Posts Tagged: Bloggbävningen


15
Dec 08

Veckan som gick – vecka 50

Det här har varit – som så många andra veckor detta år – en vecka i bloggarnas tecken.
Det känns ganska onödigt att ens behöva förklara bloggarna och dess kraft, men efter att bara de senaste veckorna från flera håll fått höra att “bloggar handlar om vad folk äter till frukost” kan det inte upprepas nog många gånger att bloggosfären är att räkna med. Läs detta. “Blogs are no substitute to print media”.
Och som Niclas skrivit – ordet bloggosfär kanske kan försvinna nästa år? Samtidigt är det fortfarande “nytt” för många. Intressant att läsa om den skepticism som fortfarande finns där ute, även hos dem som är i branschen och bloggar själva. Det är många frågor som måste finna sina svar innan alla vågar omfamna bloggande och sociala medier fullt ut. Men som Bitform påpekar så är det svårt att förneka den möjlighet som sociala medier har för journalistiken.

Ändå kan vi nog konstatera att 2008 blev bloggarnas år. Inte bara genom bloggbävningen, genomslaget har varit stort även inom andra områden:

Bloggen dominerades, likt dokusåporna, från början av “vanliga” människor. Men formatet har ändrats och i dag är kända personers bloggar i regel mest lästa. Bloggen har blivit en maktfaktor och ett forum för direkta kommentarer.
– Personer kan bemöta medier i sin blogg. Det betyder att debatten blivit bredare, sen är det upp till varje person att välja vem de ska tro på. Det är svårt att säga hur folk ska förhålla sig, säger Annika Bergström, medieforskare på JMG.

Det Annika beskriver är en metod som Carl Bildt var tidig att använda, då han allt oftare hänvisar till sin blogg istället för att tala med journalister. Bättre kontroll och aldrig endast i händerna på journalistens tolkning.

Och så äntligen instiftar Aftonbladet ett pris: Stora Bloggpriset.
Äntligen för att någon tar tag i och skapar en riktig gala för att uppmärksamma och premiera bloggarna. Att Aftonbladet skulle ta tag i det är knappast någon överraskning. Aftonbladet var tidiga med att se bloggosfärens potential, de har länge länkat till bloggare och skapade för flera år sedan Bloggportalen.
Många har såklart bloggat om priset. Här finns de lite bittra över att en av kategorierna: medborgarjournalistik, upplevs som stulen och antigammelmediabloggare som tar avstånd, är klädsamt skeptiska men också som de som välkomnar och tänker delta i panelen som nominerar bloggar som sedan Aftonbladets läsare får rösta på. Både Sofia och Niclas är också med i Stora Bloggprispanelen.

Som motvikt har Piratpartiets Rick Falkvinge skapat “Stora gammelmediapriset”. Ytterst intressant, och några av de föreslagna namnen är inte vilka som helst. Vi kommer självklart att delta – och tycker det är ett pris som visar rätt väg att gå för att både gamla och nya medier ska mötas.

Apropå priser – nu kan också journalister som jobbar mot webben få det prestigefyllda Pulitzerpriset. Vi är mer förvånade att de inte räknats tidigare. Journalistik är journalistik, det är inte kanalen som är budskapet. Torberger är inne på samma linje.

Fredrik har skrivit en intressant postning om kommunikation på nätet. Utgångspunkten är företagsbloggar, men det kan lätt översättas till mediehus. Inte minst detta:

Styra vart konversationen sker?
Går det? Nje, bara att lägga ner. Klart att det är roligast om man kan hålla allt på sin egen blogg eller annat ställe där man vill ha den…..men det går inte att styra utan man får vara öppen och föra konverastionen där samtalet förs. Annars blir det att du står och skriker i ett hörn av fotbollsplanen när alla andra är på andra planhalvan. Det är bara att jogga över och kasta sig in i gröten och försöka komma åt bollen.

Men bloggande är utmanande och det krävs att man vågar vara transparent, och att man släpper sina medarbetare fria.

