Posts Tagged: Jessica Ritzén


28
Dec 09

Det nya gamla – ljudspåret till 2010

Inte helt enkelt att skriva en sådan här text när nästan alla andra av mina kloka bloggvänner redan satt sina avtryck i framtiden. Men, för fasen, nu kör vi.

Ni som har följt något av vad jag har sagt, skrivit och skrikit fram under året förväntar er säkert utfästelser om följande:

  • Googles monopol på sök och sökordsannonsering utmanas av åtminstone EN konstellation av nätaktörer.
  • Apples läckra tablet, sjutumsskärm – lanseras den 26/1 i San Francisco – och dess påverkan på medielogiken med sina nya spelfunktioner, det nya tv-erbjudandet den kommer med och framförallt den påverkan den kommer att ha på utgivning av böcker och tidningar.
  • Hur företag som Spotify (satanihelvetesjävlaskit) och Voddler (tack för det) kommer att få reella problem med ersättningsnivåerna till innehållsägare.

Men det kommer jag inte att göra, i stället vill jag lyfta tre trender som jag tror kommer att påverka framförallt traditionella (nyhets)medier under 2010. Eller, traditionella och traditionella, det handlar väl om att förstå att det enda som är traditionellt är medieägarnas vilja att tjäna pengar på den produkt som produceras. Så, med detta sagt, hur ska det då gå till?

Det nya gamla historieberättandet

2009 såg vi några trevande försök att väva samman nytt och gammalt historieberättande till en sammanhållen helhet. Vi minns inte minst Aftonbladets ”Fattigbloggen” där traditionella artikelserier vävdes samman med Jessica Ritzéns bloggande om livet utan pengar. Aftonbladet har sedan dess matchat den här höjdpunkten med ett lågvattenmärke som när bloggaren Mogi skulle leva två veckor på a-kassa. Well, you can’t win’em all.

Men under 2010 kommer vi att få se betydligt mycket mer djupgående samarbeten mellan ”vi” och ”dom”. Jag ser framför mig att läsare kommer att släppas in betydligt mycket närmare skapandet av innehåll – inte bara bjudas in till att reagera på det som skrivs.

Tekniken för att göra det här finns redan – nu krävs redaktörsskapet och viljan att göra det. Det handlar inte om att publicera oredigerade Twitter-flöden med en viss etikett, det handlar inte om att ha Twingly-länkar på sina sajter. Det handlar om att våga låta läsarna få ta del av uppdraget och agera på det – och inte bara reagera på publiceringen. Lite grann som när vi faktiskt tog blocket och pennan och åkte iväg för att träffa någon…

Den nya gamla intäktsmodellen

2010 är året då betalväggar kommer att bli verklighet på många ställen. Det börjar självklart med de som har lättast att betala för sig – B2B-kunderna. Där finns ju redan i dag de mest framgångsrika exemplen på betallösningar i formen av Wall Street Journal och Financial Times.

Under året kommer vi att få se fler stora nyhetssajter låsa hela eller delar av sitt innehåll, Springer i Tyskland verkar gå i bräschen för utvecklingen och på andra sidan Atlanten kommer nog många mindre mediehus försöka med projekt som Journalism Online få betalt för delar av sitt innehåll.

Kritiken mot betalväggar för nyhetssajter rör sig ofta om två saker. För det första ska det vara skadligt för annonsaffären att inte synas på rätt sätt i sökmotorer och för det andra kommer läsarna då bara att välja en annan leverantör eftersom innehållet är så generiskt.

Den första punkten är i det korta perspektivet inte relevant alls eftersom de flesta nyhetsajter har en så liten andel Googletrafik att det är långt under andelen osålt annonsutrymme. Den andra punkten är mer intressant – för den är av hönan och ägget-karaktär. Den sajt som har en stabil finansiell grund kommer att kunna särskilja sig mer från konkurrenterna.

Den fråga som många medieägare brottas med är inte enbart av karaktären ”hur tjänar vi pengar på det här” utan också ”hur gör vi något som är bra nog”? Och svaret är i väldigt många fall att intäkter skapar utgifter, om någon betalar för sig måste vi göra en produkt som är bra nog.

Det är inte gratis som är frigöraren av bra innehåll på nätet – det är betalt som är det.

Förvänta er en mängd betalväggar under 2010 – och förvänta er också att fler än vad ni tror kommer att vilja betala för sig. Men förvänta er inte att det är samma produkter som i dag är gratis som kommer att finnas bakom betalväggarna.

Och den nya gamla annonsmarknaden

2010 kommer vi att få se hur två av de mest osannolika fenomenen på nätet faktiskt visar sig vara bästisar. Det handlar om hippa, fräscha Sociala Medier och luggslitna, SYO-konsulenttrista Displayannonsering. OK, ett kongenialt WTF är på sin plats här. Men lyssna:

2010 kommer sociala medier att slå än hårdare. Facebook är redan långt förbi kritisk massa och Twitter kommer att nå en högre grad av produktivitet och hitta nya användningsområden. Det som då sker är att människor med andra uppsättningar åsikter, erfarenheter och levnadsmönster når långt in i ”hjärtat” av nätet. Och med dem kommer intryck som inte bara har med nätet att göra.

