Posts Tagged: chefredaktör


25
Feb 11

Droppen som fick min bägare att rinna över

Paul Frigyes, reporter på tidningen Journalisten, säger upp sig från jobbet. Detta för att Helena Giertta stoppade en resonerande krönika om journalistrollen. En riktigt bra krönika, som om den hade publicerats i Journalisten hade kunnat vara startskottet för en seriös diskussion även där om framtidens journalistik och nya förutsättningar i en föränderlig värld.

Det är hög tid att Helena Giertta lämnar över chefredaktörsstolen på tidningen Journalisten till någon annan. Till någon som är intresserad av öppenhet och yttrandefrihet. Till någon som på allvar vill diskutera journalistrollen i en värld i förändring. Till någon som är intresserad av utveckling och framtid istället för bakåtsträvande och gamla ohållbara principer. Till någon som tar uppdraget på allvar utan att väja för svåra frågor, någon som är öppen för andras åsikter och tankar, någon som lyssnar.

Om inte Helena Giertta tänker säga upp sig av egen fri vilja vädjar jag, som medlem av Journalistförbundet, till SJFs styrelse att genast börja leta efter kandidater till jobbet och säga upp Giertta.
Jag ser fram emot en öppen process där både SJF och tidningen Journalisten spelar med öppna kort och har ett transparent samtal med medlemmarna om förbundets, tidningens och yrkets framtid.

Allt annat är oacceptabelt, utifrån det faktum att en av tidningens reportrar sagt upp sig i protest mot Gierttas syn på vad tidningen Journalisten ska stå för.

Det vore upprörande på vilken tidning som helst att en chefredaktör stoppade en reporter från att framföra åsikter om journalistik i en krönika. Att detta sker hos Journalistförbundets eget husorgan är ofattbart. Att en reporter känner sig nödgad att säga upp sig för att ledningen för den tidning som ska spegla just journalistrollen vägrar låta andra åsikter än de egna komma fram är inget annat än skandal, och det är inte första gången Giertta visar tecken på dåligt omdöme.
Och hennes förklaring till det inträffade lyckas inte på något sätt vare sig släta över eller förklara. Jag hade något hoppats att Frigyes överdrev, att det egentligen handlade om något annat, men hon står verkligen för detta. Magstarkt. (även om det såklart fanns andra men direkt relaterade orsaker till att Frigyes till slut lackade ur)

Men Helena Giertta menar alltså på fullt allvar att tidningens anställda inte får ha andra åsikter än dem hon själv representerar, för Helena Giertta är Journalisten. Gierttas åsikter är tidningens åsikter.

Frågan är nu om SJF’s ledning trots detta har fortsatt förtroende för Helena Giertta?
I så fall vill jag inte längre vara med i SJF. Antingen lämnar Giertta sin post som chefredaktör, eller också lämnar jag förbundet.

/Sofia Mirjamsdotter
@mymlan

Frigyes krönika kommer att publiceras i Expressen i morgon och i Medievärlden på måndag.

Uppdaterat: Här finns Frigyes krönika att läsa i Expressen. Och så har han kommenterat händelsen ytterligare i DN Kultur.


Flattr this


13
Dec 09

Veckan som gick – vecka 50

Det känns som om tiden aldrig går så fort som i december när julen närmar sig. Annat var det när man var liten och väntade på tomten… Det här blir den sista veckosammanfattningen jag skriver i år, nästa vecka är det Jerrys tur och sedan tar vi ett juluppehåll.

Jag börjar med att tacka Elisabeth Bäck och önska henne lycka till i framtiden, men jag måste fråga – kommer du att klara dig utan bloggen Elisabeth? Börja blogga någon annanstans, eller? Elisabeth Bäck hör till pionjärerna bland bloggande chefredaktörer i Sverige, med den äran! På senare tid har jag börjat få en ny favoritbloggare bland just chefredaktörerna, i Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad. Spana in hans blogg om du inte gjort det tidigare.

Apropå chefredaktörer – tidningen Editor & Publisher läggs ner. Den kommer inte att finnas kvar vare sig på papper eller webb, även om chefredaktören Greg Mitchell fortfarande hoppas på någon form av lösning.

Liberala tidskriften Neo får en ny redaktör i Johan Ingerö. Han ska ha särskilt ansvar för tidningens utveckling på nätet.

