Posts Tagged: Google News


4
Nov 09

Kärlek och respekt. Ska det vara så jäkla svårt?

Av alla passioner är fruktan den som försvagar omdömet allra mest, sa Kardinal de Retz en gång i tiden. Den svenska tidningsbranschen verkar ibland ha en närmast patologisk rädsla för det nya medielandskap som håller på att växa fram. Det är synd, eftersom det inte är speciellt farligt. Tvärtom. Men fortfarande kämpar människor och företag mot sina väderkvarnar.

DN:s ledarskribent Peter Wolodarski talade tidigare i år om att Google News kunde liknas vid parasiter. I somras beslöt Stampen att stödja ACAP, ett tekniskt system som används för att hindra sökmotorer att indexera innehåll. I dagarna kunde man läsa att den tyska regeringen uppges stödja flera stora mediaföretag som vill komma åt Google News.

Jag tror inte på det här.

Kampen mot länkarna innebär i praktiken att medieföretag sågar av den proverbiala grenen som de själva sitter på, menar Kristofer Björkman på Mynewsdesk. I stället för att  fokusera på att tjäna pengar på den enorma trafik som Google förser tidningarnas nätupplagor med, försöker man hindra Google från att tjäna pengar på aggregationen. Google som skulle kunna bli deras bästa samarbetspartner, blir nu närmast en fiende. Mediebolagen befinner sig i tvärtomvärlden.

Så här ligger det till. Det behöver inte vara speciellt svårt för en stor nyhetssajt att bete sig som resten av nätet. Ge lite länkkärlek är ett bra grundrecept. Att länka är ett sätt att visa respekt för både läsare och dem vars arbete man hänvisar till. Nyligen har tidningen Dagen beslutat att alla artiklar som skrivs för webben alltid ska länka till sina källor. Flera tidningar på nätet vågar också äntligen skicka sina läsare vidare till konkurrenterna med verktyg som Aitellus NewsMatcher, något som alla svenska tidningar borde våga sig på.

En ordning som kräver att den som bevakar och länkar till andras webbplatser har tillstånd från varje webbplatsinnehavare skulle skapa en orimlig byråkrati, som den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid så riktigt påpekat. Tjänster som organiserar information på internet skulle i praktiken inte kunna finnas, och enorma värden kan gå förlorade.

Det får bara inte hända.


8
Oct 09

Wikifiera nyheterna

Dagens nyhetspublicering på nätet utnyttjar inte mediets möjligheter särskilt väl. Inspireras av Wikipedia.

Vi som jobbar på mediehusen ger inte läsarna särskilt bra verktyg för att få en bra överblick över ett nyhetsskeende. Vi överlämnar åt läsarna att själva avgöra vad som är relevant. Hur hänger nyheterna ihop? Det överlämnar vi åt läsarna att försöka pussla ihop själva. Inte konstigt att läsarna inte anser att journalistiken är värd att betala för.

Nyhetspublicering innebär en strid ström av fristående artiklar. Och det är inte särskilt konstigt att det blev så här. Så har ju tidningarnas nyhetsarbete fungerat under mer än hundra år. När nätet dök upp tog de flesta nyhetstidningar sina existerande modeller och applicerade dem på det nya mediet.

Nyhetsflödet är enormt, men kontexten saknas. På sin höjd har en redaktör eller ett system länkat till tidigare publicerade artiklar som är mer eller mindre relevanta för den aktuella artikeln. Detta är ett expansiv bransch med flera olika system som mer eller mindre automatiskt föreslår relevanta länkar till andra artiklar. Frågan är om inte detta är en överkomplicerad lösning som i första hand går att ta betalt för eftersom det leder till fler klick på sajten, vilket i sin tur är något som annonsavdelningen kan sälja på.

Varför inte tänka om hur vi hanterar nyhetsskeenden? Kanske kan journalistiken bli mer relevant om vi utgår från en grundartikel (en wiki-artikel) som byggs ut efter hand som saken utvecklas, i stället för att ständigt behöva upprepa grundfakta. Om artikeln blir för lång kan utvalda avsnitt lyftas ut och bli egna artiklar.

Fördelen med wiki-modell är att läsaren får en bättre överblick. Det blir tydligare vad saken gäller och vad som hänt sedan jag senast läste om den.

Matt Thompson är en amerikansk journalist som forskar på just detta med wikifierade nyheter. Han listar ett antal råd för mediehus som vill utveckla sin journalistik, varav jag tycker att de här är de viktigaste:

  • ”Don’t ’win the morning.’ Win the story.” Alltså skapa journalistik som kan leva kvar och vara relevant veckor, månader efter att den publicerats.
  • ”Give people a starting point online.” Bakgrunderna vi sammanställer är viktigare än vi tror. Ge dem en framträdande plats.
  • ”Track the unknowns.” Vad är det vi inte vet om ett visst ämne? Var saknas det fakta?

