Posts Tagged: antisemitism


20
Sep 09

Veckan som gick – vecka 38

Det här är första veckobrevet efter ett halvårs uppehåll. För er som inte riktigt hängt med börjar jag med att lista veckans alla postningar på SSBD:

Varför läsplattor inte är tidningarnas framtid – Pelle Sten. Rubriken talar för sig själv, ett inlägg som fick en del reaktioner, så läs gärna kommentarerna också.
Medierna måste vara lika viktiga som att bajsa – Per Torberger. Ett inlägg i diskussionen om innehåll kontra teknik.
Att följa upp tittarreaktioner och göra bättre journalistik – Julia Skott. Julia ger oss ett konkret exempel på hur användarnas reaktioner kan följas upp och därmed vara kvalitetshöjande för innehållet. På enklaste sätt.
Tekniken lyfter journalistiken – sju anledningar att vara optimist – Björn Hedensjö. Ännu ett inlägg i diskussionen om teknik och innehåll. Lästvång.
På rullande sten växer ingen mossa – Per-Ola Mjömark. Om journalistutbildningens behov av modernisering.
Nyheter vill vara fria – Jerry Silfwer. Också här finns anledning att läsa även kommentarerna.
Aftonbladets ledning gör sitt beslut till redaktionens huvudvärk – Fredrik Strömberg. SSBD:s första bidrag i diskussionen kring Aftonbladets beslut att inte acceptera annonser från Sverigedemokraterna.
Jodå Helin och Mellin: ni ger SD nytt bränsle – Per Torberger. Och så vårt andra bidrag i samma diskussion, med ett par nya infallsvinklar.
Andreas Ekström om framtidens journalistik – Andreas Ekströms kapitel i kommande boken “Framtiden har redan varit här, hejat och passerat.”

Den gångna veckan har nomineringarna i Årets Dagstidning avslöjats. Jag sitter själv i juryn och tänker därför inte uttala mig närmare om bidragen, men här är de nominerade i kategorin digitala medier, och jag kan inte heller låta bli att dela med mig av Dagens webbredaktör Emanuel Karlstens glädje över nomineringen, med credd till sina medarbetare.

En helt annan diskussion som fördes i början av veckan är den om Mindparks pengar.
Joakim Jardenberg ställer sig frågan om han glömt att vara konstruktiv, och dyker ner i alla postningar han skrivit på Mindpark, och listar dem för oss andra som enkelt vill få en överblick. Jocke har också skrivit ett bemötande på artikeln i Dagens Media.

Apropå pengar – nu ökar reklamköpen igen – i teve. Samtidigt fortsätter det att gå utför sammantaget, och allra mest utför går det för dagspressen.
Och apropå teve – jag är en av dem som sitter med laptopen i tevesoffan.

Så till den eviga diskussionen om hur mediebranschen ska tjäna pengar. Fredric Karén på SvD har tagit initiativ till en bloggstafett på temat “ta betalt för nyheter”.
Först ut är Fredric Karén själv.
Han ställer sig mycket mycket tveksam till om det går att ta betalt för nyheter på nätet. Han ställer en mycket intressant fråga till Bo Hedin som är andra gubben ut i stafetten, nämligen – Vem vågar göra en Spotify? Alltså en freemium-version av en nyhetssajt. Bo Hedins svar på det finns att läsa här. Han listar en rad nackdelar med det hela, som i min värld i dagsläget väger tyngre än fördelarna han listar sedan. Inte minst på grund av vikten av länkar. Nätet bygger på länkar. På Disruptive har Rudolf skrivit en mycket läsvärd text om länkars betydelse, och det han skriver går att översätta också till nyhetssajter.
På onsdag kommer bloggstafetten till SSBD genom Paula Marttila som då gör premiär här.

Annat läsvärt om journalistik, framtid och affärsmodeller:
Paul Graham skriver utifrån tesen att vi aldrig betalat för innehåll.
Jeff Jarvis – Is journalism an industry?
Micco Grönholm – Världens bästa kulram erbjuder ingen nytta för företag.
Fredrik Strömberg om vad som gör det värt att köpa en skiva.

I måndags var det debatt på Publicistklubben i Stockholm, den här gången om Donald Boströms artikel som vållade stor uppståndelse tidigare i höst då Aftonbladet anklagades för antisemitism. Här finns debatten att se i efterhand för den intresserade, och här en kommentar av Mats Wiklund på Axess.

Aftonbladet har som vi redan nämnt varit i hetluften också denna vecka. Av kanske kan man säga relaterade orsaker. Nyss var tidningen anklagad för antisemitism, nu vägrar de ta in annonser från Sverigedemokraterna.
Några röster i frågan: Thomas Mattson på Expressen skriver två bloggposter i ämnet.
Jan Helin bloggar själv.
Aftonbladets egen Lisa Magnusson tycker att SD ska få annonsera. Jag har också skrivit en kort kommentar i Bloggvärldsbloggen, och i den hittar ni fler länkar.
Martin Schori på Dagens Media.
Fokus skriver om sin inställning till annonser från Sverigedemokraterna.
Sydsvenskan är en tidning som nobbat SD, men inte konsekvent. Daniel Sandström utvecklar sin inställning här.

