Posts Tagged: Jardenberg


19
Oct 09

Veckan som gick – Vecka 42

Den här veckan har jag haft fullt upp och inte hunnit med att ha den dagliga koll jag vill ha på händelser i branschen, men somligt har jag snappat upp och här kommer en sammanfattning som börjar redan i förra veckan, då Joakim Jardenberg tog upp ämnet om anonyma kommentarer, i bloggar och på nyhetssajter. Jag rekommenderar alla som har en sajt med kommentarsfunktion att läsa hans postning, och framförallt diskussionen i kommentarsfältet. Jag har gett min syn på saken i Bloggvärldsbloggen. Jag är alltså för att tillåta anonyma kommentarer men i princip emot att kommentera anonymt.
Jag är helt övertygad om att sista ordet inte är sagt i denna diskussion, men som jag skrivit – jag vill ha hållbara argument för att inte tillåta anonyma kommentarer. De jag sett hittills räcker inte.

Andra som funderar på kommentarer är NRK Beta som resonerar med sina läsare om kommentarsfunktionen.

Apropå anonymitet och den personliga integriteten – i veckan röstades FRA-lagen igenom, igen kan man säga, om än med några ändringar sedan förra beslutet den 18 juni i fjol. Jag har inte hunnit vara så aktiv denna gång som förra, men jag samlade ihop de första Twitterreaktionerna efter voteringen. Opassande har sammanfattat bra, kolla gärna hennes länkar. Anders Mildner har också skrivit, och satt omröstningen i ett som vanligt Mildnerskt perspektiv. Mycket bra. Jag rekommenderar också den här texten i Fokus – Efter FRA-kriget.

Dagen efter voteringen arrangerade Fokus konferensen När tekniken förändrar politiken. Jag var där och lyssnade på flera intressanta debatter, och twittrade en del, något jag inte var ensam om, här finns twitterflödet med hashtaggen #tekpol. Anna Serner var också där, liksom Björn Wiman. Jag diggar verkligen hans avslutande mening om att vi nu har större möjligheter än någonsin tidigare. Som exempel tar han den kampanj som förts för att ÖIS ska slippa betala böter till Svenska Fotbollförbundet för att de haft en banderoll med texten Free Dawit Isaak på matcherna. En kampanj som snabbt spred sig på nätet och som fick Svenska Fotbollförbundet att riva upp beslutet. Det kan löna sig att höja rösten. Nu hoppas jag bara att det ska hjälpa Dawit också…

Det blir mer och mer av stora förluster, små segrar. Ett annat exempel på det är hovrättens friande av Ephone som inte behöver lämna ut ip-nummer till fem bokförlag. Men många små segrar kanske ger en bättre slutsumma. Hoppas jag. Även om fildelningsjägarna inte ger sig i första taget.

Är förresten Dagen den enda tidning som ens gjort en ansats att korrigera uppgiften om de 750.000 pedofilerna?

Allt fler chefredaktörer bloggar. Petra Jankov, webbredaktör på SJF, samlar flöden från chefredaktörernas bloggar på den här sidan. Mycket bra initiativ och om du är en chefredaktör som bloggar eller saknar någon som inte finns på listan – tipsa Petra!
Bland de chefredaktörsbloggar jag läst under veckan har jag fastnat särskilt för tre, det är Lasse Bernfalk på Kristianstadsbladet, som skrivit en krönika om Offentlighetsprincipen, och så är det Jan Helin som bloggar om sin gikt. Men inte bara det. Helin har nyligen börjat blogga igen efter att ha varit tyst efter ett första inte så lyckat försök. Men det tar sig. Här visar han en delvis ny sida, han är riktigt personlig samtidigt som han skriver om något som angår läsarna, och han får ihop det.
Den tredje chefredaktörsbloggen som jag gillat i veckan är Lars Johansson på HD som skriver om vilken typ av kommentarer han inte vill ha i sin blogg. Det är tydligt, rakt, och kan inte missförstås. Gillar också den här posten där han resonerar kring den extrema exponeringen av Anna Anka i svenska medier.

En mer udda chefredaktörsblogg är den här. Det är Östrans chefredaktör Ulf Carlsson som skriver en bantarblogg. Det är lite som om Jan Helin skulle skriva om sin gikt och inget annat. Men jag kan inte låta bli att gilla modet, det är vågat av en chefredaktör att klä av sig halvnaken och lämna ut sig privat på det sättet, återstår att se reslutatet, om det naggar hans trovärdighet eller tvärtom. Faktiskt tror jag att det ökar hans trovärdighet, och hans popularitet…

För en tid sedan skrev Jessica Ritzén en bloggpost om budgetpropositionen, utifrån perspektivet att tillgång till internet borde ingå lika naturligt som tillgång till telefon, eller vägnät. I Finland har man förstått det svenska regeringen inte förstått. Att internet är näst intill livsnödvändigt. I veckan beslutades att alla hushåll i Finland ska ha tillgång till bredband senast år 2015. Marcin de Kaminski kommenterar beslutet.

The Economist låser in sitt arkiv för prenumeranter only. Kan möjligen funka för dem, men generellt tror jag inte alls på att låsa in material, eftersom internet bygger på länkar och länkar som inte leder någon annanstans än till en inloggningssida för en låst sajt är inte mycket att ha.
New York Times väljer att spara in på tidningsprenumerationer. Mycket märkligt.

Aftonbladet omorganiserar och från i måndags jobbar Anna Hjalmarsson på heltid med läsarmedverkan. Jag tror det kan bli bra, och jag tror hårt på Anna som hittills visat stort engagemang i och för de sociala medierna. Våra läsare ja. Som inte är så intresserade av sport och familjenyheter som vi journalister tror. Ulrika Andersson har forskat vid JMG och snart läggs hennes doktorsavhandling fram. Den verkar oerhört intressant tycker jag.

Fredrik Stenbeck har lanserat en ny tjänst som ska mäta utslag i de sociala medierna. Jag kan tänka mig att det finns en hel del efterfrågan.

Det ser ut som om papperspriserna sjunker. Samtidigt som tidningsläsandet i varje fall tillfälligt ökar. Kan ju vara bra sak om Stampen vill snygga sina siffror nästa år. För det ser inte bra ut, inte alls.
Samtidigt som det går sämre för tidningarna ökar arbetslösheten i journalistkåren. Och jag kan inte låta bli att fundera över hur det tänks, när man krisar, när förtroendet för medierna är extremt lågt och journalistiken blir allt grundare, och man istället för att försöka bibehålla en hög kvalitet faktiskt gör tidningarna sämre. Och även om jag uppmuntrar alla försök att dra in pengar, så önskar jag att de pengar som dras in i högre utsträckning satsades på att utveckla journalistiken. I Storbritannien byter The Guardian ut pappersjournalister mot bloggare. Något som Olle Lidbom skrivit mycket bra om på Newsmill.
The Guardian satsar helt enkelt på nätet när det går sämre för print. Lite apropå det vill jag slå ett slag för Mickey J Barzcyk. Han levererar nyheter som de flesta svenska medier inte fångar upp, men nyheter som engagerar och intresserar. Han gör också en hel del research som i många fall med hästlängder slår den som svenska medieföretag ägnar sig åt när de snor andras grejer.
SvD.se satsar på nätannonsering, och jag gillar resonemanget.

Jag kanske lät lite dyster och dissande här ovanför, mot den svenska journalistiken. Men självklart produceras en hel del riktigt bra grejer fortfarande, genuina granskande reportage. För tio år sedan mördades syndikalisten Björn Söderberg. Nu har Martin Fredriksson åt Arbetaren gjort gedigen research och tagit fram uppgifter som visar att mannen som dömdes för mord på Söderberg men nu är frisläppt fortfarande har starka band till naziströrelsen och fortsätter kartlägga personer som är emot honom på något sätt. Lästvång på den artikeln!
Och bra journalistik kan göras på många olika sätt. Jag har suttit på en buss idag utan ström till datorn, men med Twitter i mobilen, och följt Niklas Orrenius (Sydsvenskan) rapportering från Sverigedemokraternas landsmöte. Och jag kan säga att det går att rapportera alldeles förträffligt, med både initierade kommentarer, referat och miljöbeskrivningar, med 140 tecken i taget.

Google är i ropet som alltid. Själv har jag fått min efterlängtade invite till Google Wave den här veckan, men måste säga att känslan var “jaha liksom”. Kan bero på att det är tidig beta, kan bero på att jag inte haft tid att testa tillräckligt. Jag vet inte om jag blev mycket klokare av detta heller…
Men det går bra för Google.

Anton Johansson sammanfattar godbitarna från en föreläsning med Kevin Rose om hur man får trafik till sin sajt. Kärnfullt, inga konstigheter. Här en annan relaterad text, med vad som kan tyckas vara självklarheter och enkla sanningar, men inte alltid så lätt att leva efter.

Om jag hade fått bestämma skulle den här bloggposten av Emanuel Karlsten ha publicerats här på SSBD och inte på Dagen.se, men jag bestämmer ju inte allt. Det är tur att man kan länka.

