Posts Tagged: bloggare


5
Apr 10

Veckan som gick – vecka 13

Stilla veckan har verkligen varit stilla också på nätet, åtminstone de flöden jag har och följer har mer eller mindre legat nere. Därför blir den här sammanfattningen lite tunnare än vanligt, men jag gissar att också ni har andra saker för er i påsktider än att fördjupa er i medieutveckling och internetdiskussioner…

Hur som helst – här tipsar Eva Wieselgren om iPhoneappar för barnvakter. Kan säkert komma till användning inte bara för barnvakter utan också för föräldrar som vill ha lite lugn och ro, kanske i bilen?

Jardenberg uppmärksammar Sverigebilens PR-kampanj. Jag fick också ett brev. Och visst – “budskapet” gick fram men mest blev jag irriterad, över papperet, över snigelposten…

Här på SSBD har Zackrisson skrivit om Public Service, och debatten som pågår om orättvis konkurrens. Anna Serner har kommenterat i sin blogg, Robert Rosén skrev för ett par veckor sedan om att avskaffa licensen.
Lillemor Strömberg, journalist på SR Västerbotten, tänker till kring förslaget.
Jag närvarade vid Public Servicedagen förra veckan, och tror att den bäst sammanfattas ungefär så här:

Zackrisson har för övrigt också skrivit en mycket bra post där han sammanfattar Chris Heuers dragning på Social Cash förra veckan. För dig som vill finns föreläsningen i sin helhet att titta på här.
En annan föreläsning från Social Cash som är att rekommendera för den som undrar över hur man tjänar pengar på nätet är denna av Mattias Swensson.

Aftonbladet säljer polisförhör. För tre kronor kan bladets läsare få hela förhöret med Mats Alm. Det sägs att alla sätt är bra utom de dåliga, men som läsare föredrar jag nog att läsa förhöret alldeles gratis…

En tråkig sak är det här, att Sundsvalls tidnings Kjell Carnbro och UNT:s Lars Nilsson via polisanmälningar fått transgenusmotorn att stänga ner. Det tyder på att de inte alls funderat eller ens försökt sätta sig in i och förstå syftet med sajten, något som Lisa Bjerre förklarar bra.
Vill man ändå kolla sina texter enligt principen går det bra här.

Det har rådit iPad-feber i veckan, och den ska enligt uppgift redan vara slutsåld. Och jailbreakad. Jag gissar att vi den kommande veckan får en del svenska recensioner av iPaden, det ryktas exempelvis att Jardenberg reser tur och retur Arlanda idag bara för att hämta sin padda, som han motvilligt gått med på att börja kalla den.
Feber visar iPadversionen av Gmail som påminner mig och Google Wave varför jag spontant ogillar. Men så har jag ingen iPad heller.
Jonas Leijonhufvud om att iPaden inte är något för tekniknördar. Kan jag tänka mig, även om det såklart är nördarna som köar för att få vara först. Fast här kanske man ska säga att det är Applenördarna, och inte nödvändigtvis tekniknördarna, som köar.

Idag får vi veta att Skatteverket i år kommer att granska elitbloggarna extra noga, i som de säger “förebyggande syfte” eftersom många av dem är unga och aldrig tidigare har deklarerat.

Paul Ronge tycker att PO Yrsa Stenius ska lyftas ut med gaffeltruck. Jag tror att det finns bättre sätt, men gissar ändå att hon får vara kvar till nästa år. Tyvärr.

Simon Sundén har varit påskledig och besökt föräldrarna i Åmål, där han också läst lokaltidningarna på papper, eftersom de inte ens finns på nätet.
Martin Palacios skriver en upprörd postning om snack utan verkstad. Läs den!
Och läs för helvete Mark Comerfords text som förklarar att det inte handlar om Twitter, om nån sociala mediehype eller om hur man ska ta betalt på nätet. Det handlar om en revolution, sällan skådad, som kommer att få konsekvenser för oss och kommande generationer i en omfattning vi inte kan förstå.