En märklig debatt som förts i veckan är den om Anna Anka. En person som om det inte hade varit för att hon publicerades på Newsmill skulle gått mig helt förbi då jag inte ser programmet “Hollywoodfruar”. Artikeln på Newsmill har slagit rekord i klick och kommentarer. På Twitter har publiceringsbeslutet diskuterats. Jag ser inget problem med det. Inte alls. Vore jag debattredaktör hade det varit självklart att låta henne ge sin syn på saken då hon redan var rätt omdiskuterad i svenska medier efter första avsnittet av programmet. Och hennes för oss svenskar absurda åsikter och påståenden är mumma om man vill ha trafik och länkar till en sajt.
Några började muttra när Anna Anka i HD uttalar sig om att hon inte skrivit artikeln själv. Leo Lagercrantz svarar här. Jag kan fortfarande inte uppröras. Visst, Anna Ankas inlägg tillför kanske inte så mycket till den svenska jämställdhetsdebatten, hon må vara galen eller puckad eller allt hon kallats för i bloggvärlden, men upprörd för att hon får uttrycka sin mening på Newsmill? Näe… Däremot kan jag bli lite sådär indignerad över tonen i debatten, och det har jag skrivit om här.

Så ett par vardagsexempel på användandet av sociala medier hos kvällstidningar:
Thomas Mattsson om en fotbollsmatch eller kanske mer om Zlatan.
Och Jan Helin om artikelkommentarer på Aftonbladet.se. Imponerande! Men hur fångas dessa kommentarer upp?

Och så en kanske rolig postning för alla papperkramare – 365saker att göra tipsar om att – läsa tidningen.

Det här med bloggare vs gammelmedia är en debatt som blir alltmer lågmäld. Det är bra, eftersom vi har större möjligheter att lyckas om vi hittar samarbetsmöjligheter istället för att strida. Jocke påminde om att diskussionen på gått i några år…
Jocke som var en av dem som inte nöjde sig med de knapphändiga uppgifter som fanns i torsdagens stora nyhet om de 750.000 pedofiler som är ute och jagar offer på nätet just precis nu. En nyhet som spreds i alla stora nyhetsmedier i Sverige, via nyhetsbyrån AP. Vad Jardenberg gjorde var att fråga efter källa, och även hitta den.
Mycket intressant. En direkt fråga kan vara vad vi egentligen ska med journalister till, om alla “riktiga medier” publicerar samma grej utan att kolla upp den ytterligare, samtidigt som några bloggare tar fram ursprungskällan och därmed också nyanserar nyheten något.

Med det att fundera på avslutar jag denna första veckosammanfattning, och ser fram emot en ny spännande vecka i världen vi kallar medielandskapet.


14
Nov 08

Den fascistoida bloggosfären

I går skrev Niclas en postning utifrån Bo Rothsteins debattartikel i GP, där Rothstein skriver om bloggosfären, bland annat att: “Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.”
Något som Niclas i sin postning kommenterade så här: “Men att välja att döma ut bloggandet som en fiende till deliberativ demokrati när det handlar om en sfär som består av bara i Sverige närmare 300 000 entiteter är minst sagt svagt argumenterat.”
Niclas reagerar således – precis som många andra bloggare gjort – mot det faktum att Rothstein generaliserar och dömer ut hela bloggosfären baserat på några få lästa inlägg. Martin Jönsson skriver så här:

Det Rothstein missar är framför allt följande:
1. Det stora demokratiska värdet med bloggande och sociala medier är att alla har en möjlighet att uttrycka sig. Sedan kommer inte allt som uttrycks att vara vackert, subtilt och elegant – demokratiyttringar är inte alltid det – men det förtar inte det grundläggande demokratiska värdet.
2. Hat och kränkningar kan ta sig många uttryck, inte bara på nätet. Men bloggande under eget namn står inte för den värsta delen: snarare är det något som tenderar att självsanera sig alltmer efter hand.
Jag försvarar inte personangrepp, om Rothstein nu drabbats av sådana. Men det förvånar mig att han använder det som grund för att spy galla på hela den användarskapade medierevolution som bloggandet faktiskt innebär.

Hur som helst. Jag skrev ett mail till Bo Rothstein, där jag erbjöd honom att bemöta Niclas postning i ett gästblogginlägg. Det var ett vänligt mail och jag förklarade att vi gärna publicerade också åsikter som skiljer sig från våra då vi tycker att demokratidebatten är viktig och intressant.
Rothstein svarade synnerligen häpnadsväckande, och den enda slutsats som kan dras av den mailväxling som sedan pågått mellan Rothstein och Niclas är att Rothstein anser att i princip hela bloggosfären är rasistisk och antisemitisk.

