Posts Tagged: jan guillou


1
May 11

Veckan som gick – vecka 17

Hej igen! Förra veckan kom inget veckobrev då vi gav oss själva ledigt och passade på att fira påsk och ta vara på det fina vädret. Jag hoppas att ni, våra kära läsare, också hållit er utomhus och inte saknat oss.
Fortfarande helg, och fortfarande en viss våryra till trots har jag samlat ihop en del länkar med intressant läsning från den gångna veckan.

Vi börjar med Wikileaks, som varit aktuella efter senaste släppet innehållande tidigare okända uppgifter om Guantánamo. Aftonbladet var den svenska tidning som denna gång fått ta del av materialet i förväg. Något som inte längre tycks ge några fördelar för de utvalda medierna, eftersom en läcka läckt Wikileaksmaterial även till andra medier, däribland Expressen. Helt i sin ordning kan man tycka, men Wikileaks uppträder mer och mer som de makthavare de säger sig vilja dra ner byxorna på:

Johannes Wahlström, Wikileaks man i Sverige, uttalar sig häpnadsväckande i Resumé. Thomas Mattsson kommenterar det hela i Dagens Media.
Hela den här soppan luktar så illa nu att det är svårt att längre uttrycka stöd för Wikileaks, som trots allt gör en i grunden bra grej. Jan Guillou av alla människor säger det bäst.

Förra veckan var det många som upprördes över upptäckten att alla uppgifter om var man befunnit sig med sin iPhone sparas i en hittills hemlig fil i telefonen. Joakim Jardenberg var argast. Apple lyckades inte heller räta ut frågetecknen. Något som kanske rättssystemet lyckas göra då två användare tänker stämma Apple.

En SEO-kampanj som fått en hel del uppmärksamhet är denna om självmord och självmordsguiden. Många har hakat på och på kort tid lyckats lyfta upp bra och relevant information om självmord bland sökträffarna hos Google, även om fortfarande “fel” sida hamnar överst. Då vissa kritiska röster varit inne på att detta skulle vara en kampanj som jobbar mot yttrandefrihet vill jag bara kort påpeka att ingen (vad jag har sett) som deltar i kampanjen har fört fram önskemål om att någon sida skall stängas eller förbjudas.
Uppdaterat: Nu har Magnus Brahn som ligger bakom sajten vi försökt knuffa ner från toppen beslutat att stänga ner den, och uppmanar samtidigt sina läsare att stötta SEO-kampanjen.

Personligen slutade jag använda Delicious för länge sedan och ryckte på axlarna när det pratades om nedläggning för en tid sedan. Men för dem som deppade då är jag ändå glad att Delicious nu köps upp och att det mesta kommer att fungera ungefär som tidigare.
En tjänst jag däremot inte riktigt skulle klara mig utan är Spotify, som diskuterats hett sedan de offentliggjorde framtida förändringar innebärande att gratistjänsten i praktiken försvinner idag. Samtidigt utlovades nya features, om än inte vilka. Nu ryktas att Spotify ska utökas från att vara en musiktjänst till att även streama film. Något som Daniel Ek bestämt förnekar.
Även Flattr presenterar nyheter, som gör tjänsten enklare att använda. Förhoppningsvis kommer detta att generera fler användare, då jag verkligen tror på ett enkelt sätt att donera och få donationer för bra innehåll på nätet.

Bröllopsyran i Storbritannien har tagit stor plats i medierna i veckan. Alla uppskattar dock inte den massiva bevakningen, och på Guardian lade man in en republikanknapp, där den som ville kunde välja bort alla bröllopsnyheter från första sidan på sajten.
Så många som 2 miljarder människor världen över väntades titta på vigselakten, och möjligheterna att följa festligheterna var näst intill oändliga.
Mashable ger oss grafik över vilka som i samband med bröllopet fick mest uppmärksamhet i sociala medier. En bild som spridits som en löpeld på nätet är denna.
Thomas Mattsson skriver bra om det faktum att Syriens ambassadör portades från bröllopet i England, till skillnad från Eritreas ambassadör i Sverige, som fanns på plats i Storkyrkan förra året.
Fredrik Pallin har skrivit om vad han tycker att det svenska kungahuset kan lära sig av britterna.
Dagen efter bröllopet fyllde vår egen kung 65 år. I samband med firandet kunde vi läsa en exklusiv intervju med Carl XVI Gustav, där han talar både om sin blyghet, mediebevakning och skandalboken. Sofia Tanaka gjorde intervjun för TT, och här berättar hon hur det var.

