Posts Tagged: Babel


8
Nov 09

Veckan som gick – Vecka 45

I veckan var det 20 år sedan Berlinmuren föll och min kollega Cecilia Stegö Chilò som då befann sig i händelsernas centrum återberättade historien under ett internt möte här i veckan. Men på den sociala webben har det varit rätt tyst, finns det verkligen inte mer att diskutera kring detta? Eller har jag bara missat länkarna? Se gärna dokumentären på Babel.

Apropå historia – eller ska jag säga icke-historia? – så har vi ju förstås Sanningsrörelsen som fått mycket medial uppmärksamhet.

På grund av jobbet hann jag inte gå på fler än än två seminarier under Internetdagarna, vilket var synd eftersom jag inte kan rapportera mina förstahandsintryck här. Och också för att jag sett fram emot konferensen länge, men i dessa dagar går det ju att ta del av kunskaperna i efterhand:

  1. Användarnas integritet (på http://bambuser.com/v/314981)
  2. Distribution – Från tryckeri till API (på http://bambuser.com/v/315081)
  3. Hot Spot: Nät & samtal (på http://bambuser.com/v/315178)
  4. Skolan på 2000-talet (på http://www.youtube.com/watch?v=dfMprrBHkp8)
  5. Keynote-session (eftersändning kommer inom kort)
  6. Mobilen och Internets gratismodell (på http://bambuser.com/v/315691)
  7. Balansen mellan öppenhet och integritet (eftersändning kommer inom kort)
  8. An Internet Health Check (på http://bambuser.com/v/315938)

Flera av presentationerna finns i programmet för Internetdagarna.

Jag slår gärna ett slag för seminariet Från tryckpress till API där The Guardian berättade om hur de på ett modigt sätt öppnat upp. Och så ett varnande exempel om att inte kränga allt för hårt när du är inhyrd för att dela kunskap.

Sedan har ju vår SSBD-kollega Björn Hedensjö fått ta över som ny chef för DN.se, vilket vi förstås tycker är superroligt. Det är klart att någon undrat om det påverkar hur vi skriver om DN.se framöver, men vi är rätt trygga i att vi vågar ha konstruktiva synpunkter också i framtiden.

Apropå det förbättrar DN.se sin förstasida genom att visa antalet kommentarer, så i nästa vecka får vi väl påpeka något mer uppenbart negativt för att balansera upp oss, inte sant?

Joakim Jardenberg upptäcker att han lagt sig till med en överanvändning utav smileys och inför därför en smiley-fri vecka för att hjälpa sig själv med avvänjningen – och förstås för att lyfta frågan. Sofia Mirjamsdotter slår förresten ett slag för att minska på användningen av asterisker också… *nickar instämmande*

Mittuniversitet satsar på en webbredaktörsutbildning. Jag kommenterar det själv här.

Clipsource har en tjänst för video som ska göra det enklare för företag att distribuera film, men jag ställde en öppen fråga om varför inte företag och organisationer kan använda en gratistjänst som Youtube istället? Det finns ju en hel del program som gör det möjligt att ladda ned Youtube-klipp till den egna datorn. Clipsource svarade bland annat:

“Journalister på tidningar som exempelvis Aftonbladet och Expressen har inte möjlighet att leta innehåll på Youtube. Dels blir det allt svårare att hitta rätt eftersom mängden innehåll är i det närmaste oändligt, dels så är inte klippen nedladdningsbara på ett enkelt eller lagligt sätt, eller i tillräckligt bra kvalitet för att man ska kunna klippa i innehållet.”

Det vore en intressant diskussion: Hur stora bekymmer vållar upphovsrättsfrågan när journalister vill sprida material de finner på webben?

Annars när det gäller nyheter via webben tänker i alla fall jag hålla ett extra öga på Newsy. Någon som har koll på dem – kommentera gärna!

Jag håller alltid ett särskilt öga på vad SSBD-skribenterna gör: Sofia Mirjamsdotter ser till att vi med hjälp av många fler får tips om nya bloggar att  läsa och besöka!

Många som arbetar i mediebranschen börjar bli farligt trött på begreppet sociala medier, men jag tror att det är säkrast att vi väntar tills alla är med på båten innan vi börjar fundera på att helt överge ett fungerande och etablerat begrepp.

