Posts Tagged: 2010


29
Dec 09

2010, jodå, Kindle blir en liten revolution (för distribution)

För att på bästa sätt kunna analysera vad som kommer i framtiden, tror jag på att se vad som skett och snackats om under det år som gått. Så vad hände under 2009? Jodå, en hel del. The realtime web, augmented reality och monetization blev buzzwords. Liksom paywalls, Spotify, Kindle, Chrome OS, freemium och Facebook/Twitter Connect.

Hur många av de här orden har egentligen varit något mer än just ord under 2009? Spotify, Facebook Connect, Kindle och the realtime web. De andra däremot, de tror jag kommer förändra oss under 2010.

Men, förutom alla buzzwords tänkte jag ändå ge några tydliga besked om vad som händer nästa år enligt mina analyser. Läs och begrunda. Sen kommentera.

Realtidswebben kräver förändringar
Föga förvånande kommer realtidswebben med i mina framtidsspaningar. Realtidswebben har redan börjat kräva lika stora förändringar och nytänk som social media gjort de senaste fem åren. Alla måste ta hänsyn till, lära sig hantera det och inte minst medierna kommer behöva förändra sitt tänk kring nyhetsflöde och innehållsproduktion. Demokratiseringen av nyheter kommer fortsätta än mer exponentiellt än tidigare.

Tjäna(r) pengar
Alla vet helt plötsligt hur de bäst tjänar pengar på nätet, och börjar också göra det. Vare sig det handlar om hur H&M eller Ikea börjar tjäna pengar på sina aktiviteter i social media, eller DN och lokaltidningarna börjar hitta annonsmodeller som de äntligen lyckas sälja in, kommer 2010 vara året då saker och ting börjar falla på plats. Videoplaza har redan visat att det går att tjäna pengar på videoinnehåll. Facebook att man kan tjäna pengar på sociala nätverk. Twitter på att realtidsdata är mer värt än vad man kanske från början trodde. Digg har visat att sociala annonser is the shit, och tidningar har börjat testa lukrativa sponsringslösningar på innehåll som är användarproducerat. Sverige nya stolthet Spotify har bevisat för skeptiker att det visst går att tjäna pengar på musik på nätet, trots att tillgången nästan är oändlig och helt gratis.

Det finns ingen starkare säljkanal än nätet och äntligen börjar det här utkristallisera sig på fler ställen än i Googles sökannonser.

Kindle och andra “uppkopplade prylar” förändrar oss men inte pga teknik utan pga distribution
Nej, de flesta av oss kommer inte ha internet i våra armbandsur nästa år heller. Däremot har eller kommer Kindle, Apples läsplatta, iPhone, Peek FON och äkta fastprisabonnemang utan roamingavgifter internationellt öppna marknaden för många nya produkter. Den operatör som släpper ett fastprisabonnemang utan roaming för iPhone till vettigt pris kommer ha mycket att vinna på att göra världen mindre. Men som vi redan sett kommer även nya produkter, och prototyper, att vinna folks hjärtan. Kindle må ha sina anhängare men det är många som tvekar.

Jag är dock av den bestämda uppfattningen att Kindle är en väldigt bra sak, av en bestämd anledning. Det viktiga med Kindle är inte själva läsplattan i sig, att tekniken börjar sätta sig att upplevelsen av att läsa på en platta börjar bli lika bra som på papper (även om det är en underbar utveckling), utan distributionen av böcker. Att studenter nu kan beställa sin studentlitteratur några minuter före lektionens början, eller möjligheten att köpa New York Times när man slår sig ned på sätet på planet dit (och även på plats i NYC, pga ingen roaming), kommer ge större avtryck än vad många tror. Däri ligger det riktiga värdet, den riktiga revolutionen och det som kommer förändra vårt beteende på många olika sätt under 2010.

Förändringar sker när vi förenklar. Det är också vad vi med säkerhet kan säga kommer ske under 2010. Kindle fortsätter förenkla distributionen av medier och böcker. Iphone fortsätter förenkla distributionen av webbapplikationer till mobilen. Spotify fortsätter förenkla tillgången till all världens musik. Twingly fortsätter förenkla informationsflödet från realtidswebben. Videoplaza fortsätter förenkla annonsmodellerna för webbtv. Och Google tar kanske det största steget till förenkling genom att släppa Chrome OS.

