Nytt


29
May 11

Veckan som gick – Vecka 21

Välkomna till vecka 21. Välkommen ytterligare ett askmoln från Island och ytterligare oroligheter kring flyget. Tack och lov blev det inte lika allvarligt den här gången, men man kan ju faktiskt tycka det är lite ironiskt att det upprepar sig med nästan exakt ett års mellanrum. Att det gått ett år sedan det förra molnet betyder också att det snart är sommar igen, även om det inte märkts så mycket där jag har varit de senaste dagarna. Men skönt ska det bli i alla fall.

Skönhetsdiskussion och debatt om debatt

Uppdrag Granskning har under veckan sänt ett program där man tittat närmare på skönhetsindustrin och det faktum att vem som helst egentligen får injecera botox och andra liknande preparat i människor. Det gav upphov till debatt och diskussion kring det som ligger bakom, alltså behovet av att ständigt förbättra sig.  Och det finns ju de som har tagit det här och gjort det till en livsstil. Och de som också oroar sig när det kanske har gått alldeles för lång… SVT Debatt sände live från Kungsportsplatsen i Göteborg och bjöd in diverse gäster som tyckte till om botox, sköhetsroller och ideal. För mig är det alltid spännande att höra hur människor känner att de har rätt att döma andra (åt båda hållen). Det här var en typisk sådan debatt där man vet redan innan den börjar att det inte finns en chans att få varandra att förstå eller ta till sig motpartens åsikter. Och frågan kan ställas, vad är egentligen syftet med en debatt?

För att fortsätta på funderingarna kring debattens form och utveckling kan man med fördel ta del av det här kloka inlägget. Även om ovan nämnda diskussion kanske inte nådde några svindlande höjder av upplyning så fanns man i alla fall där och svarade på andras åsikter. För det är ju så enormt viktigt. Att ignorera, att inte lyssna och att inte vilja ta i det som kanske känns utmanade och som rubbar balansen är inte nyttigt och det gör ingen varken klokare eller tar en framåt.

Böcker och skandaler

Kungen har också återigen befunnit sig i något kalla vindar. Ny bok och nya skandaler. Det påstås finnas komprometterade bilder på honom i händerna på kriminella ledare. Dock har inte bilderna visats upp varken för hovet eller allmänheten, men det kan helt enkelt vara en tidsfråga. Hovets presschef vill se bilderna och chefen för TV4 nyheterna tycker att hans begäran är märklig. För att göra ont värre kommer det sedan fram att kungens vän Anders Lettström försökt att få tag i bilderna och på så vis också kopplas samma med maffian. Inte helt otippat gör sig Kungen oanträffbar kring den här frågan och väljer istället att kommunicera via ombud och skriftliga uttalanden. Efter den något skakiga period som han genomgått, med ett något skadat anseende som följd kan man fråga sig om detta verkligen har varit den rätta strategin för att hantera den minst sagt känsliga frågan. Sen kan man med rätta också ställa frågan om han ens har rätt att välja den strategin. Har han rätt att inte svara när folket han ska representera vill ha svar kring vad som egentligen stämmer eller ej? För det här kan knappast räknas in till det privata som ingen har att göra med. Ska man leva med fömånerna som kommer med att födas in i ett ämbete av det slag som kungatiteln innebär har man lite mer skyldigheter än andra. Kan man reparera skadan, som är skedd vare sig det är sant eller ej? Är det dags att abdikera? Det är ju ett rätt så tydligt alternativ till att leva ständigt påpassad, i strålkastarljuset. Det kanske inte är ett val man gör att födas in i det, men det är faktiskt ett val att stanna kvar och då kan man förväntas att ta det ansvar som kommer med det, även när det blir obekvämt.

En annan bok som gjort sig aktuell för diskussion är Thomas Bodströms senaste skapelse “Inifrån” som ger sig på den svenska politiken och journalistiken. Man kan nästan fastslå att han inte ämnar gå tillbaka till politiken med tanke  på innhållet och den kritik han framför mot både den ena och den andra. Utöver att ha åsikter på sina forna kollegor betygsätter han även reportrar. Han får givetvis mothugg av dem som inte håller med om det han skriver.

Twitter har åkt på en stämning från fotbollsstärnan Ryan Giggs. Anledningen är att han fått ett domstolsbeslut på att brittisk press inte får namnge honom i samband med en otrohetsskandal, men det hindrade inte tusentals tweets att gå ut rörande det hela. Ett i sammanhanget mycket klokt iakttagande görs av Fredrik Strömberg i ett av hans korta-klipp som påpekar att Twitter inte kan ses som en mediekanal och därför inte heller ska behandlas som en sådan.

Twitter används också i andra fotbolssrelaterade sammanhang då huvudsponsorn Heineken genomför en kampanj kring det enorma intresset kring Champions League finalen mellan Barcelona och Manchester United.

En stor händelse för många människor är gripandet av Ratko Mladic. En annan är att det uppdagats att det funnits amerikanska CIA-agenter i Sverige som bedrivit spaning mot samma misstänkta terrorister som svenska SÄPO. Utan att man vetat om det. Det gör såklart det hela en aning känsligt. En spännande rubrik som jag fastnade för under det här är den som konstaterade att man inte ens från Carl Bildt fick en endaste tweet på ämnet. “Inte ens”. Det  säger en del om vår utrikesministers vana att dela med sig, och att använda sociala medier för att kommunicera.

Lite kortare

En riktig ikon har i veckan lagt av. The Oprah Winfrey Show sände i veckan sitt sista avsnitt. Lite sorgligt tycker jag som ändå på något sätt vuxit upp med henne där i rutan när man av någon anledning befann sig hemma mitt på dagen.

