Posts Tagged: bloggosfären


15
Dec 08

Veckan som gick – vecka 50

Det här har varit – som så många andra veckor detta år – en vecka i bloggarnas tecken.
Det känns ganska onödigt att ens behöva förklara bloggarna och dess kraft, men efter att bara de senaste veckorna från flera håll fått höra att “bloggar handlar om vad folk äter till frukost” kan det inte upprepas nog många gånger att bloggosfären är att räkna med. Läs detta. “Blogs are no substitute to print media”.
Och som Niclas skrivit – ordet bloggosfär kanske kan försvinna nästa år? Samtidigt är det fortfarande “nytt” för många. Intressant att läsa om den skepticism som fortfarande finns där ute, även hos dem som är i branschen och bloggar själva. Det är många frågor som måste finna sina svar innan alla vågar omfamna bloggande och sociala medier fullt ut. Men som Bitform påpekar så är det svårt att förneka den möjlighet som sociala medier har för journalistiken.

Ändå kan vi nog konstatera att 2008 blev bloggarnas år. Inte bara genom bloggbävningen, genomslaget har varit stort även inom andra områden:

Bloggen dominerades, likt dokusåporna, från början av “vanliga” människor. Men formatet har ändrats och i dag är kända personers bloggar i regel mest lästa. Bloggen har blivit en maktfaktor och ett forum för direkta kommentarer.
- Personer kan bemöta medier i sin blogg. Det betyder att debatten blivit bredare, sen är det upp till varje person att välja vem de ska tro på. Det är svårt att säga hur folk ska förhålla sig, säger Annika Bergström, medieforskare på JMG.

Det Annika beskriver är en metod som Carl Bildt var tidig att använda, då han allt oftare hänvisar till sin blogg istället för att tala med journalister. Bättre kontroll och aldrig endast i händerna på journalistens tolkning.

Och så äntligen instiftar Aftonbladet ett pris: Stora Bloggpriset.
Äntligen för att någon tar tag i och skapar en riktig gala för att uppmärksamma och premiera bloggarna. Att Aftonbladet skulle ta tag i det är knappast någon överraskning. Aftonbladet var tidiga med att se bloggosfärens potential, de har länge länkat till bloggare och skapade för flera år sedan Bloggportalen.
Många har såklart bloggat om priset. Här finns de lite bittra över att en av kategorierna: medborgarjournalistik, upplevs som stulen och antigammelmediabloggare som tar avstånd, är klädsamt skeptiska men också som de som välkomnar och tänker delta i panelen som nominerar bloggar som sedan Aftonbladets läsare får rösta på. Både Sofia och Niclas är också med i Stora Bloggprispanelen.

Som motvikt har Piratpartiets Rick Falkvinge skapat “Stora gammelmediapriset”. Ytterst intressant, och några av de föreslagna namnen är inte vilka som helst. Vi kommer självklart att delta – och tycker det är ett pris som visar rätt väg att gå för att både gamla och nya medier ska mötas.

Apropå priser – nu kan också journalister som jobbar mot webben få det prestigefyllda Pulitzerpriset. Vi är mer förvånade att de inte räknats tidigare. Journalistik är journalistik, det är inte kanalen som är budskapet. Torberger är inne på samma linje.

Fredrik har skrivit en intressant postning om kommunikation på nätet. Utgångspunkten är företagsbloggar, men det kan lätt översättas till mediehus. Inte minst detta:

Styra vart konversationen sker?
Går det? Nje, bara att lägga ner. Klart att det är roligast om man kan hålla allt på sin egen blogg eller annat ställe där man vill ha den…..men det går inte att styra utan man får vara öppen och föra konverastionen där samtalet förs. Annars blir det att du står och skriker i ett hörn av fotbollsplanen när alla andra är på andra planhalvan. Det är bara att jogga över och kasta sig in i gröten och försöka komma åt bollen.

Men bloggande är utmanande och det krävs att man vågar vara transparent, och att man släpper sina medarbetare fria.

Och så veckans skräll. Otto Sjöberg avgår som chefredaktör för Expressen. Självklart sätter spekulationerna igång om varför och vem som ska efterträda honom. Det verkar dock inte råda någon som helst tvekan om att han gör detta på eget initiativ. För att han fått ett annat erbjudande, också det inom Bonnierkoncernen.
Och i så fall lär Jonas Bonnier får fortsätta ha kul ihop med Otto.
Det finns ett namn som dominerar efterträdardiskussionen. Bland andra Martin Jönsson nämner Thomas Mattsson, som idag är chef över expressen.se. Jönsson är heller inte lika odelat positiv till Sjöbergs insats som en del andra.
Thomas Mattsson själv ligger som förväntat lågt med att uttala sig. Medan Andreas Ekström påminner om att han utsåg Sjöbergs efterträdare redan förra året. (i samma inlägg visar Ekström på allt positivt som händer och kommer att hända på Sydsvenskan. kör hårt säger vi!)
Anders Ehnmark vet i varje fall vad som krävs av den som tar över. Vi rekommenderar också att den som tar över, och alla andra som leder eller jobbar på en tidning eller ett mediehus idag, läser den här texten i DN av Arne Ruth och Bjarne Stenquist:

Journalistkåren har fortfarande en viktig funktion att fylla. Men dess medlemmar måste förstå att sammanhanget har förändrats. De är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.
Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande. Det finns därför skäl att tro på en framtid även för papperstidningen.

Och när ni ändå är igång kan ni läsa Jardenbergs kommentar till artikeln på Mindpark.

