Men först, rykande färskt från Joakim Jardenberg: Så ska vi tjäna pengar på nätet, (mer än vi någonsin gjort på papperstidningen) Och så uppföljningen med fem konkreta tips till annonschefen.

Och så Martin Jönsson om det stora hotet från papperet:

Papperstillverkarna behöver de här prishöjningarna, för att rädda sina marginaler. Men tidningsföretagen över hela världen kvider under de nya prislistorna. Vad det leder till? Sannolikt att tidningarna byter ner sig till sämre papperskvalitet och gör allt för att minska mängden papper, med indragna bilagor och färre sidor. Med minskande annonsvolymer ger det snabbt tunnare tidningar, vilket sänker efterfrågan på papper, vilket leder till ytterligare krav på minskad produktionskapacitet…och så är nedåtspiralen i full gång. Först lär den drabba gratistidningarna, som är extremt kostnadskänsliga i en svag annonskonjunktur, sedan hela branschen.

Branschanalytikern Philip M Stone på Follow the Media avslutar sin analys av läget på marknaden så här: “En del dagstidningar har redan minskat på antalet utgivningsdagar. Hur många tidningar kommer att komma ut på måndagar om fem år? Hur många tidningar som i dag kommer ut fem-sex dagar i veckan kommer att vara ner på två-tre dagar? Hur många kommer över huvud taget att tryckas på papper?”

Men om vi backar till förra veckan så kan vi berätta att Newsmill byggde om sajten. Efter två månaders Beta-test har redaktionen upptäckt något som är mycket intressant och värt att notera för alla som jobbar med nyheter på webben:

Den viktigaste förändringen är att vi låter nätets paradoxala långsamhet slå igenom på ett mycket tydligare sätt. Nyhetslogiken i traditionella medier är snabb, men i de sociala medierna lever ämnen längre och tar längre tid på sig. Frågor som vi tog upp för några veckor sedan kan fortfarande vara de mest aktiva idag. Frågor från förra veckan kan plötsligt segla upp till att bli de mest lästa.

Och detta – att artiklar lever längre och faktiskt också får ett eget liv på nätet – är något av det som gör det så ofantligt kul att jobba med nätet. Lagom till omgörningen har hemligamorsan skrivit om varför hon älskar Newsmill.

Per Torberger på Resumé har skrivit en väldigt tänkvärd text om God journalistik, och om att prioritera.

Rolf van den Brink tänker nytt om redaktioners strukturer, och funderar över vad som skulle hända om man byggde upp en nyhetsredaktion som en reklambyrå.

Under veckan har Bo Rothstein skapat ett mindre uppror i bloggosfären då han jämförde bloggosfären med en stinkande kloak. Det har vi skrivit om här och här. Och på våra privata bloggar.
Andra menar att bloggosfären är mer relevant än någonsin. Att bloggrevolutionen ännu är i sin linda. Vi håller med.
Och ser fram emot Rothsteins svar på Mattias Svenssons replik till honom i GP.

Detta med troll och svårigheter att hantera kommentarer är något som ibland tyvärr blir ett stort hinder för många tidningssajter att ta steget fullt ut och bli sociala och släppa in läsare. UNT har försvårat kommenterandet hos sig. Samtidigt som PM Nilsson är lyrisk över nivån på kommentarerna hos Newsmill.

Martin Edenström ifrågasätter att stora nyhetssajter lägger ut sina klipp på Youtube:

Är det OK för en onlinetidning med ambitioner (de har en logga hur som helst) att använda samma webb-TV bas som 9-åringars mobilkamerainspelningar?

Svaret på den frågan måste väl ändå vara – Ja, just därför. Just för att där finns nioåringarna, nittonåringarna och 29-åringarna som varken läser papperstidning eller “sin” tidning på nätet. Eller kan så här många amerikanska dagstidningar ha fel? En annan infallsvinkel är också hur YouTube förändrat det politiska landskapet i USA. Kanske något att fundera över för Edenström?

In the end, all the candidates opened YouTube accounts and together uploaded thousands of videos. (John McCain’s channel now shows 330 videos; Barack Obama’s shows 1,821.)

Man kan väl lugnt säga att det inte bara är skrivande journalisters gatekeeperfunktion som är i fara… En som försöker att ändå utveckla tänkandet (även om det för många av oss känns som vi redan läst det förut) är Hugh Carpenter som utvecklar sina tankar utifrån Jeremiah Owyangs tankar runt freemium:

This positions them well to providing a stream of content to readers outside of the normal daily articles that are the staple of newspapers. Rather than the single daily articles they deliver, here’s what a future set of content looks like for reporters:
1. Longer, well-developed articles
2. Quick blog posts
3. Twitter messages
4. Sharing content created by others

Spännande ska det bli att se vad det blir av IT-OS i London. Herregud, vem vet vad som hinner hända med nätet och utvecklingen av folks vanor på fyra år?