Ett exempel på att rubriker inte alltid ger en rättvis bild som inte komer från skvaller- eller kvällspressen? Jo, jag tycker nog att det finns. Jämför vad rubriken tydligt säger och vad som faktiskt står i texten. Inte för att det som faktiskt skrevs till personalen var helt uppåt väggarna galet, men rubirken är likväl inte riktigt rättvis, enligt mig.

Jan Scherman slutar som VD för TV4.

I Sverige är vi lite efter när det gäller att söka jobb både där och i andra sociala nätverk.

Tidningen Skurk blir stämd.

Twingly har fyllt fem år.

Ola Lindholm twittrar inte.

En favorit till mig, P3 Dokumentär tar hem pris.

Socialt kompetent eller bara kompetent?

Högsäsongen är över.

Twitter köper Tweetdeck.

Vi överlevde.

Och ett gott skratt förlänger livet, så le hela sommaren och ha det bara alldeles underbart! Det har du med största sannolikhet förtjänat.

/Caroline


15
May 11

Veckan som gick – Vecka 19

Jag vet inte hur det kan ha gått till men trots en aktiv bevakning av mina flöden och kanaler känner jag mig denna veckan en aning snurrig och efter, så det kan förekomma tappade bollar den här veckan. Känslan har dock fått mig att fundera lite kring just det här med att vara uppkopplad, påläst och ha koll. Ibland är det svårt alltså! För varje person vid datorerna, plattorna och telefonerna finns ett perspektiv. Olika intressen styr det vi snappar upp, klassar som viktigt och vad vi bedömer att andra klassar som viktigt och det kan vara svårt när man under veckor som dessa känner att det pratas om allt och ingenting. Och eftersom det pratas om allt känns det otroligt olustigt när den spontana känslan av det som dominerat den gångs veckan är ingenting. Från mitt perespektiv då vill säga. Men sedan tänker jag efter och vet att det funnits lite saker som faktiskt kan anses vara lite intressanta. 

Vi kan ju börja bakifrån med gårdagens klassiska och tydligen vansinnigt engagerande Eurovision Song Contest. Vad ska man säga? Jag klarade mig inte igenom hela spektaklet, men jag hann se Sveriges bidrag (ingen fan alltså, men bra jobbat) och verkligen förfasas över Grekland och undra hur Italien tänkte där. Somnade och vaknade till nyheten att Azerbajdzjan vunnit, att nämnda Italien kom tvåa och att Erik Saade fixat en tredjeplats. Jag har ju uppenbarligen ingen koll kunde kontateras eftersom också Grekland tog en hyfsad placering. Twitter bevakade från hela världen via #esc2011 och jag fascineras som vanligt över engagemanget. Vinnarna var självfallet lyckliga och vill med sin låt föra samman Europa. Och det är inte helt långt ifrån vad tävlingen faktiskt kom till för.

En annan liten snackis på twitter har varit @IT-titti. Jag fattade först inte vad det handlade om. Sedan trodde jag det var ett skämt. Sedan insåg jag att idén var helt seriös och kom från Socialdemokraternas nyutsedde IT-politiska talesperson. Därefter trodde jag instinktivt efter att ha läst igenom kontots tweets att det var någon som blixsnabbt huggit chansen att registrera namnet och köra på, en tanke som jag delar med andra. Till sist kommer funderingen, tänk omdet inte är så? Vad handlar detta om? Jo om att “motverka den digitala klyftan” med hjälp av ett twitterkonto. Där man kan fråga om hur man twittrar och använder datorer och läsplattor. Min spontana tanke är en undran om den som behöver dessa svar verkligen finns på just Twitter? Det är väl ändå en ganska smal kanal ännu? Jag menar, för att överbygga klyftorna så måste man väl ge kunskap åt dem som inte har någon? Och om man inte är helt hemma på det här eller saknar förutsättningar för att vara det, då finns man väl inte heller närvarande på Twitter? Och speciellt inte om det beror på rent ointresse? Och är detta verkligen ett uppdrag för våra politiker? Jag vet inte riktigt vilken fot jag ska stå på här. Och vi undrar vem står bakom? 

Usama bin Ladens död fortsätter att vara ett ämne som engagerar och berör och nu har också den första officiella hämndattacken skett i Pakistan. Bilderna på de hurrande amerikanarna i samband med att nyheten nådde världen fick i alla fall mig att fundera kring det här hämndbegäret som styr så många av oss och den oändliga karusell av hat som snurrar. Det gör mig ledsen, arg och lite rädd inför framtiden. Och inte helt otippat fick hans död trafiken på många nyhetssajter att skjuta i höjden.

I likhet med andra länder har nu också Turkiets befolkning tagit ställning mot planerade inskränkingar av Internet i landet. Motiveringen är att man vill skydda barnen omoraliska sidor. Lagstiftningen är tänkt att träda i kraft 22 augusti i år, men tusentals människorättsaktivister, studenter och lärare vill annorlunda.

Ola Lindholm-historien fortsätter att rulla på här hemma och veckans medierna i P1 tar upp frågan varför man väljer att helt sudda bort programledaren från alla delar av kanalen. Från Olas sida hävdas allt vara ett missförstånd och rättegången är inte förrän om flera månader. Ändå har hans arbetsgivare valt att se honom som olämplig att förknippas med kanalen. Tittarnas Wild Kids lyfts tills vidare ur tablån och alla tidigare avsnitt tas bort. Det skrivs intressant om mediernas roll och agerande. 