Men precis som Jardenberg vill vi påpeka att branschens överlevnad inte handlar om att rädda papperet, som den här huvudledaren i DN förklarar:

Varje enskilt besparingsbeslut behöver inte innebära dramatiska försämringar av journalistiken. Men när en hel bransch gör samma sak, och varje rationaliseringsvåg följs av en ny, tunnas journalistiken ut. Det blir mer av journalistisk snabbmat och mindre av sådant som kräver tid och resurser.
Ytterst hotar en läsarkris. För om kvaliteten steg för steg sjunker går det till sist inte att motivera att produkten kostar pengar.
Något som skulle kunna bryta den onda cirkeln vore om det etablerades nya, enklare former för betalning av småsummor för material som erbjuds på internet. Det ekonomiska trycket på tidningarna skulle också minska om läsplattor blev en succé och det gick att spara pengar på tryckning och distribution. Men där är vi inte i dag.

Dit kommer vi inte att komma heller. E-papper är inte branschens räddning. Fokus den närmaste tiden måste ligga på att hitta intäkter på internet. Problemet är inte vikande printupplagor. Journalistiken finansieras knappast av prenumerationspengar eller lösnummerkronor. Den finansieras av annonser. Reklampengar. Och de flyttar i allt högre utsträckning över till nätet. Inte minst i den rådande lågkonjunkturen.

I början av veckan skakades vi av beskedet om Tribunes konkurs. Trots det kastar man inte in handduken, och tills vidare jobbar tidningarna på som vanligt. Martin Jönsson har kommenterat det hela här. Det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen, inte bara för Tribune, utan för hela branschen. För inte ser det särskilt ljust ut där på andra sidan Atlanten. Vassa Eggen påpekar att Zell, ägare för Tribune nu får äta upp en del av sina kaxiga uttalanden.

En del av förklaringen är säkert den vikande annonsmarknaden. Det är ett tufft år vi ser framför oss både som marknadsförare och mediabransch. Och de nya siffrorna pekar på att även nätet och nya medier drabbas.
Stefan Hyttfors har också kommenterat samma sak som Bengt Uggla pratat om:

Vi vet redan hur många journalister som prioriterar digitala medier framför papper trots “vikande upplagor”..Men hur många journalister funderar på vad nya svarta så-hårt-bör-du-hålla-i-dina-pengar-löpsedlar betyder för “den försämrade annonsmarknaden”?
När får vi läsa om tidningsbranschens Toyota, de som reste sig ur askan, tänkte framåt och uppfann begreppet lean?
De som nu leder utvecklingen av såväl produkter som arbetsvillkor, samtidigt som Detroit förvandlats till en spökstad.
Spännande och lite läskigt, eller hur?

Alla har ansvar att lyfta sig i håret när det är lågkonjunktur.

En läsvärd text som utgår ifrån bilindustrin och dess kris men som också kan appliceras på skogsavverkning för att trycka papper eller annat, helt enkelt en text om att saker förändras. Utveckling. Det ena ersätter det andra, vilket inte nödvändigtvis betyder att något tar slut.
Mikael Zackrisson har skrivit och det han säger är viktigt. Någon gång måste vi börja. Och innan vi vet exakt hur lösningen ser ut finns knappast något annat val än att använda oss av vad vi vet, och ta tillvara de kreativa tips på lösningar som produceras mer eller mindre dagligdags. Så sent som ikväll postade Jardenberg detta på Mindpark. En text som förhoppningsvis blir startskottet för nyorientering. Det är dags nu. Och Kristofer Björkman på Newsdesk har i sin tur kommenterat Jardenberg .

Ett sätt är bättre mätningar. Orvesto Dag kan bli intressant. Men fortfarande hårt inriktat på papperseditionen. Sören Karlsson på HD försöker att föra fram mätningarna på nätet som viktiga:

Denna mördande konkurrens ställer höga krav på oss att leverera kvalitativt och relevant lokalt innehåll – i den grenen ska ingen kunna slå oss! Men det krävs också att vi hänger med i den tekniska utvecklingen på nätet och erbjuder våra besökare en upplevelse de är nöjda med – det är därför vi satsar hårt på t ex webb-tv, bloggar, bildspel, direktrapporteringar och livetjänster från sportevenemang.

Washington Post betonar också vikten av att satsa på det lokala och på nätet och att det handlar om att överleva. Och siffror från Norge pekar också på att nätet är framtiden för medierna. Allt annat innebär försök att omskapa nyhetsbehovet hos sina läsare:

If you want to survive, you need to produce a “necessary newspaper” not an “occasional newspaper.”

Andra lösningar kan vara sådana liknande denna, där Mktmedia som är majoritetägt av Stampen börjar samarbeta med Eniro.

Nya siffror från Norge visar att nyhetsintaget för unga är nästan enbart över nätet. Det här är den springande punkten: dessa unga är de som blir vuxna. De kommer inte att ändra sina vanor och plötsligt prenumerera på en pappersedition eller tycka att tablå-TV är ok.

För tidningar läggs ner. Martin Jönsson har skrivit nästan vackert om att tidskriften Trots Allt läggs ner. Som print i varje fall. Brygubben menar att problemet är helt enkelt att kyrkliga medier saknar en strategi och “överfalls” av dåliga tider. Men i Trots Allt-fallet finns stora rörelser inom kyrkligheten som protesterar. Och gör det via sociala nätverk.

I Norge läggs branschtidningen Dagens medier ner. Det sägs att den läggs på is men ingen utgivning på två-tre år kan väl sägas vara ungefär detsamma som nedläggning i tider där allt går fort och är i ständig förändring. Andra branscher tar klivet ut på nätet.