Jag fick tidigare i veckan en fråga av Elias Betinakis på Intellecta, om vad som är viktigast för företag att tänka på i det nya kommunikationsklimatet. Frågan ställdes till tio olika personer och här har han sammanfattat alla svar. Mitt svar på frågan hittar ni här.

Andreas Ekström har gjort en jämförelse mellan de större tidningarna och deras rapportering om Nobelpriset i litteratur. Inte helt opartisk. Hans Kullin noterade att wikipediaartikeln om Herta Müller uppdaterades på mindre än två minuter, även om den första uppdatering var av mindre seriös karaktär.

Olle Lidbom kräver Ulrika Knutssons avgång som ordförande för Publicistklubben. Själv är jag kluven. Jag gillar Ulrika och uppfattar henne som en klok och öppen människa som är nyfiken och vetgirig. Men jag håller med om att hon inte är den bästa moderatorn under PK-debatterna.

Att Resumé är mycket av en skvallertidning bevisades återigen genom den här artikeln om TUs ordförande Anna Serners Japan-resa. Som biter ifrån.

I Fokus hittar jag den här eminenta texten om att läsa, och om hur läsandet förändras genom tekniken. Ändå är det samma sak som förr, fast lite annorlunda.

Sugen på konferens? Här finns en bra sammanställning över de viktigaste konferenserna inom webb och sociala medier.

Sydsvenskan presenterar en ny vädertjänst, de samarbetar nu med vackertväder.se, en sajt skapad av mannen bakom bland mycket merSSWC och What’s Next, Tomas Wennström. Det finns ju så väldigt många personer som brinner för nätet och användarvänliga tjänster, som knackar och bygger och levererar, och det är för mig obegripligt att många i branschen fortfarande envisas med att utveckla själva till höga kostnader, med inte sällan sämre resultat.

Jeff Jarvis har skrivit en matnyttig text om den kollaborativa ekonomin.

Vi här på SSBD har resonerat lite kring det här med riktigt långa bloggposter, som den vi publicerade häromdagen med ett bokkapitel av Kristian Lindquist. Vi valde att lägga kapitlet på en sida vi länkade till i en kortare bloggpost, något som jag anser att man kan göra i absoluta undantagsfall medan andra av oss tycker att man som regel ska publicera bara ingresser och sedan låta läsaren klicka på “läs mer”. Mitt motargument är att de flesta är ganska lata och alla extra klick är onödiga klick som gör att man tappar läsare. Och nu har jag fått lite bekräftelse på att det är mycket bättre att låta folk scrolla. Men det skulle vara intressant att höra vad ni läsare tänker om detta. Vad är jobbigast, att klicka på länkar för att läsa vidare eller att scrolla i evighet?

Mindpark sammanfattar fjärde veckan med 100-listan, ni vet den över de hundra viktigaste mediehändelserna under det här decenniet. Jocke noterar också något som jag märkt av – att folk verkar ha galet mycket att göra. Engagemanget är stort, men hinns inte med. Ett annat sätt att se på det hela är som Viktor Barth-Kron uttryckte det på Twitter tidigare ikväll.
Bild 1Det ligger absolut något i det, och kanske det är dags att stanna upp en stund, för flera av oss. Jag själv till exempel, tänker försöka sova. Gör man inte det kan tankarna hamna på sned.
Mitt sista tips blir detta – läs Klaus-Peter Beiersdorf aka Tyskungen – en riktigt bra text om vad lokaltidningen kan betyda för individen.


28
Sep 09

Gästbloggare: Rolf van den Brink

Idag gästbloggar Rolf van den Brink på SSBD. Det råkar sammanfalla med hans födelsedag – grattis! – och med den här postningen på Mindpark där han tas upp som en av de chefredaktörer som bloggat. Nu är han inte chefredaktör längre, istället har han skaffat en källarlokal med orange gummimatta. Men bloggar gör han.

Så – ordet över till Rolf van den Brink:

Tack snälla Mymlan för att jag får vara med i den fina diskussionsklubb som SSBD är. Den är tänkt som motpol till Joakim Jardenbergs Bloggteam på Mindpark. Det är bra med diskussionsklubbar. Skapar trygghet för dem som fruktar framtiden.

Paradigmskiften skapar möjligheter för alla som ser möjligheterna. Men möjligheterna förblir omöjligheter om ingen tar chansen att realisera dem. Jag tycker SSBD är ett utmärkt forum för alla som ser möjligheterna. Alla här är ju överens om att digitaliseringen förändrar mediernas förutsättningar i grunden.

Same, Same But Different. Jag tror på det. Men kanske inte på samma sätt som medlemmarna i de digitala rotaryklubbarna.

Vi är på väg till åter till tiden före tryckpressen, tillbaka till den muntliga traditionen där ingen upphovsrätt fanns, där ingen kunde äga en historia och ingen hade monopol på distributionen. Same, same, alltså. Men different, ja för att distributionen är digital och hela världen är uppkopplad.

Ibland anar jag att de digitala ryggkliarna på Mindpark och SSBD, anser att medierna lever vidare som i går, fast distributionen är digital. Det finns fog att se det så. De flesta analoga medier använder liknande affärsmodeller och journalistiska metoder när de uppträder digitalt. En bedräglig modell som är vida diskuterad. Just nu är knäckfrågan: hur ska medierna kunna ta betalt i den digitala världen?

Undra på det, Sveriges alla digitala versioner av de analoga medier omsätter inte ens hälften av vad Dagens Nyheter omsätter på ett år. Google i Sverige omsätter mer, en dryg miljard kronor per år. Och Sveriges näst största mediehus på internet efter Schibsted heter Microsoft som omsätter 300 miljoner kronor per år. På Google och Microsoft jobbar sannolikt högst en handfull journalister sammanlagt. Förståeligt därför att traditionella mediearbetare söker sig till de digitala rotaryklubbarna för att dämpa oron.

Det är också det som gör klubbarna så outhärdliga. Här sitter folk 30-40 år, som bevakar fina positioner och höga löner från gammelmedia, pr-byrån eller dataföretaget, och skriver kloka ord om digitala affärer. Det är fantastiska människor med grymma kunskaper, men de lever oftast på traditionella affärer.

Det är högst begripligt att kloka människor som Bonniers utvecklingschef Sara Öhrvall, Sydsvenskans Andreas ”jag är upphovsrättsindustrin” Ekström och Dagens Nyheters Jonas Leijonhuvfud grubblar över hur traditionella medier ska finansieras. Hur ska de annars få någon lön?

Allt medan Google och Microsoft bygger strategier för leva i en värld där berättelser och underhållning är gratis. Som det var på den tiden vi satt framför elden i stengrottan. Same, same.

Jag tycker diskussionen ofta är så fantastisk och brilliant att jag knappt vågar delta i den. Diskussionen får mig också att reflektera kring hur många i det digitala etablissemanget som faktiskt gör något av allt de bloggar och twittrar om. Jag möter många 35-åriga superhjärnor, som vet allt om hur det ska vara, men aldrig skulle ge upp sin tjänst, pappablogg, plats i toppen, föräldraledighet, gratis mobiltelefon, semesterresan eller sälja bilen eller pantsätta bostadsrätten för att prova sina idéer och försöka tjäna sitt digitala levebröd.

Joakim Jardenbergs och Mymlans diskussionsklubbar är hämmande för utvecklingen.
Fundera en stund till kring framtidens journalistik. Ett smart inlägg, applåder från rotarykompisarna och så några timmar till på det fina jobbet finansierat på gammeldags vis, inte sällan på annonser från en papperstidning.

Tyvärr, faktum är nog att personerna som förstår sig på framtidens medieaffärer håller till i någon källare och jobbar häcken av sig hellre än häckar på SSBD och Jardenbergs Bloggteam.

Som Bill Gates, Paul Allen, Larry Page och Sergey Brin. Och även personerna bakom svenska Skype och Spotify som inledde sina karriärer med att ta jobba med den av etablissemanget ofta bespottade Pirate Bay-tekniken.

Sluta Sörja – Börja om Digitalt.

Själv har jag fixat en källarlokal med orange gummimatta. Så några inlägg mer här från mig blir det inte.

/Rolf van den Brink
@vandenbrink


15
Mar 09

Veckan som gick – vecka 11

Det är mycket nu.
Förra veckan blev det ingen veckosammanfattning, så denna vecka väljer jag att skriva kort hellre än inte alls.
Det kanske till och med är bättre, lättare att läsa och få överblick?

I måndags var tanken att Medievärlden skulle släppa sin nya sajt. De stötte dock på en del bekymmer och istället skrevs nyheterna i bloggen. En alldeles utmärkt lösning som fungerar så bra just på grund av transparensen. När man som läsare blir ständigt uppdaterad om hur och varför står man ut med ganska lång nertid.
Hur som helst – på tisdagen var det äntligen dags, och Medievärldens nya sajt talar bäst för sig själv, även om de har haft fortsatt strul med servrar och legat nere under längre stunder.
Jag älskar gränslösheten, lekfullheten och viljan att verkligen testa allt som testas kan. Det är nu det börjar!