Frälsningsarmén hamnade ju nyligen lite i blåsväder, villket återges i det förra veckobrevet. Nu hävdar man att Kalla Fakta har kränkt dem genom att använda oetiska metoder. Programmet har också som en konsekvens av programmet fått en våg av anmälningar mot sig.

Svenskar checkar helst in på flygplatser när vi använder våra placeringstjänster, enligt sajten socialbakers.com.Personligen har jag inte riktigt sällat mig till de frälstas skara när det gäller det här. Jag kommer inte ifrån känslan avnatt känna mig övervakad om jag talar om var jag befinner mig. Jag har inte riktigt för vana att blogga, twittrar ell facebooka om var jag är utan snarare vad jag gör, upplever och känner. För mig finns tydligen en gräns däremellan och jag tror den beror på en känsla av att inte vilja ge er allt av mig. Vet inte varför gränsen går just där, men det gör den tydligen. Än så länge. Om det är något jag lärt mig är det att aldrig säga aldrig. Fler resonerar kring det här med vad det innebär med platstjänster och vad de faktiskt beträffar om oss och hur de används för att ytterligare skapa våra identiteter och styra vad folk tycker om oss.

Wikileaks egen tomte Julian Assange tycker att information ska vara fri, så länge den går till honom och hans egen organisation genom att tvinga sina källor att skriva avtal inom vilket det ingår böter om man läcker till någon annan. Ok.

Sverige har också tagit sig till hockeyfinal för första gången sedan 2006, men tyvärr gled gulddrömmen över Östersjön till grannen Finland med bedrövande 1-6, vilket omgående klassas som “slakt” . Svidande förlust. Men tydligen så är hockeyn förutom en mild folkfest för intresserade också en räddare för TV3 s sjunkande tittarsiffror. På bästa tid förväntade man sig 2 miljoner tittare.

Är du en sexig twittrare? Du får vara med och nominera men en jury bestämmer när tävlingen Sexigast på Twitter ska avgöras.

Framtidens dröjobb – mänsklig app!

Funderat på att kapa någons Facebook-konto? Gör inte det.

Nu går söndag snart över i måndag vilket gör att det är dags för publicering. Hoppas ni alla haft en skön avkopplande helg!

/Caroline
@Millionesse


9
May 11

Veckan som gick – Vecka 18

Få se nu, hur ska vi börja detta veckobrev… så här, kanske?

Temat för veckobrevet är – medielogik.

Klockan var efter midnatt när jag klev ut från biomörkrets radioskugga. Battery Park Regal Cinemas ligger i hjärtat av New Yorks finanskvarter och bara ett stenkast från Ground Zero. Efter ett ha sett en dussinfilm om snabba bilar och äventyr avbryts jag i mina fantasier av ett upphetsat sorl från den plats där Twin Towers brukade stå. “Det måste vara någon årsdag av något slag,” tänker jag och vandrar hem.

Väl hemma dröjer det inte länge förrän jag i alla kanaler nås av nyheten att Usama bin Laden är död. Twitter fullkomligt kokar. Reaktionerna är blandade. Den lokala tv-stationen New York 1 direktsänder från Ground Zero, bara 500 meter från där jag bor. Det blir ingen sömn den natten.

Tydligen har Keith Urbahn varit först att tweeta om händelsen. Hot damn. När satte du själv en legendarisk tweet senast? (Min mest retweetade tweet tror jag var när jag under första upplagan av Sweden Social Web Camp ställde frågan om vilka som hunnit ligga med vilka.)

Hur det spreds kan du se via Social Flow:

Det här är onekligen något annat än den massmediala medielogik vi har levt med så länge. Det är six tweets of separation (three tweets of separation?) det och massmediernas rapportering används av tittarna, lyssnarna och läsarna för att validera istället för att kunskapsinhämta.

Sidospår: Jag ska först ärligt säga att jag trodde att det var något SNL-skämt på den berömda (nåja) countrysångaren Keith Urbans bekostnad. Flera fd PR-kollegor (misstänker sned könsfördelning i branschen…) envisades med att spela honom på kontoret från morgon till kväll under en period, så jag är hjärntvättad med att det bara finns en Keith Urban.

Obs! Bilden ovan har inget med Usama bin Ladins död att göra. Det har däremot dessa länkar:

Som PR-intresserad var det fantastiskt att se hur Barack Obama spelade på nyhetsmediernas fioler hela vägen igenom. Vi hade alla förundrats en smula över den senaste tidens självförtroende där han till och med smulat sönder den eventuelle presidentkandidaten Donald Trump under en roast på bästa sändingstid. Obama lyckas riktigt bra med att balansera amerikanernas törst efter blod med omvärldens avsmak för det imperialistiska USAs frotterande i en jagad mans död. Talskrivarna och spinndoktorerna gör skäl för sina löner där borta i Washington.

Själv nojade jag för en sekund över om New York nu skulle kunna komma att utsättas för ytterligare terrordåd?

Att med de bästa länkarna återge alla turer i sociala medier är lättare sagt än gjort. Det är i sig ett forskingsarbete, men då jag vet att ingen missat händelsen så lämnar jag hela det här kapitlet oavslutat för den här gången.

En annan intressant grej är att populära och älskade vecka.nu bestämmer sig för att lägga in en fet splash med reklam för att kunna kapitalisera på all denna trafik. Vad händer, tror ni? Vips så har vi wecka.nu med samma utseende som gamla älskade vecka.nu. Litet i det stora, men samtidigt väldigt talande för den nya tidens medielogik.