Diskussionen kring Twitter som nyhetsförmedlare under Bombayterrorn fortsätter. Steve Herrmann på BBC har skrivit en mycket läsvärd text om hur de hanterade flödet inte bara från Twitter utan också andra sociala medier under attackerna:

But there are risks with running accounts that we haven’t been able to check, and my colleague Rory Cellan-Jones has written about one piece of unsubstantiated information circulating on Twitter which we reported, suggesting that the Indian government had asked for an end to Twitter updates from Mumbai.
Should we have checked this before reporting it? Made it clearer that we hadn’t? We certainly would have done if we’d wanted to include it in our news stories (we didn’t) or to carry it without attribution. In one sense, the very fact that this report was circulating online was one small detail of the story that day. But should we have tried to check it and then reported back later, if only to say that we hadn’t found any confirmation? I think in this case we should have, and we’ve learned a lesson. The truth is, we’re still finding out how best to process and relay such information in a fast-moving account like this.

Expressens Thomas Mattsson har uttalat sig om kampanjjournalistik på nätet. Knappast förvånande att det fungerar så bra.

En form av transparens som vi gillar: Olle Lidbom skriver på Vassa Eggen om besluten i Granskningsnämnden. Han förklarar varför det beslutats som det gör, och skapar en förståelse men också större möjligheter att ifrågasätta de beslut som fattas.
Transparent är också Bäck när hon avslöjar besöksstatistiken för Spanonline, men också målet kommande halvåret.

Realtid har gjort en riktig blunder och lekt Hänt i Veckan. Dumt.

Är “digitala bilagor” grejen? Vi förhåller oss skeptiska.

Kaminskys varning är inte så rolig att läsa om.

Här kan ni förresten lyssna på What’s Nextpanelen som spelades in förra söndagen, och som Sofia medverkade i.

Och här kan ni se hur Resumés Viggo Cavling intervjuar nye Radiochefen Mats Svegfors, och Cilla Benkö.


6
Dec 08

Det brinner i knutarna

När vi startade den här bloggen för dryga nio månader sedan liknade vi det som händer i medielandskapet vid ett jordskred.

Sedan har vi skrivit en hel del om framtiden. Den framtid vi skriver om är redan här!

I veckan när vi skrev i Medievärlden med uppmaningen till alla aktörer i branschen att lägga örat mot marken och lyssna var det kanske redan för sent.

Häromdagen skrev min chefredaktör på Sundsvalls Tidning, Kjell Carnbro, ett inlägg i vår nystartade redaktionsblogg som handlar om det viktiga opinionsmaterialet som hårdvaluta för tidningarna:

Åsikter är publicistisk hårdvaluta. Eller kommer i alla fall att bli det. Det är nära nog ett mantra i tidningsbranschen. När den snabba nyhetsförmedlingen vandrar över till webben så krävs det något annat för att locka till läsning av tidningen. Analys, överblick och bakgrund brukar lyftas fram som några av tidningens fördelar. Och så det här med åsikter. Spännande ledarkommentarer, bra krönikörer, ett välskrivet debattinlägg.

Jag förstår inte riktigt vad Kjell menar när han skriver att “den snabba nyhetsförmedlingen vandrar över till webben”. Webben är väl en del av tidningen? Mediehusen lever på att skapa innehåll, och en viktig plattform för innehållet är webben. Det opinionsmaterial han skriver om är och bör vara minst lika webb-baserat som de snabba nyheterna, det är på webben opinionen bildas, det är där de mest intressanta diskussionerna förs och det är där folkopinionen växer. Behöver jag ens nämna FRA i sammanhanget?

Jag tror och hoppas att Kjell bara snubblade på formuleringen i det här fallet, i de diskussioner vi har där jag som debattredaktör deltar påpekas ofta vikten av att ha väl fungerande interaktion och debatt på webben.

Problemet, inte bara för ST, utan för hela branschen, är att de redan verkar ha förlorat slaget om opinionsbildningen.

Ett konkret exempel är faktiskt den artikel jag och Niclas skrev för Medievärlden. Den publicerades dessutom på Newsmill, men har haft dubbelt så många läsare här på SSBD än på både Newsmill och Medievärlden tillsammans.

Ett annat exempel är diskussionen som pågått om kommentarer och moderering av kommentarer. Både Martin Jönsson på svd och Thomas Mattsson på Expressen har skrivit om det. Men diskussionen förs här.
Något som Thomas Mattsson påpekar:

Men tillbaka till bloggarna nu. Varför är de så intressanta? Jo, kanske för att den mesta debatten om exempelvis extern moderering inte förs i kommentatorsfältet på denna blogg. Eller på Martin Jönssons blogg, trots att även SVD.se i måndags berättade att man anlitat Interaktiv Säkerhet. Eller hos Aftonbladet.se, DI.se, DN.se, TV4.se, GP.se eller Sydsvenskan.se som också anlitar Interaktiv Säkerhet. Inte heller de branschmedier som jag listade ovan är arena för det här samtalet.
Nej, mest spännande är nog diskussionen på SameSameButDifferent där olika infallsvinklar förs fram i artikelkommentarerna. Och debatt är det också hos förläggaren David Bismark, hos journaliststudenten Mjomark.com, hos entreprenören Thord Daniel Hedengren, hos IT-projektledatren Martin Edenström och hos branschmediereportern Ola Eriksson. Det här är alltså privata bloggar, inte några webbchefer som talar i egen sak.

