Jag börjar med att tacka Elisabeth Bäck och önska henne lycka till i framtiden, men jag måste fråga – kommer du att klara dig utan bloggen Elisabeth? Börja blogga någon annanstans, eller? Elisabeth Bäck hör till pionjärerna bland bloggande chefredaktörer i Sverige, med den äran! På senare tid har jag börjat få en ny favoritbloggare bland just chefredaktörerna, i Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad. Spana in hans blogg om du inte gjort det tidigare.

Apropå chefredaktörer – tidningen Editor & Publisher läggs ner. Den kommer inte att finnas kvar vare sig på papper eller webb, även om chefredaktören Greg Mitchell fortfarande hoppas på någon form av lösning.

Liberala tidskriften Neo får en ny redaktör i Johan Ingerö. Han ska ha särskilt ansvar för tidningens utveckling på nätet.

Diskussionen kring Sveriges Radios sociala mediepolicy har fortsatt under veckan, bland annat i gårdagens Medierna i P1.
Den här postningen av en anonym medarbetare på Sveriges Radio är måsteläsning i sammanhanget, och hennes uppföljning är också mycket intressant.
Expressen har i dagarna förhandlat med facket om en sociala mediepolicy, en policy som vad jag kan förstå är mer verklighetsförankrad än den som Sveriges Radio skrivit. Och här bloggar Thomas Mattsson om publiceringsbeslut för Twitter.
Aftonbladet har en enkel variant av policy för användandet av sociala medier på arbetstid.

Medierna tog också upp att Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fått sparken på grund av sin blogg. En mycket märklig historia, som jag låter Gunilla Kinn och Lars Johansson kommentera.
På Second Opinion uttalar sig bland andra Björn Hedensjö och hans inställning är i mitt tycke sundast hittills:

Trots mitt eget engagemang i frågan är jag hopplöst trött på begreppet sociala medier. Det är inte en företeelse som kan plockar ur sitt sammanhang och behandlas därefter, för att det vi kallar sociala medier ska användas rätt krävs att vi förstår hela revolutionen. Den som förändrar samhället globalt och enskilda individers värderingar och beteenden. Det har skrivits en hel del om det den senaste tiden.
Elias Betinakis har skrivit en utomordentlig text, läs Sociala medier är en fluga.

Fredrik Stenbeck har gjort en analys av politiska partier i sociala medier.
Ylva Carlsson på Medievärlden har pratat med Gudrun Schyman om hennes twittrande.
Att sociala medier eller som jag föredrar att kalla det – internet – är en viktig kanal för medieföretagen och journalisterna, både för inhämtning av information och publicering, är vid det här laget fastslaget. Hur journalister använder sociala medier varierar fortfarande. Norrmännen är bäst, och de föredrar Twitter, medan svenska journalister föredrar att vända sig till bloggvärlden. Allt enligt en undersökning gjord av Infopaq.
Hos Springtime hittar jag en lista över tio vanliga misstag som företag gör i sociala medier. Gäller såklart också medieföretag. Några punkter från listan:

“4. Företaget tror att det vet bättre än mäktiga sociala nätverk. Istället för att lyssna försöker de förklara för människor vad de borde tycka och tänka – istället för tvärtom.
5. Företaget glömmer de sociala mediernas roll för internkommunikationen, kundtjänsten och de traditionella medierelationerna. Ofta behandlas sociala medier som de vore helt fristående från världen i övrigt.
6. Företaget ser sociala medier som enbart en kanal för marknadsföring, snarare än en outsinlig källa till kunskap om den egna organisationen, marknaden och affären.
7. Företaget väljer att varken se eller bemöta den kritik som framförs. Vad för en sorts relation är det, egentligen?”

För den som fortfarande är skepisk till värdet av sociala medier kan läsa hos Newsdesk, om hur de sociala nätverken går om sökmotorerna. Dojan på Newsdesk har också skrivit om arbetskraftsbarometern som berättar vad vi redan visste – i Sverige har vi en överutbildning av journalister, och i kombination med de enorma strukturomvandlingar som är att vänta i mediebranschen de närmaste åren kan det tänkas att siffrorna för journalistkåren är ännu svartare.
Förra veckan jubilerade JMK och jag på plats och medverkade i en debatt om framtidens journalistik. Björn Häger var också där, men satt i en annan panel och har försökt sammanfatta kritiken mot utbildningen idag.

