Posts Tagged: debatt


17
Sep 08

Öholm gör traditionella medier en björntjänst

Siewert Öholm har stuckit ut hakan och ger förslag på sju förhållningssätt till bloggar – förhållningssätt som i princip säger att alla bloggar är skit och man ska inte lyssna på dem. Han gör helt enkelt ett fantastiskt jobb för att visa hur kraschen mellan traditionell medielogik och nya medier ser ut. Man kan fundera om Hela Gotland är en PRO-tidning när man läser hans förslag på vad en mediekonsument istället ska konsumera.

Han har självklart en poäng när han menar att alla måste skaffa sig ett förhållningssätt till bloggosfären – något som traditionella medier arbetar hårt med, och som vissa journalister uppenbarligen kämpar extra mycket med – däribland Siewert Öholm. Problemet blir att hans förhållningssätt handlar om att dels generalisera en bloggosfär som är gigantisk och knappast så homogen som han vill påskina, dels att det hela blir till en bitter föredettings försvarstal av gamla medier som faller tillbaka på honom själv.

I grunden kan man helt och fullt egentligen vinka bort Öholms försök att sudda bort bloggosfären från det allmännas medvetande men det hela är ändå intressant.

  1. Det är knappast så att alla bloggar skriver om förkylningar eller vad nu Öholm anser. Han glömmer bort att det finns en gigantisk mängd bloggar som skriver om ämnen, han verkar för trött för att ta en titt på hur den amerikanska bloggosfären ser ut. (Det är onekligen roande att Siewert Öholm tror att Carl Bildts blogg tillhör de största i världen…)
  2. Siewerts förslag på vad som en god mediekonsument istället ska konsumera är roande – men också oroande. Att föreslå P1 och P2, att mena att analoga medier är framtiden visar dels att Öholm är en trött man, och att han missat hur medielandskapet utvecklats. Någon har tagit ifrån honom hans ensamrätt till att vara megafon och han saknar det.
  3. Öholm försöker också få bloggandet till att det för in i ett elitsamhälle. Vilket antingen visar på hans okunskap, hans ointresse eller att han helt enkelt tänker skevt. Att fler röster får plats i det offentliga samtalet genom att produktionen av innehåll blivit enklare, billigare (gratis) och möjlig är alltså negativt enligt denne som menar, på fullaste allvar, att det offentliga samtalet var bättre innan bloggarna fanns. Det är en skrämmande demokratisyn.
  4. Som journalist har Siewert Öholm gjort en ganska dålig research, det är genomgående i hela texten. Hans exempel på bloggande är bloggande från personer som redan innan haft en plattform inom de traditionella medierna. Han väljer att generalisera utifrån såna som Helle Klein, PJ Linder, Schulman och Politikerbloggen. Den (minst) halva miljonen bloggar som finns bara i Sverige förutom dessa glömmer han medvetet. Det är en intressant form av elitistisk research, inom medierna förklaras hela världen.
  5. Siewert Öholms försök att divergera mellan digitala kommunikationssätt och analoga (i Siewerts analoga värld “live”) är minst sagt märkligt. Enligt hans synsätt så handlar alltså demokrati om att människor ska nöja sig med att debattera med personer i sin direkta geografiska närhet. Möjligheten som digitala kommunikationsformer ger att debattera och föra samtal med personer i en större global värld är alltså inte önskvärt enligt den Öholmska världsbilden.
  6. Öholm försöker att förklara att Internet är bra. Men bara om det används av redan befintliga filter i form av journalister då han uppenbarligen menar att bloggarna knappast ger något extra för såväl kunskapsdelning, demokratiutveckling och människors självständighet.
  7. Siewert Öholm sätter samma fokus på bloggosfären som exempelvis Skytte, Guillou och andra journalister inom den 68-vänsterjournalistik där meritokrati byggde på annat än att veta vad man skriver om.

Det är en rädd man som skriver i tidningen Hela Gotland. En tidning som, tack vare bloggarna, nu antagligen fått ett besöksrekord på sin sajt. Kan det vara så att Öholm helt enkelt slängt ut en flamebait?

Andra bloggar om: , , ,

Knuffat
.

Reblog this post [with Zemanta]

11
Sep 08

Journalistens redesign

Journalistens nya chefredaktör Helena Giertta har fått en bra start.
Tidningen har gjort en omfattande redesign, både i print och på webben. Den var visserligen planerad sedan tidigare men att komma in som ny chef samtidigt som den sjösätts ger goda förutsättningar för en bra fortsättning.