Tillbaks till vår debattartikel. Varför vill inte branschfolket delta i diskussionen? Varför läser de inte debattinlägg ens i egna branschorganet? Och de som läser och intresserar sig skriver i egna bloggar men kommenterar och diskuterar här. Varför är det så? Vad är det som gör att folk väljer att läsa och diskutera hos SSBD? Här tillåter jag mig att spekulera, men jag tror att det har att göra med följande:
Både jag och Niclas har mångårig erfarenhet som användare av sociala medier. Vi har båda bloggat i flera år. Vi bloggar stundvis mycket personligt och våra privata bloggar och dess handles har skapat våra personliga varumärken och trovärdighet. Vi är båda erfarna av debatt och diskussion på nätet och våra läsare anser sig ha en relation till oss personligen. Vi har både kunskapen om hur man får igång en diskussion och trovärdigheten som kommer av att vi är två tydliga avsändare till det vi vill säga.
Jag har tidigare skrivit ner några fler funderingar kring detta i min personliga blogg.

Det är väldigt talande, när faktiskt “vanliga” bloggare som inte har något med mediebranschen att göra läser och engagerar sig, när den här bloggen nomineras till utmärkelsen “Årets politiska blogg”, för att läsare anser att det vi skriver om, medierna och journalistikens framtid, är viktigt för den demokratiska och politiska utvecklingen. När till och med antibloggaren Siewert Öholm startar en blogg för att han inser att det är “ett nödvändigt ont”, då är det fullständigt idiotiskt att blunda för faktum. Bloggosfären är den fjärde statsmakten, och den allra mest intressanta opinionsbildningen sker idag i bloggosfären, inte på DN Debatt.

Det görs visserligen en hel del, som senast nu i veckan DN:s samarbete med Newsmill.
Men mer behöver göras, och framförallt måste det göras nu och snabbt och det finns inte tid till långa beslutsprocesser eller projektplaner. Det här händer nu.

Och precis som Expressen och Svd använder sig av gamla Lunarstormare för att moderera sina kommentarer, borde bloggarna i högre grad användas inte bara som mervärde genom länkar, utan som lärare. Bloggosfären har en hel del att lära journalisterna. En intressant diskussion pågår just nu på Jaiku om skillnaden mellan “riktig” journalistik och medborgardito. Den är tyvärr privat och därför inte länkbar, men jag citerar ett par intressanta kommentarer från Mark Comerford:

Jag brukar fråga mina studenter: vad särskiljer journalistik från alla andra publistiska former. I dagens läge, vet jag inte om det är något.

Att bloggare skapar i allmänhet inte nyheter utan förmedlar dem håller jag inte med om. I stora delar av världen är bloggare de som både gräver fram och distribuerar nyheter. (se http://globalvoicesonline.org/2008/04/30/egypt-facebooking-the-struggle/ tex)

Vad jag försöker komma åt här är att det finns en arrogans bland många av oss journalister (vad det nu är :-) ) som gör att vi tror att vi äger nyhetsrapportering, att ingen annan kan det vi kan, att vi är särskilt från “icke-journalister”. En arrogans som leder till en avvisande av alternativa berättarformer, kollaborativa skapande och framför allt lyssnade. Varför lyssna när vi vet bäst? Vi tror också att vi är källkontrollerande och “de andra” inte är det.

Mark slår huvudet på spiken här. Vad är journalistik? Vad skiljer mediehusens rapportering från bloggarnas? Varför tar vi inte bättre tillvara på all fantastisk information och journalistik som nätet bjuder på och inser att det finns de som vet mer än vi? Vi har ju alla möjligheter, med hjälp av ekonomiska, tekniska och personella resurser att faktiskt skapa de viktiga mötesplatser för opinionsbildning som behövs också i framtiden. Uppförsbacken kommer att bli mycket lång för att inte säga oöverstiglig och vi fortsätter att avvakta och vänta in utvecklingen.

En sak som kännetecknar webben är nämligen att det går fort från tanke till handling. Något som hd.se:s chefredaktör Sören Karlsson förstått, och i veckan visade han prov på att också gammelmedia kan haka på webbtrender utan särskilt långa beslutsprocesser. Det var när Google Friend Connect lanserades. Inom ett dygn fanns möjlighet att ansluta sig och bli vän med hd.se.

Jag tror att det finns mycket mer hos de sociala medierna som tidningshusen och journalisterna kan kopiera rakt av, både vad gäller teknik och metod. Både för att hänga med, få läsare, och inte minst för att skapa forum för viktig opinionsbildning.

Så lägg örat mot marken. Lyssna. Och agera. Helst igår, men i morgon är bättre än inte alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

25
Nov 08

Myten om kontroll över sitt medievarumärke

En av mina käpphästar när jag pratar sociala medier med företag är att ingen någonsin haft kontroll över sitt varumärke; och i sociala mediernas tid har man det ännu mindre. Det viktiga blir att förändra sin inställning och inse att man är delägare till sitt eget varumärke – och därmed också bara delvis den som fyller det med värde. Positivt är att det är ens konsumenter som kan vara medskapare av värden för detta – om man som företag eller organisation väljer att göra rätt.

Det är inga nya farhågor. I maj skrev vi om det i och problematiserade det utifrån interlänkning och target marketing utifrån den som länkar till artikeln.

Tyvärr har ett antal medieföretag det gamla sättet att se på kontroll – och nu senast är det branschorganisationen för danska tidningar som försöker att förbjuda “djuplänkning” av artiklar. Framförallt är det mot Google News och liknande mer automatiserade nyhetshubbar som danska publicister vänder sig mot men principfrågan innebär att det kommer att drabba alla de som väljer att använda länkar till en tidnings artiklar. Via Peter Sverre kan man läsa att:

Hvis de vil benytte danske avisers stof, så er der tale om en forretningsmæssig handling, og så er der et økonomisk mellemværende mellem Google og aviserne

. Ska man dra detta till sin spets så handlar det alltså om att den som tjänar pengar på sin sajt ska inte ha rätt att djuplänka till danska tidningars enskilda artiklar. Det innebär helt enkelt att om jag vill länka till artikeln i SvD där Nils-Petter Sundgren vill införa ungdomsfria biovisningar så skulle jag bara få länka till Svd.se. Så skulle det också vara på Google News: gissningsvis skulle rubriken kanske få vara med men länken skulle gå till förstasidan. Man kan undra hur det hela skulle ställa sig när det gäller Knuff.se, Bloggportalen och andra hubbar som djuplänkar till artiklar på grund av att bloggare djuplänkat i sin tur.

