Posts Tagged: ledarbloggen


11
Jan 09

Veckan som gick – vecka 2

Ett av nyckelorden denna vecka är Twitter. Det råder någon form av Twitter-feber i bloggosfären och vi noterar att antalet svenska användare ökar i rasande fart, inte minst genom alla nya followers vi själv fått.
Riktigt hur eller varför denna feber uppstod just nu är svårt att säga, men klart är att Ledarbloggens steg ut i twittersfären fått stort genomslag. Det har skrivits mängder om Twitter på svenska bloggar, rekommenderad läsning är denna Twitterskola för journalister som Mark Comerford satt ihop.

Läsvärd är också den alldeles nya bloggen Twitter på svenska . Allt man behöver veta om Twitter och hur det fungerar. Där skapas bland annat en lista över svenska Twitteranvändare.
Medievärlden har talat med fyra tidningsredaktioner om deras Twitteranvändande.

Ett annat nyckelord denna vecka har varit Gaza. Mashable bjuder på en liten verktygslåda för den som vill följa händelserna via de sociala medierna.
Annars kan konstateras att konflikten engagerar bloggosfären och PM Nilsson på Newsmill tror att den bästa bevakningen finns just på Newsmill:

Under Quick-debatten och bil-krisen var tendensen tydlig, men i publiceringsfloden runt Gaza tycker jag nog att den subjektiva och kunniga utgångspunkten för skribenterna på Newsmill sammantaget skapar en intressantare och mer kvalificerad rapportering än den traditionella journalistiken. Därtill förädlas artiklarna av kommentarer som tillför en mängd fakta och åsikter och som fördjupar debatten ytterligare.

På just Newsmill skriver Ulf Nilsson om hur bloggar aldrig kan ersätta den riktige korrespondenten. Han har sina poänger, som handlar lika mycket om att den duktige reportern med vas penna, hjärta och engagemang som lyckas bygga relationer med både intervjuobjekt och läsare faktiskt kommer att behövas också i framtiden.

Thomas Mattsson på Expressen har bloggat en del om Gaza, och diskussionen om bildvalet från konflikten är intressant att läsa.

Gaza är för övrigt en fråga som givetvis inte diskuteras enbart i Sverige.

Relaterat är detta, Kullin skriver om Lennart Eriksson som fick sparken på grund av sitt bloggande. Också Nikke kommenterar utifrån anonymitetsperspektivet. Också Opassande skriver, och postningen innehåller intressanta länkar också om andra ämnen.
Samtidigt klandras Resumé av PON för artikeln som ledde till att Axel Bringeus fick sparken. Då skrev Niclas att “Det här är bara ett exempel, det kommer att komma fler.” Sofia reflekterade här.

En inte lika het potatis är påståendet att TU:s nya logga är ett plagiat. Vi frågar oss snarare varför LUF överhuvudtaget vill förknippas med den nya TU-loggan som på alla sätt är fantastiskt gräslig.

Som sig bör vid ett årsskifte talas det mycket om året som gått men självklart också om framtiden.
Mikael Zachrisson på Veckans affärer har skrivit en spännande postning om nätet 2009;

# Filtrering blir viktigare än någonsin. När alla pratar med alla online blir det ännu viktigare att det finns verktyg som hjälper oss hitta det som är relevant för just oss. Har jag till exempel kommenterat en artikel på en nyhetssajt vill jag självklart ta del av kommentarerna på mitt inlägg. Under 2009 kommer fler inse att detta är viktigt och vi kommer få se fler tjänster för detta, kanske fristående, kanske som påbyggnad på de befintliga mediesajterna och communitierna.
# Minst en stor svensk tidning lägger ned sin papperupplaga och övergår till att enbart finnas på nätet.
# Internetannonseringen minskar kanske inte 2009, men tillväxten stannar i alla fall upp rejält. Det blir ett jobbigt år för många nätmediehus. Flera tvingas till besparingar och omprioriteringar. Lågkonjunkturen tvingar mediejättar och företag att fokusera sina nätsatsningar, att profilera sig ännu hårdare.