Själv fortsätter jag förenkla mina trendspaningar. Och vem vet, tills nästa års framtidsspaning har jag kanske lärt mig att börja med det viktigaste. Enklare än så blir det inte =)

/Anton Johansson, som för tillfället är helt insnöad på intäktsmodeller för realtidswebben och Tom Waits. Gott nytt år hörrni! Ni hittar mig även på: Superanton.se, Fyranyanser.se, Blog.twingly.com & @agaton


21
Dec 09

Årets julklapp 2010 – vågar vi gissa på en läsplatta?

2009 närmar sig sitt slut. Vi kan se tillbaka på ett år där egentligen ingenting banbrytande har hänt inom digitala media. Visst, några nya webbplatser, lite gränssnitt här och var, ett och ett annat öppet API, chefredaktörer som slutat och andra som tillträtt, höga tittarsiffror för webb-TV och en massa annat. Men ingenting som har gjort att vi vaknat och tänkt – Nu händer det!

Under precis hela året har det ryktats om tablet(t)er och hur dessa ska användas. Inte medicinska då förstås utan Apple Tablet’s, Crunchpads, Microsoft’s Courier, Sport Illustrated’s tänkta gränssnitt och nu senast kastade Bonniers R&D mer ved på brasan när man släppte sin vision, Mag+, om hur morgondagens magasin ska läsas på en tablet eller på svenska – läsplatta. Ändå är det bara Amazons Kindle, den enda läsplattan som faktiskt lyckats förflytta betydliga mängder av människor och författare från bläddrande till knapptryckningar, som etablerat sig på marknaden på allvar.

Teknologin bjuder på obegränsade möjligheter att skapa fantasifulla sätt att förflytta läsande från papper till skärm. Samtidigt hämmar ordet läsplatta vår uppfattning av vad det verkligen är vi ska göra på de här plattorna. Personligen har jag börjat vänja mig vid att läsa min böcker på min Kindle. Men när de riktigt interaktiva läsplattorna kommer, då är frågan om inte Microsofts gränssnittsvision pekar mer i rätt riktning än Bonniers.

Microsoft har valt att se plattan, för nu passar den benämningen bättre, som något annat än bara en läsplatta. Jag själv ersätter gladeligen mitt anteckningsblock samma sekund som den här plattan kommer ut i handeln.

Vi kommer se 4 olika kategorier av plattor under 2010.

1. Läsplattor – optimerade för bok och magasin

De här plattorna är optimerade för att läsa text och möjligen se på bild. Viss mått av interaktion kommer säkerligen tillkomma som Bonnier förutspår. Men att ha lämnat ut möjligheten att läsa en tidning med en hand för att kunna scrolla text är att gå åt fel håll. Fokus på läsning och tillgång till innehåll gör att Amazon’s platta går segrande ur striden även 2010.

2. Morgontidningsplattor

Konstigt nog har vi sett väldigt lite här än så länge. Ändå är det här jag tror mediehusen kan vinna mest på kort tid. Om någon av Sveriges ledande dagstidningar skulle komma ut med en läsplatta i A4 eller större format anpassad för att läsa just en morgontidning skulle den få fotfäste snabbare än man anar. Att anta mobiltelefonibranschens affärsmodell, dvs köp en prenumeration på exempelvis 24 månader och få två (vi vet ju hur det går annars) läsplattor gratis, skulle etablera en kostnadseffektiv och strukturellt bindande distributionsmodell. Vet vet, kanske skulle man börja återta privatannonsmarknanden på köpet?

3. Interaktiva media plattor

Det kanske är just här Bonniers platta passar bättre in. Men i den här kategorin kommer vi se plattor och gränssnitt som kombinerar läsning med bild och video på sätt vi inte kan förutse. För hur hade Bonniers läsplatta sett ut om man valt att se på sina tillgångar medialt och kombinera dessa fullt ut. TV4 i kombination med interaktiva och skrivna medier? Tänk Fotbollskanalen.se på en sådan platta. Det hade fått publik.