Självklart har det mött motstånd även från journalister trots att även journalistförbundet går på samma linje vilket Mediebloggers återpublicering av ett svar från förbundets jurist visar, där hon försöker att blanda in aspekten om “lojala” länkningar:

Der kan linkes frit til hovedside, hvis det er konkret begrundet. Opbygges der en samling, som mere eller mindre bliver formålet med din hjemmeside, er det noget andet. Så er det udenfor citatreglen og kan også være i strid med markedsføringsloven. Der kan dyblinkes, når linket er loyalt. Loyaliteten vurderes efter de samme kriterier som det lovlige citat.

Onekligen kan man fundera som Medieblogger ovan: en länk är väl en länk? Det finns ett antal historiska exempel på liknande försök att förhindra att användare, konsumenter och framförallt bloggare kan använda djuplänkning. Senast var då SF Bio valde att förhindra sajter att plocka ner deras tider och på så sätt ge människor möjligheter att se mer bio – något Vassa Eggen påpekade var galet och som jag också ansåg vara dålig varumärkes- och kundvård. 2006 hade Coop en märklig länkpolicy som jag uppmärksammade här. 2004, då Sverige knappt visste vad bloggar var hade man i USA samma problematik – bland annat valde Fast Mag att hålla en hård länkpolicy tillsammans med ett antal andra. (Fyll gärna på med exempel i kommentarerna).

Problemet är helt enkelt att en sån oerhört hårdför länkpolicy, som är i fullständig otakt med teknisk utveckling och användarens respektive läsarens beteenden skyndar på traditionella mediers svanesång. Vassa Eggen beskriver det med att tidningarna

fortsätter den obönhörliga lämmelmarschen mot stupet.
Tramp, tramp, tramp, tramp.

Den skapar ett nytt gap mellan å ena sidan hårt kämpande traditionella media och å andra sidan snabbfotade nya mediekanaler. Det som främst traditionella medier inte förstår (men ibland även glöms bort av bloggare och andra) är att de två är beroende av varandra mer och mer. Det sker ständigt en ökad synkronicitet mellan å ena sidan mediernas nyhetsrapportering och bloggares postningar, vilket båda har nytta av; tekniskt via Twingly och liknande funktionalitet men också via noder som Knuff med flera. RSS-tekniken innebär möjligheten att plocka ner alla publicisters enskilda postningar och artiklar och skapa ett eget nyhetsflöde på sin egen sajt – dock är det sällan som någon väljer att stoppa in hela artikeln i sin blogg.

Svenska tidningar har förstått det – och använder det. Aftonbladet väljer att lyfta upp ett antal bloggar, direktlänkat med bild, till relevanta postningar. Fler och fler väljer att använda sig av Twingly eller liknande pingback-tjänster. SvD och kvällstidningarna skriver ofta en uppföljande artikel om vad bloggare skrivit (exempel dock utan länkar vilket är förhoppningsvis förbättras) om huvudartikeln: en uppföljningsartikel som är mycket läst och uppskattad, inte bara av de bloggare som är med i den. Svenska tidningar valde också rätt tidigt att använda sig av bloggformatet även hos sina krönikörer. Och Newsmills grundläggande tanke bygger mycket på länkar både till och från bloggosfären.

Det handlar helt enkelt om en ytterligare marknadsföringskanal – där både den som marknadsför och den som marknadsförs vinner: den första genom att det skapar mervärde för hans eller hennes besökare, den senare för att den får besökare från den förstas sajt. Att då förbjuda djuplänkningen innebär snabbt att få kommer att klicka på någon länk som hänvisar till en artikel – då man vet att man måste leta efter artikeln på tidningens sajt.

Ett sånt här förslag, liksom de tidigare diskussioner som förts runt en del tidningars val att rumphugga sina artiklar på nätet och hänvisa till papperstidningen, är möjligen kortsiktigt fruktbart (även om ingen kan bevisa att det senare faktiskt ökar papperstidningens upplaga) men långsiktigt att döda sitt varumärke. För det problem som danska tidningar eller vilka tidningar som helst kommer att stöta på är att när de väljer att förhindra djuplänkning så kommer någon annan att starta en tjänst där det går att länka direkt till artikeln; det kan vara en rewrite, det kan vara en egen nyhetsredaktion – men någon kommer att göra det. Och skratta hela vägen till banken. Det är samma problematik som skivbranschen missade och som gjorde att ett datorföretag, Apple, tog kakan vad gäller digital musikförsäljning via sitt iTunes. Och det har klara kopplingar till de heta diskussioner som pågår i alla medier, både de traditionella och de nya medierna, om upphovsrätt och IPred.

Vinna-eller-försvinna-frågan blir: ska man låta en princip döda eller hitta nya vägar för att än en gång gå i takt med utveckling och konsumenternas/läsarnas beteenden? Vill man fortsätta att försöka kontrollera sitt varumärke på bekostnad av sina läsares vilja att interagera med varumärkets produkt: i det här fallet artiklar och innehåll?

Eller vågar man att förändra sin syn på sig själv, sitt medievarumärke och sina läsare och därmed bli en del av den nya medievärlden?