En stor snackis i veckan har varit Patrik Sjöberg och hans bok där han avslöjar att han blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin tränare och styvfar. Här pratar han i TV4. När jag googlar efter mer finner jag detta i SVT:s “öppna arkiv”, och undrar hur lång tid det ska ta innan Public Service på allvar kan ge oss tillgång till sitt material.
Viss diskussion har uppstått kring det faktum att den anklagade tränaren är död och ej kan försvara sig, Martin Jönsson skriver om valet att ändå publicera uppgifterna och namnet på tränaren.
Inte helt oviktigt är att Patrik Sjöberg inte var ensam om sina upplevelser, en annan person som var utsatt för samme förövare var Yannick Tregaro, som twittrar öppet om avslöjandet.

Det är intressant att läsa om hur informationen kunnat hemlighållas så länge, av förlaget och inblandade personer.
Jag rekommenderar också läsning av Alex Schulmans fina text, om ett möte med Patrik Sjöberg. Patrick Ekwall bjuder på en gammal dokumentär han gjort om Sjöberg.
Diskussionerna kring övergreppen har även åtminstone tillfälligt väckt liv i taggen #prataomdet på Twitter.

Så lite branschnytt i korthet:

Sweden Rock bojkottar Sydöstran, vägrar prata med dem och stoppar ackrediteringar till festivalen.

Syrianska kräver rätten till alla bilder som tas i utbyte mot ackrediteringar till fotografer under matcherna.

Helsingborgs Dagblad nyanställer, och det med besked. Just nu finns 15 tjänster att söka.

Nyheter24 får ny chefredaktör, medan Aaron Israelsson ska utveckla den grävande journalistiken. Medievärlden har intervjuat tillträdande chefredaktören Ehsan Fadakar.

Anna Serner börjar avveckla sig från TU och börjar med att sluta blogga.

En svensk journalist har gripits i Venezuela, anklagad för att vara ledare i Farc-gerillan.

Den som förbinder sig att prenumereraFria Tidningen i fyra år får en iPad på köpet.

I veckan kom beskedet att herrmagasinet Moore läggs ner. Strax därefter berättade Bingo Rimér att han tänker köpa och relansera tidningen.

Svenske journalisten Urban Hamid är på väg in i Libyen.

Datainspektionen ger tummen upp till lagförslaget om olovlig fotografering. Jag vill se en enad journalistkår stå upp och protestera högljutt mot detta.

Public Service ges rätt att ta betalt av tittarna.

Över till långläsning, analys och reflektion:

Den här intervjun med Jaiku-grundaren Juri Engeström är måsteläsning, för alla som är intresserade av internet, sociala medier, mikrobloggar och startups i allmänhet, samt Google i synnerhet. Gör mig sorgsen, och inser att jag inte minns när jag loggade in på Jaiku senast.

Axel Andén funderar över långsiktiga konsekvenser av domen där en Vänsterpartist döms för att ha pekat ut en Sverigedemokrat som rasist. Andén frågar sig om det nu är slut med politiska epitet överhuvudtaget, var går gränsen? Är det värre att peka ut någon som anarkist än som liberal, och i så fall varför?

Jeff Jarvis har skrivit en lång drapa om nyhetsbranschen och pengarna. En del klockrent, i annat är jag inte riktigt lika övertygad som Jarvis. Hur som helst är det en klart läsvärd text med många poänger.

Martin Ezpeleta sågar den svenska journalistkåren nere vid fotknölarna, och föreslår att utbildningen skrotas.

Tove Hansson reflekterar över att allt privat kan bli offentligt, om Flashback om vad som egentligen är sant och inte. Jag hoppas verkligen att hon får rätt i sin slutkläm, och hoppas att det ska gå fort så offren blir få; “Jag hoppas att det kan lära oss att alla människor har något i bagaget. Tills dess tycker jag synd om de som offras på vägen.”

Mitt personliga flöde har den senaste tiden kantats av en hel del konflikt, och diskussion om hur vi behandlar varandra.
Gert Frost skriver om en jargong han tycker är hård och har svårt att vänja sig vid. Joakim Jardenberg skrev först detta.
Jag hör till dem som tycker att man får tåla en del. I ovanstående exempel förstår jag inte alls, då jag inte tycker att någon varit hård i tonen. Vilket faktiskt tvingar mig att tänka efter ett varv till, på hur jag talar till andra, och hur det jag säger uppfattas. Jag vill inte göra någon ledsen. Men jag vill heller inte låta bli att säga saker jag tycker är viktiga av rädsla för att någon ska ta illa vid sig, för då skulle man aldrig kunna uttrycka sig öppet.
Jag själv reagerade på den här diskussionenFacebook, och skrev en krönika om det.

