Veckan som gick


6
Sep 11

Tack.

Jag vill tacka dig som läser den här bloggposten just nu.
Jag vill tacka dig för att du är en av alla dem som gjort SSBD till vad det varit, men inte längre är.

Jag vill tacka alla skribenter som bidragit med sina texter och analyser, och alla er som låtit er intervjuas och citeras.
Jag vill tacka er som kommenterat, länkat och kommit med uppmuntrande glada tillrop och då och då behövlig kritik.
Jag vill tacka alla som prenumererat på och rekommenderat veckobrevet till era kunder, kollegor och bekanta.

Jag vill tacka mina vänner som peppat mig när jag varit trött och inte riktigt orkat.

Alldeles särskilt tack till Niclas Deeped Strandh som drog igång SSBD tillsammans med mig, och till Jerry Silfwer som tog stafettpinnen och hjälpte mig att dra lasset ett par år till.

Nu spikar jag igen, sätter punkt, tackar för fisken.
SSBD har gjort sitt.

Det betyder inte att jag personligen slutar bevaka mediebranschen och internet. Jag kommer att fortsätta göra det och om ni följer mig på Twitter kommer ni snart att bli varse hur och var någonstans detta ska ske. Det kommer att bli en helt ny grej.

/Sofia Mirjamsdotter
@mymlan


20
Jun 11

Veckan som gick – vecka 24

Nej, vi har inte tagit sommarlov redan. På grund av ett par smärre missförstånd uteblev förra veckans sammanfattning och för det ber vi om ursäkt och hoppas att ni ska uppskatta detta vårens sista veckobrev innan vi tar SSBD-semester!

Med det kastar vi oss över den ständigt pågående diskussionen om journalistrollen, som varit intensiv under våren.
Vi kan varmt rekommendera läsning i gruppen Journalistbubblan på Facebook, där journalister och journalistikintresserade diskuterar. Det är en blandning av frilansar och fast anställda, unga och äldre, internetfrälsta och skeptiker, som pratar journalistik och även om ingen egentligen kommer fram till något så tror vi att gruppen har betydelse för utvecklingen då konsensus kanske inte ens är eftersträvansvärt, däremot kan konflikt och diskussioner som slutar i oenighet så frön och insikter som landar först i efterhand.

Den här tråden är särskilt intressant, missa inte kommentaren från Paul Frigyes om hans förre arbetsgivare – tidningen Journalisten.

Emanuel Karlsten skrev i veckan en post här på SSBD, utifrån den braskande nyheten att Facebook tappar miljontals användare på andra sidan Atlanten. Måsteläsning för alla som har minsta fundering eller intresse för journalistikens framtid.

Frågan om vem som betalar är naturligtvis relevant i sammanhanget och här kan ni läsa Axel Andéns kommentarer till seminariet “Vem betalar journalistiken” och även följa seminariet i efterhand.
Jag (Sofia) tycker också att Jan Gradvall har en intressant poäng när han läser boken “Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar” och jämför prisutvecklingen på teveapparater vs tidningsabonnemang:

“Boken är också lika lärorik som användbar. Man får svar på allt från ”Hur mycket kostade en ko i relation till den daglönares inkomst år 1350?” till moderna uppgifter som ”Vad kostade det att prenumerera på Dagens Nyheter 1980”?
Svaret på den senare frågan är 523 kronor. Att en 22-tums färg-tv samma år kostade hela 3 995 kr (ungefär samma pris i dag) säger något väsentligt om medieutvecklingen.”

Jag (Jerry) tycker snarast att detta säger något väsentligt om utbud och efterfrågan. I dagens diskussioner missas ofta det faktum att ren journalistik sällan varit en bra affär. Redan “från början” behövde den stöttas av lokal annonsering och senare i vissa fall av statligt stöd. Och vem bryr sig om mediekonsumentens ROI?

Samtidigt kan diskussionen om framtiden te sig rätt så banal när vi har betydligt mer akuta frågor att engagera oss i. Jag menar inte att journalistikens framtid inte är aktuell eller viktig, men utan meddelarskydd, yttrandefrihet, offentlighetsprincip osv kommer journalistik att bli mycket svårt att bedriva oavsett vem som betalar eller om ingen gör det. Jag är djupt oroad över flera liknande dystra nyheter under våren, där även frågan om fotoförbud kvalar in. Här har kåren något väldigt viktigt att ta tag i, särskilt om man ser journalistik som en viktig hörnsten i ett demokratiskt samhälle.