De indikationer som vi har på en döende displaymarknad är baserad på att nätet på något sätt bara utvecklas med nya, unga, nätinfödingar som äntrar marknaden. Men det vi ser hända är att det finns ett enormt bakflöde av konsumenter in på nätet, mormödrar, fastrar och gubbtjyvar som populerar Facebook och nätforum.

Det här är människor som fortfarande lever i en displayvärld, som är vana vid annonsering som ett inslag i vardagen, som faktiskt (tro’t om ni törs) tittar på och tar till sig informationen i annonser.

Och när dessa människor börjar mixa den dödliga cocktailen med traditionell medielogik och närvaro i sociala medier kommer vi att kunna se faktiskt påverkan från displayannonsering även så långt ut i nätets synapssystem som i sociala medier. Man kommer att diskutera erbjudanden och innehåll i annonsering – och man kommer att vara öppna för, och vana vid, det uttryckssätt som är displayannonsering.

Kommer det att kräva bättre format? Jepp, men det är bara av godo. Vi har alltför länge behandlat annonsering som någon som katten släpade in och alltför lite som den viktiga del av en bra medieprodukt som de faktiskt är.

För de som vars perspektiv är att man vill tillföra nätet innehåll och kvalitet blir 2010 början på framtiden. För alla andra – the times they are a-changing…


21
Sep 09

En miljard till infrastruktur – men inte en krona till bredband

Min starkaste bild från Sydafrika är från en motorväg utanför Johannesburg.
Jag körde bil förstås. Precis som alla andra vita. De svarta gick på motorvägen.

Jag tänker på det när jag hör finansminister Anders Borg presentera budgeten. Han satsar en extra miljard på infrastruktur. Men inte en krona på bredband. Tvärtom skär han i utgiftsposten för telekommunikation.

Nu drabbar inte det mig. Jag har varit uppkopplad långt före morgonkaffet och twittrar på väg till jobbet. Där har jag obegränsad tillgång till hela världen. Jag bloggar till och med i kolonistugan, trots att den varken har vatten eller el.

Men många svenskar har fortfarande inte satt sin fot på de digitala motorvägarna. Faktum är att vi lever i en slags IT-apartheid. Var fjärde svensk över 55 år har aldrig varit ute på internet. Var fjärde svensk saknar internetuppkoppling, var tredje kvinna har ingen dator. Fyra av tio kvinnor har aldrig använt en internetbank.

Det är förstås en kostnadsfråga. För att bli medborgare i IT-samhället krävs dator och uppkoppling. En kostnad på flera hundra kronor i månaden. För den som lever på marginalen är bredbandet det första som ryker.

Internetuppkoppling är en samhällstjänst lika självklar som el men anses vara en lyx. Trots att alla medborgare har rätt till tillgång till en miniminivå av kommunikationstjänster till en rimlig kostnad saknas helt subventioner för både dator och bredband.
I socialbidraget finns varken kostnader för mobiltelefon, internet eller kabel-tv inräknade trots att de är några av hushållens största utgiftsposter.

På 90-talet fanns en tydlig politisk ambition att hela svenska folket skulle bli med folkdator.
I början av 2000-talet gjordes stora satsningar på den digital a infrastrukturen och Sverige låg i världsframkant i IT-utveckling.

I dag är vi långt ifrån bäst i klassen. Över 4 400 svenska hushåll saknar teknisk möjlighet till bredband, 60 000 är hänvisade till mobila lösningar. Vi har inget nationellt mål för bredbandsutbyggnad och den uppsatta kapacitetsnivån på 0,02 mbit/s är pinsamt otillräcklig. I Tyskland ligger bredbandsmålet för alla medborgare på 50 mbit/s.

Faktum är att fler ester läser nyheter på nätet än vad svenskarna gör. Detta borde bekymra oss lika mycket som frågan om hur vi ska kunna ta betalt för journalistiken på nätet. Tillgången till internet är fundamental för att medierna ska kunna fylla sin funktion som granskare och opinionsbildare. Om ingen kör på motorvägen spelar det ingen roll hur vi asfalterar den.

Den stora gruppen analfaITer i Sverige är inget individproblem utan ett samhällsproblem. Att överlåta bredbandsutbyggnaden enbart åt marknaden har visat sig otillräckligt. Mest eftersatt är bredbandstillgången i de glesbygdsområden som behöver tekniken mest och lågkonjunkturen försenar utbyggnaden i hela landet.

För att Sverige inte ska förvandlas till en IT-apartheid krävs samhällsinsatser på både nationell, regional och kommunal nivå. Arbetsmarknadsminister Littorin vill sysselsätta arbetslösa ungdomar med att röja sly i skogen. I stället borde han använda lågkonjunkturen till att bygga ut den digitala infrastrukturen.

Vi behöver också en nationell strategi för att motverka att internet inte förblir en klass-, köns-, ålders-, etnisk, elller geografisk fråga. Målet måste vara att ge hela svenska folket tillgång till ett bredband värd namnet. En miljard hade varit en bra början, Borg.

/Jessica Ritzén
Blogg
Twitter