Posts Tagged: expressen


15
Jun 11

Facebook och det källkritiska haveriet

TEXT OCH FOTO: Emanuel Karlsten

Halva sociala medier-Sverige har idag blivit uppringda av tidningar som söker kommentarer om varför Facebook förlorar användare, var de nu tar vägen och när vi börjar dumpa Facebook i Sverige.

I Expressen “flyr” användarna sajten och i Aftonbladet hänvisar man till att forskningsbolag visar att Facebook “slutar” användas. I SVD går man ännu längre och menar att användarna nu “lämnat” Facebook och sedan skickar TT ut ett telegram som därmed når alla Sveriges medier där Facebook nu tappar “användare”.

I Stockholm slår Metro upp saken stort på löp. Och några av våra smartaste sociala medier-experter analyserar utifrån den data de presenteras.

Men, med undantag för PC för alla, är det ingen som har försökt kolla vad Facebook själva säger. Både okritiskt och utan koll vidarebefordrar man data från Inside facebook och slår fast att “Facebook tappar”.

Det är många saker här som felar på ett väldigt besvärande sätt:

1) Perioden Statistiken från Inside facebook baseras bara på en månad. Det är alltså under en månad som det har diffat. Ingen trend, inget mönster. En månad, en diff.

2) Källan Visst är Inside Facebook erkänt som platsen vi nätnördar går för att hämta Facebook-data. Men den som har koll på datan vet också att statistiken kommer från Facebooks annonseringstjänst. Byggd och tillgänglig för att annonsörer ska kunna veta ungefär hur många som finns i ett visst kundsegment – land, ålder, kön eller intressen. Det är inte ett officiellt statistikverktyg för Facebooks användande. Att vi som jobbar med saken ändå använder och hänvisar till det handlar om att sätta tillväxten i perspektiv. Få ett hum. Det fungerar bra till det.
Men att utifrån en avvikelse i samma verktyg dra slutsatsen att Facebook nått sin topp, att trenden vänt, det är inte trovärdigt.

3) Aktivitet och användare Eftersom statistikverktyget är skapat för annonsörer visas enbart användare som varit aktiva den senaste månaden. Att se en minskning eller ökning innebär alltså inte att användare försvunnit eller släckt sina konton, utan att de inte loggat in den senaste 30 dagarna. Thats all. Antal användare berörs överhuvudtaget inte – bara aktivitet.

Allt det här skrev Facebook inside. Och redan på måndagen, en dag innan Metros artikel och två dagar innan de flesta andra medier rapporterade, uppdaterade samma källa med en post där källor inom Facebook – de enda som inte behöver gissa på hur många aktiva användare Facebook har – berättar att de inte alls har sjunkit, utan istället ökat under maj månad. Facebook inside kollar då med fyra andra analysföretag som också gör externa analyser om hur många användare Facebook har.  Två av de fyra menar att Facebook faktiskt ökade förra månaden.

Den reviderade informationen (som senare länkades upp högst upp i huvudet på den första bloggposten) fick dock inget genomslag. Nästan ingen redaktion gjorde det jobb som vi journalister menar är själva anledningen till journalistikens existens – faktakoll.

Det kan vara paranoia eller navelskådande upprördhet, men min känsla är att medier blir extra flåsiga när det handlar om de här områdena. En längtan efter att världen äntligen kanske blir mer greppbar, där vi slipper förhålla oss till fåniga fenomen som Youtube, Facebook och Twitter. Att allt det där är förgängligt, och att de fasta värdena – kvalitet! – finns i det utvalda, det journalistiska, broadcastiga, pappriga.

Så vi skyndar oss att ringa någon som kan ge snabbanalys, rajtar och ropar “lägg ut!”.

Och vad är problemet om nu Facebook faktiskt förlorar användare? Inget alls. Problemet är allra mest något mycket mer bekymmersamt: Varje gång den här situationen uppstår är det traditionella medier som förlorar både trovärdighet och användare.

Med sådana vänner behöver journalistiken inga fiender.

Uppdaterat: Läs också Business insider som nu skrivit: “The story about how Facebook lost users was a bunch of crap”

/Emanuel Karlsten, journalist, föreläsare och konsult
@emanuelkarlsten


23
May 11

Veckan som gick – vecka 20

Det är sommar på gång och mitt och SSBD:s sommarlov närmar sig med stormsteg. Här är undertecknads sista veckosammanfattning innan ledigheterna.

Veckan som gått har varit en mix av internationella storkonflikter, brottanklagelser och en hel del tecken på nya lanseringar, det märks allt mer att det är högkonjunktur.

Min vecka inleddes med ännu ett inlägg om #Olagate, där Aftonbladets chefredaktör nu ger sig in i debatten. Vettiga och nyanserade åsikter, men känns det mest som lite surt sa räven. Exakt så här hade säkerligen Thomas Mattsson resonerat också om AB hade varit först med scoopet. Läs då hellre Jonas Thentes “Drevet värre än drogerna”.

Nästa skandal på listan blev IMF-chefen Dominique Strauss-Kahns åtal för våldtäktsförsök. Många debatterade om huruvida media dömde honom på förhand eller inte. Lisa Magnusson upprördes över hur medierna valde att vinkla på det klickvänliga “sexskandal” i stället för att beskriva av det faktiskt handlade om ett grovt brott. Katrine Kielos skriver också bra. Även franska feminister upprördes. Juristen Mårten Schultz klargjorde en del i en krönika i DN. Farmor Gun kommenterade och skrev om medierna behov av braskande rubriker, vad pr-tänkandet gör med oss och att Aftonbladets skolgranskning faktiskt blev rätt bra till slut.

Efter det råkade Egmont Förlag i blåsväder för att ha lånat ut barnens snällaste björn Bamse till Migrationsverket. Sveriges Radios Medierna sammanfattade debatten rätt bra.