Emanuel Karlsten skriver bra om transparens. Själv jobbar ju jag i PR-branschen som av tradition är rätt hemlig av sig, men jag tror det är klokt att vi alla ifrågasätter om alla affärshemligheter verkligen behöver vara just – hemligheter? Om journalistiken kan släppa in läsarna redan vid idéstadiet och därmed bryta med tanken om exklusivitet – ja, då kan alla vi andra branscher också bli mera transparenta.

Johan Ronnestam kommenterar klokt på Chef.se om att det sällan är särskilt klokt att stänga av tillgången till digitala sociala nätverk på arbetsplatsen, vilket ju låter ganska logiskt, men det budskapet behöver verkligen hamras in.

Blondinbella har fått sin blogg hackad och Metro slutar betala “sina” bloggare.

Den här artikeln i Medievärlden är ett exempel som skulle kunna tyda på att affären på webben inte är någon bra affär, liksom den här statistiken från Kristofer Björkman, men Joakim Jardenberg påminner oss om att sätta den här typen av siffror i sin rätta kontext. I Storbritannien laborerar man enligt Resumé med finansiering av grävjournalistik via stiftelser.

För alla oss som intresserar oss särskilt för medielogik, detta är tydligen de största pressetiska övertrampen:

1. Expressens Estoniarapportering.
2. Tidningen Arbetets namn- och bildpublicering av misstänkt Palmemördare.
3. Aftonbladets egenfabricerade nazisthot.
4. Expressens löpsedel om att Harry Schein inte är pedofil.
5. Aftonbladets löpsedel ”Greve sköt neger med jaktgevär”.

När jag ber om tips på länkar till det här veckobrevet får jag ett klockrent tips från min flickvän Lisah Pettersson som är programledare och reporter på TV4. TV4 har nämligen fått Per Hermanrud nominerad till Stora journalistpriset för avslöjandet om den fasansfulla dunplockningen från levande fjäderfän. Extremt välförtjänt nominering och visst måste han väl vinna i sin kategori?

I kategorin Årets förnyare är Kinga SandénSydsvenskan nominerad för sitt twittrande, i konkurrens med Newsmill och Språktidningen. Roligt att se att twittrandet tagit sig in i de fina salongerna och att det inte längre anses vara en sanning att Twitter bara består av meddelanden om vad folk äter till frukost.

På Mindpark plockar Daniel Nüüd upp ett mycket relevant spår genom att förklara varför det är skillnad på att frivilligt lämna ifrån sig uppgifter på sociala nätverk och att bli avlyssnad i privat korrespondens av FRA. Vad gäller det sistnämnda, så vill jag gärna addera det resonemang som Isobel Hadley-Kampz på Internetdagarna så elegant sammanfattade med orden “det värsta är om vi skapar poliser i huvudet på människor”.

Är twittrarna “supercoola”? Nja.

Cool däremot är Fredrik Stenbeck. Den här veckan skriver han klokt om hur webben kan vara snabb och långsam på samma gång och om hur det hänger ihop:

“Precis som allt annat på internet måste det vävas in i våra vanor och vi måste acceptera att förändringsbenägenheten hos oss människor är långsammare än vi vill att den skall vara. Vi måste i vår informationsspridning ta hänsyn till alla för att nå genomslag. Vi bör använda de kanaler som vår målgrupp finns i. Idag har vi en stor övertro på att allt händer på Twitter och Facebook etc där hastigheten på information är brutalt snabb.”

Inte helt oväntat är webb-tv-tittare också de mesta tv-tittarna. Törs vi gissa att webbtidningsälskare också läser tryckta tidningar i mycket större utsträckning än vad många tror?

På det ämnet är postningen från 49things… intressant, eftersom den betonar vikten av att skapa vanor hos besökarna för att skapa framgångsrika koncept på den sociala webben. Jag tjatar om det, men den sociala webben handlar om relationer och relationer handlar om långsiktighet. Den sociala webben kan alltså vara snabb och långsam på samma gång utan att vara ett motsatsförhållande. Innehåll är viktigt, men bara sett över tid:

Jag skulle kunna hänvisa till husguden Marshall McLuhan och den klassiska konstaterandet att the medium is the message, men jag nöjer mig med att konstatera att 52 stycken Veckan som gick under 12 månader är oerhört mycket kraftfullare än en enstaka länkdump – hur fantastiskt viral den än lyckas bli.

