Nyfiken på


7
Apr 10

Sofia Mirjamsdotter nominerad till Årets branschpersonlighet

Min vän och medredaktör här på SSBD, Sofia “Mymlan” Mirjamsdotter, har nominerats till Årets branschpersonlighet!

Ur Stockholm Mediaweeks pressmeddelande:

“Fem personer är nominerade i kategorin Årets Branschpersonlighet. Kriterierna i tävlingen och gemensamt de nominerade är att de är personer som har varit tongivande på den svenska mediemarknaden, väckt känslor och engagemang, varit nytänkande och innovativa samt flyttat fram positionerna för den svenska mediemarknaden.”

Övriga nominerade är:

  • Manfred Aronsson – vd för MTG TV
  • Michael Grimborg – försäljningsdirektör TV4
  • Gunilla Herlitz – publisher Dagens Nyheter
  • Thomas Mattsson – chefredaktör Expressen

4
Aug 08

Nyfiken på bankmannen som blev förnyare i pressträsket

Tidningsutgivarnas branschorgan Medievärlden hör till de tidningar som länge dominerats av medelålders vita män. Både vad gäller innehåll och målgrupp.

Tidigare hette den Pressens Tidning och jag måste säga att den var rätt trist. Men på senare tid är det faktiskt med stor förväntan och ofta överraskning jag läser tidningen, printversionen. Även på nätet har tidningen ryckt upp sig och är riktigt bra på att hålla sig uppdaterad om smått och stort som händer i branschen, inte minst när det gäller utvecklingen inom sociala medier. Enligt Martin Jönsson är den “klart bäst av medietidningarna på nätet och var det sannerligen inte för några år sedan.”

En person som bör creddas lite extra för detta är reportern Axel Andén. Som kom till tidningen lite tack vare Martin Jönsson. Chefredaktören Anders Ahlberg var på jakt efter en reporter och pratade med Martin som beskriver Axel så här:

“Axel är en entusiast; han tillhör dem som tycker att alla uppdrag är roliga. Och eftersom han rör sig naturligt i den nya medievärlden passade han perfekt på den tidningen som ju tidigare var väldigt papperstraditionell .
Jag tycker att han har tillfört väldigt mycket till tidningen. Och synen när han satt på WAN-konferensen och bambusade med en mobil i handen, timme efter timme, dag efter dag, är obetalbar: han slet upp skjortärmen på köpet. Men var lika glad ändå…”

Medievärlden var en av de första tidningarna som använde sig av Bambuser för att direktsända både evenemang och intervjuer, och det var Axels idé. Han säger själv att fick den när han intervjuade mig men också inspirerats av exempelvis Björn Falkevik, som väl får anses vara den störste Bambuserentusiasten i Sverige.

Den senaste tiden har tidningen också i hög utsträckning börjat plocka upp vad som händer i bloggosfären, i varje nummer av papperstidningen finns tips om bloggar och annat som händer på internet, och i nätupplagan snappas nyheter om den digitalsociala sfären upp snabbt. Inte sällan av Axel som ofta också tar kontakt med bloggare/debattörer/kritiserade personer och gör snabbintervjuer.

Sedan en kortare tid har Medievarlden.se dagligen en vinjett kallad 15.45 där en dagsaktuell person intervjuas, och i samband med det skickas också pressmeddelande ut. Bra grepp.

Axel Andén är enligt Medievärldens chefredaktör Anders Ahlberg “Ett fynd!” och som det verkar helt rätt person att rekrytera i en tid när det händer mycket i branschen. Och just att det händer mycket är något som tilltalar Axel. På frågan om vad han tycker är roligast med jobbet svarar han:

– Det är en medievärld som var likadan i hundra år, och som har blivit helt upp och nervänd de senaste tio åren. Det känns som en ynnest att få bevaka de förändringarna.

Men det är mer eller mindre en slump att Axel blev journalist. Han var civilekonomom från början och sommarjobbade på bank medan han utbildade sig. Men så gjorde han av nyfikenhet Journalistprovet samtidigt som han ströks från de D-kurser han sökt på Handels, så då hamnade han på JMG istället.

Vad får man lära sig om sociala medier på journalistutbildningen?
– Vad jag minns var det i det närmaste ingenting, men det kanske finns en poäng i det också, att det mest användbara är att få lära sig journalistik helt plattformsoberoende.