Lyssna: Bamse i blåsväder

Min personliga åsikt är att det faktiskt inte går att “låna ut” ett varumärke för ett syfte som går mot varumärkets själ. Kärnan är som jag ser det att historien faktiskt hade slutat på ett annat sätt om den hade varit en del av en vanlig Bamseserie, vilket Bamseförlagets vd Ola Andreasson mer eller mindre erkänner.

Medierna tar även upp Ekots granskning av grisbönderna och det faktum att ingen blev fälld i domstol. Jag tycker att man blandar ihop saker och ting, det är väldigt olyckligt att juridiska tolkningar på något vis ska anses som facit för mediernas rapportering. Det är ju två helt olika saker. Det finns ju mängder av företeelser som medierna rapporterar om som upprör folk, och som kanske därmed kan anses oetiska, utan att för den skull behöva innebär att de är olagliga, än mindre möjliga att få fällda i domstol.
Effekten i värsta fall kan bli någon sorts folkdomstol, men ska riskerna för det innebära att vi inte ska anpassa vår rapportering till vad som är juridisk korrekt eller inte? Jag har väldigt svårt att se det.

Wikileaks och Julian Assange har gått från att vara mer eller mindre helgonförklarade till att numera förkastas av allt fler. De senaste uppgifterna om att medarbetarna inom Wikileaks tvingades skriva på sekretessavtal med viten i mångmiljonklassen har fått många att ta avstånd från organisationen.

Inte heller Google är världens snällaste längre, trots devisen “Don´t be evil”. Dokument som framkommit i en stämning i USA visar hur Google använder mobilplattformen Android för att förmå hårdvarutillverkare att välja deras teknologi framför konkurrenters. Samma principer som andra it-jättar som Microsoft och Apple blivit anklagade för i åratal.

Så till något trevligare. Berättarministeriet är en ny verksamhet som ska starta skrivarverkstäder för unga i Södertälje och Stockholm. I veckan gjorde de kampanj där kända svenskar lånade ut sina bloggar, twitterkonton och facebookuppdataringar till en elev i klass 6B i Hovsjöskolan. Mer hos Mymlan.
En annan spännande kampanj, som ska minska rattfylleriet i Italien, skriver Tipent om.

Svenska Dagbladet slår ihop webben och pappersredaktionen för att skapa en helt ny nyhetsorganisation. Det är naturligtvis drömmen för alla redaktörer och tidnings-vd:ar som vill få ut maximalt av varje satsad personalkrona. Men problemet är i de flesta medieorganisation är en sammanslagning omöjlig, skulle jag säga. På Svd däremot har man gjort en hel del av grovarbetet i att styra om skutan till med webbledd nyhetsorganisation. Det är också en webbens nyhetschef som blir chef för den nya redaktionen, vilket tyvärr är rätt ovanligt bland svenska dagstidningar.

Svd har också fått beröm av professor Kent Asp för sin rapportering kring valet i höstas. Svd har nu tagit den position som DN hade i alla år, som mediet med den bredaste och djupaste politiska bevakningen. Asps undersökning visar också att Expressen hade den solklart mest alliansvänliga rapporteringen, vilket många också hävdat tidigare.

Riksdagen har klubbat igenom den nya cookielagen. Företrädare för annonsörerna var inledningsvis väldigt upprörda över lagen, som tvingar sajtägare att be om specifika tillstånd för varje enskild cookie som en besökare ska motta, vilket kan bli ett 30-tal på stora sajter. Men i verkligheten blir effekterna nog i så stora, som Internetworld skriver. Det mest troliga är att inställningarna i webbläsaren kommer att räknas som ett godkännande.

Både Aftonbladet och Expressen stänger ned sina användarbloggar. Tidigare har även Metro stängt sina användarbloggar.  Min gissning är att de stora kvällstidningarna är för breda för att skapa en bloggcommunity, man känner ingen samhörighet. På min gamla arbetsplats Bonnier Tidskrifter upplevs bloggarna på Veckorevyn, Amelia och Mama som en stor framgång.

I Örebro har det blivit politiskt bråk efter elaka ord på Twitter. Sveriges Radio rapporterar och bråket kan ses bland annat här.

Public service har även debatterats i veckan. MTG Sveriges chef Manfred Aronsson vill se över uppdraget för SR och SVT ordentligt. Professor Ulf Bernitz är kritisk mot SVT.

Kommersiella filmtjänster är större än fildelning, och det är första gången betaltjänsten slår piratsajter räknat i trafik. Det rapporterade Wired i veckan, men sedan kom nya siffror som nyanserar bilden något. Helt klart är i alla fall att lagliga underhållningstjänster ökar kraftigt.
Apple filar vidare på sin planerade Spotifyutmanare, en egen streamingtjänst för musik. Även i Tyskland utmanas Spotify.

Varningarna om att vi är på väg in i en ny internetbubbla fick ny näring i veckan efter Linkedins börsnotering. Kursen sattes till 45 dollar, men redan första dygnet var aktien uppe i över 100 dollar. Vid dagens slut värderades bolaget till nära 56 miljarder kronor.
Computer Swedens Jörgen Lindkvist varnar för bubblan, som bygger på orealistiska förväntningar på annonsintäkter, enligt honom.
Personligen håller jag med om att värderingarna är helt galna. Men Lindkvist generaliserar lite för grovt om banners för att det ska kännas helt välunderbyggt. Varesig Facebook ellerTwitter bygger på bannerannonsering, utan betydligt mer sofistikerade annonser.

Veckans Facebookchock skulle jag kalla siffran 1,2 miljoner svenskar som Sam Rihani avslöjade på en konferens i veckan. Det är så många svenskar som använder Facebook i mobilen varje dag. Man kanske ändå måste ta det med en viss nypa salt eftersom det är Facebooks egna siffror. Men 1,2 miljoner besökare i mobilen varje dag säger ändå väldigt mycket om hur svenskarna konsumererar media idag, och framför allt vad vi använder våra smartphones till.
Aftonbladet gick nyligen ut med nyheten att man har 1 miljon unika besökare i mobilen per vecka. Ingen tvekan vem som är störst alltså.