Hur använder journalister sociala medier? Det har några studenter på JMG tagit reda på. Här finns deras kandidatuppsats som webbtidning.
Med tanke på att internet är framtiden, och att fler svenskar använder sociala medier än traditionella medier på nätet är det en intressant undersökning. Och för att slå in en öppen dörr – det behöver inte finnas en motsättning mellan bra journalistik/traditionella medier och sociala medier. Här ett fint exempel på hur sociala medier kan användas för att få igång en traditionell pappersprodukt.
Relaterat: Snart kommer redaktörerna, skribenterna och bloggarna att äga sina egna tidningar.

Nyheten att City lägger ner slog ner som en bomb i början av veckan. Då jag (Sofia) inte bor i Stockholm och inte har någon egen relation till tidningen hänvisar jag till Jan Gradvall och Josefine Granding Larsson.
Reaktionerna på Twitter var också många och åtminstone i mitt flöde mestadels besvikna och ledsna över nedläggningen.



Frågan är om nu tidningen var den enda riktiga Stockholmstidningen om DN Stockholm kan ta över och kanske också ha en bättre lokalbevakning?

En annan stor nyhet om än föga överraskande vad såklart årets avslöjande av sommarpratarna i radio som till min stora lycka fick Freddie Wadling att trenda på Twitter.
När Journalisten uppmärksammade de journalister som finns på listan valde Emanuel Karlsten att jubla över Underbara Claras inträde på den finkulturella arenan.

Kritik riktades också mot Sveriges Radio för den bristande representationen av Sveriges faktiska befolkning. Kritik som först möttes av tystnad men som efter en del protester bemöttes.
(Kritiken föll samman med en undersökning om mångfald på DN – som enligt Björn Hedensjö är ett absolut misslyckande.)

Vilka som får uppdraget att sommarprata i radio brukar vara en väl bevarad hemlighet som inte ens radiohusets egna medarbetare känner till, men det blir svårare och svårare att hålla dem hemliga in i det sista.

Viktigare än vilka som blir årets sommarpratare än frågan om Public Service framtid och den stora Public Serviceutredningen som nu drar igång. Mats Svegfors och Cilla Benkö kommenterar på Medieormen.
Här är regeringens egen kommentar. Och regeringens hemsida.
Parallellt med den officiella utredningen drar Allmänhetens Public Service-utredning igång. Lasse Edfast skrev mer om den här på SSBD i torsdags.

Veckans gå-mot-strömmen i tider av diskussioner kring öppna arkiv och sökbarhet får nog Steve Rubel stå för som raderar sitt innehåll istället.

Några fler branschnyheter:
Medievärlden har rekryterat Lisa Bjurwald. Grattis, både till Bjurwald och Medievärlden!
Fler journalister får jobb.
Bloggare i Almedalen har i år chans att få utmärkelsen “Årets Bloggare”.
Här skriver Anton Johansson om Twinglys närvaro under veckan.
Det blir inget OS i SVT 2014 och 2016. Väldigt sorgligt tycker jag (Sofia), som är en stor vän av Public Service. Men försöker se det ljusa och som någon twittrade – nu kanske de får pengar över till andra spännande satsningar.
Bonnier säljer Sydsvenskans systertidningar till Gota Media.
Jennifer Bark och Mats Lindborg har startat Bloggbyrån.
Expressen har äntligen släppt sin iPhoneapp och slagit mobilrekord. Och bytt bloggverktyg, inte en dag för tidigt.
NRK Beta sänder direkt från Hurtigrutten i vad de själva säger är en av världens längsta tevesändningar.
Linkedin satsar hårt på den nordiska marknaden.
“Flipperföräldrar” – kan det vara något?

Intresserad av HR-frågor? Här är en lista över HR-twittrare.

Biljetterna till Sweden Social Web Camp försvann snabbt i vanlig ordning. Per Axbom skickar dit Barack Obama:

Så här beskriver han campet:

För sociala medier-entusiaster i alla åldrar som behöver släppa loss och surra med andra som förstår vad RT och #FF betyder, så är Sweden Social Web Camp en unconference i det fria som ger en intensiv kick av konversation och rådslag för internetberoende. Till skillnad från Internetdagarna är det här på en avlägsen ö, det finns en bastuflotte och bräkande får som väcker dig natt och dag (skulle du ha tid att sova).

