighetsprincip osv kommer journalistik att bli mycket svårt att bedriva oavsett vem som betalar eller om ingen gör det. Jag är djupt oroad över flera liknande dystra nyheter under våren, där även frågan om fotoförbud kvalar in. Här har kåren något väldigt viktigt att ta tag i, särskilt om man ser journalistik som en viktig hörnsten i ett demokratiskt samhälle.

Hur använder journalister sociala medier? Det har några studenter på JMG tagit reda på. Här finns deras kandidatuppsats som webbtidning.
Med tanke på att internet är framtiden, och att fler svenskar använder sociala medier än traditionella medier på nätet är det en intressant undersökning. Och för att slå in en öppen dörr – det behöver inte finnas en motsättning mellan bra journalistik/traditionella medier och sociala medier. Här ett fint exempel på hur sociala medier kan användas för att få igång en traditionell pappersprodukt.
Relaterat: Snart kommer redaktörerna, skribenterna och bloggarna att äga sina egna tidningar.

Nyheten att City lägger ner slog ner som en bomb i början av veckan. Då jag (Sofia) inte bor i Stockholm och inte har någon egen relation till tidningen hänvisar jag till Jan Gradvall och Josefine Granding Larsson.
Reaktionerna på Twitter var också många och åtminstone i mitt flöde mestadels besvikna och ledsna över nedläggningen.



Frågan är om nu tidningen var den enda riktiga Stockholmstidningen om DN Stockholm kan ta över och kanske också ha en bättre lokalbevakning?

En annan stor nyhet om än föga överraskande vad såklart årets avslöjande av sommarpratarna i radio som till min stora lycka fick Freddie Wadling att trenda på Twitter.
När Journalisten uppmärksammade de journalister som finns på listan valde Emanuel Karlsten att jubla över Underbara Claras inträde på den finkulturella arenan.

Kritik riktades också mot Sveriges Radio för den bristande representationen av Sveriges faktiska befolkning. Kritik som först möttes av tystnad men som efter en del protester bemöttes.
(Kritiken föll samman med en undersökning om mångfald på DN – som enligt Björn Hedensjö är ett absolut misslyckande.)

Vilka som får uppdraget att sommarprata i radio brukar vara en väl bevarad hemlighet som inte ens radiohusets egna medarbetare känner till, men det blir svårare och svårare att hålla dem hemliga in i det sista.

Viktigare än vilka som blir årets sommarpratare än frågan om Public Service framtid och den stora Public Serviceutredningen som nu drar igång. Mats Svegfors och Cilla Benkö kommenterar på Medieormen.
Här är regeringens egen kommentar. Och regeringens hemsida.
Parallellt med den officiella utredningen drar Allmänhetens Public Service-utredning igång. Lasse Edfast skrev mer om den här på SSBD i torsdags.

Veckans gå-mot-strömmen i tider av diskussioner kring öppna arkiv och sökbarhet får nog Steve Rubel stå för som raderar sitt innehåll istället.

Några fler branschnyheter:
Medievärlden har rekryterat Lisa Bjurwald. Grattis, både till Bjurwald och Medievärlden!
Fler journalister får jobb.
Bloggare i Almedalen har i år chans att få utmärkelsen “Årets Bloggare”.
Här skriver Anton Johansson om Twinglys närvaro under veckan.
Det blir inget OS i SVT 2014 och 2016. Väldigt sorgligt tycker jag (Sofia), som är en stor vän av Public Service. Men försöker se det ljusa och som någon twittrade – nu kanske de får pengar över till andra spännande satsningar.
Bonnier säljer Sydsvenskans systertidningar till Gota Media.
Jennifer Bark och Mats Lindborg har startat Bloggbyrån.
Expressen har äntligen släppt sin iPhoneapp och slagit mobilrekord. Och bytt bloggverktyg, inte en dag för tidigt.
NRK Beta sänder direkt från Hurtigrutten i vad de själva säger är en av världens längsta tevesändningar.
Linkedin satsar hårt på den nordiska marknaden.
“Flipperföräldrar” – kan det vara något?

Intresserad av HR-frågor? Här är en lista över HR-twittrare.

