Posts Tagged: julian assange


12
Dec 10

Veckan som gick – vecka 49

Den här veckan har dominerats så totalt av händelserna kring Wikileaks och Julian Assange att denna veckorapport kommer att domineras av detta, inte minst för att jag också anser att det som händer är bland det viktigaste under hela det här året. Både för att det tydligare än något annat speglar den tid vi lever i, men också på grund av de konsekvenser det kommer att få både i den närmaste och lite mer avlägsna framtiden. Yttrandefriheten är utsatt för sällan tidigare skådade angrepp, i västvärlden, och eftersom grundläggande demokratiska principer så som yttrandefrihet måste vara viktigare än någon annat är jag övertygad om att ni överser med övervikten på Wikileaks-rapportering denna vecka.

Men först – gårdagens bombdåd i Stockholm.

Mitt Twitterflöde domineras helt av bomben, och den sedvanliga metadiskussionen om hur 1. Medierna och 2. Regeringen hanterar det inträffade. Den tredje stora frågan är den om vad dådet betyder för Sverigedemokraterna, vars medarbetare Alexandra Brunell utbrister #äntligen på Twitter.

Också Carl Bildt uttalade sig först på Twitter, där han säger att terrorattacken misslyckades, men kunde ha blivit en rejäl katastrof.

Fortfarande vet vi väldigt lite, det är trots allt mindre än ett dygn sedan dådet inträffade. Vad som dock kan sägas är att många reagerade i natt på SVT och deras totala brist på nyheter kring händelsen, inte minst då de gick ut med en extrasändning vid midnatt som endast innehöll flera timmar gamla nyheter. Jag satt själv och gapade framför teven och undrade om de verkligen inte hade mer att komma med, och i så fall varför. Reaktionerna på Twitter visar i mycket att när det verkligen händer grejer så vänder sig folk till Public Service och förväntar sig att de ska vara alerta.
Under natten kom den mest relevanta rapporteringen från internationella medier. Nima Dervish kängar även TV4.
Samtidigt hyllas Twitter som kanal för att förstå vad som händer.

Vid lunchtid höll Statsminister Fredrik Reinfeldt en presskonferens och om den kan väl sägas att han klarade provet. Uppmaningen att inte dra förhastade slutsatser kan inte upprepas nog många gånger i dagsläget.
Rädslan för att händelsen ska utlösa en våg av hat mot muslimer i Sverige är i allra högsta grad närvarande, och det är därför viktigt att skilja på enskilda terrorister och terrororganisationer, och religion och de människor som tror på den. Dilsa Demirbag-Sten skriver bra om det, liksom Alex Bengtsson.
Läs också Nima Dervish – Grattis Sverige.

Det här är också en läsvärd text, om självmordsbombare, och deras önskan att helt enkelt ta sig själva av daga.

Emma Andersson skriver och delar ett helt gäng länkar. Hon tar även upp FRA och undrar om dataövervakningslagar kan leda till att förstärka “vi och dom”-tänket. Tänkvärt. Henrik Alexandersson är kortfattad, och uttrycker en viss oro att dådet med följdverkningar ska bidra till att inskränka yttrandefriheten.

Aftonbladet förskjuter ännu en gräns genom publiceringen av bilden på liket av bombaren. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, men är väldigt nyfiken på hur andra ser på det. Kommentera gärna!
Uppdaterat: Marcus Melinder, nyhetschef på Tidningen Ångermanland, skriver här om bildpubliceringen.

Därmed lämnar vi Stockholmsbomben för ett försök att sammanfatta händelserna och rapporteringen kring Wikileaks och gripandet av Julian Assange.