Jag gillar verkligen Andreas Ekströms projektFundedByMe. På gott och ont tror jag att vi kommer att se mer sånt här i framtiden, i takt med att våra sociala skyddsnät får allt större hål. Gå in och donera en slant, hörrni!

Med det lämnar jag allvaret och avslutar med några mer lättsamma tips och förhoppningsvis ett och annat leende:

Surdegshotellet, en artikel som skulle ha platsat i vilken tidning som helst om det vore 1 april.

Historia och nostalgi, sånt gillar jag. Ge dig själv en halvtimme och titta på den här halvtimmen om tidningsmakeri på 70-talet. Jag blir alldeles till mig när jag ser korrekturläsarna, och önskar dem tillbaks. Då kanske vi skulle slippa läsa två artiklar samma vecka om svårigheten att skilja på de och dem.

Den här är gammal, men lika rolig nu som då. Fem saker du behöver veta innan du dejtar en journalist:

“You won’t be disappointed. Journalists are intense, driven, passionate folk. We carry those same attributes into our relationships, making it an extremely fun ride well worth the price of admission. Our lives are never boring and each day is different.
If the pitfalls are scaring you away, consider this:
The fact that we’re inquisitive means we’ll listen to you. Even if it does seem like an interview, we’re paying attention to what you have to say (see rule No. 1).
We’ll write about you or your thoughts because you’re an important part of our life and we care about you (see rule No. 2).
Our brains are a great resource. Ever go on a date with an attractive person and wind up wishing you hadn’t because everything they say is just, well, stupid? That’s not going to happen here (see rule No. 3).
Yes, it may seem that we put the job ahead of you, but we’re driven. You’re not with that loser whose life is going nowhere and who’s completely content being mediocre (see rule No. 4).
There you go, five things you should know before dating a journalist. Feel free to add to the list, point out where I’ve missed something or leave a comment. And yes, ladies, I’m single (see rule No. 5).”

Förvirring tycks råda i nya Schibstedhuset, då mötesrummen har namn som lurar medarbetare att kasta sig på första bästa flight till grannlandet för att inte missa mötet.

Därmed säger jag tack för den här veckan, och lämnar över stafettpinnen till Jerry Silfwer som skriver nästa veckas sammanfattning. Jerry som förresten skrev en av förra veckans roligaste – om sociala medieexperters asociala twitterbeteenden.

/Sofia Mirjamsdotter
@mymlan


Flattr this


21
Mar 10

Veckan som gick – vecka 11

Jag inleder denna veckosammanfattning med att gratulera alla vinnare av Guldspaden som delades ut igår kväll.

I klassen webb vann SvD.se, för sitt öppna gräv om kommunala biståndspengar.

Lite extra grattis till Mikael Ölander och Mikael Hylin, Expressen, vars nominering så passande ifrågasattes av huvudpersonen själv, Jan Guillou bara ett par dagar innan utdelningen. Föreningen Grävande journalister svarade på kritiken med att bjuda in Guillou som tackade ja och debatterade med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson under fredagen.

För dig som inte hängt med i turerna kring Guillou, Expressen och PO Yrsa Stenius i veckan kommer här ett gäng länkar:
Thomas Mattsson om POs rekommendation att klandra Expressen för publicering av det Guldspadevinnande avslöjandet.
Björn Wiman om samma sak.
Johan Lundberg i Axess om Wiman.
Thomas Mattsson uttalar sig i Resumé.
Thomas Mattsson bloggar igen, om tillåtna typsnitt.
Yrsa Stenius anklagar Mattsson för att gå till personangrepp, i Dagens Media, men vägrar uttala sig i sakfrågan.
Journalisten om att Mattsson vägrar ta PO på allvar så länge Stenius sitter kvar.
Mattsson uttalar sig om beslutet i Medievärlden.
Grävande Journalisters inbjudan till Jan Guillou att medverka under Grävseminariet.
Förre PO Pär-Arne Jigenius kritiserar både Guillou och Stenius på Newsmill.
Yrsa Stenius skriver själv om bland annat sina yttranden kring Vilks Muhammedteckningar.
Wiman svarar henne.
Jardenberg om en bransch i sönderfall.
Thomas Mattsson skriver en förhands om debatten med Guillou.
Yrsa Stenius uttalar sig i Resumé och anklagar Björn Wiman för åldersrasism och kvinnoförakt.
Hon passar också på att anklaga Expressen för att skada det pressetiska systemet, nu i Journalisten.
Wiman raljerar vidare i sin blogg.
Mattsson bloggar om debatten med Guillou efteråt, och påar Guillous debattartikel som publicerades på sidan fyra i dagens Expressen.
Peter Wolodarski anser att Yrsa Stenius förverkat sitt förtroende som Allmänhetens Pressombudsman, och här på SSBD har Robert Rosén skrivit att Stenius aldrig borde ha blivit PO.
Mitt i alltihop lyckas Yrsa Stenius beklaga sig över hur hon behandlats av TU i samband med flytten till nya lokaler.