4. Dataplattor

Microsoft Courier ovan ger oss en tydlig bild av vad detta handlar om. Men troligen är det Apple som kommer med plattan alla talar om. För vad händer när Apple släpper en snarlik funktionalitet men som också innehåller allt tänk från resten av deras produktportfölj? Då ser vi troligen en bärbar ständigt uppkopplad dator/musikspelare/spelkonsoll/videospelare. Via iTunes prenumererar vi på applikationer (och här kan vi helt säkert vänta oss Svenska tidningsapps’) , spel, filmer, musik och tidningar. Vi har allt som internet erbjuder med oss hela tiden. Troligen får vi se ett gränssnitt som revolutionerar plattorna både genom enkelhet och innovation, det är Apples signum.

När 2010 är slut kommer vi att se tillbaka på läsplattornas år.

Marknaden kommer översållas av olika tekniska såväl som grafiska lösningar men bara några få kommer stå som vinnare. Receptet är enkelhet, fokus på kärnprodukt, användbarhet, distribution av innehåll samt betalningsmodell. Hur det kommer se ut och vem som blir vinnaren? Det återstår att se.

God Jul och Gott Nytt År!

Johan Ronnestam driver till vardags det egna bolaget Ronnestam Innovativ Kommunikation. Johan är Creative Director, expert i digital kommunikation, innovatör och entreprenör från Stockholm. Johans blogg är framröstad som Sveriges främsta blogg om digital kommunikation, trender och teknologi.


18
Dec 09

Kvällstidningarna satsar på sociala medier

Det är inte utan stolthet jag berättar att två av skribenterna här på SSBD idag meddelat att de fått nya jobb. Och inte vilka jobb som helst. Det är Expressen och Aftonbladet som det kommande året satsar på sociala medier och anställer varsin sociala medie-redaktör, båda medarbetare här på SSBD.

Det är Julia Skott som ska rumstera om på Aftonbladet, medan Emanuel Karlsten lämnar Dagen för att nästa år börja jobba på Expressen.

Jag säger stort grattis till både Julia och Emanuel, men kanske framförallt till kvällstidningarna som gjort toppenrekryteringar!

Gratulationerna flödar också på Twitter:
Bild 23


3
Dec 09

Det här händer med journalistiken 2010

Medieåret 2009 närmar sig sitt slut och för dörren står ännu ett. Vad kan vi vänta oss av mötet mellan gamla medier och nya under 2010? Vi skribenter på SSBD kavlar upp ärmarna och ställer fram kristallkulan på bordet för att se vad som händer i mediernas förtrollade värld när nollnolltalet blir till tiotalet. Följ med oss på en ny 2010-spaning varje vardag fram till nyår!

Flight Delays - Las Vegas Sun

Databasjournalistik

Nästa år är det riksdagsval. Det är ett utmärkt tillfälle för svenska mediehus att satsa på databasjournalistik. När det bara fanns traditionella massmediekanaler att publicera journalistik i var innehållet tvunget att paketeras på samma sätt för alla. Det fanns en artikel och det fanns ett tv-inslag. På nätet kan du som nyhetsproducent ge läsarna möjligheten att själv välja ut vad de vill veta mer om. Vill de se vilka lokala politiker som röstat hur i vilka voteringar kan de själva filtrera materialet.

Men då måste journalisterna veta att nätet ger möjlighet att presentera det som tidigare inte ingått i den vanliga journalistiska verktygslådan; databaserna, bakgrundsinformationen, materialet som reportern inte hann gå igenom och så vidare.

Klart att Las Vegas Sun skulle kunna presentera siffrorna på bara de mest försenade flighterna till staden. Men varför nöja sig med de när de kan presentera de genomsnittliga förseningarna på alla flighter.

Och är det någonstans där det finns mycket data så är det politiken. Det är frånvaro, det är voteringar, det är riksdagspolitik, det är landsting, det är kommuner och så vidare.