Du var tidigt engagerad i webben, vad är det med internet som lockar dig?
– Det har nog ändrats med tiden, när jag var barn var det drömmen om hackers och hemsidor. Det som lockar mig nu är potentialen i att ordet blir fritt och informationen gemensam, i teorin. I praktiken är det nog mer en slags rastlös nyfikenhet som drar.

Du har startat och drivit webb-byrå – är det något som påverkar ditt sätt att jobba idag?
– Det har säkert påverkat mycket, men det är svårt att sätta fingret på exakt vad.
Jag tror att jag förstår det tekniska bättre, jag vet hur man kan plocka saker från en databas och så. Men det har bara gjort det mer frustrerande när vår plattform inte varit särskilt flexibel.

Skulle du kalla dig själv för en digital native? När kopplade du upp dig?
– Jag blev intresserad av internet när jag var tio-elva år och kom över en internettidning hos en kompis storebror, där var ett stort reportage om svenska hackers och så fanns det en guide hur man gjorde en hemsida. När jag kopplade upp mig 94 byggde jag en hemsida med en snurrande jordglob på Geocities. Sedan startade jag och en kompis en webbyrå. Vårt första jobb var att bygga en hemsida och ett mackbeställningssystem åt Dagoberts Mackbar. Vi uppfann ett system som byggde på en hemsida med en meta refresh var 15:e minut som kopplade upp ett modem som sedan kopplade ner igen. Datorn var en 486 med internet exlporer i autostart och den här sidan som startsida. Databasen var en textfil. Jag snackade med den här kompisen igår och han hade precis varit där och köpt en macka och upptäckt att det fungerar fortfarande. Fast det gått mer än tio år nu.

Tror du att sociala medier är en generationsfråga?
– Jag chattade på Aftonbladet när jag var 12-14 kanske, sedan började jag mirca, men det handlade mycket om att bilda klaner och ta över och hålla kanaler med hjälp av botar. Det var inte den här konstruktiva kommunikationen jag upplever nu i bloggar och på jaiku, men det kan ju vara en åldersfråga också, att man är mer omogen då. Om man är indie och växer upp i en liten by är det klart att man kan leva större delen av sitt liv genom sociala medier som Skunk och Helgon. Jag tror att sociala medier var en generationsfråga fram till Facebook. Nu tror jag inte att det är det på samma sätt längre.

Hur engagerad har du varit i omgörningen av Medievärlden?
– Vi har alla varit väldigt engagerade i den, vi är bara fem personer här och gör egentligen allt tillsammans.

Fick du tjata om att få börja Bambusa eller har du fria händer?
– Nej jag behövde inte tjata alls, tvärtom har Anders varit väldigt mån om att vi ska hålla igång det här under sommaren. Sedan när jag testat det blev jag fast, jag känner mig väldigt levande när jag sänder live, även om det är få som tittar. Du kan inte göra några såsiga en-timmesintervjuer för att sedan välja ut godbitarna, du måste vara skärpt hela tiden och försöka ställa vassa frågor.

Vilka reaktioner har ni fått från besökarna på sajten?
– Det är lustigt för man tror att de som kommit längst inom nya medier ska vara de som är mest måna om teknisk fulländning. När det gäller livevideo på nätet är det tvärtom. Vi får sura mail från gubbar om bedrövlig kvalitet, medan it-människor som Joachim Jardenberg och Morris Packer öser beröm över dem.

De senaste numren har handlat väldigt mycket om nya medier, finns någon särskild tanke bakom det?
– Nej, eller det fanns väl en tanke om att det var ett sommarnummer och gärna fick vara lite lättsamt, som e-pappersjobbet. Sedan gjorde jag ju ett jobb om bambuser och ett om FRA, men det var väl det jag tyckte var mest intressant att göra då. Nästa nummer kommer också att bli lekfullt och mycket nya medier, sen blir det höst och då får vi se vad som händer.

Fått några reaktioner från gubbarna på TU?
– Nej ,det är nog mest Anders som får det.