Sista ordet lär inte vara sagt i PO-gate, och härmed lämnar vi sandlådan för denna vecka, och går över till något helt annat – nämligen modebloggare, som förtjänar att tas på allvar:

Det händer en hel del spännande bland svenska startups, och denna vecka är det läge att säga ett stort grattis till Video Plaza, som får 37 miljoner kronor och siktar mot världsherravälde.

Jag har inte hunnit lyssna på Medierna i P1 från igår, men tycker ändå att Johan Lundbergs betraktelse är intressant:

“Anders Mildner, krönikör i SvD, menade att de sociala medier som facebook och twitter innebär att konfliktfylld journalistisk kommer att ersättas av ett mer samtalande och dialogiskt förhållande mellan olika journalistier, detta då vi undviker bråk och konflikter när vi har kolleger från andra tidningar och mediekanaler som vänner på våra facebook- och twitterkonton. Vi tvingas därmed att börja samtala istället för att bråka med våra meningsmotståndare.”

“Ser man det som viktigt att en demokrati rymmer radikalt olikartade arenor – för divergerande åsikter, så har jag svårt att se någon fördel med att alla håller med varandra. Det innebär ju i praktiken att den ståndpunkt som är den för dagen mest populära inte lär vägas upp av andra, radikalt olikartade ståndpunkter. Att ifrågasätta och hävda diametralt motsatta åsikter, är något som inte blott riskerar utan garanterat kommer att uppfattas som problematiskt i en värld där det anses finare att hålla med varandra än att ifrågasätta varandras ståndpunkter.”

Facebook fortsätter växa, i USA har Google passerats som största sajt, och Simon Sundén har grottat ner sig i statistik om Facebook i Sverige. Statistik som talar alldeles utmärkt för sig själv.
Mer Facebook: Förbjud inte Facebook på företagen, Så fick vi 200 nya Facebookfans på 48 h, och Att tvinga anställda att använda Facebook.
Youtube fortsätter också att växa i overkligt hög fart. Nu laddas 24 timmar film upp på Youtube – varje minut.
Enligt uppgift är nu en halv miljon, eller 9 procent av svenskarna mellan 15 och 74 år, med iPhone.
I veckan släpptes också denna tidskriftsapp där du mot betalning kan ladda ner olika svenska magasin som Råd&Rön, Internetworld och CapDesign. (läs också Kristofer Björkman, om iPhoneappar)
Magnus Betnér kommer ut som Twitterambassadör, och ger oss samtidigt tips på hur en sociala mediestrategi kan se ut.
Andreas Ekström går åt andra hållet och skriver om tom luft i Twitterbubblan.

Möjligen har Andreas Ekström och Johan Lundberg i Axess rätt i att det inte är särskilt konstruktivt med allt för mycket ryggkliande och jasägande, men det finns sådant som pekar på motsatsen.
Morris Motorcycles Racing Team är ett sådant exempel. Anders Frick och Fredrik Wass skriver mer om världens första crowdsourcade racingteam.
Fredrik Wass skriver också en väldigt fin bloggpost om varför vi gör det vi gör. Vi som är internetnördar och beroende av sociala medier.

Och när till och med DN Debatt börjat twittra känns det nästan som om Twitter faktiskt blivit av med pladder-och tramsstämpeln.
Det börjar röra på sig också i skolans värld, även om det går väldigt långsamt på många håll. Men det finns lysnade undantag och förebilder – här en skola som börjat blogga.
Utmärkta HD-bloggen Taggat bjuder på en genomgång av olika distanskurser man kan läsa över nätet.
(Läs också Taggats pedagogiska genomgång om privacy på Facebook)

Pelle Sten har sammanfattat en del av nyheterna från SXSW. (Pelle har också skrivit en underbar postning om det fysiska som det nya digitala.) Twitternördar kan fördjupa sig på Readwriteweb eller hos Mashable.

