Posts Tagged: affärsmodeller


10
Oct 10

Veckan som gick – vecka 40

Den här veckan har jag först krånglat med ett ickefungerande bredband och senare varit ovanligt analog, varför jag kan ha missat viktiga händelser på nätet – i så fall – tipsa gärna om mer läsning i kommentarerna!

Jag börjar med att gratulera alla vinnareÅrets Dagstidning som gick av stapeln på Berns i torsdags. Vinnarintervju med Svenska Dagbladet som vann helhetspriset finns här. Fler vinnare intervjuas här och här. Den största skrällen var när jag själv meddelade att Nyheter24 vunnit pris i kategorin digitala medier. Genast började utnämningen kritiseras på Twitter, och Medievärlden tyckte att det var på sin plats att intervjua ett par av jurymedlemmarna om valet. Som medlem i juryn kan jag försvara beslutet vilken dag som helst, och motiveringen vi skrev i nomineringarna räcker:

“En hypermodern nyhetssajt som saknar släktskap med allt som ges ut på papper, förstår vilka röster en ung publik vill höra och lyckas med tvåvägskommunikationen. Nyheter24 vinner inga journalistpriser, men har knäckt koden för hur man gör dagstidning för unga.”

Chefredaktören för Nyheter24, Aaron Israelsson, bloggar om vinsten och kommenterar kritiken. Mattias Pehrsson från favorittippade Sydsvenskan bloggade sin besvikelse.
Läs mer om Årets Dagstidning på Medievärldens temasajt.

Samma kväll delades också Svenska Designpriset ut, och även här lyckades Svenska Dagbladet kamma hem vinsten.

Många priser är det. Om ett par veckor delas Tidskriftspriset ut och där är bland andra Axel Andén nominerad till Årets genombrott. Jag håller tummarna. Själv sitter jag i juryn för Årets digitala tidskrift, där de nominerade är Driva-eget.se, Dagensmedia.se och Makthavare.se.

Förutom alla tidningspriser som delas ut har även nobelpristagaren i litteratur avslöjats.
Då jag befann mig på TU:s branschdagar på väg att gå på scen för att tala om lokaljournlistik och sociala medier hängde jag inte riktigt med i hur bevakningen sköttes i medierna, däremot snappade jag upp att DN.se låg nere. Enligt Björn Hedensjö den värsta kraschen han varit med om. Som jag uppfattade det kom inte sajten upp förrän framåt kvällen, och till en början med gamla nyheter då det inte fungerade att uppdatera. Hedensjö ber läsarna om ursäkt. Att Polopoly låg bakom känns inte som någon större överraskning…
Mario Vargas Llosa klättrade för övrigt snabbt upp i toppen på trending topics på Twitter, något som kanske säger en del om vilka som hänger där. Kanske andra än de som kommenterar på Aftonbladet.se…

Inte bara litteraturpriset har avslöjats i veckan, och Svenska Dagbladet var först med att avslöja pristagaren i medicin. Något som väckt ont blod hos några av läsarna. (läs gärna kommentarerna till det här inlägget av Martin Jönsson) Andreas Ekström har en intressant teori om varför. Läs också gärna Martin Jönsson om att berätta sådant som läsarna inte redan vet.

Fredspriset går till yttrandefrihetskämpen Liu Xiaobo.

En av veckans snackisar på Twitter har varit Karin Hübinette, som fick lämna Agenda och Aktuellt då hennes syster Hillevi Engström blev ny minister i regeringen.
Ett beslut som kritiseras på bred front. Kollegan K-G Bergström kallar det för ett straff, statsvetaren Ulf Bjereld jämför med Thomas Bodströms syster Cecilia Bodström som hade höga positioner inom Sveriges Radio samtidigt som hennes bror var minister. Staffan Dopping skriver bra och tar även upp det obestridliga faktum att ju längre en journalist arbetar och verkar i Sverige desto fler bekanta får den bland personer i maktpositioner.
Karin Hübinette själv säger att hon skulle ha fattat samma beslut om hon varit sin chef. Chefen, Eva Landahl, förklarar att det skulle varit ogörligt att ha en ständig ersättare för Hübinette för de gånger hennes syster skulle tänkas medverka i programmet. Något som enligt Dagens Media kommer att ske redan ikväll.
Hennes efterträdare i Agenda blir Marianne Rundström.

En annan snackis har varit just Thomas Bodström, som PO-anmäler Expressen. Själv håller jag nog faktiskt med Jocke Jardenberg som skriver att Bodström framstår som värsta rättshaveristen. Läs hans blogg och döm själva.
Men fenomenet är intressant. Personer som tidigare varit utlämnade till det tidningarna skriver kan ge sin egen version, på gott och ont. Ett annat exempel, i min mening vitt skilt från Bodströms, är Mårten Schultz som här bloggar om en missförstådd debattartikel och utvecklar sitt resonemang.