Uppdaterat: Sofia har skrivit en mer personlig postning om länkkärlek. Som ändå har väldigt mycket att göra med ovanstående.
Jeff Jarvis uppmärksammar det hela precis som Twingly. Jason Fry skriver redan 2007 om det belgiska exemplet. Journalisten tar upp frågan precis som Medievärlden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


17
Nov 08

Veckan som gick – vecka 46

Eftersom förra veckan handlade endast om valet kommer den här postningen att innehålla en del länkar från vecka 45 också, för det skrevs ju en del läsvärt också då som inte handlade om valet.

Men först, rykande färskt från Joakim Jardenberg: Så ska vi tjäna pengar på nätet, (mer än vi någonsin gjort på papperstidningen) Och så uppföljningen med fem konkreta tips till annonschefen.

Och så Martin Jönsson om det stora hotet från papperet:

Papperstillverkarna behöver de här prishöjningarna, för att rädda sina marginaler. Men tidningsföretagen över hela världen kvider under de nya prislistorna. Vad det leder till? Sannolikt att tidningarna byter ner sig till sämre papperskvalitet och gör allt för att minska mängden papper, med indragna bilagor och färre sidor. Med minskande annonsvolymer ger det snabbt tunnare tidningar, vilket sänker efterfrågan på papper, vilket leder till ytterligare krav på minskad produktionskapacitet…och så är nedåtspiralen i full gång. Först lär den drabba gratistidningarna, som är extremt kostnadskänsliga i en svag annonskonjunktur, sedan hela branschen.

Branschanalytikern Philip M Stone på Follow the Media avslutar sin analys av läget på marknaden så här: “En del dagstidningar har redan minskat på antalet utgivningsdagar. Hur många tidningar kommer att komma ut på måndagar om fem år? Hur många tidningar som i dag kommer ut fem-sex dagar i veckan kommer att vara ner på två-tre dagar? Hur många kommer över huvud taget att tryckas på papper?”

Men om vi backar till förra veckan så kan vi berätta att Newsmill byggde om sajten. Efter två månaders Beta-test har redaktionen upptäckt något som är mycket intressant och värt att notera för alla som jobbar med nyheter på webben:

Den viktigaste förändringen är att vi låter nätets paradoxala långsamhet slå igenom på ett mycket tydligare sätt. Nyhetslogiken i traditionella medier är snabb, men i de sociala medierna lever ämnen längre och tar längre tid på sig. Frågor som vi tog upp för några veckor sedan kan fortfarande vara de mest aktiva idag. Frågor från förra veckan kan plötsligt segla upp till att bli de mest lästa.

Och detta – att artiklar lever längre och faktiskt också får ett eget liv på nätet – är något av det som gör det så ofantligt kul att jobba med nätet. Lagom till omgörningen har hemligamorsan skrivit om varför hon älskar Newsmill.

Per Torberger på Resumé har skrivit en väldigt tänkvärd text om God journalistik, och om att prioritera.

Rolf van den Brink tänker nytt om redaktioners strukturer, och funderar över vad som skulle hända om man byggde upp en nyhetsredaktion som en reklambyrå.

Under veckan har Bo Rothstein skapat ett mindre uppror i bloggosfären då han jämförde bloggosfären med en stinkande kloak. Det har vi skrivit om här och här. Och på våra privata bloggar.
Andra menar att bloggosfären är mer relevant än någonsin. Att bloggrevolutionen ännu är i sin linda. Vi håller med.
Och ser fram emot Rothsteins svar på Mattias Svenssons replik till honom i GP.

Detta med troll och svårigheter att hantera kommentarer är något som ibland tyvärr blir ett stort hinder för många tidningssajter att ta steget fullt ut och bli sociala och släppa in läsare. UNT har försvårat kommenterandet hos sig. Samtidigt som PM Nilsson är lyrisk över nivån på kommentarerna hos Newsmill.

Martin Edenström ifrågasätter att stora nyhetssajter lägger ut sina klipp på Youtube:

Är det OK för en onlinetidning med ambitioner (de har en logga hur som helst) att använda samma webb-TV bas som 9-åringars mobilkamerainspelningar?

Svaret på den frågan måste väl ändå vara – Ja, just därför. Just för att där finns nioåringarna, nittonåringarna och 29-åringarna som varken läser papperstidning eller “sin” tidning på nätet. Eller kan så här många amerikanska dagstidningar ha fel? En annan infallsvinkel är också hur YouTube förändrat det politiska landskapet i USA. Kanske något att fundera över för Edenström?

In the end, all the candidates opened YouTube accounts and together uploaded thousands of videos. (John McCain’s channel now shows 330 videos; Barack Obama’s shows 1,821.)

Man kan väl lugnt säga att det inte bara är skrivande journalisters gatekeeperfunktion som är i fara… En som försöker att ändå utveckla tänkandet (även om det för många av oss känns som vi redan läst det förut) är Hugh Carpenter som utvecklar sina tankar utifrån Jeremiah Owyangs tankar runt freemium:

This positions them well to providing a stream of content to readers outside of the normal daily articles that are the staple of newspapers. Rather than the single daily articles they deliver, here’s what a future set of content looks like for reporters:
1. Longer, well-developed articles
2. Quick blog posts
3. Twitter messages
4. Sharing content created by others

Spännande ska det bli att se vad det blir av IT-OS i London. Herregud, vem vet vad som hinner hända med nätet och utvecklingen av folks vanor på fyra år?

Pressombudsmannen Yrsa Stenius är i blåsväder igen. Hans Månsson undrar vems sida hon egentligen står på:

Ett hot mot en journalist har som avsikt att påverka eller förhindra publicering och är därför att ­betrakta som hot mot den fria utgivningen.
Justitiekanslern håller med om att brott mot journalister ibland kan bedömas som brott mot medborgerlig frihet. JK beslöt i våras att hålla praxis under uppsikt och vill ha reda på när det kan finnas skäl att använda sig av denna brottsdefinition.
Säkerhetspolisens författningsskydd ska bland annat förebygga och avslöja våld och hot som syftar till att hindra medborgare från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Numera inkluderas hot mot journalister i denna definition. I september inleddes en kartläggning.
Utgivare, JK och Säpo står samlade på ena sidan. Var står PO Yrsa Stenius?