Vad gäller tidningen så känns den lite bättre, roligare, mer lättläst.
Indelningen i avdelningar som “Fackligt” “På jobbet” “Bild” “Metod och Etik” känns tydligt och vettigt.
Samtidigt känner man igen sig genom Nuffe som fortfarande återfinns på sidan tre och pressgrodorna längst bak.

Senaste numret innehåller bland annat ett rep om journalistutbildningarna och deras anpassning till nya medier. Alltid något, det känns annars som om just de nya medierna behandlats lite styvmoderligt av tidningen, och inte tagits riktigt på allvar annat än som hot mot jobben och journalistiken.
Men här måste jag fråga mig varför Journalisten precis som Medievärlden väljer att inte publicera de bättre reportagen på webben?

Samtidigt minskar utgivningen från varje vecka till var tredje vecka. Allt i den nya tidens anda, och det borde ge utrymme för en mer genomarbetad pappersupplaga samtidigt som vi borde kunna vänta oss flitigare uppdateringar och mer unikt material på webben.

Dessutom måste Helena Giertta få en eloge för att hon i sin ledare fångar upp och kommenterar en fortfarande het och omdiskuterad händelse på nätet, och hon gör det med den äran.

Nätet då?
Ja också där har man genomgått en hel del förändringar. Designen (som går hand i hand med utseendet på printupplagan) kan ju diskuteras, jag får känslan av att det inte är riktigt färdigt, men det är väl en smaksak.

Samtidigt är sidan betydligt mer lättnavigerad än tidigare. Avskalad med tydliga menyer både i topp och i högerspalten.

Avdelningen “Fråga förbundet” finns också i papperstidningen, och här tycker jag att man ska gå ett steg längre, uppdatera oftare på nätet och ge tillfälle att kommentera och diskutera både frågor och svar.
Det är ju en fråga kanske mer för SJF än för tidningen, men jag tror att förbundet (i varje fall på sikt) skulle tjäna på den typen av transparens.

Nytt i högerspalten är länkar till kollegorna i Norge och Danmark. Bra tänkt.
Sen gillar jag att pressgrodorna nu även finns på nätet.

Debatten känns betydligt intressantare på webben, då det självklart är lättare att vara aktuell och diskutera heta ämnen innan de svalnar.
Kommentarsfunktionen är tydlig och lättanvänd, ett plus för det också. Jag hoppas verkligen att läsarna kommer att använda sig av den så att journalisten.se kan bli en naturlig och levande plattform för diskussion kring journalistik i alla former.

Men jag måste få ställa frågan som inte bara vänder sig till Journalisten – varför länkar man inte i artiklar? Eller ens i anslutning till dem?
Att läsa exempel detta utan att kunna klicka på en länk till Newsmill, eller detta utan att kunna titta på Wendela är inget annat än irriterande. Och dumsnålt på ett märkligt vis.

Sedan behöver jag väl knappast nämna att jag tycker att Twingly eller motsvarande borde vara mer regel än undantag, för nyhetssajter i allmänhet men branschtidningar i synnerhet.


6
Sep 08

Nej, Dan Josefsson. Bloggarna är inte i fara.

Dan Josefsson har stuckit ut hakan och skrivit en artikel där han menar att Newsmill är Bonniers försök att tygla bloggosfären. I ljuset av de EU-förslag som senaste tiden kommit blir det onekligen nästintill roande när Josefsson lägger en faderslik hand på axeln för bloggosfären och förklarar att han minsann ska skydda oss alla mot alla onda företag som vill tysta oss: samtidigt som hans trosfränder i EU försöker att kväsa de nya medierna genom hårresande förslag. Att i ljuset av detta vilja försöka leka bloggosfärens knight in shining armor är rena ironin.

Jag skrev en egen postning på Newsmill om detta men tänkte utveckla tankarna lite här.

I mångt och mycket försöker han, medvetet eller omedvetet, förminska bloggarnas inflytande och autonomi för att på så sätt befästa sin egen och traditionella mediers ställning som autonoma, självständiga och fina. Ett sätt som vi som varit med länge i bloggosfären så väl känner igen (jag har skrivit mycket om det på min personliga blogg deepedition.com). Dan Josefsson uppträder helt enkelt som en äldre man som överseende försöker beskydda “ungdomarna” på ett paternalistiskt sätt.

Problemet är helt enkelt att Dan Josefsson har fel. Bloggosfären är mycket större än Newsmill. Den är mycket större än Dan Josefsson.

