Posts Tagged: Iphone


21
Nov 10

Veckan som gick – vecka 46

Inleder den här veckorapporten där förra veckan slutade – med Mona Sahlins avgång.
Staffan Dopping har skrivit om hur radion halkat efter och det var tidningarnas webbteve som dominerade den snabba rapporteringen. Thomas Mattsson har också bloggat om rapporteringen från Expressen, och konstaterar senare att det slogs rekord, vilket dock hade mer med Henemark än med Sahlin att göra. Expressen som liksom många andra skaffat iPhone till alla medarbetare.

Sveriges Radio har annars varit omtalade, dels på grund av Journalistik 3.0 – den interaktiva bok som Mats Svegfors och Cilla Benkö presenterade i veckan, och dels för att de utsågs till Sveriges bästa mediesajt, och Sveriges andra bästa sajt totalt, när Internet World presenterade sin 100-lista. Vann gjorde Halens.
DN.se blev bästa tidningssajt, och SVT blev bästa tevesajt. Heja Public Service!
Magnus Höij skriver en första summering efter festligheterna. Och för den vill ge sig iväg på en liten nostalgitripp – här om första vinnaren 1997.

Jag har tyvärr haft så fullt upp i veckan att jag inte hade möjlighet att närvara när Journalistik 3.0 lanserades i radiohuset, ej heller har jag hunnit läsa alla texter som skrivits på temat, men jag har läst Malin Cronas “Om man biter sig själv i svansen tillräckligt länge ömsar ormen skinn”. Måsteläsning! Håll också gärna koll på Lasse Edfast som skriver inifrån radiohuset i Göteborg, och Anna Loverus.
Farmor Gun har också skrivit bra utifrån sin roll helt utanför mediehusen.

Under veckan har dessutom konferensen SIME gått av stapeln.
Cassandra Mattsson har skrivit en bra sammanfattning. Mest uppmärksammat blev det faktum att juryn för SIME Awards består av arton personer varav 0 kvinnor. Pinsamt är bara förnamnet. Inte minst sedan det kommit till min kännedom att Annika Lidne redan förra året påpekade det hela och gav arrangörerna en lista på tänkbara kvinnor. Något som Micke Kazarnowicz också tagit fasta på och lyckades komma på sju kvinnor på fem minuter.
Vad de arton männen i juryn kom fram till? Samma som ifjol, då de utsåg Spotify till vinnare.

Axel Andén skriver om vikten av att inte lita blint på de besked man får från myndigheter och i det här fallet polisen. Fortsätt ligga på, fortsätt fråga, tills alla frågetecken är uträtade.

Facebook presenterade i veckan sin nya mejlfunktion. Här fem skäl till varför det inte kommer att slå ut andra eposttjänster. Niclas Strandh skriver utförligt om de nya funktionerna. Hos Skiften hittar jag två läsvärda texter, Inlåst på Facebook? och Facebooks potentiella konkurrens. Emanuel Karlsten skriver om epost-döden, säkerhetsexperter varnar för säkerhetsproblem. Google jobbar hårt för att inte tappa för mycket mark mot Facebook.
Facebook som för övrigt nyligen värderats till 282 miljarder kronor.
Facebook är förresten ingen social innovation, enligt Stefana Broadbent. Detta trots att hälften av den halva miljarden människor som finns på Facebook loggar in varenda dag.
Självklarheter kan tyckas, att lojaliteten till arbetsgivaren gäller naturligtvis också på internet. (kanske relaterat – om landsting och nya media)
Och apropå relationen till arbetsgivaren – här en blogg som behandlar relationen till potentiella arbetsgivare. Jag tror i och för sig på öppenhet och transparens, men tror att bloggaren i det här fallet förlorar mer än han vinner på att publicera alla nejtackmejl i bloggen. Vore jag han skulle jag istället använda bloggen för att visa vad jag kan och marknadsföra min kompetens.
Johan Staël von Holstein hävdar att den ryska maffian äger tio procent av Facebook och rasar mot deras ägande och kontroll över användarna samtidigt som han lanserar Mycube Vault.

Isabella Löwengrip aka Blondinbella hävdar bestämt att Twitter är för gamla gubbar, men jag ser allt oftare tendenser att det håller på att förändras. En intressant fråga är om yngre är bättre än äldre på sociala medier. Jag tror att yngre framförallt har ett annat förhållningssätt och inte tänker på eller använder begrepp som internet eller sociala medier. De är bara delar av en verklighet och de reflekterar inte ständigt över hur de använder medierna. Men att Facebook är en plats för medelålders Farmvillespelande damer, och att Twitter domineras av webbintresserade yrkesverksamma män och kvinnor, det utesluter inte att de yngre när de växer upp kommer att behärska kanalerna utan att använda uttrycket som sociala medier.
Nu släpper förresten Twitter ett analysverktyg som jag tror kommer att förenkla inte minst för alla dem som vill räkna på värdet av en tweet.
I Sverige har Carl Bildt börjat twittra på allvar.
Detta tål att upprepas – varför Twitter är bra och viktigt för mediaföretagen.
Den här sammanställningen tycker jag talar väldigt bra för sig själv. Twitter när det är som bäst.

Till veckan är äntligen dags – iPad släpps i Sverige, lagom till julhandeln. Samtidigt lanserar både Expressen och Svenska Dagbladet iPadappar. Thord Daniel Hedengren framför relevant kritik till SvD. Olle Lidbom recenserar Expressenappen här. Själv äger jag ingen iPad, och det här inlägget av Joakim Jardenberg fick mig att helt sluta sukta efter en. Också när jag läser kommentarerna inser jag att de främsta användningsområdena för iPad inte är dem jag har störst behov av. Då jag är en dålig radio/podcastlyssnare gör det mig ingenting att jag då missar möjligheten att få The Economist läst för mig i iPaden.