Samtidigt: Sveriges Radio söker 25 mobila reportrar.

Daniel Kjellsson har skrivit en lista på tre saker som mediehusen måste göra för sin överlevnad. Ett steg är att låta redaktion och marknad närma sig varandra. Är det månne något liknande man tänkt på Aftonbladet när man inrättar en ny tjänst som “kommersiell nätredaktör”? Hon som ska fokusera på att ta betalt av läsarna är Elsa Falk.

Ni som följt med under Andreas Ekströms arbete med boken Google-koden har knappast missat att han i veckan bad om mer hjälp för att kunna genomföra en resa till Kamerun. Som motprestation erbjöd han sig själv. Och Yomando nappade på erbjudandet.
Och apropå nya lösningar för finansiering av journalistik är Andreas Ekströms bokprojekt högintressant. Jag tror vi kommer att få se många liknande lösningar i framtiden, och inte bara när det gäller böcker och kanske också för enskilda reportage och grävjobb.

Alla sätt sägs vara bra utom de dåliga. Journalism Online är en dålig sådan när det gäller att ta betalt på nätet, om vi får tro Olle Lidbom.
Bild och Die Welt börjar ta betalt för webbinnehåll genom att släppa applikationer till iPhone vars innehåll delvis kommer att vara gratis men de ska även använda sig av mikrobetalningar. Också LaTribune tänker försöka ta betalt på nätet samtidigt som de krymper papperstidningen, både i format och antal utgivningsdagar.

Andreas Johansson har skrivit en genialisk postning om sociala medier, om trams och slams och hierarkier på internet.

Sydsvenskan gör en New York Times och börjar använda Twitterlistor för att samla intressanta tweets kring särskilda ämnen eller händelser.
Emanuel Karlsten har diskuterat Twitter i Kvällspasset, där vi också fick Annika Lantz förklaring till sitt kritiserade envägstwittrande.

I måndags var jag själv hos Publicistklubben och deltog i en panel med rubriken “Göran Lambertz testamente”. Här har jag skrivit en sammanfattning av min egen insats.
Det var kul att i realtid kunna visa hur effektivt Twitter fungerar som informationskanal, med god hjälp av Bambuser där de som inte närvarade kunde se debatten och diskutera den.

Realtidswebben har varit temat för en artikelserie som Jennifer Bark skrivit åt Internet World.
Rekommenderad läsning:
Experterna om realtidswebben
Ett gigantiskt fikarum
Det är nu det händer
15 stora realtidstjänster
Så hittar vi rätt i realtid
Vi står vid ett vägskäl

Realtid verkar också ha varit i fokus under LeWeb, konferensen som ägde rum i Paris i veckan.

En annan högaktuell konferens som hållits i veckan är Klimatkonferensen i Köpenhamn. jag har inte hängt med så bra som jag borde ska erkännas, men här finns en del länkar för er som vill fördjupa er. Eller spana in svenska eu-ordförandeskapets sajt, som tagit hjälp av Twingly för att bland annat kunna snappa upp och samla bloggvärldens reaktioner. Också Bambuser är med på ett hörn. Också Emanuel har bloggat om Dagens satsning på klimatrapporteringen.
Här uttalar sig Gustav Fridolin om svensk miljöjournalistik, Gert Frost uppmanar till samling kring miljöjournalistiken.
Guardian.co.uk skriver också om konferensen i Köpenhamn.

En annan het fråga under veckan har såklart varit Tiger Woods affärer. Man kan tycka att rapporteringen haft lite märkliga proportioner mellan kvinnoaffärer och andra affärer, både Thomas Mattsson och Jan Helin har skrivit och försökt förklara kvällstidningens till synes obegränsade intresse för Woods, hans fru, hans svärmor och älskarinnorna.
Golf Digests hade lite otur med sitt senaste nummer.

TU har flyttat, liksom såklart Medievärlden som inledde arbetsveckan på Il Café. Jag hoppas ni ska trivas i era nya lokaler och ser fram emot att hälsa på snart.

Regeringens förslag att dra in stödet till Politiska tidskrifter som Bang och Expo orsakar en del oro i leden. Olle Lidbom är mer insatt än jag i förslaget och pekar på det positiva i att stöd ska kunna ges till de som skriver om kultur uteslutande på nätet.