Facebook ser också ut att stärka sin närvaro i Sverige. Bolaget uppges planera att bygga en stor serverhall i Luleå.
I USA berättas att 7,5 miljoner Facebook-användare är under 13 år. För oss med barn i yngre skolåldern är det knappast särskilt nytt. Så gott som alla i min sons klass, en fyra i Stockholm, har Facebook. Överlag tycker jag det är oerhört positivt, och många är också vänner med vuxna på facebook, vilket ger en intressant insyn i vad de unga gör. Men tyvärr kan vi väl som vanligt räkna med larmrapporter efter detta och rop om bättre filter för att stoppa barnen, när det bästa faktiskt är att prata med sina barn om saken.
Men om Facebooks segertåg bara ser ut att fortsätta – läs den här analysen om varför bolaget borde vara värt 750 miljarder – så är det lite knepigare för Twitter. Nu rapporteras om 300 miljoner konton, men det är bara 21 miljoner av dem används regelbundet.

Johan Staël von Holsteins magnum opus, Mycube, har till slut släppts i en betaversion. Jag har testat lite snabbt, och är tyvärr inte så imponerad. Mycube verkar framför allt vara en plats för försäljning av digitalt material, som texter, bilder, musik och film. Sara Hernandez har testat mer.

Veckans stora tekniska nyhet  - i alla fall för mig – är den digitala valutan Bitcoin. Ett hot mot de befintliga ekonomiska strukturerna, menar vissa. Helt orealistiskt, eller i alla fall inte särskilt väl genomarbetat menar andra. Wired UK förklarar rätt bra i den här podcasten (typ 10 min in i programmet). Business Insider förklarar också.

Google har rullat ut “social search” globalt, du kan nu se om vänner i ditt nätverk har till exempel twittrat om olika länkar i sökresultatet.

Internetaktivistgruppen Telecomix hjälper till så att syrierna ska kunna använda nätet.

Lyssna: “Jag har sett en skakig video där de använder eldkastare”

Jag kan också rekommendera Martin Gelins krönika om twitterflödet natten då Bin Ladin dödades. Obligatorisk läsning för alla som vill förstå modern nyhetsspridning. Känslan av att “sitta i ett vardagsrum med de mest kunniga personerna i DC.” är svår att efterapa. Gelin slår också ett slag för just den liverapportering som twitter kan driva på. Men jag håller inte riktigt med hans slutsatser, det klart att vi måste se bortom twitter, men det viktiga är att finnas där och göra det gediget journalistiskt arbete utifrån detta. Twitter är som sagt bara en kanal, källkritik och verifiering behövs fortfarande

Hans Kullin skriver om hur svenskarna använder incheckningstjänster som Gowalla och Facebook Places.

Hampus Brynolf drar igång nya twitterundersökningar, och nu crowdsourcar han en del av statistiken. Hjälp honom kategorisera twittrare här.

I Berlin har det varit Next11-konferens. Megan Miller på Bonnier R&D sammanfattar. Anton Johansson var också där.

I Stockholm var det Geek Girl Meetup i helgen. Hatten av för Miriam Olsson, Heidi Harman , Maria Söderberg och Maria Sjöberg som arrangerat – helt ideellt.

Internetkonferensen Sime planerar för hösten. Även i år verkar förekomsten av kvinnliga talare märkligt liten, trots kritiken man fick förra året.

Själv är jag fortfarande upprörd över att unga tjejers bloggande inte tas på allvar.
Jag har också skrivit om #journalistrollen och att vi måste ta debatten, oavsett om vi är webbjournalister, skribenter, radiomänniskor eller vad som helst. Annars lär vi oss aldrig.

Så några roligare historier:
Designern Scott Wilson samlade ihop 1 miljon dollar på nätet för att kunna börja tillverka och sälja ett armband för Ipod Nan. Nu är armbandet en stor succé. Ett lysande exempel på crowdfunding.

Jag avslutar med den här fantastiska historien från mina kollegor Carolina Norén och Ronnie Ritterland som berättar om hur en mobiltelofon och en webbkamera räddade allt när tekniken fallerade totalt under Eurovisionfinalen förra helgen.


1
May 11

Veckan som gick – vecka 17

Hej igen! Förra veckan kom inget veckobrev då vi gav oss själva ledigt och passade på att fira påsk och ta vara på det fina vädret. Jag hoppas att ni, våra kära läsare, också hållit er utomhus och inte saknat oss.
Fortfarande helg, och fortfarande en viss våryra till trots har jag samlat ihop en del länkar med intressant läsning från den gångna veckan.

Vi börjar med Wikileaks, som varit aktuella efter senaste släppet innehållande tidigare okända uppgifter om Guantánamo. Aftonbladet var den svenska tidning som denna gång fått ta del av materialet i förväg. Något som inte längre tycks ge några fördelar för de utvalda medierna, eftersom en läcka läckt Wikileaksmaterial även till andra medier, däribland Expressen. Helt i sin ordning kan man tycka, men Wikileaks uppträder mer och mer som de makthavare de säger sig vilja dra ner byxorna på:

Johannes Wahlström, Wikileaks man i Sverige, uttalar sig häpnadsväckande i Resumé. Thomas Mattsson kommenterar det hela i Dagens Media.
Hela den här soppan luktar så illa nu att det är svårt att längre uttrycka stöd för Wikileaks, som trots allt gör en i grunden bra grej. Jan Guillou av alla människor säger det bäst.

Förra veckan var det många som upprördes över upptäckten att alla uppgifter om var man befunnit sig med sin iPhone sparas i en hittills hemlig fil i telefonen. Joakim Jardenberg var argast. Apple lyckades inte heller räta ut frågetecknen. Något som kanske rättssystemet lyckas göra då två användare tänker stämma Apple.