Biljetterna till Sweden Social Web Camp försvann snabbt i vanlig ordning. Per Axbom skickar dit Barack Obama:

Så här beskriver han campet:

För sociala medier-entusiaster i alla åldrar som behöver släppa loss och surra med andra som förstår vad RT och #FF betyder, så är Sweden Social Web Camp en unconference i det fria som ger en intensiv kick av konversation och rådslag för internetberoende. Till skillnad från Internetdagarna är det här på en avlägsen ö, det finns en bastuflotte och bräkande får som väcker dig natt och dag (skulle du ha tid att sova).

Eftersom detta är sista veckobrevet före sommaren är det läge att tipsa om lite långläsning att spana in vid tillfälle, sådan som inte blir inaktuell för att du väntar på en regnig dag.
Om du inte läst Jack Werners fantastiska bloggserie om internets största mysterier tycker vi att du ska göra det.
Missa till exempel inte den här texten om Maniska twittrare, mystiska youtubare och andra nätgalningar, eller denna om Internets mest hatade svensk som du aldrig har hört talas om. Fantastiskt välskrivna och gedigna artiklar som förtjänar betydligt större spridning.
Gissningsvis läser våra läsare också Joakim Jardenberg, men vill ändå puffa för den här texten, Filterbubblan som sprack.

Slutligen vill vi, Sofia, Jerry och övriga medarbetare på SSBD, önska er alla en riktigt fin sommar. Om ni får abstinens rekommenderar vi er att läsa någon av alla fina kuraterare som vi inte skulle klara oss utan, nämligen Jardenberg, Karlsten, Strömberg, och inte minst Jerry själv. Och så en ny stjärna på kuraterahimlen: Annika Lidne.

/Sofia Mirjamsdotter och Jerry Silfwer


21
Nov 10

Veckan som gick – vecka 46

Inleder den här veckorapporten där förra veckan slutade – med Mona Sahlins avgång.
Staffan Dopping har skrivit om hur radion halkat efter och det var tidningarnas webbteve som dominerade den snabba rapporteringen. Thomas Mattsson har också bloggat om rapporteringen från Expressen, och konstaterar senare att det slogs rekord, vilket dock hade mer med Henemark än med Sahlin att göra. Expressen som liksom många andra skaffat iPhone till alla medarbetare.

Sveriges Radio har annars varit omtalade, dels på grund av Journalistik 3.0 – den interaktiva bok som Mats Svegfors och Cilla Benkö presenterade i veckan, och dels för att de utsågs till Sveriges bästa mediesajt, och Sveriges andra bästa sajt totalt, när Internet World presenterade sin 100-lista. Vann gjorde Halens.
DN.se blev bästa tidningssajt, och SVT blev bästa tevesajt. Heja Public Service!
Magnus Höij skriver en första summering efter festligheterna. Och för den vill ge sig iväg på en liten nostalgitripp – här om första vinnaren 1997.

Jag har tyvärr haft så fullt upp i veckan att jag inte hade möjlighet att närvara när Journalistik 3.0 lanserades i radiohuset, ej heller har jag hunnit läsa alla texter som skrivits på temat, men jag har läst Malin Cronas “Om man biter sig själv i svansen tillräckligt länge ömsar ormen skinn”. Måsteläsning! Håll också gärna koll på Lasse Edfast som skriver inifrån radiohuset i Göteborg, och Anna Loverus.
Farmor Gun har också skrivit bra utifrån sin roll helt utanför mediehusen.

Under veckan har dessutom konferensen SIME gått av stapeln.
Cassandra Mattsson har skrivit en bra sammanfattning. Mest uppmärksammat blev det faktum att juryn för SIME Awards består av arton personer varav 0 kvinnor. Pinsamt är bara förnamnet. Inte minst sedan det kommit till min kännedom att Annika Lidne redan förra året påpekade det hela och gav arrangörerna en lista på tänkbara kvinnor. Något som Micke Kazarnowicz också tagit fasta på och lyckades komma på sju kvinnor på fem minuter.
Vad de arton männen i juryn kom fram till? Samma som ifjol, då de utsåg Spotify till vinnare.

Axel Andén skriver om vikten av att inte lita blint på de besked man får från myndigheter och i det här fallet polisen. Fortsätt ligga på, fortsätt fråga, tills alla frågetecken är uträtade.