Jerry Silfwer dissekerar en artikel från Second Opinion, med den äran. Han frågar sig om det hela är ett aprilskämt, vilket det tyvärr inte är.
Däremot förekom en hel del andra skämt, och Emanuel Karlsten har samlat de bästa aprilskämten. Min personliga favorit är detta från VK, tätt följd av Cap&Designs tillfälliga omgörning med konsekvent användande av typsnittet Comic Sans.
Dagens Media har också samlat några av tidningarnas aprilskämt.

Googles realtidssök fungerar nu också på google.se, och inte som tidigare endast på google.com. Väldigt spännande!

Ola Henriksson skriver om att journalisterna i Sverige har mycket kvar att upptäcka på nätet, utifrån Bjästa och att ÖA missade hela grejen – något de inte hade behövt göra om någon gjort en enkel sökning på Facebook.

Det märks tydligt att det är valår. I veckan skrev Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ett öppet brev till landets redaktioner där han vädjar om att behandlas som andra partier i valbevakningen.
Martin Jönsson svarar bra i sin blogg.
En annan partiledare som kämpar för att ta sig in i riksdagen är Rick Falkvinge, och han har förklarat tydligt varför Piratpartiet behövs, och varför det är viktigt att de tar sig in i riksdagen.
Jag hoppas att de lyckas. Nej, jag är inte piratpartist, men jag tror att de behövs för att driva en del frågor som andra partier i mångt och mycket tycks blunda för, eller styra åt helt fel håll.
Och relaterat till valrörelsen – Almega öppnar ett bloggcenter i Almedalen, och det var väl inte en dag för tidigt…

Politikerbloggen puffar för användningen av Twitter och hashtagen #polpub under politikerutfrågningarna som hålls vid politikerpubarna.

Fredric Kjellberg puffar för nylanseringen av Alliansens vänner på nätet.

Det har skrivits nytt avtal mellan SJF och Medieföretagen på dagspressområdet. För första gången på mycket länge utan inblandning av medlare. Historiskt, enligt Agneta Lindblom Hulthén, och även arbetsgivarna tycks nöjda med uppgörelsen.
Samtidigt skriver Ola Gäfvert, ordförande för journalistklubben vid SR, om den fortsatta avtalsrörelsen som han inte tror kommer att bli särskilt lätt.

I morgon tisdag börjar Björn Wiman sin tjänst som kulturchef på DN, här säger han tack och hej till Expressen, och skickar oss vidare till sin nystartade blogg på DN.se.

Slutligen: missa inte Kjell Häglunds text om hemlige Steelneck.


20
Dec 09

Veckan som gick – Vecka 51

All right people – årets sista veckobrev från SSBD.

Den här veckan har det varit tydligt hur nyhetsmedierna börjar hamna allt oftare på rätt sida, kraften hos de nya medierna går inte att förneka. För det är en komplex ny tid med nya regler.

Publikt. Privat. Professionellt. Personligt.

Gränserna är i det närmaste utraderade, på gott och på ont. Verkligheten kommer ikapp – de sociala medierna är här, fri information är verkligen fri och tekniken slår politiken.

Journalister är bloggare är påverkare är anonyma är varumärken är whistleblowers är tyckare är rapportörer ja, allt på en gång. Gränserna har verkligen suddats ut. Men vissa klara av att verka i gränslandet. Och så här i slutet av 2009 ser vi hur några av de stora nyhetsmedierna tar tydliga och viktiga steg.

Och apropå social media naturals:

Emanuel Karlsten, bejublad redaktör på den kristna tidningen Dagen och skribent här på SSBD, rekryteras av Thomas Mattsson och Expressen som redaktör för sociala medier (se även Medievärlden, Kyrkans tidning, Thomas Mattssons blogg och Journalisten).

Julia Skott, reporter på TV4Nyheterna Uppsala, ivrare av sociala medier och även hon SSBD-skribent, rekryteras till en motsvarande roll som läsarredaktör hos Aftonbladet och blir med det kollega med Sofia Mirjamsdotter.