Internet har nominerats till Nobels Fredspris.

Lars Johansson har skrivit bra på hd.se om hysterin kring bröllopet. Nej inte det bröllopet. Utan det mellan Niclas Wahlgren och Laila Bagge. Älskade Dumburk tar kritiken mot Aftonbladet ett steg längre.
Martin Ahlquist på Fokus om valet att inte publicera Vilks rondellhund, och om Ulrika Knutsons krönika om ämnet i samma tidning.

NT och Corren startar en gemensam affärssajt. Världspremiär i april.
Medievärlden bjuder på en genomgång av de externa tjänster de använder på nya sajten.
En spännande ny sajt är denna, Folket Frågar, där frågor får ställas till olika personer, varpå omröstning sker om vilka frågor som ska ställas och därefter publiceras såklart svaren.
Dalarnas tidningar bygger om och skapar en community av sitt Pralinkoncept.

Martin Jönsson skriver bra om Politifact. Jag gissar att det bara är en tidsfråga innan vi ser något liknande i Sverige.
Och apropå politik, Farmor Gun har skrivit en mycket tänkvärd postning där hon ställer frågan om det går att vara både demokratisk och effektiv på samma gång, utifrån läget i Piratpartiet. Tyvärr har jag inte hängt med så bra som jag vill i turerna men har förstått att det går en del höga vågor hos de lila.

En debatt där vågorna gått höga i veckan är den om Alliansens nya logga. De flesta har sågat den rakt av, vissa har gjort det mer kreativt än andra, medan Nikke Lindqvist skriver en sansad och genomarbetad recension av sajten.

Sveriges Radio bygger också nytt. De bjöd in ett gäng personer till en förhandstitt (jag var inbjuden men hade inte möjlighet) och man kan sammanfatta kritiken som att de lyckats bygga en snygg sajt, men har missat chansen att bjuda på nya tjänster och interaktivitet.
Joakim Jardenberg, Miriam Olsson, Micke Zackrisson.
Jardenberg har också skrivit en särskild postning om bytet av namn/domänadress från sr.se till sverigesradio.se.

Personligen har jag tyckt till om Journalistförbundet och Kulturskaparna. Styrelsen för SJF svarade, och Lillemor Strömberg har kommenterat det hela utifrån sitt perspektiv. Också Jerry Silfwer har rasat mot SJF.
Jerry Silfwer har också skrivit en krönika i Dagens Media om att mikrobetalningar är framtiden.

Sist ikväll ger jag er en text om upphovsrätt, signerad Erik Laakso.


22
Nov 09

Veckan som gick – Vecka 47

Mycket Twitter på tapeten den här veckan!

Roligast, men absolut inte viktigast, var det nog när Dagens Media krasst konstaterar att hur “het” du är på Twitter handlar om hur många som följer dig och hur få du följer tillbaka. Många kommenterar och bloggar, men ingen nämnd och ingen glömd. Eller okej – en länk om ett rubrikmysterium.

Twitter som ny arbetsförmedling då? Brit Stakston på JMW sätter upp taggen #nyttjobb och plötsligt ser vi att Twitter för vissa branscher (medie- och webbbranschen i synnerhet) är en kanal som inte kan ignoreras vare sig av jobbsökare eller företag i jakt på talanger.

Brit förklarar ordet hashtag: “En hashtag är det ord man gemensamt väljer att använda i de tweets eller postningar man gör via twitter med prefixet #. Hashtags kan används under en kortare eller längre period. Den gemensamma märkningen av varje inlägg gör det dels lätt att följa alla tweets som görs i realtid dels blir de också sökbara och lätta att hitta även senare. En stor fördel är förstås att man ser allas inlägg, det vill säga även de man inte följer.”

Kanske börjar vi se att Twitter börjar spela roll på allvar för näringsliv, politik och nyhetsmedier? PR-bloggaren Brian Solis konstaterar:

“A recent study revealed 20 percent of tweets published are actually invitations for product information, answers or responses from peers or directly by brand representatives. Now we learn that Twitter users are actively paying attention to brands on the popular information network.”

Fast alla är inte lika sålda på det här med sociala medier, spana in Mats Odells sköna avslutningsreplik i den här IDG-artikeln.