Diskussionen kring Sveriges Radios sociala mediepolicy har fortsatt under veckan, bland annat i gårdagens Medierna i P1.
Den här postningen av en anonym medarbetare på Sveriges Radio är måsteläsning i sammanhanget, och hennes uppföljning är också mycket intressant.
Expressen har i dagarna förhandlat med facket om en sociala mediepolicy, en policy som vad jag kan förstå är mer verklighetsförankrad än den som Sveriges Radio skrivit. Och här bloggar Thomas Mattsson om publiceringsbeslut för Twitter.
Aftonbladet har en enkel variant av policy för användandet av sociala medier på arbetstid.

Medierna tog också upp att Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fått sparken på grund av sin blogg. En mycket märklig historia, som jag låter Gunilla Kinn och Lars Johansson kommentera.
Second Opinion uttalar sig bland andra Björn Hedensjö och hans inställning är i mitt tycke sundast hittills:

“Björn Hedensjö är redaktionschef på Dn.se. Det här är inte en fråga han tagit ett särskilt grepp om men han är generellt positiv till att medarbetare använder sig av sociala medier.
– Det bidrar till deras förståelse för hur internet fungerar. Så länge de används med gott omdöme så har jag inte sett en anledning att sätta några gränser. Det finns en sunt förnuft-faktor som verkar vara fullt tillräcklig, säger Björn Hedensjö.
– Självklart kan det uppstå situationer då man måste sätta en gräns. Men jag har inte stött på en sådan situation här eller på någon annan arbetsplats, säger Björn Hedensjö.
Kan man vara politiskt engagerad privat om man jobbar på DN?
– Generellt ska man undvika sånt som gör att ens bevakning kan ifrågasättas. Men det kan bedömas från fall till fall. Grupper på Facebook är ju också en slags enfrågerörelser. Det är hopplöst och inte heller önskvärt att jaga folk i såna sammanhang, säger Björn Hedensjö.”

Trots mitt eget engagemang i frågan är jag hopplöst trött på begreppet sociala medier. Det är inte en företeelse som kan plockar ur sitt sammanhang och behandlas därefter, för att det vi kallar sociala medier ska användas rätt krävs att vi förstår hela revolutionen. Den som förändrar samhället globalt och enskilda individers värderingar och beteenden. Det har skrivits en hel del om det den senaste tiden.
Elias Betinakis har skrivit en utomordentlig text, läs Sociala medier är en fluga.

Fredrik Stenbeck har gjort en analys av politiska partier i sociala medier.
Ylva Carlsson på Medievärlden har pratat med Gudrun Schyman om hennes twittrande.
Att sociala medier eller som jag föredrar att kalla det – internet – är en viktig kanal för medieföretagen och journalisterna, både för inhämtning av information och publicering, är vid det här laget fastslaget. Hur journalister använder sociala medier varierar fortfarande. Norrmännen är bäst, och de föredrar Twitter, medan svenska journalister föredrar att vända sig till bloggvärlden. Allt enligt en undersökning gjord av Infopaq.
Hos Springtime hittar jag en lista över tio vanliga misstag som företag gör i sociala medier. Gäller såklart också medieföretag. Några punkter från listan:

“4. Företaget tror att det vet bättre än mäktiga sociala nätverk. Istället för att lyssna försöker de förklara för människor vad de borde tycka och tänka – istället för tvärtom.
5. Företaget glömmer de sociala mediernas roll för internkommunikationen, kundtjänsten och de traditionella medierelationerna. Ofta behandlas sociala medier som de vore helt fristående från världen i övrigt.
6. Företaget ser sociala medier som enbart en kanal för marknadsföring, snarare än en outsinlig källa till kunskap om den egna organisationen, marknaden och affären.
7. Företaget väljer att varken se eller bemöta den kritik som framförs. Vad för en sorts relation är det, egentligen?”

För den som fortfarande är skepisk till värdet av sociala medier kan läsa hos Newsdesk, om hur de sociala nätverken går om sökmotorerna. Dojan på Newsdesk har också skrivit om arbetskraftsbarometern som berättar vad vi redan visste – i Sverige har vi en överutbildning av journalister, och i kombination med de enorma strukturomvandlingar som är att vänta i mediebranschen de närmaste åren kan det tänkas att siffrorna för journalistkåren är ännu svartare.
Förra veckan jubilerade JMK och jag på plats och medverkade i en debatt om framtidens journalistik. Björn Häger var också där, men satt i en annan panel och har försökt sammanfatta kritiken mot utbildningen idag.