Det var i tisdags som Assange överlämnade sig själv till polisen i Storbritannien. Läs gärna den här tidslinjen för en bra bakgrund.
På måndagen då han ännu var en fri man var upprördheten stor över att Paypal och senare även Mastercard stoppade alla betalningar till Wikileaks. (På tisdagen stod det klart att även Visa stoppade betalningarna) Många sade upp sina Paypalkonton, däribland jag själv.
Till och med den schweiziska banken PostFinance är med på noterna och har stängt Assanges konto där.
Jag tipsade även om Flattr som ett sätt att fortsätta donera till organisationen, och senare under veckan är det flera som skrivit om just Flattr som den svenska tjänsten som gör det möjligt att hjälpa Wikileaks ekonomiskt trots bankernas bidrag i försöken att krossa Wikileaks.

Oavsett om kortföretagens och Paypals beslut beror på påtryckningar från bankerna eller CIA är det ytterst anmärkningsvärt, och vad som gjorde mig och Emma Andersson riktigt rädda på riktigt, för hur det egentligen står till med demokratin i väst.

Och när till och med journalister deltar i denna massiva attack mot yttrandefriheten vill jag bara skrika högt.
Då är det tur att det finns sådana som Axel Andén som säger det bäst – obegripligt att journalister vill tysta Wikileaks. Björn Hedensjö drar också sitt strå till stacken när han gör klart att det inte är journalisters jobb att sköta internationell diplomati.
Fredrik Wass sätter fingret på vad som händer, med historiska paralleller.

Också Twitter har anklagats för att censurera, och medvetet ta bort Wikileaks och Assange från trending topics, något som de förklarar här.
Jeff Jarvis säger det kort, men mer behövs egentligen inte.

Journalistförbundet fördömer försöken att stoppa Wikileaks. Så gör även Ulrika Knutson, Publicistklubbens ordförande.
För det är faktiskt så att kampen för Wikileaks är kampen för yttrandefriheten. Även om Wikileaks skulle tystas kommer det att finnas andra på banan, som gör samma sak. Avhoppare från Wikileaks flaggar nu för kommande OpenLeaks.
Det är bara att inse att världen är ny, och enda sättet att stoppa läckor av Wikileaksstorlek är att stänga ner internet. Wikileaks kan inte stoppas.

Julian Assange skrev själv en artikel som publicerades i The Australian efter gripandet. Bland annat skriver han att Wikileaks behöver skyddas, inte förföljas. Den kommenteras på Journalism.co.uk. Här finns artikeln översatt till svenska.
I Wired skriver Evan Hansen om varför Wikileaks är bra för Amerika.

Det är också skönt att se att det finns svenska politiker som stöttar Wikileaks.
Farmor Gun skriver också bra, och jag undrar också vad yttrandefrihet är värd om den bara gäller vissa av makten godkända uttalanden?

Marcin de Kaminski sätter fingret på något viktigt när han skriver att det är bra att myndigheterna försöker tysta Wikileaks. Nämligen att internet redan är väldigt reglerat, och att det som nu händer tydliggör just hoten mot det fria nätet. Intressant är också att se hur många det är som är beredda att stötta och delta i kampen för öppenhet. Antalet spegelsajter är i dagsläget över tusen, om jag inte är felinformerad.

Ett spår i debatten kring Wikileaks är den om huruvida de sätter agendan genom att själva välja vilka som ska få ta del av materialet, och vad som faktiskt ska läckas.
Svenskans redaktionschef Martin Jönsson ger svar på tal här.

När Julian Assange greps på tisdagen samlades massor av människor för att protestera mot gripandet, och krävde hans frigivning.
Och så kommer vi till nästa spår i hela denna soppa. Det om våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange, den officiella orsaken till gripandet.

Jag kan inte vara så mycket tydligare än jag är här när jag ifrågasätter folks förmåga att tänka två tankar samtidigt. Det finns ingenting som säger att en framgångsrik person som gör bra saker för mänskligheten inte kan vara en skitstövel privat. Låt oss hålla isär begreppen, och anklagelserna, tack. Inte minst för att det gör ont i mig att se hur det bedrivs en häxjakt på nätet framförallt mot en av de målsägande i våldtäktsfallet. Till och med Assanges svenske advokat sällar sig till mobben.
Läs också Maggis Strömberg om att anmäla klassens populäraste kille, och Oisin Cantwell.
Lisa Magnusson skriver också bra om att skilja på Julian Assange och Wikileaks. För allt handlar faktiskt inte om Wikileaks.
Missa inte heller Mårten Schultz som skriver nyktert om Assange och rättvisan.