Hos Joanna Geary återfinns en mycket bra slideshow som visar hur och varför man kan använda sociala medier. Spana in den! Joanna har också skrivit en mycket bra postning om journalistik, vad är det egentligen?

Här finns en bra sammanfattning av TU-projektet Unga Vuxna:

* Nya medier betyder inget längre, medier är medier.
* Underhållning är inte längre något man söker efter specifikt. Allt ska vara underhållande.
* Realtidsinformation är viktigare än uppföljning MEN exempelvis nyheter och reklam ses som löpande processer utan början och slut.
*De traditionella journalisterna och medieaktörerna har förlorat i trovärdighet. Ungdomarna litar mer på bloggar – och mamma.
* Medievalet styrs mycket av den egna bubblan, det egna lilla sociala nätverket, både online och offline.
* Den viktigaste aktören i medievalet är mamma, som klipper ut artiklar och tipsar om saker.

Läs mer om Unga Vuxna här.

Att sociala medier kan bli vinnare i lågkonjunkturen diskuteras flitigt. Daniel på Mindpark har skrivit om det här. Samtidigt så är mycket beroende på hur tidningshusen lyckas: för fortfarande är mycket av den breda nyhetsfloran byggd på traditionella medier – men på nya plattformar. När en sån institution som NYT har stora ekonomiska problem och vars satsningar online är smarta, nyskapande och många gånger tekniskt överlägsna så blir det oroande. Hank Williams (inte musikern…) har en mycket intressant vinkel: det är inte nödvändigtvis mediehusens ansvar att hitta en affärsmodell – det är lika mycket internet-ingenjörerna, tjänsteskaparna och andra som har det ansvaret:

The Internet industry has not figured out a viable way to monetize the kind of work that the New York Times does. The browser, in its current form, is an ineffective environment for exploiting non-search advertising. This is problematic because the information media business is incredibly valuable to our culture and entirely dependent on such advertising.
The kind of value that the New York Times creates cannot be produced by user generated content sites like Digg, manual aggregators like Drudge, or small time bloggers. These low cost information purveyors stand on the shoulders of very expensive giants. Like leeches, they attach themselves to, and live off the work of their much larger hosts. In general they leverage and expand upon the vital work the major outlets do, but they rarely act as original sources.

I måndags hade tidningen Medievarlden utvecklingslunch. Sofia skulle varit med men tvingades ställa in – här sammanfattas vad som sades och vad som inte sades. Läs diskussionen i kommentarerna!
Underbart att de delar med sig på det här sättet.

För er som fortfarande påstår att det inte går att sälja på webben finns det siffror som tydligt talar emot det.

Det här är bra läsning. Jan Helins inlägg i Medieakademin:

1. Bäraren av budskapet är omöjlig att kontrollera. (Redan här spricker den gamla modellen för massmedia.)
2. Målgruppen är inte valbar. Den blir vad den blir på nätet.
3. Målgruppen är en del av berättandet, inte möjlig att samla till ditt media.
4. Hur ska du då sälja målgruppen?

Den totala öppenheten och interaktiviteten som är internet stöder inte journalistik som vi känner den. Den avbryter den. Bryter sönder dess affärsmodell. Kräver en ny riktning. Mer lyssnande. Mindre självgod.
Det är spännande och svårt.

Ett ämne som diskuterats flitigt på nätet i veckan är IPRED. Anders Mildner har skrivit om det här. Inte om lagen som så, utan om fenomenet blogguppror. Erik Starck har skrivit mycket bra på Skiften.
Om själva lagen och den diskussionen har Niclas skrivit två postningar på deepedition, som sammanfattar det hela.
Under SIME presenterade Ace of Base sitt sätt att arbeta i en värld där allt är gratis. Oerhört intressant och spännande att följa den utvecklingen.
Mer från SIME här.

I onsdags utsågs Sveriges hundra bästa sajter enligt Internet world. Vi på SSBD vill framförallt uppmärksamma och gratulera Dagen.se som kom på plats 29. Läs om webbredaktörens lycka här.


För att fira gjorde sedan Dagen något ingen annan gjort förr. De redigerade hela sin etta (printversionen) som en webbsida. Vågat och modigt!

Ett intressant inspel när det gäller att på en tidningsblogg och som journalist använda Friendfeed finns rapporterat på Mediashift@PBS. Läs och fundera över hur tidningar och andra kan använda sig av lifestream-verktyg för att öka mervärdet.

Reblog this post [with Zemanta]

14
Nov 08

Den fascistoida bloggosfären

I går skrev Niclas en postning utifrån Bo Rothsteins debattartikel i GP, där Rothstein skriver om bloggosfären, bland annat att: “Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.”
Något som Niclas i sin postning kommenterade så här: “Men att välja att döma ut bloggandet som en fiende till deliberativ demokrati när det handlar om en sfär som består av bara i Sverige närmare 300 000 entiteter är minst sagt svagt argumenterat.”
Niclas reagerar således – precis som många andra bloggare gjort – mot det faktum att Rothstein generaliserar och dömer ut hela bloggosfären baserat på några få lästa inlägg. Martin Jönsson skriver så här:

Det Rothstein missar är framför allt följande:
1. Det stora demokratiska värdet med bloggande och sociala medier är att alla har en möjlighet att uttrycka sig. Sedan kommer inte allt som uttrycks att vara vackert, subtilt och elegant – demokratiyttringar är inte alltid det – men det förtar inte det grundläggande demokratiska värdet.
2. Hat och kränkningar kan ta sig många uttryck, inte bara på nätet. Men bloggande under eget namn står inte för den värsta delen: snarare är det något som tenderar att självsanera sig alltmer efter hand.
Jag försvarar inte personangrepp, om Rothstein nu drabbats av sådana. Men det förvånar mig att han använder det som grund för att spy galla på hela den användarskapade medierevolution som bloggandet faktiskt innebär.