Samtidigt: Sveriges Radio söker 25 mobila reportrar.

Daniel Kjellsson har skrivit en lista på tre saker som mediehusen måste göra för sin överlevnad. Ett steg är att låta redaktion och marknad närma sig varandra. Är det månne något liknande man tänkt på Aftonbladet när man inrättar en ny tjänst som “kommersiell nätredaktör”? Hon som ska fokusera på att ta betalt av läsarna är Elsa Falk.

Ni som följt med under Andreas Ekströms arbete med boken Google-koden har knappast missat att han i veckan bad om mer hjälp för att kunna genomföra en resa till Kamerun. Som motprestation erbjöd han sig själv. Och Yomando nappadeerbjudandet.
Och apropå nya lösningar för finansiering av journalistik är Andreas Ekströms bokprojekt högintressant. Jag tror vi kommer att få se många liknande lösningar i framtiden, och inte bara när det gäller böcker och kanske också för enskilda reportage och grävjobb.

Alla sätt sägs vara bra utom de dåliga. Journalism Online är en dålig sådan när det gäller att ta betalt på nätet, om vi får tro Olle Lidbom.
Bild och Die Welt börjar ta betalt för webbinnehåll genom att släppa applikationer till iPhone vars innehåll delvis kommer att vara gratis men de ska även använda sig av mikrobetalningar. Också LaTribune tänker försöka ta betalt på nätet samtidigt som de krymper papperstidningen, både i format och antal utgivningsdagar.

Andreas Johansson har skrivit en genialisk postning om sociala medier, om trams och slams och hierarkier på internet.

Sydsvenskan gör en New York Times och börjar använda Twitterlistor för att samla intressanta tweets kring särskilda ämnen eller händelser.
Emanuel Karlsten har diskuterat Twitter i Kvällspasset, där vi också fick Annika Lantz förklaring till sitt kritiserade envägstwittrande.

I måndags var jag själv hos Publicistklubben och deltog i en panel med rubriken “Göran Lambertz testamente”. Här har jag skrivit en sammanfattning av min egen insats.
Det var kul att i realtid kunna visa hur effektivt Twitter fungerar som informationskanal, med god hjälp av Bambuser där de som inte närvarade kunde se debatten och diskutera den.

Realtidswebben har varit temat för en artikelserie som Jennifer Bark skrivit åt Internet World.
Rekommenderad läsning:
Experterna om realtidswebben
Ett gigantiskt fikarum
Det är nu det händer
15 stora realtidstjänster
Så hittar vi rätt i realtid
Vi står vid ett vägskäl

Realtid verkar också ha varit i fokus under LeWeb, konferensen som ägde rum i Paris i veckan.

En annan högaktuell konferens som hållits i veckan är Klimatkonferensen i Köpenhamn. jag har inte hängt med så bra som jag borde ska erkännas, men här finns en del länkar för er som vill fördjupa er. Eller spana in svenska eu-ordförandeskapets sajt, som tagit hjälp av Twingly för att bland annat kunna snappa upp och samla bloggvärldens reaktioner. Också Bambuser är med på ett hörn. Också Emanuel har bloggat om Dagens satsning på klimatrapporteringen.
Här uttalar sig Gustav Fridolin om svensk miljöjournalistik, Gert Frost uppmanar till samling kring miljöjournalistiken.
Guardian.co.uk skriver också om konferensen i Köpenhamn.

En annan het fråga under veckan har såklart varit Tiger Woods affärer. Man kan tycka att rapporteringen haft lite märkliga proportioner mellan kvinnoaffärer och andra affärer, både Thomas Mattsson och Jan Helin har skrivit och försökt förklara kvällstidningens till synes obegränsade intresse för Woods, hans fru, hans svärmor och älskarinnorna.
Golf Digests hade lite otur med sitt senaste nummer.

TU har flyttat, liksom såklart Medievärlden som inledde arbetsveckan på Il Café. Jag hoppas ni ska trivas i era nya lokaler och ser fram emot att hälsa på snart.

Regeringens förslag att dra in stödet till Politiska tidskrifter som Bang och Expo orsakar en del oro i leden. Olle Lidbom är mer insatt än jag i förslaget och pekar på det positiva i att stöd ska kunna ges till de som skriver om kultur uteslutande på nätet.

Jag avslutar sammanfattningen av denna vecka 50 med en uppmaning att läsa Markus Welin; Saab-Koenigseggaffären i sociala medier.
Tipstack till Jocke.