På det ämnet verkar det som om en del verkligen inte vill förstå. Niclas Strandh berättar om en talande händelse i veckan:

“Imorse gjorde sig Tilde de Paula till talesperson för en massa rädda trad.mediemänniskor och försökte dissa Facebook genom att hylla Filip & Fredrik för att de inte fanns där. Förutom att det är en rätt flagrant elitism mot de snart 2,9 miljoner svenskar som skaffat sig konto på sajten så är det ett starkt bevis på att det traditionella medier nu försöker att åter diabolisera sociala medier för att själva kunna behålla makten och tolkningsföreträdet.”

Niclas Strandh (mycket från SSBD-bekantingen denna vecka!) gör även en insats och lyfter fram alla bloggar han hittar i sitt Twitter-följe, håll koll för tips på nya spännande bloggar som du kanske missat?

Markus Welin kommenterar DN-krönikan “Man får vad man betalar för”:

“Jag håller delvis med Lindgren – det finns absolut ingen motsättning mellan journalister och bloggare. Bloggande är enligt mig ett komplement till journalistiken, inte en ersättare till den.”

Varumärkesexperten Micco Grönholm forstätter att tipsa om veckans nyttigaste tweets, intressanta för alla som har ett varumärke att fundera över. Apropå varumärken så har det ju varit blåsigt för Vattenfall också på webben. Och så förstås den märkliga historien kring varumärket The Pirate Bay, här kommenterat av opassande-emma.

Intressant trendspaning via Beta Alfa – 10 crucial consumer trends for 2010. Men frågan är om vi behöver vänta till efter årsskiftet – är vi inte redan där?

Jag tror att vi har pratat klart om smileys för den här gången. Sofia Mirjamsdotter summerar. Annars har temat för Bloggvärldsbloggen varit jämställdhet.

Bloggteamet Viskningar och rop vill bli fler – gärna kvinnor.

Tidningar vs Google? Det blir dråpligt när Nikke Lindqvist leker lite med Googles förslagsmaskin.

Det finns tydligen något som heter Mediernas Beredskapsråd, MSB. Det visste inte jag förrän jag läste det hos Anna Serner. Det är hursomhelst spännande med krisberedskap och kriskommunikation i dessa dagar då den sociala webben förändrar förutsättningarna för proaktivitet, kontroll och tranparens.

Per Torberger argumenterar för att nyhetsmedierna borde bli bättre på att bygga ut sin digitala närvaro. På egen blogg kommenterar Per sedan:

“SSBD skulle ha lyft rejält här under hösten, men publiceringstakten är låg. Jag och övriga skribenter har uppenbarligen mindre tid och eller lust än vi trodde. Det är synd, men kanske en naturlig utveckling att intresset för ämnet sjunker ju fler faktiska lösningar som presenteras (NYT börjar ju ta betalt på nätet 2010, KP började nyligen, till exempel).”

Guillou PO-anmäler Expressen. Är det inte läge att bara låta den här affären bero ett tag? Eller är det en proaktiv motoffensiv för att undergräva framtida drev i samband med utredningsresultat och annat? I vilket fall är han en rubrikernas man, Guillou.

Tv-journalisterna anfaller! Åtminstone på Twitter och Facebook, nya listor och grupper verkar dyka upp dagligen. Sofia Mirjamsdotter tipsar. Apropå tv-folk så ska TV4 nu bli bästa kompisar med Ericsson.

Lasse Bernfalk på Kristianstadsbladet undrar vem som ska ta ansvar för näthatet? Samtidigt tycker jag att den medmänskliga värmen på den sociala webben blir starkare för varje dag. Paradox?

Apropå hat. Vi har förstås alla hört eller läst om alla de tråkiga händelserna kring Vellinge. Vilken effekt har protesterna på webben egentligen haft? Svårt att säga, men kanske ett uppslag för medieforskaren Jesper Strömbäck att titta närmare på? Vi är i alla fall många som är intresserade.

Upphovsrättstänkaren Lawrence Lessig har varit på besök och Mikael Zachrisson rapporterar kärnfullt på VA-bloggen.

Joakim Jardenberg med fler går i taket när Bonnier väljer Episerver. Episerver är ett publiceringssystem som Joakim gör processen kort med här och här. Jag gillar annars ordet twexplosion, en sorts mindre men snabbare motsvarighet till bloggbävning.

Funderar du på att börja blogga eller vill du coacha någon annan att komma i gång? Bara att stjäla med stolthet från Björn Alberts utmärkta slajds. Kom i håg att kredda ordentligt bara!