Facebook presenterade i veckan sin nya mejlfunktion. Här fem skäl till varför det inte kommer att slå ut andra eposttjänster. Niclas Strandh skriver utförligt om de nya funktionerna. Hos Skiften hittar jag två läsvärda texter, Inlåst på Facebook? och Facebooks potentiella konkurrens. Emanuel Karlsten skriver om epost-döden, säkerhetsexperter varnar för säkerhetsproblem. Google jobbar hårt för att inte tappa för mycket mark mot Facebook.
Facebook som för övrigt nyligen värderats till 282 miljarder kronor.
Facebook är förresten ingen social innovation, enligt Stefana Broadbent. Detta trots att hälften av den halva miljarden människor som finns på Facebook loggar in varenda dag.
Självklarheter kan tyckas, att lojaliteten till arbetsgivaren gäller naturligtvis också på internet. (kanske relaterat – om landsting och nya media)
Och apropå relationen till arbetsgivaren – här en blogg som behandlar relationen till potentiella arbetsgivare. Jag tror i och för sig på öppenhet och transparens, men tror att bloggaren i det här fallet förlorar mer än han vinner på att publicera alla nejtackmejl i bloggen. Vore jag han skulle jag istället använda bloggen för att visa vad jag kan och marknadsföra min kompetens.
Johan Staël von Holstein hävdar att den ryska maffian äger tio procent av Facebook och rasar mot deras ägande och kontroll över användarna samtidigt som han lanserar Mycube Vault.

Isabella Löwengrip aka Blondinbella hävdar bestämt att Twitter är för gamla gubbar, men jag ser allt oftare tendenser att det håller på att förändras. En intressant fråga är om yngre är bättre än äldre på sociala medier. Jag tror att yngre framförallt har ett annat förhållningssätt och inte tänker på eller använder begrepp som internet eller sociala medier. De är bara delar av en verklighet och de reflekterar inte ständigt över hur de använder medierna. Men att Facebook är en plats för medelålders Farmvillespelande damer, och att Twitter domineras av webbintresserade yrkesverksamma män och kvinnor, det utesluter inte att de yngre när de växer upp kommer att behärska kanalerna utan att använda uttrycket som sociala medier.
Nu släpper förresten Twitter ett analysverktyg som jag tror kommer att förenkla inte minst för alla dem som vill räkna på värdet av en tweet.
I Sverige har Carl Bildt börjat twittra på allvar.
Detta tål att upprepas – varför Twitter är bra och viktigt för mediaföretagen.
Den här sammanställningen tycker jag talar väldigt bra för sig själv. Twitter när det är som bäst.

Till veckan är äntligen dags – iPad släpps i Sverige, lagom till julhandeln. Samtidigt lanserar både Expressen och Svenska Dagbladet iPadappar. Thord Daniel Hedengren framför relevant kritik till SvD. Olle Lidbom recenserar Expressenappen här. Själv äger jag ingen iPad, och det här inlägget av Joakim Jardenberg fick mig att helt sluta sukta efter en. Också när jag läser kommentarerna inser jag att de främsta användningsområdena för iPad inte är dem jag har störst behov av. Då jag är en dålig radio/podcastlyssnare gör det mig ingenting att jag då missar möjligheten att få The Economist läst för mig i iPaden.

Mer läsvärt den gångna veckan:
Gäller datalagriningsdirektivet redan? Måsteläsning för alla journalister och mediechefer, signerad Kjell Häglund.
Anonymt näthat.
Hur många skribenter krävs för att skriva en artikel? Rolig läsarfråga till Expressen.
Linderborgs trygga famn. Om Aftonbladets Bonniergranskning, signerat Jonathan Leman.
Internet förändrar inte mediemakten. Anders Mildner har intervjuat Johan Ehrenberg.
Sanningen bakom laserturken. Journalistik, yes!
Suddig gräns mellan jobb och privatliv. Fredrik Wass lägger ut texten och gör det som vanligt bra.
80-talstema: 1983. Verkligen off topic, men Anders Mildner skriver så löjligt bra, denna gång om musik.
Diktatorreklam godkänd.
Barnrum har blivit ett sätt att leva. Den kanske bästa parodin på DN-artikeln om vindsvåningen.
Kan jag tubba dig att läsa det här? Bra puff för bra blogg som vill inspirera oss att återuppväcka gamla ord.
Afrikanskt mediehus med framtiden för sig. Anna Lindberg har varit i Kenya och ger oss en spännande inblick i en del av världen som vi sällan pratar om i mediasammanhang.