Oavsett anledning till gripandet så har det inte stoppat Wikileaks. Inte heller de sanktioner som görs mot organisationen hjälper, snarare hjälper de till att öka engagemanget världen över. Läckorna är inte tilltäppta. Journalisterna vaknar. Motattackerna avlöser varandra.

Också Piratpartiet har attackerats under den gångna veckan.

Världens första cyberkrig, är det det vi ser? Eller är det en storm i ett vattenglas?

Mycket metadiskussioner blir det, men i det här läget tycker jag att yttrandefriheten är viktigare och mer intressant än de konkreta avslöjandena som görs av Wikileaks. Även om jag tycker att detta är småskrämmande. Avslöjandet om hur Sverige och USA samarbetat mot fildelning.

Under veckan har det också kommit frapperande uppgifter om FRA. Som hur de ska lämna information om svenskar till utländska myndigheter utan att kontrollera informationen. Nu anklagas Försvarsdepartementet för att ha ljugit för riksdagen inför omröstningen om FRA-lagen. Tyvärr är jag inte förvånad, snarare känns det främst bra att sådana här uppgifter kommer upp i ljuset.

Frågan är vad som ska hända härnäst. Enligt uppgift är Assange häktad först och främst till den 14 december.
Han vill själv inte utlämnas till Sverige, landet som till för inte så länge sedan var hans fristad. Somliga hävdar att han till och med bör skyddas från Sverige.
Personligen håller jag med Mary W Jensen och Karl Sigfrid om att Sverige bör fördöma USA:s övertramp.
På UD-bloggen kan vi läsa om Sverigebilden utifrån senaste veckans nyhetsrapportering.

Ikväll visar SVT dokumentären om Wikileaks som legat ute på SVTPlay sedan igår.
Här finner du mer läsning om Wikileaks, och så rekommenderar jag The Wikileaks Daily, som samlar länkar om Wikileaks från Twitter, behändigt paketerade som en nyhetssajt. Joakim Jardenberg står bakom.

Slutligen några snabba länkar om annat som hänt:

Spotify har hamnat i skottgluggen, när det kommit fram att de fördelar intäkterna ojämt beroende på skivbolagens storlek. Ett par skivbolagsjättar hotar nu att lämna Spotify.
Rasmus Fleischer skriver om den stora lösningen som blev den stora blåsningen.
Google har avslöjat vilka ord vi googlar allra mest. Per Torberger om vad våra googlingar säger om vår samtid.

Antalet fängslade journalister har inte varit så högt sedan 1986.
Läkare och sociala medier, kan det va nåt?
Sydsvenskan.se uppmärksammas i Medievärlden som också gör ett porträtt på motorn Anders Olofsson.

Det explosionsartade användandet av smartphones förändrar inte våra medievanor, utan också våra toavanor. En fantastisk biverkning säger jag om ni frågar mig.

Därmed är det slut för idag.
På återseende nästa vecka, då kommer sista veckobrevet före juluppehållet.


Flattr this


30
Aug 10

Veckan som gick – vecka 34

Tio grader och regntunga moln är ett tydligt bevis för att sommaren är slut, hösten är här och därmed också våra veckosammanfattningar.
Veckans utan konkurrens största snackisar i branschen har varit Assange-affären och Sverigedemokraternas valfilm. Jag återkommer till dem, men tänkte först dra några snabba länkar om andra händelser:

GovData – Jonas Lejons sajt som samlar data från svenska myndigheter – är nu gratis att använda. Än så länge listar sajten främst utgifter i svenska myndigheter från 2003 och framåt. Till exempel kan vem som helst gå in och få veta att Socialstyrelsen förra året lade 10.1 miljon kronor på post, och 59.9 miljoner till utbildning för den egna personalen.
Och när vi är inne på myndigheter – nu finns UD-bloggen, och med den en egen liten UD-bloggportal där Google maps används för att peka ut varifrån i världen det bloggas. Richard Gatarski har skrivit mer, liksom Dagens Media.