Vi är många som gillar kommentarssystemet Disqus. Nu har de implementerat en möjlighet att tagga andra användare i kommentarerna, Facebook-style. Kommer Facebook Comments att kunna hota Disqus? Det känns som om det är många stories om hur Facebook är ständig tvåa på bollen just nu. Men det kanske inte spelar så stor roll så länge de är det sociala nätverket nummer ett? En fast follower-strategi behöver inte vara fel.

Veckans galnaste mediehändelse på det lokala planet måste ha varit hela historien om Ola Lindholm, den populäre KP-redaktören och Wild Kids-programledaren. Ett par poliser springer ikapp honom efter en fotbollsmatch, tar ett generande urinprov, Expressen smäller på, bloggosfären agerar kluvet, Lindholm går ut med ett pressmeddelande och pressen trummar på, testet kommer tillbaka positivt för kokainrester, Expressen tar ton, Lindholm publicerar ett blogginlägg vars äkthet sedan diskuteras innan det slutligen bekräftas och där någonstans är vi nu i väntan på polisutredningens resultat.

En soppa, med andra ord. Det som fascinerar mig är att trots alla uppgifter och alla kommentatorer i allsköns olika mediekanaler så ger ingen svar på de frågor som hänger i luften. Om Lindholm utsatts för en komplott, vilka låg baakom den, varför väljer de kokain som tillvägagångssätt och tipsade dessa sedan både polis och press? Och varför svarar Lindholm i sitt blogginlägg på allsköns frågor utom de som spelar roll?

Joakim Jardenberg och Niclas Strandh rasar mot drevet och överförmynderiet och pekar på hur egenmäktigt nyhetsmedierna gör slut på en människa som inte har dömts för något. Thomas Mattssons Expressen får upprättelse när provsvaren kommer och Viggo Cavling ber om ursäkt. Historien väcker känslor.

NIclas Strandh:

“Och jag har lite svårt för att förstå hur det skulle vara så förfärligt att Ola är i TV. Han är inte dömd. Alltså är han att anses som oskyldig tills motsatsen bevisas. Det är något somExpressen och andra verkar ha svårt att förstå. Oscar Julander verkar ha väldigt väldigt svårt för att inte få vara både jury och bödel. Innan allt faktiskt utretts. Och inse attvuxenvärldens moralpanik inte ännu dykt upp hos barnen.”

Om Lindholm hade kunnat förklara vem som utsatt honom för detta vilket han antyder att han vet, samt bedyrat att han aldrig har haft med kokain att göra, då hade han sannolikt klarat sig bättre. Nu valde han i egenskap av offentlig person en annan väg. Det handlar inte om rätt eller fel, snarare om orsak och verkan. Sedan finns det en större fråga om huruvida nyhetsmedierna klarar av att självsanera bort avarter inom drevjournalistiken, men det är en fråga som tyvärr är mycket större än Lindholm.

Hur jag känner? Mediedrevsfenomenet är lite som otrevlig naturlag, som en tsunami ungefär. Visar ingen hänsyn alls. Men jag är helt övertygad om att Lindholm kommer igen. Det brukar bli så. Dramaturgin kräver det.

Blev annars lite skrämd av den här artikeln om relationen mellan restauranger och bloggare. Det är svårt att anpassa sig till den nya tidens medielogik. Rätt eller fel är återigen fel fel fråga när det handlar om orsak och verkan.

Vill ni förresten se en sjukt dålig PR-pitch? Kolla in den här:

I övrigt hade gärna velat gå på New generation marketing men missade det. Det är en hel del rundgång nu för tiden, så därför var det uppfriskande med ett så pass intressant startfält:

“Här kan du se förmiddagen, med Katarina GraffmanAnna CaracoliasKristina Alexanderson och Isabella Löwengrip.”

Visste ni förresten att Johan Ingerö aldrig mer tänker delta i SVT Debatt? Inte? Nej, låt oss då gå vidare.

Via Emanuel Karlsten får jag reda på att Justin Bieber skapat masshysteri på Sergels Torg. Jag tycker hur det är fantastiskt hur den sociala medielogiken via teknologin smälter samman med snabba gruppbildningar. Och det här är väl Biebers “little monsters”. Vi vuxna kanske skrattar och ironiserar, men låt oss inte underkänna ungdomskulturen. Det var säkert en och annan som såg de avsvimmade flickorna bäras iväg från Beatles konserter och som undrade exakt hur lång tid det skulle ta innan den kommersiella ungdomsmusiken skulle sätta punkt för den goda smaken.

Apropå galenskaper så bestämde sig Johan Ronnestam och Göran Adlén för att göra live-tv själva. De plockar in Robin Danehav (Björn Falkeviks tronarvinge?) som thincaster och sänder från Clarion Sign i ett helt dygn:

“Livesändningen kommer att visas på våra respektive sajter, alltså, här på danehav.com, på ronnestam.com eller på adlen.nu. Dessutom har vi landningssidan och kampanjsajten 24hours.se uppsatt för ändamålet.”

Tweets via Twingly här.

Johan Ronnestam blippade faktiskt mig på Skype (apropå: ser ut som att Niklas Zennström är med på en runda till, förresten?) och frågade om jag kunde köra lite spaningar från New York, vilket jag gjorde. Fast det var sen fredag kväll, så jag vet inte riktigt hur vass jag egentligen var. Tror jag pratade en del om kommersialiseringen ac sociala medier globalt och att det är lite mycket sameness just nu. Det blir spännande att se hur materialet kommer att efterbearbetas.

Kortlänkat:

“Of those companies listed as “Social Media/Network”, LinkedIn has filed for its IPO but has yet to give many specifics; Groupon plans to list later this year; Facebook continues teasing us while trading at lofty valuations on secondary markets; and Zynga’s maker is again denying rumours of an IPO anytime soon.”