Bonnier R&D ligger inte heller på latsidan utan funderar för fullt:

Se filmen, men tänk inte Kindle. Tänk inte e-papper. Tänk istället en Iphone modell större/tunnare, där bakupplyst färgskärm och touchscreen är självklarheter. Läs också kommentarerna – Sara Öhrvall berättar exempelvis att vi under nästa år kan vänta oss över 50(!) e-läsare.

Det är upplyftande att nyhetsmedierna funderar över hur tekniken kan användas, istället för att försöka hitta sätt att skydda sig från den. Sedan om det här är en lösning? Vi lär få se. Den som vill diskutera detta och annat i radio kan med fördel gå med i På nätet i P1 på Facebook. Också Sundsvalls Tidning experimenterar med användargenererat innehåll.

Också SVT trummar på med SVT Play och den omtalade Iphone-applikationen som VA-/SSBD-Mikael Zachrisson skriver om. Häftigast är faktiskt kampanjen (för en gångs skull en kampanj värd namnet) för att få applikationen godkänd av Apple! Det verkar som om man tagit lärdom av processen med TV4 och Idol-applikationen.

Apropå TV4 Play och Iphone, så har jag hört ett rykte om att TV4 AB har anställt eller ska anställa en redaktör för sociala medier även de, men där har jag inget namn ännu. Jag får lov att återkomma i frågan.

Och Schibsted har jag inte koll på mer än att Tillväxtmedier håller på och möblerar om.

Thomas Frostberg på Sydsvenskan lyfter fram nio tekniknyheter som trotsat krisen i år och nämner Sweden Social Web Camp:

“På Tjärö utspelades årets häftigaste internetaktivitet när flera hundra nät­entusiaster samlades till Sweden Social Media Camp för att snacka webb, byta idéer och bara hänga. Ok, Tjärö ligger i Blekinge – men vadå, många av deltagarna kom från Skåne i chartrade bussar. Initiativtagaren Tomas Wennströms inbjudan till spontant tältläger växte till ett jättearran­gemang och får sin uppföljning i augusti 2010.”

När vi på SSBD tittar i kristallkulan känns det i alla fall i kroppen att det finns mycket kvar att göra:

Och den här diskussionen om Sveriges Radio, Spotify-länkar och lagberedning vill du inte missa:

“Vad gäller Spotify finns det nu spellistor från Sveriges Radio med länkar in i Spotify. På det sättet kan man via Spotify (och inte Sveriges Radios distribution) få mycket bättre kvalitet på musiken.”

Jag gillar annars idén om ett Skuggrix som Joakim Jardenberg berättar om. Men tjänsten behöver komma jobba upp lite volymer när det gäller användare för att det ska bli roligt.

Siffror, då? I Norge går det dåligt. Och det finns fler tweets än människor nu. Apropå tweets förresten, är du fortfarande osäker på nyttan med Twitter? Då gör varumärkesexperten Micco Grönholm processen kort med dig i en av veckans mest omtyckta och länkade postningar.

Och apropå dåligt, visst är det sorgligt med Saab Automobile? Inte för att staten ska behöva hålla affärsverksamheter under armarna, men visst är det tråkigt.Känner inte ens att jag har lust att länka.

COP15 var kanske inte heller någon succé, men vi får i likhet med Henriette Weber försöka hålla hoppet uppe.

Och tråkigt också för Elin Woods och hennes familj efter alla turer med den otrogne golfaren vars karma nu kommit i kapp. I sammanhanget känns det futtigt att prata om sponsorer, men nu länkade jag till diskussionen ändå.

Hur ser din arbetsplats ut, förresten? Har den hängt med? Via Joakim Jardenberg hittar jag (som så ofta) intressanta saker, som till exempel den här lilla julklappslistan till hemmakontoret. Två ord: Vill. Ha.

Men inte allt förändras, förstås. Jan Guillou fortsätter att skapa rubriker, nu senast för att ha bränt KGB-material. Kan vi inte bara digitalisera och öppna upp all världens arkiv så att vi slipper hålla på med pappersbränning?

Apropå journalister som suttit i fängelse påminner jag om att Dawit Isaak nu suttit fängslad i 3 000 dagar. God jul, liksom.