Mer läsvärt den gångna veckan:
Gäller datalagriningsdirektivet redan? Måsteläsning för alla journalister och mediechefer, signerad Kjell Häglund.
Anonymt näthat.
Hur många skribenter krävs för att skriva en artikel? Rolig läsarfråga till Expressen.
Linderborgs trygga famn. Om Aftonbladets Bonniergranskning, signerat Jonathan Leman.
Internet förändrar inte mediemakten. Anders Mildner har intervjuat Johan Ehrenberg.
Sanningen bakom laserturken. Journalistik, yes!
Suddig gräns mellan jobb och privatliv. Fredrik Wass lägger ut texten och gör det som vanligt bra.
80-talstema: 1983. Verkligen off topic, men Anders Mildner skriver så löjligt bra, denna gång om musik.
Diktatorreklam godkänd.
Barnrum har blivit ett sätt att leva. Den kanske bästa parodin på DN-artikeln om vindsvåningen.
Kan jag tubba dig att läsa det här? Bra puff för bra blogg som vill inspirera oss att återuppväcka gamla ord.
Afrikanskt mediehus med framtiden för sig. Anna Lindberg har varit i Kenya och ger oss en spännande inblick i en del av världen som vi sällan pratar om i mediasammanhang.

Så lite branschnytt:
Barometern ger ut sex nya lokaltidningar.
City Skåne startar nya editioner.
DN anlitar Doberman för att bygga om sajten.
Svenskans förlust förra året inte så stor som man först trodde.
Vinnarna i Stampen Media Challenge Nova Forum. Men varför sikte på 2020 och inte exempelvis 2012?
Radioapan lanserar ny sajt.
DN jagar Sveriges bästa politikreporter.
Tidningen Ångermanland och Allehanda.se startar realtidsgräv.
Mediebarn.se – en sajt för vuxna om barns medievanor.
TV4 söker ny tittarombudsman.
Frilansjournalisten Lars Pekka har polisanmälts för förtal, av en politiker.
Prisregn över Svenska Dagbladet.
Svenska reklammarknaden starkast i Norden.

Julian Assange har så slutligen häktats i sin frånvaro, misstänkt för bland annat våldtäkt. Det här är väldigt märkligt. Åklagaren Marianne Ny säger att “Bakgrunden är att han måste förhöras i utredningen och att han inte kunnat anträffas för att genomföra dessa förhör”, något som låter otroligt med tanke på att Julian Assange då han fortfarande vistades i Sverige själv uttryckte förvåning och besvikelse för att han ej förhörts eller kontaktats. Assange har överklagat häktningsbeslutet. Här finns en bra rekapitulering av soppan kring Assange.

Och så blev det slutligen som väntat grönt ljus för datalagringsdirektivet. HAX skriver kort och kärnfullt.

Det är förbryllande att medierna inte uppmärksammar och ifrågasätter hoten mot det fria nätet mer kraftfullt, samtidigt som jag själv tar på mig en del av skulden. Jag har inte gjort mycket för att lyfta de stora frågorna.
På temat läsvärt är Oscar Swartz, Ravenna och Falkvinge/Troberg. Jag är skyldig alla nätaktivister ett stort tack för att ni inte ger upp och fortsätter driva frågorna, men jag är fortfarande besviken på att Piratpartiet inte lyckats ge en tillräckligt seriös bild av sig själva och därmed själva bidragit till att flytta fokus från allvaret.
Symptomatiskt kanske att FRA-hjälten Camilla Lindberg skiljer sig från sitt parti.

Avslutningsvis några helt andra notiser:
Prins William har förlovat sig, något som orsakade massiva reaktioner på nätet.
Bloggaren Kissie möttes av en hel flock äggkastare när hon kom till Västerås.
Robert Birming lanserar en helt ny tjänst som ska hjälpa bloggare att hjälpa varandra att få fler läsare. Snurra.se.
Johnossi släpper album med serietidning, även i iPad.
After work på onsdag, där Nikke Lindqvist berättar allt om Sverigedemokraterna.de.
Klarar du JMG:s antagningsprov?
Slutligen kan jag inte låta bli att länka till det här, även om det upprör jantefascisterna. Mymlaneffekten.


Flattr this


21
Mar 10

Veckan som gick – vecka 11

Jag inleder denna veckosammanfattning med att gratulera alla vinnare av Guldspaden som delades ut igår kväll.

I klassen webb vann SvD.se, för sitt öppna gräv om kommunala biståndspengar.

Lite extra grattis till Mikael Ölander och Mikael Hylin, Expressen, vars nominering så passande ifrågasattes av huvudpersonen själv, Jan Guillou bara ett par dagar innan utdelningen. Föreningen Grävande journalister svarade på kritiken med att bjuda in Guillou som tackade ja och debatterade med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson under fredagen.

