Posts Tagged: Filter


3
Dec 09

Det här händer med journalistiken 2010

Medieåret 2009 närmar sig sitt slut och för dörren står ännu ett. Vad kan vi vänta oss av mötet mellan gamla medier och nya under 2010? Vi skribenter på SSBD kavlar upp ärmarna och ställer fram kristallkulan på bordet för att se vad som händer i mediernas förtrollade värld när nollnolltalet blir till tiotalet. Följ med oss på en ny 2010-spaning varje vardag fram till nyår!

Flight Delays - Las Vegas Sun

Databasjournalistik

Nästa år är det riksdagsval. Det är ett utmärkt tillfälle för svenska mediehus att satsa på databasjournalistik. När det bara fanns traditionella massmediekanaler att publicera journalistik i var innehållet tvunget att paketeras på samma sätt för alla. Det fanns en artikel och det fanns ett tv-inslag. På nätet kan du som nyhetsproducent ge läsarna möjligheten att själv välja ut vad de vill veta mer om. Vill de se vilka lokala politiker som röstat hur i vilka voteringar kan de själva filtrera materialet.

Men då måste journalisterna veta att nätet ger möjlighet att presentera det som tidigare inte ingått i den vanliga journalistiska verktygslådan; databaserna, bakgrundsinformationen, materialet som reportern inte hann gå igenom och så vidare.

Klart att Las Vegas Sun skulle kunna presentera siffrorna på bara de mest försenade flighterna till staden. Men varför nöja sig med de när de kan presentera de genomsnittliga förseningarna på alla flighter.

Och är det någonstans där det finns mycket data så är det politiken. Det är frånvaro, det är voteringar, det är riksdagspolitik, det är landsting, det är kommuner och så vidare.

Framför allt är det här lokal journalistik. Läsarna vill veta hur deras lokalpolitiker röstar, både i kommunen och i riksdagen. De vill veta hur politikerna röstar i frågorna som berör deras kvarter och städer. De vill veta hur voteringarna stämmer överens med vallöftena.

Är Kalla Faktas första trevande steg på detta område med en databas över de folkvaldas frånvaro ett tecken på att mediehusen är på gång eller kommer de traditionella mediehusen tappa bollen, återigen, och se sig omsprungna av pigga entusiaster och nördar?

Smarta annonser

Tidningarna har fasligt svårt att få ut pengar i tillräckliga volymer från sina webbsatsningar. Hittills har de flesta lutat sig mot ett enda intäktsben, bannerannonser. Årets stora debatt har handlat om betalväggar och jag vet inte om någon är mycket klokare i dag än då. Men kanske, för det som händer i bakgrunden är att företagen inser att det finns pengar att tjäna på att tillhandahålla inte bara nyheter utan även information/data, underhållning och service. Men endast om man presenterar innehållet tillräckligt nischat.

Det behövs dock ännu fler intäktskällor, och de som existerar måste bli bättre. Det finns en framtid för banners, men de måste bli mer än bara passiva varumärkesannonser. Även om tidningarna utvecklar nya format, nya placeringar och relevansbaserade annonssystem är det till syvende och sist annonserna som måste vara lockande för att vi ska använda dem.

Och just ordet användbar tror jag är ett viktigt ledord för utvecklingen. Läsarna måste uppfatta att annonserna är användbara. De måste kunna agera utifrån dem. Till exempel genom att vara småbutiker, kanske till och med unika butiker som innehåller produkter som inte går att köpa i den ordinarie webbutiken (som en parallell till Trendwatchings iakttagelse om Limited Locations i sin läsvärda trendspaning för 2010). Annonserna måste självklart ha unika url:ar som går att spara som bokmärken och sprida.

3xsajt

Diversifiering

Om det finns något som papperstidningen är bättre på än nättidningarna så är det redigeringen. Det finns ännu inget som ens kommer i närheten av det detaljarbete som en redigerare eller tecknare kan lägga ner på en sida, ett uppslag eller en bilaga. Och där tidningarnas olika avdelningar kan se väldigt olika ut på papper är de fortfarande tråkigt uniforma på nätet. Ofta skiljer bara färgerna åt. Det är samma spaltbredder, det är samma typsnitt, det är samma storlekar, det är samma annonser, det är samma grafiska tilltal.