Tyvärr gör Dan Josefsson samma fel som många andra inom de traditionella medierna lätt gör: stirrar sig blinda på några enskilda svenska stora bloggar. Baksidan av att den utmärkta tjänsten knuff.se fått en ibland för snäv avgränsning och att Bloggportalen många gånger gynnar kändisbloggarna.

Självklart finns ett antal bloggare och kommentatorer som menar att Dan Josefsson har rätt – att Newsmill inte handlar om annat än att dra in pengar och försöka att fålla in bloggarna. De gör ett antal felslut.

  • Newsmill inte något mandat eller ens som affärsidé att demokratisera bloggandet: det är inget pro bono-arbete utan en affär.
  • Det är knappast en bloggosfär som idag växer sig stark på egna ben något större intresse att bli en del av Bonnierkomplexet.
  • Det finns det närmare (om inte mer än) en halv miljon bloggar i Sverige: man får vara antingen mycket människofientlig och nedvärderande av vanliga människor eller en smula naivt konspiratorisk för att tro att Newsmill ska kunna samla en sån gigantisk mängd personer och styra dem.

Newsmill har möjligheten att bli en ytterligare arena, ännu en kopplingspunkt – eller nod – för bloggosfären. Precis som Twingly, Knuff.se, Bloggportalen och andra samlande arenor eller tjänster. Newsmill behöver fria bloggare för att få det hela att fungera. De behöver det för att vara sanna. De behöver däremot inga skribenter som går i något ledband. För då blir de varken relevanta, trovärdiga eller intressanta att läsa.

En kritik som kommer är att många skriver om samma sak – att det är vissa frågor som drivs i bloggosfären. Självklart är det så. Det finns vissa nyheter som många väljer att skriva om, att det finns vissa saker som engagerar. Men det handlar knappast om något annat än nyhetsvärdering, filtrering och hur vi människor faktiskt beter oss i en diskussion.

Om vi tänker oss bloggosfären som ett väldigt stort fikabord – hur sker en diskussion runt ett sådant? Är det så att alla diskuterar sitt eget ämne och skiter i att lyssna på alla andra? Eller är det så att det är vissa ämnen, som upplevs som viktiga, som faktiskt diskuteras; ett i taget, av alla? Med vars och ens perspektiv och åsikter i en fri och levande diskussion? Om Dan Josefssons och andras kaffebord ser ut som det första så tycker jag personligen lite synd om dem. Om inte så bör de inse att bloggosfären och andra sociala medier (exempelvis Friendfeed) fungerar precis som så. Det är ingen ordnad konferens eller MBL-förhandling det handlar om, som kan styras av vissas agendor. Bloggosfären är ett gigantiskt fikabord.

Så snarare än att kritisera någon annan borde Dan Josefsson se sig själv i spegeln, utmana sina gamla medieteoretiska sanningar i ljuset av ett nytt medielandskap och inse att han borde börja lära sig av bloggarna som han försöker skydda (och därmed kväsa i sin tur). Och inse att ju fler noder, ju fler arenor som kan samla debatt utan att faktiskt strömlinjeforma den – desto mer demokratisk blir bloggosfären.

Uppdatering: Peko har ett annat perspektiv och ett antal bloggar har skrivit om Dan Josefssons artikel. Däribland Martin Jönsson som menar att Josefsson ser konspirationer där de inte finns.
Jisander har en farhåga eller reflektion som kanske är en större fara för bloggandet än att Bonnier skulle försöka att tygla bloggandet. Helt enkelt att portaler och betalningar, traditionella mediehus som låter bloggare bli en del av det egna flödet tar spetsen av bloggarna:

Det jag reflekterar över just nu är bloggare som går från att vara starka, drivande personligheter med unika sätt att formulera sina åsikter till att bli bleka kopior på sig själva. Det är lätt att se exakt när förvandlingen sker. Det är när de lämnar sin egen blogg och börjar skriva för någon av de etablerade portalerna/tidningarna/samlingsplatserna.