Till sist: Tänkte att jag skulle avsluta med något julmysigt, något gulligt. Mycket är bra och på rätt väg, men mycket annat är inte det. Så i en hyllning till alla oliktänkar därute i vårt snöiga land tipsar jag istället om Philip Wildenstams 10 förklaringar till varför jag inte firar jul.

God jul på er och gott nytt. Vi ses 2010.


28
Sep 09

Lär av bloggarna!

För att nyhetsmedierna ska kunna attrahera stora mängder besökare så krävs en utvecklad journalistik, det är ett vanligt resonemang. Och oavsett om du tänker tjäna dina pengar på antal sidvisningar, kringtjänster eller på kunskapen om sajtens besökare, så behövs ju onekligen – besökare.

Men hur fungerar det här med trafik då egentligen? Har nyhetsmedierna egentligen dragit några lärdomar från alla de välbesökta bloggare som finns där ute?

Nej, knappast.

Att skapa en välbesökt blogg ställer en del krav. Det handlar om att ha en fallenhet för att obehindrat kunna prata med människor på det ganska speciella sätt som sker på webben. Att vara intressant och värdeskapande på samma gång är få förunnat, men en del lyckas med konststycket att bli en del av vår kollektiva mediekonsumtion.

Fråga: Har nyhetsmedierna blivit mer personliga på webben? Kan jag i realtid möta de journalister som skriver, tillåts jag bygga relation med enskilda individer? Rekryteras journalister med hänsyn till hur duktiga de är att kommunicera på den sociala webben? Avsätts lika mycket tid till att möta artikelns reaktioner som att skriva den?

Bloggarna är också ganska experimentvilliga som regel. De publicerar mobilbilder och Spotify-listor, de filmar videosnuttar som de laddar upp på Youtube och sedan publicerar på den egna bloggen. Andra leker med radioformatet i olika podcasts, andra med widgets och ytterligare andra automatpostar länktips till allt från artiklar till webbtjänster.

Fråga: Varför ser tidningar på webben ut som tidningar? Bara ordet “webbtidning” är ju i sig mycket märkligt! Var är all video? Vart är allt ljud? Var är all interaktivitet? Var är fokuset på användarupplevelsen, interaktiviteten och det pedagogiska framställandet?

Är det något som framgångsrika bloggare (själv är jag till synes kass på detta!) har förstått så är det – länkekonomin. Bloggare länkar friskt åt höger och vänster bara det är aktuellt, de länkar både till vänner och fiender och gärna i varannan mening. Det är ett sätt att göra sig själv till en del av det pågående samtalet, ett sätt att bli hittad och ett sätt att bygga relationer. Men det är samtidigt ett hårt jobb, något som jag tror alla som någon gång drivit en välbesökt blogg kan vittna om.

Fråga: Varför länkar inte nyhetsmedierna helt vilt omkring sig?

I princip alla bloggare jag känner är oerhört roade av att lära sig mer om sina besökare. Vad klickar de på? Vad får dem att kommentera eller tipsa vidare om det jag skriver? Var kommer de ifrån? Hur länge stannar de? Vilka länkar och hur uppmuntrar jag fler att göra det? Ironiskt nog lönar det sig att inte vara populistisk, utan att över tid hålla sin linje på ett trovärdigt sätt.

Fråga: Varför skapar nyhetsmedierna inte webbplatser som bättre tar tillvara på kunskaperna om sina besökare? Varför får inte besökarna göra sina egna inställningar, välja sina egna nyhetsfilter och sina egna förstasidor?

Bloggare gillar när deras alster sprids för vinden. De skriver för att att bli sedda och hörda. Det hela har gått så långt att det blivit kutym för bloggare att tacka dem som på något sätt sprider deras tankar vidare. Istället för att bli arga och vilja ha betalt, alltså.

Fråga: Om journalistik handlar om att tillgodose allmänintresset, varför är det ett problem om det journalistiska materialet sprids fritt i de sociala nätverken? Varför inte tacka dem som faktiskt tar tid ur sina liv för att lyssna? Istället för att önska att de betalade för sig, liksom.