Men vill vi, egentligen, att mode ska presenteras på samma sätt som sport? Att opinion ser ut som näringsliv? Att recensioner ser ut som nyheter?

TV4 har kommit en bit med Nyhetskanalen och Fotbollskanalen till exempel. Aftonbladet har bland annat Sportbladet och Sofis mode.

Tidningarnas ökande arbete med att producera Iphone-appar, med sina hårda nischer och tydliga grafiska profiler, bör leda till att presentationen anpassas mer till innehållet även på de vanliga webbsajterna.

Green Mountain Coffee

Storytelling

Green Mountain Coffee är ett exempel på en växande trend av företag som helt ignorerar det traditionella marknadsföringstänket. I stället för att spendera pengar på annonskampanjer via traditionella massmediekanaler arbetar de i linje med principer från teoretiker som Seth Godin.

Produkten ska vara bra och intressant nog att få konsumenterna själva att berätta om den för sina vänner och bekanta. Det finns ofta en stark historia eller känsla kopplad till produkten eller varumärket som rätt målgrupp är intresserad av att tillhöra.

Ur en tidnings perspektiv är det troligtvis problematiskt att fler entreprenörer väljer den här långsammare vägen att växa. Men när till och med en jätte som Procter & Gamble ser vilka möjligheter det finns bör de nog bli rejält oroliga.

Ännu mer kaos

Om vi har lärt oss något så är det att vi inte vet. Det vi för tio år sedan trodde skulle vara stort i dag är troligen inte sant. Och i och med det att mediehusen äntligen börjar arbeta med nätet på nätets villkor kan vi vara relativt säkra på att det bara kommer bli mer kaotiskt och mer osäkert. Och det kommer bli ännu viktigare att kunna arbeta med nätet. Att leva nätet.

Pelle Sten är skribent på Same Same But Different och utvecklingsredaktör på SvD.se. Följ honom ända in i 2010 på Twitter eller Delicious.


17
Feb 09

The Pirate Bay i Filter

För snart en månad sedan skrev jag postningen Att blogga om print där magasinet Filter fick sig en liten känga för att de inte publicerar sina artiklar på nätet. Eller snarare: de fick en känga för att de inte förstod att man inte gärna bloggar om en artikel som det inte går att länka till.

Så kom ett mail igen, från Filters Ivar Ekman. De har lyssnat. Och lagom till rättegången mot The Pirate Bay har de lagt ut den mastondontlånga artikeln Snedseglaren på sin sajt. Den publicerades i Filter i slutet av förra året.

Har du inte redan läst den på papper, eller fått tag i den på annat sätt föreslår jag att du sätter dig riktigt bekvämt och klickar på den här länken. Det är en genomarbetad, välskriven och högaktuell text som främst handlar om den fjärde piraten, nämligen Carl Lundström. Om hans bakgrund i olika nationalistiska organisationer, om hans barndom, Wasabrödsarvet och om hur han kom att bli vad åklagaren anser vara delägare i The Pirate Bay.

Det är synd att tidningen inte finns i butik längre, för jag misstänker att det finns några som skulle rusa till Pressbyrån och försöka få tag i ett nummer efter att ha läst på nätet. För att vissa texter gör sig bättre i print. Lite synd är det också att den här texten inte funnits ute på nätet längre eftersom den skulle varit ett viktigt inslag i TPB-diskussionen som redan pågått därute i ett par veckor inför det stora spektaklet.

Men som vi säger – bättre sent än aldrig. Läs nu, om Snedseglaren.

Uppdaterat: Nu är hela artikeln Snedseglaren publicerad på svd.se, men uppdelad i fyra avsnitt. För den som vill ha det lite mer lättläst kanske. Här hittar ni del ett, två, tre och fyra.