Pressombudsmannen Yrsa Stenius är i blåsväder igen. Hans Månsson undrar vems sida hon egentligen står på:

Ett hot mot en journalist har som avsikt att påverka eller förhindra publicering och är därför att ­betrakta som hot mot den fria utgivningen.
Justitiekanslern håller med om att brott mot journalister ibland kan bedömas som brott mot medborgerlig frihet. JK beslöt i våras att hålla praxis under uppsikt och vill ha reda på när det kan finnas skäl att använda sig av denna brottsdefinition.
Säkerhetspolisens författningsskydd ska bland annat förebygga och avslöja våld och hot som syftar till att hindra medborgare från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Numera inkluderas hot mot journalister i denna definition. I september inleddes en kartläggning.
Utgivare, JK och Säpo står samlade på ena sidan. Var står PO Yrsa Stenius?

Hos Joanna Geary återfinns en mycket bra slideshow som visar hur och varför man kan använda sociala medier. Spana in den! Joanna har också skrivit en mycket bra postning om journalistik, vad är det egentligen?

Här finns en bra sammanfattning av TU-projektet Unga Vuxna:

* Nya medier betyder inget längre, medier är medier.
* Underhållning är inte längre något man söker efter specifikt. Allt ska vara underhållande.
* Realtidsinformation är viktigare än uppföljning MEN exempelvis nyheter och reklam ses som löpande processer utan början och slut.
*De traditionella journalisterna och medieaktörerna har förlorat i trovärdighet. Ungdomarna litar mer på bloggar – och mamma.
* Medievalet styrs mycket av den egna bubblan, det egna lilla sociala nätverket, både online och offline.
* Den viktigaste aktören i medievalet är mamma, som klipper ut artiklar och tipsar om saker.

Läs mer om Unga Vuxna här.

Att sociala medier kan bli vinnare i lågkonjunkturen diskuteras flitigt. Daniel på Mindpark har skrivit om det här. Samtidigt så är mycket beroende på hur tidningshusen lyckas: för fortfarande är mycket av den breda nyhetsfloran byggd på traditionella medier – men på nya plattformar. När en sån institution som NYT har stora ekonomiska problem och vars satsningar online är smarta, nyskapande och många gånger tekniskt överlägsna så blir det oroande. Hank Williams (inte musikern…) har en mycket intressant vinkel: det är inte nödvändigtvis mediehusens ansvar att hitta en affärsmodell – det är lika mycket internet-ingenjörerna, tjänsteskaparna och andra som har det ansvaret:

The Internet industry has not figured out a viable way to monetize the kind of work that the New York Times does. The browser, in its current form, is an ineffective environment for exploiting non-search advertising. This is problematic because the information media business is incredibly valuable to our culture and entirely dependent on such advertising.
The kind of value that the New York Times creates cannot be produced by user generated content sites like Digg, manual aggregators like Drudge, or small time bloggers. These low cost information purveyors stand on the shoulders of very expensive giants. Like leeches, they attach themselves to, and live off the work of their much larger hosts. In general they leverage and expand upon the vital work the major outlets do, but they rarely act as original sources.

I måndags hade tidningen Medievarlden utvecklingslunch. Sofia skulle varit med men tvingades ställa in – här sammanfattas vad som sades och vad som inte sades. Läs diskussionen i kommentarerna!
Underbart att de delar med sig på det här sättet.

För er som fortfarande påstår att det inte går att sälja på webben finns det siffror som tydligt talar emot det.

Det här är bra läsning. Jan Helins inlägg i Medieakademin:

1. Bäraren av budskapet är omöjlig att kontrollera. (Redan här spricker den gamla modellen för massmedia.)
2. Målgruppen är inte valbar. Den blir vad den blir på nätet.
3. Målgruppen är en del av berättandet, inte möjlig att samla till ditt media.
4. Hur ska du då sälja målgruppen?

Den totala öppenheten och interaktiviteten som är internet stöder inte journalistik som vi känner den. Den avbryter den. Bryter sönder dess affärsmodell. Kräver en ny riktning. Mer lyssnande. Mindre självgod.
Det är spännande och svårt.

Ett ämne som diskuterats flitigt på nätet i veckan är IPRED. Anders Mildner har skrivit om det här. Inte om lagen som så, utan om fenomenet blogguppror. Erik Starck har skrivit mycket bra på Skiften.
Om själva lagen och den diskussionen har Niclas skrivit två postningar på deepedition, som sammanfattar det hela.
Under SIME presenterade Ace of Base sitt sätt att arbeta i en värld där allt är gratis. Oerhört intressant och spännande att följa den utvecklingen.
Mer från SIME här.

I onsdags utsågs Sveriges hundra bästa sajter enligt Internet world. Vi på SSBD vill framförallt uppmärksamma och gratulera Dagen.se som kom på plats 29. Läs om webbredaktörens lycka här.