Daniel Sandström på Sydsvenskan bloggar om sina visioner för 2009.
Roy Greenslade spår svåra motgångar i tidningsindustrin. Han tar också upp problemen som många har med att göra rätt på nätet:

Meanwhile, and here is the rub, necessary online innovation is being stifled. There is a lack of genuine inventiveness about how to forge a new form of journalism, because companies are too focused on dealing with commerce. Many regional and local paper websites are so clunky that they cannot hope to gain new audiences, let alone retain the current ones. Staff required to “service” print and web on a 24-hour basis are not given the time and space to experiment and there is precious little encouragement from managers who are interested only in bottom lines.
Similarly, many national paper websites are chasing ratings rather than innovating – in the long term, building trust and credibility is far more important. The importance of online journalism cannot be stressed too often. It is foolish to call it the future because the future is now.

Jason Kintzler har skrivit om fyra ingredienser för tidningarnas överlevnad, utifrån följande tes:

I don’t think newspaper is going to completely “die” anytime soon. However, I think poorly managed newspapers will. Adapting to change is something every industry will encounter at some point. Farmers did it in the 80s. Some adapted to change, others just asked for government handouts. Sound familiar? News is not going away. The “internet” didn’t kill newspapers either. So, what’s hurting them? It’s those news-savvy companies with better business models and insight into the social web that are beating them to the punch.

Joakim Jardenberg har skrivit om ämnet på Mindpark och presenterar en rapport som visar att tidningarnas upplagetapp inleddes redan innan internet slog igenom. Internet är alltså inte boven, däremot kan internet kanske vara lösningen.
Annat intressant från Mindpark är dessa siffror som visar att internet blivit allt viktigare som nyhetskälla i USA.

En person som vi ofta nämner och som är en New Mediagury är Jeff Jarvis. Här en lång men väldigt läsvärd postning som riktar hård kritik mot Jarvis, skriven av Ron Rosenbaum. Tipstack till Andreas Ekström.
En annan läsvärd postning från samma tidskrift, Slate.com, är denna om “How the newspapers tried to invent the web – but failed.”

Nätet är ett sätt. NYT provar ett annat att ta sig ur krisen. Annonser på ettan.

Veckans “mustread” för alla som är intresserade av transparens och utvecklingen i sociala medier är Nikke Lindqvists “Att försvara sina sökresultat i sociala medier.” Det är en fantastisk genomarbetad text om företaget Hewal som nyligen lyckats göra bort sig Big Time och förvärrat skadan genom att inte förstå kraften i den sociala medierna.

Sören Karlsson på hd.se bloggar flitigt, han har skrivit en utmärkt postning om kommentarer och moderering av desamma. Vi rekommenderar inte minst läsningen i kommentarsfältet till postningen.
Vi gratulerar också hd.se till credden de fått av Internetworld.

Det nya året innebär också att en del nya lagar trätt i kraft. Så som FRA-lagen. Piratpartiets Christian Engström har skrivit en utförlig postning om dess konsekvenser för meddelarfriheten.

Den gångna veckan presenterades nya Aftonbladet.se. Sajten känns igen, men har blivit mer centrerad och kräver mindre scrollning. Dessutom finns topplistor, bland annat kan man se vilka artiklar som är mest bloggade. I Redesignbloggen har man tagit emot ris och ros. Plus i kanten för detta inlägg av Kalle Ljungkvist som svarar på frågor och kommentarer om annonserna på sajten. (som blivit väldigt mycket dyrare) Plus också för att det puffades för bloggen i topp på ettan samma dag som sajten släpptes. Däremot känns det som om engagemanget dog dag två…
Här har medievärlden intervjuat Kalle om den nya sajten.
Dagens Media valde att istället intervjua Expressens Thomas Mattsson om Aftonbladets redesign.
Här skriver Martin Edenström en lista på de förändringar som gjorts.