Framför allt är det här lokal journalistik. Läsarna vill veta hur deras lokalpolitiker röstar, både i kommunen och i riksdagen. De vill veta hur politikerna röstar i frågorna som berör deras kvarter och städer. De vill veta hur voteringarna stämmer överens med vallöftena.

Är Kalla Faktas första trevande steg på detta område med en databas över de folkvaldas frånvaro ett tecken på att mediehusen är på gång eller kommer de traditionella mediehusen tappa bollen, återigen, och se sig omsprungna av pigga entusiaster och nördar?

Smarta annonser

Tidningarna har fasligt svårt att få ut pengar i tillräckliga volymer från sina webbsatsningar. Hittills har de flesta lutat sig mot ett enda intäktsben, bannerannonser. Årets stora debatt har handlat om betalväggar och jag vet inte om någon är mycket klokare i dag än då. Men kanske, för det som händer i bakgrunden är att företagen inser att det finns pengar att tjäna på att tillhandahålla inte bara nyheter utan även information/data, underhållning och service. Men endast om man presenterar innehållet tillräckligt nischat.

Det behövs dock ännu fler intäktskällor, och de som existerar måste bli bättre. Det finns en framtid för banners, men de måste bli mer än bara passiva varumärkesannonser. Även om tidningarna utvecklar nya format, nya placeringar och relevansbaserade annonssystem är det till syvende och sist annonserna som måste vara lockande för att vi ska använda dem.

Och just ordet användbar tror jag är ett viktigt ledord för utvecklingen. Läsarna måste uppfatta att annonserna är användbara. De måste kunna agera utifrån dem. Till exempel genom att vara småbutiker, kanske till och med unika butiker som innehåller produkter som inte går att köpa i den ordinarie webbutiken (som en parallell till Trendwatchings iakttagelse om Limited Locations i sin läsvärda trendspaning för 2010). Annonserna måste självklart ha unika url:ar som går att spara som bokmärken och sprida.

3xsajt

Diversifiering

Om det finns något som papperstidningen är bättre på än nättidningarna så är det redigeringen. Det finns ännu inget som ens kommer i närheten av det detaljarbete som en redigerare eller tecknare kan lägga ner på en sida, ett uppslag eller en bilaga. Och där tidningarnas olika avdelningar kan se väldigt olika ut på papper är de fortfarande tråkigt uniforma på nätet. Ofta skiljer bara färgerna åt. Det är samma spaltbredder, det är samma typsnitt, det är samma storlekar, det är samma annonser, det är samma grafiska tilltal.

Men vill vi, egentligen, att mode ska presenteras på samma sätt som sport? Att opinion ser ut som näringsliv? Att recensioner ser ut som nyheter?

TV4 har kommit en bit med Nyhetskanalen och Fotbollskanalen till exempel. Aftonbladet har bland annat Sportbladet och Sofis mode.

Tidningarnas ökande arbete med att producera Iphone-appar, med sina hårda nischer och tydliga grafiska profiler, bör leda till att presentationen anpassas mer till innehållet även på de vanliga webbsajterna.

Green Mountain Coffee

Storytelling

Green Mountain Coffee är ett exempel på en växande trend av företag som helt ignorerar det traditionella marknadsföringstänket. I stället för att spendera pengar på annonskampanjer via traditionella massmediekanaler arbetar de i linje med principer från teoretiker som Seth Godin.

Produkten ska vara bra och intressant nog att få konsumenterna själva att berätta om den för sina vänner och bekanta. Det finns ofta en stark historia eller känsla kopplad till produkten eller varumärket som rätt målgrupp är intresserad av att tillhöra.

Ur en tidnings perspektiv är det troligtvis problematiskt att fler entreprenörer väljer den här långsammare vägen att växa. Men när till och med en jätte som Procter & Gamble ser vilka möjligheter det finns bör de nog bli rejält oroliga.

Ännu mer kaos

Om vi har lärt oss något så är det att vi inte vet. Det vi för tio år sedan trodde skulle vara stort i dag är troligen inte sant. Och i och med det att mediehusen äntligen börjar arbeta med nätet på nätets villkor kan vi vara relativt säkra på att det bara kommer bli mer kaotiskt och mer osäkert. Och det kommer bli ännu viktigare att kunna arbeta med nätet. Att leva nätet.