Och så veckans skräll. Otto Sjöberg avgår som chefredaktör för Expressen. Självklart sätter spekulationerna igång om varför och vem som ska efterträda honom. Det verkar dock inte råda någon som helst tvekan om att han gör detta på eget initiativ. För att han fått ett annat erbjudande, också det inom Bonnierkoncernen.
Och i så fall lär Jonas Bonnier får fortsätta ha kul ihop med Otto.
Det finns ett namn som dominerar efterträdardiskussionen. Bland andra Martin Jönsson nämner Thomas Mattsson, som idag är chef över expressen.se. Jönsson är heller inte lika odelat positiv till Sjöbergs insats som en del andra.
Thomas Mattsson själv ligger som förväntat lågt med att uttala sig. Medan Andreas Ekström påminner om att han utsåg Sjöbergs efterträdare redan förra året. (i samma inlägg visar Ekström på allt positivt som händer och kommer att hända på Sydsvenskan. kör hårt säger vi!)
Anders Ehnmark vet i varje fall vad som krävs av den som tar över. Vi rekommenderar också att den som tar över, och alla andra som leder eller jobbar på en tidning eller ett mediehus idag, läser den här texten i DN av Arne Ruth och Bjarne Stenquist:

Journalistkåren har fortfarande en viktig funktion att fylla. Men dess medlemmar måste förstå att sammanhanget har förändrats. De är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.
Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande. Det finns därför skäl att tro på en framtid även för papperstidningen.

Och när ni ändå är igång kan ni läsa Jardenbergs kommentar till artikeln på Mindpark.

Men precis som Jardenberg vill vi påpeka att branschens överlevnad inte handlar om att rädda papperet, som den här huvudledaren i DN förklarar:

Varje enskilt besparingsbeslut behöver inte innebära dramatiska försämringar av journalistiken. Men när en hel bransch gör samma sak, och varje rationaliseringsvåg följs av en ny, tunnas journalistiken ut. Det blir mer av journalistisk snabbmat och mindre av sådant som kräver tid och resurser.
Ytterst hotar en läsarkris. För om kvaliteten steg för steg sjunker går det till sist inte att motivera att produkten kostar pengar.
Något som skulle kunna bryta den onda cirkeln vore om det etablerades nya, enklare former för betalning av småsummor för material som erbjuds på internet. Det ekonomiska trycket på tidningarna skulle också minska om läsplattor blev en succé och det gick att spara pengar på tryckning och distribution. Men där är vi inte i dag.

Dit kommer vi inte att komma heller. E-papper är inte branschens räddning. Fokus den närmaste tiden måste ligga på att hitta intäkter på internet. Problemet är inte vikande printupplagor. Journalistiken finansieras knappast av prenumerationspengar eller lösnummerkronor. Den finansieras av annonser. Reklampengar. Och de flyttar i allt högre utsträckning över till nätet. Inte minst i den rådande lågkonjunkturen.

I början av veckan skakades vi av beskedet om Tribunes konkurs. Trots det kastar man inte in handduken, och tills vidare jobbar tidningarna på som vanligt. Martin Jönsson har kommenterat det hela här. Det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen, inte bara för Tribune, utan för hela branschen. För inte ser det särskilt ljust ut där på andra sidan Atlanten. Vassa Eggen påpekar att Zell, ägare för Tribune nu får äta upp en del av sina kaxiga uttalanden.

En del av förklaringen är säkert den vikande annonsmarknaden. Det är ett tufft år vi ser framför oss både som marknadsförare och mediabransch. Och de nya siffrorna pekar på att även nätet och nya medier drabbas.
Stefan Hyttfors har också kommenterat samma sak som Bengt Uggla pratat om:

Vi vet redan hur många journalister som prioriterar digitala medier framför papper trots “vikande upplagor”..Men hur många journalister funderar på vad nya svarta så-hårt-bör-du-hålla-i-dina-pengar-löpsedlar betyder för “den försämrade annonsmarknaden”?
När får vi läsa om tidningsbranschens Toyota, de som reste sig ur askan, tänkte framåt och uppfann begreppet lean?
De som nu leder utvecklingen av såväl produkter som arbetsvillkor, samtidigt som Detroit förvandlats till en spökstad.
Spännande och lite läskigt, eller hur?

Alla har ansvar att lyfta sig i håret när det är lågkonjunktur.