En SEO-kampanj som fått en hel del uppmärksamhet är denna om självmord och självmordsguiden. Många har hakat på och på kort tid lyckats lyfta upp bra och relevant information om självmord bland sökträffarna hos Google, även om fortfarande “fel” sida hamnar överst. Då vissa kritiska röster varit inne på att detta skulle vara en kampanj som jobbar mot yttrandefrihet vill jag bara kort påpeka att ingen (vad jag har sett) som deltar i kampanjen har fört fram önskemål om att någon sida skall stängas eller förbjudas.
Uppdaterat: Nu har Magnus Brahn som ligger bakom sajten vi försökt knuffa ner från toppen beslutat att stänga ner den, och uppmanar samtidigt sina läsare att stötta SEO-kampanjen.

Personligen slutade jag använda Delicious för länge sedan och ryckte på axlarna när det pratades om nedläggning för en tid sedan. Men för dem som deppade då är jag ändå glad att Delicious nu köps upp och att det mesta kommer att fungera ungefär som tidigare.
En tjänst jag däremot inte riktigt skulle klara mig utan är Spotify, som diskuterats hett sedan de offentliggjorde framtida förändringar innebärande att gratistjänsten i praktiken försvinner idag. Samtidigt utlovades nya features, om än inte vilka. Nu ryktas att Spotify ska utökas från att vara en musiktjänst till att även streama film. Något som Daniel Ek bestämt förnekar.
Även Flattr presenterar nyheter, som gör tjänsten enklare att använda. Förhoppningsvis kommer detta att generera fler användare, då jag verkligen tror på ett enkelt sätt att donera och få donationer för bra innehåll på nätet.

Bröllopsyran i Storbritannien har tagit stor plats i medierna i veckan. Alla uppskattar dock inte den massiva bevakningen, och på Guardian lade man in en republikanknapp, där den som ville kunde välja bort alla bröllopsnyheter från första sidan på sajten.
Så många som 2 miljarder människor världen över väntades titta på vigselakten, och möjligheterna att följa festligheterna var näst intill oändliga.
Mashable ger oss grafik över vilka som i samband med bröllopet fick mest uppmärksamhet i sociala medier. En bild som spridits som en löpeld på nätet är denna.
Thomas Mattsson skriver bra om det faktum att Syriens ambassadör portades från bröllopet i England, till skillnad från Eritreas ambassadör i Sverige, som fanns på plats i Storkyrkan förra året.
Fredrik Pallin har skrivit om vad han tycker att det svenska kungahuset kan lära sig av britterna.
Dagen efter bröllopet fyllde vår egen kung 65 år. I samband med firandet kunde vi läsa en exklusiv intervju med Carl XVI Gustav, där han talar både om sin blyghet, mediebevakning och skandalboken. Sofia Tanaka gjorde intervjun för TT, och här berättar hon hur det var.

En stor snackis i veckan har varit Patrik Sjöberg och hans bok där han avslöjar att han blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin tränare och styvfar. Här pratar han i TV4. När jag googlar efter mer finner jag detta i SVT:s “öppna arkiv”, och undrar hur lång tid det ska ta innan Public Service på allvar kan ge oss tillgång till sitt material.
Viss diskussion har uppstått kring det faktum att den anklagade tränaren är död och ej kan försvara sig, Martin Jönsson skriver om valet att ändå publicera uppgifterna och namnet på tränaren.
Inte helt oviktigt är att Patrik Sjöberg inte var ensam om sina upplevelser, en annan person som var utsatt för samme förövare var Yannick Tregaro, som twittrar öppet om avslöjandet.

Det är intressant att läsa om hur informationen kunnat hemlighållas så länge, av förlaget och inblandade personer.
Jag rekommenderar också läsning av Alex Schulmans fina text, om ett möte med Patrik Sjöberg. Patrick Ekwall bjuder på en gammal dokumentär han gjort om Sjöberg.
Diskussionerna kring övergreppen har även åtminstone tillfälligt väckt liv i taggen #prataomdet på Twitter.

Så lite branschnytt i korthet:

Sweden Rock bojkottar Sydöstran, vägrar prata med dem och stoppar ackrediteringar till festivalen.

Syrianska kräver rätten till alla bilder som tas i utbyte mot ackrediteringar till fotografer under matcherna.

Helsingborgs Dagblad nyanställer, och det med besked. Just nu finns 15 tjänster att söka.

Nyheter24 får ny chefredaktör, medan Aaron Israelsson ska utveckla den grävande journalistiken. Medievärlden har intervjuat tillträdande chefredaktören Ehsan Fadakar.

Anna Serner börjar avveckla sig från TU och börjar med att sluta blogga.

En svensk journalist har gripits i Venezuela, anklagad för att vara ledare i Farc-gerillan.

Den som förbinder sig att prenumereraFria Tidningen i fyra år får en iPad på köpet.

I veckan kom beskedet att herrmagasinet Moore läggs ner. Strax därefter berättade Bingo Rimér att han tänker köpa och relansera tidningen.

Svenske journalisten Urban Hamid är på väg in i Libyen.

Datainspektionen ger tummen upp till lagförslaget om olovlig fotografering. Jag vill se en enad journalistkår stå upp och protestera högljutt mot detta.

Public Service ges rätt att ta betalt av tittarna.

Över till långläsning, analys och reflektion:

Den här intervjun med Jaiku-grundaren Juri Engeström är måsteläsning, för alla som är intresserade av internet, sociala medier, mikrobloggar och startups i allmänhet, samt Google i synnerhet. Gör mig sorgsen, och inser att jag inte minns när jag loggade in på Jaiku senast.

Axel Andén funderar över långsiktiga konsekvenser av domen där en Vänsterpartist döms för att ha pekat ut en Sverigedemokrat som rasist. Andén frågar sig om det nu är slut med politiska epitet överhuvudtaget, var går gränsen? Är det värre att peka ut någon som anarkist än som liberal, och i så fall varför?