Vilka medier använder du själv?
– Jag har väldigt svårt för tv-mediet, med några få undantag känns det ineffektivt. Jag lyssnar på P1, läser DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Arbetaren, Economist och Guardian Weekly på papper, samt min flickväns tidskrifter som Arena, Bang och Slut. På nätet utgår jag från Knuff och mina rss-flöden.

Bloggar du?
– Nej, men det kliar i fingrarna.

(Här måste jag inflika att Axel även om han inte bloggar är aktiv på mikrobloggsajten Jaiku, där de ivrigaste nördarna inom sociala medier och internet bloggar i kortform men kanske mest diskuterar och delar med sig av kunskap till varandra.)

Hur stor nytta har du av Jaiku i ditt jobb?
– Jättestor, det är nästan omöjligt att förklara Jaiku för någon som inte använder det, men som det fungerar just nu, när man hjälps åt att lösa problem och spåna fram idéer, det är helt fantastiskt.

Det är väldigt stor skillnad på Medievärlden i print och på nätet, ibland är det irriterande som när inte pappersmaterialet finns att hitta på webben, varför är det så?
– Jag tycker också att det är väldigt irriterande. Vi har en plattform där varje liten förändring kostar stora pengar. Jag har vetat exakt vad jag vill göra sedan årsskiftet, men nu är det nog bara någon månad bort.

Och irritationen blev påtaglig när vi skulle få ihop det här inlägget, eftersom inget av de jobb Axel själv håller för sina favoriter i tidningen fanns på nätet och vi alltså inte kan dela med oss av några länkar…

Jag ställer samma fråga till chefredaktör Ahlberg och undrar samtidigt varför inte exempelvis kommentarsmöjlighet är en självklarhet och han svarar så här:

“Mer av det vi trycker kommer strax på nätet. Bland annat Axel jobbar med det bredvid annat.
Vi ser till att haka på kommentarer allt oftare. En disciplinfråga bara.
De flesta gör vågen. Men vi behöver flytta fram positionerna på vår marknad, säger jag lite kryptiskt.”

Det verkar alltså som om vi kan vänta oss fler förändringar av Medievärlden. På min egen önskelista finns såklart mer interaktivitet. Som varande den rappaste branschtidningen borde den kunna bli en utmärkt plattform för en levande diskussion om mediehusens framtid. Och med reportrar som Axel med blicken framåt hoppas jag att alla tidningsredaktörer och chefer som inte riktigt tar internetet på allvar ska få upp ögonen genom det egna branschorganet. Men då måste Medievärlden ju leva som den lär, inte bara när det gäller snabb publicering av nyheter.

Och om de får behålla Axel är chansen stor att Medievärlden förblir den bästa branschtidningen. På frågan om vad han har för tankar om framtidens journalistik svarar han:

- Om man som jag läser väldigt många dagstidningar tröttnar man till slut på de välkammade ledarsidorna. Då känns det mycket mer uppfriskande att läsa originella röster som till exempel Blogge Bloggelito eller Petter Partikulärt. Jag tror att fler kommer att upptäcka det. Jag tror också att fler kommer att upptäcka potentialen i samtalet och samarbetet. Mina tankar om framtidens journalistik är nog inte bara mina. Men det jag upplever på Jaiku just nu, jag tror att det också ger ledtrådar. Att bygga saker utifrån den typen av dialog. Det känns som att den här nya satsningen Newsmill skulle kunna vara något åt det hållet, men det är ju helt omöjligt att säga, det kan ju vara en flopp också, även om det skulle förvåna mig.