En läsvärd text som utgår ifrån bilindustrin och dess kris men som också kan appliceras på skogsavverkning för att trycka papper eller annat, helt enkelt en text om att saker förändras. Utveckling. Det ena ersätter det andra, vilket inte nödvändigtvis betyder att något tar slut.
Mikael Zackrisson har skrivit och det han säger är viktigt. Någon gång måste vi börja. Och innan vi vet exakt hur lösningen ser ut finns knappast något annat val än att använda oss av vad vi vet, och ta tillvara de kreativa tips på lösningar som produceras mer eller mindre dagligdags. Så sent som ikväll postade Jardenberg detta på Mindpark. En text som förhoppningsvis blir startskottet för nyorientering. Det är dags nu. Och Kristofer Björkman på Newsdesk har i sin tur kommenterat Jardenberg .

Ett sätt är bättre mätningar. Orvesto Dag kan bli intressant. Men fortfarande hårt inriktat på papperseditionen. Sören Karlsson på HD försöker att föra fram mätningarna på nätet som viktiga:

Denna mördande konkurrens ställer höga krav på oss att leverera kvalitativt och relevant lokalt innehåll – i den grenen ska ingen kunna slå oss! Men det krävs också att vi hänger med i den tekniska utvecklingen på nätet och erbjuder våra besökare en upplevelse de är nöjda med – det är därför vi satsar hårt på t ex webb-tv, bloggar, bildspel, direktrapporteringar och livetjänster från sportevenemang.

Washington Post betonar också vikten av att satsa på det lokala och på nätet och att det handlar om att överleva. Och siffror från Norge pekar också på att nätet är framtiden för medierna. Allt annat innebär försök att omskapa nyhetsbehovet hos sina läsare:

If you want to survive, you need to produce a “necessary newspaper” not an “occasional newspaper.”

Andra lösningar kan vara sådana liknande denna, där Mktmedia som är majoritetägt av Stampen börjar samarbeta med Eniro.

Nya siffror från Norge visar att nyhetsintaget för unga är nästan enbart över nätet. Det här är den springande punkten: dessa unga är de som blir vuxna. De kommer inte att ändra sina vanor och plötsligt prenumerera på en pappersedition eller tycka att tablå-TV är ok.

För tidningar läggs ner. Martin Jönsson har skrivit nästan vackert om att tidskriften Trots Allt läggs ner. Som print i varje fall. Brygubben menar att problemet är helt enkelt att kyrkliga medier saknar en strategi och “överfalls” av dåliga tider. Men i Trots Allt-fallet finns stora rörelser inom kyrkligheten som protesterar. Och gör det via sociala nätverk.

I Norge läggs branschtidningen Dagens medier ner. Det sägs att den läggs på is men ingen utgivning på två-tre år kan väl sägas vara ungefär detsamma som nedläggning i tider där allt går fort och är i ständig förändring. Andra branscher tar klivet ut på nätet.

Diskussionen kring Twitter som nyhetsförmedlare under Bombayterrorn fortsätter. Steve Herrmann på BBC har skrivit en mycket läsvärd text om hur de hanterade flödet inte bara från Twitter utan också andra sociala medier under attackerna:

But there are risks with running accounts that we haven’t been able to check, and my colleague Rory Cellan-Jones has written about one piece of unsubstantiated information circulating on Twitter which we reported, suggesting that the Indian government had asked for an end to Twitter updates from Mumbai.
Should we have checked this before reporting it? Made it clearer that we hadn’t? We certainly would have done if we’d wanted to include it in our news stories (we didn’t) or to carry it without attribution. In one sense, the very fact that this report was circulating online was one small detail of the story that day. But should we have tried to check it and then reported back later, if only to say that we hadn’t found any confirmation? I think in this case we should have, and we’ve learned a lesson. The truth is, we’re still finding out how best to process and relay such information in a fast-moving account like this.

Expressens Thomas Mattsson har uttalat sig om kampanjjournalistik på nätet. Knappast förvånande att det fungerar så bra.