För att fira gjorde sedan Dagen något ingen annan gjort förr. De redigerade hela sin etta (printversionen) som en webbsida. Vågat och modigt!

Ett intressant inspel när det gäller att på en tidningsblogg och som journalist använda Friendfeed finns rapporterat på Mediashift@PBS. Läs och fundera över hur tidningar och andra kan använda sig av lifestream-verktyg för att öka mervärdet.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Här är klippet:

Chatloggen finns att läsa här.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Det intressanta med Aftonbladets satsning är att papperstidningen blir en en koppling mellan print och en digital fördjupning. Den hittills vanligaste tanken har ju varit att print kommer att bli mer fördjupande medan webben kommer att få stå för det snabba och lite grundare. Kanske är det tvärtom: att inom överskådlig tid blir tidningarnas printversioner översiktliga men bärare av kopplingar till webbmaterial som är rörligt, fördjupande och vidarelänkat. Samtidigt finns den andra möjligheten kvar – ett exempel är hur Annika Winsth, chefsanalytiker på Nordea, beskriver sina medievanor. Behovet av snabbt och direkt men också möjligheten att fördjupa sig:

Det är en högtidsstund för mig att djupdyka i helgbilagorna. Jag tar med mig kaffekoppen och sätter mig i fåtöljen efter frukosten på söndagarna. Mina barn har lärt sig att det är bäst att låta mig få den tiden och håller sig undan.

Sedan har Martin Jönsson ikväll skrivit ett inlägg som är obligatorisk läsning för alla i branschen.
Recept för dagspressens överlevnad. Han refererar till medieprofessorn Philip Meyer som i sin artikel i American Journalism Review menar att vi nu står inför de traditionella mediehusens stora beslut: vilken väg de väljer kommer vara skillnaden mellan långsiktig tillväxt eller relativt snar utarmning:

The newspapers that survive will probably do so with some kind of hybrid content: analysis, interpretation and investigative reporting in a print product that appears less than daily, combined with constant updating and reader interaction on the Web.

Meyer ger också en roadmap för hur innehållet måste förändras:

By news, I don’t mean stenographic coverage of public meetings, channeling press releases or listing unanalyzed collections of facts. The old hunter-gatherer model of journalism is no longer sufficient. Now that information is so plentiful, we don’t need new information so much as help in processing what’s already available. Just as the development of modern agriculture led to a demand for varieties of processed food, the information age has created a demand for processed information. We need someone to put it into context, give it theoretical framing and suggest ways to act on it.

Övriga som Martin använder för sin analys är Roy Greenslade som också ser ett behov av att skapa en högre elitism, respektive diskussionen om vems felet är mellan Jeff Jarvis och Paul Farhi – en fråga som är lite tramsig i mitt (Niclas) menande då faktorerna som skapat den allvarliga situation som tidningarna befinner sig i är många; såväl journalisters attityder som teknisk utveckling, liksom ägarförändringar och konsumentvärderingar.
Martin Jönsson väljer att göra en egen roadmap utifrån den svenska kontexten (och jag tror att man skulle kunna skriva “de traditionella medierna” istället för bara tidningarna):

* Tidningarna måste våga välja ännu hårdare och renodla sin profil, utifrån läsarnas behov
* Tidningarna måste – på allvar – lyssna och interagera med sina viktigaste målgrupper
* Tidningarna måste våga skilja mer på papper och digitala medier och utnytja de unika styrkorna i respektive kanal
* Tidningarna måste bli mycket öppnare för möjligheterna att arbeta journalistiskt i andra former än de traditionella, artikelbaserade
* Tidningarna måste vara mer innovativa och lyhörda för bra idéer hos andra, såväl journalistiskt som när det gäller affärsmodellerna.

En stor grej i bloggvärlden har varit Compro Medias uppsägning av bloggaren Rosa. Nikke Lindqvist har skrivit en bra sammanfattning.

Jag tycker att företag ska ta vara på sina bloggare. Jag brukar fråga företag om de har en aning om hur många anställda som bloggar eller är flitiga forumbesökare. Det vet man sällan och det är synd. Bloggande anställda är en fantastisk resurs! De kan ofta beskriva företagets tjänster eller produkter på ett personligt sätt och med en helt annan målgrupp än vad den sanktionerade företagskommunikationen har. Ur länksynpunkt är det förstås utmärkt, liksom för informationsspridande. Men det kan också vara ett utmärkt sätt för företaget att hålla koll på stämningarna bland sina anställda. Trivs de anställda på jobbet så märks det i deras bloggar!