Så lite branschnytt:
Barometern ger ut sex nya lokaltidningar.
City Skåne startar nya editioner.
DN anlitar Doberman för att bygga om sajten.
Svenskans förlust förra året inte så stor som man först trodde.
Vinnarna i Stampen Media Challenge Nova Forum. Men varför sikte på 2020 och inte exempelvis 2012?
Radioapan lanserar ny sajt.
DN jagar Sveriges bästa politikreporter.
Tidningen Ångermanland och Allehanda.se startar realtidsgräv.
Mediebarn.se – en sajt för vuxna om barns medievanor.
TV4 söker ny tittarombudsman.
Frilansjournalisten Lars Pekka har polisanmälts för förtal, av en politiker.
Prisregn över Svenska Dagbladet.
Svenska reklammarknaden starkast i Norden.

Julian Assange har så slutligen häktats i sin frånvaro, misstänkt för bland annat våldtäkt. Det här är väldigt märkligt. Åklagaren Marianne Ny säger att “Bakgrunden är att han måste förhöras i utredningen och att han inte kunnat anträffas för att genomföra dessa förhör”, något som låter otroligt med tanke på att Julian Assange då han fortfarande vistades i Sverige själv uttryckte förvåning och besvikelse för att han ej förhörts eller kontaktats. Assange har överklagat häktningsbeslutet. Här finns en bra rekapitulering av soppan kring Assange.

Och så blev det slutligen som väntat grönt ljus för datalagringsdirektivet. HAX skriver kort och kärnfullt.

Det är förbryllande att medierna inte uppmärksammar och ifrågasätter hoten mot det fria nätet mer kraftfullt, samtidigt som jag själv tar på mig en del av skulden. Jag har inte gjort mycket för att lyfta de stora frågorna.
På temat läsvärt är Oscar Swartz, Ravenna och Falkvinge/Troberg. Jag är skyldig alla nätaktivister ett stort tack för att ni inte ger upp och fortsätter driva frågorna, men jag är fortfarande besviken på att Piratpartiet inte lyckats ge en tillräckligt seriös bild av sig själva och därmed själva bidragit till att flytta fokus från allvaret.
Symptomatiskt kanske att FRA-hjälten Camilla Lindberg skiljer sig från sitt parti.

Avslutningsvis några helt andra notiser:
Prins William har förlovat sig, något som orsakade massiva reaktioner på nätet.
Bloggaren Kissie möttes av en hel flock äggkastare när hon kom till Västerås.
Robert Birming lanserar en helt ny tjänst som ska hjälpa bloggare att hjälpa varandra att få fler läsare. Snurra.se.
Johnossi släpper album med serietidning, även i iPad.
After work på onsdag, där Nikke Lindqvist berättar allt om Sverigedemokraterna.de.
Klarar du JMG:s antagningsprov?
Slutligen kan jag inte låta bli att länka till det här, även om det upprör jantefascisterna. Mymlaneffekten.


Flattr this


8
Dec 08

Veckan som gick – vecka 49

Mindpark har i vanlig ordning publicerat intressanta siffror, som visar att annonseringen i dagspress kommer att tappa hela nio procent nästa år, medan internet ökar sju procent. Vilken tur då att i princip hela dagspressen finns på nätet också. Läge att ta för sig av den tårtbiten. Medievärlden har skrivit om rapporten, och intressant att notera är att folk vill inte ha reklam som de inte valt själva.
I USA går det väl sådär för annonseringen i dagspressen. Även här presenterar Mindpark fin statistik. I Ad Age har man gjort en undersökning där det visar sig att få vill betala (läs den fort eftersom Ad Age väljer att ha innehållet gratis endast en vecka…) för att slippa reklam på sin favoritsajt. Vi ponerar – utifrån många undersökningar – att favoritsajten är en mediesajt. Så frågan är sannerligen intressant: om besökarna hatar reklam men inte vill betala för att slippa den så sitter alla i en knepig sits: i slutänden kommer marknadsförarna att se att de inte får ut den effekt de förväntar sig och antingen kräva mer intrusiva reklamformat (dumt men inte en helt ovanlig “logik” i reklambranschen) eller hitta andra kanaler. Det innebär i sin tur att mediesajterna i det senare förlorar sin inkomstkälla samtidigt som det inte finns något incitament för deras besökare att betala för innehållet – eller i det första fallet så blir reklamen, precis som när det gäller kommersiell TV, så irriterande att deras varumärke (och innehållets kvalitet) blir lidande.