Apropå medium: Jan Helin flaggar för att det nu händer i mobilen.

Hanna Lundqvist på Journalisten skriver om att en brittisk kolumnist som fått 21 000 anmälningar för en text. Det får mig att fundera över hur många anmälningar det hade blivit om vår värld inte vore digital?

Till sist: Orolig för Svininfluensan, förresten? Trösta dig med den betydligt sötare Pokémonfebern istället.


4
Mar 09

Opinionsbildning anno 2009

Vem står för opinionsbildningen i Sverige idag?
Är det massmedia, bloggarna, eller lobbyister och PR-konsulter?

Svaret på den frågan måste nu som förr vara ingen av ovan nämnda, eller kanske snarare alla tillsammans.

Opinionsbildning bygger nämligen på engagemang, och intresse.

Det spelar ingen roll vad en tidning vill skapa opinion om, ifall det skrivs metervis av artiklar i ett ämne, om ämnet och innehållet inte intresserar, engagerar och upprör tillräckligt många läsare.

Det spelar ingen roll hur enträget en klick bloggare driver en fråga om de inte lyckas nå utanför den egna sfären.

Opinionen styrs inte via lobbyister i vems ärende de än må gå, om inte mottagarna av lobbyingen tilltalas av det framlagda budskapet.

Alla som jobbar inom massmedia vet att det finns ämnen som enkelt väcker människors intresse och vilja att engagera sig, skänka pengar och protestera på olika sätt. Det är så pass enkelt att inga PR-konsulter behövs. Barn och djur. Framförallt sjuka barn och misshandlade djur.
Sedan går det alltid att spela på den svenska avundsjukan och missunnsamheten. Att skandalisera makthavare utifrån ekonomiska argument är mycket tacksamt om man vill att de stora massorna ska reagera.

Och så finns det de där svårare frågorna. De som kräver mer än en bild på ett barn med stora blå ögon för att den enskilde ska lyfta på rumpan och gå ut och vifta med plakat eller skriva under en namninsamling. De som kräver mer information, fakta och bearbetning för att det ska bli tydligt hur det kan drabba enskilda.

Dit hör signalspaningslagen, i folkmun kallad “FRA-lagen”.

En fråga som det skrevs om i ett tidigt skede, mer rapporterande än granskande, det handlade ju om teknik, datorer och elektroniska signaler gudbevars, sådant som är komplicerat att förklara och som skulle krävt många timmars arbete för att till fullo sätta sig in i. Sådant säljer inte lösnummer.

Och här kommer bloggarna in i bilden. Jag säger bloggarna, eftersom det står ganska klart att de PR-konsulter DN skriver om kom in i bilden i ett ganska sent skede av det som kom att bli ett gigantiskt uppror mot riksdag och regering.

Bloggarna som inte släppte ämnet. Sådana som exempelvis Oscar Swartz med gedigen kunskap om ämnet, som rotade och grävde och plockade fram relevant information och hjälpte till att tolka den så att andra förstod. Med god hjälp av andra bloggare som gav sin syn på saken vaknade allt fler ur den Törnrosasömn många svenskar lever i eftersom vi fått lära oss att vi lever i det bästa landet i världen inte minst vad gäller demokratiska värderingar och sådant som har med personlig integritet att göra.

Att försöka bestämma att det var bloggarna, gammelmedia eller PR-konsulter som spelade den viktigaste rollen i FRA-upproret är knappast möjligt. Framförallt är det inte särskilt intressant, för precis som så många bloggare skrivit de senaste dagarna – PR-konsulter eller ej – de skulle aldrig engagerat sig om de inte ansåg att det var en viktig fråga att engagera sig i.

Vad DN gör är att kasta åtminstone en liten sten i ett glashus när de beskriver PR-konsulterna och deras påverkan på bloggarna så att det tolkas som något fult och som om bloggarna vore lättköpta och lättmanipulerade, när faktiskt en väldigt stor mängd av det material som publiceras i svenska tidningar har en PR-byrå som första och ofta enda källa.

Kvällstidningarna kan smälla upp bilder på nyfödda noshörningar men om bilderna inte berör eller känns viktiga för mottagaren kommer heller ingen att engagera sig för den lille noshörningen.