Pelle Sten är skribent på Same Same But Different och utvecklingsredaktör på SvD.se. Följ honom ända in i 2010 på Twitter eller Delicious.


2
Dec 09

01: Antwerpen, januari 2011

Medieåret 2009 närmar sig sitt slut och för dörren står ännu ett. Vad kan vi vänta oss av mötet mellan gamla medier och nya under 2010? Vi skribenter på SSBD kavlar upp ärmarna och ställer fram kristallkulan på bordet för att se vad som händer i mediernas förtrollade värld när nollnolltalet blir till tiotalet. Följ med oss på en ny 2010-spaning varje vardag fram till nyår!

“… so singe ich eine Lied für dich…”

Antwerpen. Mobiltelefonen durrar på sängbordet, men det är Spotifys alarmfunktion som väcker mig. Jag är knappast utvilad, men den sociala funktionen Geoshuffle gör mig som vanligt på lite bättre humör. Stelt sträcker jag ut en arm efter mobilen och sliter in den bland de varma hotellakanen. Uppenbarligen spelade en av mina vänner, Christopher, Nenas gamla poplåt 99 Luftballons senast han var på… få se nu, senast han var på Café Nero. Cafét ligger visst alldeles här i närheten, enligt Google Maps.

Jag visste inte att Christopher ens varit i Belgien. Han var barista utomlands under några år, precis efter gymnasiet, det vet jag, men i Antwerpen var han alltså så sent som förra året. I alla fall enligt Spotify Geoshuffle.

Jag ber Spotify göra en automatisk spellista över mina vänners mest lyssnade låtar med regeln att de måste ha varit i någon av Benelux-länderna någon gång samt att vi måste ha minst 20 gemensamma kontakter på Gmail. Det irriterar mig att den tar tiotalet sekunder att ladda, men spellistan blir vid en första anblick alldeles så där lagom kontinental. Först ut – det franska popundret Alizee med en gammal cover på Ella Elle L’a

Musikens energi hjälper mig upp ur sängen. Det är kallt för fötterna på golvet och jag tittar längtade tillbaka emot de bländvita lakanen. Jag viker undan ett par förhängen och tvingas kisa emot ljuset som strömmar in från stadens gator. Jag tittar långt efter en “Café Nero”-skylt och huttrar.

Det är januari på gatorna utanför. Året är 2011. Snön ligger grå på taken.

Jag väcker datorn ur sitt viloläge och möts av den text jag lämnade färdig i natt. Den sociala webben har växt till sig ordentligt på den europeiska kontinenten under hela förra året, men entusiasmen har ändå varit så där europeiskt utebliven. Eftersom Skandinavien varit något av a social hub för innovation och engagemang på webben under 2010, tack vare en utpräglad delar- och early adopter-kultur, så har jag för andra året i rad blivit inbjuden av det europeiska pr-nätverket i egenskap av föreläsare om de sociala mediernas roll för företagens kommunikation.

Men det här är tredje gången jag är i Belgien. På klassiskt pr-manér hade den lokala byrån som varit värd för årets konferens försökt ordna med lokal journalistintervju. Jag tog det med ro att ingen journalist dök upp, luttrad pr-konsult som jag är. Hela konferensen finns dessutom på webben som streamad video och delade presentationer – jag kan alltid korspuffa alltsammans i mina egna nätverk. Men en sak hade den belgiska byrån i alla fall lyckats fixa åt mig – en bylined article.

Vi har inte så mycket sådant i Sverige. Hos oss är debattartikeln fortfarande det traditionella sättet för olika intressen att få tala med sitt eget språk – på sitt eget sätt. En del kämpar fortfarande med sina företagsbloggar, men det finns en oförmåga bland många företag att faktiskt dela med sig av sin trafik. Och varför det ska vara så svårt att se till att pinga åtminstone de viktigaste sajterna? Why still no caring about sharing?