Annan fin statistik presenterar Sören Karlsson på hd.se i sin blogg. Varje vecka. Transparens. We like.

Medieforskaren Anders Fagerjord är ute och cyklar, genom att inte problematisera sitt eget påstående, när han påstår att folkopinionen på nätet, så som en facebookgrupp med 50.000 medlemmar som vill stoppa IPRED, inte spelar någon roll. Opassande har reflekterat kring hans uttalande. Och hennes rubrik är tyvärr talande för mångas inställning, också i de traditionella medierna. “När det är lätt att framföra en åsikt, räknas den inte.” Är det inte egentligen precis tvärt om? Att först nu när nästan vem som helst på allvar kan framföra sin åsikt genom ett knapptryck, har vi på riktigt yttrandefrihet, och i demokratins namn räknas det (att politikers analoga värderingar inte ännu är ikapp den digitala folkviljan är en annan sak).

Även om flera svenska nyhetssajter gör trevande försök att länka till andra, är det fortfarande många som är rädda för att “skicka iväg läsarna” någon annanstans. Här finns nio fina orsaker till varför man ska länka till andra, hittat via Thord Daniel Hedengren på The Blog Herald. Det är skrivet kanske främst för bloggare, men kan översättas till vilken nyhetssajt som helst. Ett par exempel, läs och lär:

Expanding Knowledge – Linking out provides a means for your audience to expand their wealth of knowledge by picking up websites they may not have known about before. This aids in reading content from multiple perspectives. Also, providing links related to whatever niche you are writing about will show readers that you’re an expert in the field and keep up with the latest and greatest for that particular niche. Consider this perceived expertise.
The Beginning Of Conversations – For those that like to take bits and pieces of other blog posts and formulate opinions or provide their own insight into, linking out to those articles provides your audience a chance to read into the content that ignited your spark. This can sometimes initiate conversations which go into a totally different direction.
Build An Audience – If you continuously link out to great content that your audience finds useful, they will keep coming back for more and will most likely tell their friends. The key is to link out to great, resourceful material on a consistent basis. People love it when their desired subject matter has been filtered out so that only the most interesting or useful content appears before them.

Sydsvenskan visar upp mer av sin kommande nya sajt. Här finns en länk som visar hur man kommer att kunna se nyhetsdygnet timme för timme.

Och apropå tidslinjer – här finns en intressant sådan som visar en del av utvecklingen för online journalism.

Sen kan man fråga sig vad PO Yrsa Stenius egentligen håller på med. Utan att lägga sig i sakfrågan är det tydligt att hon inte vill ha en offentlig debatt om PO-beslut, åtminstone enligt Mats Ehnbom, chefredaktör på Norrbottens-Kuriren. Vilket rimmar illa med det nya tänk om transparens och trovärdighet som i varje fall vi tror är oundvikligt om de traditionella medierna ska överleva i framtiden.

Granskarna blir granskade. Allt är offentligt. I veckan utspelades en intressant sådan journalistgranskning i Indien. Och journalisten valde att inte ducka, utan att öppet gå ut och svara på kritiken.

Sveriges radio i lanserar Twingly i projektet Musikhjälpen. Sveriges Radio som ju fick en ny vd vilken avslöjades så sent som i lördags kväll. Märklig tid att släppa en sådan nyhet, och först att publicera var Vassa Eggen. Mats Svegfors är mannen och Medievärlden har skrivit om det, (med flera länkar i den löpande texten.) Martin Jönsson har analyserat tillsättningen av Svegfors och det är inte alldeles muntert:

Han är, framför allt, ingen framtidsman. Och det har inte bara med att göra med att Mats Svegfors är 60 år och en värdetraditionalist: det handlar också om att han har en del att bevisa när det gäller kunskap och visioner när det gäller den moderna mediemarknaden och mediekonsumtionen.
Morgondagens rutinmässiga SR-lyssnare lär bli färre, istället lär det blir fler som lyssnar selektivt via webben och podsändningar – och där möter SR som bekant en helt annan konkurrens än vad de gjort från de kommersiella radiostationerna. Det är oerhört viktigt att vd signalerar vikten av framtidssatsningar: webben på radion är snudd på undernärd när det gäller resurser – och här lär behövas lika rejäla satsningar som på SVT, även i ett kärvare ekonomiskt läge.