Eftersom detta är sista veckobrevet före sommaren är det läge att tipsa om lite långläsning att spana in vid tillfälle, sådan som inte blir inaktuell för att du väntar på en regnig dag.
Om du inte läst Jack Werners fantastiska bloggserie om internets största mysterier tycker vi att du ska göra det.
Missa till exempel inte den här texten om Maniska twittrare, mystiska youtubare och andra nätgalningar, eller denna om Internets mest hatade svensk som du aldrig har hört talas om. Fantastiskt välskrivna och gedigna artiklar som förtjänar betydligt större spridning.
Gissningsvis läser våra läsare också Joakim Jardenberg, men vill ändå puffa för den här texten, Filterbubblan som sprack.

Slutligen vill vi, Sofia, Jerry och övriga medarbetare på SSBD, önska er alla en riktigt fin sommar. Om ni får abstinens rekommenderar vi er att läsa någon av alla fina kuraterare som vi inte skulle klara oss utan, nämligen Jardenberg, Karlsten, Strömberg, och inte minst Jerry själv. Och så en ny stjärna på kuraterahimlen: Annika Lidne.

/Sofia Mirjamsdotter och Jerry Silfwer


29
May 11

Veckan som gick – Vecka 21

Välkomna till vecka 21. Välkommen ytterligare ett askmoln från Island och ytterligare oroligheter kring flyget. Tack och lov blev det inte lika allvarligt den här gången, men man kan ju faktiskt tycka det är lite ironiskt att det upprepar sig med nästan exakt ett års mellanrum. Att det gått ett år sedan det förra molnet betyder också att det snart är sommar igen, även om det inte märkts så mycket där jag har varit de senaste dagarna. Men skönt ska det bli i alla fall.

Skönhetsdiskussion och debatt om debatt

Uppdrag Granskning har under veckan sänt ett program där man tittat närmare på skönhetsindustrin och det faktum att vem som helst egentligen får injecera botox och andra liknande preparat i människor. Det gav upphov till debatt och diskussion kring det som ligger bakom, alltså behovet av att ständigt förbättra sig.  Och det finns ju de som har tagit det här och gjort det till en livsstil. Och de som också oroar sig när det kanske har gått alldeles för lång… SVT Debatt sände live från Kungsportsplatsen i Göteborg och bjöd in diverse gäster som tyckte till om botox, sköhetsroller och ideal. För mig är det alltid spännande att höra hur människor känner att de har rätt att döma andra (åt båda hållen). Det här var en typisk sådan debatt där man vet redan innan den börjar att det inte finns en chans att få varandra att förstå eller ta till sig motpartens åsikter. Och frågan kan ställas, vad är egentligen syftet med en debatt?

För att fortsätta på funderingarna kring debattens form och utveckling kan man med fördel ta del av det här kloka inlägget. Även om ovan nämnda diskussion kanske inte nådde några svindlande höjder av upplyning så fanns man i alla fall där och svarade på andras åsikter. För det är ju så enormt viktigt. Att ignorera, att inte lyssna och att inte vilja ta i det som kanske känns utmanade och som rubbar balansen är inte nyttigt och det gör ingen varken klokare eller tar en framåt.

Böcker och skandaler

Kungen har också återigen befunnit sig i något kalla vindar. Ny bok och nya skandaler. Det påstås finnas komprometterade bilder på honom i händerna på kriminella ledare. Dock har inte bilderna visats upp varken för hovet eller allmänheten, men det kan helt enkelt vara en tidsfråga. Hovets presschef vill se bilderna och chefen för TV4 nyheterna tycker att hans begäran är märklig. För att göra ont värre kommer det sedan fram att kungens vän Anders Lettström försökt att få tag i bilderna och på så vis också kopplas samma med maffian. Inte helt otippat gör sig Kungen oanträffbar kring den här frågan och väljer istället att kommunicera via ombud och skriftliga uttalanden. Efter den något skakiga period som han genomgått, med ett något skadat anseende som följd kan man fråga sig om detta verkligen har varit den rätta strategin för att hantera den minst sagt känsliga frågan. Sen kan man med rätta också ställa frågan om han ens har rätt att välja den strategin. Har han rätt att inte svara när folket han ska representera vill ha svar kring vad som egentligen stämmer eller ej? För det här kan knappast räknas in till det privata som ingen har att göra med. Ska man leva med fömånerna som kommer med att födas in i ett ämbete av det slag som kungatiteln innebär har man lite mer skyldigheter än andra. Kan man reparera skadan, som är skedd vare sig det är sant eller ej? Är det dags att abdikera? Det är ju ett rätt så tydligt alternativ till att leva ständigt påpassad, i strålkastarljuset. Det kanske inte är ett val man gör att födas in i det, men det är faktiskt ett val att stanna kvar och då kan man förväntas att ta det ansvar som kommer med det, även när det blir obekvämt.