Kalla Fakta har granskat Frälsningsarmén och Frälsningsarmén svarar med ett ilsket pressmeddelande. Det här är också en märklig mediehändelse! Organisationen tycker sig kunna slippa granskning och kritik trots att de förbjuder homosexuella i de egna leden. De menar att detta inte är någon nyhet, men det var en nyhet åtminstone för mig. Det där får de helt enkelt ändra på om de ska få något medlidande från mitt håll.

Någon inom Frälsningsarmén får “göra en Edgar”, helt enkelt.

Om något går emot den sociala medielogiken så är det sannerilgen att SJF funderar på att belägga nätartiklar med straffavgift. Jag är inte insatt i detta, men Emanuel Karlsten driver frågan bra.

Hans Kullin rapporterar om att Spotify är det andra svenska varumärket som kommer upp i över 100 000 följare på Twitter.

Storbritanniens kungliga bröllop, då? Ja, vad kan jag säga. Jag måste tillstå att det var riktigt fint. Jag är ingen rojalist och jag är ingen sentimentalist, men Kate Middletons bröllopsklänning var verkligen så vacker som så många av oss var helt eniga om… ja, så eniga att nästan hela internet knakade i fogarna!

De såg dessutom fantastiskt kära och lyckliga ut, vilket ju knappast kan vara lätt framför världens kameror. På kontoret slängde vi iväg den här tweeten:

“More tweets regarding the #royalwedding than any other event, ever! Why? Women rule social media! #rw2011″

Så, hoppas alla nu ändå känner att kärleken är starkare än alla terrorister och stormakter i världen och med den ingivelsen är taggade att ge 110 procent denna vecka. För jo, det är visst möjligt!

/Jerry Silfwer
Blogg | Twitter


3
Apr 11

Veckan som gick – Vecka 13

Det är något i luften… känner ni det ni med, kära läsare? Det börjar bli vår förvisso, men det är bestämt något annat i antågande också. Temat för det här veckobrevet blir disruption.

“Disruption is the (usually deliberate or intended) interruption of normal work or practice.”

- Wikipedia, den 3 april 2011

Temat skulle även kunna vara att svära i kyrkan.

Låt oss börja i skolan och ta avstamp i Johan Ronnestams postning om att skolan verkligen behöver förändras; inte i morgon – nu. Många hakar på:

“Oskar Leijon gjorde mig uppmärksammad på att Dagens Nyheter publicerat ett debattinlägg av Jan Björklund senare samma dygn som handlar just om vår framtida skola. Att döma av samlingen av bloggar som kommenterat på Knuff så satte det fart på bloggosfären. Kristina Alexanderson belyser vikten av att tänka nytt och inte fastna i samma hjulspår. Även Anna Kaya talar på vikten av att titta framåt och inte bakåt. “Att vara en bakåtsträvare är inte en lyckad framgångsfaktor”. Christermagister hänger på men verkar inte fullt lika rädd över bakåtsträvandet. Han framhåller särskilt vikten av mer resurser och fler pedagoger vilket jag absolut skriver under på. Fredrik Svensson, som jag också refererat till i texten ovan (och uppdaterat med länk, tack Per Torberger) betonar, lite lustigt, vikten av att ‘tänka om’ och framhåller likt jag hur världen förändras och hur skolan och utbildningen måste förändras också. Monica, Lina och Janis som ligger bakom bloggen Metabolism faller in i kören av missnöje och listar en del av reaktionerna på Twitter som jag tycker är läsvärda.”

Kolla även in Axboms tankar om visualiseringar för skolan.

Själv tycker jag att det är fel att hela tiden betona kunskapsskolan. Kunskap finns redan på internet att hämta i stora drivor. Det är ju en förståelseskola vi behöver. Den som har förståelse kan skaffa sig kunskap – rätt enkelt till och med! Tvärtom? Inte alls lika självklart. Kommer de pedagogiska institutionerna att se det pedagogiska i detta redan under 2011?

Och vad är det som händer med våra vanor på webben? Är den här statistiken på något sätt signifikativt för hajpade tjänster som egentligen inte håller måttet?

Från Quora:

“Bad sites with network effects show much slower decay in use than they should based on their absolute quality. (think eBay.) Bad sites who price most of their product at free show incredibly slow decay in use. (think Craigslist). But make no mistake, it is happening.”

Apropå Quora, så har Facebook börjat rulla ut Facebook Questions, åtminstone här i USA. Kommer de att rå på Quora? Kanske, men Facebook har haft det motigt på den fronten ett tag. Facebook Places dödade inte Foursquare, Facebook Deals rubbade inte Groupon, Facebook Search är ingenstans i närheten av Google. Flickr (flickEr?) är fortfarande starka på bilder och Facebooks statusuppdateringar verkar inte nämnvärt ha inverkat negativt på Twitter – snarare tvärtom.

Och på allt fler håll hör jag människor vara trötta på Facebook, för där “händer ju liksom ingenting längre”. Å andra sidan är det långt ifrån självklart att Google +1 lyckas med att bygga ett community som hotar den “Like-kultur” som Facebook skapat.