Efter att genom åren läst Svegfors mediekritik och allmänna värdekonservatism blir man fundersam.

I måndags var det World Aids Day, och här kan man se litegrann av hur det märktes på nätet.

Martin Jönsson har skrivit en läsvärd postning som handlar om Vinu, en bloggare från Bombay/Mumbai som blev en viktig källa under terrordåden där förra veckan. Jag (Sofia) läste inte så mycket i hans blogg, däremot följer jag hans Twitterflöde som dök upp i Mumbaifeeden tidigt på morgonen den 27 november och jag (Niclas) hittade tidigt hans bilder från Mumbaihändelserna.
Och utifrån händelserna i Bombay/Mumbai är det här en väldigt intressant artikel, Michael Cross på The Guardian ställer sig frågan hur Storbrittanniens regering skulle hantera och agera vid ett terrordåd i relation till de sociala medierna.
En intressant diskussion är också valet att svenska medier skriver Bombay medan en stor del av de internationella medierna väljer Mumbai. Niclas tittade lite närmare på det och förklaringen som DNs språkvårdare och flera andra svenska medier har är:

Så till exempel håller vi i medierna fast vid Burma och skriver inte Myanmar, den rådande militärregimens form. Vi lärde oss också av fallet Kambodja, som blev Kampuchea och sedan återgick till Kambodja, att inte vara för snabba i vändningarna.

I en internationell och globaliserad medievärld kan det vara en något knepig strategi oavsett vilka politiska ställningstaganden man väljer.

Elisabeth Bäck bloggar om avslutningen på Unga Vuxna-projektet. Och påpekar att bara för att projektet som sådant av slutas tar det inte slut. Nej precis. Det är nu det börjar. Det är dags att sätta igång och jobba, för att möta de unga vuxna och deras behov.

Så en bra artikel om Upphovsrätt. Den ska inte hindra, den ska underlätta. Och apropå Ipred så har plötsligt Journalistförbundets upphovsrättsexpert Olle Wilöf uttalat sig, och menar att fildelning inte är ett hot mot journalister. Men allvarligt – var det någon som trodde det?

Ny Orvestostatistik visar att det går rätt bra för de stora nyhetssajterna, även om Svenskan tappar lite.

Bloggen som heter “Stuff journalists like” har skrivit om Googles värde för journalister när de gör research, och Fredrik Wass ställer den relevanta frågan om hur journalistiken skulle se ut utan Google. Svaret får vi i och för sig om vi backar tiden femton år eller så, och snarare visar det här ytterligare vilken revolution vi faktiskt lever i när det gäller information och hur vi söker, producerar och finner den. Relaterat kan vara den här postningen på iFramkant som ställer frågan om Google har förändrat världen.

Att journalister definitivt fått andra verktyg idag än för femton år sedan råder ingen tvekan om. Här en bild av hur det skulle kunna se ut.

I veckan släpptes som vi redan nämnt som hastigast Google Friend Connect, en widget ni hittar i vår högermeny. Också Facebook släppte en liknande app som gör att Facebook tar ett steg ut ifrån det som länge upplevts som väldigt instängt och begränsat. Sören la snabbt in GFC på HD.se.

Jodå. Vi gillar ju webben. Och är väl inte allt för optimistiska om papperstidningen om tio år. Men det finns exempel på dem som lyckas.

Internetworlds/Digitala Mediers Magnus Höij har skrivit en text som måste läsas:

Tvärtom gör vi nog redan idag på tok för mycket själva. Vi tror att vi måste utveckla våra egna system, skapa våra egna processer och vara kungar över hela vårt kungadöme. Trots att det i många fall är ett kungadöme i förfall och misär. Tro mig: det finns få eller inga tekniska hinder för att knyta ihop dina tjänster på nätet med tjänster från andra. Det är snarare lättare än någonsin.
Vi kallar det ”mashup”, din it-avdelning kanske kallar det ”SOA” eller ”web services”. Din styrelseordförande kanske kallar det ”outsourcing”. Din kund kallar det nog ”wow – kan ni göra sådant också?”
Vad som krävs är istället två saker:
- Att du verkligen bidrar med något nytt i paketeringen. Visst kan du dra nytta av andra, men gör det på ett unikt sätt.
- Att du ständigt utvecklar och ändrar. Står man still dör man. Lås inte in dig, våga ompröva och kasta bort det som inte fungerar.