Emanuel Karlsten har kritiserats för att twittra med hashtagen #spectrial under rättegången mot The Pirate Bay i hovrätten, här förklarar han varför det är en förutsättning för journalistisk bevakning:

“Under rättegången twittrar också jag och Sunde med varandra. En journalist och en dömd twittrar under pågående hovrättsförhandlingar. Konstigt? Nej, snarare en ny förutsättning för journalistisk bevakning.
Sunde påstår på Twitter under förhandlingar att målsägande Henrik Pontén nickar till. Jag tittar upp, ser Pontén vaken, dementerar på Twitter.
Ett rykte sprids på Twitter att Neij uppgav sin IP-adress när hans adress efterfrågades. Neij dementerar i paus. Jag twittrar dementi.
Sunde twittrar ett “jag ser er, tack”. Twitterfråga senare förklarar han att det handlar om Piratpartiets aktivister i lokalen.
Allt hela tiden med taggen #spectrial, vilket jag kommenterade i fredags:
“Är det partiskt att använda en tagg som på ettsätt målar upp en rättegång som ett spektakel? “#spectrial” För migstår det ganska klart: Medier kan inte styra vad som blir den mestanvända taggen på Twitter. Använder 95 procent “#tontfestival” omMelodifestivalen får vi tagga så för att nå ut och in i det samtaletsom pågår kring programmet.
En ny förutsättning, igen.”

IDG ska ge ut en papperstidning om Facebook. Ska bli väldigt intressant att se hur det går. Med tanke på hur stort Facebook är, och vilka möjligheter som finns där för alla från privatpersoner till företag och organisationer tror jag inte att idén är så dum, faktiskt.
Facebook har för övrigt släppt nya funktioner som blivit rätt omtalade i veckan. Det handlar främst om nya möjligheter för Facebook-grupper, både vad gäller sekretess och användningsområden.
Här finns en bra genomgång av de nya grupperna och hur de kan användas. En text som jag tror skulle rönt stort intresse även i en tryckt tidning. Här finner du en rejäl genomgång på engelska.
Det är inte bara Facebookgrupperna som förnyatss, Fredric Kjellberg beskriver tydligt hur man får bättre koll på om obehöriga försöker ta sig in i ens konto.

Den första gruppen jag blev tillagd i var gruppen Bubblan, som samlar folk som hängde på Jaiku. Bland dem Karin Adelsköld, som här berättar vad Bubblan betyder, vilken funktion den har.

Också Twitter förnyar sig. Igår fick jag äntligen “nya Twitter”. Jag har inga direkta anmärkningar, visst är det på många sätt en förbättring, men jag saknar fortfarande en del elementära funktioner, som att kunna se hela trådade konversationer och kommentera/redigera retweets.
Nanok tipsar i Journalisten om Twitterfall som sökverktyg för journalister. Jag har inte testat själv.

Apropå Twitterdet här tycker jag var riktigt smart av Expressen och Emanuel Karlsten. Han har alltså registrerat Twitter-konton till alla ministrar i nya regeringen och uppmanar dem att höra av sig för att få tillgång till sitt konto, gärna med ett löfte om att börja twittra. Enligt uppgift har hittills en minister hört av sig.
Själv har jag uttalat mig i Aftonbladet och upprepat det som tydligen inte kan upprepas alltför många gånger – publicera ingenting på nätet som du inte kan stå för oavsett vem som råkar läsa/titta/lyssna. Jag tycker det är läge att uppmärksamma en gammal text som är lika aktuell idag, och troligen också om fem år. Tio saker som mormor kan lära dig om sociala medier.

Alldeles nyligen avfärdades sociala medier av väldigt många som pladder och trams. Idag är motståndet inte lika hårt, och alltfler ser möjligheterna med nätet. Det här, om Polisen på Facebook, tycker jag är ett intressant exempel. Att sociala medier är väldigt brett och har oräkneliga användningsområden blir tydligt när vi går från polisen till H&M som använder Foursquare för att locka kunder. (Tipstack @mbjork)
I modeindustrin har bloggarna fått en maktposition att räkna med.
Ibland när jag föreläser får jag kritik för att jag är för positiv. Att jag talar för lite om baksidorna och problemen med sociala medier. Kristina Alexandersson skriver väldigt bra om varför hon ogärna pratar om problem:

“Jag vill inte prata om avigsidor för jag ser utmaningar. Tekniken skapar situationer som vi måste möta och hantera. Det är svårt, det är stort. Jag tror inte på att stänga ute eller förbjuda. Jag tror på att möta, pröva, samtala och försöka. Jag tror på dialog, jag tror på att vi måste försöka möta de utmaningar som kommer med tekniken, genom att använda tekniken.

Jag har under stora delar av min lärarkarriär BARA sett hindren och låtit dem begränsa mig. Låtit det som jag trott varit avigsidorna begränsa mig. Det har gjort det lätt att avfärda, lätt att slå ifrån sig teknik. Att inte möta, inte pröva och inte försöka.

Jag vill få lärare, bibliotekarier de som arbetar i skolan att se möjligheter, att pröva, att våga och jag vill visa på de möjligheter som de digitala verktygen ger, för ingen berättade om dem för mig. Visst finns utmaningar, massor och jag har stött på en hel del, jag har gjort fel, jag har misslyckats, och jag berättar gärna om det, men när jag ges tillfället att få berätta om möjligheter så vill jag göra det, och få andra att se dem, för jag tror inte att Du vågar om jag belyser problemen.”

Hans Kullin har plockat ut viktiga siffror från Internetbarometern 2009 som visar att sociala medier är lika stora som traditionella på nätet.

Det här var något av det dummaste jag sett på länge. Att utlysa en Twitter och Facebookfri dag för att uppmärksamma personer med autism. Dumt utifrån att internet och sociala medier kommit att göra många autister mindre handikappade, nätet är ett utmärkt verktyg för just asociala autistiska personer att faktiskt kunna vara och lära sig att vara sociala. Uppmärksamma gärna autism, men det måste finnas bättre sätt att göra det på.