I veckan har också DN På stan bytt utseende. Spana in här.

I dessa redesigntider är det också läge att ta en titt på de mobila sajterna och tjänsterna. Aftonbladets mobilsajt har tredubblat trafiken det senaste året.

Bloggar kan användas till mycket. Svenskan använder Ledarbloggen till att söka efter sommarvikarier till ledarredaktionen. Ett bra grepp gissar jag, då de flesta intressanta kandidaterna till jobbet antagligen läser den bloggen.

När vissa utvecklas och provar nya idéer tar andra jättekliv tillbaks. Helsingborgs Dagblads webbredaktör Sandra Jacob kommenterar här. Det verkar som om Paul Ronge gillar Dagens Medias nya grepp, enligt den här i övrigt mycket intressanta bloggposten om de numera ganska tråkiga motsättningarna mellan bloggvärlden och de etablerade medierna.

Så veckans snackisar, jag börjar med bomben som släpptes i torsdags, den att ägarna drar sig ur Mindpark.

Det känns tråkigt, mycket tråkigt. Jag tvivlar inte ett dugg på att Jocke med medarbetare kommer att hitta andra vägar att jobba med det de är bäst på – utveckling, idékläckande och genomförande av spännande idéer. Men det är tråkigt att inte mediehusen verkar se sitt eget bästa, att de inte tar vara på en sådan tillgång som de har i Mindpark.
Mindpark som är en porsche där Stampens motsvarighet MktMedia är en långtradare.
Tydligt inte minst efter Bosse Svenssons senaste artikel i Medievärlden. Som utlöst diskussioner både på Bloggy och Jaiku.

Andra som kommenterar nyheten om Mindpark är tdh.se, Jonas Lejon, Svenåke Boström och Rolf van der Brink. Dagens Media, Medievärlden och Medievärlden igen.
Här ett kort klipp där Jardenberg berättar vad som händer härnäst.
Och kanske lite ironiskt – här är bloggposten på Mindpark, lägesrapport från 2008, som publicerades strax innan beskedet att Mindpark kanske kommer att läggas ner.

Helins twittrande har jag redan skrivit om, och han har fått lovord från många andra.
Så i fredags kom det plötsligt kritik från ett märkligt och oväntat håll.
Jag skulle inte varit förvånad om den kommit från Jan Guillou eller Siewert Öholm, men nu kommer den från PR-konsulten Brit Stakston på JMW kommunikation som är känd för att ligga i framkant när det gäller transparens och sociala medier.

Jag förstår ärligt talat inte kritiken.
Om det är som Stakston skriver, att hon möter människor som fullt allvar tror att Helin plötsligt inte kan göra publicistiska beslut utan att tala med läsarna på Twitter, så är det inte Helins tvittrande det är fel på, utan kunskapen hos de personer Stakston möter.
Den kunskapsluckan avhjälper man inte genom att kritisera Helin i en branschtidning på ett sätt som ger nya argument åt dem som redan är rädda så det räcker för “allt det nya”.

Jag tycker att man bör uppmuntra initiativ och uppmuntra dem som vågar testa, precis så som Helin nu gjort, och fortsätta förklara, utbilda och leva sociala medier så att andra kan förstå, istället för att öka på den skeptiscism som är utbredd så det räcker.
SJälvklart bör man kunna diskutera och inte odelat hylla all transparens, som JMW:s Björn Mellstrand skriver ikväll. Men jag står fast vid att just Helins twittrande inte hör till den sortens transparens som är skadlig för någon.

På Twitter var det många som inte alls förstod Stakstons kritik och hennes försök till förklaring gör i varje fall inte mig klokare.

Själv tycker jag mig ha sett något som jag kallar “Helineffekten” på Twitter under veckan, många äro de mediamänniskor och andra som plötsligt skaffat Twitter-konto sedan de blivit nyfikna på just Helins “Etik i natten”. Bland dem som börjat twittra på allvar finns hela Newsmillredaktionen, PM, Leo och Karin.

En annan frukt, och en betydligt viktigare sådan, av Helins twittrande är det samarbete i kampen för Dawit Isaaks frigivande som nu inleds mellan de stora tidningarna i Sverige. Det började med att han gratulerade Thomas Mattsson till cehfredaktörsskapet på Expressen och samtidigt ställde frågan om de skulle jobba ihop om Dawit Isaak, och bjuda in Svenskan och DN. Fler har hakat på. Om detta har jag skrivit mer här, och det kommer att följas upp till veckan. I morgon är också tanken att nya sajten dawit.se ska se dagens ljus, och samla alla flöden från alla tänkbara källor som skriver om Dawit Isaak. Vill du och din sajt vara med på något sätt? Läs mer här.

Ett annat spännande samarbete som snart ser dagens ljus är det mellan Fokus makthavare.se och Almedalsbloggen. Här hittar du hela pressmeddelandet om samarbetet:

Nyhetsmagasinet Fokus och gänget bakom Almedalsbloggen relanserar i början av maj webbsidan makthavare.se, som blir en modern webbaserad plats för politisk realtidsbevakning, analys och granskning.
Nya makthavare.se blir en plats på nätet där både nybörjare och proffs på politik får aktuella händelser beskrivna både lättsamt och insiktsfullt. Bevakningen kommer att ske med fokus på de personer som formar den svenska politiken.

En del undrar om mikrobloggandet ska slå ut det traditionella bloggandet. Det tror jag inte en sekund, jag tror att de kan komplettera varandra alldeles utmärkt. Och ses som två helt olika saker. Det tror Thord Daniel Hedengren också:

Most tweets are short, uninteresting and unpolished nuggets. Sometimes they are brilliant, but most often they are not. Every little thought that ends up on Twitter is a blog post not written, and since most of the tweets are unpolished nonsense, it really isn’t a loss for traditional blogging.

Diskussionen om kommentarer pågår ständigt och rädslan för att släppa läsarna fria är utbredd. Här en notis om hur JK ställer sig till ett fall där en kvinna känt sig kränkt av vad som stått i kommentarsfältet på Sydsvenskan.se.

Sören skriver om ett forskningsprojekt om läsarmedverkan.

Daniel på Mindpark har skrivit om vikten av utbildning i sociala medier.

Veckans internationella utblickar:

Journalism students “don’t read papers”:

The journalists of the future are rapidly moving away from traditional news services, saying they are impractical compared to new media.
A survey of Australian journalism students found 90 per cent of students do not like reading the newspaper, preferring to source news from commercial television or online media.

Kul är det att följa NRKbeta, här bara ett av deras innovativa projekt, som har att göra med opensource och video på nätet.

Hos What’s Next kan man höra James Cridland från BBC tala om att alla medieföretag måste förstå de sociala medierna.

Time försöker sig på att spå vilka tio tidningar i USA som står näst på tur att lägga ner:

1. The Philadelphia Daily News. The smaller of the two papers owned by Philadelphia Newspapers LLC, which recently filed for bankruptcy. The company says it will make money this year, but with newspaper advertising still falling sharply, the city cannot support two papers, and the Daily News has a daily circulation of only about 100,000. The tabloid has a small staff, most of whom could probably stay on at Philly.com, the Web operation for both of the city dailies.

Hela listan med motiveringar finns här.

Via Vassa Eggen hittar jag den här listan på åtta anledningar att inte försöka ta betalt för innehåll på webben. Läs och begrunda.
(en bättre idé är kanske att göra som google, kartlägga besökare för att skräddarsy annonseringen…)

Chris Andersson, Open source is a company; social media is a country.

Veckans nedskärningar:

Norra Skåne minskar från fem till en (!) fotograf.

Svegfors omorgansierar för att spara pengarSveriges Radio. Som det verkar är det i direktionen/administrationen de största besparingarna ska göra.

Östersundstidningar skär ner tre journalisttjänster.

Veckan som kommer:

SvD.se släpper sin nya sajt.
Rättelse: Nu var jag lite för snabb, sajten ska skjutas ut den 26 mars, alltså nästa vecka, inte innevarande.

Publicistklubben har ikväll debatt om upphovsrätten och vad en urholkad sådan kan få för konsekvenser för journalistiken. Sänds live för den som kan inte vara på plats.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


23
Feb 09

Veckan som gick – vecka 8

Ännu en vecka till ända, en vecka präglad av rättegången mot The Pirate Bay och i tidningsbranschen är det kanske TS-statistiken som intresserat mest. Här följer ett försök att sammanfatta och länka till läsvärda saker som skrivits under den gångna veckan, och vi börjar med att tipsa om den här artikeln i Medievärlden som besökt Interaktiv säkerhet, företaget som moderera kommentarer åt bland andra Expressen och Svenska Dagbladet. Något som SSBD tagit upp tidigare.