En form av transparens som vi gillar: Olle Lidbom skriver på Vassa Eggen om besluten i Granskningsnämnden. Han förklarar varför det beslutats som det gör, och skapar en förståelse men också större möjligheter att ifrågasätta de beslut som fattas.
Transparent är också Bäck när hon avslöjar besöksstatistiken för Spanonline, men också målet kommande halvåret.

Realtid har gjort en riktig blunder och lekt Hänt i Veckan. Dumt.

Är “digitala bilagor” grejen? Vi förhåller oss skeptiska.

Kaminskys varning är inte så rolig att läsa om.

Här kan ni förresten lyssna på What’s Nextpanelen som spelades in förra söndagen, och som Sofia medverkade i.

Och här kan ni se hur Resumés Viggo Cavling intervjuar nye Radiochefen Mats Svegfors, och Cilla Benkö.


21
Sep 08

Veckan som gick – vecka 38

I tisdags var det PK-debatt. Ämnena var “Varför missade gammelmedierna FRA” med Oscar Swartz som gäst. Sedan var det paneldebatt med avhoppare från gammelmedierna, med bland andra PM Nilsson och Niklas Ekdal.
Debatten direktsändes i Publicistklubbens egen Bambuserkanal. Jonas på Promemorian var där och där Ulrika Knutsson lyckades göra ett intressant klavertramp:

Alla dessa unga begåvade män som väljer att stanna hemma! Det är ju för trist.

Tror inte hon vinner årets feministpris…
Fredrik Wass var också på plats.
Själv tycker jag (Sofia) inte att jämställdhetsdiskussionen var så konstruktiv, kändes mer som något som skulle varit intressant att diskutera över en middag och ett par glas vin. Mitt starkast bestående intryck av diskussionen var att Ulrika Knutsson inte kunde skilja på en url och en mailadress när hon skulle ge publiken adressen till Svartz blogg och istället drog hans mailadress. Och att Carl-Otto Werkelid hyllade broadsheetformatet och att alla i panelen utan PM Nilsson verkade ha som gemensamt budskap att det var bättre förr…
Men det är ett bra initiativ av PK att livesända, och det är fantastiskt att kunna delta och faktiskt också diskutera med andra tittare under tiden.

Jesper Åström på Online PR har skrivit ett intressant inlägg om hur YouTube förändrar det politiska engagemanget hos folk. I ett uppföljande inlägg skriver han om EU-valet och sociala medier. Tänkvärt.

Det här med vad man bör och inte bör skriva i sin blogg är fortfarande inte helt lätt. I den nya transparensen som på kort tid sprider sig i medievärlden är det kanske omöjligt. Även om vissa sorters affärshemligheter inte borde vara särskilt svåra att hemligstämpla till releasen.
Andra saker är lite svårare att kontrollera, som när man bjuder in läsare att blogga hos sig.

Sen är det bra att Ola Eriksson skriver på Dagens Media om mediernas skuld för spridningen av obduktionsbilderna på Arbogabarnen:

Jag vet inte om siffrorna stämmer men jag är säker på att om media inte uppmärksammat att förundersökningen ligger ute så hade mycket få vetat om den och laddat ner materialet. Vem är den största moraliska boven i dramat? TPB eller TV4? Enligt mig är det den senare om nu någon ska pekas ut för att offentlighetsprincipen har sin gilla gång.

Andreas Ekström är av en annan uppfattning:

”Det är ingen skillnad bara för att det är på internet” är en av de dummaste maximerna 2000-talet har skapat. Att något sker via internet kan, just för den enorma spridningskraftens skull, göra all skillnad i världen. Arbetet med att definiera nya principer, en ny filosofi, har bara börjat. Och initiativet måste återtas av personer som har ett säkrare omdöme än företrädare för The Pirate Bay. Där, om någonstans, ska journalistiken krävas på ansvar. Lyckas vi inte riskerar vi inskränkningar i offentlighetsprincipen fortare än vad vi vill tro.