Fokus och Filter ökar stort. Räckvidden har ökat med över 60 procent för båda tidningar sedan ifjol. Jag tror att det är dylika produkter man kommer att kunna ta betalt för i framtiden. Granskande, grävande, fördjupande journalistik, snyggt paketerad och med nya fräscha vinklar och egna nyheter. (Fokus och Filter är för övrigt de enda papperstidningar jag prenumererar på nu för tiden, även om jag oftast läser Fokus på nätet.)
Sju av tio kan visst tänka sig att betala för innehåll på nätet. Det låter ju bra. Frågan är då varför så få i praktiken betalar? Är innehållet för dåligt? Eller är det så att det finns så stort utbud av gratis att det blir onödigt att läsa just de artiklar man måste betala för? Framförallt måste de som vill ta betalt för innehåll tänka några extra varv kring länkekonomin. Att plötsligt klippa av länkkedjan och möjligheterna att dela tror jag är en dålig affär, i längden. Däremot tror jag att det går att dra in pengar på annonsering på nätet, precis som på papper.
Något relaterat: Reklam i sociala medier ska granskas hårdare.

Så några snabbisar:
Kullin tipsar med anledningen av datumet – 101010.
Gapet mellan DN och SvD minskar.
Liksom det mellan Aftonbladet och Expressen.
Ebba von Sydow ska vara med i årets upplaga av På Spåret.
Samma von Sydow får nytt program i SVT.
DN ska redesigna – papperstidningen.
Anna-Karin Hatt är ny IT-minister.
Lena Adelsohn Liljeroth sitter kvar som kulturminister.
Per Schlingmann får rollen som PR-ansvarig för regeringen.
Sverige är världens femte mest kreativa land.
Spotify gör det möjligt att skriva meddelanden.
Ny favorit i min RSS är UD-bloggen. Här ett utmärkt exempel på varför.
En annan favorit är Anders Gustafssons utrikesblogg på Dagen.se. Här om religion och journalistik.
52 sätt att säga nej. Skrämmande, utmanande, uppvaknande?
Missa inte heller Fredrik Strömbergs länksamlingar.
Uppdragsmedia/TT lanserar Publish, med tidning (där jag medverkar) och ny blogg.
I morgon hålls eftervalsdebatt på PK Stockholm, och alla riksdagspartier kommer att vara representerade.
Stampen jobbar med ny affärsmodell.
Unga föredrar kanal 5.
Är alla medier sociala?
Tryckfrihet ställs mot yttrandefrihet.
Studenterna på journalistutbildningen gör teve av tentaplugget, och får hjälp av tittarna.
Sex relevanta tips för dig som vill marknadsföra dig på Youtube.
Dags att nominera till Stora Kulturbloggpriset.
Det här är en intressant text om akademiskt bloggande.

Vill du sponsra SSBD? Läs mer här.

Sist denna vecka kan jag inte låta bli att ge er denna fantastiska artikel från DN. Fredrik Wass kommenterar här. Och Prankmonkey gör en helt annan sorts analys. Också Svenskbladet skriver. Personligen har jag otroligt svårt att hålla mig för skratt. Bara det.


Flattr this


29
Dec 09

2010, jodå, Kindle blir en liten revolution (för distribution)

För att på bästa sätt kunna analysera vad som kommer i framtiden, tror jag på att se vad som skett och snackats om under det år som gått. Så vad hände under 2009? Jodå, en hel del. The realtime web, augmented reality och monetization blev buzzwords. Liksom paywalls, Spotify, Kindle, Chrome OS, freemium och Facebook/Twitter Connect.

Hur många av de här orden har egentligen varit något mer än just ord under 2009? Spotify, Facebook Connect, Kindle och the realtime web. De andra däremot, de tror jag kommer förändra oss under 2010.

Men, förutom alla buzzwords tänkte jag ändå ge några tydliga besked om vad som händer nästa år enligt mina analyser. Läs och begrunda. Sen kommentera.

Realtidswebben kräver förändringar
Föga förvånande kommer realtidswebben med i mina framtidsspaningar. Realtidswebben har redan börjat kräva lika stora förändringar och nytänk som social media gjort de senaste fem åren. Alla måste ta hänsyn till, lära sig hantera det och inte minst medierna kommer behöva förändra sitt tänk kring nyhetsflöde och innehållsproduktion. Demokratiseringen av nyheter kommer fortsätta än mer exponentiellt än tidigare.

Tjäna(r) pengar
Alla vet helt plötsligt hur de bäst tjänar pengar på nätet, och börjar också göra det. Vare sig det handlar om hur H&M eller Ikea börjar tjäna pengar på sina aktiviteter i social media, eller DN och lokaltidningarna börjar hitta annonsmodeller som de äntligen lyckas sälja in, kommer 2010 vara året då saker och ting börjar falla på plats. Videoplaza har redan visat att det går att tjäna pengar på videoinnehåll. Facebook att man kan tjäna pengar på sociala nätverk. Twitter på att realtidsdata är mer värt än vad man kanske från början trodde. Digg har visat att sociala annonser is the shit, och tidningar har börjat testa lukrativa sponsringslösningar på innehåll som är användarproducerat. Sverige nya stolthet Spotify har bevisat för skeptiker att det visst går att tjäna pengar på musik på nätet, trots att tillgången nästan är oändlig och helt gratis.

Det finns ingen starkare säljkanal än nätet och äntligen börjar det här utkristallisera sig på fler ställen än i Googles sökannonser.