Och apropå kommentarer – Aftonbladets Anna Hjalmarsson skriver om vilka problem som kan uppstå inte minst när invandringsfrågor diskuteras, både i en artikel och i sin blogg. Enda sättet att komma ifrån konspirationsteorier är ju att öppet kommunicera de dilemman och beslut man fattar och Anna gör helt rätt.

Så över till rättegångsspektaklet: Här på SSBD skrevs en sammanfattning om mediebevakningen under första rättegångsdagen, och det har fortsatt i ungefär samma anda.
Per Axbom har skrivit en bra sammanfattning om hur The Pirate Bay-rättegången kan följas på nätet.
Vad gäller själva rättegången och vad som sagts där och analyserna omkring det hela känns det alldeles för omfattande att ta upp här i veckosammanfattningen.
Det finns dock en del obligatorisk läsning. Dit hör Isobel Hadley-Kamptz text i Expressen; Våra digitala liv är hotade:

Vi har precis levt i ett decennium av oöverträffad frihet. Den digitala revolution som pågått och pågår får 1968 att framstå som ett bridgeparty.
Kanske är det just därför som någon som Jan Guillou viftar undan nätet och påstår att den enda sanningen är möjlig i det han kallar riktiga medier. Nu är han del i den makt som hotas och därför försöker han låtsas som om ingenting förändras.
Men nätet är en enda ständigt pågående konversation där hierarkierna i sanning brutits ned.
Det handlar om en teknisk och mänsklig utveckling där det ena sporrar det andra i oändliga feedback-loopar.
Det som gör detta möjligt är dels internets själva struktur, dels den anda av frihet och nyfikenhet som präglar nätet.
Båda dessa grundförutsättningar hotas nu.
Det TPB-rättegången egentligen handlar om är om det i sig är olagligt att länka till saker som eventuellt är olagligt.
Skall man som länkande part ha ansvar för det material som finns på andra sidan länken, och i så fall i hur många led?
Om TPB är olagligt så är själva Internet olagligt. Internet bygger på länkandet, på sammankopplandet.
Man länkar sitt arbete och sin kreativitet till andras och summan blir större än delarna.
Det är inte en miljö där tanken att varje idé bör hållas åtskild från andra, skyddad i en liten guldbur låst med upphovsrätt och patent, är särskilt stark.
I sammanhanget är det dock fullt logiskt att franska underhållningsgiganten Vivendi kräver stopp för utbyggnaden av bandbredd.
Nu får det vara nog.
Alltihop används ändå bara av pirater.

Jag rekommenderar också läsning av hela rättegångsbloggen på Svd.se, skriven av Sam Sundberg som också är medförfattare till boken Piraterna. För övrigt ett riktigt bra drag av SvD att sköta bevakningen av rättegången i bloggform.
Zackrisson beskriver det hela som skivindustrins undergång.
Niclas har skrivit om The Pirate Bay på Newsmill och Sofia har kommenterat litegrann på the real mymlan.
Intressant kan också vara att lyssna och läsa omvärldens (alltså utanför Sveriges gränser) reaktioner på rättegången. Inte minst detta som Guardian skriver om Sydsvenskans tilltag att distribuera sin Upphovsrättsspecial via TPB. Också Journalism.co.uk skriver om Sydsvenskan.
Och såklart Oscar Swartz rapportering för Wired.
Och igen: Läs Skiften.

Den som inte alls har förstått vad det är The Pirate Bay är åtalade för och känner sig osäkra på fildelningsteknik bör läsa det här. En förklarande text med en grundlig genomgång av torrenttekniken.

Relaterat till rättegången har moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid skrivit ett debattinlägg på svd.se där han tar upp upphovsrättsliga dilemman. Och hos SVT opinion skriver han om fildelning och menar att rättsväsendet aldrig kommer att kunna stoppa den. Och det har han ju rätt i.
Läs också Blogge Bloggelito om upphovsrätt och tidningarnas användande av läsarbilder, där han vänder sig särskilt mot SvD.

Thomas Mattsson ifrågasatte att SVT som Public Serviceföretag satsar som de gör på webben. Något som fick både Medievärlden och Dagens Media att reagera. Mattsson var såklart snabb att ge svar på tal.

Genomsnittsåldern på amerikanska twittrare än 31 år, äldre än både Facebook och MySpaceanvändarna. Det och ett par andra intressanta reflektioner om Twitter skriver Jemina Kiss på Guardian.

I måndags hade P1:s Vetenskapsradion premiär för sin nya programserie “På nätet”. Medverkade gjorde bland andra Jocke Jardenberg och Cissi Wallin. En av programledarna är Karin Adelsköld som också skriver bloggen Lilla Gumman. Rubriken på programmet var “Naken på nätet”. Det Bambusades också så att den som ville kunde titta och inte bara lyssna, bra grepp av Sveriges Radio. Imorgon är det dags för andra delen som är rubricerad som “Bloggbävningen på nätet”, där medverkar Sofia och grundaren av Bloggy, Jonas Leijon. Pelle Sten på svd.se har gjort en intervju med Jonas Leijon som del två i serien “vi bygger internet”.

Kjellberg bloggar om Twingly, och sin korrespondens med Borås tidning om varför de inte längre använder sig av Twinglylänkar på sajten. Svaret är i mina öron ganska häpnadsväckande, det finns bra sätt att komma undan utgivaransvaret för externa länkar:

Sedan jag senast bloggade om detta i januari har jag kunnat konstatera att flera av Borås Tidnings kompisar inom Gota Media (Smålandsposten och Barometern) har Twingly och att ännu en är på gång under våren (Blekinge Läns Tidning). Just detta gör svaret från Niclas Sennerteg, tidningens webbredaktör, en smula märkligt.

>>Twingly har diskuterats av tidningsledningen här BT och ansvarig utgivare vill ha betänketid när det gäller vilka följder denna funktion kan medföra för utgivarskapet. Det beror på att den ansvarige utgivaren är den som svarar för att allt material som publiceras på bt.se (även länkar till externa sidor) följer etiska regler osv.<<

Att påstå att ansvarig utgivare skulle bära ansvaret, även för vad som publiceras på externa sidor, är ett ganska teoretiskt resonemang.

Jag har konsulterat Martin Källström, CEO på Twingly, i frågan och utifrån hans svar till mig på Twitter ligger det till ungefär på följande vis:

Tidningarna anser sig ha ett utgivaransvar, även för externa länkar, och om de inte tar bort illegala sådana inom 24 timmar efter det att dessa har uppmärksammat. Det här sättet att se på frågan är egentligen bara juridiskt förankrat när det gäller kommentarer men de flesta applicerar det på Twinglylänkar för säkerhets skull och för att undvika att tvingas kontrollera varje enskild länk så låter man helt sonika bli att förmoderera Twinglylänkar och kan på så vis agera först när något uppmärksammas som en tvivelaktig länkning.

Di.se krymper redaktionen med åtta tjänster. Orsaken är kraftigt minskad annonsmarknad, och tydligen gäller det bara nätet, inte papperstidningen. Något som går helt emot den här notisen som meddelar att nätet grå framåt i kristider.
Rolf van der Brink reflekterar över att nättidningen samtidigt lär sina läsare RSS, något som ju är ett bra sätt att undvika annonserna. Kanske dags för fler nyhetsmedier att skapa RSS-flöden där även annonser följer med?
Ett annat sätt att klara krisen kan vara att sänka lönerna för de anställda.
Stampen backar rejält, även om siffrorna än så länge ligger på plus. Brunegård kommenterar och säger att 2009 kommer att bli tufft, men att satsningarna kommer att ligga på internet.
Det sägs ju att det är omöjligt att tjäna pengar på nätet. Men intäkterna ökar, även om summan kanske är något blygsam. Det är roligt ändå att se att landsortpressen ökar mest. Mindpark redovisar statistik som säger att internetannonseringen ökat med 18 procent.

Vassa Eggen bjuder på en bra lista, om hur journalister kan skriva mer sökmotorvänligt. Inga konstigheter.
Relaterat är Media Culpas postning, “why blogging about yourself make total sense”.

Second Opinion närmar sig skarpt läge, redan nu kan man få bli betatestare om man mailar och ber snällt. I sin blogg publicerar de precis som Newsmill gjorde innan lanseringen en del spännande material, som detta:

Spekulationer, felaktiga uppgifter och journalister som inte är pålästa. Omdömet om medierna är lågt när Riksgäldens informationschef Marja Lång tar ett samlat grepp på bevakningen av Riksgäldens övertagande av den skandalomsusade finansbanken Carnegie. Men i stort har Riksgälden kommit ut väl i affären.

Rapporteringen beskriver hon som spekulativ och i vissa fall felaktig – men generellt relativt bra. Det skiljer sig mycket mellan olika medier och olika journalister, och hon förvånades över hur okritiskt många journalister accepterade uppgifter från olika källor, i jakten på att vara först.

”Det är anmärkningsvärt att journalisterna är så aningslösa att de inte inser att de är redskap för olika parter. Det finns väldigt många intressenter i den här affären, och de läcker som såll. Man måste vara medveten om att källorna har sina anledningar att läcka. Det kan vara för att de vill påverka utvecklingen, eller vill hålla sig väl med en särskild journalist. Medierna måste vara mer kritiska mot sina källor, och inse att de är parter i ett spel.”