Till sist: Medborgarrapportering, någon? Läs mer om iReport hos Mashable och spana in klippet nedan.


25
Oct 09

Veckan som gick – Vecka 43

Jan Guillou och KGB – ja, så börjar det här veckobrevet. Thomas Mattsson på Expressen sätter det hela i perspektiv:

“Guillou är ju själv en av Sveriges mest profilerade journalister, tidigare ordförande för Publicistklubben och en IB-avslöjare och tv-programledare som bland annat vunnit ”Stora Journalistpriset”. Han är kontroversiell, men Guillous gärning har otvetydigt spelat en stor roll – han är inte bara vår mest framgångsrika författare, utan också en del av vår nutidshistoria.”

Så visst var det en nyhet “av bästa kvällstidningsmärke“, och framförallt Expressen tände på alla cylindrar. Vad nyhetsmedierna drar på är alldeles uppenbart, men vad tycker och tänker läsarna egentligen? Vi har alla kollektivt lärt känna Guillous offentliga persona och klart är nog att han står sig själv närmare än något lands underrättelsetjänst – må den vara svensk eller rysk.

Som kommunikationsrådgivare lyfter jag då hellre fram Guillous mediehantering som i många stycken är helt rätt – istället för att gömma sig tar han sig an drevet på en gång. Vad hade hänt om han inte adresserat anklagelserna utan istället gömt sig i en vecka? Som kolumnist åt Aftonbladet hade det varit enkelt att enbart tala ut i egen kolumn, men istället gör han klokt i att ge sina pratminus till konkurrenten Expressen som gjorde avslöjandet.

“- Jag var 22 år och trodde att jag skulle avslöja KGB, säger Jan Guillou till Expressen.”

Sympatiskt, ändå. Också Jan Helin hanterar situationen. På sin blogg påpekar han att scoopet kanske ändå inte är så stort som Expressen vill ha det till, men skyndar sig samtidigt att påpeka att Guillou också är “en vän och en medarbetare”. Jan Helin:

“Jag är inte opartisk. Jan Guillou är vår medarbetare och vän. Om jag blir anklagad för att vara partisk i denna fråga har jag inga problem med att omedelbart erkänna. Jag är partisk vad gäller alla medarbetare på Aftonbladet. Aftonbladet är inte ett lag byggt på neutralitet och känslokyla. Vi kan inte neutralt och fritt från känslor granska våra egna.”

Så, vad vi har bevittnat denna vecka är en formidabel uppvisning i mediehantering från Jan Guillou och våra bägge kvällstidningar. Den frågan som försiktigt hänger kvar är huruvida det hade gått lika väl för en okänd journalist som ertappats med uppdrag åt KGB?

Något som inte fick lika stort genomslag är Simon Sundéns (även om Expressen agerade föredömligt på kritiken) och Nikke Lindqvists senaste avslöjanden om webbtidningarnas länkförsäljningar. Varför? Antagligen är köpta länkar och Google-rankingar fortfarande för komplex materia för många journalister att rapportera vidare om.

Om någon journalist skulle välja att fördjupa sig i SEO-frågor av det här slaget så har jag en känsla av att det i den här gråzonsvärlden finns mängder med scoop att gräva fram.

Generellt kan det vara en stor och viktig demokratisk frågeställning – är journalistkåren kunnig nog för att kunna rapportera om det som sker runt omkring oss? Läs Farmorgun i Norrtälje som problemformulerar.

Är Twitter bara pladder? Kanske är det mer komplext än så, för det som är pladder för den en kan var hårdvaluta för en annan. Exemplet med Computer Sweden-journalisten Marcus Jerräng är obligatorisk läsning. Och om det finns nyheter och business intelligence att inhämta från de sociala arenorna, visst torde detta angå framtidens journalister?

På ämnet skriver min vän och medredaktör Sofia Mirjamsdotter kanske veckans måsteläsning för våra svenska politiker som undrar varför deras kampanjande i de sociala medierna inte tar den fart de önskar:

“I de sociala medierna måste man också lyssna på andra, inte bara tala själv. Den som vill få ut ett budskap på Twitter kan lyckas väldigt väl med det, men inte om personen ignorerar tilltal. Det funkar lika dåligt på nätet som ansikte mot ansikte. Mona Sahlin vill få ut sitt budskap. Utan intresse av att kommunicera, utan intresse av att veta vad andra tycker och tänker, utan att bemöta kritik. Det är inte så internet fungerar. På internet delar vi. Inte bara musikfiler, utan också idéer och kunskap. Ibland delas recept.”