Kindle och andra “uppkopplade prylar” förändrar oss men inte pga teknik utan pga distribution
Nej, de flesta av oss kommer inte ha internet i våra armbandsur nästa år heller. Däremot har eller kommer Kindle, Apples läsplatta, iPhone, Peek FON och äkta fastprisabonnemang utan roamingavgifter internationellt öppna marknaden för många nya produkter. Den operatör som släpper ett fastprisabonnemang utan roaming för iPhone till vettigt pris kommer ha mycket att vinna på att göra världen mindre. Men som vi redan sett kommer även nya produkter, och prototyper, att vinna folks hjärtan. Kindle må ha sina anhängare men det är många som tvekar.

Jag är dock av den bestämda uppfattningen att Kindle är en väldigt bra sak, av en bestämd anledning. Det viktiga med Kindle är inte själva läsplattan i sig, att tekniken börjar sätta sig att upplevelsen av att läsa på en platta börjar bli lika bra som på papper (även om det är en underbar utveckling), utan distributionen av böcker. Att studenter nu kan beställa sin studentlitteratur några minuter före lektionens början, eller möjligheten att köpa New York Times när man slår sig ned på sätet på planet dit (och även på plats i NYC, pga ingen roaming), kommer ge större avtryck än vad många tror. Däri ligger det riktiga värdet, den riktiga revolutionen och det som kommer förändra vårt beteende på många olika sätt under 2010.

Förändringar sker när vi förenklar. Det är också vad vi med säkerhet kan säga kommer ske under 2010. Kindle fortsätter förenkla distributionen av medier och böcker. Iphone fortsätter förenkla distributionen av webbapplikationer till mobilen. Spotify fortsätter förenkla tillgången till all världens musik. Twingly fortsätter förenkla informationsflödet från realtidswebben. Videoplaza fortsätter förenkla annonsmodellerna för webbtv. Och Google tar kanske det största steget till förenkling genom att släppa Chrome OS.

Själv fortsätter jag förenkla mina trendspaningar. Och vem vet, tills nästa års framtidsspaning har jag kanske lärt mig att börja med det viktigaste. Enklare än så blir det inte =)

/Anton Johansson, som för tillfället är helt insnöad på intäktsmodeller för realtidswebben och Tom Waits. Gott nytt år hörrni! Ni hittar mig även på: Superanton.se, Fyranyanser.se, Blog.twingly.com & @agaton


21
Sep 09

Nätproblemet löst! Vi behöver bara mycket mer pengar.

medieaffaren_trasig
Produkt: Affären ”Redaktionella nätprodukter”,
Innehållsförteckning: En dos sarkasm, några sura ”sanningar”, förslag på en lösning och rätt mycket bitterhet.

Jag vaknade i morse med en härlig känsla i kroppen. Det är i sanning en härlig tid vi lever i, vi som jobbar med medier på nätet. Hela oket av tryck och distribution har lyfts från våra axlar och vi är fria att skapa riktigt bra medieprodukter utan att behöva bekymra oss om att skapa skala kring papper och lastbilar.

Så här jobbar vi i dag – för att verkligen få snurr på den här affären.

1. Vi investerar i äkta produktutveckling

Det som är så härligt med det här löftet om gratisdistribution är att vi kan lägga alla pengar på att skapa mer nischade produkter, betala skribenter och fotografer mycket mer och dessutom tillåta oss att lyssna på läsarnas önskemål om innehåll. Det här gör att:

2. Vi skapar relevanta medieprodukter

Genom att vi redan från början är närmare läsaren och lägger pengarna på att skapa innehåll i stället för att trycka och trucka blir produkterna otroligt relevanta, innehållet blir bättre och våra läsare är redan från början engagerade i produktens väl och ve. Vilket innebär att:

3. Vi har ett bättre erbjudande till marknaden

Vi kommer att med det här få betydligt bättre definierade målgrupper, vi kommer att ha en produkt som är en makalöst bra miljö och vi kommer att ha läsare som kan liknas vid en ”stam” mer än vad de är en mer anonym massa. Det här betyder att:

4. Vi har en giltig affärsmodell för nätet

Våra målgrupper är starka, väldefinierade och säljbara. Vår produkt är så bra att den faktiskt kan gå att ta betalt för – och våra läsare är så engagerade i produkten att de kommer att marknadsföra den åt oss. Allt det här gör att:

5. Vi kan realisera en affär på nätet

Vi har målgrupper som är stekheta för annonsörer, vi har en produkt som säljs och vi har läsare som marknadsför produkten åt oss och ger oss kraftigt sänkta kostnader för intäkternas förvärvande.

Eller, vänta. Så här gör vi ju inte alls. Inte, inte, inte, inte, inte alls.

Nej, så här gör vi:

1. Vi investerar i teknik och distribution

Vi har plöjt massor med pengar i publiceringssystem, bandbredd och infrastruktur. Det är inte konstigt att mediechefer tycker att de har investerat sig blåa i nätet. Det här betyder att:

2. Vi packar gamla grejer i nya lådor

De pengar vi har plöjt på nätet har gått till att distribuera innehåll skapat på annat håll. I bästa fall har vi lagt pengar på att skapa material för nätet – men material som är en karbonkopia av material för papper. Det gör att:

3. Vi har devalverat erbjudandet

Vi erbjuder annonsörer plats hos en målgrupp de redan når någon annanstans, i en miljö som är en dålig kopia av en annan miljö. Vilket i sin tur innebär att:

4. Vi saknar en rätt viktig del i affärsmodellen

Well, på en intäktsström – annonser – som dessutom ska fungera i en ganska värdelös annonsmiljö känns affärsmodellen svag. För ingen kommer att betala för en produkt utan några värdefulla egenskaper. Och det här gör att:

5. Vi har en blödande verksamhet

Inga priser delas ut till den som gör analysen att redaktionella medier på nätet inte är exakt samma sak som en nyupptäckt guldåder.