En annan bok som gjort sig aktuell för diskussion är Thomas Bodströms senaste skapelse “Inifrån” som ger sig på den svenska politiken och journalistiken. Man kan nästan fastslå att han inte ämnar gå tillbaka till politiken med tanke  på innhållet och den kritik han framför mot både den ena och den andra. Utöver att ha åsikter på sina forna kollegor betygsätter han även reportrar. Han får givetvis mothugg av dem som inte håller med om det han skriver.

Twitter har åkt på en stämning från fotbollsstärnan Ryan Giggs. Anledningen är att han fått ett domstolsbeslut på att brittisk press inte får namnge honom i samband med en otrohetsskandal, men det hindrade inte tusentals tweets att gå ut rörande det hela. Ett i sammanhanget mycket klokt iakttagande görs av Fredrik Strömberg i ett av hans korta-klipp som påpekar att Twitter inte kan ses som en mediekanal och därför inte heller ska behandlas som en sådan.

Twitter används också i andra fotbolssrelaterade sammanhang då huvudsponsorn Heineken genomför en kampanj kring det enorma intresset kring Champions League finalen mellan Barcelona och Manchester United.

En stor händelse för många människor är gripandet av Ratko Mladic. En annan är att det uppdagats att det funnits amerikanska CIA-agenter i Sverige som bedrivit spaning mot samma misstänkta terrorister som svenska SÄPO. Utan att man vetat om det. Det gör såklart det hela en aning känsligt. En spännande rubrik som jag fastnade för under det här är den som konstaterade att man inte ens från Carl Bildt fick en endaste tweet på ämnet. “Inte ens”. Det  säger en del om vår utrikesministers vana att dela med sig, och att använda sociala medier för att kommunicera.

Lite kortare

En riktig ikon har i veckan lagt av. The Oprah Winfrey Show sände i veckan sitt sista avsnitt. Lite sorgligt tycker jag som ändå på något sätt vuxit upp med henne där i rutan när man av någon anledning befann sig hemma mitt på dagen.

Ett exempel på att rubriker inte alltid ger en rättvis bild som inte komer från skvaller- eller kvällspressen? Jo, jag tycker nog att det finns. Jämför vad rubriken tydligt säger och vad som faktiskt står i texten. Inte för att det som faktiskt skrevs till personalen var helt uppåt väggarna galet, men rubirken är likväl inte riktigt rättvis, enligt mig.

Jan Scherman slutar som VD för TV4.

I Sverige är vi lite efter när det gäller att söka jobb både där och i andra sociala nätverk.

Tidningen Skurk blir stämd.

Twingly har fyllt fem år.

Ola Lindholm twittrar inte.

En favorit till mig, P3 Dokumentär tar hem pris.

Socialt kompetent eller bara kompetent?

Högsäsongen är över.

Twitter köper Tweetdeck.

Vi överlevde.

Och ett gott skratt förlänger livet, så le hela sommaren och ha det bara alldeles underbart! Det har du med största sannolikhet förtjänat.

/Caroline


23
May 11

Veckan som gick – vecka 20

Det är sommar på gång och mitt och SSBD:s sommarlov närmar sig med stormsteg. Här är undertecknads sista veckosammanfattning innan ledigheterna.

Veckan som gått har varit en mix av internationella storkonflikter, brottanklagelser och en hel del tecken på nya lanseringar, det märks allt mer att det är högkonjunktur.

Min vecka inleddes med ännu ett inlägg om #Olagate, där Aftonbladets chefredaktör nu ger sig in i debatten. Vettiga och nyanserade åsikter, men känns det mest som lite surt sa räven. Exakt så här hade säkerligen Thomas Mattsson resonerat också om AB hade varit först med scoopet. Läs då hellre Jonas Thentes “Drevet värre än drogerna”.