Andra bloggar om: , , , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

31
Aug 08

Newsmill 2. Newsmilleffekten – en levande debatt

Trots att Newsmill ännu så länge bara publicerat debattartiklar i sin blogg och inte på den riktiga sajten, har det redan orsakat eko och ringar på vattnet, både i bloggosfären och i gammelmedia. Och kanske framförallt – skapat levande debatt där både bloggar och traditionella medier varit inblandade. På ett föredömligt sätt som vi hoppas håller i sig, och inte bara hos Newsmill, utan att även andra medier tar till sig och ser potentialen i att ha en samhällsdiskussion i flera olika kanaler samtidigt. (här oroar det som Niclas säger om att Newsmill i Betan kommer att vara så pass stängd och strikt, vi får hoppas att de lättar på det så småningom)

Debatt handlar ju om att väcka frågor och ta upp dem till diskussion. Få olika infallsvinklar och engagera människor på olika nivåer i samhället. Debatt handlar om demokrati, att ge alla chansen att komma till tals. Att då göra som exempelvis DN debatt, och inte tillåta kommentarer på sajten, är att leva kvar i föråldrad tid.
Visserligen finns Twingly och möjlighet för bloggare att få sin länk i anslutning till debattartiklarna, men alla har inte en egen blogg att kommentera i.

Så vad är det då Newsmill lyckats med?
Jo de har lyckats hålla en diskussion levande i en vecka, i alla tänkbara kanaler. Bloggar, tidningssajter och papperstidningar. På ett sätt som jag hoppas vi får se mer av, med eller utan Newsmill som initiativtagare.
Det började förra söndagen när Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar skrev det kontroversiella inlägget där de efterlyste riktiga män. Ta en titt i kommentarsfältet, helt underbart faktiskt.
Något som snabbt gav eko i bloggosfären. I skrivande stund 166 länkande bloggar enligt Knuff, och det är inte lite.

Men inte bara bloggarna engagerade sig, andra tidningar hakade på. Först PM och Leos gamla tidning Expressen, som tog upp debattartikelnflera olika ställen.

I bloggosfären engagerade sig bloggare i vitt skilda sfärer, flera kändisbloggare, så som Åsa Jinder och Niclas Strömstedt kommenterade artikeln i sina bloggar.

Sedan gjorde svenskan en intervju med Unni Drougge om artikeln. en hel del kommentarer även där, och några blogglänkar.

Naturligtvis fångar Newsmill bollen och Zandén och Gyllenhammar skriver efter ett par dagar ett inlägg till. Också det får mängder av kommentarer och blogglänkar.

Frågan har varit vid var mans bord. Jag har hört bekanta i min närhet som väl aldrig läst en blogg tala om inlägget och debatten kring det, och den har uppmuntrat till fler perspektiv på frågan än man väl trodde fanns.
Precis det som en debatt bör handla om.
Och diskussionen är inte död än. Så sent som igår skrev Åsa Mattsson en uppföljning i ämnet på Newsmill.

Jag har här bara visat några få exempel av de ringar på vattnet som inlägget på Newsmill skapade, men det räcker för att visa att det går att skapa levande debatt om man inte stänger in sig på den egna redaktionen och begränsar möjligheten att delta till den finkulturella eliten.

Twingly skapar möjlighet för bloggar att synas och deras åsikter blir lästa, de tidningar som använder Twingly bjuder på det, men får också i förlängningen mycket tillbaks. En bloggare är ofta mer benägen att länka till artikel hos en tidning som använder Twingly just för möjligheten att läsas av fler.
Kommentarsfunktionen ger alla möjlighet att tycka till, och komma tillbaka för kommentarerna i sig är intressant läsning.
Och de tidningar som skriver och diskuterar frågan utifrån en artikel som först publicerades hos i det här fallet Newsmill får också läsare, länkar och klick. Dessutom kommer diskussionen papperstidningsläsarna till del, de som inte har en aning om vad som händer ute på nätet men faktiskt läser papperstidningen.
En debatt som pågår i flera olika kanaler och har den korsverkan som Newsmillartikeln skapat är en levande debatt, föredömligt levande.

Jag tror att det inom gammelmedia finns en inbyggd stolthet, där egna grejer ibland tyvärr är viktigare än läsvärde. Material ska vara exklusivt och man vill inte sno idéer, inte för uppenbart i varje fall. Men när man låter nyheter leva sitt eget liv genom användare som sprider, förfinar, utvecklar och så småningom bollar tillbaks grejer till ursprungskällan tror jag att alla vinner på det. De tidningar som fortsätter stänga dörrar, säga nej till kommentarer, blogglänkar och som vägrar länka till andra kommer inte att vara intressanta i debatten längre.

Att släppa sin nyhet fri och samtidigt fånga upp de reaktioner den väcker skapar nya möjligheter för medierna. Dels till fördjupningar men också till helt nya uppslag, och en agenda som inte längre styrs inifrån husen utan i samspel med läsare och användare, och det skapar en mer angelägen och relevant produkt för nyhetskonsumenterna, när de får vara med och sätta agendan, delta i samtalet och tydligt visa vilka frågor som är angelägna att diskutera.