Du sköna nya värld

Det finns ett citat, som mer än något annat har etsat sig fast hos mig i år. Det är från New York Times, från artikeln ”What’s a Big City Without a Newspaper?” och lyder så här.

”What’s broken is the pipeline that sends money back to where the content is created.”

Ja, pipelinen ÄR trasig. Så, det är nattsvart då? Nej, tvärtom – det här är världens, fetaste, smörigaste, härligaste möjlighet. För det här hålet i pipelinen är ett kostnadsgap. Och ett kostnadsgap kan överbryggas med kapital.

För det FINNS en affärslogik för redaktionella medier på nätet. Bättre produkter – som frigörs från att behöva bära ansvaret för tryck och distribution – kommer att vara rätt erbjudande till såväl läsare som annonsörer. Riktigt bra produkter (och märk väl att det inte är EN definition) har alla möjligheter att återupprätta en medieaffär med flera intäktsben.

Så, det enda vi behöver göra är att överbrygga kostnadsgapet – och det kostar pengar. ”Mer pengar”, hör jag mediecheferna grina, ”vi har ju inte gjort annat än att plöja in pengar här”. Och det är ju sant. Problemet är bara att vi har byggt vägar i stället för att ordna resor. Vi måste förstå att våra läsare inte kommer att betala oss för distribution – de betalar redan telekomoperatörer och bandbreddsleverantörer för det. Vår avkastning kommer från innehåll och redaktionella produkter – så det är där vi måste investera.

Det här är en enormt viktig distinktion. Vi kan inte förvänta oss avkastning på en investering vi aldrig har gjort. I stället har vi lagt pengar på att formligen överösa nätet med innehåll – ett innehåll som Bosse Bandbredd, Steffe Sök och Tommy Telekom gör affär på. Medan vi har lagt försvinnande lite pengar på det som är vår affär; kvalitativa annonsmiljöer, produkter som konsumenter kan tänka sig att betala för och relationer med läsare/tittare/lyssnare.

Vi har hållit på med redaktionella produkter på nätet i 15 år nu. Och vi har fortfarande inte slutit cirkeln. Varför? Fel fokus, tron på teknik som produkt och inte som möjliggörare och föreställningen att ”gratis” är vägen till framgång. (Jag har lagt ut texten ordentligt om ”gratis” tidigare, exempelvis här, här, här, här och här. Och det är så här – ”gratis” är för konsumenten, inte för oss.)

Så, vad är då möjligheten som jag pratade om ovan? Jo, det är det faktum att det krävs kapital för att sluta cirkeln – och de som investerar i överlägsna produkter kommer också att kunna få avkastning. Och det är vi – medieaktörerna – som har både kapital och kunskap för att skapa de här produkterna. Kapital finns hos många. Kunskap hos andra. Men vi har båda – och nu är det fan hög tid att sätta det i arbete.

Hela den här diskussionen blir en av filosofi och abstraktion – men vi kan göra en enkel tankeövning. Nämn gärna, i kommentarsfältet, digitalt distribuerade redaktionella produkter som:

  1. Är värda att betala för.
  2. Har en tillräckligt väldefinierad och attraktiv målgrupp för att utgöra ett bra annonserbjudande.
  3. Är exklusivt skapad för nätet/digitalt.
  4. Kommer från ett stort mediehus.

Jag säger inte att de inte finns, jag vill bara veta vilka de är. Så, hjälp mig gärna.


20
Sep 09

Veckan som gick – vecka 38

Det här är första veckobrevet efter ett halvårs uppehåll. För er som inte riktigt hängt med börjar jag med att lista veckans alla postningar på SSBD:

Varför läsplattor inte är tidningarnas framtid – Pelle Sten. Rubriken talar för sig själv, ett inlägg som fick en del reaktioner, så läs gärna kommentarerna också.
Medierna måste vara lika viktiga som att bajsa – Per Torberger. Ett inlägg i diskussionen om innehåll kontra teknik.
Att följa upp tittarreaktioner och göra bättre journalistik – Julia Skott. Julia ger oss ett konkret exempel på hur användarnas reaktioner kan följas upp och därmed vara kvalitetshöjande för innehållet. På enklaste sätt.
Tekniken lyfter journalistiken – sju anledningar att vara optimist – Björn Hedensjö. Ännu ett inlägg i diskussionen om teknik och innehåll. Lästvång.
På rullande sten växer ingen mossa – Per-Ola Mjömark. Om journalistutbildningens behov av modernisering.
Nyheter vill vara fria – Jerry Silfwer. Också här finns anledning att läsa även kommentarerna.
Aftonbladets ledning gör sitt beslut till redaktionens huvudvärk – Fredrik Strömberg. SSBD:s första bidrag i diskussionen kring Aftonbladets beslut att inte acceptera annonser från Sverigedemokraterna.
Jodå Helin och Mellin: ni ger SD nytt bränsle – Per Torberger. Och så vårt andra bidrag i samma diskussion, med ett par nya infallsvinklar.
Andreas Ekström om framtidens journalistik – Andreas Ekströms kapitel i kommande boken “Framtiden har redan varit här, hejat och passerat.”