För dig som inte hängt med i turerna kring Guillou, Expressen och PO Yrsa Stenius i veckan kommer här ett gäng länkar:
Thomas Mattsson om POs rekommendation att klandra Expressen för publicering av det Guldspadevinnande avslöjandet.
Björn Wiman om samma sak.
Johan Lundberg i Axess om Wiman.
Thomas Mattsson uttalar sig i Resumé.
Thomas Mattsson bloggar igen, om tillåtna typsnitt.
Yrsa Stenius anklagar Mattsson för att gå till personangrepp, i Dagens Media, men vägrar uttala sig i sakfrågan.
Journalisten om att Mattsson vägrar ta PO på allvar så länge Stenius sitter kvar.
Mattsson uttalar sig om beslutet i Medievärlden.
Grävande Journalisters inbjudan till Jan Guillou att medverka under Grävseminariet.
Förre PO Pär-Arne Jigenius kritiserar både Guillou och Stenius på Newsmill.
Yrsa Stenius skriver själv om bland annat sina yttranden kring Vilks Muhammedteckningar.
Wiman svarar henne.
Jardenberg om en bransch i sönderfall.
Thomas Mattsson skriver en förhands om debatten med Guillou.
Yrsa Stenius uttalar sig i Resumé och anklagar Björn Wiman för åldersrasism och kvinnoförakt.
Hon passar också på att anklaga Expressen för att skada det pressetiska systemet, nu i Journalisten.
Wiman raljerar vidare i sin blogg.
Mattsson bloggar om debatten med Guillou efteråt, och påar Guillous debattartikel som publicerades på sidan fyra i dagens Expressen.
Peter Wolodarski anser att Yrsa Stenius förverkat sitt förtroende som Allmänhetens Pressombudsman, och här på SSBD har Robert Rosén skrivit att Stenius aldrig borde ha blivit PO.
Mitt i alltihop lyckas Yrsa Stenius beklaga sig över hur hon behandlats av TU i samband med flytten till nya lokaler.

Sista ordet lär inte vara sagt i PO-gate, och härmed lämnar vi sandlådan för denna vecka, och går över till något helt annat – nämligen modebloggare, som förtjänar att tas på allvar:

Det händer en hel del spännande bland svenska startups, och denna vecka är det läge att säga ett stort grattis till Video Plaza, som får 37 miljoner kronor och siktar mot världsherravälde.

Jag har inte hunnit lyssna på Medierna i P1 från igår, men tycker ändå att Johan Lundbergs betraktelse är intressant:

“Anders Mildner, krönikör i SvD, menade att de sociala medier som facebook och twitter innebär att konfliktfylld journalistisk kommer att ersättas av ett mer samtalande och dialogiskt förhållande mellan olika journalistier, detta då vi undviker bråk och konflikter när vi har kolleger från andra tidningar och mediekanaler som vänner på våra facebook- och twitterkonton. Vi tvingas därmed att börja samtala istället för att bråka med våra meningsmotståndare.”

“Ser man det som viktigt att en demokrati rymmer radikalt olikartade arenor – för divergerande åsikter, så har jag svårt att se någon fördel med att alla håller med varandra. Det innebär ju i praktiken att den ståndpunkt som är den för dagen mest populära inte lär vägas upp av andra, radikalt olikartade ståndpunkter. Att ifrågasätta och hävda diametralt motsatta åsikter, är något som inte blott riskerar utan garanterat kommer att uppfattas som problematiskt i en värld där det anses finare att hålla med varandra än att ifrågasätta varandras ståndpunkter.”

Facebook fortsätter växa, i USA har Google passerats som största sajt, och Simon Sundén har grottat ner sig i statistik om Facebook i Sverige. Statistik som talar alldeles utmärkt för sig själv.
Mer Facebook: Förbjud inte Facebook på företagen, Så fick vi 200 nya Facebookfans på 48 h, och Att tvinga anställda att använda Facebook.
Youtube fortsätter också att växa i overkligt hög fart. Nu laddas 24 timmar film upp på Youtube – varje minut.
Enligt uppgift är nu en halv miljon, eller 9 procent av svenskarna mellan 15 och 74 år, med iPhone.
I veckan släpptes också denna tidskriftsapp där du mot betalning kan ladda ner olika svenska magasin som Råd&Rön, Internetworld och CapDesign. (läs också Kristofer Björkman, om iPhoneappar)
Magnus Betnér kommer ut som Twitterambassadör, och ger oss samtidigt tips på hur en sociala mediestrategi kan se ut.
Andreas Ekström går åt andra hållet och skriver om tom luft i Twitterbubblan.

Möjligen har Andreas Ekström och Johan Lundberg i Axess rätt i att det inte är särskilt konstruktivt med allt för mycket ryggkliande och jasägande, men det finns sådant som pekar på motsatsen.
Morris Motorcycles Racing Team är ett sådant exempel. Anders Frick och Fredrik Wass skriver mer om världens första crowdsourcade racingteam.
Fredrik Wass skriver också en väldigt fin bloggpost om varför vi gör det vi gör. Vi som är internetnördar och beroende av sociala medier.

Och när till och med DN Debatt börjat twittra känns det nästan som om Twitter faktiskt blivit av med pladder-och tramsstämpeln.
Det börjar röra på sig också i skolans värld, även om det går väldigt långsamt på många håll. Men det finns lysnade undantag och förebilder – här en skola som börjat blogga.
Utmärkta HD-bloggen Taggat bjuder på en genomgång av olika distanskurser man kan läsa över nätet.
(Läs också Taggats pedagogiska genomgång om privacy på Facebook)

Pelle Sten har sammanfattat en del av nyheterna från SXSW. (Pelle har också skrivit en underbar postning om det fysiska som det nya digitala.) Twitternördar kan fördjupa sig på Readwriteweb eller hos Mashable.

Internet har nominerats till Nobels Fredspris.

Lars Johansson har skrivit bra på hd.se om hysterin kring bröllopet. Nej inte det bröllopet. Utan det mellan Niclas Wahlgren och Laila Bagge. Älskade Dumburk tar kritiken mot Aftonbladet ett steg längre.
Martin Ahlquist på Fokus om valet att inte publicera Vilks rondellhund, och om Ulrika Knutsons krönika om ämnet i samma tidning.

NT och Corren startar en gemensam affärssajt. Världspremiär i april.
Medievärlden bjuder på en genomgång av de externa tjänster de använder på nya sajten.
En spännande ny sajt är denna, Folket Frågar, där frågor får ställas till olika personer, varpå omröstning sker om vilka frågor som ska ställas och därefter publiceras såklart svaren.
Dalarnas tidningar bygger om och skapar en community av sitt Pralinkoncept.