Nästa skandal på listan blev IMF-chefen Dominique Strauss-Kahns åtal för våldtäktsförsök. Många debatterade om huruvida media dömde honom på förhand eller inte. Lisa Magnusson upprördes över hur medierna valde att vinkla på det klickvänliga “sexskandal” i stället för att beskriva av det faktiskt handlade om ett grovt brott. Katrine Kielos skriver också bra. Även franska feminister upprördes. Juristen Mårten Schultz klargjorde en del i en krönika i DN. Farmor Gun kommenterade och skrev om medierna behov av braskande rubriker, vad pr-tänkandet gör med oss och att Aftonbladets skolgranskning faktiskt blev rätt bra till slut.

Efter det råkade Egmont Förlag i blåsväder för att ha lånat ut barnens snällaste björn Bamse till Migrationsverket. Sveriges Radios Medierna sammanfattade debatten rätt bra.

Lyssna: Bamse i blåsväder

Min personliga åsikt är att det faktiskt inte går att “låna ut” ett varumärke för ett syfte som går mot varumärkets själ. Kärnan är som jag ser det att historien faktiskt hade slutat på ett annat sätt om den hade varit en del av en vanlig Bamseserie, vilket Bamseförlagets vd Ola Andreasson mer eller mindre erkänner.

Medierna tar även upp Ekots granskning av grisbönderna och det faktum att ingen blev fälld i domstol. Jag tycker att man blandar ihop saker och ting, det är väldigt olyckligt att juridiska tolkningar på något vis ska anses som facit för mediernas rapportering. Det är ju två helt olika saker. Det finns ju mängder av företeelser som medierna rapporterar om som upprör folk, och som kanske därmed kan anses oetiska, utan att för den skull behöva innebär att de är olagliga, än mindre möjliga att få fällda i domstol.
Effekten i värsta fall kan bli någon sorts folkdomstol, men ska riskerna för det innebära att vi inte ska anpassa vår rapportering till vad som är juridisk korrekt eller inte? Jag har väldigt svårt att se det.

Wikileaks och Julian Assange har gått från att vara mer eller mindre helgonförklarade till att numera förkastas av allt fler. De senaste uppgifterna om att medarbetarna inom Wikileaks tvingades skriva på sekretessavtal med viten i mångmiljonklassen har fått många att ta avstånd från organisationen.

Inte heller Google är världens snällaste längre, trots devisen “Don´t be evil”. Dokument som framkommit i en stämning i USA visar hur Google använder mobilplattformen Android för att förmå hårdvarutillverkare att välja deras teknologi framför konkurrenters. Samma principer som andra it-jättar som Microsoft och Apple blivit anklagade för i åratal.

Så till något trevligare. Berättarministeriet är en ny verksamhet som ska starta skrivarverkstäder för unga i Södertälje och Stockholm. I veckan gjorde de kampanj där kända svenskar lånade ut sina bloggar, twitterkonton och facebookuppdataringar till en elev i klass 6B i Hovsjöskolan. Mer hos Mymlan.
En annan spännande kampanj, som ska minska rattfylleriet i Italien, skriver Tipent om.

Svenska Dagbladet slår ihop webben och pappersredaktionen för att skapa en helt ny nyhetsorganisation. Det är naturligtvis drömmen för alla redaktörer och tidnings-vd:ar som vill få ut maximalt av varje satsad personalkrona. Men problemet är i de flesta medieorganisation är en sammanslagning omöjlig, skulle jag säga. På Svd däremot har man gjort en hel del av grovarbetet i att styra om skutan till med webbledd nyhetsorganisation. Det är också en webbens nyhetschef som blir chef för den nya redaktionen, vilket tyvärr är rätt ovanligt bland svenska dagstidningar.

Svd har också fått beröm av professor Kent Asp för sin rapportering kring valet i höstas. Svd har nu tagit den position som DN hade i alla år, som mediet med den bredaste och djupaste politiska bevakningen. Asps undersökning visar också att Expressen hade den solklart mest alliansvänliga rapporteringen, vilket många också hävdat tidigare.

Riksdagen har klubbat igenom den nya cookielagen. Företrädare för annonsörerna var inledningsvis väldigt upprörda över lagen, som tvingar sajtägare att be om specifika tillstånd för varje enskild cookie som en besökare ska motta, vilket kan bli ett 30-tal på stora sajter. Men i verkligheten blir effekterna nog i så stora, som Internetworld skriver. Det mest troliga är att inställningarna i webbläsaren kommer att räknas som ett godkännande.