Den gångna veckan har nomineringarna i Årets Dagstidning avslöjats. Jag sitter själv i juryn och tänker därför inte uttala mig närmare om bidragen, men här är de nominerade i kategorin digitala medier, och jag kan inte heller låta bli att dela med mig av Dagens webbredaktör Emanuel Karlstens glädje över nomineringen, med credd till sina medarbetare.

En helt annan diskussion som fördes i början av veckan är den om Mindparks pengar.
Joakim Jardenberg ställer sig frågan om han glömt att vara konstruktiv, och dyker ner i alla postningar han skrivit på Mindpark, och listar dem för oss andra som enkelt vill få en överblick. Jocke har också skrivit ett bemötande på artikeln i Dagens Media.

Apropå pengar – nu ökar reklamköpen igen – i teve. Samtidigt fortsätter det att gå utför sammantaget, och allra mest utför går det för dagspressen.
Och apropå teve – jag är en av dem som sitter med laptopen i tevesoffan.

Så till den eviga diskussionen om hur mediebranschen ska tjäna pengar. Fredric Karén på SvD har tagit initiativ till en bloggstafett på temat “ta betalt för nyheter”.
Först ut är Fredric Karén själv.
Han ställer sig mycket mycket tveksam till om det går att ta betalt för nyheter på nätet. Han ställer en mycket intressant fråga till Bo Hedin som är andra gubben ut i stafetten, nämligen – Vem vågar göra en Spotify? Alltså en freemium-version av en nyhetssajt. Bo Hedins svar på det finns att läsa här. Han listar en rad nackdelar med det hela, som i min värld i dagsläget väger tyngre än fördelarna han listar sedan. Inte minst på grund av vikten av länkar. Nätet bygger på länkar. På Disruptive har Rudolf skrivit en mycket läsvärd text om länkars betydelse, och det han skriver går att översätta också till nyhetssajter.
På onsdag kommer bloggstafetten till SSBD genom Paula Marttila som då gör premiär här.

Annat läsvärt om journalistik, framtid och affärsmodeller:
Paul Graham skriver utifrån tesen att vi aldrig betalat för innehåll.
Jeff Jarvis – Is journalism an industry?
Micco Grönholm – Världens bästa kulram erbjuder ingen nytta för företag.
Fredrik Strömberg om vad som gör det värt att köpa en skiva.

I måndags var det debatt på Publicistklubben i Stockholm, den här gången om Donald Boströms artikel som vållade stor uppståndelse tidigare i höst då Aftonbladet anklagades för antisemitism. Här finns debatten att se i efterhand för den intresserade, och här en kommentar av Mats Wiklund på Axess.

Aftonbladet har som vi redan nämnt varit i hetluften också denna vecka. Av kanske kan man säga relaterade orsaker. Nyss var tidningen anklagad för antisemitism, nu vägrar de ta in annonser från Sverigedemokraterna.
Några röster i frågan: Thomas Mattson på Expressen skriver två bloggposter i ämnet.
Jan Helin bloggar själv.
Aftonbladets egen Lisa Magnusson tycker att SD ska få annonsera. Jag har också skrivit en kort kommentar i Bloggvärldsbloggen, och i den hittar ni fler länkar.
Martin Schori på Dagens Media.
Fokus skriver om sin inställning till annonser från Sverigedemokraterna.
Sydsvenskan är en tidning som nobbat SD, men inte konsekvent. Daniel Sandström utvecklar sin inställning här.

En märklig debatt som förts i veckan är den om Anna Anka. En person som om det inte hade varit för att hon publicerades på Newsmill skulle gått mig helt förbi då jag inte ser programmet “Hollywoodfruar”. Artikeln på Newsmill har slagit rekord i klick och kommentarer. På Twitter har publiceringsbeslutet diskuterats. Jag ser inget problem med det. Inte alls. Vore jag debattredaktör hade det varit självklart att låta henne ge sin syn på saken då hon redan var rätt omdiskuterad i svenska medier efter första avsnittet av programmet. Och hennes för oss svenskar absurda åsikter och påståenden är mumma om man vill ha trafik och länkar till en sajt.
Några började muttra när Anna Anka i HD uttalar sig om att hon inte skrivit artikeln själv. Leo Lagercrantz svarar här. Jag kan fortfarande inte uppröras. Visst, Anna Ankas inlägg tillför kanske inte så mycket till den svenska jämställdhetsdebatten, hon må vara galen eller puckad eller allt hon kallats för i bloggvärlden, men upprörd för att hon får uttrycka sin mening på Newsmill? Näe… Däremot kan jag bli lite sådär indignerad över tonen i debatten, och det har jag skrivit om här.

Så ett par vardagsexempel på användandet av sociala medier hos kvällstidningar:
Thomas Mattsson om en fotbollsmatch eller kanske mer om Zlatan.
Och Jan Helin om artikelkommentarer på Aftonbladet.se. Imponerande! Men hur fångas dessa kommentarer upp?

Och så en kanske rolig postning för alla papperkramare – 365saker att göra tipsar om att – läsa tidningen.