Egentligen tror jag att tidningarna gör fel när de drar ner på gräv och andra tunga jobb för att spara pengar, nu när folk andas nyheter blir det deras viktigaste och kanske enda usp att gå på djupet. Både ur ett samhällsperspektiv, och på sikt kanske ur ett affärsmässigt perspektiv. Det som Kalla Fakta och Uppdrag Granskning är bra på, stora avslöjanden som Fredrik Laurins om CIA-planen, saker som är viktiga och svåra, och omöjliga att kopiera. Tidningarna idag är fulla av artiklar om folk som vill att artikeln ska skrivas. Det är ett trovärdighetsproblem. Och den typen av journalistik kan en ensam bloggare som Beta Alfa göra lika bra som en redaktion. Om man lyckas bygga en produkt med tung journalistik som blir navet i webbens rewrite-miljö (tänk tusen blogglänkar) så kanske det också kunde gå att tjäna pengar på det, men det är långt ifrån säkert. Kanske borde medierna även satsa på någon slags kvalitetsredaktörer som går igenom nyheterna innan de publiceras. Som storyn med de romska flickorna. Eller det israeliska medieinstitutet som översatt tal av Ahmadinejad och Khadaffi fel och de har gått ut felöversatta i alla svenska medier. Då kunde den redaktören ha kunnat ta kontakt med någon av sina Facebook- eller Jaiku-kontakter som pratar persiska eller arabiska och fråga: vad säger han egentligen? Det skulle också bli en sorts usp, och föda många egna nyheter av typen: så sa han egentligen, när alla andra redan skrivit fel. En roll som bloggarna fått ta över nu, men där kommer det ju ofta lite senare än det skulle göra om det kollades upp direkt.

Inga dumma idéer. Jag hoppas att Axel har rätt i att fler kommer att upptäcka det, istället för att vara rädda. Och jag önskar Axel och hela Medievärlden lycka till med framtida omgörningar, och hoppas för Tidningsbranschens skull att tidningen fortsätter ligga i framkant så att de gamla stötarna inte längre kan blunda för den nya verkligheten.


31
Jul 08

Nyfiken på Emanuel Karlsten

Det hackas en del – med all rätt – på gammelmedia och deras förakt och rädsla för sina användare och bloggosfären. Men det finns goda exempel på motsatsen. Alltså traditionella medier som ser potentialen hos bloggosfären och till och med handplockar medarbetare därifrån. Expressen gjorde ett bra försök när de plockade in bloggare att redigera Kultursidorna tre sommarfredagar. Men det finns de som går steget längre.

Kanske något oväntat är en av Sveriges modigaste tidningar när det gäller nya medier den kristna dagstidningen Dagen.
Den har under det senaste året genomgått något av en metamorfos och har idag en av de bästa sajterna av alla traditionella tidningar när det gäller interaktivitet.

Något som vi till stor del kan tacka Emanuel Karlsten för. Frälsningssoldaten som bloggade på “The kristen upplevelse” och därifrån plockades till Dagen som webbredaktör. Något som väcker i varje fall mitt intresse och jag var tvungen att ta reda på lite mer om Emanuel och hans jobb med att förändra Dagen.se.

Emanuel hade ingen journalistisk bakgrund överhuvudtaget men fick upp intresset för journalistik och hur medier fungerar genom sitt bloggande. I bloggen uppmärksammade Emanuel några tidningstabbar och fick uppmärksamhet i bloggosfären och även i media.

En av de största framgångarna var när Emanuel var den som uppmärksammade det faktum att Scandic hotels skulle ta bort biblarna från hotellrummen. Resultatet blev att hotellkedjan beslutade lägga tillbaks biblarna.

Sommaren 2007 sökte han sommarjobb på Dagen som reporter. Han fick vikariat som redaktör för Dagen.se och här beskriver han själv hur han jobbade den första sommaren:

“Med extremt enkla grepp snyggade jag upp sajten. Började använda bilder, ge puffarna lite “kärlek”, spela med rubriker och på så sätt tydliggöra för läsaren vår nyhetsvärdering. Till synes extremt enkla knep, men som ändå, av någon anledning, förbigåtts. Jag initierade bloggar från olika kristna sommarkonferenser. Startade en mms-portal där dagenläsare kunde mms:a in sina bästa sommarbilder eller bilder från andra event. Helt enkelt saker som jag själv saknat som läsare av Dagen.se.

Jag åkte till Almedalsveckan och gjorde, med oerhört enkla medel, relativt välproducerad webbtv.

Under sommaren inledde jag även kontakt med Twingly. Efter viss övertalning av den egna tidningsledningen kunde vi i augisti lansera Twingly på Dagen.se. Då som tredje dagstidning i Sverige, efter DN och SvD. Twingly kom att sätta och befästa Dagen.se på kartan. Det har gjort att det långt mer än tiodubblat antalet inlänkar till Dagen.se. Det har gjort att vi nästan varje dag har en länk med på knuff.se. Det har gjort att vi är en naturlig tidning för många att söka sig till för att få ett uppslag att skriva om, eller en ny vinkling på en nyhet.”