Både Aftonbladet och Expressen stänger ned sina användarbloggar. Tidigare har även Metro stängt sina användarbloggar.  Min gissning är att de stora kvällstidningarna är för breda för att skapa en bloggcommunity, man känner ingen samhörighet. På min gamla arbetsplats Bonnier Tidskrifter upplevs bloggarna på Veckorevyn, Amelia och Mama som en stor framgång.

I Örebro har det blivit politiskt bråk efter elaka ord på Twitter. Sveriges Radio rapporterar och bråket kan ses bland annat här.

Public service har även debatterats i veckan. MTG Sveriges chef Manfred Aronsson vill se över uppdraget för SR och SVT ordentligt. Professor Ulf Bernitz är kritisk mot SVT.

Kommersiella filmtjänster är större än fildelning, och det är första gången betaltjänsten slår piratsajter räknat i trafik. Det rapporterade Wired i veckan, men sedan kom nya siffror som nyanserar bilden något. Helt klart är i alla fall att lagliga underhållningstjänster ökar kraftigt.
Apple filar vidare på sin planerade Spotifyutmanare, en egen streamingtjänst för musik. Även i Tyskland utmanas Spotify.

Varningarna om att vi är på väg in i en ny internetbubbla fick ny näring i veckan efter Linkedins börsnotering. Kursen sattes till 45 dollar, men redan första dygnet var aktien uppe i över 100 dollar. Vid dagens slut värderades bolaget till nära 56 miljarder kronor.
Computer Swedens Jörgen Lindkvist varnar för bubblan, som bygger på orealistiska förväntningar på annonsintäkter, enligt honom.
Personligen håller jag med om att värderingarna är helt galna. Men Lindkvist generaliserar lite för grovt om banners för att det ska kännas helt välunderbyggt. Varesig Facebook ellerTwitter bygger på bannerannonsering, utan betydligt mer sofistikerade annonser.

Veckans Facebookchock skulle jag kalla siffran 1,2 miljoner svenskar som Sam Rihani avslöjade på en konferens i veckan. Det är så många svenskar som använder Facebook i mobilen varje dag. Man kanske ändå måste ta det med en viss nypa salt eftersom det är Facebooks egna siffror. Men 1,2 miljoner besökare i mobilen varje dag säger ändå väldigt mycket om hur svenskarna konsumererar media idag, och framför allt vad vi använder våra smartphones till.
Aftonbladet gick nyligen ut med nyheten att man har 1 miljon unika besökare i mobilen per vecka. Ingen tvekan vem som är störst alltså.

Facebook ser också ut att stärka sin närvaro i Sverige. Bolaget uppges planera att bygga en stor serverhall i Luleå.
I USA berättas att 7,5 miljoner Facebook-användare är under 13 år. För oss med barn i yngre skolåldern är det knappast särskilt nytt. Så gott som alla i min sons klass, en fyra i Stockholm, har Facebook. Överlag tycker jag det är oerhört positivt, och många är också vänner med vuxna på facebook, vilket ger en intressant insyn i vad de unga gör. Men tyvärr kan vi väl som vanligt räkna med larmrapporter efter detta och rop om bättre filter för att stoppa barnen, när det bästa faktiskt är att prata med sina barn om saken.
Men om Facebooks segertåg bara ser ut att fortsätta – läs den här analysen om varför bolaget borde vara värt 750 miljarder – så är det lite knepigare för Twitter. Nu rapporteras om 300 miljoner konton, men det är bara 21 miljoner av dem används regelbundet.

Johan Staël von Holsteins magnum opus, Mycube, har till slut släppts i en betaversion. Jag har testat lite snabbt, och är tyvärr inte så imponerad. Mycube verkar framför allt vara en plats för försäljning av digitalt material, som texter, bilder, musik och film. Sara Hernandez har testat mer.

Veckans stora tekniska nyhet  - i alla fall för mig – är den digitala valutan Bitcoin. Ett hot mot de befintliga ekonomiska strukturerna, menar vissa. Helt orealistiskt, eller i alla fall inte särskilt väl genomarbetat menar andra. Wired UK förklarar rätt bra i den här podcasten (typ 10 min in i programmet). Business Insider förklarar också.

Google har rullat ut “social search” globalt, du kan nu se om vänner i ditt nätverk har till exempel twittrat om olika länkar i sökresultatet.

Internetaktivistgruppen Telecomix hjälper till så att syrierna ska kunna använda nätet.