Det här med bloggare vs gammelmedia är en debatt som blir alltmer lågmäld. Det är bra, eftersom vi har större möjligheter att lyckas om vi hittar samarbetsmöjligheter istället för att strida. Jocke påminde om att diskussionen på gått i några år…
Jocke som var en av dem som inte nöjde sig med de knapphändiga uppgifter som fanns i torsdagens stora nyhet om de 750.000 pedofiler som är ute och jagar offer på nätet just precis nu. En nyhet som spreds i alla stora nyhetsmedier i Sverige, via nyhetsbyrån AP. Vad Jardenberg gjorde var att fråga efter källa, och även hitta den.
Mycket intressant. En direkt fråga kan vara vad vi egentligen ska med journalister till, om alla “riktiga medier” publicerar samma grej utan att kolla upp den ytterligare, samtidigt som några bloggare tar fram ursprungskällan och därmed också nyanserar nyheten något.

Med det att fundera på avslutar jag denna första veckosammanfattning, och ser fram emot en ny spännande vecka i världen vi kallar medielandskapet.


13
Sep 09

Journalistiken och pengarna

Tjärö, augusti 2009. En grupp intresserade journalister sitter tillsammans i solen på en klippa ute på en ö i den blekingska skärgården. De har rest hit – somliga riktigt långt – för att tillsammans med andra intresserade av den sociala webben prata och tänka kring hur vi i dag och i morgon tar oss an den medierevolution vi just nu befinner oss mitt i.

Det är Sydsvenskan som tagit initiativ till att samla frivilliga deltagare till en timmes diskussion kring journalistik och en handuppräckning visar att det spontana seminariet lyckats samla de flesta av journalisterna på den lilla ön. Det tar inte lång tid innan diskussion glider över till att handla om – pengar.

Det är viktigt att prata pengar, pengar skapar handlingsutrymme. Och om det är något som de journalister jag känner upplever starkt, så är det att deras handlingsutrymme ständigt begränsas. Det sparas, det sparkas, det skövlas på de svenska redaktionerna. Journalistikens uppgift har ju under lång tid handlat om att granska makten och kapitalet, men samtidigt blir det allt mer uppenbart att nyhetsmedierna själva lever under samma tuffa förutsättningar som det näringsliv de granskar.

Marknaden bestämmer själv vad värde är och vad som är ett värde i dag behöver inte alls vara ett värde i morgon.

När vi på klippan där och då diskuterade vad som behöver göras, så var frånvaron av konkreta svar och lösningar uppenbar. På flera sätt är det bekymmersamt, i synnerhet eftersom vi som satt där på den varma klippan ju faktiskt tillhör en klick som  “fattat grejen” med den sociala webben. På flera sätt tillhör vi dem som kan anses vara viktiga tänkare på området, men ändå gavs inga svar på den fråga som tycktes mest brännande – pengarna.

Detta är inte kritik mot enskilda journalister. En journalist ska inte behöva rapportera ur verkligheten genom en av pengar nedsmutsad lins, på samma sätt som en läkare inte ska behöva fundera över huruvida patienten har råd att betala för en behandling eller inte. Journalister, redaktörer och nyhetschefer har ett av samhällets viktigaste uppdrag att uppfylla. Att detta behöver kosta pengar är självklart, men är på intet sätt något motsatsförhållande till det journalistiska uppdraget.

I en anda av pepp, hopp och förtröstan, så landade diskussionen där på klippan i att det redaktionerna faktiskt kan göra, det är att se till att göra ännu bättre journalistik. Och jag håller med. Journalister borde ägna all sitt engagemang och sin energi till att faktiskt göra ännu bättre journalistik. För det är logiskt – journalister kan tillföra värden genom att fungera som allmänhetens filter, gatekeeper, oberoende granskare och rapportör.

Men pengarna då? Ärligt talat, så ligger detta ansvar inte primärt hos de individuella journalisterna, även om de förstås är starkt engagerade i frågan. De dåliga nyheterna för mediehusen är att de traditionella sätten att tjäna pengar på snabbt håller på att bli utdaterade. Alla vet vi detta och alla kan vi se de konkreta effekterna av det som nu sker. Den enda konstanten i allt detta är förändring och förändringens tid är här och nu.

De goda nyheterna är förstås att det faktiskt finns konkreta förslag. Nya tider innebär nya möjligheter.

I grunden handlar det om att lyssna. För om du frågar en journalist om lösningar på ett affärsproblem så får du antagligen en lösning som bygger på affärsutveckling av just – journalistiken. Men affären är, eller kan vara, så mycket större. Som PR-konsult har jag själv vissa journalistiska färdigheter, men av naturliga skäl är det mina uppdragsgivares affär som står i centrum, inte allmänintresset. Detta gör mig i det närmaste oanvändbar som journalist, men när det handlar om frågor kring hur en organisation kan utveckla sin affär i ett föränderligt medielandskap, där anser jag mitt perspektiv vara både värdefullt och rimligt.

Journalistiken behöver inte vara morgondagens kärnaffär, det är däri min poäng ligger. För rent krasst så är ju kärnaffären inte rent journalistisk i dag heller – i dag baseras en stor del av den journalistiska affären på annonsfinansiering och inte på direktbetalning av själva innehållet. Bättre journalistik innebär fler tittare, lyssnare och läsare, vilket ju borde innebära högre annonsintäkter, men logiken i dagens mediekonsumtion är inte riktigt så linjär längre.

Under diskussionerna på klippan så tangerade gruppen faktiskt frågan om hur redaktionerna ska lyckas räkna hem sitt arbete i de fall då det egna journalistiska arbetet sprids på fria plattformar på Youtube, Flickr och mediekonsumenternas egna publiceringsplattformar. Men faktum är att det faktiskt finns värden att räkna hem från en distribuerad medienärvaro.