Björn Jeffrey har fått ett nytt uppdrag hos Bonnier, nämligen att lösa gåtan om mediebolagens framtid, som Fredrik Wass uttrycker det på Bisonblog.

Somliga kanske hävdar att det inte finns någon gåta att lösa, inte minst när annonsmarknaden vänder uppåt. Men siffrorna säger egentligen ganska lite om utvecklingen över tid. USA Today gör drastiska förändringar och i Australien spår Ross Dawson att tidningarna kommer att ha tappat sin relevans redan år 2022:

“We are shifting to a “media economy” dominated by content and social connection. Yet established media organisations will need to reinvent themselves to participate in that growth.”

Gert Frost bloggar en hel del om sociala medier, och jag rekommenderar hans blogg som har ett journalistiskt kritiskt perspektiv på utvecklingen, samtidigt som Frost är nyfiken och öppen för den digitala revolutionen. Den här veckan har han bland annat skrivit om hur han uppfattar att landsbygden och i det här fallet Norrland verkar ha halkat efter i den digitala världen, och att många som sitter långt från storstäderna inte förstår nyttan i sociala medier. Jag ser liknande tendenser, och tanken går till den elitdiskussion som förts på Twitter i sommar. Alla dessa experter på sociala medier, denna “elit”, som finns främst i storstadsregionerna tycks måttligt intresserad av landsbygden i allmänhet och Norrland i synnerhet. Jag kan tänka mig att göra en turné och försöka förklara sociala medier också i mindre hippa och hajpade delar av landet. Nån som hakar på?
Men det behöver inte krånglas till eller göras svårare än det är. Sociala medier lär man sig bäst genom att använda dem. Och genom att förstå att de inte är ännu en kanal för publicering och envägskommunikation.

Jag vill gärna slå ett slag för #Allemansprojekt, en sajt skapad av Mattias Boström från Piratförlaget och David Stark från Uppdragsmedia. Eftersom det handlar om crowdsourcing och bygger på deltagande är det svårt att säga var det hamnar, men tanken är att personer med idéer som inte hinner genomföras ska kunna sajten för crowdsourcing, kanske finns någon annan som går igång och vill genomföra just din idé?

Svenska Dagbladet förnyar. I veckan presenterades Olle Zachrison som ny näringslivschef och på onsdag rullar den nya debattsajten ut.

Sydsvenskan satsar mer på det digitala och tillsätter en ny chef för Digitala Medier.
Också Sveriges radio bygger om och tillsätter åtta regionchefer som ersätter de tidigare kanalcheferna.

Trådlösa nätverk borde vara standard i alla skolor. Kanske om ett par år?

Så över till veckans och faktiskt månadens stora snackis – våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange, som drogs tillbaka inom mindre ett dygn och utlöste en våldsam debatt om pressetik, personlig integritet och feminism.
Jag har skrivit om det i min personliga blogg. Först samma dag som nyheten basunerades ut, senare en kommentar till Isobel Hadley-Kamptz utmärkta text. Och så en kommentar till den massiva kritiken mot både media och rättsväsende.

En person som varit väldigt engagerad och poppat upp i stort sett överallt där debatten förts är Staffan Dopping, som är hårt kritisk mot beslutet att publicera uppgifterna och därmed stämpla Julian Assange.
Expressen var visserligen först, men Expressen var långt ifrån ensam om att göra den publicistiska bedömningen att uppgifterna och namnet på den i sin frånvaro anhållne Assange skulle publiceras. Jag vet inte om argumentet att “hela världens medier kan inte ha fel” håller särskilt bra. Att följa med strömmen är sällan klokt som publicist, men om vi utgår ifrån att varje redaktion tänkt till och fattat ett självständigt beslut i frågan kanske publiceringen inte var så märklig ändå?