Jeff Jarvis har skrivit en lång drapa om nyhetsbranschen och pengarna. En del klockrent, i annat är jag inte riktigt lika övertygad som Jarvis. Hur som helst är det en klart läsvärd text med många poänger.

Martin Ezpeleta sågar den svenska journalistkåren nere vid fotknölarna, och föreslår att utbildningen skrotas.

Tove Hansson reflekterar över att allt privat kan bli offentligt, om Flashback om vad som egentligen är sant och inte. Jag hoppas verkligen att hon får rätt i sin slutkläm, och hoppas att det ska gå fort så offren blir få; “Jag hoppas att det kan lära oss att alla människor har något i bagaget. Tills dess tycker jag synd om de som offras på vägen.”

Mitt personliga flöde har den senaste tiden kantats av en hel del konflikt, och diskussion om hur vi behandlar varandra.
Gert Frost skriver om en jargong han tycker är hård och har svårt att vänja sig vid. Joakim Jardenberg skrev först detta.
Jag hör till dem som tycker att man får tåla en del. I ovanstående exempel förstår jag inte alls, då jag inte tycker att någon varit hård i tonen. Vilket faktiskt tvingar mig att tänka efter ett varv till, på hur jag talar till andra, och hur det jag säger uppfattas. Jag vill inte göra någon ledsen. Men jag vill heller inte låta bli att säga saker jag tycker är viktiga av rädsla för att någon ska ta illa vid sig, för då skulle man aldrig kunna uttrycka sig öppet.
Jag själv reagerade på den här diskussionenFacebook, och skrev en krönika om det.

Jag gillar verkligen Andreas Ekströms projektFundedByMe. På gott och ont tror jag att vi kommer att se mer sånt här i framtiden, i takt med att våra sociala skyddsnät får allt större hål. Gå in och donera en slant, hörrni!

Med det lämnar jag allvaret och avslutar med några mer lättsamma tips och förhoppningsvis ett och annat leende:

Surdegshotellet, en artikel som skulle ha platsat i vilken tidning som helst om det vore 1 april.

Historia och nostalgi, sånt gillar jag. Ge dig själv en halvtimme och titta på den här halvtimmen om tidningsmakeri på 70-talet. Jag blir alldeles till mig när jag ser korrekturläsarna, och önskar dem tillbaks. Då kanske vi skulle slippa läsa två artiklar samma vecka om svårigheten att skilja på de och dem.

Den här är gammal, men lika rolig nu som då. Fem saker du behöver veta innan du dejtar en journalist:

“You won’t be disappointed. Journalists are intense, driven, passionate folk. We carry those same attributes into our relationships, making it an extremely fun ride well worth the price of admission. Our lives are never boring and each day is different.
If the pitfalls are scaring you away, consider this:
The fact that we’re inquisitive means we’ll listen to you. Even if it does seem like an interview, we’re paying attention to what you have to say (see rule No. 1).
We’ll write about you or your thoughts because you’re an important part of our life and we care about you (see rule No. 2).
Our brains are a great resource. Ever go on a date with an attractive person and wind up wishing you hadn’t because everything they say is just, well, stupid? That’s not going to happen here (see rule No. 3).
Yes, it may seem that we put the job ahead of you, but we’re driven. You’re not with that loser whose life is going nowhere and who’s completely content being mediocre (see rule No. 4).
There you go, five things you should know before dating a journalist. Feel free to add to the list, point out where I’ve missed something or leave a comment. And yes, ladies, I’m single (see rule No. 5).”

Förvirring tycks råda i nya Schibstedhuset, då mötesrummen har namn som lurar medarbetare att kasta sig på första bästa flight till grannlandet för att inte missa mötet.

Därmed säger jag tack för den här veckan, och lämnar över stafettpinnen till Jerry Silfwer som skriver nästa veckas sammanfattning. Jerry som förresten skrev en av förra veckans roligaste – om sociala medieexperters asociala twitterbeteenden.

/Sofia Mirjamsdotter
@mymlan


Flattr this


18
Apr 11

Veckan som gick – vecka 15

Skolan är en av de heta debattfrågorna i medierna denna vinter och vår. Både DN och Aftonbladet har kört stora granskningar om problemen i skolan.  Aftonbladet drog förra veckan igång Skolraset, en granskning som skulle ske öppet och online, med läsarna som medproducenter och med SSBD-skribenten Emanuel Karlsten som en av de pådrivande. Några andra namnkunniga bloggare reagerade dock mot kvällstidningens metod, bland annat påpekade Brit Stakston att man sade sig vara öppen men ändå verkade ha en färdig tes. Hon menade även att den nya metoden, “realtidsgräv” som tidningen kallade det, verkade vara viktigare än målet, att skapa en bättre skola. Jocke Jardenberg påpekade andra brister i tidningens dialog med läsarna.
Inte blev det bättre när Aftonbladetreporten Natalia Kazmierska skriver ett rätt syrligt inlägg om en Skollyftet, en motreaktion mot mot Skolraset som några engagerade lärare dragit igång.
Efter det följde en rätt intensiv debatt som kanske bäst sammanfattades av Erik Starck:

“Istället väljer man, som nämnts:

3. Den ”objektiva” vägen. Vi har vår uppfattning klar, vi ska bara hitta några exempel som stödjer denna. Läsarna måste lita på att vi gör en objektiv granskning men, vi är ju faktiskt Journalister som har gått en lång utbildning i objektivt granskande så det måste de göra. Sedan för att det ska kännas 2011 smäller vi upp en wordpress-blogg med lite kommentarer som vi låter någon annan granska för vem vet vad för konstigheter folk som inte är journalister kan skriva.”

Och, blott dagen efter Stakstons och Jardenbergs blogginlägg backar Aftonbladet och byter namn på hela granskningen till “Skolgranskning”. Och sedan tystnar det helt bland bloggarna.