Nikke tar också om frågan om att blogga anonymt vs göra det offentligt, och har en intressant vinkel på det hela:

Jag har aldrig varit anonym på webben och har ofta förundrats över att så många väljer att vara det. Jag står för det jag skriver och vill någon kritisera mig för det är mitt kommentarsfält öppet för återkoppling. Så har det varit länge och kommer så att förbli. Sedan är det upp till mig att välja vad det är jag skriver om. Fall som detta ger mig en liten förståelse för varför man väljer anonymiteten i bloggandet men jag kan inte låta bli att fråga mig om det hade slutat annorlunda om Rosa hade skrivit under eget namn redan från början.

Hans bilder av Google-sökningar på Compro Media är inte heller att förakta. Det man får upp är länkar till skriverier om uppsägningen av Rosa och man kan definitivt fråga sig om det är något bra för företaget…
Det intressanta i sammanhanget är nödvändigtvis inte frågan om Rosa specifikt (hon är också polisanmäld för bedrägeri) utan exemplet på hur problematiskt det fortfarande är att företag har anställda med en egen megafon och som tänker använda den – och att medierna väljer att lyssna på dem. Sen kan man tycka att det här är en mindre viktig fråga om man ser till att det i världen finns fler och fler citizen journalists som använder bloggverktyget för att avslöja sådant som totalitära stater vill mörka – och blir fängslade för det.

I Norge har en programledare plockats bort från sitt program efter att ha bloggat negativt om en kollega.
Ett skolexempel på en av alla risker som finns i bloggandet och som kanske är en anledning till att Public Service i Sverige mer eller mindre uttalat förbjuder sina anställda att blogga. Jag (Sofia) vidhåller dock att journalister bör ha ett visst omdöme när det gäller saker som integritet och objektivitet, ett omdöme som inte försvinner i och med att man plötsligt börjar blogga. Den som skriver fel sak i sin blogg skulle lika gärna kunna göra bort sig radikalt på annat sätt och kanske inte är sin uppgift lämplig. Det är alltså inte bloggen och bloggandets fel. Skillnaden är att det hela blir offentligt på ett annat sätt, och diskussionen om var man ska dra gränsen för sitt företags transparens är intressant och bör vara pågående inte minst i medieföretagen.

Att bloggarna blivit en självklar del av även de traditionella medierna visar de siffror som kommer från Nielsen – att 95 av 100 toppmediehus i USA idag använder bloggar. Chris Nolans åsikter är klart nödvändiga för alla journalister att läsa innan man slår ner på bloggandet inom journalistkåren.

En bloggare som är lite i hetluften är Robert Peston, vars blogg hos BBC College of Journalism anses ha spelat en stor roll i hur finanskrisens rapportering utvecklat sig. Det försvar för Peston som Peter Preston ger är också en briljant definition av hur en nyhetsblogg skulle kunna se ut:

Peston is prolific, blogging continually between studio shuttles. He can write three or four quick blogs a day, telling the net world what’s going on. It’s a brilliant service, where one thing goes with another. He’s a voracious newshound. The BBC has special salience and special clout. All that training comes specially trustworthy. Yet the wire grows higher and higher. Blogs don’t go through anxious committees of editors, pondering deeply. They are self-publication, performed at the double. Their speed is part of their attraction, and we’ve reached a stage where one man at his terminal can rain billions over Britain.

Självklart blir det då extra tungt när siffror som dessa dyker upp.

Bobbie Johnson på The Guardian har skrivit om YouTube-generationen. Det skrivs bland annat om hur gammelmedia och styrande försöker fånga upp de ungas beteende:

Mainstream broadcasters are recognising the shift in consumption: the American cable broadcaster HBO recently launched a new show, Hooking Up, featuring a swath of popular YouTube stars. Although many web surfers have scoffed at what they see as a cynical attempt to cash in, the move exemplifies how the adult world is trying to reach out to video-friendly youth.
The report also says that politicians can use online video as a way to engage with youngsters, who can sometimes be seen as apathetic and unreachable. But Hannon said such a strategy would only succeed if they were prepared to approach the internet on its own terms.
“The government is pouring vast amounts of money into this, because they feel young people should be making themselves heard,” she said. “But people can see through it – bloggers say it feels contrived.”

Tänkvärt, inte minst utifrån resultatet av TU:s rapport om Unga Vuxna som presenterats i veckan.
En rapport som fått TU att satsa på en ny tjänst inom innovation och utveckling.
JNyström väljer att titta på en ny generationsbenämning: Generation Generate som handlar om att alla är producenter och konsumenter samtidigt och bäst innehåll har den högsta sociala valutan. En sorts mix av gammal medielogik och en ny nätverksideologi.

Det är alltid med stor behållning jag (Sofia) läser Elisabeth Bäcks blogg. I måndags var hon ivrig som ett barn på julafton inför premiären av ett nytt annonsformat på webben.

En annan som är glad som ett barn på julafton är Carl Bildt som gått över till Mac. Eftersom vi båda är macanvändare kan vi inte annat än gratulera. En som skriver underhållande om det är Blogge. Att Apple fortfarande är ett lovemark visar också det gamla OS-kriget som faller ut i diskussionerna i kommentarerna.