Hur som helst. Jag skrev ett mail till Bo Rothstein, där jag erbjöd honom att bemöta Niclas postning i ett gästblogginlägg. Det var ett vänligt mail och jag förklarade att vi gärna publicerade också åsikter som skiljer sig från våra då vi tycker att demokratidebatten är viktig och intressant.
Rothstein svarade synnerligen häpnadsväckande, och den enda slutsats som kan dras av den mailväxling som sedan pågått mellan Rothstein och Niclas är att Rothstein anser att i princip hela bloggosfären är rasistisk och antisemitisk.

Rothstein inte gett sin tillåtelse för oss att publicera hans mail eller delar av dem. Men med tanke på de anklagelser han riktar mot bloggosfären i allmänhet och Niclas i synnerhet är det svårt att låta bli att faktiskt referera till dem. Att anklaga någon för att uppmuntra antisemitiska strömningar och rasism är nästan lika allvarligt som att angripa någon med rasistiska påhopp, och definitivt allvarligare än att i raljerande ordalag be någon suga ens kuk.

Utan att direkt citera (vilket hade känts sjystare med tanke på minimerad risk för feltolkning) ska jag ändå försöka sammanfatta Rothsteins budskap till oss:

Han säger sig vara chockad och menar att bloggandet är en fara för demokratin och en potenitell grogrund för rasism. Han menar vidare att epitetet “stinkande kloakhål” var för snällt. Efter att ha läst de bloggar som kommenterat hans debattartikel menar han att detta kloakhål dessutom har fascistoida tendenser. Detta baserar han på att endast en av tio bloggare som kommenterat hans artikel öppet tagit avstånd från rasism. De som inte sagt ett ord om vare sig judehat eller rasism är alltså enligt Rothstein smygrasister.

Han anser dessutom att bloggvärlden i och med hans debattartikel fick chansen att ta avstånd från rasism och antisemitism, utan att ta den.

Saken är bara den att Rothsteins artikel handlade inte om rasism.

Han har baserat sitt omdöme om bloggosfären utifrån tre blogginlägg där han själv kritiseras.
Bland annat detta skrivet av Mattias Svensson. Inlägget handlar om bokmässan där Mattias talade om den ekonomiska krisen. Han inleder sitt inlägg så här:

“Det här är montern för kultur och kraftuttryck. Bo Rothstein sug min kuk. Det var kraftuttrycken, nu hade jag tänkt tala om varför Bo Rothstein behöver mer kultur.”
Den inledningen hade jag funderat på till lördagens framträdande i Kraft & Kulturmontern på bokmässan. Fast nu gick jag direkt på Rothsteins taskiga tajming i att skylla oss nyliberaler för tystnad angående den ekonomiska krisen, och det kulturmagasin som hade kunnat bespara honom genansen.

Enligt Bo Rothstein ska frasen “Bo Rothstein sug min kuk” vara ett huvudargument. Själv förstår jag inte hur man kan få frasen “sug min kuk” att bli ett argument för något alls, möjligen är det ett larvigt uttryck men knappast rasistiskt. Eller antisemitiskt. Inte någonstans i Mattias postning hittar jag uttryck för rasism eller judehat.

Det är tråkigt att just en sådan person som Bo Rothstein som är statsvetare ska basera sin uppfattning om flera hundra tusen personer på sådana grunder. Det tråkiga är också att många människor faktiskt fortfarande förlitar sig på en person med en sådan titel som Rothstein har, och köper hans argument utan att kanske själv ta reda på mer. Därför känns det också viktigt att berätta hur Rothstein reagerade på vår inbjudan att skriva hos oss, inte för att vi vill lägga mer ved på någon eld utan för att vi vill förklara att saker som skrivs i en blogg kan vara minst lika underbyggda som det som skrivs i en debattartikel på i GP eller varför inte i DN. (Läser man artikeln i DN ser man att Rothstein inte vänder sig endast mot bloggosfären utan även mot journalister)  Alla de bloggare som kommenterat Rothsteins inlägg har inte tydligt tagit avstånd från rasism eftersom sakfrågan i Rothsteins inlägg inte handlade om rasism. Rothstein själv hävdar att man måste hålla sig till sakfrågan i debatter och vi försöker litegrann att reda ut begreppen här.

Om Rothstein ville ge bloggosfären chansen att ta avstånd från rasism och antisemitism borde han ha uttryckt sig tydligare, och jag törs lova att han då skulle ha fått det gensvar han önskat sig.

Vi hoppas att Rothstein läser det här inlägget. Och vi hoppas att han ger sig tid att läsa de här inläggen, den här bloggen, eller varför inte detta, och vi hoppas att han är öppen för att faktiskt ändra sin uppfattning om bloggosfären som ickedemokratisk och rasistisk.

Vi håller absolut med om att bloggosfären är full av skit. Hela världen är full av skit. Men i bloggosfären, precis som i resten av världen, finns också en hel del som är vackert. Det vore trist om alla kloka människor som brinner för demokrati skulle ta avstånd från bloggosfären istället för att delta i den. Då skulle den kunna bli en farlig kraft.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Reblog this post [with Zemanta]