Aftonbladet har inte bara gjort en redesign, de har också lanserat sin nya tjänst Bums. Någon form av Flickr-kopia, som orsakade ett mindre ramaskri när villkoren för tjänsten synades. Villkoren innebar i korthet att bilderna för all framtid uppläts åt Aftonbladet för publicering. Men efter det lilla upproret reviderades villkoren. Joakim Jardenberg har skrivit en utförlig postning.
Här skriver Gustav Holmström om varför tjänsten inte kommer att slå.

Kanske relaterad är denna postning med tips på hur journalister kan använda sig av CC-licenser.

En annan nylansering i veckan är Dagens Medias DIG. Hans Kullin recenserar på Media Culpa.
Samtidigt lanseras förre chefredaktören Rolf van der Brinks blogg som en del av Dagens Media. Hans ambition är tydligen att bli den främsta bloggen i Sverige om medier och marknadsföring. Vi har dock våra tvivel om att han kommer att bli den nye Martin Jönsson.

Daytona har instiftat ett bloggpris, kallat YABA (yet another blog award). SSBD är nominerade och omröstningen inleds måndag den 12 januari.
En annan tävling i antågande är denna om årets redaktör som Journalisten kör. Nomineringstiden går ut den 19 februari.

Så till en annan riktigt het potatis denna vecka, nämligen historien om Mia, boken Gömda och Liza Marklund. Onekligen har Kjellberg rätt i att det är ett utmärkt exempel på när granskarna granskas, och medierna inte lyckas ta makten över ordet då bloggarna bestämmer sig för att ta reda på hur saker ligger till. Annars är Paul Ronges postningar de som fått störst uppmärksamhet.
Vi rekommenderar dem som ännu inte läst att läsa Isobel Hadley-Kamptzs text i Expressen.
Mats Weman har också skrivit bra på temat “Glappet mellan gammelmedia och verkligheten
För själva sakfrågan finns bra läsning hos Newsmill, den färskaste texten är skriven så sent som idag av Ramona Fransson.
Oline Stig har recenserat den omtalade boken här.
Och på onsdag hålls ett lunchseminarium med bland andra författaren själv Monica Antonsson,TU:s Anna Serner och Aftonbladets Lena Mellin.
Den 19/1 håller Publicistklubben debatt där bland andra Jan Helin och Leo Lagercrantz medverkar. Vi hoppas att den Bambusas i samma anda som PK sände sina debatter under hösten.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


20
Nov 08

Höga tankar om upphovsrätten

I den pågående debatten om IPRED diskuteras väldigt mycket upphovsrätt.

Det här inlägget handlar inte om IPRED. Den handlar om upphovsrätten. För det är två olika saker. IPRED-lagen handlar inte om upphovsrättens vara eller inte. Den handlar möjligen om hur upphovsrätten ska efterlevas.
Och eftersom den här bloggen handlar om massmedia och journalistik kommer det inte att handla så mycket om fildelning, musik eller film. Det kommer att handla om Upphovsrätten för journalister, inspirerat av allt som skrivits om IPRED, Upphovsrätt och fildelning den senaste tiden.

Niclas brukar tjata om att ingen äger sitt varumärke.
Jag har börjat fundera på om det är så att ingen i framtiden kommer att kunna äga någon upphovsrätt heller.

Missförstå mig inte. Jag är en upphovsrättskramare, i de fall vi talar om den ideella upphovsrätten till det man skapat. Jag har suttit med i SJF:s förhandlingsdelegation om kollektivavtal som i mångt och mycket handlade om upphovsrätten och jag har turnerat på tidningsredaktioner och förklarat upphovsrätten och varför den är viktig.

Men mycket i diskussionerna kring upphovsrätt i tidningsbranschen handlar om pengar. TU vill ha mer kontroll över de anställdas material för att kunna tjäna pengar, och journalisterna säger att då vill de också ha del av pengarna. Fair enough.