Googles Marissa Mayer har också argumenterat för en wiki-inspirerad förändring av hur journalistik publiceras på nätet. När hon vittnade inför den amerikanska kongressen angående journalistikens framtid sade hon bland annat:

”Consider instead how the authoritativeness of news articles might grow if an evolving story were published under a permanent, single URL as a living, changing, updating entity. We see this practice today in Wikipedia’s entries and in the topic pages at NYTimes.com. The result is a single authoritative page with a consistent reference point that gains clout and a following of users over time.”

En annan orelaterad men inte oviktig fördel med wikifierade nyheter är att statusen på rättelser höjs. Som det fungerar i dag, om en tidning mot förmodan publicerar en rättelse på nätet, kommer de som redan läst artikeln inte se rättelsen. Här kommer den alltid finnas närvarande.

Tidningar som väljer att samla sin kunskap kan konkurrera om läsarna med Wikipedia utan Googles artificiella stöd, det vill säga Google News-presentationerna i söklistorna.

Ett problem för en nyhetstidning som jobbar med ett wikibaserad publiceringsformat är att de måste kunna variera sitt tempo. Mitt förslag är att kombinera långsiktigt nyhetsarbete i wikiform med livebloggar för direktrapportering och kunskapsbloggar för att skapa kontaktytor mot läsare, det vill säga nyhetskällor. Kanske mer om det i ett kommande inlägg.

Mer läsning:

Kristofer Björkman tog det ett steg längre i december och uppmanade till öppna wikis.


25
Nov 08

Myten om kontroll över sitt medievarumärke

En av mina käpphästar när jag pratar sociala medier med företag är att ingen någonsin haft kontroll över sitt varumärke; och i sociala mediernas tid har man det ännu mindre. Det viktiga blir att förändra sin inställning och inse att man är delägare till sitt eget varumärke – och därmed också bara delvis den som fyller det med värde. Positivt är att det är ens konsumenter som kan vara medskapare av värden för detta – om man som företag eller organisation väljer att göra rätt.

Det är inga nya farhågor. I maj skrev vi om det i och problematiserade det utifrån interlänkning och target marketing utifrån den som länkar till artikeln.

Tyvärr har ett antal medieföretag det gamla sättet att se på kontroll – och nu senast är det branschorganisationen för danska tidningar som försöker att förbjuda “djuplänkning” av artiklar. Framförallt är det mot Google News och liknande mer automatiserade nyhetshubbar som danska publicister vänder sig mot men principfrågan innebär att det kommer att drabba alla de som väljer att använda länkar till en tidnings artiklar. Via Peter Sverre kan man läsa att:

Hvis de vil benytte danske avisers stof, så er der tale om en forretningsmæssig handling, og så er der et økonomisk mellemværende mellem Google og aviserne

. Ska man dra detta till sin spets så handlar det alltså om att den som tjänar pengar på sin sajt ska inte ha rätt att djuplänka till danska tidningars enskilda artiklar. Det innebär helt enkelt att om jag vill länka till artikeln i SvD där Nils-Petter Sundgren vill införa ungdomsfria biovisningar så skulle jag bara få länka till Svd.se. Så skulle det också vara på Google News: gissningsvis skulle rubriken kanske få vara med men länken skulle gå till förstasidan. Man kan undra hur det hela skulle ställa sig när det gäller Knuff.se, Bloggportalen och andra hubbar som djuplänkar till artiklar på grund av att bloggare djuplänkat i sin tur.

Självklart har det mött motstånd även från journalister trots att även journalistförbundet går på samma linje vilket Mediebloggers återpublicering av ett svar från förbundets jurist visar, där hon försöker att blanda in aspekten om “lojala” länkningar:

Der kan linkes frit til hovedside, hvis det er konkret begrundet. Opbygges der en samling, som mere eller mindre bliver formålet med din hjemmeside, er det noget andet. Så er det udenfor citatreglen og kan også være i strid med markedsføringsloven. Der kan dyblinkes, når linket er loyalt. Loyaliteten vurderes efter de samme kriterier som det lovlige citat.