Läs även andra bloggares åsikter om


1
Feb 09

Media Evolution Blog Race (på svenska)

People pay for context, not content

Nyheter har mer eller mindre alltid varit gratis.
Det nyhetskonsumenterna betalat för har alltid varit paketeringen, distributionen.
Självklart är det nyheterna de vill åt, men priset de betalat har inte tillnärmelsevis täckt kostnaderna för det journalistiska arbetet.

Idag är det många som lägger stora pengar på dyra teveapparater, datorer och bredbandsuppkopplingar. Man köper mobiltelefoner och satsar på abbonemang som ska mesta möjliga uppkopplade tid till minsta möjliga pris.
Många köper också tidningen, men det är inte nyheterna de betalar för. De betalar till största delen för att få den tryckt på papper och hemburen tidigt på morgonen.

Innehållet, journalistiken, är det allt färre som är beredda att betala för. Allt fler protester höjs mot tevelicensen, många säger upp sin morgontidning och fler väljer att inte ens börja ha den. De försök som gjorts att ta betalt för journalistiskt innehåll på nätet har inte varit särskilt lyckade.

Det här är så klart inte hela sanningen. Det finns fortfarande lyckade satsningar på redaktionellt innehåll som står för sig självt. De goda exemplen i Sverige är till exempel veckotidningen Fokus, som fokuserar på nyheter och fördjupning, och Filter som månadsvis satsar på gediget redaktionellt innehåll, som folk faktiskt är beredda att betala för att både få tryckt på papper och utdelat med posten.

Men dagspressen har hamnat någonstans mitt emellan. Morgontidningen bjuder oftast på gårdagens nyheter. Få hinner läsa den innan de ger sig iväg till jobbet och under dagen kan de flesta uppdatera sig med vad som hänt och händer i omvärlden. Gratis. Utan att betala ett enda öre. Samtidigt som mediehusen satsar stora pengar på att publicera i alla kanaler och den fördjupande, granskande journalistiken som det ändå finns ett intresse för att betala för blir lidande.

Så vad ska då tidningshusen göra i tider när de flesta gärna betalar för distribution men mindre för det innehåll man levererar, och papperstidningen i sig inte anses värd att betala för att få hem i brevlådan?

Kanske som Joakim Jardenberg på Mindpark föreslår idag. Sluta trycka tidningen:

Illa är också att de som känner till det tolkar det som en passiv åtgärd. Visst finns det besparingar att göra på papper, tryck och distribution, men det är inte det som är det viktigaste. I synnerhet inte för oss som verkar på en lokal marknad. Låt oss testa att vända på perspektivet och se det som en aktiv åtgärd. Om vi inte sitter och väntar på att utvecklingen ska tvinga oss, utan vi istället placerar oss i förarsättet och tar ett radikalt grepp. Vad händer om…

Som vanligt handlar det om annonsintäkter. Jag använder igen Helsingborgs Dagblad som ett exempel. Tidigare har vi kunnat läsa att man plockar in ca 500 miljoner om året i reklampengar, huvuddelen från den lokala marknaden. 95% av de pengarna placerar marknaden i den prenumererade morgontidningen. Men vad skulle hända om vi tog bort den möjligheten?

Utan morgontidningen som reklamplats hade säkert en del av pengarna istället hamnat i andra lokala medier. Jag kan tänka mig att både RixFM och TV4 hade jublat. Men vi måste vara otroligt klumpiga för att inte vinna den största delen av kakan till våra egna kanaler. I synnerhet som läsandet av både vår webb och vår gratistidning rimligtvis ytterligare skjuter i höjden utan konkurrens från en prenumererad morgontidning.

För visst finns en publik för det innehåll mediehusen levererar. Intresset för nyheter kommer inte att försvinna. Och någon måste sortera i informationsflödet. Någon måste utan andra intressen än att berätta sanningen och oberoende granska makten faktiskt ta reda på saker. Precis som det alltid har varit. Men det har inte betalats av nyhetskonsumenterna. Intäkterna till medieföretagen har med undantag av Public Service i praktiken alltid kommit från annonsintäkter.

Därför är Jardenbergs tankar otroligt intressanta. De annonsörer som vill nå ut till sin lokala marknad – var skulle de vända sig om möjligheten att annonsera i den tryckta tidningen försvann? Varför inte till den lokala nyhetssajten?