Martin Jönsson skriver bra om Politifact. Jag gissar att det bara är en tidsfråga innan vi ser något liknande i Sverige.
Och apropå politik, Farmor Gun har skrivit en mycket tänkvärd postning där hon ställer frågan om det går att vara både demokratisk och effektiv på samma gång, utifrån läget i Piratpartiet. Tyvärr har jag inte hängt med så bra som jag vill i turerna men har förstått att det går en del höga vågor hos de lila.

En debatt där vågorna gått höga i veckan är den om Alliansens nya logga. De flesta har sågat den rakt av, vissa har gjort det mer kreativt än andra, medan Nikke Lindqvist skriver en sansad och genomarbetad recension av sajten.

Sveriges Radio bygger också nytt. De bjöd in ett gäng personer till en förhandstitt (jag var inbjuden men hade inte möjlighet) och man kan sammanfatta kritiken som att de lyckats bygga en snygg sajt, men har missat chansen att bjuda på nya tjänster och interaktivitet.
Joakim Jardenberg, Miriam Olsson, Micke Zackrisson.
Jardenberg har också skrivit en särskild postning om bytet av namn/domänadress från sr.se till sverigesradio.se.

Personligen har jag tyckt till om Journalistförbundet och Kulturskaparna. Styrelsen för SJF svarade, och Lillemor Strömberg har kommenterat det hela utifrån sitt perspektiv. Också Jerry Silfwer har rasat mot SJF.
Jerry Silfwer har också skrivit en krönika i Dagens Media om att mikrobetalningar är framtiden.

Sist ikväll ger jag er en text om upphovsrätt, signerad Erik Laakso.


25
Jan 10

Veckan som gick – vecka 3

Ännu en vecka är till ända, och jag ska göra ett försök att sammanfatta. Eftersom jag inte skrivit något veckobrev sedan före jul kan det tänkas att det slinker med en del som är äldre än en vecka, saker som jag fortfarande tycker är relevanta.

Det är svårt att skriva något utan att nämna Haiti. Jordbävningskatastrofen som fått ofattbara konsekvenser för miljontals människor. Kvällstidningarna har drivit på insamlingar för offren, Aftonbladet drog igång kampanjen “Jobba en timme för Haiti“, Expressen tog en krona extra för tidningen på torsdagen, och skänkte också en krona per sålt ex till Röda Korset. Båda kampanjer ska ha varit lyckade och Helin tackar i sin blogg där han också poängterar vilket effektivt verktyg journalistik kan vara för att faktiskt göra skillnad.
På Helsingborgs Dagblad ställer journalistklubben in sin fest och skänker istället pengarna till Haiti. De uppmanar andra klubbar att göra likadant. Rättelse: På Helsingborgs Dagblad skänker man pengarna till en planerad personalfest till Haiti och uppmanar andra tidningar att göra detsamma.
Annars har diskussionen kring de starka bilder som kablas ut från katastrofen varit stundvis hetsig.
En annan debatt har varit den om det är för många journalister på Haiti. MarieLouise Samuelsson skrev en häpnadsväckande artikel i Expressen, Martin Jönsson kommenterar den här. Han har också skrivit denna utmärkta text om journalisternas roll. Clas Svahn skriver på DN:s redaktionsblogg.

Apropå Haiti och diverse insamlingar har frågan om falska Facebookgrupper aktualiserats, i och med den grupp som lovade två kronor per medlem till offren i Haiti, men som senare bytte namn och propagerade för nekrofili.
200 000 svenskar hann bli medlemmar i gruppen innan bluffen var ett faktum, och detta trots att många flaggat för att gruppen inte var trovärdig.
Jag har uttalat mig i Sydsvenskan om välgörenhet på nätet och bluffgruppen, men jag har inte hittat artikeln på nätet. Artikeln publicerades i söndagens papperstidning.

Facebook diskuteras på bred front, inte bara i samband med Haitiinsamlingar. Ett uppmärksammat fall i veckan är Mats som inte fick fortsätta jobba på en förskola sedan några föräldrar kollat upp honom på Facebook och reagerat på mössan han bar. Min personliga uppfattning om fallet har jag skrivit om i min andra blogg, och den andra aspekten – om det är farligt att finnas att finnas på Facebook och vad som egentligen är lämpligt att dela med sig av har jag uttalat mig om i Sydsvenskan.
Carl Johan Engvall på Ystads Allenhanda skriver mer om Facebook och hur man kan skydda de uppgifter man publicerar där.
Lisa Bjerre skriver i Journalisten om vikten av att vara närvarande på Facebook.
Markus Welin skriver om vikten av att ägna sig åt källkritik i sociala medier.

Den stora branschsnackisen har annars utan tvekan varit New York Times officiella beslut att ta betalt för innehåll på nätet. Här en del samlade twitterreaktioner som kom direkt efter att New York Times gått ut med nyheten.
Mikael Zackrisson ifrågasätter modellen att ta betalt endast av de trogna besökarna, och Joakim Jardenberg är inne på samma linje, medan Olle Lidbom verkar försiktigt optimistisk, eller i varje fall inte någon motståndare till betalmodellen. Stora Ord ifrågasätter kritikerna och undrar varför det är så fult att ta betalt. Jag är mer inne på Martin Jönssons linje. Det man betalar för om man idag prenumererar på en morgontidning är framförallt tryck och distribution. Paketeringen. Journalistiken är främst annonsfinansierad. Läser man nyheter på nätet har man redan betalat för det en gång, genom inköp av dator och räkningarna för bredbandet. Att många betalar en hel del för den utrustning som krävs för att komma ut på internet tror jag är en ganska viktig förklaring att de sedan förväntar sig att innehållet ska vara gratis.