15
Dec 08

Veckan som gick – vecka 50

Det här har varit – som så många andra veckor detta år – en vecka i bloggarnas tecken.
Det känns ganska onödigt att ens behöva förklara bloggarna och dess kraft, men efter att bara de senaste veckorna från flera håll fått höra att “bloggar handlar om vad folk äter till frukost” kan det inte upprepas nog många gånger att bloggosfären är att räkna med. Läs detta. “Blogs are no substitute to print media”.
Och som Niclas skrivit – ordet bloggosfär kanske kan försvinna nästa år? Samtidigt är det fortfarande “nytt” för många. Intressant att läsa om den skepticism som fortfarande finns där ute, även hos dem som är i branschen och bloggar själva. Det är många frågor som måste finna sina svar innan alla vågar omfamna bloggande och sociala medier fullt ut. Men som Bitform påpekar så är det svårt att förneka den möjlighet som sociala medier har för journalistiken.

Ändå kan vi nog konstatera att 2008 blev bloggarnas år. Inte bara genom bloggbävningen, genomslaget har varit stort även inom andra områden:

Bloggen dominerades, likt dokusåporna, från början av “vanliga” människor. Men formatet har ändrats och i dag är kända personers bloggar i regel mest lästa. Bloggen har blivit en maktfaktor och ett forum för direkta kommentarer.
– Personer kan bemöta medier i sin blogg. Det betyder att debatten blivit bredare, sen är det upp till varje person att välja vem de ska tro på. Det är svårt att säga hur folk ska förhålla sig, säger Annika Bergström, medieforskare på JMG.

Det Annika beskriver är en metod som Carl Bildt var tidig att använda, då han allt oftare hänvisar till sin blogg istället för att tala med journalister. Bättre kontroll och aldrig endast i händerna på journalistens tolkning.

Och så äntligen instiftar Aftonbladet ett pris: Stora Bloggpriset.
Äntligen för att någon tar tag i och skapar en riktig gala för att uppmärksamma och premiera bloggarna. Att Aftonbladet skulle ta tag i det är knappast någon överraskning. Aftonbladet var tidiga med att se bloggosfärens potential, de har länge länkat till bloggare och skapade för flera år sedan Bloggportalen.
Många har såklart bloggat om priset. Här finns de lite bittra över att en av kategorierna: medborgarjournalistik, upplevs som stulen och antigammelmediabloggare som tar avstånd, är klädsamt skeptiska men också som de som välkomnar och tänker delta i panelen som nominerar bloggar som sedan Aftonbladets läsare får rösta på. Både Sofia och Niclas är också med i Stora Bloggprispanelen.

Som motvikt har Piratpartiets Rick Falkvinge skapat “Stora gammelmediapriset”. Ytterst intressant, och några av de föreslagna namnen är inte vilka som helst. Vi kommer självklart att delta – och tycker det är ett pris som visar rätt väg att gå för att både gamla och nya medier ska mötas.

Apropå priser – nu kan också journalister som jobbar mot webben få det prestigefyllda Pulitzerpriset. Vi är mer förvånade att de inte räknats tidigare. Journalistik är journalistik, det är inte kanalen som är budskapet. Torberger är inne på samma linje.

Fredrik har skrivit en intressant postning om kommunikation på nätet. Utgångspunkten är företagsbloggar, men det kan lätt översättas till mediehus. Inte minst detta:

Styra vart konversationen sker?
Går det? Nje, bara att lägga ner. Klart att det är roligast om man kan hålla allt på sin egen blogg eller annat ställe där man vill ha den…..men det går inte att styra utan man får vara öppen och föra konverastionen där samtalet förs. Annars blir det att du står och skriker i ett hörn av fotbollsplanen när alla andra är på andra planhalvan. Det är bara att jogga över och kasta sig in i gröten och försöka komma åt bollen.

Men bloggande är utmanande och det krävs att man vågar vara transparent, och att man släpper sina medarbetare fria.