Nya DN.se släpptes i början av veckan, så här ser det ut, och lovorden har varit många. Framförallt kommenteras att sajten blivit betydligt snabbare. Beta Alfa påpekar att sajten på något vis tappat sin tyngd, och jag är benägen att hålla med, även om fördelarna överväger i den nya designen. Simon Sundén har gjort en genomgång över vilken plats de sociala funktionerna fått på den nya sajten och är väl inte helt nöjd. Vassa Eggen noterar att de gamla permalänkarna inte fungerar längre, ett inte så litet problem. Vad man kan säga i övrigt är väl att tidningarna blir mer och mer lika varandra på nätet, och det kanske inte är rätt väg att gå i kriget om framtidens läsare…

Dagens redesign försenades på grund av annonsformaten, men nu är det färdigutrett och Emanuel visar hur det kommer att se ut.

Medieföretagen får allt hårdare konkurrens, det vet vi. Men vad beror det på? Aurora Larissa Felderman skriver på Newsmill, med avstamp i Peter Wolodarskis ledare i DN i måndags:

Jag förstår resonemanget men känner inte helt igen mig. Kanske är Sveriges medier olika dem Shorestein lever med i USA. Enligt mig står sedan en tid radioprogrammet Kaliber för de mest intressanta, djupgående journalistiska granskningarna i Sverige. Jag är besviken på att papperstidningarna ligger efter andra medier när det gäller wallraffande arbeten.

Är det internetläsandet som hotar papperstidningarnas överlevnad? Eller är det i själva verket så att läsarna vänder sig till andra medier för att tidningarna blir alltmer likriktade och ointressanta i sin strävan efter objektivitet och därmed alltför sällan producerar djärva, debattskapande granskningar? För att de mest ger oss slätstrukna, ytliga reportage och nyhetsnotiser? Objektivitet hyllas ofta inom media men är för mig ett märkligt och motsägelsefullt begrepp i sammanhanget. Ja, rentav utopiskt. Redan i urvalsprocessen av vad som ska publiceras alternativt ratas går objektiviteten förlorad. Därtill kan vi lägga ägarnas vinstintressen.

Personligen så tror jag på journalistik. Jag tror på grävande journalistik av den sort som kostar pengar, men jag tror inte att den på något sätt är knuten till papper. Jag har tidigare uttryckt oro för att tidningsägare i jakten på kronor att spara väljer bort djuplodande journalistik till förmån för snabba nyheter på nätet. Det behöver inte finnas en motsättning dem emellan, men det krävs en helt ny organisation, nya arbetsmetoder på redaktionerna och det krävs mod att våga satsa på den sortens journalistik som håller i längden.

På Publicistklubbens möte i måndags delades Olle Stenholms minnespris för 2008 ut till bloggosfären. Det står fritt att söka för den bloggare som i sin blogg vill utveckla sin blogg som ett forum för pressetik och debatt.

Så var det TS-statistiken då. Medievärlden har redovisat och kommenterat siffrorna som knappast var särskilt överraskande. Resumé sammanfattar det hela med att upplagorna för dagspressen i genomsnitt minskat med 2.8 procent. Men det finns undantag, som Sydsvenskan som trots stora ekonomiska svårigheter ökat upplagan. Chefredaktör Sandström bloggar om siffrorna.
Journalisten konstaterar att de fortfarande är störst av branschtidningarna, trots en minskning med 600 exemplar.
Den största överraskningen är kanske den att tidningen Dagen är den som ökar mest. Emanuel Karlsten bloggar såklart om det.
Elisabeth Bäck bloggar också om siffrorna och väljer att se det positiva i att 107.000 personer läser VLT varje dag. I grannlandet Norge är tidningsläsandet näst högst i världen.

Andra siffror är de som Thomas Mattsson redovisar, om att Expressens YouTubeklipp nu kommit upp i en miljon tittningar:

I veckan passerade Expressens partnerkanal på YouTube.com en miljon visade klipp. Vi startade samarbetet med Google, som ju äger sajten, i oktober och det mest sedda klippet är “Blondinbella firade sin 18-årsdag med humor”. Det mest omtalade är sannolikt “Anna Lisa fick träffa sin stora Idol Johan”.
Intressant i övrigt om YouTube.com/Expressen är;
# 51 procent av tittarna är män.
# 40 procent av tittarna är mellan 13-17 år.
# Mest tittade spelningen i XL Live-studion är “Idol”-Lars framträdande.
Varför finns då Expressen på YouTube? Jo, därför.
Det är roligt att kunna berätta om tittandet på YouTube samma dagarna efter att vi presenterat rekordsiffror på Expressen.tv, som ju är vår egen webb-tv spelare.

Karin Pettersson på Fokus listar de bästa politikerbloggarna.
Medievärlden listar tio redaktionella chefer som mikrobloggar och bör följas på Twitter.

Förra veckan hade jag ett intressant möte med TU:s nya avdelning för Innovation och Utveckling, det vill säga med Jon Goland och Lena Victorin. Vi talade bland annat om hur de ska kommunicera vad de jobbar med och jag förespråkade självklart bloggen som en av flera kanaler.
Denna vecka har de börjat blogga i TU:s framtidsblogg, som du hittar här.

Jardenberg har med inspiration från grannlandet i väster startat en kampanj som uppmanar alla dagstidningar att varna folk som använder en alldeles för gammal version av Internet Explorer. Och han får gehör.

Det här är från i höstas men har fått spridning under veckan, en lista på förslag till nya etiska regler för bloggare och journalister:

1. Thou shalt recognise one’s own subjectivity
“… ensure that the audience is made aware of the partiality of the journalist or publication.”
2. Thou shalt strive to be fair
“… in the rough and tumble of a news story subjective judgements come to be made about ‘good guys’ and bad guys’. Being aware of such judgements is the key to transcending them.”
3. Thou shalt strive to be accurate
“… when reporting matters of fact, journalists should take every reasonable care to ensure the accuracy of the information they are reporting – and if in doubt the source of the information should be identified.”
4. Thou shalt strive to be thorough
“In a journalistic context absolute thoroughness can never be achieved – time and space limitations are always an issue. But a proximity to absolute thoroughness is necessary /…/”
5. Thou shalt seek verification
”Verification is partly a matter of thoroughness but it is also an injunction to journalists to only use material from sources they regard as ‘reliable’ /…/”
6. Thou shalt strive to be transparent
“Would I be comfortable if these working methods were made public, could I justify them in terms of the ‘public interest’?”
7. Thou shalt be accountable
”… most journalists – on or offline – would probably see their accountability in terms simply of maintaining their audience, both in terms of numbers and of trust.”

Emanuel Karlsten bloggar om att Dagen.se behöver en ny underrubrik istället för den omöjliga “viktigaste virtuella kristna samlingsplats”. Han går igenom flera andra tidningar och kommenterar med humor.
Axel Andén på Medievärlden ger ett exempel på hur Twitter inte ska användas av journalister.

Slutligen ett stort grattis till Hans Kullin, vars Media Culpa firat femårsjubileum med en post där han listar viktiga händelser och poster i bloggen genom åren.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


8
Feb 09

Veckan som gick gånger två – 5 och 6

Efter förra veckans meltdown är det nu dags att sammanfatta två veckor i ett svep. Ska försöka begränsa det hela för att det inte ska bli för mycket, utan att missa det bästa och viktigaste som skrivits;

Det är nu klart att Expressens förre chefredaktör Otto Sjöberg blir chef över ett nytt bolag för mobila tjänster. Bolaget ägs gemensamt av Expressen och TV4.
Samtidigt spekuleras det vilt om vem som ska ta över chefredaktörsskapet efter Sjöberg. Enligt Resumé blir det Per-Anders Broberg, tillförordnad chefredaktör sedan Sjöberg avgick. Kommande vecka håller Expressen styrelsemöte och sedan lär vi få klarhet i detta.

En liten notis om att granskningsnämnden för radio och teve ifjol fick ta emot rekordmånga anmälningar leder till frågan om vad det beror på. Är det så att medierna blivit mer oförsiktiga och slarviga, eller är det så att folk är mer kritiska och benägna att faktiskt anmäla, att respekten för den tredje statsmakten inte är lika stor som tidigare? Jag tror på det senare…
Något relaterat kan vara det här inlägget av Waldemar Ingdahl, som ställer frågan om Idédebatten flyttat ut i bloggsofären.

Att de traditionella medierna ständigt utsätts för ökad konkurrens från medborgarna är i varje fall klart. Det är spännande och utmanande, och här berättar Johan Thörnqvist om sitt 24hbc-projekt, möjligheten för vem som helst att starta en egen tevekanal. Jag kan inte låta bli att tänka på något som Chris Anderson sa när han var i Malmö i onsdags. Han berättade att hans barn får två timmars “skärmtid” om dagen. När valet står mellan att sitta bekvämt med popcorn och titta på George Lucas Star Wars eller att sitta vid datorn och titta på YouTube-klipp av nioåringars egenproducerade Legofilmer på Star Wars-tema så väljer barnen datorn.