Personligen tycker jag ändå det är remarkabelt att ett par tre bloggare kan få Sveriges största kvällstidning att byta namn på ett prestigeprojekt. Historien visar också hur svårt det faktiskt är att förstå och leva efter det här med delaktighet och öppenhet som sociala medier-förespråkare talar om. Jag betvivlar inte att Aftonbladet menade väl med sitt ursprungliga projekt. Men de gamla murvelfasonerna från kvällstidningen går inte ur så enkelt. Är man van vid att sätta agendan, ställa makthavarna mot väggen och driva kampanjer så är man.
Det som kanske intresserade mig mest var att lärarna inte ville vara en del av granskningen utan startade sin egen, för man misstänkte att man ändå inte skulle bli rättvist skildrade av tidningen. De litade helt enkelt inte på tidningen. Tänkvärt.

Även DN:s artikelserie har fått kritik från lärare och bloggare.

Public service har också debatterats i veckan. Kulturministern har frågats ut i konstitutionsutskottet om förhandsgranskningen av public servicebolagens programtjänster. Hon var tydlig med att SR, SVT och UR själva får avgöra vad som ska lämnas in för granskning, förutom helt nya permanenta markburna kanaler. Och bolagen ska fortsätta satsa på nya kanaler, som webb och mobilen. Ingen större förändring, med andra ord. Jag tror dock det handlar om att markera gentemot ps-bolagen, som jag skriver här.

Public service konkurrerande med lokala tidningar har debatterats i Medievärlden. Först ut var  de moderata riksdagsledamöterna Lars Beckman och Carl-Oskar Bohlin. Ruben Jacobsson och Mats Åmvall, vd respektive chefredaktör på Hälsingetidningar, anser public service snedvrider den lokala konkurrensen. Fler inlägg här och Sveriges Radio svarar här.

Även SVT:s vd Eva Hamilton har debatterat framtidens public service.

Samtidigt faller radiolyssnandet, mycket beroende på Spotify. Som dock försämrar villkoren för gratislyssnarna. Bra tycker många, dåligt anser piratpartiet. Vad jag anser skriver jag här. Doktor Spinn och Jardenberg kommenterar också. Fredrik Strömberg har en lite annorlunda tes.

Facebook hotas av ännu en hittills okänd grundare. Twitter visar sig också ha lite okänt folk som var med och grundade bolaget men som försvann tidigt, men som dock inte kommer kunna kräva några pengar. Facebook är för övrigt på väg in i Kina, enligt källor.

Twitter i riksdagen har blivit ett problem, anser vissa politiker. Jag skulle nog snarare säga att det är den öppenhet som så många vill ha som blir ett problem för de politiker som tror att allt kommer förbli som det varit. Något twitterstopp blir det dock inte, meddelar talmannen.

Twitter har fått lokala trender. Nu kan man se heta ämnen och ord i Sverige, skriver Hans Kullin.

DN släpper två nya nischade appar, den ena för 15 kronor, den andra gratis. Wired släpper sin app gratis nästa månad, försäljningen har gått för dåligt, antyder man själva, men betonar det är ett experiment. Business Week lanserar sin app med en prenumeration på 2,99 dollar i månaden, bra mycket billigare än den tryckta versionen, men inte gratis i alla fall.

Expressen frias för namnpubliceringen av 35-åringen som misstänktes för mordet på Anna Lindh. Samtidigt namnpublicerar man en svensk programledare enbart på grund av han tvingats lämna ett blodprov för narkotikatest, han är inte ens misstänkt. Medierna diskuterade. Expressens chefredaktör skriver inte om detta i sin blogg, däremot om att anmälningar till PO borde få publiceras och diskuteras öppet.

Traditionella tidningar länkar inte så ofta, konstateras i amerikanska Fishbowl NY. Mer hos Reuters.

Greenpeace sätter rekord i antalet kommentarer på Facebook, över 80 000.

Tom Rosenstiel skriver i Washington Post om myterna kring framtidens journalistik, att papperstidningar visst kommer fortsätta vara relevanta. Jag håller inte med om allt han säger, men länkar ändå. Strömberg sätter fingret på ett problem med hans analys.

Amerikanska New Yorker använder sin Facebookssida på ett rätt kreativt sätt: Endast om man går med på att gilla en viss artikel så får man läsa den. Bakvänt, om ni frågar mig.

Nya mediebarometern visar att nätet växer, men även TV och sponsring.

WordPress.com har blivit hackat, vilket dock inte har något att göra med säkerheten i vanliga wordpress-installationer.

Flipboard som låter användar skapa sina egna magasin på Ipad utifrån sina sociala nätverk har tagit in riskkapital och värderas skyhögt.

TV4:s Nyhetsmorgon har diskuterat humor och allvar på Twitter och på Twitter blev folk uppröra över att experterna ville ge olika “krav” på hur Twitter borde användas. Som motreaktion startades hashtaggen #mintwitter som just ska ge alla möjlighet att berätta om sina egna personliga nyttor och erfarenheter med Twitter. Twitter i sitt esse, skulle jag säga.

Lite på samma sätt har Sofia Mirjamsdotter här på SSBD och Annika Beijbom dragit igång #twitterakuten som hjälper nykomlingar på Twitter. Samma kollektiva sätt att jobba, lika decentraliserat, lika ostyrt.

Fler nya projekt:  Micke Kazarnowicz tröttnade på på att TV3 och Rädda Barnen utnyttjade den amerikanska kampanjen It Gets Better (som stödjer HBT-ungdomar) för sin svenska kampanj Det blir bättre. Nu drar han igång en egen variant av Det blir bättre.

Jan Viderén, en av Sveriges flitigaste på att checka in på Gowalla och Foursquare, och Maria Hägglöf startar en blogg om just detta, kort och koncist döpt till Checkain.