En annan person som varit kritisk och som synts i tevesoffor och hörts uttala sig i radio är Joakim Jardenberg.

Thomas Mattsson skriver själv om publiceringen. Också Martin Jönsson skriver, liksom Jan Helin. För jo, de två senare fattade exakt samma publiceringsbeslut som Expressen, även om de inte var först på bollen.

Mårten Schultz skriver läsvärt ur ett juridiskt perspektiv.

Om namnpubliceringen av Assange orsakade en smärre folkstorm inte minst bland Wikileaksanhängare, så orsakade publiceringen av en av de anmälande kvinnornas namn om möjligt ännu större upprördhet, om än i något andra kretsar.
Helena Giertta och Agneta Lindblom Hulthén fördömer publiceringen som ansvarig utgivare Bernt Hermele försvarar i Medievärlden. (Hulthén som tidigare krävt granskning av rättsväsendet för den rent juridiska hanteringen av fallet Assange. Och Jouråklagaren har också anmälts för sekretessbrott.)
Jag upprepar vad jag redan sagt – Hermele borde verkligen skämmas.

Diskussionen som uppstått parallellt som handlar om det rent sexuella och vår syn på våldtäkt, sexuell frihet och intilliggande ämnen är också intressant, även om den kanske inte har så mycket med mediebranschen att göra. Men värda att läsa i ämnet är Oscar Swartz och Lisa Magnusson.

Många har sagt att det hela är en soppa utan vinnare, där alla är förlorare. En möjlig vinnare kan dock vara Expressen vars besöksstatistik tog ett glädjeskutt i samband med Assangerapporteringen.

En dryg vecka har gått sedan våldtäktsanklagelserna, och de flesta tycks eniga om att de flesta konspirationsteorier som härjat kan avskrivas. Henrik Alexandersson konstaterar krasst att det hela handlar om typisk svensk klantighet, och länkar till den här artikeln i Dailymail som är betydligt mer detaljerad än någon av de svenska tidningarna ens varit i närheten av.

Diskussionen om pressetik lär gå vidare. Och jag hävdar precis som jag gjorde i min första postning om Assange att den svenska pressetiken inte alls är så obefintlig som många belackare gör gällande. Det är inte samma sak som att inga misstag görs, eller att olika chefredaktörer har olika höjd på sin ribba, men återigen – diskussionen om etik är mer levande än någonsin och i det nya landskapet där vem som helst kan tycka till – och där folk faktiskt gör det – blir det svårare och svårare för ansvariga utgivare att slippa undan ansvaret för sina beslut.
Joakim Jardenberg skriver om den pressetiska diskussionen, en postning som orsakade en del indignation på Twitter från bland andra Martin Jönsson och Daniel Sandström. Indignation som jag inte riktigt förstår, eftersom jag hängde en hel del på Twitter och såg twittrare som ifrågasatte att ingen med riktigt ansvar fanns på plats och diskuterade, och att en diskussion om pressetik var värdelös om ingen ansvarig fanns med.
Just därför är Jardenbergs postning så bra.
För det är precis som han skriver. Vem som helst får vara med. Läsare, tittare, folk i branschen och folk utanför. Och chefredaktörerna lyssnar, det vet jag, även då de inte direkt kastar sig in i diskussionen på Twitter.

Lite relaterat: Den här publiceringen känns betydligt allvarligare än vad som skrevs om Assange. I Assangefallet fanns en tanke bakom, ett beslut fattat inte utan konsekvensanalys, medan dylika misstag faktiskt bara inte får förekomma.