Och så veckans skräll. Otto Sjöberg avgår som chefredaktör för Expressen. Självklart sätter spekulationerna igång om varför och vem som ska efterträda honom. Det verkar dock inte råda någon som helst tvekan om att han gör detta på eget initiativ. För att han fått ett annat erbjudande, också det inom Bonnierkoncernen.
Och i så fall lär Jonas Bonnier får fortsätta ha kul ihop med Otto.
Det finns ett namn som dominerar efterträdardiskussionen. Bland andra Martin Jönsson nämner Thomas Mattsson, som idag är chef över expressen.se. Jönsson är heller inte lika odelat positiv till Sjöbergs insats som en del andra.
Thomas Mattsson själv ligger som förväntat lågt med att uttala sig. Medan Andreas Ekström påminner om att han utsåg Sjöbergs efterträdare redan förra året. (i samma inlägg visar Ekström på allt positivt som händer och kommer att hända på Sydsvenskan. kör hårt säger vi!)
Anders Ehnmark vet i varje fall vad som krävs av den som tar över. Vi rekommenderar också att den som tar över, och alla andra som leder eller jobbar på en tidning eller ett mediehus idag, läser den här texten i DN av Arne Ruth och Bjarne Stenquist:

Journalistkåren har fortfarande en viktig funktion att fylla. Men dess medlemmar måste förstå att sammanhanget har förändrats. De är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.
Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande. Det finns därför skäl att tro på en framtid även för papperstidningen.

Och när ni ändå är igång kan ni läsa Jardenbergs kommentar till artikeln på Mindpark.

Men precis som Jardenberg vill vi påpeka att branschens överlevnad inte handlar om att rädda papperet, som den här huvudledaren i DN förklarar:

Varje enskilt besparingsbeslut behöver inte innebära dramatiska försämringar av journalistiken. Men när en hel bransch gör samma sak, och varje rationaliseringsvåg följs av en ny, tunnas journalistiken ut. Det blir mer av journalistisk snabbmat och mindre av sådant som kräver tid och resurser.
Ytterst hotar en läsarkris. För om kvaliteten steg för steg sjunker går det till sist inte att motivera att produkten kostar pengar.
Något som skulle kunna bryta den onda cirkeln vore om det etablerades nya, enklare former för betalning av småsummor för material som erbjuds på internet. Det ekonomiska trycket på tidningarna skulle också minska om läsplattor blev en succé och det gick att spara pengar på tryckning och distribution. Men där är vi inte i dag.

Dit kommer vi inte att komma heller. E-papper är inte branschens räddning. Fokus den närmaste tiden måste ligga på att hitta intäkter på internet. Problemet är inte vikande printupplagor. Journalistiken finansieras knappast av prenumerationspengar eller lösnummerkronor. Den finansieras av annonser. Reklampengar. Och de flyttar i allt högre utsträckning över till nätet. Inte minst i den rådande lågkonjunkturen.

I början av veckan skakades vi av beskedet om Tribunes konkurs. Trots det kastar man inte in handduken, och tills vidare jobbar tidningarna på som vanligt. Martin Jönsson har kommenterat det hela här. Det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen, inte bara för Tribune, utan för hela branschen. För inte ser det särskilt ljust ut där på andra sidan Atlanten. Vassa Eggen påpekar att Zell, ägare för Tribune nu får äta upp en del av sina kaxiga uttalanden.

En del av förklaringen är säkert den vikande annonsmarknaden. Det är ett tufft år vi ser framför oss både som marknadsförare och mediabransch. Och de nya siffrorna pekar på att även nätet och nya medier drabbas.
Stefan Hyttfors har också kommenterat samma sak som Bengt Uggla pratat om:

Vi vet redan hur många journalister som prioriterar digitala medier framför papper trots “vikande upplagor”..Men hur många journalister funderar på vad nya svarta så-hårt-bör-du-hålla-i-dina-pengar-löpsedlar betyder för “den försämrade annonsmarknaden”?
När får vi läsa om tidningsbranschens Toyota, de som reste sig ur askan, tänkte framåt och uppfann begreppet lean?
De som nu leder utvecklingen av såväl produkter som arbetsvillkor, samtidigt som Detroit förvandlats till en spökstad.
Spännande och lite läskigt, eller hur?

Alla har ansvar att lyfta sig i håret när det är lågkonjunktur.

En läsvärd text som utgår ifrån bilindustrin och dess kris men som också kan appliceras på skogsavverkning för att trycka papper eller annat, helt enkelt en text om att saker förändras. Utveckling. Det ena ersätter det andra, vilket inte nödvändigtvis betyder att något tar slut.
Mikael Zackrisson har skrivit och det han säger är viktigt. Någon gång måste vi börja. Och innan vi vet exakt hur lösningen ser ut finns knappast något annat val än att använda oss av vad vi vet, och ta tillvara de kreativa tips på lösningar som produceras mer eller mindre dagligdags. Så sent som ikväll postade Jardenberg detta på Mindpark. En text som förhoppningsvis blir startskottet för nyorientering. Det är dags nu. Och Kristofer Björkman på Newsdesk har i sin tur kommenterat Jardenberg .