Det pratas en hel del om Dagens Nyheter. En som pratar lite mer än andra, eller i varje fall har dedikerat en hel blogg åt Älskade DN är Paula Hammerskog.
Läs också det här viktiga inlägget på Mindpark:

“Jag har haft DN i alla år. Troget har den rasslat in i brevlådan, så troget att de dagar den inte kommit har känts förunderligt tomma.
Jag har haft Svenskan också, Stockholmstidningen när den fanns, då och då kompletterad med någon lokaltidning. Men alltid DN. Så visst är det sorgligt när man vaknar en morgon och märker att DN inte längre är. Den finns, men den ÄR inte längre, den var. Och en varande tidning vill jag inte längre ha kvar. Nu säger jag upp min DN.
Jag kommer att sakna Benke och Croneman. De kommer jag antagligen att tjuvläsa på nätet eller hemma hos någon granne. De står sig även att läsa några dagar senare – om de får vara kvar på DN. Vilket inte alls är så säkert.
Det började med att DN fick en ny chefredaktör, Gunilla Herlitz, som plötsligt bestämde att alla journalister skulle söka om sina jobb. Kanske var det ett piggt grepp, kanske bara ett piggt skamgrepp för att sätta skräck i personalen och visa vem som bestämmer.
Sedan försvann den dagliga Sudokun två gånger. Det är som om en vän som alltid bjudit på kaffe plötsligt skulle säga till dig att nu får du grönt te från Tibet istället, det är bra för dig. Man blir liksom besviken. Kaffet behövs, magen är inställd på det.”

Axel Andén på Medievärlden har gjort en sammanställning av utvecklingen på tidningen sedan Herlitz tog över chefsskapet. Senaste nytt är att DN kommer att begränsa antalet artiklar från papperstidningen till webben till ungefär 15 i veckan. Här kan du se och höra Gunilla Herlitz själv berätta om tidningen utveckling, och här kan du läsa en intervju med henne.
Dagens Nyheter har också beslutat att dra ner på utrikesbevakningen genom att säga upp avtalen med sina stringers. Henrik Alexandersson kommenterar.
Johan Lundberg på Axess skriver några rader om DN och Linda Leopoldhistorien.

Medievärlden ska bygga ny sajt – igen. Förra året lanserade de ny sajt, som måste berömmas för att vara mycket innovativ och en kavalkad i widgets, realtid och sociala funktioner, men i ärlighetens namn kanske inte den tydligaste och mest användarvänliga.

Gävle får en ny gratistidning.
Och i Journalisten finns intressant läsning om gratistidningar och fördomar mot dem.

Och så lite svarta siffrordagspressens marknadsandelar har sjunkit från 60 till 20 procent på 20 år. Det är siffror som är väldigt svåra att blunda för, även för den mest inbitne papperskramaren.
Läs mer hos Medievärlden.
Sydsvenskan går med brakförlust igen, men tror på 2010.
Tidigare populära communityn Playahead läggs ner. Jonas Leijonhufvud ger Facebook skulden.

Niklas Svensson återvänder till brottsplatsen och lämnar TV4 för Expressen. Thomas Mattson bloggar såklart.
Niklas har förutom att vara reporter också drivit Politikerbloggen, vars nye chefredaktör blir Anders Pihlblad.

På Feber hittade jag några intressanta siffror om svenskarnas webbtevetittande. Vi tittar tydligen mer än både amerikaner och britter. Och webbteve ser ut att vara en vinnare också om man jämför med övriga sajter.
Och apropå webb och teve – svenska Bambuser har tecknat avtal med finska YLE. Precis som Emanuel undrar jag vad det är YLE betalar för, vad får de som inte en vanlig gratisanvändare har tillgång till?
Bambuser har också tilldelats popkulturbloggen Weird Sciences tevepris Raketen 2009. Grattis!
Läs också det här om livesänd webbteve.

Carl Bildt skrev i veckan på Brännpunkt i SvD om friheten på nätet som måste försvaras. Oscar Swartz dissekerar texten fullständigt. Piratpartiets ledare Rick Falkvinge är föga förvånande mycket kritisk, och Henrik Alexandersson fattar sig kort och koncist.

När vi ändå är inne på politik – Expressen anlitar politiska bloggare inför valrörelsen, och vi lär få se mer av den varan.
Kent Persson är en av de mer etablerade moderatbloggarna, och han har skrivit bra om gränsen mellan det personliga och det privata.

Peter Rosdahl har skrivit läsvärt – Hur skulle tidningarnas webbplatser se ut om de var anpassade efter bara mig? Jardenberg kommenterar.
Mikael Zackrisson trendspanar och ger oss 17 trender 2010. Några smakprov:

“1. Geotaggning
När vi nu kommit på att det kan vara roligt att checka in på olika ställen, samla poäng och berätta om det för världen så kommer det bara bli mer och mer. Gowalla är på väg att bli internetvinterns motsvarighet till sommarens schlagerplågor, Foursquare är ännu lite nördigare, och inom kort kommer fler utmanare. Visst vill vi leka med våra mobiler, tävla med kollegor och kompisar.

2. Etikdiskussioner.
Larm om bloggbluffar. Köpta blogginlägg och tweets. Resumes artiklar om betalda tweets och kändisbloggarna som fått gratis barnsjukvård är bara början. Etikdiskussionerna oberoende, annonser och dold sponsring kommer eskalera under 2010. Många fler kändisar än Pernilla Wahlgren och systrarna Graaf åker dit på detta. Men samtidigt vill vi fortfarande läsa om kändisarnas privatliv på bloggarna. Och vi värderar fortfarande de beroende experternas blogginlägg högre än oinsatta allmänreportrars traditionella nyhetsartiklar.