Emanuel Karlsten fick avslag på sin motion till Journalistförbundets kongress att som frilansare inte kräva tidbegränsad publicering av artikeln på nätet, när man som frilans säljer jobb till tidningar.

En ny upphovsrättslag har presenterats. Bland annat får arbetsgivarna mer makt på anställda journalister bekostnad. Piratpartiet kritiserar att lagen inte innehåller något nytt.
Jag förstår inte riktigt skillnaden mot den gamla, men Copyriot har läst och förklarar. Farmor Gun kommenterar också.

EU-minister Cecilia Malmström ska “städa upp” datalagringsdirektivet, men exakt vad det innebär vill hon inte säga.

Internetfonden har delat ut pengar till 14 nya projekt.

Den simpla videokameran Flip, ett verktyg som många reportrar borde ha gillat, läggs ned.

SSBD:s egen Jerry Silwer skriver lättsamt om hur man kan bättre på att marknadsföra sig själv, på ett “sexigt självsäkert sätt.”

Lite mer ego: Min kollega på radion, Tove Svenonius, skriver om hur hon som reporter fått ovärderliga tips i sin skolbevakning via Twitter. Läs och inspireras!

Business Insiders redovisning av ungas medieanvändning är också väldigt intressant. Visserligen amerikanska förhållanden, men i alla fall. Fascinerande att ser hur unga multitaskar mycket, vilket Johan Croneman också noterat.

Missa inte heller Fredrik Wass början på berättelsen om hur det var i Afganistan.

Som avslutning: Googles första kortfilm. En hyllning till Charlie Chaplin som skulle fyllt 122 nu i helgen som gick. Kanske är det sånt här som alla nya pengar går till. Bolaget fick hård kritik från investerare för att ha ökat sina utgifter kraftigt under det senaste kvartalet, samtidigt som sökjätten ser ut att gå mot ännu ett misslyckande inom området sociala medier.

/Mikael Zackrisson


21
Nov 10

Veckan som gick – vecka 46

Inleder den här veckorapporten där förra veckan slutade – med Mona Sahlins avgång.
Staffan Dopping har skrivit om hur radion halkat efter och det var tidningarnas webbteve som dominerade den snabba rapporteringen. Thomas Mattsson har också bloggat om rapporteringen från Expressen, och konstaterar senare att det slogs rekord, vilket dock hade mer med Henemark än med Sahlin att göra. Expressen som liksom många andra skaffat iPhone till alla medarbetare.

Sveriges Radio har annars varit omtalade, dels på grund av Journalistik 3.0 – den interaktiva bok som Mats Svegfors och Cilla Benkö presenterade i veckan, och dels för att de utsågs till Sveriges bästa mediesajt, och Sveriges andra bästa sajt totalt, när Internet World presenterade sin 100-lista. Vann gjorde Halens.
DN.se blev bästa tidningssajt, och SVT blev bästa tevesajt. Heja Public Service!
Magnus Höij skriver en första summering efter festligheterna. Och för den vill ge sig iväg på en liten nostalgitripp – här om första vinnaren 1997.

Jag har tyvärr haft så fullt upp i veckan att jag inte hade möjlighet att närvara när Journalistik 3.0 lanserades i radiohuset, ej heller har jag hunnit läsa alla texter som skrivits på temat, men jag har läst Malin Cronas “Om man biter sig själv i svansen tillräckligt länge ömsar ormen skinn”. Måsteläsning! Håll också gärna koll på Lasse Edfast som skriver inifrån radiohuset i Göteborg, och Anna Loverus.
Farmor Gun har också skrivit bra utifrån sin roll helt utanför mediehusen.

Under veckan har dessutom konferensen SIME gått av stapeln.
Cassandra Mattsson har skrivit en bra sammanfattning. Mest uppmärksammat blev det faktum att juryn för SIME Awards består av arton personer varav 0 kvinnor. Pinsamt är bara förnamnet. Inte minst sedan det kommit till min kännedom att Annika Lidne redan förra året påpekade det hela och gav arrangörerna en lista på tänkbara kvinnor. Något som Micke Kazarnowicz också tagit fasta på och lyckades komma på sju kvinnor på fem minuter.
Vad de arton männen i juryn kom fram till? Samma som ifjol, då de utsåg Spotify till vinnare.

Axel Andén skriver om vikten av att inte lita blint på de besked man får från myndigheter och i det här fallet polisen. Fortsätt ligga på, fortsätt fråga, tills alla frågetecken är uträtade.

Facebook presenterade i veckan sin nya mejlfunktion. Här fem skäl till varför det inte kommer att slå ut andra eposttjänster. Niclas Strandh skriver utförligt om de nya funktionerna. Hos Skiften hittar jag två läsvärda texter, Inlåst på Facebook? och Facebooks potentiella konkurrens. Emanuel Karlsten skriver om epost-döden, säkerhetsexperter varnar för säkerhetsproblem. Google jobbar hårt för att inte tappa för mycket mark mot Facebook.
Facebook som för övrigt nyligen värderats till 282 miljarder kronor.
Facebook är förresten ingen social innovation, enligt Stefana Broadbent. Detta trots att hälften av den halva miljarden människor som finns på Facebook loggar in varenda dag.
Självklarheter kan tyckas, att lojaliteten till arbetsgivaren gäller naturligtvis också på internet. (kanske relaterat – om landsting och nya media)
Och apropå relationen till arbetsgivaren – här en blogg som behandlar relationen till potentiella arbetsgivare. Jag tror i och för sig på öppenhet och transparens, men tror att bloggaren i det här fallet förlorar mer än han vinner på att publicera alla nejtackmejl i bloggen. Vore jag han skulle jag istället använda bloggen för att visa vad jag kan och marknadsföra min kompetens.
Johan Staël von Holstein hävdar att den ryska maffian äger tio procent av Facebook och rasar mot deras ägande och kontroll över användarna samtidigt som han lanserar Mycube Vault.