Artikeln behövde tvunget vara klar i dag, så istället för att dricka veteöl med glada EMEA-branschkollegor, så hamnade jag istället i skärmens bleka sken – hela natten lång. Min skrivuppdrag var att kommentera aktuella mediefrågor som hörts, synts och inverkat under det år som gått: 2010. Jag rullar dokumentet upp och ned. Mycket text; det är en märklig känsla att på morgonen läsa det som skrivits på natten.

Det durrar till från nattduksbordet och jag vet att det är min Google Calendar som påminner om att det är dags för dusch, utcheckning och taxi till flygplatsen. Den vet att jag väckt datorn ur sitt viloläge, så den vet att jag är vaken.

Jag tittar igenom vad jag har skrivit. Sverige och Finland har varit i ropet under 2010, förstås. Spotify har diskuterats – var är pengarna till skivbolagen, egentligen? – men ändå har inget lyckats rubba tjänsten, vars. innovationstakt varit konstant hög under året. Jaiku-grundaren Juri Engeström lanserade från Silicon Valley en serverbaserad identitet som ger användarna av OpenID-anslutna tjänster större makt över sitt egengenererade innehåll. Experterna förutspår ett uppköp från Google eller Yahoo! vilken dag som helst. Twingly har fortsatt att erövra tidning efter tidning globalt.

Webben gick igenom en del förändringar. Att de flesta webbplatser ska ha någon form av social component blev under 2010 comme il fault; istället blev det nya buzz-ordet för året swarm technology – alla webbplatser ska numera ha en swarm component, det vill säga funktionalitet som gör att ens vänner, ens utvalda “klan” med tillhörande beteenden och intressen, faktiskt påverkar vad du möter på en sajt med swarm tech.

Svärmtänkandet betonade vikten av att göra sig till en del av det sociala ekosystemet – i min artikel the social eco-system. Start-ups överger helt och hållet tänket om the holy launch och de allra mest framsynta företagen överger sin viral vanity, allt för att istället satsa på långsiktiga värden i forma av relationer och verksamhetsnytta. Faktiskt var året 2010 något av naturanalogiernas år; ett symbiotiskt samspel mellan olika biotoper i ett sammanhängande ekosystem i vilket dynamiken bäst liknas vid evolution – inte revolution.

När det gäller syndikeringsteknologier som Google Wave och Twingly Channels, så blev aldrig innehållet så fritt rörligt som många av oss först trodde. De social media naturals som aktivt delar och pekar vidare på nytt innehåll, de ökade heller inte i antal, trots att den totala digitala mediekonsumtionen ökade kraftigt. I artikeln kallar jag det för the connector stagnation effect. De som tidigt förtjänade sin plats i det sociala ekosystemet blev under 2010 än mer betydelsefulla i sina påverkarroller.

En av mina kollegor lyckas visa empiriskt att den sociala sfären på webben ännu så länge bara är ett fragmenterat nätverk – inte ett distribuerat, något som tvingar många social media evangelists att nyktra till en smula.

De traditionella nyhetsmedierna började under 2010 att intressera sig allt mer för det jag i artikeln kallar cyberlocal cultures, detta i takt med att vi påbörjat övergången från the hippie web – där alla älskar alla! – till mer selective virtual societies. Bilden av the attention economy problematiseras som the access economy och många entreprenörer börjar i slutet av 2010 intressera sig för att kapitalisera på att skapa och ge tillgång till betydelsefulla, exklusiva nätverk. Nyhetsmedierna granksade under 2010 några av de mest avvikande och ibland extrema kulturyttringar i dessa elitistiska sfärer och – vips! – en moraldebatt.

I moraldebattens spår började så rapporterna om ungdomar som drabbats av en sorts permanent skada på synapserna att dyka upp. I nyhetsmedierna kallas det för Ios, information overload syndrome. Kort därefter rapporterades om fler fall i fler åldersgrupper där symptomen visade sig vara en kraftig stresskänslighet, sömnbrist, krypningar, brist på empati, apati och yrsel:

“Sömnpiller ser ut att bli för 10-talet vad lyckopiller var för 00-talet,” konstaterar jag krasst i artikeln och där jag står framför skärmen på det kalla golvet funderar jag på om jag kanske drar den vinkeln lite för hårt? Jag kväver en gäspning och läser vidare.