Ännu en chefredaktör har sällat sig till bloggarnas skara. Den här gången är det Aftonbladets Jan Helin som går ut ganska hårt och visar hur en blogg kan användas för att kommunicera med läsare.

Norrtelje Tidning redesignar sin sajt och en av delarna är att låta läsarna skriva sina egna nyheter på den. I sin redaktörsblogg berättar Katarina Ekspong om detta:

En gång i tiden hade Norrtelje tidning lokala rapportörer, så kallade meddelare. För omkring 20 år sedan avskaffades de, bland annat för att tidningen ville bli mer professionell. Något viktigt gick förlorat. Därför tänker vi nu om, var med och skriv en nyhet på norrteljetidning.se!

och ger Susanna Popova en rejäl känga om dennas elitistiska syn på citizen journalism och bloggande.

Att webben är en förlustaffär för svenska mediehus är ett problem som många sliter sitt hår för att lösa. Detta trots att enorma summor satsas på reklam på webben. En av grundorsakerna är att mediehusen helt enkelt inte förstått att webben är en egen kanal som kräver nya lösningar för marknadsföring. Precis som att det tagit tid att förstå att en sajt inte är en papperstidning och att nyheter bör presenteras i en annan form på nätet än i papperstidningen. Sara Hernandez på Online PR skriver bra om detta.

The Times India verkar ha satt i system att använda bilder från webben lite väl lössläppt. Intressant är hur de skulle se att samma sak gjordes med deras bilder.

Förra veckan lanserades Nyheter24 i Sverige. En sajt som redan uppmärksammats i flera olika perspektiv.
Denna vecka var det dags för amerikanska The Daily Beast med förre redaktören för Vanity Fair, Tina Brown i spetsen, att lanseras.
Martin Jönsson har tagit en närmare titt.

I kristider vill folk ha information. Något som gjort att konsumtionen av onlinemedia ökar:

Yesterday, Beet TV flagged up that a record number of users seeking online media information led to a seven per cent spike in traffic for Akamai, the delivery network which carries the internet flow for NBC, the BBC, Reuters and other news sites. The current economic turmoil, hurricanes and the presidential campaign has helped boost the need for online information. At their peak, Akamai were registering 3.7 million requests per minute

Regeringen har delat ut en broschyr till skolungdom för att informera om upphovsrätten. Ett bra initiativ kan tyckas men den lämnar en del övrigt att önska.

Samtidigt presenteras förslaget till en ny lag som ska hjälpa till att sätta dit fildelare. Något som The Pirate Bay kommenterar här. Copyriot skriver också.

Många var det som slogs om uppmärksamheten när årets nobelpristagare i litteratur offentliggjordes. Att det hela skulle sändas direkt på på webben rådde det i år ingen tvekan om. Trycket blev så stort på livestreamtjänsten Bambuser att de gick ner precis när de inte skulle, vilket påverkade Svenska Dagbladets sändning. Inte bra. Det hela var lite oturligt då Bambuser just i dagarna flyttade sina servrar och bytte en hel del av dem.

Guardian Weekly startar en redaktörsblogg. Medievärlden skriver:

Den nystartade bloggen ska argumentera för veckans urval och redogöra för en del av det som inte kom med i tidningen. Redaktionen hoppas också att läsarna ska använda bloggen för att diskutera nyhetsvärdering och artikelfokus med redaktionen och med varandra.

Det här vill vi se mer av på svenska mediesajter.

I Sverige tittas det allt mindre på teve. I Danmark vänder trenden. Trots det kommer siffror som nu visar att TV-reklamen minskar. Och Publicis väljer att satsa stort på digitala medier.

Orvesto har i veckan publicerat sina räckviddsmätningar. Martin Jönsson kommenterar här. Och Kristofer Mencák förklarar framgången för Sofis mode. Vi är inte förvånade, snarare är det märkligt att inte fler förstått och börjat jobba med interaktivitet på allvar.

Emanuel Karlsten och Stefan Swärd, två kristna bloggare, diskuterade bloggande på ett lunchmöte. En diskussion som såklart streamades och finns att titta på i efterhand för den nyfikne.
Ett intressant möte mellan det nya och det gamla, där det gamla representeras av delar av publiken som inte riktigt förstått vad det hela handlar om.
Emanuel kommenterar såklart debatten i sin blogg.

Johnny Stationsvakt konstaterar att internet inte är riktigt internationellt, att det går att stänga visa delar. I Sverige är vi väl inte så vana vid censur, men ibland stoppas vi ändå på grund av juridiska detaljer.

Anders Mildner har skrivit om guidekultur på utdöende och att skilja på text och person. Det är kanske relaterat till detta som Sofia skrev för ett par veckor sedan. Viktiga frågor som inte går att bortse ifrån när man funderar på överlevnad i det nya landskapet. Det ena utesluter inte det andra. Snabba nyheter och socialisering på nätet får och bör inte konkurrera ut de välskrivna texterna.