TU börjar vakna och inse att de ungas medievanor kanske inte kommer att förändras i takt med att de växer upp och börjar jobba, och förra veckan annonserades en rekrytering inom området som ska ha koll på de ungas vanor, på den nya avdelningen Innovation och Utveckling. Vi önskar Lena Victorin lycka till och hoppas att hennes jobb inte enbart ska handla om att få de unga att läsa på papper, utan att i högre omfattning få de gamla tidningshusen att förstå och använda sig av de andra kanalerna.
I Frankrike försöker man få de unga att läsa tidningen genom att dela ut den gratis till alla artonåringar. Frågan är om det är artonåringarna eller deras föräldrar som kommer att läsa?

Jeff Jarvis bok “What Would Google Do” finns nu till försäljning, och han marknadsför den genom att bjuda på en del av innehållet på nätet. Här finns mer att läsa, och titta på.
I en lång intervju för Newsweek lägger Jarvis ut texten.
Johan Kellman Larsson har kommenterat här. Svenskans Pelle Sten bloggar också.

Det här är kul, Svenska Dagbladets Ola Henriksson intervjuar Aftonbladets Linda Constenius om deras redesign, och lägger upp i Utvecklingsbloggen. Han länkar också till Aftonbladets redesignblogg.
Mer Redesign pågår hos Dagen.se som också arbetar öppet och frågar sina läsare. Här finns en skiss över hur sajten kommer att se ut. Om det blir som tänkt, problem har nämligen uppkommit som har att göra med annonsformaten, något som kommer att försena lanseringen av den nya sajten.

Sökmotoroptimering är en fråga som lätt blir kontroversiell i journalistkretsar. Tanken på att medvetet använda sökvänliga ord och fraser är ofta främmande för journalister som värnar sin integritet och sitt oberoende. Men det behöver inte vara så, det finns egentligen ingen motsättning mellan journalistisk integritet och SEO, tvärtom går de ofta hand i hand, enligt Rachelle Money;

The truth is that there are many parallels between SEO and journalistic writing and that SEO really can be a journalist’s best friend.

So what are the parallels between SEO and journalism?
From the conversation with my colleague you can see that it’s the vocabulary used that makes SEO seem a world away. The SEO mantra: ‘content is king’ is one shared by journalists. We’ve always believed writing to be incredibly important. The SEO wants to create great content and the journalist wants to write a good news story.

Both SEO and journalist want their articles to be read by as wide a readership as possible. It’s important that they appeal to readers and generate some debate. Maybe it’s the journalist’s ego but we want our stories to cause a stir, we want people to respond to them through comment sites, forums and blogs. That means our stories need to be found on the internet in the first place, and that’s why SEO has to become our new best friend. Put simply, we can use SEO to make sure that many more people read our stories.

Journalists have to write their top line of a story which acts as an abstract for the whole story and pulls the reader in, making them want to read the full article. That’s exactly what an SEO will do; they will place keywords into the introduction and headline to make it attractive to the search engines. We both do the same thing, but SEOs use keywords geared to search engines, and journalists use words which are key to the story. All the meaning is packed into the top third of the article – just like SEO’s – we both write in the inverted pyramid style, where you write from the general to the specific.

Den årliga konferensen DagsVara gick av stapeln förra veckan. Anna Serner har bloggat lite här. Svenåke Boström har bloggat lite mer heltäckande om hela eventet i bloggen Tidningsliv. Medievärlden har gjort Bambuserintervjuer med några deltagare. Och skrivit här om vad som sades om de unga och deras mobiler. Mindpark har också skrivit om ökningen av mobilasurfning här. Om Aftonbladets mobiltaggar, och Bambuserintervju med Theo Blanco om hur nya format kan öka intäkterna.

Nyhetsbrev är så ute. Sägs det. Thomas Mattsson ställde frågan i sin blogg, om Expressen ska börja med nyhetsbrev igen. I en tid när alla talar om mikrobloggar, om bloggar, om närvaro i sociala medier och e-postens död är det en relevant fråga att ställa, och givetvis tog han upp den också i de mikrobloggar där han närvarar. Det var intressant att läsa svaren och diskussionen kring det hela, och slutsatsen måste ändå vara att det ena inte utesluter det andra, det nya slår inte omedelbart ut det gamla, och många får mycket hellre ett mail med nyhetsrubriker en gång om dagen än de använder RSS eller mikrobloggar för att få ett flöde. Och det är viktigt för mediehusen att så långt det är möjligt finnas i de kanaler där läsarna vill ha dem. SSBD fick stort gensvar på vårt erbjudande om att få Veckan som gick som e-post. Det viktiga är att folk läser det vi skriver, inte nödvändigtvis var eller hur de får veta att något nytt publicerats. Så länge de faktiskt läser.

En annan aspekt på ovanstående är också att nyhetsbrev kan innehålla unikt innehåll – något som Vassa Eggen tagit fasta på och startade ett nyhetsbrev som kostar pengar men där analysen är det centrala.

Norska bloggen Undercurrent tipsar om mördade ryska journalisten Anastasia Baburovas blogg, som delvis översatts här.

The Suns Rebekah Wade har gjort ett sällsynt framträdande och föreläst om framtiden, journalistiken och lågkonjunkturen. Hennes budskap kan sammanfattas med att det inte går att tumma på kvalitetsjournalistiken om det ska finnas ett existensberättigande i framtiden:

I think it’s important that we start by dealing with the doom-mongering.
Firstly – newspaper pessimism is age-old. Nearly as old as some of our media commentators I can see in the audience.
In ancient Rome, Julius Caesar produced the Acta Diurna.

A daily gazette described by historians as: ‘Hand written journals posted in Rome and the provinces with the intention of feeding the populace information.’
The first modern newspaper was published to general scepticism in 1609.
But four hundred years later we are still here.
I believe for one reason only: Journalism.

We shouldn’t fool ourselves. I am not alone in thinking 2009 will see a seismic change to our national newspapers.
And to understand some of the issues, it’s worth a quick analysis of our industry in 2008.
The ABCs of our national daily newspapers show that last year 382,000 people stopped buying a daily paper.
And if you look at this chart – is it a coincidence that the biggest losses are where we’ve seen the biggest cuts in journalism?
Of course, the answers to our industry problems are more complex than that.

Of course like any business in a recession, we have to cut costs and drive revenue to survive.
But cost-cutting in this business only works if the savings are reinvested in journalism.
The death knell is already ringing for publishers who have forgotten our reason for being.

Resumé har sammanfattat hennes föreläsning här.
Journalistiken är viktig. Utan den inga mediehus. Utan journalister inga tidningar, vare sig på papper eller på nätet. Ändå är det ofta redaktionerna som blöder, det är på redaktionerna de stora nedskärningarna görs, kanske för att journalisternas insatser är svåra att mäta i pengar.
Det ska bli intressant att se hur Schibsteds sparpaket slår. Inte minst mot bakgrund av dessa siffror om Svenskans upplagetapp.

Nyheter24, den hittills största satsningen i Sverige på nyheter på nätet utan stöd av papperstidning, tar in nytt riskkapital. De säger att de ska gå runt av sig själva innan året är slut. Om de lyckas med det vore det märkligt om ingen annan ska lyckas med liknande om de dessutom ser till att satsa på riktigt god journalistik och bra nyheter.

Sören Karlsson på hd.se fortsätter publicera besöksstatistik och klicktoppar. Det här visar att medborgarmedverkan kan löna sig, i topp ligger den meteorfilm som en läsare bidragit med.

ST.nu har precis passerat en magisk gräns. Lika många läsare på nätet som av papperstidningen.

Martin Lindvall på Slumpnavigator har skrivit ner sina intryck från ett seminarium kring rapporten om “The first tech president”. Han summerar paneldebatten så här:

Det var överlag en ganska uppgiven bild av svenskt partiväsende som tecknades igår. Visst är det lätt att, i strålglansen från Obamas framgångsrika nätmobilisering och progressiva syn på teknikens möjligheter för en modern inkluderande statsmakt, känna att våra partier är hopplöst efter. Det gäller i synnerhet för den som upplever den svenska politikens entré på Twitter som det stora tekniksprånget. Men jag tror det finns skäl att hysa visst hopp. Ambitionen hos dem som jobbar med frågorna på partikanslierna är inte att ta miste på, men än så länge har det interna motståndet varit för starkt – vad som än hävdas – för att de med verktygen i sina händer skullat våga ta ut svängarna mer.