Jo Andreas det är skillnad. Och arbetet med att definiera nya principer och en ny filosofi kommer att pågå länge till. Och helst inte på bekostnad av vår demokrati, eller offentlighetsprincipen. Och visst har journalisterna och massmedierna ett ansvar, och en möjlighet att finnas med här och nu och ta andelar, och visa hur det kan fungera. Men just nu känns det som om gammelmedia snarare står och spjärnar emot och försöker befästa gamla principer som helt enkelt inte fungerar. Och risken är stor att dörren snart faller ner över tidnings och tevehusen och manglar ner dem. Det är bättre att öppna dörren och hänga med, vilket inte är detsamma som att tanklöst följa med strömmen.

WAN – World association of newspapers, ett gäng papperskramare, känner sig hotade av annonssamarbetet mellan Google och Yahoo. Med all rätt.

Det här är en oroande utveckling. Inte minst kanske just nu när det händer mycket och det händer fort, och anpassningen till ny teknik ska göras utan att tumma på den kvalitativa journalistiken, behövs kompetenta chefredaktörer med journalistisk bakgrund. Vill man spara pengar – låt chefredaktören bli vd då. Men aldrig aldrig omvänt. Det finns en poäng med det delade ledarskap mellan vd och chefredaktör som är tradition i pressen.

Sydsvenskans nye chefredaktör Daniel Sandström bloggar. Han utlovar inte precis spammande av inlägg, men vem vet, han kanske blir bloggbiten snart han också. Här kan vi läsa om hans syn på TPB-historien.

Till veckan är det dags för EU-parlamentet att rösta om förslaget att registrera bloggare. Ett förslag som är reviderat men inte helt tillfredsställande.

Och så veckans stora händelse i den sociala medie-sfären: Twinglys seminarium i riksdagen där Bloggbävningsrapporten presenterades. En rapport som visade tydlig och bra statistik över vad som hände i bloggosfären kontra de traditionella medierna under tiden före, under och efter FRA-omröstningen, och slog fast att bloggosfären har betydelse, för den offentliga debatten och för politiken.
Många har skrivit om rapporten, läs mer hos SvD, Blogge som myntade begreppet Bloggbävning, Cohn & Wolfe, Opassande, Online PR, Kulturbloggen, Jonas Morian, och Online PR igen, med ett mer kritiskt förhållningssätt till rapporten.

Twinglys och Greenhill Relations föreläsning under gårdagen om bloggosfärens påverkan på FRA-debatten var intressant eftersom den satte en hel del siffror på händelserna. Samtidigt var det trivialt. Att det har skrivits fler blogginlägg än tidningsartiklar i frågan från maj 2008 till och med augusti 2008 är inte märkligt. Trots allt är det väl så att det aldrig kommer att finnas lika många anställda och frilansande journalister knutna till tidningarna som det finns frifräsande bloggare med en åsikt. Dessutom, vilket någon i publiken också påpekade, kan man ju säga att proposition 2006/07:63 direkt attackerade en målgrupp som skulle göra allt annat än sitta tysta och sura vid ett matbord i en liten stuga. Att förslaget skulle skapa tumult i bloggosfären måste ha varit känt av dem som initierade förslaget, om inte borde de se sig om efter en ny riskanalytiker och en ny mediastrateg.

Och slutligen Martin Jönsson:

Det de sociala medierna gjorde var en blandning av flera saker:
* Journalistisk granskning och dokumentation
* Debatt och argumentation
* Ren aktivism, från rumsren sådan med upprop och t-shirtförsäljning, till mindre rumsren sådan, med mejlbombnings-uppmaningar och annat.
* Ett kreativt utnyttjande av teknikens möjligheter på nätet
Men framför allt: de gav inte upp. “Alla tjänar på att debatten lägger sig”, tyckte statsministern, men det blev bara ytterligare bränsle åt protesterna.
Bloggbävningen har inte lyckats riva upp lagförslaget. Men den är det hittills tydligaste exemplet på hur sociala medier kan sätta debattagendan för hela det politiska och mediala samtalet. Inte ens när regeringen lovade skattesänkningar för 15 miljarder i tisdags gav det större eko än de protester som bloggosfären initierat kring FRA inför riksdagens öppnande. Det säger en del.

Diskussionen om offentlighetsprincipen har lugnat ner sig lite, men Sofia har skrivit en krönika om den i ST idag.

(Niclas håller på att snickra en logotyp till SSBD eftersom vi också blev nominerade till Årets Nättidskrift)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,