Ett sätt är bättre mätningar. Orvesto Dag kan bli intressant. Men fortfarande hårt inriktat på papperseditionen. Sören Karlsson på HD försöker att föra fram mätningarna på nätet som viktiga:

Denna mördande konkurrens ställer höga krav på oss att leverera kvalitativt och relevant lokalt innehåll – i den grenen ska ingen kunna slå oss! Men det krävs också att vi hänger med i den tekniska utvecklingen på nätet och erbjuder våra besökare en upplevelse de är nöjda med – det är därför vi satsar hårt på t ex webb-tv, bloggar, bildspel, direktrapporteringar och livetjänster från sportevenemang.

Washington Post betonar också vikten av att satsa på det lokala och på nätet och att det handlar om att överleva. Och siffror från Norge pekar också på att nätet är framtiden för medierna. Allt annat innebär försök att omskapa nyhetsbehovet hos sina läsare:

If you want to survive, you need to produce a “necessary newspaper” not an “occasional newspaper.”

Andra lösningar kan vara sådana liknande denna, där Mktmedia som är majoritetägt av Stampen börjar samarbeta med Eniro.

Nya siffror från Norge visar att nyhetsintaget för unga är nästan enbart över nätet. Det här är den springande punkten: dessa unga är de som blir vuxna. De kommer inte att ändra sina vanor och plötsligt prenumerera på en pappersedition eller tycka att tablå-TV är ok.

För tidningar läggs ner. Martin Jönsson har skrivit nästan vackert om att tidskriften Trots Allt läggs ner. Som print i varje fall. Brygubben menar att problemet är helt enkelt att kyrkliga medier saknar en strategi och “överfalls” av dåliga tider. Men i Trots Allt-fallet finns stora rörelser inom kyrkligheten som protesterar. Och gör det via sociala nätverk.

I Norge läggs branschtidningen Dagens medier ner. Det sägs att den läggs på is men ingen utgivning på två-tre år kan väl sägas vara ungefär detsamma som nedläggning i tider där allt går fort och är i ständig förändring. Andra branscher tar klivet ut på nätet.

Diskussionen kring Twitter som nyhetsförmedlare under Bombayterrorn fortsätter. Steve Herrmann på BBC har skrivit en mycket läsvärd text om hur de hanterade flödet inte bara från Twitter utan också andra sociala medier under attackerna:

But there are risks with running accounts that we haven’t been able to check, and my colleague Rory Cellan-Jones has written about one piece of unsubstantiated information circulating on Twitter which we reported, suggesting that the Indian government had asked for an end to Twitter updates from Mumbai.
Should we have checked this before reporting it? Made it clearer that we hadn’t? We certainly would have done if we’d wanted to include it in our news stories (we didn’t) or to carry it without attribution. In one sense, the very fact that this report was circulating online was one small detail of the story that day. But should we have tried to check it and then reported back later, if only to say that we hadn’t found any confirmation? I think in this case we should have, and we’ve learned a lesson. The truth is, we’re still finding out how best to process and relay such information in a fast-moving account like this.

Expressens Thomas Mattsson har uttalat sig om kampanjjournalistik på nätet. Knappast förvånande att det fungerar så bra.

En form av transparens som vi gillar: Olle Lidbom skriver på Vassa Eggen om besluten i Granskningsnämnden. Han förklarar varför det beslutats som det gör, och skapar en förståelse men också större möjligheter att ifrågasätta de beslut som fattas.
Transparent är också Bäck när hon avslöjar besöksstatistiken för Spanonline, men också målet kommande halvåret.

Realtid har gjort en riktig blunder och lekt Hänt i Veckan. Dumt.

Är “digitala bilagor” grejen? Vi förhåller oss skeptiska.

Kaminskys varning är inte så rolig att läsa om.

Här kan ni förresten lyssna på What’s Nextpanelen som spelades in förra söndagen, och som Sofia medverkade i.

Och här kan ni se hur Resumés Viggo Cavling intervjuar nye Radiochefen Mats Svegfors, och Cilla Benkö.