Nya grepp minst sagt. CNN tänker bli en nyhetsbyrå nu också. Och New York Times som skrev den nyheten har börjat toklänka till andra relevanta sajter, både till bloggar och andra nyhetssajter. Om man går in på nytimes.com och klickar på ikonen till höger där det står “Extra”, så får du upp en alternativ etta där länkarna finns. Detta kommenteras i den Whats Next-panel som spelades in på söndag kväll och som Sofia medverkade i. I panelen diskuteras också hur Wikipediaartikeln kring Bombay växte fram i relation till traditionella journalistiska arbetsmetoder. Något som också Kristofer Björkman på Newsdesk har funderat på.

I onsdags var det dags för Disruptive Media, en efterlängtad konferens för alla socialamedienördar i Sverige. Niclas var en av föreläsarna tillsammans med Brit Stakston från JMW kommunikation. På Disruptivesajten kommer högupplösta versioner att läggas upp från alla föreläsningar. Konferensen hade såklart också både en Jaiku och en Twitterkanal. Niclas livemicrobloggade under #disruptive på Twitter.

Värt att nämna är att senaste printupplagan av tidningen Journalisten hade flera sidor om sociala medier. De ligger dessvärre inte ute på nätet och det är så märkligt, så märkligt. Vad är det med branschtidningarnas ovilja att publicera just de artiklar som handlar om nätet på nätet (minns den sociala mediespecial som renderade den lilla dispyten mellan Niclas och Dagens Media)?

Det har skrivits en del om Webb 3.0 och 4.0 i veckan. Vi låter Fredrik Wass stå för sammanfattningen. Och Erik Starck får kommentera.

Tidningen Resumé har i veckan hårdlanserat introduktionen av Twinglylänkar genom att göra korta intervjuer med “Bloggare i branschen”. En av dem var Olle Lidbom aka Vassa Eggen, en annan var Sofia. Ganska smart drag för att få länkar.

I veckan har 1000.apors upphovsmän bröderna Schulman hamnat i knipa då de anmälts för förtal alternativt grov förolämpning. Det visar sig att bröderna inte har något utgivarbevis, och således riskerar att drabbas personligen av anmälningarna. Enligt Alex har de sökt beviset men det är tydligen krångligt, och så säger han att de skrivit de aktuella artiklarna tillsammans vilket också kan bli en liten juridisk nöt att knäcka.
Jaiku finns en diskussion om utgivarbevis för bloggar, vara eller inte vara, för och nackdelar.

En intressant diskussion som pågår i bloggosfären och som känns aktuell med tanke på journalistens nya roll och det förändrade landskapet och trovärdighetskrisen för många medier är den om ifall Journalister ska vara medietränare.
Jonas Morian kommenterar en artikel i Journalisten. Diskussionen sprider sig här och här.

Apropå Resumé kan vi också avslöja att Per Torbergers planerade Bambuserpremiär inte gick så vidare bra. Bättre lycka nästa gång!

Ett försök på att hitta alternativa inkomstkällor för journalistik är genom att slå samman tankarna om mikrobetalning och “crowdsourcing” till crowdfunding av journalistik. En lång artikel finns på PBS Mediashift om detta. Många falluckor men också möjligheter för framför allt en bra hyperlokal gräsrotsjournalistik.

Till sist – inte en video, men den här som vanligt briljanta texten av Anders Mildner, om det journalistiska Skiftet. En teaser:

Men det är ganska sällan som vi diskuterar att förändringen faktiskt också påverkar den som skriver texterna.

För precis som mottagaren har mycket lättare att knyta an till en skribent eller publikation som inbjuder till en öppen dialog, bryr sig också skribenten mer om de texter som tillåts vara dynamiska.

Ens tankar känns helt enkelt mer levande när andra tillåts använda dem. Det är som om man skulle jämföra att prata för sig själv med att prata med sina vänner – det är lätt att inse vilket som är mest givande.

Jag har diskuterat det här med en rad journalister som de senaste åren gått från att skriva traditionella tidningsartiklar till att på något sätt jobba med sociala medier.

Alla har noterat samma sak: ju djupare de engagerar sig i social journalistik, desto mindre bryr de sig om den traditionella journalistiken.

Reblog this post [with Zemanta]