Vad gäller anklagelsen om ofredande som kvarstår mot Assange så är den i dagsläget inte särskilt intressant i förhållande till andra verksamheter som han ägnar sig åt. Som Wikileaks.
Avslutningsvis tycker jag att ni ska läsa den artikel om Assange som publicerades i Fokus i fredags.

Så över till veckans andra stora samtalsämne, nämligen Sverigedemokraterna i allmänhet och den stoppade reklamfilmen i synnerhet.

Jan Scherman säger att det inte var komplicerat att stoppa filmen och hävdar att den bryter mot lagen. Enligt Anna Serner än TU:s jurist Per Hultengård av en annan uppfattning.
Många menar att stoppandet av filmen bara gett Sverigedemokraterna ett nytt argument för att hävda sit martyrskap, medan andra, som Serner, menar att filmen borde ha sänts i TV4 för att den är så avslöjande och knappast skulle värvat röster åt partiet.
Jag är inte lika säker på det.

Både Thomas Mattsson och Martin Jönsson skriver bra om det faktum att SD inte alls är diskriminerade i årets valrörelse, utan får precis den plats de förtjänar i förhållande till sitt partis storlek och siffror i opinionsmätningar.

Själv funderar jag på om inte metadiskussionen kring SD vare sig den handlar om en stoppad film eller hur de i övrigt framställs i media ger den mer luft under vingarna än de skulle fått om de inte omgärdats av medveten och undermedveten överdriven försiktighet från mediernas sida vare sig det gäller eventuella publiceringar av debattartiklar eller medverkan i tevedebatter och allmän rapportering om deras politik.

Så sent som förra söndagen medverkade Jimmie Åkesson i Agenda där han diskuterade våldtäkt med Gudrun Schyman, som här förklarar varför hon tog debatten. Frågan är vad som är mest anmärkningsvärt – att hon tog debatten eller att hon i likhet med så många andra tycks känna sig tvingad att förklara och försvara varför hon gjorde det.

Den stoppade filmen har redan enligt SD själva haft cirka 350.000 visningar på olika ställen där den ligger ute. Och jag ser ingen anledning att inte visa den, se och bedöm själva:

Jag visade den för min mamma. Hon tittade två gånger utan att uppfatta kvinnorna i burka. Hur man nu lyckas med det.

Tor Billgren skriver bra om filmen, och sätter fingret på det som var min första tanke, nämligen vad barnvagnarna spelade för roll? Är SD i hemlig maskopi med Lena Andersson?

Frågan om vem som gjort filmen har också fått sitt svar. Sveriges Radio blev inte jätteglada över att den är producerad av någon som även levererar till SR, även om Anders Königsson själv säger att han inte ställer sig bakom budskapet i filmen utan bara har gjort ett jobb.
Jag såg en blänkare någonstans men minns tyvärr inte var – hjälp mig gärna om du vet, Staffan Dopping kanske? – som menade att Königssons publicitetsskada i samband med avslöjandet var fullt jämförbar med den som Julian Assange lider efter våldtäktsanklagelserna. Intressant tanke som jag inte vevat färdigt än. Kom gärna med synpunkter på den!

Jag har inte själv hunnit kolla in eller läsa det här, men det skulle kunna vara intressant. Nima Dervish publicerar en SD-avhoppares historia som PDF.
En annan läsvärd text om SD ifall ni lyckats missa den är Strages krönika.

Därmed lämnar vi Sverigedemokraterna för denna vecka.
Men vi stannar kvar i valrörelsen, som Thomas Bodström tänker sköta via sociala medier från USA dit han precis rest med sin familj:

“Jag har i dag tillfälligt förflyttat mitt valarbete utomlands. Anledningen är att familjen ska installera sig i Massatuches där bland annat alla fyra barnen ska börja skolan nu. Jag kommer att skriva artiklar, göra intervjuer, delta i debatter och skriva på bloggen och på facebook. Nu är det i och för sig tänkt att det bara kommer att bli några dagar. Jag kommer att åka hem allra senast någon gång nästa vecka. Det här blir en intressant möjlighet att se om de sociala medierna verkligen fungerar så bra som många säger.”