Som Emanuel Karlsten själv säger – många av de viktigaste förändringarna kan göras med enkla medel, och jag tror inte Dagen ångrar att de lät honom göra de här första smygande förändringarna av sajten.

Emanuel hade sökt in till en journalistutbildning men den hann han bara börja på eftersom Dagen ville ha tillbaks honom och sedan oktober ifjol är han deras webbredaktör.

Sedan Emanuel tog över har följande förändringar gjorts på Dagen.se:

* Dagen har fler, oftare och mer uppdaterade bloggar, och de har hög placering. Utöver nyheter och opinionsmaterial är det bloggarna som klickas mest.

* Tagit bort det inlåsta materialet. (här fick Emanuel stångas en del med tidningsledningen) TIdningen låser fortfarande in sitt featurematerial för prenumeranter, men de blir inte synliga så länge man inte är inloggad. Glada prenumeranter får mer material, och “gratisläsare” slipper bli förbannade.

* Googleoptimerat – Dagen fanns i princip inte på google innan, men googles intrafik står nu för drygt nu för drygt 30% av den dagliga trafiken.

* Infört prenumerationen Ekosmart – En idé född utifrån diskussionerna (och kompromissen) om att det inte längre går att låsa in material. Samtidigt får Dagen, som första tidning i Sverige, ts-poäng på dessa (webb)prenumeranter.
(Detta skrev SSBD om här.)

* Prioriterat tidningens kärnmaterial – Dagen har bortprioriterat att lägga ned tid på regelbunden egenproducerad webbtv, utveckling av sidotjänster och nya webbtjänster. Istället har fokus legat på att presentera textnyheter så bra som möjligt.

* LäsarDagen körs som beta. Där kan läsarna själva skicka in sina nyheter.

* Försök pågår med att leta sig ut bland microbloggarna på Twitter.com/dagen. Än så länge pumpas bara rss-flödet ut. (Men Emanuel själv är däremot – såklart – aktiv på Jaiku)

* Mobilsajten mobil.dagen.se

* Lagt ut rss-flöden

* De populäraste artikelserierna samlas på en platta längst ner på förstasidan.

* Anmäl fel i artikel-knapp (under varje artikel), för att snabbare ska hitta faktafel och eventuella stavfel eller formateringsfel. (Sofia like)

* Livebevakning med Bambuser – Under “Jesusmanifestationen” som lockade 12 000 kristna till kungsträdgården var det flera som livebloggade från olika håll under dagen, och allt bambusades. Dagen var då den första tidningsredaktion som använde Bambuser redaktionellt. Veckan senare använde svd.se tjänsten.

* Livesändning av egna arr – under Dagen och Frälsningsarméns arrangemang (g) som i Gud i Almedalen livesändes egna seminarier och eftersnack.

Och resultatet: Jo Dagen.se har ökat trafiken med 60 procent på ett år. Däremot har Emanuel inte ett dugg att göra med intäktssidan, han gör sitt redaktionella jobb oberoende av det. Men annonsförsäljningen på nätet ligger enligt uppgift just nu över budget…

Dessutom bloggar Emanuel om sitt jobb och om vad som händer i medievärlden och bloggosfären. Han länkar friskt till andra och är öppen och tar diskussioner, precis som det ska vara.

Som varande reporter på en morgontidning där jag tycker att beslutsfattandet är en alldeles för utdragen process som bromsar och hämmar kreativitet är jag imponerad av hur snabbt det går på Dagen. Men Emanuel själv säger så här:
“Dagen är en liten tidning med en ledning som – när de väl beslutat sig – arbetar OERHÖRT snabbt. Problemet är att komma till det där beslutet. Och där har det absolut inte varit helt lätt. Jag stångar mig alltjämt blodig varje dag. Och här finns oceaner av frustration hos mig.”

Emanuel snälla – fortsätt vara frustrerad. Stånga dig blodig och genomför dina idéer, så att andra får se hur bra det kan bli. Så att vi har någon att ta efter och använda som gott exempel på vad man kan åstadkomma.

Och ni tidningschefer: Våga lite mer. Fatta lite snabbare beslut. Låt killar som Emanuel få friare händer så att det händer saker.