Makten över opinionen ligger inte hos någon enskild person, PR-byrå eller medieföretag, det är det som är det fina i en demokrati med yttrandefrihet. Däremot kan ovan nämnda i samspel skapa opinion i viktiga frågor som är engagerande. Något som både PR-byråer och etablerade medier kan och bör dra nytta av, och lära sig hur man skapar opinion i ett nytt landskap.

Det finns inga garantier för att lyckas, även om man lyfter upp behjärtansvärda frågor på agendan. Ett färskt exempel är Expressens försök att skapa en opinion för Dawit Isaak. De har tagit hjälp av både bloggar och mikrobloggar, de har de fakto gjort allt rätt utifrån det vi idag kan om hur man får med sig bloggvärlden. Men frågan är av någon anledning inte tillräckligt het, kanske fel i tiden, eller helt enkelt inte engagerande. Visst – några bloggare har hakat på och skriver om Dawit, och många skriver på namninsamlingen, men någon bloggbävning blir det inte.

Det kan också ha att göra med konkurrensen från andra frågor som upptagit folk de senaste veckorna, så som rättegången mot TPB och Kronprinsessans förlovning. För att en fråga ska segla upp och få genomslag i folkopinionen krävs inte bara att ämnet är intressant. Det krävs tajming också. FRA-debatten hamnade inte på var mans läppar förrän riksdagsvoteringen närmade sig och det hela kändes verkligt, och folk insåg att den galna lagen faktiskt på allvar skulle röstas igenom.

Men varför allt detta snack om bloggmakt och att pressen inte längre är den tredje statsmakten, om det är som det alltid har varit?

Allt är inte som det alltid har varit. Det beror inte enkom på bloggarna. Det beror på att vi lever i en kommunikationsrevolution, som kommer att ge idag oanade konsekvenser för oss alla. Det som syns idag är det faktum att det finns ny teknik som tillåter människor att publicera vad som helst hur snabbt som helst och göra det tillgängligt för resten av världen med eventuell språkförbistring som enda hinder.
Tidigare krävdes betydligt större ansträngningar för att engagera sig i opinionsbildning. Det kunde vara att skriva ett brev och posta till en tidning och hoppas på publicering på en insändarsida. Det kunde också vara att skriva plakat och ge sig ut och demonstrera. Framförallt var det för bara några år sedan betydligt krångligare att skaffa information och kunskap tillräcklig för att kunna ta ställning i olika frågor.

Man kan säga att allmänheten för några år sedan i mycket högre grad var beroende av mediernas rapportering för att kunna bilda sig en uppfattning. Möjligheterna att kontrollera riktigheten eller att hitta en annan infallsvinkel på det som medierna gjorde gällande var små. Däri ligger den stora skillnaden i dagens medielandskap, och det är det vi menar när vi säger att massmedia inte längre är den tredje statsmakten.

Idag är den kunskap som tidigare krävde ett par besök på biblioteket och hos något myndighetsarkiv, flera telefonsamtal och kanske en resa ofta bara ett knapptryck bort. Och det påverkar självklart opinionsklimatet och sättet vi kommunicerar med varandra.

Bloggarna är en del av det, och bloggarna är – förlåt om jag upprepar mig – inte en homogen rörelse.
Bloggen har helt enkelt blivit det naturliga verktyget för den lilla människan som vill berätta en historia eller uppmärksamma omgivningen på en orättvisa, eller för den delen – visa upp dagens outfit för omvärlden.

Om en bloggare skriver om en fråga som är tillräckligt intressant och engagerande kommer den att få uppmärksamhet och genomslag i olika grad naturligtvis beroende på digniteten.
Precis som att den tidning som skriver om en fråga som inte är tillräckligt intressant och engagerande inte kommer att kunna uppbåda någon opinionsbildning.

Därför är det näst intill skrattretande att se när vissa representanter för den tidigare tredje statsmakten fäktar vilt och med sarkastisk ton nedvärderar den opinionsbildning som kommer från gräsrötterna, från folket.

Den som ljuger kommer att avslöjas, förr eller senare, vare sig lögnaren är en författare, en vanlig simpel bloggare eller en stor dagstidning.

Spännande, eller hur?

Och så en påminnelse om att Babel i SVT2 ikväll handlar om just opinionsbildning i det nya medielandskapet, medverkar gör jag själv, PM Nilsson och Jan Guillou.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,