Jag tycker inte att det är något att jaga upp sig över, faktiskt tror jag att det går alldeles utmärkt att driva valrörelse över nätet under några dagar.

I Journalisten fann jag den här debattartikeln som ifrågasätter mediernas roll som opinionsbildare.
Och hos Johanna Sjödin finner jag den här texten om ungdomar som åtalats för barnpornografibrott efter att ha skickat nakenbilder av sig själva till varandra.
Intressant utifrån den svenska barnpornografilagen som tar sig de mest absurda uttryck.
Fredrik Strömberg uppmärksammar genom att dela ut titeln “Veckans ceremonitroll” den stora enkät som Dagens media gjort för att ta reda på riksdagsmännens inställning till reklam.

Sommartorkans räddare på flera redaktioner var Littorinaffären. En härva som det inte talas mycket om idag, bara ett par månader senare.
Minn ni Jesper Nilsson som fotograferade poliser i tunnelbanan och publicerade bilderna i sin blogg? Nu står det klart att han som bloggare inte omfattas av tryckfrihetsförordningen. Som Jocke säger – det är ett inte helt lätt dilemma, även om lagen egentligen är solklar. Men inte minst i ljuset av Wikileaks önskan om att verka från just Sverige på grund av vår tryckfrihetsförordning och källskyddet är det en viktig diskussion, låt den inte dö ut.

Jag närmar mig slutet på höstens första veckobrev från SSBD. Om jag glömt något viktigt så kan det tänkas att Axel Andén har med det i sin veckosammanfattning.

Innan jag sätter punkt vill jag puffa för det arbetsstipendium som Andreas Ekström inrättat till minne av Leif Alsheimer.

Och allra sist idag – filmen om SSWC:

Uppdatering: Ni som har frågat vad det kostar att prenumerera på veckobrevet via mejl – nu har ni chansen att bidra om ni tycker det är värt något. Gå till Flattr.com, registrera ett konto, sätt in en summa pengar och klicka sedan på Flattr-knappen här nedan. Flattr gör det enkelt att belöna dem vars jobb du anser vara värd någon form av belöning.

Flattr this


26
Apr 10

Veckan som gick – vecka 16

Ingen kan väl ha undgått mediestormen kring prinsessan Madeleine och numera ex-fästmannen Jonas. Spektakel på skattebetalarnas bekostnad och med journalistiken i sin allra sämsta högform? Eller ett stycke nutidshistoria med extremt högt allmänintresse? Sannolikt något där emellan. Men bra PR för Sverige? Ett kungahus är exotiskt, men skandalerna får hållas på någon sorts nivå om inte skattebetalarnas tålamod ska ta slut.

Fint i alla fall att Joakim Jardenberg poängterar för Lena Mellin att vi inte kan göra skillnad på folk och folk hur som helst.

Vi tittar på mer och mer video på webben. Till stor del gör vi det på bästa sändningstid. Jag går och väntar lite på att indie-tv-revolutionen ska komma i gång. Geek-programmet Sweet Sunday Web Crunch har ju kommit i gång bra, men Bella & Tyra Show som blev nästa stora webb-tv-snackis är ju faktiskt rätt proffsigt och inte så mycket indie alls. Men senaste avsnittet av CubeCup TV är ju väldigt indiecharmigt, eller hur? I det ljuset – vad tror vi om Moderaternas tv-showande?

Apropå politiker så har ju Bodstr… förlåt, Ask ställt till det för sig. Och apropå 1984-lagstiftning så publicerar Rick Falkvinge en debattartikel hos Aftonbladet som sedan tas ned innan den publiceras igen. Behållningen är bra läsning om att vi ska akta oss för att skrika censur när det handlar om publicistiska beslut.

TT startar en desk i Almedalen som ska knyta ihop de gamla medierna med de nya. Många satsar rejält på den där veckan och många idéer är riktigt bra. Men TT kanske kunde ha samarbetat med Martina Lind på något sätt?