Anna Lindberg reflekterar:

“Och helt plötsligt har människors engagemang blivit hårdvaluta. Tummar på Facebook, tweets, gröna knappar på sajten, kommentarer till nyhetsartiklarna. Där det tidigare var tyst försöker vi nu alla överrösta varandra i att få våra användare att reagera. Gilla! Dissa! Säg nåt! Tyck nåt! Gör NÅGONTING! [...] Däremot undrar jag vad som finns bortom gödslandet med knappar för snabb återkoppling.Vad gör vi med återkopplingen? ”Jaha, tusen gillar på Facebook. Vad roligt. Ska vi ta en fika innan vi bestämmer vad tidningen ska handla om i morgon?” Hur tar vi vara på det engagemang som faktiskt visas? Och finns det nåt språk bortom de ensidiga uppmaningarna: ”Gilla oss! Snacka med oss! Rösta! Tävla! Tyck!”? Finns det en retorik som inbjuder till diskussion, engagemang och påverkan utan att för den skull innehålla något som mest påminner om militäriska order? [...] Att gödsla med gilla-knappar är bara början. Till riktigt engagemang är det långt kvar. Och frågan är om våra användare har tröttnat på vårt högljudda gastande på vägen.”

Det börjar bli hög tid för nästa disruptiva rörelse. Dags för fler att gå från snack till verkstad. Hm…

“Många öppna dörrar som sparkas in nu.”

Ja, så sammanfattar Mikael Zackrissons i en vanligt förekommande kommentar under Webbdagarna. Och fortsätter:

Annika Lidne formulerade det lysande i sitt keynote i onsdags: relationer är jobbiga. De kräver en massa av oss, engagemang, tid, resurser, mod, personlighet, integritet, transparens. Det är inte gratis med sociala medier, det kostar jättemycket om man ska göra det bra. Och gör man det inte bra kommer satsningen bara dö ut. Annikas spaning var också att 2011 blir året då vi ser en mängd sociala medier-satsningar självdö. Vi har lärt oss att sociala medier är gratis, det är bara att göra, och så blir det lite halvdant. Men kanske har vi som varit förespråkare av detta också varit för insäljande. Vi kanske borde ha sagt att det är i grunden enkelt, men det kommer kräva hårt jobb. I alla fall om det ska bli bra. [...] Och det är likadant på storföretagen. Björn Elmberg på jättekonsulten Cybercom tog tillfället i akt att såga flertalet av sina egna kunder i media- och  telekombranschen för deras brist på våga satsa på nytt och krampaktigt slåss för det gamla.”

Från företagens sida börjar frustrationen märkas. De har lyssnat och deltagit i “utbildande workshops” om sociala medier länge nu, riktigt länge till och med. (Själv har jag till och med slutat göra enstaka utbildningsseminarier för att istället fokusera på konkreta kunduppdrag.) Givet allt snack borde vi se mer, helt enkelt. Var är alla konkreta lokala framgångssagor, undrar företagen?

Men “var är pengarna?”, ja det undrar även bloggarna. Therésia Erneborg startade kring detta en symptomatisk diskussion:

Och diskussionen går vidare:

Själv sammanfattar jag diskussionen på min egen blogg, Doktor Spinn. Och PR-byråerna, då? Många har hemläxa att göra.

Fantastiskt vilken ironi vi egentligen snubblar över här. Över tid har det gamla journalistgardet skällt på bloggarna, dessa irriterande små “gratisarbetare”. I själva verket står bloggarna ofta närmare de nya affärsmodellerna – eller försöker åtminstone vara innovativa. Och företagens innovationskraft inriktar sig på dessa bloggar istället; de ser ju inte direkt någon uppsida hos mediehusen längre, eftersom de ofta tittar på att låsa in innehåll bakom betalväggar, avsnörpta RSS-flöden eller propreitära hårdvaruformat.

Titta då istället på lösningen hos ett spännande startup-företag som menyou.com:

Tailsweep lanserar en videotjänst där bloggare själva kan tjäna på de annonsvisningar de genererar. Videofy.me är ett annat exempel. Hade mediehusen bara lyssnat på rätt personer hade de kunnat leda den här utvecklingen för flera år sedan. Nu får de unga nytänkarna chansen.

Det rör alltså på sig. Facebook Credits, till exempel. När hoppar dessa krediter ut på fysiska betalkort som vi kan använda i köttvärlden? Och när svarar Google med någon form av Google Wallet-tjänst? LinkedIn tuffar på med add on-tjänster och hittar på så sätt en B2B-modell genom att sälja människors kontaktnät. Spotify når en miljon betalande medlemmar – och då har de inte ens klivit in på de största marknaderna ännu. E-handeln är redan global.

“Hippewebbens” dagar verkar vara räknade. Snacka och kramas är trevligt – och det ska vi nog inte upphöra med! – men… frustrationen är påtaglig i den svenska vårluften. Och det “lösa tyckandet” får allt för ofta obehagliga former, vilket också Judith Wolst påpekar i samband med just Webbdagarna:

“Jag eftersöker fasen en ökad generositet i det digitala surret kopplat till den talare som står på scenen i ögonblicket. Vem sjutton darrar inte på rösten av att stå inför tusen personer och försöka briljera (?!) – när detta dessutom inte tillhör personens ordinarie arbetsuppgifter. Ganska få talare på listan kan klassas som “professionella talare” utan arbetar som webbansvariga, m-chefer eller affärsutvecklare. Just detta gör “casen” verklighetsförankrade. Inte framföranden perfekta. Detta kombinerat med konsult-talarnas presentationer (“best practice” & “så här har andra gjort”) anser jag skapar en bredd i ett program.”

Joakim Jardenberg i en kommentar:

“När online möter offline, när publiken möter scenen, när rummet möter internet. Men allt för ofta landar det i en slags kamp om att dissa och vara cool. Not cool.”

Vi behöver disruption. Igen. Vi måste våga släppa fram och hylla de som gör saker istället för att sitta på våra Jantearslen och vara bittra, konstaterar jag bittert. Fan, bli inte som Bo liksom.

