Posts Tagged: Lena Mellin


17
Sep 09

Jodå, Helin&Mellin: ni ger SD nytt bränsle

Fredrik Strömberg skriver nedan om Aftonbladets beslut att stoppa Sverigedemokraternas annonser i tidningen, och om hur det påverkar den redaktionella sidan av tidningen att vara mer generösa mot partiet för att så att säga väga upp beslutet på det demokratiska kontot.

Det är en viktig och intressant aspekt, men viktigare är det han berör lite tidigare i sitt inlägg: Aftonbladets beslut att stoppa anonserna är, för dem som inte vill se partiet i riksdagen nästa höst, rent kontraproduktivt.

Viktiga drivkrafter i SD:s argumentation är utanförskapet och etablissemangets tystnad kring det partiet målar upp som stora problem i Sverige. I korthet är det bland annat migrationspolitikens misslyckande och invandringens enligt partiets negativa påverkan på statsbudgeten och arbetsmarknaden. Ett vanligt inslag i partiets propaganda är olika våldsberättelser, normalt med vinkeln att ”de våldtar/misshandlar/stjäl från oss”, där ”de” är personer med invandrarbakgrund och ”oss” är ”svenskar”. Definitionen av vem som är svensk är inte glasklar.

Enligt partiet är detta vardagsmat men något som pressen och andra offentliga organ håller tyst om. I bakgrunden finns bland annat den ovilja som finns hos många medier att skriva ut eventuell nationalitet eller bakgrund för personer som skrivs om i artiklar om brottslighet, vilket utmålas som en mörkläggning: ett annat exempel är att kostnaderna för migrationspolitiken sällan debatteras i medier eller på andra platser, vilket bland annat kommenteras i samband med ett klipp på Youtube där statsminister Fredrik Reinfeldt anger kostnaderna för migrationspolitiken som en förklaring till det statsfinansiella läget.

Dessa är olika byggstenar i SD:s argumentation, som alltså bygger mycket på att partiet är de enda som vågar prata om det alla andra håller tyst om. Tyvärr lyckas de stadigt övertyga allt fler väljare om att detta är sanningen, vilket avspeglas i opinionsmätningarna. Om partiets väljarstöd står pall för ett riksdagsval återstår att se.

Men oavsett det spär Aftonbladets beslut sannolikt på dessa känslor i väljarkåren, samtidigt som det blir ett faktiskt bevis på att SD inte får samma möjligheter som alla andra att göra sin röst hörd och presentera sin bild av verkligheten. Trots allt så har ju till exempel Jan Myrdal inga större problem att propagera för sin verklighetsbild i offentligheten – trots att hans åsikter grundas i lika grumliga vatten som de Sverigedemokraterna hämtat sin näring ur.

Det är det ena problemet med Jan Helin och Lena Mellins beslut att stoppa propagandan.

Helin & Mellin skriver själva om detta perspektiv i den debattartikel där de presenterar och motiverar sitt beslut. De tror inte att effekten finns, eftersom ”i verkligheten sägs inget i svensk val­annonsering som för den politiska diskussionen framåt. Det är budskap för att väcka känslor, inte progressiva budskap ägnat att stimulera tanken.”
Det är så dumt att jag trillar av stolen. Bladet-chefernas prat om att annonseringen är ”budskap för att väcka känslor” och inte för diskussionen framåt visar på en obegripligt djup oförstående för dagens kommunikationsklimat. I dag är det inte i första hand annonser och ord som driver opinion – det är handling. Och Aftonbladets handling att stoppa SD:s annonser kommer att driva väldigt många nya väljare in i Jimmie Åkessons välkomnande, trygga, sfvänska famn.

Så trots att Helin twittrar, har han uppenbarligen inte insett effekten av realtidsmedier och mediehusens förlust av informationsmonopolet.

Det andra problemet är det rent demokratiska. Rätten att yttra sina åsikter är självklar i en demokrati – även om det är ett väldigt utslitet konstaterande. Att den rätten inte nödvändigtvis gäller för alla kanaler och medier är också självklart. Den som äger en informationskanal, måste ha rätten att besluta vad som ska sändas där.

För medierna blir det dock ett problem, i det att de ofta åberopar sin viktiga funktion för demokratin som en del i sitt existensberättigande. Aftonbladets bojkott innebär ett skarpt politiskt ställningstagande som trots allt kanske inte är helt koscher.

När Helin & Mellin gör etik av annonsblocken genom att ställa sig emot en viss annonsör, ställer de sig i samma ögonblick bakom alla annonsörer som de släpper in i tidningen. Med andra ord ställer sig duon bakom bland annat telefonsexannonser och andra typer av mindre behagliga inslag i annonsblocken: hur bra känns det för gemene AB-köparen?