Veckans galnaste kanske är idén om att betalning för webbartiklar skulle fungera, bara alla kunde göra det samtidigt. Hur i hela friden ska det gå – amerikanerna som är så sociala? Nåväl, lycka till – you guys lär behöva det. Eller fundera över vad kunden är beredd att betala för först.

Nej, glöm Staterna ett tag. Visste ni att grönt är det nya blågula? Allas vår Super-Twingly-Anton har koll, som vanligt.

Vi som håller ett nära öga på den sociala webben kan just nu inte undgå hur aktiva Facebook är med sin produktutveckling. Läs Niclas Strandh för fördjupning och funderaPå företagssidan har SAS utmärkt sig på Facebook, förresten.

“Det är tjänstefel att inte finnas på Facebook.” Sofia Mirjamsdotter lägger inga fingrar emellan.

Apropå det: Tillsammans med Morris Packer och Paula Marttila gästade jag Sofia Mirjamsdotters föreläsning för Sundsvalls Tidning. Väckelsemöte, kallades det.

I övrigt är det i vanlig ordning mycket som händer i SSBD-universumet:

Björn Hedensjö diskuterar kommentarshantering. Julia Skott skriver alldeles förträffligt och svåremotsägligt om varför vi behöver tolerera det som är så svårt att tolerera (läs upprinnelsen i DN). Ola Henriksson har i en gästblogg svarat på Mikael Zackrissons En svindlande tanke. Jag har teoretiserat om accelerationen och dess betydelse. Johan Ronnestam har gjort en checklista för marknadsföring i sociala medier. Emanuel Karlsten hittar något om hur de anställda på Länstidningen i Södertälje behandlas.

Andra grejer i veckan:

Och så var det ju den där jäkla vulkanen och det askmoln som till och med förärats med en egen #ashtag. Emanuel Karlsten skriver om Twitters förtjänster som nyhetsförmedlare. Newsmill säger (sågar) upp sitt TT-abonnemang eftersom “Twitter visat sig vara en pålitligare leverantör av news“. Mjau!

journalism.co.uk skriver välgrundat om journalism och sociala nätverk:

“Tools used by social networks to harvest new members can threaten the privacy of confidential sources and put journalists’ careers in jeopardy, our research has found.”

Det här är coolt: “Johannes Wahlström möter Julian Assange, en före detta hackare som på ständigt resande fot driver Wikileaks med hjälp av några bärbara datorer och telefoner.

Gunilla Kinn har hittat ett skönt Jan Helin-citat. Det virtuella samtalet frågar sig om vi nu ser en ny vår för expertrollen? Jesper Strömbäck tycker att regeringens kommunikatörer får ta och skärpa till sig.

Reflektion: Visst kan det vara tröttsamt att lyssna på de marknadsförare som tror att Den Heliga Graalen på webben är en ” Den Virala Kampanjen”. Då i synnerhet kan det vara skönt att se Dagens Industri slå ett slag för den traditionella printannonsen!

Först hittad via Markus Welin.

Är du journalist och behöver ha snabb hjälp, förresten? Som när Lisah Pettersson snabbt behövde kontaktuppgifter till stockholmare som blivit strandsatta utomlands på grund av askmolnet. Hon frågade efter case på Twitter och fick 20 namn på en halvtimme.
Så, har du som journalist en fråga och vill använda Twitter som verktyg? Lägg till ordet #jourtips till din tweet så upptäcks den av många fler än bara de som följer dig! Per-Ola Mjömark hjälper mig att förklara hur det går till.

Så. Lät oss nu hoppas att vi fixar en vecka utan ytterligare brutna förlovningar i kungahuset och mörka vulkanmoln över Europa. Men för säkerhets skull, utifall mer märkliga saker inträffar; på inrådan av både Joakim Jardenberg och Stephen Hawking – undvik att snacka med rymdvarelser. Frågor på det?