Paul Ronge tvingas att ta en offentlig roll rådgivarroll i #SNgate. Det finns ett gammalt uttryck i PR-branschen om att aldrig bråka med någon som köper hinkvis med bläck. Men så mycket bläck finns ju inte på webben (annat än i störiga popup-annonser för bläckpatroner), så kanske är det symptomatiskt att faktiskt börja gå till öppen motattack? (Andra fajter är inte lika självklara…)

Nåväl, det får nog inte gå till överdrift det här med att gå till attack mot lokaltidningar: Hela historien med hoten mot sportjournalisten från Västerbottens Folkblad är ju galen. En stödgrupp har journalisten i alla fall fått.

Varför bortprioriteras webben på JMG, förresten? Och varför har bemanningsföretagen och redaktionerna ett sådant symbiotiskt förhållande samtidigt som journalisterna blir handelsvaror?

Det har också varit grävkonferens för journalister. Här är vinnarna av Guldspaden.

Några snabba:

Johan Grafström menar att public service måste vara generösa. Är återtåget av “Har du hört den förut?” möjligen ett exempel på det? “Fördömande av amerikansk populärkultur har varit en svensk paradgren sedan 1970-talet,” som Jan Gradvall skriver. Har vi egentligen tittat oss i spegeln? Nej, då tycker jag att danskarna är bäst i Norden på filmer och tv-serier. Kolla in danska Borgen och den moraliskt flexible spinndoktorn Kasper istället.

Sorglig historia om björnungarna. Men det måste finnas perspektiv och proportion på saker och ting. Jonas Wahlström menar att varghatet är mer påtagligt:

“Björn förknippas inte med något som är farligt. Det finns inget björnhat i Sverige. Det finns ett varghat som är fullständigt ogrundat medan björnen är som i visan »Mors lilla Olle« som äter blåbär och annat gulligull. Det finns inte en barnsaga som förtalar björnen men alla förtalar den elaka stora, stygga vargen.”

Mike Florette tycker att vi ska sprida positiva memes. Mer aprilskämt, kanske? Kanske kuddkrigSofia Mirjamsdotter slår istället ett slag för No Smiley-week, visserligen ur ett språkligt perspektiv men den dubbla betydelsen i det här sammanhanget blir ju lite… skoj, möjligen? :)

Okej, nog med gullandet.

Vi kliver över i en ny tid. Webben är inte klar med oss på långa vägar. Och det säger jag inte bara för att jag skrivit en epilog över Piratpartiet. Att bara finnas på webben är nämligen inte längre tillräckligt för att få den där så eftersökta klappen på axeln. Francisco Rosales med en talande analogi:

“At university, I played guitar in a band. We were decent but not spectacular – proficient, but not destined for greatness. What I noticed from years of playing at gigs and rehearsal rooms was the standard my bandmates would set for other bands. The comment was always, in an impressed tone, that such and such a band was really ‘tight’. This meant that every piece was bang in time, the rhythm section locked in, everything in tune, on the beat, focused and solid. The thing is, for signed bands, for those who have success in mind, being ‘tight’ is a given. All the other things that go into a great song are built on top of it, but you don’t praise The Rolling Stones for being tight. That’s like praising Usain Bolt for knowing how to walk.”

Some famous last words then för att riktigt ordentligt svära i kyrkan och därmed sätta punkt för SSBD-sammanfattningen för den här veckan:

- Jerry Silfwer


27
Mar 11

Veckan som gick – Vecka 12

Oroligheter
Den japanska regeringen verkar ha svårigheter med att hitta rätt sätt att kommunicera ut med sitt folk i tider av oroligheter. Rätt väg att gå i sammanhang som dessa är att säga som det är, att ta till vara på det förtroende som redan finns och försöka bygga det starkare. Att “skydda” folk från obekväma sanningen är sällan en framgångssaga. Det verkar också vara svårt att få ordning på korrekta fakta kring strålningens spridning.

Siffrorna för döda och skadade efter tsunamin har nu under helgen uppmätts till närmare 17 000 personer. Men solsken finns då man fortfarande finner överlevande bland söndertrasade hus.

Det är, i alla fall enligt mig, svårt att hålla reda på all information gällande Libyen och var vi befinner oss när det gäller flygzonen, ledarskapet och allt det andra. Mycket i de svenska medierna kretsat kring huruvida Sverige ska ställa upp om eller när frågan kommer. I början av veckan var alla partier försiktigt positiva till ett svenskt deltagande, utom SD som hellre ville lägga pengarna på flytingarna. Oväntat? Idag säger sig flygvapnet vara redo och väl förberedda i händelse av insats. Något som är säkert är att det sedan upprorets början inte har varit säkert att vara journalist i landet. Kommitén för skydd av journalister, CPJ har registrerat över 60 fall av attacker mot medier. 

De fyra journalisterna från New York Times som hållits fångna i Libyen släpptes under måndagen och så även två journalister från AFP och en fotograf från Getty Image.

Flygattackerna fortsätter och så gör också striderna. Rebellerna som har västs stöd har dock anklagats för övergrepp och det finns en problematik när beteendet från även detta håll börjar likna det som man slåss för att slippa undan.

Ett amerikanskt plan störtade i veckan i Libyen.

Och det fortsätter även att vara oroligt på flera andra ställen i världen. Massgripanden i Syrien där det finns en möjlighet att det 48 år långa undantagstillstånd som rådit i landet upphävs, sprängdåd i Jerusalem och fortsatta oroligheter i Jemen. För att nämna några.