”Ja, att porrindustrin är känd för sitt utnyttjande av människor struntar vi i, deras pengar vill vi ha. Däremot tackar vi helnej till pengar från ett parti – trots att partier är en del av den demokratiska parlamentarism vi existerar i.”

Kanske inte helt smart, ändå.

Det hade nog på många sätt varit bättre för bladet att släppa in SD i annonsblocken. Dels hade tidningen kunnat granska partiet hårdare (jämför Strömbergs resonemang nedan), dels hade tidningen faktiskt kunnat säga att man står för en absolut yttrandefrihet och att alla röster måste få komma fram också framöver.

Nu blir det knappast fallet.

Andra röster om detta:

Niclas Strandh tycker också att beslutet är märkligt:

Dagens Media skriver om beslutet: läs gärna kommentarsfältet:

Erik Laaksos position är kusligt likt min. Av ren slump, ska tilläggas.

Henrik Alexandersson är också kritisk.

Röda berget tycker AB gör rätt.

Utsikt från höjden dissar också beslutet.


17
Sep 09

Aftonbladets ledning gör sitt principbeslut till redaktionens huvudvärk

I dag får vi lära oss att Aftonbladet, med Jan Helin och Lena Mellin i spetsen, tar ett beslut att stoppa Sverigedemokraterna från annonsering i tidningen. Samtidigt säger man att man kommer att tillåta SD att agera i debatten i tidningen enligt följande:

”Vi kommer att publicera debattartiklar från Sverigedemokraterna efter normal redaktionell prövning. Innehåller texten nya uppgifter, nya argument, nya frågor? Håller sig texten inom pressetiska och juridiska ramar?”

Vad de egentligen säger är: Vi tycker ordentligt illa om de här frassarna – och vi tänker inte ta deras pengar. Men vi vill å andra sidan inte vara odemokratiska, så vi tar ett halvt beslut.

De vill inte ha SD i tidningen – men kan ju inte riskera sin relevans som en part i ett öppet demokratiskt samhälle. Därför stoppar man SD på den kommersiella sidan. Om jag var Jimmie Åkesson (vilket jag ber till den Gud jag inte tror på att jag inte är) skulle jag börja lägga bombmattor på Aftonbladets debattredaktörer. För nu har Aftonbladet redan från början skapat ett negativt tryck på granskningen av SDs debattinnehåll genom att stänga dem ute från annonssidan. Det här kommer, tro mig – det kommer det att göra, att skapa en känsla hos redaktionen på Aftonbladet att vara lite extra “rättvis” mot SD och släppa in dem på debattsidorna. Om man inte gör det har man effektivt smidit sig själv till det bästa slagträ SD kan kan behöva för att få lite extra hävstång i den publika debatten – nämligen som en odemokratisk tidning som föraktar människor. SD lever på sån här begreppsglidning.

Här tar Aftonbladet en stans – som jag till fullo står bakom rent känslomässigt – om att inte vilja torgföra “populistiska, främlingsfientliga” åsikter utan förbehåller sig rätten att “redaktionellt pröva” vad SD får säga.

Jag är livrädd för att Aftonbladet faktiskt spelar SD precis i händerna med det här. Hur ska debattredaktörerna kollektivt kunna glömma att vi redan har satt de här jävlarna vid skampålen – men vi ska också vara en det av det demokratiska ekosystemet. Hmmm, balansgången, balansgången.

Här är mitt förslag – riv upp beslutet och gör följande. Låt alla partier annonsera gratis i tidningen (i bestämd mängd) och fortsätt göra det ni gör rent redaktionellt. För som det ser ut nu så tar ni er egen debattredaktion i gisslan för att ni inte vill ha SDs pengar.

Bara det faktum att såna som jag – och många andra kommer att belysa den här frågan – skapar ett tryck på att uppfylla det demokratiska uppdraget. Alltså – jag tror att SD kommer att få minst lika mycket utrymme i tidningen, vilket som. Det är bara det att det har gjorts till redaktionens problem att se till att så blir fallet. Och är problemet pengarna, well ge alla plats då.

Det här är själva definitionen av ett halvt beslut. Man vill så himla gärna göra det som känns moraliskt rätt – men gör det halvhjärtat. Att få annonsera är inte en demokratisk rättighet – men man kanske inte ska använda annonsutrymme i förhandlingen om sitt eget samvete.

Tycker ni att de är grisar? Släpp inte in dem då! För bara att gå ut och neka dem annonsutymme är en lättköpt poäng, som dessutom sätter redaktionen i trångmål.

Edit: Struket stycke om demografin inom SD. Felaktiga uppgifter och följaktligen felaktig slutsats om effekten av Aftonbladets handlande. Jag skrev att SD hade många unga, manliga väljare och att Aftonbladet där exponerade sig för en risk i att förlora läsare som söker sig till tidningen för Sportbevakningen. Eftersom den demografiska profilen inte stämmer står heller inte slutsatsen som relevant. Detta är alltså borttaget från inlägget.