Lyssna: “Jag har sett en skakig video där de använder eldkastare”

Jag kan också rekommendera Martin Gelins krönika om twitterflödet natten då Bin Ladin dödades. Obligatorisk läsning för alla som vill förstå modern nyhetsspridning. Känslan av att “sitta i ett vardagsrum med de mest kunniga personerna i DC.” är svår att efterapa. Gelin slår också ett slag för just den liverapportering som twitter kan driva på. Men jag håller inte riktigt med hans slutsatser, det klart att vi måste se bortom twitter, men det viktiga är att finnas där och göra det gediget journalistiskt arbete utifrån detta. Twitter är som sagt bara en kanal, källkritik och verifiering behövs fortfarande

Hans Kullin skriver om hur svenskarna använder incheckningstjänster som Gowalla och Facebook Places.

Hampus Brynolf drar igång nya twitterundersökningar, och nu crowdsourcar han en del av statistiken. Hjälp honom kategorisera twittrare här.

I Berlin har det varit Next11-konferens. Megan Miller på Bonnier R&D sammanfattar. Anton Johansson var också där.

I Stockholm var det Geek Girl Meetup i helgen. Hatten av för Miriam Olsson, Heidi Harman , Maria Söderberg och Maria Sjöberg som arrangerat – helt ideellt.

Internetkonferensen Sime planerar för hösten. Även i år verkar förekomsten av kvinnliga talare märkligt liten, trots kritiken man fick förra året.

Själv är jag fortfarande upprörd över att unga tjejers bloggande inte tas på allvar.
Jag har också skrivit om #journalistrollen och att vi måste ta debatten, oavsett om vi är webbjournalister, skribenter, radiomänniskor eller vad som helst. Annars lär vi oss aldrig.

Så några roligare historier:
Designern Scott Wilson samlade ihop 1 miljon dollar på nätet för att kunna börja tillverka och sälja ett armband för Ipod Nan. Nu är armbandet en stor succé. Ett lysande exempel på crowdfunding.

Jag avslutar med den här fantastiska historien från mina kollegor Carolina Norén och Ronnie Ritterland som berättar om hur en mobiltelofon och en webbkamera räddade allt när tekniken fallerade totalt under Eurovisionfinalen förra helgen.


15
May 11

Veckan som gick – Vecka 19

Jag vet inte hur det kan ha gått till men trots en aktiv bevakning av mina flöden och kanaler känner jag mig denna veckan en aning snurrig och efter, så det kan förekomma tappade bollar den här veckan. Känslan har dock fått mig att fundera lite kring just det här med att vara uppkopplad, påläst och ha koll. Ibland är det svårt alltså! För varje person vid datorerna, plattorna och telefonerna finns ett perspektiv. Olika intressen styr det vi snappar upp, klassar som viktigt och vad vi bedömer att andra klassar som viktigt och det kan vara svårt när man under veckor som dessa känner att det pratas om allt och ingenting. Och eftersom det pratas om allt känns det otroligt olustigt när den spontana känslan av det som dominerat den gångs veckan är ingenting. Från mitt perespektiv då vill säga. Men sedan tänker jag efter och vet att det funnits lite saker som faktiskt kan anses vara lite intressanta. 

Vi kan ju börja bakifrån med gårdagens klassiska och tydligen vansinnigt engagerande Eurovision Song Contest. Vad ska man säga? Jag klarade mig inte igenom hela spektaklet, men jag hann se Sveriges bidrag (ingen fan alltså, men bra jobbat) och verkligen förfasas över Grekland och undra hur Italien tänkte där. Somnade och vaknade till nyheten att Azerbajdzjan vunnit, att nämnda Italien kom tvåa och att Erik Saade fixat en tredjeplats. Jag har ju uppenbarligen ingen koll kunde kontateras eftersom också Grekland tog en hyfsad placering. Twitter bevakade från hela världen via #esc2011 och jag fascineras som vanligt över engagemanget. Vinnarna var självfallet lyckliga och vill med sin låt föra samman Europa. Och det är inte helt långt ifrån vad tävlingen faktiskt kom till för.