Det är inte bara i dessa delar av världen som missnöje med regeringar visar sig. I London protesterade under lördagen 250 000 personer mot de stora planerade nedskärningarna. Och, tyvärr inte helt oväntat, tar vissa tillfället i akt att slå sönder och vandalisera. Tips via @JohanHedberg om det här flickerkontot fullt med bilder från händelserna.

I världen
Apple godkände en app som tydligen ska ”bota” homosexualitet. Behöver jag ens kommentera vilken nivå av korkat vi befinner oss på i det här sammanhanget? Nej, tänkte väl inte det… Den stötte ju givetvis på motstånd och togs bort. Hade man verkligen inte tillräcklig med vett hos Apple att dels se den uppenbara idiotin?

Till något trevligare. Vårt älskade Twitter fyllde fem år i måndags (i och med att den första tweeten postades på för dagen fem år sedan). Tänk om man vetat vid starten  det man vet idag. Svindel! Här är de mest minnesvärda tweetsen enligt Metro teknik (som i sin tur hämtat dem från ABC News). Vad sägs om en tweet från rymden? Också bra läsning om då, nu och framtiden. I Sverige har inte tjänsten slagit stort än, men det växer.

Hollywoodstjärnan Elisabeth Taylor har avlidit  under veckan, 79 år gammal, vilket känns som en bit äkta glamour av den gamla skolan har lämnat oss. Lika känd, om inte mer, för sitt skandalösa privatliv som för sina skådespelarinsatser. Det är sorgligt. Och lite underligt att man kan tycka något är sorgligt även om man själv inte alls kände personen i fråga. Men ändå… Och för att hålla på sin image blev hon även faschionabelt sen även till sin egen begravning.

Här hemma
Ny ledare för Scocialdemokraterna är alltså Håkan Juholt. Officiellt från och med i fredags. Paul Ronge skriver om Juholts linjetal och inledande ord på Socialdemokraternas extrakongress. Carin Jämtin har också idag söndag installerat sig som partisekreterare. Nu återstår bara att se hur det går för dem.

FI, Feministiskt Initiativ, har även de haft kongress i helgen där man sa tack och hej till Gudrun Schyman och välkomnade tre nya talespersoner, varav en man. Man behåller också namner FI och byter inte till Feministerna, vilket varit uppe för diskussion.

Kanal 5 program Jobbjägaren har rört upp en del känslor . “Cynisk underhållning” och “Satir över arbetslinen” har det bland annat kallats. Själv har jag svårt att se skillnaden mellan detta program och sådana som Lyxfällan eller liknande, och jag kan inte minnas att vi var lika kritiska när det kom? Var vi det? Julia Rosqvist, som programledaren heter mötte grundaren av en Facebook-grupp vid namn “Bojkotta kanal 5s program Jobbjägaren” i en debatt.

Pratradion ska ju göra en satsning i Sverige i form av Radio 1 med bland annat Robert Aschberg som dragnamn. Star FM är den kanal som får ge upp sin plats i etern på frekvensen 101,9 mhz från och med 4 april då den nya kanalen har premiär. Satsningen på pratradio inkluderar nu också centerpartiets Fredrik Federley, som föga förvånande kommer ägna sitt radioutrymme åt politik. Han tänker sig diskutera ämnen som kanske inte alltid tas upp i de traditionella forumen med en gästlista från både höger och vänster på den politiska skalan. Jag för min del välkomnar satsningen med nyfikenhet eftersom jag hellre lyssnar på prat än musik och hoppas att de kommer att göra det bra. Åsikter är spännande.

Vidare. Det här med en “otrohetssajt” är bara så konstigt alltså så jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan också förstå att in-your-face-reklamen upprört en hel del människor. Att uppmuntra till otrohet så öppet är minst sagt kontroversiellt i parrelationernas tidevarv. Men man kan också se på det som den ultimata befästelsen av normen, snarare än en utmaning av den.

På ämnet Sörmlands Nyheter och den upphettade stämningen kring Sörmlands landsting skriver bland annat Staffan Dopping, om journalistiken, informationsavdelningens arbete och om Paul Ronges roll som av landstinget anlitad PR-konsult. Sörmlands nyheter, som anklagats för att ha drivit en kampanj i sina artiklar har också valt att själva lägga ut allt de skrivit kring det hät för att läsarna själva ska kunna bedöma huruvida de bedrivit kampanjjournalistik eller inte.

I korthet
Onsdagens Uppdrag Granskning inleddes med ny vinjett. Och Janne Josefsson och Nils Hansson från Uppdrag Granskning kammade hem Guldspaden i kategorin RiksTV vid grävgalan för sit program “Korruptionen i Göteborg”.

Högskoleverket granskar utbildningar inom journalitstik och medie- och kommunikationsvetenskap.

Stort skalv i Burma under torsdagen.

Jan Svanlund, någon som jag varit van vi att ha i TV-rutan i samband med sportsändningarna har avlidit efter en tids sjukdom. Han blev 69  år gammal. 

Publicitet till varje pris?” Tänkärt från DN.se.

Anonym på nätet? Sättet du skriver på säger mycket om vem du är.

Twitter förbättrar nu sin prestanda och tillgänglighet.

Earth Hour - Skadligt jippo eller inspiration till handling? I lördags genomfördes den i alla fall efter flitig reklam lite överallt. 

Alla vill ha appar, men vad ska man göra med dem?

LinkedIn passerar 100 miljoner användare.

Årets bild något kontroversiell.

Och det här tycker jag bara att man ska läsa. Ge mycket, få mycket. Ett vanligt namn behöver inte betyda att man är osynlig och det är alltid skönt att höra när man heter Johansson…

/Caroline
@millionesse