3. Apples läsplatta skakar om
Apple läsplatta slår världen med häpnad, men säljframgångarna uteblir. Brist på riktigt attraktivt innehåll är det största skälet, framför allt har Apple svårt att attrahera den klassiska underhållningsindustrin. Läsplattan blir ändock ett avstamp för en ny typ av enkla, snabbstartade datorer, oftast tangentbordslösa, där programmen har ersatt av applikationer, “appar”, och där data ligger lagrade i det berömda molnet ute på webben.
Det mest kända är Google Chrome som kommer i slutet av 2010 och ger Windows och MacOS rejäl konkurrens, men även uppstickare som Jolicloud och Hyperspace kan mycket väl ge sig in i matchen.”

Fredrik Wass har i samband med nyåret gjort en rad intervjuer med personer han tycker är bra. De har handlat om mediebranschen, internet och framtiden. Här har han sammanfattat med de bästa citaten.

Upphovsrätt i sociala medier är en annan fråga som säkert kommer att diskuteras också i år.
Först tipsar Per Åström om Creative Commons – och jag har förstått att väldigt många fortfarande inte känner till hur enkelt det är, så läs hans text.
Det har i veckan också pratats en hel del om huruvida en bild från Flickr är att räkna som en länk eller publicering.
Och apropå publicering i sociala medier och ansvarsfrågan – Daniel Sandström är numera också ansvarig utgivare för Twitterkanalerna @Sydsvenskan, @SydsvenskanRSS och @Sydsvenskankult. Något som dock inte har någon juridisk betydelse.
Oavsett juridiken – Sydsvenskan är en dagstidning som är föredömliga när det gäller just användandet av Twitter, jag rekommenderar er att följa dem alla.
Det sägs att Twitter tappar mark, och tidigare i veckan skrevs braskande rubriker om hur få svenskar som använder Twitter.
Själv är jag övertygad om att Twitter kommer att överleva ett tag till, och jag har inte märkt av något nedåtgående i mitt eget flöde. Däremot är jag liksom Anders Lundin förvånad över påståendet att de flesta svenska twittrarna skulle vara melan 15 och 25 år.
Kullin har också skrivit, och ger oss mer statistik.
Veckans mest omtalade twittrare måste ha varit Bill Gates, som redan efter några timmar på Twitter hade över 100.000 followers.

Västerbottens Folkblad vänder på steken. I julas lät de sin bloggare Underbara Clara ge ut en jultidning på papper, och nu ska hon göra till att börja med tre nummer till av papperstidningen.

Svenskan delar ut iPhones till sina anställda, och tipsar här om bra appar för journalister.

Det händer grejer på Aftonbladet också.
Förra veckans slogs besöksrekord med makalösa över fem miljoner besökare. Också SvD.se slog besöksrekord. De nya siffrorna säger inte bara något om de specifika sajterna som det går bra för trafikmässigt, det säger en hel del om att allt fler konsumerar sina nyheter på internet, och vi kommer att få ser besöksrekord den närmaste tiden, det är jag alldeles säker på.
Förutom fantastiska besökssiffror ska åtta nyheter presenteras i Aftonbladet de kommande veckorna. Först ut var iPhoneappen “Aftonbladet Supernytt” som släpptes i veckan. Jardenberg recenserar.
Mindre kul för Aftonbladet är att vd:n Pontus Gustavsson tillbringat en natt i fyllecell efter att först ha bråkat och varit våldsam mot en dörrvakt. Lars Johansson på HD ifrågasätter om Gustavsson kan vara kvar som vd. Jan Helin förklarar varför inte Aftonbladet skrivit något på nyhetsplats.

Språk är kul, Per Torberger skriver om karaktärsord. Vilka är mina, vad stör ni er på?
Det här är också intressant, lite crowdsourcing om huruvida ordet svenskalärare är okej eller inte att använda.
Och när vi ändå är inne på avdelningen lite mer lättsamt – Björn Wiman har i veckan undersökt tesen att svenska journalister är födda av lärare. Han ställde frågan på Twitter och fick en enorm respons.

Sist ett bloggtips för alla som vill ha något nytt i sin RSS:
Läs Gert Frost. För nej. Bloggen kommer inte att dö i år heller.


13
Dec 09

Veckan som gick – vecka 50

Det känns som om tiden aldrig går så fort som i december när julen närmar sig. Annat var det när man var liten och väntade på tomten… Det här blir den sista veckosammanfattningen jag skriver i år, nästa vecka är det Jerrys tur och sedan tar vi ett juluppehåll.

Jag börjar med att tacka Elisabeth Bäck och önska henne lycka till i framtiden, men jag måste fråga – kommer du att klara dig utan bloggen Elisabeth? Börja blogga någon annanstans, eller? Elisabeth Bäck hör till pionjärerna bland bloggande chefredaktörer i Sverige, med den äran! På senare tid har jag börjat få en ny favoritbloggare bland just chefredaktörerna, i Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad. Spana in hans blogg om du inte gjort det tidigare.

Apropå chefredaktörer – tidningen Editor & Publisher läggs ner. Den kommer inte att finnas kvar vare sig på papper eller webb, även om chefredaktören Greg Mitchell fortfarande hoppas på någon form av lösning.

Liberala tidskriften Neo får en ny redaktör i Johan Ingerö. Han ska ha särskilt ansvar för tidningens utveckling på nätet.

Diskussionen kring Sveriges Radios sociala mediepolicy har fortsatt under veckan, bland annat i gårdagens Medierna i P1.
Den här postningen av en anonym medarbetare på Sveriges Radio är måsteläsning i sammanhanget, och hennes uppföljning är också mycket intressant.
Expressen har i dagarna förhandlat med facket om en sociala mediepolicy, en policy som vad jag kan förstå är mer verklighetsförankrad än den som Sveriges Radio skrivit. Och här bloggar Thomas Mattsson om publiceringsbeslut för Twitter.
Aftonbladet har en enkel variant av policy för användandet av sociala medier på arbetstid.