Rothstein inte gett sin tillåtelse för oss att publicera hans mail eller delar av dem. Men med tanke på de anklagelser han riktar mot bloggosfären i allmänhet och Niclas i synnerhet är det svårt att låta bli att faktiskt referera till dem. Att anklaga någon för att uppmuntra antisemitiska strömningar och rasism är nästan lika allvarligt som att angripa någon med rasistiska påhopp, och definitivt allvarligare än att i raljerande ordalag be någon suga ens kuk.

Utan att direkt citera (vilket hade känts sjystare med tanke på minimerad risk för feltolkning) ska jag ändå försöka sammanfatta Rothsteins budskap till oss:

Han säger sig vara chockad och menar att bloggandet är en fara för demokratin och en potenitell grogrund för rasism. Han menar vidare att epitetet “stinkande kloakhål” var för snällt. Efter att ha läst de bloggar som kommenterat hans debattartikel menar han att detta kloakhål dessutom har fascistoida tendenser. Detta baserar han på att endast en av tio bloggare som kommenterat hans artikel öppet tagit avstånd från rasism. De som inte sagt ett ord om vare sig judehat eller rasism är alltså enligt Rothstein smygrasister.

Han anser dessutom att bloggvärlden i och med hans debattartikel fick chansen att ta avstånd från rasism och antisemitism, utan att ta den.

Saken är bara den att Rothsteins artikel handlade inte om rasism.

Han har baserat sitt omdöme om bloggosfären utifrån tre blogginlägg där han själv kritiseras.
Bland annat detta skrivet av Mattias Svensson. Inlägget handlar om bokmässan där Mattias talade om den ekonomiska krisen. Han inleder sitt inlägg så här:

“Det här är montern för kultur och kraftuttryck. Bo Rothstein sug min kuk. Det var kraftuttrycken, nu hade jag tänkt tala om varför Bo Rothstein behöver mer kultur.”
Den inledningen hade jag funderat på till lördagens framträdande i Kraft & Kulturmontern på bokmässan. Fast nu gick jag direkt på Rothsteins taskiga tajming i att skylla oss nyliberaler för tystnad angående den ekonomiska krisen, och det kulturmagasin som hade kunnat bespara honom genansen.

Enligt Bo Rothstein ska frasen “Bo Rothstein sug min kuk” vara ett huvudargument. Själv förstår jag inte hur man kan få frasen “sug min kuk” att bli ett argument för något alls, möjligen är det ett larvigt uttryck men knappast rasistiskt. Eller antisemitiskt. Inte någonstans i Mattias postning hittar jag uttryck för rasism eller judehat.

Det är tråkigt att just en sådan person som Bo Rothstein som är statsvetare ska basera sin uppfattning om flera hundra tusen personer på sådana grunder. Det tråkiga är också att många människor faktiskt fortfarande förlitar sig på en person med en sådan titel som Rothstein har, och köper hans argument utan att kanske själv ta reda på mer. Därför känns det också viktigt att berätta hur Rothstein reagerade på vår inbjudan att skriva hos oss, inte för att vi vill lägga mer ved på någon eld utan för att vi vill förklara att saker som skrivs i en blogg kan vara minst lika underbyggda som det som skrivs i en debattartikel på i GP eller varför inte i DN. (Läser man artikeln i DN ser man att Rothstein inte vänder sig endast mot bloggosfären utan även mot journalister)  Alla de bloggare som kommenterat Rothsteins inlägg har inte tydligt tagit avstånd från rasism eftersom sakfrågan i Rothsteins inlägg inte handlade om rasism. Rothstein själv hävdar att man måste hålla sig till sakfrågan i debatter och vi försöker litegrann att reda ut begreppen här.

Om Rothstein ville ge bloggosfären chansen att ta avstånd från rasism och antisemitism borde han ha uttryckt sig tydligare, och jag törs lova att han då skulle ha fått det gensvar han önskat sig.

Vi hoppas att Rothstein läser det här inlägget. Och vi hoppas att han ger sig tid att läsa de här inläggen, den här bloggen, eller varför inte detta, och vi hoppas att han är öppen för att faktiskt ändra sin uppfattning om bloggosfären som ickedemokratisk och rasistisk.

Vi håller absolut med om att bloggosfären är full av skit. Hela världen är full av skit. Men i bloggosfären, precis som i resten av världen, finns också en hel del som är vackert. Det vore trist om alla kloka människor som brinner för demokrati skulle ta avstånd från bloggosfären istället för att delta i den. Då skulle den kunna bli en farlig kraft.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Reblog this post [with Zemanta]