Per Torberger tillägger:

“På Twitter – och andra sociala plattformar – har du inte 140 tecken: du har dagar, månader och år.”

På det temat: Om du undrar över vilka kloka människor som finns att följa på Twitter, håll koll på Micco Grönholms veckorekommendationer.

Ica-Jerry drar fram som en virvelvind i medierna – gamla som nya. Vi gillar reklamen – men gillar vi Ica bättre för det? Eller är det så att vi snarast ser dem som duktiga reklamköpare? Och att vi överhuvudtaget reagerar – pekar inte det på en förhärskande normativitet som inte är så lite skrämmande?

Ett axplock av tyckare: Pixlad verklighet, Jessica Steje, Heja Abbe, Sören Olsson, Masarinmamman, Föräldrakraft, Riksförbundet FUB.

Gratisjobb, förresten? Nej tack. Själv skriver jag nog vidare här ändå på SSBD ett tag till i alla fall.

En viktig poäng med det faktum att ett nytt medielandskap växt fram är att det “gamla” medielandskapet också förändras. Det är en poäng som ofta missas. Läs därför Jan Gradvalls krönika om hur publiken recenserar (crowdsourcar en upplevelse kollektivt) inte bara av i det här fallet Fleetwood Mac på Globen – utan även recensenterna själva.

Skriver du en uppsats? Varför inte göra arbetsprocessen publik, som Niklas Olsson?

Ska jag skriva något om Sveridemokraterna, kanske? Jag borde väl göra det. Ni vet alla vad som hände: Aftonbladet publicerar en debattartikel av Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ledare. Mediekarusellen drar i gång; Jan Helin själv kommenterar och Ulf Nilson gör tummen upp, DN går emot och SvD resonerar lite försiktigt. Expressen håller inte alls med. Polisanmälan är gjord. Och Jimmie Åkesson talar ut på Newsmill.

Väldigt mycket metadebatt, kan jag tycka. Missförstå mig inte, utgivarskapet är alltid viktigt att debattera. Men ändå. Det faktum att främlingsfientlighet existerar är väl det egentliga problemet, inte huruvida de stora mediehusen ska ta fram den våta filten eller ej? Sydsvenskans Niklas Orenius twittrade i alla fall från Sverigedemokraternas årliga kongresss.

Vän av ordning undrar även hur valrörelsens “exotiska” mediesekunder kommer att fördelas mellan Sverigedemokraterna och Piratpartiet. I kampen om medieutrymmet står det onekligen 1-0 till Sverigedemokraterna ännu så länge – kommer det att påverka valutgången på sikt?

Filter går bra och vinner priser. Läste mitt första nummer här i veckan, riktigt gedigen journalistik. Vore intressant med en kommentar om hur redaktionsledningen ser på webbens roll.

Och så var det ju den där bröstgrejen. Ibland glider saker och ting igenom redaktörernas finmaskiga fångstnät, men att sudda ut dem? Är inte det lite väl… ängsligt? En kvinna i bikini måste vi väl tåla även om forumet inte var det rätta? Låt oss istället se det som ett kul inslag till tv-kanalens årskrönika.

På temat svåranalyserat så läste jag pappersutgåvan av Journalisten här i veckan. För mig som inte är journalist – oj, vad tydligt klyftan mellan webb och papper framgår! Det är verkligen hela skalan från att riva väggar mellan redaktion och annonsavdelning till att helt ignorera webben.

Phew! Jag kommenterar inte detta vidare, utan överlåter det åt mer insatta skribenter att diskutera här på SSBD och på andra plattformar här framöver.

Mindparks 100-lista rullar vidare och jag rekommenderar Sandra Jakobs postning om GeekGirl Meetup – en spännande koncentration av inflytelserika och handlingskraftiga kvinnor. På temat geek-träffar så har även Annika Lidnes återkommande konferens Disruptive Media skapat stort genomslag på den sociala webben:

Hänger redaktionerna med i frågor om realtidswebben och att vi snart kanske kommer få se att de allra mest inflytelserika användarna flyttar hela sina ackumulerade identiteter på egna kontrollerade servrar? Hightech jag vet, men väl värt för webbredaktioner och utvecklingsavdelningar att hålla ett öga på.

Veckans tips: Lyssna in på WNYC Radiolabs radioshower. Örongodis.