Medierna tog också upp att Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fått sparken på grund av sin blogg. En mycket märklig historia, som jag låter Gunilla Kinn och Lars Johansson kommentera.
Second Opinion uttalar sig bland andra Björn Hedensjö och hans inställning är i mitt tycke sundast hittills:

“Björn Hedensjö är redaktionschef på Dn.se. Det här är inte en fråga han tagit ett särskilt grepp om men han är generellt positiv till att medarbetare använder sig av sociala medier.
– Det bidrar till deras förståelse för hur internet fungerar. Så länge de används med gott omdöme så har jag inte sett en anledning att sätta några gränser. Det finns en sunt förnuft-faktor som verkar vara fullt tillräcklig, säger Björn Hedensjö.
– Självklart kan det uppstå situationer då man måste sätta en gräns. Men jag har inte stött på en sådan situation här eller på någon annan arbetsplats, säger Björn Hedensjö.
Kan man vara politiskt engagerad privat om man jobbar på DN?
– Generellt ska man undvika sånt som gör att ens bevakning kan ifrågasättas. Men det kan bedömas från fall till fall. Grupper på Facebook är ju också en slags enfrågerörelser. Det är hopplöst och inte heller önskvärt att jaga folk i såna sammanhang, säger Björn Hedensjö.”

Trots mitt eget engagemang i frågan är jag hopplöst trött på begreppet sociala medier. Det är inte en företeelse som kan plockar ur sitt sammanhang och behandlas därefter, för att det vi kallar sociala medier ska användas rätt krävs att vi förstår hela revolutionen. Den som förändrar samhället globalt och enskilda individers värderingar och beteenden. Det har skrivits en hel del om det den senaste tiden.
Elias Betinakis har skrivit en utomordentlig text, läs Sociala medier är en fluga.

Fredrik Stenbeck har gjort en analys av politiska partier i sociala medier.
Ylva Carlsson på Medievärlden har pratat med Gudrun Schyman om hennes twittrande.
Att sociala medier eller som jag föredrar att kalla det – internet – är en viktig kanal för medieföretagen och journalisterna, både för inhämtning av information och publicering, är vid det här laget fastslaget. Hur journalister använder sociala medier varierar fortfarande. Norrmännen är bäst, och de föredrar Twitter, medan svenska journalister föredrar att vända sig till bloggvärlden. Allt enligt en undersökning gjord av Infopaq.
Hos Springtime hittar jag en lista över tio vanliga misstag som företag gör i sociala medier. Gäller såklart också medieföretag. Några punkter från listan:

“4. Företaget tror att det vet bättre än mäktiga sociala nätverk. Istället för att lyssna försöker de förklara för människor vad de borde tycka och tänka – istället för tvärtom.
5. Företaget glömmer de sociala mediernas roll för internkommunikationen, kundtjänsten och de traditionella medierelationerna. Ofta behandlas sociala medier som de vore helt fristående från världen i övrigt.
6. Företaget ser sociala medier som enbart en kanal för marknadsföring, snarare än en outsinlig källa till kunskap om den egna organisationen, marknaden och affären.
7. Företaget väljer att varken se eller bemöta den kritik som framförs. Vad för en sorts relation är det, egentligen?”

För den som fortfarande är skepisk till värdet av sociala medier kan läsa hos Newsdesk, om hur de sociala nätverken går om sökmotorerna. Dojan på Newsdesk har också skrivit om arbetskraftsbarometern som berättar vad vi redan visste – i Sverige har vi en överutbildning av journalister, och i kombination med de enorma strukturomvandlingar som är att vänta i mediebranschen de närmaste åren kan det tänkas att siffrorna för journalistkåren är ännu svartare.
Förra veckan jubilerade JMK och jag på plats och medverkade i en debatt om framtidens journalistik. Björn Häger var också där, men satt i en annan panel och har försökt sammanfatta kritiken mot utbildningen idag.

Samtidigt: Sveriges Radio söker 25 mobila reportrar.

Daniel Kjellsson har skrivit en lista på tre saker som mediehusen måste göra för sin överlevnad. Ett steg är att låta redaktion och marknad närma sig varandra. Är det månne något liknande man tänkt på Aftonbladet när man inrättar en ny tjänst som “kommersiell nätredaktör”? Hon som ska fokusera på att ta betalt av läsarna är Elsa Falk.

Ni som följt med under Andreas Ekströms arbete med boken Google-koden har knappast missat att han i veckan bad om mer hjälp för att kunna genomföra en resa till Kamerun. Som motprestation erbjöd han sig själv. Och Yomando nappadeerbjudandet.
Och apropå nya lösningar för finansiering av journalistik är Andreas Ekströms bokprojekt högintressant. Jag tror vi kommer att få se många liknande lösningar i framtiden, och inte bara när det gäller böcker och kanske också för enskilda reportage och grävjobb.

Alla sätt sägs vara bra utom de dåliga. Journalism Online är en dålig sådan när det gäller att ta betalt på nätet, om vi får tro Olle Lidbom.
Bild och Die Welt börjar ta betalt för webbinnehåll genom att släppa applikationer till iPhone vars innehåll delvis kommer att vara gratis men de ska även använda sig av mikrobetalningar. Också LaTribune tänker försöka ta betalt på nätet samtidigt som de krymper papperstidningen, både i format och antal utgivningsdagar.

Andreas Johansson har skrivit en genialisk postning om sociala medier, om trams och slams och hierarkier på internet.

Sydsvenskan gör en New York Times och börjar använda Twitterlistor för att samla intressanta tweets kring särskilda ämnen eller händelser.
Emanuel Karlsten har diskuterat Twitter i Kvällspasset, där vi också fick Annika Lantz förklaring till sitt kritiserade envägstwittrande.