Isabella Löwengrip aka Blondinbella hävdar bestämt att Twitter är för gamla gubbar, men jag ser allt oftare tendenser att det håller på att förändras. En intressant fråga är om yngre är bättre än äldre på sociala medier. Jag tror att yngre framförallt har ett annat förhållningssätt och inte tänker på eller använder begrepp som internet eller sociala medier. De är bara delar av en verklighet och de reflekterar inte ständigt över hur de använder medierna. Men att Facebook är en plats för medelålders Farmvillespelande damer, och att Twitter domineras av webbintresserade yrkesverksamma män och kvinnor, det utesluter inte att de yngre när de växer upp kommer att behärska kanalerna utan att använda uttrycket som sociala medier.
Nu släpper förresten Twitter ett analysverktyg som jag tror kommer att förenkla inte minst för alla dem som vill räkna på värdet av en tweet.
I Sverige har Carl Bildt börjat twittra på allvar.
Detta tål att upprepas – varför Twitter är bra och viktigt för mediaföretagen.
Den här sammanställningen tycker jag talar väldigt bra för sig själv. Twitter när det är som bäst.

Till veckan är äntligen dags – iPad släpps i Sverige, lagom till julhandeln. Samtidigt lanserar både Expressen och Svenska Dagbladet iPadappar. Thord Daniel Hedengren framför relevant kritik till SvD. Olle Lidbom recenserar Expressenappen här. Själv äger jag ingen iPad, och det här inlägget av Joakim Jardenberg fick mig att helt sluta sukta efter en. Också när jag läser kommentarerna inser jag att de främsta användningsområdena för iPad inte är dem jag har störst behov av. Då jag är en dålig radio/podcastlyssnare gör det mig ingenting att jag då missar möjligheten att få The Economist läst för mig i iPaden.

Mer läsvärt den gångna veckan:
Gäller datalagriningsdirektivet redan? Måsteläsning för alla journalister och mediechefer, signerad Kjell Häglund.
Anonymt näthat.
Hur många skribenter krävs för att skriva en artikel? Rolig läsarfråga till Expressen.
Linderborgs trygga famn. Om Aftonbladets Bonniergranskning, signerat Jonathan Leman.
Internet förändrar inte mediemakten. Anders Mildner har intervjuat Johan Ehrenberg.
Sanningen bakom laserturken. Journalistik, yes!
Suddig gräns mellan jobb och privatliv. Fredrik Wass lägger ut texten och gör det som vanligt bra.
80-talstema: 1983. Verkligen off topic, men Anders Mildner skriver så löjligt bra, denna gång om musik.
Diktatorreklam godkänd.
Barnrum har blivit ett sätt att leva. Den kanske bästa parodin på DN-artikeln om vindsvåningen.
Kan jag tubba dig att läsa det här? Bra puff för bra blogg som vill inspirera oss att återuppväcka gamla ord.
Afrikanskt mediehus med framtiden för sig. Anna Lindberg har varit i Kenya och ger oss en spännande inblick i en del av världen som vi sällan pratar om i mediasammanhang.

Så lite branschnytt:
Barometern ger ut sex nya lokaltidningar.
City Skåne startar nya editioner.
DN anlitar Doberman för att bygga om sajten.
Svenskans förlust förra året inte så stor som man först trodde.
Vinnarna i Stampen Media Challenge Nova Forum. Men varför sikte på 2020 och inte exempelvis 2012?
Radioapan lanserar ny sajt.
DN jagar Sveriges bästa politikreporter.
Tidningen Ångermanland och Allehanda.se startar realtidsgräv.
Mediebarn.se – en sajt för vuxna om barns medievanor.
TV4 söker ny tittarombudsman.
Frilansjournalisten Lars Pekka har polisanmälts för förtal, av en politiker.
Prisregn över Svenska Dagbladet.
Svenska reklammarknaden starkast i Norden.

Julian Assange har så slutligen häktats i sin frånvaro, misstänkt för bland annat våldtäkt. Det här är väldigt märkligt. Åklagaren Marianne Ny säger att “Bakgrunden är att han måste förhöras i utredningen och att han inte kunnat anträffas för att genomföra dessa förhör”, något som låter otroligt med tanke på att Julian Assange då han fortfarande vistades i Sverige själv uttryckte förvåning och besvikelse för att han ej förhörts eller kontaktats. Assange har överklagat häktningsbeslutet. Här finns en bra rekapitulering av soppan kring Assange.

Och så blev det slutligen som väntat grönt ljus för datalagringsdirektivet. HAX skriver kort och kärnfullt.

Det är förbryllande att medierna inte uppmärksammar och ifrågasätter hoten mot det fria nätet mer kraftfullt, samtidigt som jag själv tar på mig en del av skulden. Jag har inte gjort mycket för att lyfta de stora frågorna.
På temat läsvärt är Oscar Swartz, Ravenna och Falkvinge/Troberg. Jag är skyldig alla nätaktivister ett stort tack för att ni inte ger upp och fortsätter driva frågorna, men jag är fortfarande besviken på att Piratpartiet inte lyckats ge en tillräckligt seriös bild av sig själva och därmed själva bidragit till att flytta fokus från allvaret.
Symptomatiskt kanske att FRA-hjälten Camilla Lindberg skiljer sig från sitt parti.

Avslutningsvis några helt andra notiser:
Prins William har förlovat sig, något som orsakade massiva reaktioner på nätet.
Bloggaren Kissie möttes av en hel flock äggkastare när hon kom till Västerås.
Robert Birming lanserar en helt ny tjänst som ska hjälpa bloggare att hjälpa varandra att få fler läsare. Snurra.se.
Johnossi släpper album med serietidning, även i iPad.
After work på onsdag, där Nikke Lindqvist berättar allt om Sverigedemokraterna.de.
Klarar du JMG:s antagningsprov?
Slutligen kan jag inte låta bli att länka till det här, även om det upprör jantefascisterna. Mymlaneffekten.


Flattr this