Att vi är vänner av Twingly och korslänkning på alla sätt som går är knappast en hemlighet. I ljuset av det är det väldigt tråkigt att läsa sånt här:

Google och andra sökmotorer ser inte JavaScript länkar. Så även om en blogg länkar till DN, och det ser ut som om DN länkar tillbaks, så ser endast sökmotorerna bloggens länk. Länkkraften går därmed bara åt ett håll. Tidigare gick det åt båda hållen.

Kanske är DN rädda för att de nya medierna ska ta över helt och hållet?

Katharine Lackey skriver ner det som väldigt många journalister tänker. Om att hon hellre är en printjournalist än en multimedia reporter. Ett tänk som jag (Sofia) aldrig någonsin har förstått…

Slutligen bjuder vi på en kort introduktion som är otroligt bra och förklarar vad Sociala Medier är, för den som inte riktigt förstått vad det hela handlar om:

En liten behind the scenes-inblick i att vara Idol-bloggare för Aftonbladet kommer från DVIJDVS.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Han börjar med lite statistik över hur det ser ut idag: Unga ser mindre på teve och mer på webbteve. Det är en sanning. Finns siffror i “Rörliga bilder 2008:1″

Det dagliga tevetittandet ökar hos de äldre, men det sjunker snabbt ju längre ner i åldrarna man kommer. De flyttar sitt tevetittande till webbteve. (här uppstår en diskussion om hur tevetittande defineras, om det räknas när man sitter vid teven med laptopen i knät till exempel, Alfred tror att det räknas då)

Daglig konsumtion av webbteve. 2006: sju minuter per dag. På ett år har den ökat till 15 minuter varje dag. Alltså en ökning på 115 procent på ett år. 2 av 3 svenskar ser korta klipp varje vecka. 16-20 åringar, 86 % ser på webbteve varje vecka. Ändå är webbteve bara tio procent av den totala mediakonsumtionen alltså finns mycket att hämta.

Företagen vet detta och alla känner att de måste göra webbteve. Men de vet inte riktigt varför och de har inte lyckats lösa lönsamhetsproblemet.

Så här funkar det idag: Det finns innehåll och en annons innan. 3 av 4 tycker att annonserna stör. På nätet är folk vana att få vad de bett om och vill kontrollera var och när man vill se något. Därför har videoplaza lanserat en ny typ av annonsering. Exempel kanal 5 som har en tevetjänst som blivit succé. Det som händer är att annonsen kommer in tjugo sekunder in i klippet som en banner i själva filmen, istället för att vara en egen filmsnutt i början. Om man klickar på bannern så pausas klippet och man får istället se en reklamfilm och välja det själv. I ett längre klipp ligger flera annonser.

Det har enligt Alfred fungerat bra att hitta annonsörer som är nyfikna på formatet.

(tyvärr har det uppstått stora tekniska problem, nätet funkar inte som det ska och Alfred lyckas inte demonstrera allt han planerat. tråkigt för oss och tråkigt för honom)

Reklam är ofta irrelevant, i vägen för det man vill se, känns längre än det är, när det är slut är det borta för alltid. Med det nya formatet försvinner de nackdelarna. Man ska alltså själv kunna välja när man vill se reklamen.

(reds anm: Utmaningen för annonsörerna här är väl att skapa nyfikenhet för produkten/annonsen, och hitta rätt målgrupp för specifika produkter.)

Videoplaza: Skapar nytt annonsutrymme. Ökar de potentiella intäkterna (mycket). Lanserade i början av mars, inga negativa reaktioner från tittarna. Det har redan blivit en succé för femman.

Mediet ger möjlihget att väcka känslor, gör det! Se till att ha en cliff hanger i steg ett. Fånga användaren när hon faller. Tänk på kommunikation i flera steg, se till att han en bra landningssida.

Följ med överallt: För sajter: Uppmuntra fullskärm. Tillåt embedding. (youtube bra exempel) För annonsörer: Uppskatta embedding, använd informationen om trafikens ursprung.

Köp inte alla tittare samtidigt. Rikta in er på de tittare som berörs. Svansen blir längre och lägre och mediebolagen måste rikta in sig efter det, vända sig till mindre målgrupper, en i taget. Det tar tid att förändra, men måste göras.

Same!? Same?? But?? Different?!?

“The News business is broken, and no one knows how to fix it” Kristofer visar ett exempel på när en stor båt skulle åka under Golden Gatebron i San Fransisco, alla bevakade, även traditionella medier. Men innan de kommit in till redaktionen fanns allt material redan ute på nätet, både bilder, kommentarer, texter, rykten, skvaller. TIdningarna hade liksom inget kvar att komma med.

“Svansen är inte bara lång, den är luden också”. The long tail, det är enklare att producera information, enklare att distribuera och enklare att få tillgång till den.