Det handlar om statistik och det handlar om mätbarhet, sådant som journalistiken i alla tider intresserat sig för. Nya siffror har alltid haft nyhetsvärde eftersom det är enkelt att uttrycka förändringar och att förmedla värdefull kunskap till mediekonsumenterna. Men merparten av all statistik är högst ointressant för allmänintresset, men kan faktiskt vara högvilt för enskilda och köpstarka särintressen.

Redan i dag är business intelligence en kritisk nyckel för de flesta strategiska beslutsunderlag, allt för att landa affären på fötterna i tider av stark förändring. Och denna verklighet kommer att bli ännu mera påtaglig i framtiden. Storföretag kommer knappast att ha råd att lansera produkter och tjänster som inte tas väl emot av marknaden. Politiska organisationer kommer inte att råd att driva kampanjer som inte intresserar väljarna.

Suget efter kunskap kring människors kommunikativa beteenden kommer sannolikt att öka lavinartat. Människor handlar inte utifrån verkligheten – de handlar utifrån den bild av verkligheten de har. Och alldeles oavsett om journalistiken når oss digitalt eller analogt så har nyhetsmedierna i alla tider haft en central roll i hur vi ser på världen och därmed även på hur vi bestämmer oss för hur och vad vi vill konsumera – eller för all del vem vi vill ska styra det land vi bor i.

All rådata finns redan tillgänglig och jag vågar påstå att det är lokalpressen och de stora mediehusen som ligger i pole position. Som affärsman i kommunikation gör jag bedömningen att en lokaltidning med professionell hjälp skulle kunna sälja förpackad business intelligence till det lokala näringslivet med god förtjänst, antingen direkt om investeringar gör i IT och ett analysteam, eller indirekt genom att sälja rådata till de stora mediehusen som gjort samma sak.

Det handlar inte bara om klick. Det handlar inte heller om störande kundundersökningar i popup-fönster på webben. Den egentliga affären ligger faktiskt i analysen, det vill säga den delen av affären som i dag PR-byråer, mediebyråer, trendspaningsinstitut, undersökningsbolag och webbföretag till stor del faktiskt äger (och tjänar bra pengar på). Den här affären borde mediehusen faktiskt kunna ta över helt och hållet.

En sådan affärsmodell har faktiskt fördelar gentemot den traditionella annonseringen där standardförsvaret alltid varit att det är “vattentäta skott” mellan redaktionen och annonsavdelningen. Men med ett integrerat analysinstitut fungerar den verksamheten tvärtom självförstärkande, eftersom tillrättalagd statistisk och inställsamma analyser snarast skulle skada affären för både journalisterna och analytikerna.

Visst finns det integritetsfrågor som behöver diskuteras och lösas. Ett mediehus skulle i praktiken kunna sälja information av typen att de som om ett halvår kommer att vara intresserade av nya bilmodeller kommer då att vilja läsa nyheter som handlar om villans energikostnader, att de har i genomsnitt 175 vänner på Facebook och att deras köpbeslut främst påverkas av personer som läser Dagens Industri. Mediehuset skulle med rätt kompetens inhouse kunna ge en rekommendation om hur företag och organisationer om ett halvår når dem de vill påverka – allt levererat med en bifogad intresseanalys kring vad som byggt dessa publikers världsbilder.

Om jag ägde ett privat företag på den nationella marknaden så skulle jag hellre betala dyra pengar för sådan kunskap än för en dyr helsidesannons i en rikstäckande papperstidning. Eller omvänt: Innan jag placerar en annons någonstans över huvud taget så vill jag gärna veta mer än bara hur prenumerationsstocken är sammansatt rent demografiskt.

För det handlar om värde och om att bredda affären, vilket ofta handlar om att skapa nytta inom ramen för fler av kundens olika budgetar. På det här sättet kan mediehusen genom att förvärva teknisk kompetens och ett gäng analytiska genier bidra med nytta till affärsutvecklingen, marknadsföringen, rekryteringen, ekonomistyrningen, förändringsarbetet, etc. Lite bredare än att jaga företagens sinande annonsbudgetar, alltså.

Väl genomfört kan redaktionerna då arbeta för spridning istället för inlåsning. Att nyheterna sprids för vinden blir då något positivt eftersom det genererar mer data och då slipper mediehusen lägga dyrbar energi på att stympa RSS-flöden, låsa inbäddningstekniker och krångla med automat- och djuplänkningar.

Förstå mig rätt. Förändringar av den här typen ersätter säkert inte dagens intäkter enligt förhållandet 1:1. Framtiden tillhör sannolikt redaktörerna på bekostnad av reportrarna och redaktionernas kompetenssammansättning behöver genomgå en stundtals plågsam metamorfos. Användningen av användargenererat innehåll behöver effektiviseras och annonseringen måste också den följa med i utvecklingen.

Det här är ett förslag. Det finns andra sätt att tjäna pengar; att utveckla den journalistiska rapporteringen är förstås också ett. Det finns också kloka tankar om att kapitalisera på människors uppmärksamhet, tankar om freemium/premium och att skapa kunskap ur realtidsflödet. Det är viktigt att komma ihåg detta, eftersom det knappast går att lösa nya problem med gamla sätt att tänka.

När vi träffas igen på Tjärö 2010 hoppas jag att solen skiner lika vackert både inne som ute som den gjorde 2009 och att den här viktiga diskussionen då faktiskt kommer att handla inte bara om hur journalistiken ska bli bättre, utan även om konkreta värden och om hur journalistikens affär ska utvecklas. Hela affären.

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.