Det är bara det att det är väldigt svårt att bedöma värdet av materialet när det mesta är gratis.

Den ideella upphovsrätten handlar om att en journalist ska kunna kontrollera sitt material, veta var det hamnar och hur det bearbetas och kunna lägga in veto. En journalist vill kunna säga till sitt intervjuobjekt vad som är syftet med intervjun och var den kan komma att publiceras. Om artikeln sedan sprids fritt till vem som helt blir det svårt att ha den kontrollen.

Det är bara det att TU har lika lite kontroll över internet som journalisterna.

Vi lever i en informationsrevolution. En internetrevolution. Smaka på ordet. Revolution. Som varande mitt i den är det svårt att spå framtiden. Det är svårt att veta varthän det leder, det är svårt att idag säga hur det kommer se ut om fem år, eller tio. Men det går att ha ögon och öron öppna och se hur det faktiskt ser ut idag. Vi är försökskaniner. Vi är dom som ska hitta sätt att anpassa oss i en ny verklighet. Vi är dom som ska göra misstagen som nästa generation förhoppningsvis kan dra nytta av. Vi är också dom som ska få de där aha-upplevelserna och ropa eureka och faktiskt känna den där wow-känslan när vi upptäcker nya sätt att hålla maskinerna igång.

För att återgå till Niclas som säger att man inte längre äger sitt varumärke kan jag ibland tvivla på att vi journalister äger vår journalistik. Det är ibland skillnad på teori och praktik.

Jag är journalist för att jag vill berätta. Jag vill upplysa, informera, och faktiskt också ha en möjlighet att påverka. Jag vill bli läst. I samma ögonblick som den information jag grävt fram publiceras förlorar jag de fakto kontrollen över den. En läsare kan berätta vidare min historia, korrekt eller förvanskad. En läsare kan länka till min historia och lägga till egen information. En läsare kan ta en liten del av min historia och väva in i ett helt annat sammanhang. Vad kan jag rimligen göra åt det? Vill jag verkligen göra något åt det?

Vill jag kanske att mitt arbete ska börja leva sitt eget liv? Att min journalistik ska föda nya idéer och användas av andra och därmed också vara mer långlivad än den är idag när den oftast hamnar i papperskorgen efter några dagar?

Upphovsrätten är från början till för att skydda konstnärligt skapande. Frågan är hur konstnärlig journalistiken egentligen är? Visst, jag kan lägga ner min själ i en artikel, i ord och formuleringar och ingen annan skulle antagligen formulera sig exakt som jag. Men vilket formspråk jag än har så är ändå innehållet, det jag faktiskt vill säga, det viktigaste. Och jag vill bli läst.

Jag vill självklart inte att någon ska ta min text och sätta sitt eget namn under den.
Jag vill självklart inte att någon ska ta min text och kasta om några ord så att betydelsen blir en helt annan.

Men det är inte det som upphovsrättskonflikten mellan TU och SJF handlar om.

Den handlar om att främst TU har förstått att utvecklingen går i en rasande takt och de vill ha alla möjligheter som finns att vara med på tåget för att inte bli frånåkta. Men eftersom utvecklingen går snabbt och i många stycken är oförutsägbar kan TU i förhandlingar inte vara så tydliga som SJF vill. Framförallt kan inte TU lova en massa pengar för rätten att använda material i många olika kanaler och kanske till och med dela ut det gratis till publicering för vem som helst, som exempelvis göra alla teveinslag embedbara på Youtube.

Samtidigt som journalisterna är rädda för att deras ideella upphovsrätt ska tas ifrån dem. De är rädda för att förlora kontrollen helt.

Men det kan inte TU göra så mycket åt.

I samma ögonblick som material publiceras på nätet kommer vem som helst att snabbt och enkelt kunna använda det lite hur som helst.