En annan liten snackis på twitter har varit @IT-titti. Jag fattade först inte vad det handlade om. Sedan trodde jag det var ett skämt. Sedan insåg jag att idén var helt seriös och kom från Socialdemokraternas nyutsedde IT-politiska talesperson. Därefter trodde jag instinktivt efter att ha läst igenom kontots tweets att det var någon som blixsnabbt huggit chansen att registrera namnet och köra på, en tanke som jag delar med andra. Till sist kommer funderingen, tänk omdet inte är så? Vad handlar detta om? Jo om att “motverka den digitala klyftan” med hjälp av ett twitterkonto. Där man kan fråga om hur man twittrar och använder datorer och läsplattor. Min spontana tanke är en undran om den som behöver dessa svar verkligen finns på just Twitter? Det är väl ändå en ganska smal kanal ännu? Jag menar, för att överbygga klyftorna så måste man väl ge kunskap åt dem som inte har någon? Och om man inte är helt hemma på det här eller saknar förutsättningar för att vara det, då finns man väl inte heller närvarande på Twitter? Och speciellt inte om det beror på rent ointresse? Och är detta verkligen ett uppdrag för våra politiker? Jag vet inte riktigt vilken fot jag ska stå på här. Och vi undrar vem står bakom? 

Usama bin Ladens död fortsätter att vara ett ämne som engagerar och berör och nu har också den första officiella hämndattacken skett i Pakistan. Bilderna på de hurrande amerikanarna i samband med att nyheten nådde världen fick i alla fall mig att fundera kring det här hämndbegäret som styr så många av oss och den oändliga karusell av hat som snurrar. Det gör mig ledsen, arg och lite rädd inför framtiden. Och inte helt otippat fick hans död trafiken på många nyhetssajter att skjuta i höjden.

I likhet med andra länder har nu också Turkiets befolkning tagit ställning mot planerade inskränkingar av Internet i landet. Motiveringen är att man vill skydda barnen omoraliska sidor. Lagstiftningen är tänkt att träda i kraft 22 augusti i år, men tusentals människorättsaktivister, studenter och lärare vill annorlunda.

Ola Lindholm-historien fortsätter att rulla på här hemma och veckans medierna i P1 tar upp frågan varför man väljer att helt sudda bort programledaren från alla delar av kanalen. Från Olas sida hävdas allt vara ett missförstånd och rättegången är inte förrän om flera månader. Ändå har hans arbetsgivare valt att se honom som olämplig att förknippas med kanalen. Tittarnas Wild Kids lyfts tills vidare ur tablån och alla tidigare avsnitt tas bort. Det skrivs intressant om mediernas roll och agerande. 

Frälsningsarmén hamnade ju nyligen lite i blåsväder, villket återges i det förra veckobrevet. Nu hävdar man att Kalla Fakta har kränkt dem genom att använda oetiska metoder. Programmet har också som en konsekvens av programmet fått en våg av anmälningar mot sig.

Svenskar checkar helst in på flygplatser när vi använder våra placeringstjänster, enligt sajten socialbakers.com.Personligen har jag inte riktigt sällat mig till de frälstas skara när det gäller det här. Jag kommer inte ifrån känslan avnatt känna mig övervakad om jag talar om var jag befinner mig. Jag har inte riktigt för vana att blogga, twittrar ell facebooka om var jag är utan snarare vad jag gör, upplever och känner. För mig finns tydligen en gräns däremellan och jag tror den beror på en känsla av att inte vilja ge er allt av mig. Vet inte varför gränsen går just där, men det gör den tydligen. Än så länge. Om det är något jag lärt mig är det att aldrig säga aldrig. Fler resonerar kring det här med vad det innebär med platstjänster och vad de faktiskt beträffar om oss och hur de används för att ytterligare skapa våra identiteter och styra vad folk tycker om oss.

Wikileaks egen tomte Julian Assange tycker att information ska vara fri, så länge den går till honom och hans egen organisation genom att tvinga sina källor att skriva avtal inom vilket det ingår böter om man läcker till någon annan. Ok.

Sverige har också tagit sig till hockeyfinal för första gången sedan 2006, men tyvärr gled gulddrömmen över Östersjön till grannen Finland med bedrövande 1-6, vilket omgående klassas som “slakt” . Svidande förlust. Men tydligen så är hockeyn förutom en mild folkfest för intresserade också en räddare för TV3 s sjunkande tittarsiffror. På bästa tid förväntade man sig 2 miljoner tittare.

Är du en sexig twittrare? Du får vara med och nominera men en jury bestämmer när tävlingen Sexigast på Twitter ska avgöras.

Framtidens dröjobb – mänsklig app!

Funderat på att kapa någons Facebook-konto? Gör inte det.

Nu går söndag snart över i måndag vilket gör att det är dags för publicering. Hoppas ni alla haft en skön avkopplande helg!

/Caroline
@Millionesse