Jag avslutar sammanfattningen av denna vecka 50 med en uppmaning att läsa Markus Welin; Saab-Koenigseggaffären i sociala medier.
Tipstack till Jocke.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Konferensen har inget särskilt mediespår, men efter första dagen står det klart och tydligt att det finns både en vilja och ödmjukhet bland de olika aktörerna att bana väg till en lönsam och ljus framtid. Och det genom att möjliggöra kopplingar mellan de olika sociala nätverken och tjänsterna, även till konkurrenternas tjänster. Att erbjuda sin tjänst på alla de distributionskanalerna och plattformarna som finns för att bibehålla sin relevans för användarna har blivit en överlevnadsfråga och självklarhet.

Det starkaste intrycket gjorde en panel bestående av betydande personer från Facebook, Ning, LinkedIn, Ustream, SixApart, MySpace och Twitter. Alla är stora populära tjänster där användarna räknas i miljontal, men där ingen på scenen slog sig på bröstet eller fällde tuffa ord om sina konkurrenter, trots att de alla konkurrerar på något sätt om samma användares behov, uppmärksamhet och tid. Det blev en manifestation på hur stort allvar de tar sina användare och hur skört de inser att deras inverkan på användarens lojalitet är. För vad de behöver är inte bara användare, det är fans. Fans som varje dag aktivt väljer att använda deras tjänster.

Det andra tydliga budskapet kom från Marissa Mayer, vice president på sök och användarupplevelse på Google, en representant för jätten som med hjälp av teknikinnovation förbättrar både för internetanvändare och publicister. Enligt henne har 5 miljarder dollar från intäkterna av AdSense, Google’s annonseringstjänst, gått till publicister. Men hon deklarerar också ödmjukt att även Google står mitt i utmaningen att kunna hantera och konkurrera om all den information som utbyts och skapas inom de sociala medierna. Hon poängterar också att utan innehåll finns det ingen söktjänst. Likväl som att utan läsare finns det inga tidningar.

Allt detta får mig att tänka på Claudia Gonzalez, pr-chefen på FN’s flyktingorgan UNHCR, som på den nyligen hållna svenska internetkonferensen SIME berättade hur hon efter två års tid ha presenterat skräckscenarios med tillhörande lösning till ledningen fick godkänt på organisationens medverkan och närvaro i sociala mediakanaler.  Resultat: UNHCR’s kampanj Gimme Shelter har idag 2.7 miljoner följare och vänner på Twitter, Facebook, Flickr och Youtube. 2.7 miljoner som aktivt valt att nås av information om flyktingsituationen i världen.

Vad jag tror om det kommande året inom nätpublicering sammanfattade jag nyligen i en presentation, där de två huvudsakliga punkterna handlade just om behovet av fans och samspelet mellan “tekniknördarna”. Teknikerna är inte längre tysta vitrockar på verkstadsgolvet utan blir äntligen den fullfärdiga samtals- och samarbetspartnern tillsammans med innehållsskaparna. Erich Hugo från Bonnier R&D berättar knivskarpt varför det också är en ren överlevnadsfråga.

Jag hoppas innerligt att Mikael Zackrisson’s kloka spaningar från igår om bland annat blommande kreativitet under nästa års riksdagsval och kungabröllop kommer att besannas, men tror tyvärr att tillnyktrandet sker först i efterhand. Vi andra som inte har varit så rädda för att titta oss omkring och fascineras av det mesta som dyker upp på vår radar, kommer som mest ha lite lätt huvudvärk under nästa år efter att bubblorna har lagt sig; må det nu vara efter nyårsfirandet, vinterOS, Vasaloppet, kungabröllopet, midsommarfesten eller valvakan.

Måndagen den 20 september 2010, dagen efter riksdagsvalet, kommer nämligen att bli dagen när den moraliska bakfyllan bli som värst för mediecheferna. Medan det uteblivna engagemanget från läsarna trots massivt medborgarengagemang på nätet håller på att spräcka tinningarna, finner äntligen både “social media naturals” och “tekniknördarna” en Facebook vänförfrågan i sin Inbox, från just mediebranschen.

Det blir en fin jul 2010 att se framemot.

Same!? Same?? But?? Different?!?