Det TU och SJF gemensamt måste sätta sig ner och diskutera är: Hur får vi våra läsare/användare att använda just oss som sin främsta nyhetskälla? Hur bevarar vi den journalistiska trovärdigheten? Hur ser vi till att få behålla offentlighetsprincipen och meddelarfriheten i orört skick så att vi fortsättningsvis kan bedriva journalistik på demokratiska villkor? Hur ska vi hantera Youtube, bloggosfären och resten av nätet? Ska vi låsa in oss och tjura när någon stjäl en av våra bilder och lägger upp i sin blogg eller ska vi kanske vara generösa och bjuda på våra bilder och be snällt om credd och en länk till vår sajt?
Hur ser vi till att också i framtiden ha ett innehåll som lockar läsare till just oss och hur stärker vi våra varumärken? Hur återtar vi pressens förlorade trovärdighet i ett nytt medielandskap? Och – hur ska vi ta betalt för våra produkter? (vilket kanske inte är journalisternas främsta uppgift att hitta lösningarna på, men som faktiskt ändå angår oss om vi vill ha jobb i framtiden)

Det har skrivits mycket bra om Upphovsrätt de senaste dagarna, och jag ger er några lästips:

Ledarbloggen på UNT frågade sina läsare om Upphovsrätt och IPRED.

Jag är imponerad. Jag är nästan lite lyrisk över en tidning som så tydligt och självklart använder sig av sina läsare och lever enligt devisen som Newsmill brukar använda, “Våra läsare vet mer än vi.” Jag är imponerad över tonen, över ödmjukheten i frågeställningen:

Vad är rätt, vad är fel? I debatten om IPRED-lagen, som ska göra det möjligt för upphovsrättsinnehavare att vända sig till domstol för att få ut fildelares IP-nummer är tonläget högt. Där debatten förs vill säga. För samma ledarredaktioner som med liv och lust protesterade mot FRA-lagen är det nu tyst. Knäpptyst. Jag och mina kolleger på UNT utgör inget undantag.
Jag antar att det är av rädsla att hamna fel och en känsla av okunskap, som håller debatten borta från papperstidningarna, och hur upphovsrätten ska vägas mot enskilda personers integritet på en arena med nya förutsättningar och spelregler.
Vi kommer inte att passa på frågan men erkänner att den är svår. Därför vänder vi oss till er som anser er sitta inne med information, från bägge lägren. Det är uppenbart att dagens upphovsrätt befinner sig i otakt med tekniken, men är det synen på upphovsrätt eller på fildelning som måste förändras? Går det att bedöma framtidens tekniska möjligheter med gårdagens verklighetsbild?

Efter att ha lyssnat på sina läsare och samlat in material skrevs idag denna ledare på UNT:

Invändingarna måste tas på allvar. Integritet, myndighetsutövning och bevisbörda är frågor som inte bara kan sopas åt sidan. För regeringen gäller det att verkligen lyssna, och inse att det här inte är en fråga man kan lösa med några enkla formuleringar. För faktum är att IPRED vilar på i grunden felaktiga föreställningar.
Liksom den tidigare Renforsutredningen, utgår IPRED från två saker. Först och främst att upphovsrätten ska förbli exakt som den är i dag, skriven för en värld som utvecklingen lämnade bakom sig för tio år sedan. I stället för att anpassa upphovsrätten till den förändrade världen vill man tvinga världen att anpassa sig till upphovsrätten.

Och där har vi det. “Istället för att anpassa upphovsrätten till den förändrade världen vill man tvinga världen att anpassa sig till upphovsrätten.”

Läs meningen igen. Världen förändras. Mänskliga beteenden förändras. Och det UNT visar är exempel på en utökad demokrati, människors utökade möjligheter att få information och tycka till om den. Och människors möjligheter att genom tillgänglig teknik ta saker i egna händer. Något vi faktiskt måste anpassa oss efter. Det gäller inte bara artister, eller programvaruföretag. Det gäller också oss journalister och medieföretag.

För övrigt ser jag fram emot Sydsvenskans upphovsrättssatsning.

Och så måste ni läsa Mildner. Som vanligt briljant.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Reblog this post [with Zemanta]