För det är annonsörerna som betalar journalistiken. Inte konsumenterna.
De betalar för distributionen. Sin dator, sitt bredband, sin mobiltelefon.
Och den rådande lågkonjunkturen är väl ett utmärkt tillfälle att istället för att satsa på kostsamma tryckpressar våga satsa på att bli bäst på nätet – inte bara på innehåll, utan också för de annonserande kunderna som tidigare varit papperstidningen trogna men har lika stort behov som tidningarna av att hitta nya modeller för sin överlevnad.

Jag tror nu inte att det modet finns hos svenska mediehus, flera av dem lägger nog hellre ner titlar och stänger fabriken.
Men kanske någon vågar testa mellantinget? Satsa på en stark nyhetswebb och lokala annonsörer, och samla det bästa och de mest gedigna fördjupningarna i en veckotidning á la Fokus, som de betalningsvilliga också kan få betala för, det den faktiskt kostar?

Tidigare poster i Media Evolution Blog Race:
Peter Sunde: Chris Anderson visiting Malmö
Martin J Tjörnkvist: Keep what you got buy giving it all away
And comment from What’s Next.

Den här texten finns också på engelska här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


21
Jan 09

Att blogga om print

Jag fick ett intressant mail idag, från Ivar Ekman, redaktionschef på magasinet Filter.

Han ville puffa för en artikel i det senaste numret. Den var onekligen intressant. Samtidigt uttryckte Ivar Ekman besvikelse över att bloggosfären inte uppmärksammat en artikel i förra numret av tidningen, som handlade om Flashback.

Först vill jag säga att Filter är ett utomordentligt bra magasin. En av de få tidningar jag faktiskt läser i print. Jag gillar både formen och innehållet. Jag läste också artikeln om Flashback. Fick tidningen skickad till mig, antagligen i samma syfte som jag fick mailet och den medföljande pdf:en.

Men seriöst.
Hur tänkte du Ivar?

Att i en blogg referera till en text som inte är länkbar funkar inte.
Att tro att folk ska springa och köpa tidningen för att en bloggare skriver om en specifik artikel är nog också att hoppas för mycket.
Visst, jag skulle kunna skriva en recension av magasinet som så, och rekommendera den. Men att föra ett resonemang utifrån en särskild text, utan att ge läsarna möjlighet att själva läsa den, det funkar inte.

Om Filter vill finnas med i bloggosfären och ta plats i debatten, då måste nog Filter se till att ha en egen närvaro och bjuda tillbaks.

Ironiskt nog handlar artikeln som jag idag fick mig tillsänd om just teorin Free, som Chris Andersons kommande bok handlar om.
Spotify omnämns, och texten har valt att fokusera på att kritisera både Andersons teori och Spotify, och istället fokusera på vad “gratis egentligen kostar”.

Ivar Ekman som också skrivit artikeln förklarade också för mig att han jobbar på att förstå det nya medielandskapet. Det tror jag. Och jag tycker att det är modigt av Filter att gå sin egen väg och hålla sig till papperet. Den är uppskattad och jag hoppas den klarar sig ett bra tag till. Men förstå är en sak. Delta en annan. Och en tidning som bara finns på papper kommer inte att kunna bli en del av det nya landskapet, bloggosfären och den debatt som finns på nätet.

För jag är helt övertygad om att den artikel Ivar så gärna vill att jag ska läsa och skriva om hade fått rätt stor spridning på nätet – om den varit tillgänglig.

Sist vill jag helt kort skicka iväg er till Sundsvalls Tidnings redaktionsblogg, där Oskar Nord skrivit ett inlägg som sätter fingret på den tvågvägskommunikation som inte är möjlig i papperstidningen, det mervärde som skapas när man släpper in sina läsare.

Det mervärde som Filter valt att avstå ifrån i och med sitt beslut att vara en tidning på papper.

Uppdaterat: Läs det här inlägget av David Hylander, som ställt frågor till Filters Mattias Göransson om Filters webbstrategi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,