I måndags var jag själv hos Publicistklubben och deltog i en panel med rubriken “Göran Lambertz testamente”. Här har jag skrivit en sammanfattning av min egen insats.
Det var kul att i realtid kunna visa hur effektivt Twitter fungerar som informationskanal, med god hjälp av Bambuser där de som inte närvarade kunde se debatten och diskutera den.

Realtidswebben har varit temat för en artikelserie som Jennifer Bark skrivit åt Internet World.
Rekommenderad läsning:
Experterna om realtidswebben
Ett gigantiskt fikarum
Det är nu det händer
15 stora realtidstjänster
Så hittar vi rätt i realtid
Vi står vid ett vägskäl

Realtid verkar också ha varit i fokus under LeWeb, konferensen som ägde rum i Paris i veckan.

En annan högaktuell konferens som hållits i veckan är Klimatkonferensen i Köpenhamn. jag har inte hängt med så bra som jag borde ska erkännas, men här finns en del länkar för er som vill fördjupa er. Eller spana in svenska eu-ordförandeskapets sajt, som tagit hjälp av Twingly för att bland annat kunna snappa upp och samla bloggvärldens reaktioner. Också Bambuser är med på ett hörn. Också Emanuel har bloggat om Dagens satsning på klimatrapporteringen.
Här uttalar sig Gustav Fridolin om svensk miljöjournalistik, Gert Frost uppmanar till samling kring miljöjournalistiken.
Guardian.co.uk skriver också om konferensen i Köpenhamn.

En annan het fråga under veckan har såklart varit Tiger Woods affärer. Man kan tycka att rapporteringen haft lite märkliga proportioner mellan kvinnoaffärer och andra affärer, både Thomas Mattsson och Jan Helin har skrivit och försökt förklara kvällstidningens till synes obegränsade intresse för Woods, hans fru, hans svärmor och älskarinnorna.
Golf Digests hade lite otur med sitt senaste nummer.

TU har flyttat, liksom såklart Medievärlden som inledde arbetsveckan på Il Café. Jag hoppas ni ska trivas i era nya lokaler och ser fram emot att hälsa på snart.

Regeringens förslag att dra in stödet till Politiska tidskrifter som Bang och Expo orsakar en del oro i leden. Olle Lidbom är mer insatt än jag i förslaget och pekar på det positiva i att stöd ska kunna ges till de som skriver om kultur uteslutande på nätet.

Jag avslutar sammanfattningen av denna vecka 50 med en uppmaning att läsa Markus Welin; Saab-Koenigseggaffären i sociala medier.
Tipstack till Jocke.


14
Sep 09

Varför läsplattor inte är tidningarnas framtid

Mattias Fyrenius från TV4 nya medier påminde via Twitter i söndags om att läsplattor är det senaste hoppet bland amerikanska mediehuschefer. Hos cheferna finns en önskedröm om att mikrobetalningar i kombination med låsta plattformar ska vara lösningen för blödande nyhetsföretag.

Problemet är bara att läsplattor är ett farligt stickspår, även för mediehusen. Läsplattan är fel svar på en strukturell kris.

Johan Grafström på SVTi kommenterade Fyrenius inlägg så här: ”Är inte e-readers som tv-teatern på sin tid? En övergångsgrej till något som bättre utnyttjar mediet, men som kanske behövs.”

Själv tror jag inte att det behövs. Nyhetsredaktionerna kan göra tidning. De har gjort det sedan 1800-talet. I mitten av 1990-talet startades de första svenska dagstidningarna hemsidor. För Aftonbladet innebar det ett viktigt steg på vägen mot att bli Skandinaviens största dagstidning. Men i mångt och mycket var, och är, det fortfarande bara papper på nätet. Det nya mediet utnyttjades inte. Därför blev de också omsprungna av digitala natives, som levde mediet och använde dess fördelar maximalt.

Om mediehusen verkligen utnyttjar mediet kommer de hitta många nya uttrycksformer för journalistiken. Se den datadrivna journalistiken på Everyblock. Se Fredrik Strages Youtubiana. Se Las Vegas Suns bevakning av vattenbristen som hotar staden.

Tanken bakom läsplattorna är att den ska efterlikna tidningen och boken. Fördelen är att du kan köpa böcker och tidningar ur en i praktiken oändlig butik var du än är och bära med dig dem oavsett hur många de är. Men det är en ofullständig plattform. Den konkurrerar med pappersprodukter, en kategori den aldrig kan bli bättre än vad det gäller känslan av att hålla och bläddra i en fysisk produkt. På andra sidan skalan konkurrerar den med Iphone, Androidtelefoner, netbooks och andra mobila plattformar, en kategori den aldrig kan besegra vad det gäller funktionalitet och bekvämlighet.

Onekligen finns det intressant teknik i läsplattor. Inte minst e-inkskärmar. Men det är något som vi redan har sett byggas in i enkla bärbara datorer som One Laptop Per Child-projektet och som det finns långt gångna planer att använda i mobiltelefoner.

Återigen; tidningsmakare kan göra tidning. Åratal av experimenterande har utvecklat produkten. Läsplattorna riskerar att konservera den utvecklingen, att fixera ett beteende som måste få fortsätta att förändras. Framtidens läsande är inte nödvändigtvis samma som dagens.

Iphone, Android och andra lknande plattformar är ett rätt svar på frågan om framtidens läsande. E-pappersläsarna är fel.

En inte alltför vild gissning är att de mediehus som investerar i distribution av nyheter, vare sig det i form av data eller känslor, via olika former av programbutiker kommer på lång sikt kunna räkna hem större vinster än de som fokuserar på läsplattor. Läsplattorna är en nischprodukt, en historisk parantes. Möjligheterna att bredda affärsmodellerna är större i andra plattformar.

/Pelle Sten
Blogg
Twitter