Var finns de som har inflytande på din marknad och hur kommer du i kontakt med dem?

Vi har förstått att något hänt, börjar förstå vad som händer men hur ska vi hantera det?

“The new rules of marketing and PR” av Robert Scoble ska man visst läsa också.

(Kristofer Björkman är för övrigt väldigt uppdaterad, hälften av slidesen innehåller citat och bilder från tidigare talare under dagen…)

Kärnan i Newsdesk system:

Newsdesk försöker göra företagens information tillgänglig överallt där journalister, redaktioner men andra inflytelserika personer finns och söker. Istället för att pusha ut bygger systemet på Pull, att nå den långa svansen. Så här gjorde Abba Seafood: de lanserade Kalles randiga banan och jobbade med Newdesk för att göra informationen tillgänglig. Nyheter, bloggar, pressmeddelanden, Bild, Video, Event, kontakt är olika kanaler där informationen gjorts tillgänglig på alla möjliga sätt, här finns RSS, tag, IM, Sökmotorer, E-post, sms, MMs Pod, osv med som potentiella kanaler för att nå ut. All information görs tillgänglig i Pressinfosök. En sökbar databas där det är fritt för vem som helst att lägga in sin nyhet/information.

Bevakas av 5.500 journalister och 4000 redaktioner, som skapar egna profiler över vad de är intresserade av att få information om, och får e-postbevakning och prenumerera på information utifrån olika taggar.

Journalisternas viktigaste researchkanal är google. Därför ska man ha sökmotoroptimering. (Newsdesk kommer högre än exempelvis Abba själva om man söker på Kalles banankaviar.)

Därför är det viktigt att finnas i flera sammanhang än sin egna sida.

Bilder som läggs in i Newsdesk ska självklart komma upp högt i en google bild-sök.

Mediaportaler tar information direkt från Newsdesk och lägger ut på sina webbsidor. 2700 mediasajter länkar till Newsdesk idag.

Mer om Kalles Kaviar: flera grupper skapades på Facebook, många bloggare skrev om det osv. (den största facebookgruppen var den som var MOT Kalles banakaviar)

Här påpekas från publiken att det är intressant och positivt att folk skriver framförallt negativt om Kalles Banakaviar, men att det är positivt, för att folk ändå i slutänden väljer Kalles istället för ett annat märke när de köper vanlig kaviar. (här påpekar Niclas att Kalles banankaviar har sålt skitbra..)

Same!? Same?? But?? Different?!?

Alla företag måste ha en social mediastrategi.

Bevakning: Vem diskuterar ditt företag, dina produkter och dina medarbetare på nätet?

Vad ska man då bevaka: Vanliga hemsidor, nyhetssajter, bloggar, mikrobloggar, närvarotjänster, Wikis, Foto, musik och videodelningssajter, podcasts/videobloggar, Sociala nätverk

Organisation: Vem går i svaromål när företaget omnämns? Här måste finnas en organisation så att man vet vad som gäller när det brinner i knutarna.

Organisationen måste ju reagera snabbt när den omnämns i medierna. Det går inte att kommentera en blogg tre dagar för sent, det bör ske samma dag eller dagen efter för att det inte ska hinna spinna för långt. Finns interna planer för att hantera saker snabbt?

Varför ska vi svara när folk diskuterar oss på nätet? Många anser att de inte kan delta då det skrivs och sägs en massa dåliga saker och kommer elaka kommentarer. Annika anser att man ska använda elaka kommentarer för att vända folk. De slutar ju inte att tycka/prata bara för att man ignorerar och väljer att inte ta diskussionen, bättre då att diskussionen förs i en egen blogg. Man ska också svara och bemöta människor som skriver bra eller positiva saker för att uppmuntra. Ju snabbare man bemöter elakheter desto mer credd får man.

Aktivt deltagande i konversationen: inte bara svara när andra diskuterar, utan själva ta initiativ på andras sajter. Huvudsyftet är inte att driva forum på en egen sajt, utan att faktiskt finnas där konversationen är och att delta i den. Från Filippa K: Så länge man tror på sin produkt har man inget att förlora på att delta i diskussioner om den.

Aktivt relationsbyggande: Lära känna sociala “prime-overs” i sin bransch/intresseområde som hjälper till att utöka kunskap och kontaktnät. Ingen skillnad mot klassisk lobbying, bara sker på ett annat sätt.

“Socialamedierisera” din sajt: Gör det enkelt att länka till specifika sidor. lägg till verktyg för viral spridning, uppmuntra till interaktion, används specialsajter för att publicera specifikt innehåll och länka tillbaka. Glöm inte att folk mailar mindre, de andvänder andra verktyg för att dela med sig och sprida saker över nätet, se till att det går att dela på andra sätt.

Sprid er över nätet, se till att finnas med varumärket där folk finns.