30
Aug 08

Newsmill 1. Mellan tradition och en ny tid

Newsmill. En nyhetskvarn i mitten – mellan den ostrukturerade och ibland vilda bloggosfären och det den traditionella, printstrukturerade massmedia. Det är min känsla efter att ha sett en förtitt på Bonniers och finansbolaget Proventus satsning på PM Nilssons och Leo Lagercrantz debattsajt Newsmill. De har redan börjat att tjuvköra via sin utvecklingsblogg, vilket bland annat renderat en smärre bloggbävning efter en artikel från Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zandén.

Uppbyggnaden är relativt traditionell, där man varje morgon har ett redaktionsmöte (det är Leo, PM och Bangs chefredaktör Karin Eder Ekman som utgör redaktionen just nu) som sedan läggs ut på sajten som en ruta över vilka ämnen som man vill ta upp. Sedan har man en huvudartikel som skrivs av någon känd person, som ska ha “levt” det ämne som personen skriver om. Inte bara de normala “talking heads/soffpotäterna” alltså. Övriga ämnen inbjuds alla att skriva om från scratch. Under dagen kommer sidan att förändras utifrån de texter som kommer in, och den aktivitet som dessa renderar genom det sinnrika “röstningssystemet” som bygger på känslan läsaren har inför det som skrivits. Personer som gärna vill skriva om ämnen som kommit upp kan, efter registrering, få tillgång till en sorts “egen” blogg och allt kopplas till huvudartiklarna. Kommentarer finns för alla artiklar och man kommer också att se till att andra, externa bloggars pingbacks syns (i den betaversion jag sett var dessa dock väl undangömda). Allt kommer att modereras av redaktionen, en moderation som de redan fått ett antal kritiska kommentarer runt på sin utvecklingsblogg. Moderation är nödvändig men utifrån de kritiska kommentarerna, och min erfarenhet av både mitt eget bloggande och att vara strategisk konsult till företags bloggsatsningar så är det viktigt att sätta en klar moderationsstrategi och skriva en rejäl disclaimer om det.
Som skribent kan man också välja vilka traditionella media man kan tänka sig att medverka i, vilket är ett nytt grepp som kan bli mycket intressant: ett incitament för att skriva via Newsmill.

Ekonomiseringen handlar dels om normal bannerannonsering – som jag förstod det inte på något sätt kontextualiserad men också om något som kan bli ett mycket spännande sätt för företag att sätta sin egen agenda i olika frågor: att kunna “hyra” ett eget rum för debatt på sajten. Arbetsnamnet är Seminariet och det kommer bli mumma för pr-konsulter och företag med svårigheter att faktiskt komma fram med “sina” frågor. Redaktionen kommer också att vara närvarande för att det hela ska vara öppet och inte totalstyrt av företaget som hyrt rummet – något som säkert kommer få en del företag att fundera både en och två gånger över om de verkligen vågar göra det här. Men som marknadsförare ser jag det här som en oerhört bra grej. Det handlar om att låna relevans från Newsmill men också bygga en transparens runt sina egna frågor.

Det jag inte fick klarhet i hur de tänker göra med att i artiklar jobba med utlänkar respektive noggrannhet med länkning till eventuella källor men det kommer vi antagligen att se efterhand.

Vad tror jag om framtiden för Newsmill? Om de lyckas att hitta tillräckligt intressanta skribenter, och våga dessa ta ut svängarna tillräckligt för att fr a bloggar ska “hugga” på artiklarna så kommer det gå väl. Det intressanta för Newsmill är just den delen: att bli en plats som bloggar kan spinna vidare från – som inte är DN Debatt, som inte bygger på print som grundläggande idé utan faktiskt är en del av det digitala medielandskapet. Samtidigt kan Newsmills lite ålderstigna syn på skribenter vara en black om foten: de vill gärna att man ska skriva under sitt “eget” namn. Jag har diskuterat det i en bloggpostning på min egen blogg men i korthet tror jag helt enkelt det inte är en vettig väg att gå. Farhågan för mig när det gäller möjligheten att “vinna” bloggosfären och övriga sociala medieeliten är hur öppet man vågar att låta Newsmill vara. Samtidigt kan Newsmill just fungera som en enkel övergång mellan traditionella medier till sociala medier för såväl media som för ordinära läsare, intresserade av debatt och opinion.

Vad kommer det här innebära för debatten i mer tradionella medier? Läs vidare i Newsmill 2.