Under det första halvåret 2010 drev mediemagnaten Rupert Murdoch en vildsint kamp mot sökmotorerna, vilket förvandlades till något av en anti-trend. Det talades mycket om dessa off-grid sites, men några effekter lät aldrig höra talas om sig.

Vill du surfa på din tv? Varför inte på ditt kylskåp? Den mest udda hypen under året var nog nystartade japanska SoTech, som fick ett enormt genomslag för sina digitala paneler med trådlös internetaccess. Precis som med klassiska Intel Inside, blev det under året trendigt med SoTechs köks- och hushållsteknologi. Många talkshow-värdar gjorde sig mycket lustiga över varför vi behöver brödrostar med internetuppkoppling, men skämtarna tystnade när antalet tillämpningar fullkomligt exploderade i samband med att SoTech på spektakulärt japanskt manér släppte sitt API här i slutet av oktober.

2010 blev knappast de traditionella nyhetsmediernas år. Efter ännu ett år av tidningsdöd närmar sig experterna nu försiktigt den smärtsamma insikten om att den totala kostnaden för att skapa nyheter helt enkelt är för stor. I Sverige, eftersom det varit valår, har heller ingen velat driva frågan om högre licensavgifter eller inkomstskattebaserad public service – även om en sådan diskussion sannerligen hade varit befogad!

Med det finns undantag; de lokala nyhetsmedierna. Med lägre lokala annonspriser kunde vi åtminstone i Norden se en allt tydligare trend, nämligen att lokalredaktionerna allt mer dragit ifrån riksmedierna när det gäller annonsintäkter. “I guess news, after all, is local,” skriver jag.

Lokalmediernas framgångar satte i gång tankar även hos reklambranschen som i the conversation age haft uppenbara problem med det faktum att köpta budskap har så låg trovärdighet, i synnerhet i förhållande till den egna svärmens tankar och åsikter. Men istället för att förlita sig på irrationella virala effekter, så talade Madison Avenue-folket under andra halvan av 2010 mer om hyper local advertising (HLA), en ny typ av extremt lokalt och individanpassad reklam – till stor del tack vare gps-teknologin i våra mobiltelefoner.

Låter det som 2010, frågar jag mig med vetskapen att jag knappast har tid att skriva om.

Jag huttrar till. En varm dusch, kläder, utcheckning och sedan taxi. Utanför hör jag städerskornas vagnar. Ur minibaren tar jag en juice och går fram till fönstret. Jag tar några klunkar och känner den kalla drycken i halsen och magen. Mina fingrar har en blåaktig ton, mina bröstvårtor är stela och på underarmarna står håret på högkant. Och där nere vid gathörnet, bredvid biografen med all affischering om den crowdsourcade skräckfilmen The Pact, där ser jag nu – Café Nero.

Jag hämtar mobilen och scrollar fram Christopher och jag kan se att han är uppkopplad på Facebook, MSN GEO och Skype.

Med stela fingrar på skriver jag: ”café nemo i antwerpen – värt ett besök? uttag för netbooks?”

En sekund, två sekunder, tre sekunder. Jag hinner sätta datorn i viloläge och slå på duschen. Fyra sekunder.

Blipp.

Christopher: ”helt klart. klockrent ställe för surf. u there? ”

Spotify spelar MC Solaar och jag ler åt det absurda i att Christopher och jag inte setts sedan gymnasiet, men att vi tack vare den sociala webben kan hålla mer än gott liv i vår relation.

Jag: ”yep, kanske – här på konferens nu”

Christopher: ”do it. sitt i hörnet vid fönstret mot gatan. posta en bild i min fotoram via msn geo plz?”

All right then, Christopher. Det får bli en snabb dusch. Ny dag, nytt år. Nya saker att testa – tillsammans.

Jerry Silfwer, alias Doktor Spinn, är redaktör på Same Same But Different och kommunikationsrådgivare på pr-byrån Springtime. Följ honom ända in i 2010 på Twitter.