Bloggare förstår att kommentarsfältet är lika mycket värt som hela postningen. Om bloggaren kan möta en läsare – toppen. Om två läsare kan möta varandra hos bloggaren – magi! Därför är bloggare noga med att skapa mötesplatser för läsarna på andra plattformar än bara den egna, detta genom att finnas på allt från Twitter och Friendfeed till LinkedIn och Facebook.

Fråga: Varför distribuerar inte nyhetsmedierna sin digitala närvaro över fler plattformar än bara den egna? Varför hamnar inte alla foton på Flickr? Varför kan jag inte få mina nyheter via Facebook om nu jag trivs där? Varför läggs inte oklippta intervjuer ut i oskalat skick till remixkulturen?

Bloggare vet att det är viktigt att vårda sina aktiva ambassadörer. Vissa människor har helt enkelt ett starkt driv av att vilja delta i konversationen i kommentarer, via retweets på Twitter eller kanske genom att berätta om dig eller det du skriver på Wikipedia. Dessa människor går inte en på dussinet, dessa människor är går kanske en på tusen! Men faktum är att en enda ambassadör kan blåsa liv i ett kommentarsfält alldeles på egen hand. Därför älskar alla bloggare dem – till och med när de inte håller med.

Fråga: Varför tillåts inte nyhetsmediets digitala ambassadörer vara medskapare i större utsträckning? Varför delar inte nyhetsmedierna med sig av sin trafik till dessa engagerade människor? Varför ger man dem inte ett utökat inflytande som belöning?

Många frågor att fundera över. Som synes handlar inte så många om att göra bättre journalistik. Det handlar snarare om att förstå och anpassa sig till en ny sorts medielogik – den sociala medielogiken.

Sensmoral: Först anpassning – sedan avkastning.

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.


18
Nov 08

En bra Norgehistoria

När jag läser den här artikeln i norska Dagbladet.no spritter det till lite i kroppen och hjärtat och jag känner att det händer, det är nu det händer.

Den handlar om 21-åriga Ida Jackson som dels skriver bloggen Virrvarr men också är medförfattare till en bok som heter “Jenter som kommer”.

I samband med utgivningen av boken har Ida i sin blogg recenserat de journalister som intervjuat henne och skrivit om boken.
Men det är inte det som gör mig så glad. Att bloggare skriver om gammelmedia är inget nytt. Det som gör mig glad är att dagbladet.no skriver om det. Men riktiga länkar i texten. Och reportern Jan Omdahl har verkligen förstått grejen när han som avslutning på artikeln skriver:

MEN DET STOPPER IKKE DER. Det Ida Jackson gjorde i går, kan en mektig næringslivsleder, en toppolitiker, en popkjendis eller en dyktig PR-mann gjøre i morgen. Og når sterke samfunnskrefter med sterke særinteresser begynner å imøtegå journalistikken allerede før den er publisert, har mediene fått en ny utfordring i det digitale domenet.

En slik mulighet til å drive «motprogrammering» i mediesfæren har selvsagt sine problematiske sider. Den vil utvilsomt bli misbrukt av enkelte som trives dårlig i medienes søkelys. Mediekritikk ført i pennen av dem som er gjenstand for journalistikken har selvsagt ikke samme objektive tyngde som kritikk fra en uavhengig instans. I enkelte sammenhenger kan det bli vanskeligere for mediene å nå fram med sannheten gjennom samfunnsgavnlig kritisk journalistikk.

Likevel er dette en utvikling vi som driver journalistikk, spesielt på nettet, skal være glade for. Den kritiske journalistikken har alt å vinne på et mer transparent mediesamfunn, der også medienes og journalistenes arbeidmetoder blir gjenstand for kritikk i større grad enn det som har vært vanlig til nå.

Bring it on, bloggere!

Jag känner verkligen igen hans formuleringar från den här bloggen, och jag hoppas och är övertygad om att vi mycket snart får se mer av det här på svenska mediesajter och i tidningar också. En nyanserad syn på det nya landskapet. Ett nytt förhållningssätt.

Läs även andra bloggares åsikter om