Förra veckan medverkade Sofia tillsammans med Emanuel Karlsten och Thomas Mattsson i Medierna i P1, om kommentarer till artiklar och bloggar. En diskussion som antagligen kommer att pågå ett tag till, om hur vi höjer nivån på diskussionen och hanterar troll och rasister som ofta har en tendens att spamma sajterna med oönskade inlägg.
Göran Swahn har skrivit en intressant krönika på Indikat Internet om att våga öppna upp och släppa in kritik, fast från Företagsperspektivet. Som ju till viss del också gäller Medieföretagen. Förutom att det för Mediehusen borde vara en självklarhet på annat sätt för att bevara trovärdighet. Så här skriver Swahn:

Jag tror först och främst att det är en liten sak att oroa sig för. Varumärkens göranden och låtanden kommer långt ner på folks intresselista. Det ska till något särskilt för att skriva något kritiskt om ett märke på en blogg eller i en kommentarruta. Intresset är klart större för att skriva elakt om personer.
Min erfarenhet säger att de flesta människor vill hjälpa till. Företag som bjuder in sina kunder på internet att berätta och kommentera har på det sättet mer att vinna än de har att förlora. De som hittills har gjort har också redovisat goda resultat eftersom det kundgenererade materialet är mycket läsvärt, och som Indikat tidigare har skrivit så litar vi svenskar i stor utsträckning på okända när det gäller omdömen på internet.

Henrik Alexandersson, vinnare av utmärkelsen Årets politiska blogg och nominerad till Stora Bloggpriset i kategorin Politik och Samhälle, har lanserat sajten medieskugga.se. Ännu en misstroendeförklaring mot de etablerade medierna, ännu en väckarklocka för oss som arbetar med journalistik och nyheter.
(här finns förresten en kul bild från Bloggalan, Henrik Alexandersson och Sofia ler mot fotografen)

Men att bloggen skulle vara främjande för demokratin på det sätt som ofta hävdas är det inte alla som håller med om. Matthew Hindman menar att det är en myt:

Vad gäller bloggandet råder samma ”maktlag” där. Matthew Hindman har begränsat sig till de politiska bloggarna och kommit till den cyniska slutsatsen att den övervägande trafiken går till bloggar som drivs av högutbildade akademiker med inte sällan solid journalistik bakgrund. De är dessutom yngre män med vit hudfärg – svarta och kvinnor är sällsynta i toppskiktet. Toppbloggarna har rentav en högre utbildningsnivå än majoriteten av amerikanska tidningars ledarskribenter. Så var är det demokratiska alternativet?

Det är utan tvekan så att det förutom toppskiktet finns en förfärlig massa webbplatser och bloggare, en imponerande mångfald som traditionella medier ingalunda kan åstadkomma. Men vad hjälper det? De lever i skuggan. I inget medium är gapet mellan den som talar och den som blir hörd större.

Medelsurfaren hittar inte dessa anonyma bloggare, möjligen kan de med specialintressen hitta sina gelikar inom till exempel golfsport eller älgjakt genom en okomplicerad sökning, eller så kan politiskt engagerade förena sig med sina meningsfränder.

Från USA rapporteras att de största nyhetssajterna ökat sin trafik med sexton procent. Samtidigt som reklaminvesteringarna på nätet i Sverige ökade i en period när det mesta gick utför. Den stora frågan är fortfarande hur nyhetssajterna ska lyckas sno åt sig sin del av kakan. Sluta trycka tidningen kanske?
Eller börja producera papperstidningar av bloggar? Intervju här med Joshua Karp som ger ut The Printed Blog.
Och mitt i allt finns fortfarande de som tror stenhårt på papperstidningen.

Expressen går från klarhet till klarhet. Nu publicerar de dagligen ett urval bilder på Flickr. Thomas Mattsson skriver:

Till varje bild anges förstås fotografens namn, det finns också en rubrik och en länk tillbaka till Expressen.se för den som vill se och läsa mer. Alla bilder kommer att ges det starkaste upphovrättsskydd som Flickr erbjuder mot piratkopiering.
Publiceringen sker under Expressens varumärke, men den är självklart inte oproblematisk. Allt tillgängligörande av material i digital form ökar risken för olovligt utnyttjande. Fast den risken löper vi naturligtvis redan med en egen mediesajt – det kopieras ju, i ärlighetens namn, ganska friskt från oss. På olika bloggar kan man ofta se Expressens bilder och annat material hämtat från sajten, publiceringar som inte skulle accepteras om det var konkurrerande nyhetssajter som använde vårt innehåll så.
Men: vi måste våga testa. För mig är Flickr bara en sorts distributionskanal, jämställd med exempelvis kabel-tv operatörer som ComHem eller mobiltelefonbolag som Telia.

Förhoppningsvis banar detta väg för fler, att våga, och kanske också att våga använda andra CC-licenser med mer generösa regler för användning av bilderna. Emanuel Karlsten skriver och kallar Expressens tilltag för genialiskt. SSBD är benägna att hålla med.
Joakim Jardenberg hade en del synpunkter och kommenterade Mattssons inlägg, något som gav upphov till en ganska kul och rätt så intressant diskussion om extern moderering av kommentarer. Och som igen visar på de fördelar transparens och öppenhet har. Att kommentera, diskutera, blogga och öppet redovisa hur saker och ting gått till skapar på sikt både högre trovärdighet och bättre metoder hos företagen.

Obligatorisk läsning denna vecka är Axel Andéns Framtidsspaning, som fanns med i januarinumret av Medievärlden men nu också är tillgänglig på nätet.
Bland annat skriver han om mikrobloggarna, och hajpen kring dessa som vi skrev om i förra veckobrevet fortsätter. Nu har personerna bakom Almedalsbloggen, startat sajten Twixdagen, en sida som samlar flödena från alla riksdagsmän och partier som finns på Twitter. Bra för den som vill ha koll men inte orkar finnas på Twitter, eller för den som snabbt vill få en översikt av vad som hänt i den politiska världen. Och inte minst ett bra verktyg för journalister som bevakar den politiska sfären. Niclas har skrivit mer om Twixdagen på deepedition. Paul Ronge tänker lite annorlunda.

För er som missathär är Medievärldens lista över tio personer som alla journalister bör följa på mikrobloggarna. Ryktet säger att det kommer fler listor, med lite olika teman. Emanuel Karlsten som är med på listan har bloggat rätt kul om vad som mötte de första följeslagarna han fick på Bloggy.

Vad gäller Twitter som journalistiskt verktyg har Josh på Newsphobia skrivit en läsvärd postning bland annat om hur tillgången till privatpersoners tweets kan missbrukas av journalister;

And then there’s the privacy issue. While Twitter users would be aware that their tweets are out in the open for all to see and hear unless they are limited only to those with whom they are friends, they might find their tweets being taken out of context and spread to an audience far beyond that which the original user intended. Users should not have to protect their own tweets from snooping layabout journalists because it cuts them off from an amazing social network that is growing every single day. So please, think before you steal that tweet journalists.

Beatblogging har gått ut med ett upprop till alla journalister på Twitter för att skapa ett nätverk där man kan ta hjälp av varandra och få ut mesta möjliga av mikrobloggandet i yrket.
Och här finns thealltweetjournal, som tänkt samla de hetaste nyheterna från Twitter på ett och samma ställe, och trycka dem på papper till att börja med en gång i veckan.

Olle Lidbom har skrivit om Twitter som redskap för mediernas varumärken på Vassa Eggen.
Kjell Häglund, nygammal twittrare, har skrivit om Twitter i Journalisten;

Men ett journalistiskt mognare Twitter är redan på gång, och det är bloggsfären som styr den utvecklingen: medan etablerade medier mest använder Twitter för enradiga puffar adderar journalistiska bloggar Twitter som ett nytt publicistiskt temperament, vilket höjer tempot, ger mer av en “redaktionell mix” och utmanar på “gammelmediernas” egen hemmaplan: via Twitter bjuds läsarna in för evenemangsknutna chattar, för att skicka in frågor under intervjuer i realtid och för att själva bidra till unika liverapporter.

Och via Twitter kan en Journalisten-kolumnist komma till avslut. “Segt kvällspass, men nu är jag färdig med en krönika om er alla! Natti.”

Journalism.co.uk bjuder på en lista med tio saker som varje journalist bör veta 2009. En mycket bra sådan, som jag (Sofia) kommer att ta med mig till de workshops jag ska hålla på Gräv-09 om sociala medier som journalistiskt verktyg. Jag ska förutom att hålla två workshops också sitta med i paneldebatten om bloggarna som hålls på lördag morgon.