Onekligen kan man fundera som Medieblogger ovan: en länk är väl en länk? Det finns ett antal historiska exempel på liknande försök att förhindra att användare, konsumenter och framförallt bloggare kan använda djuplänkning. Senast var då SF Bio valde att förhindra sajter att plocka ner deras tider och på så sätt ge människor möjligheter att se mer bio – något Vassa Eggen påpekade var galet och som jag också ansåg vara dålig varumärkes- och kundvård. 2006 hade Coop en märklig länkpolicy som jag uppmärksammade här. 2004, då Sverige knappt visste vad bloggar var hade man i USA samma problematik – bland annat valde Fast Mag att hålla en hård länkpolicy tillsammans med ett antal andra. (Fyll gärna på med exempel i kommentarerna).

Problemet är helt enkelt att en sån oerhört hårdför länkpolicy, som är i fullständig otakt med teknisk utveckling och användarens respektive läsarens beteenden skyndar på traditionella mediers svanesång. Vassa Eggen beskriver det med att tidningarna

fortsätter den obönhörliga lämmelmarschen mot stupet.
Tramp, tramp, tramp, tramp.

Den skapar ett nytt gap mellan å ena sidan hårt kämpande traditionella media och å andra sidan snabbfotade nya mediekanaler. Det som främst traditionella medier inte förstår (men ibland även glöms bort av bloggare och andra) är att de två är beroende av varandra mer och mer. Det sker ständigt en ökad synkronicitet mellan å ena sidan mediernas nyhetsrapportering och bloggares postningar, vilket båda har nytta av; tekniskt via Twingly och liknande funktionalitet men också via noder som Knuff med flera. RSS-tekniken innebär möjligheten att plocka ner alla publicisters enskilda postningar och artiklar och skapa ett eget nyhetsflöde på sin egen sajt – dock är det sällan som någon väljer att stoppa in hela artikeln i sin blogg.

Svenska tidningar har förstått det – och använder det. Aftonbladet väljer att lyfta upp ett antal bloggar, direktlänkat med bild, till relevanta postningar. Fler och fler väljer att använda sig av Twingly eller liknande pingback-tjänster. SvD och kvällstidningarna skriver ofta en uppföljande artikel om vad bloggare skrivit (exempel dock utan länkar vilket är förhoppningsvis förbättras) om huvudartikeln: en uppföljningsartikel som är mycket läst och uppskattad, inte bara av de bloggare som är med i den. Svenska tidningar valde också rätt tidigt att använda sig av bloggformatet även hos sina krönikörer. Och Newsmills grundläggande tanke bygger mycket på länkar både till och från bloggosfären.

Det handlar helt enkelt om en ytterligare marknadsföringskanal – där både den som marknadsför och den som marknadsförs vinner: den första genom att det skapar mervärde för hans eller hennes besökare, den senare för att den får besökare från den förstas sajt. Att då förbjuda djuplänkningen innebär snabbt att få kommer att klicka på någon länk som hänvisar till en artikel – då man vet att man måste leta efter artikeln på tidningens sajt.

Ett sånt här förslag, liksom de tidigare diskussioner som förts runt en del tidningars val att rumphugga sina artiklar på nätet och hänvisa till papperstidningen, är möjligen kortsiktigt fruktbart (även om ingen kan bevisa att det senare faktiskt ökar papperstidningens upplaga) men långsiktigt att döda sitt varumärke. För det problem som danska tidningar eller vilka tidningar som helst kommer att stöta på är att när de väljer att förhindra djuplänkning så kommer någon annan att starta en tjänst där det går att länka direkt till artikeln; det kan vara en rewrite, det kan vara en egen nyhetsredaktion – men någon kommer att göra det. Och skratta hela vägen till banken. Det är samma problematik som skivbranschen missade och som gjorde att ett datorföretag, Apple, tog kakan vad gäller digital musikförsäljning via sitt iTunes. Och det har klara kopplingar till de heta diskussioner som pågår i alla medier, både de traditionella och de nya medierna, om upphovsrätt och IPred.

Vinna-eller-försvinna-frågan blir: ska man låta en princip döda eller hitta nya vägar för att än en gång gå i takt med utveckling och konsumenternas/läsarnas beteenden? Vill man fortsätta att försöka kontrollera sitt varumärke på bekostnad av sina läsares vilja att interagera med varumärkets produkt: i det här fallet artiklar och innehåll?

Eller vågar man att förändra sin syn på sig själv, sitt medievarumärke och sina läsare och därmed bli en del av den nya medievärlden?

Uppdaterat: Sofia har skrivit en mer personlig postning om länkkärlek. Som ändå har väldigt mycket att göra med ovanstående.
Jeff Jarvis uppmärksammar det hela precis som Twingly. Jason Fry skriver redan 2007 om det belgiska exemplet. Journalisten tar upp frågan precis som Medievärlden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,