WebbTV är ute, onlinevideo är framtiden. Läs Jardenbergs postning på Mindpark:

* På sikt måste vi sluta prata om det som webb-tv. Det ger fel associationer, det handlar inte om tung, dyr, långsam produktion som leder till passiv, bakåtlutad konsumtion.
* Det handlar inte om broadcast. Det handlar om att hitta rätt i den långa svansen, åtminstone i nio fall av tio…
* Kvalitet är ingen konstant, som är likadan i alla kanaler. Ibland gör vi strålande ”snygg” video på våra lokaltidningar, men ibland är det skakigt, suddigt, plågsamt att lyssna på – men ändå enormt värdefullt.
* Bort med den samlade ”tv-spelaren”, eller ta i alla fall bort den som det givna navet för att visa video. In med klippen i artikeln. Vi berättar en story med text, rubriksättning, bildsättning, faktarutor och grafik. Och allt oftare har video en given plats att fylla i vårt berättande. Precis så enkelt.
* Se till att det kan kommenteras, diskuteras och få spridning. Dubbelpublicera så att du hittar en större publik. Youtube ÄR en bra sak.
* Långa program funkar inte bra. Bättre med korta klipp, som vart och ett kan delas, kommenteras och utgöra sin lilla del av berättandet. Undantag finns möjligtvis för tunga, traditionella program – men det är en annan sak.
* Det finns tusen andra saker att säga om innehållet. Tex vikten av att fånga upp snackisarna och låta vanligt folk synas. Och det behöver inte vara minutaktuellt för att få genomslag när det är video.
* Ta det inte på så stort allvar. Have fun.
* Pengarna då? Smarta annonslösningar såklart. Precis som med allt annat på nätet. Och en vanlig pre-roll är inte smart…

Björn Wiman på Expressen jobbar på att skapa en bloggbävning för Dawit Isaak. Till sin hjälp tar han Twitter och Bloggy. Bara ett par dagar senare nås vi av nyheten att Dawit förts till sjukhus. Något som kanske hjälpt till att uppbåda nytt engagemang kring hans situation.

DN har länge setts som bakåtsträvande när det gäller nätet. Men på senare tid har de visat prov på utveckling och tendenser att faktiskt hänga med. Som i den här texten där det länkas friskt till externa sajter som exempelvis Wikipedia. Dessutom ser deras Redesign mycket lovande ut.
I veckan har de dessutom lanserat en ny medieblogg. Det är Jonas Leijonhufvud som ska bevaka vad som händer i Medievärlden och blogga om det. Ett försök att ta över stafettpinnen efter Martin Jönsson kanske? Kritiska röster har redan höjts, med all rätt kanske… Svenskan svarar med att lansera egna kandidaten Hanna Dunér.

Och apropå bloggar så var det ju i måndag utdelning av Aftonbladets Stora Bloggpris. Sofia var nominerad med bloggen the real mymlan men nådde inte ända fram. Alla vinnarna finns här. Fem av sju var kvinnor, något som flera har uppmärksammat. Mest intressant var kanske ändå utdelningen av Aftonbladets hederspris. Det var fantastiskt att höra Kalle Jungkvist och Jan Helin stå på scenen och konstatera att det finns saker som bloggarna uppenbarligen är bättre på än mediehusen och journalisterna. Att vinnaren blev stoppaFRAlagen.nu känns helt rätt och hela galan var på riktigt en manifestation för bloggen och bloggarna. Det var fantastiskt att få vara där och inse att bloggarna är en kraft att räkna med, på riktigt.
En parentes men klantigt av Aftonbladet är detta som hans Kullin snappat upp, att vinnaren i kategorin sport och fritid (Marcus Birro) avslöjades redan vid lunchtid.

Vad gäller bloggare och gammelmedia, så har Thord Daniel Hedengren skrivit om lokala bloggnätverk, en post som sätter fingret på flera viktiga saker, som exempelvis behovet både hos annonsörer och läsare av lokalt annonsmaterial.

Twingly tänker ta Tyskland. I veckan avslöjades att de skrivit avtal med Bild Zeitung, en av Europas största tidningar.

I onsdags var det så dags för veckans, månadens och för en del kanske årets stora Mediaevent i Sverige, i och med Chris Andersons besök i Malmö och Media Evolution. Det kunde naturligtvis följas via Bambuser och även ses i efterhand på sajten. Mingelbilder här.
Chris talade om sin kommande bok Free och det faktum att digitalt innehåll är och bör vara gratis, och att intäkter måste tas in på annat håll. Har man följt Chris Anderson var det inget särskilt nytt eller revolutionerande som kom fram, mer spännande var då panelen, där tretton personer med olika infallsvinklar fick ställa frågor till Anderson. Det var ett par saker han hade svårt att förstå och svara på, nämligen frågan om vad som är kvalitetsjournalistik, och så frågan om upphovsrätt och copyright för det innehåll som sänds i Public Service. marknadsliberal ut i fingerspetsarna är han, och det är knappast något som svenska journalister är benägna att ta till sig.

Läs Andreas Ekströms utmärkta artikel i Sydsvenskan.
Det är självklart också många som bloggat om eventet, bland andra:
Mikael Zackrisson som skrev en förhands och ställde frågan “Tänk om det inte finns några digitala affärsmodeller?”, här är Zackrissons bidrag i bloggstafetten inför Andersons besök.
Whats Next gjorde en intervju med Anderson – spana in den!
Mattias på Sydsvenskan skriver i Redesignbloggen om evangeliet enligt Chris.
Thord Daniel Hedengren tar upp frågan om Public Service och att hitta innehåll på YouTube.
Pelle Sten på SvD skriver en mycket bra sammanfattning med rubriken “Du värderar inte Google mindre för att den är gratis.”
En av deltagarna i panelen, Ted Valentin, skriver kort och lägger ut Bambusersändningen. Liksom paneldeltagaren Måns Adler från Bambuser.

En av deltagarna i panelen som lagt ut texten lite mer är Rasmus på Copyriot. Han lyckades också kläcka en metafor som imponerade på Anderson och som tydligt beskriver skillnaden mellan hur de unga ser på fildelning och nätinnehåll jämfört med sina föräldrar. Han menar att vi vuxna tycker att exempelvis musik på nätet är gratis eftersom vi hela tiden ser en fiktiv prislapp på musiken som gör att det känns gratis när vi laddar hem eller lyssnar på en gratisstream, medan de unga som alltid haft tillgång till nätet inte ser någon prislapp och varför begreppet “gratis” blir väldigt abstrakt eller direkt självklart för dem.
Anton Johansson har bloggat på Twinglybloggen.
Daniel på Mindpark skriver med fråeställningen om
Vogue är framtiden för papperstidningen, utifrån Chris Andersons exempel på Vogue som en tidning som tilhandahåller en attraktiv miljö för annonsörerna.
Och slutligen: Oscar Swartz skriver om hur Pirate Bay möter Chris Anderson.

Och från Chris Anderson och Media Evolution känns steget naturligt att gå in på nästnästa veckas rättegång mot The Pirate Bay. Den som TPB själva vill ska sändas live via Bambuser.
David Hylander har samlat länkar till en del läsvärda texter inför rättegången här.
Och Sydsvenskans innovativa grepp att dela ut sin upphovsrättsspecial på TPB flera dagar innan publiceringen i papperstidningen. Något som rönt en hel del uppmärksamhet.
Anders Mildner är alltid obligatorisk läsning. Här hittar du övriga artiklar i ämnet.

Greppet att dela ut materialet via TPB har fått Jardenberg att fundera över om hela rättegången mot Piraterna är obsolet:

För å tredje sidan har vi
Sydsvenskan som har publicerat material på TPB. Material som är skyddat enligt TF/YGL och som det rimligtvis borde vara grundlagsvidrigt att hindra Sydsvenskan från att sprida. Sydsvenskans ansvarige utgivare, Daniel Sandström, borde ha ett och annat att säga om alla försök att stänga ner hans distributionskanal.

Om inte Daniel är beredd att driva frågan så är jag ganska säker på att det finns andra där ute, med utgivningsbevis och grundlagsskydd, som är sugna på att ta fajten för det fria ordets rätt till distribution.

Det ska bli spännande att följa upp reaktionerna på det. Och diskussionen i sin helhet kring rättegången, kring fildelning och upphovsrätt och annat, som Fredrik Wass så vist påpekar är flera olika diskussioner. Å ena sidan den om fildelningens tekniska grunder, å andra sidan den om kommersiell upphovsrätt och å tredje sidan den ideella upphovsrätten. Begreppen blandas lätt ihop. Relaterat är denna notis om att HD nu ska pröva upphovsrätten för en skärmdump.

Och den tekniska utvecklingen och medieföretagens vilja att använda sig av ny teknik orsakar onekligen nya saker att ta ställning till, som den om tevelicensen.

SVT har valt att lägga ut brevväxlingen mellan Janne Josefsson och Åsa Linderborg angående den senares vägran att vara med i Josefssons Debatt och rejäla sågning av programmet.

Samtidigt i Danmark. Danskarna som överlag setts som mer liberala än svenskarna har tidigare överraskat genom att inte tillåta länkar till nyhetssajter, väljer verkligen fel väg när de nu spärrar åtkomsten till The Pirate Bay. En utveckling vi hoppas slippa i Sverige.

Medievärldens Axel Andén är på besök i de Storbrittannien. En resa man kan följa här. Men naturligtvis också läsa om på Medievärldens egna sajt.

På torsdag hålls Daytona Sessions, och då ska också utmärkelsen Årets Medieblogg delas ut. SSBD är nominerade, och har du inte röstat än så gå in här och gör det.

Avslutningsvis, en underbar video från 1981 om möjligheten att läsa tidningen på datorn:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,