Egen publiceringskanal: Skapa en publiceringskanal där ni har kontrollen, bygga publik, snabbt kunna nå ut när det behövs. (Niclas kommentar: Du har aldrig kontroll, du är bara delägare av ditt varumärke)

Blogger-PR: definera de viktigaste bloggarna för ditt företag och dina produkter, läs och lär känna bloggarna, börja med att skapa en relation innan du pitchar; få bloggaren att känna sig viktig och speciell, Skicka personliga PR-pitchar, inte pressreleaser. Bjud in personer, träffa dem, var personlig. I vissa fall kan en bloggare vara mycket viktigare än en journalist.

Social media newsroom: Bredda målgruppen för pressreleaser, fånga upp alla som söker efter information, förse bloggare och onlinejournalister med högkvalitativ information, skapa virala effekter genom social bookmarking, tagging och innehåll på andra sajter.

Skapa opinion för egna frågor: Driv företagets hjärtefrågor i bloggar och forum, skapa nischkanaler, skapa relationer och allianser med likasinnade, få intressenter och kunder att upptäcka nya sidor av företaget.

Lösningar på interna problem: rekryteringsproblem? överbelastad kundtjänst? osynlig vd? sätt upp ett forum, låt vd blogga osv…

Relationsskapande marknadsföring: Internet är en köpkanal, inte en säljkanal. Bygg publik långsiktigt, sälj in produkten innan den finns, få målgruppen att interagera med ditt varumärke, skapa ambassadörer och ge dem något att prata om.

Här finns Annikas Slides.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Presenteras som mobildrottningen av Sverige.

Anna stönar och pustar när hon hör om sociala medier och undrar hur människor orkar med så mycket information och menar att det måste ta väldigt mycket tid. En fördel med den mobila kanalen är att det enligt Anna blir enklare att smalna av och sortera ut så att det inte tar så mycket plats, och det man gör måste vara konkret.

Konstaterande: Alla har en mobiltelefon. Det finns fördomar om att det är svårt att komma igång med mobilt surfande, men Anna menar att det finns väldigt många program och applikationer som kan användas i mobilen, fler tidningar har mobila tjänster, eniro har det, osv..

Vad ska mobilen användas till? Vad kan man skicka ut i mobilen? Framförallt måste man göra särskilda tillämpningar till mobilen. Och allt som finns på webben behöver inte finnas i mobilen. Anna själv älskar SL:s reseplanerare för mobilen.

Samarbete – samverkan. Få olika medier och olika sorters kanaler att samarbeta med varann.

Mobil kommunikationsstrategi måste finnas om man ska gå in i mobil närvaro. Alla vill finnas i mobilerna men få har strategier och vet inte hur de ska koppla ihop mobiltjänsterna med övriga kanaler.

SAS ställde sig frågan – Vad ska de mobila tjänsterna användas till? Tjäna pengar? Det var tanken från början men har visat sig svårt när SAS testade. Då tänkte de om och försökte hitta sätt att spara/minska kostnader. En konkret plan och ett mål som visade sig fungera. SAS fick pris för den bästa mobila applikationen och är extremt på, samtidigt som de har en usel webb…

Affärsmodeller svårt när det är svårt hitta bra betallösningar. Folk är inte ännu benägna att använda kreditkort över mobilen, och sms fungerar inte när operatören tar en massa mellan.

PR-byråer och Mediebyråer samt reklambranschen måste samverka och göra en kraftsamling när det gäller allt det nya, tycker Anna. Alla måste bli mycket mer kreativa.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Mattias har försökt få svar få följande tre coola frågor:

Hur fungerar den mänskliga hjärnan?

Hur mäta och utvärderar kommunikation?

Hur kan datorn hjälpa oss?

Människor är svåra att ta till sig sådant som är komplext, vill gärna dela in saker svart/vitt, höger/vänster, rätt/fel. Men sådan är inte världen. Från feodalsamhälle – industrisamhälle – informationssamhälle – nätverkssamhälle. Innan industrialiseringen såg människor som individer, som var olika. I industrisamhället började människor istället ses som grupper, konsumenter, producenter.

Psykografi: för att förstå människor, förstå målgrupper

Det som kommer nu: Livsstilsmarknadsföring i digitala medier. För att hitta de personer man vill nå är psykografi extremt användbart. Det gäller att lära känna användarna, veta hur de tänker och fungerar.

Det som finns nu som inte funnits tidigare är världens största fokusgrupp – nämligen internet, alla som finns i de sociala medierna. Det är lättare än någonsin att kartlägga och ta reda på hur folk tycker och tänker och funderar.

Mänsklig kommunikation – det är det allt handlar om.

På senare tid har det kommit utmärkta verktyg för att studera hjärnan.

Hjärnan vänster och höger. Massor av intryck kommer hela tiden in i hjärnan där de processas. Information tas bort och bearbetas. Människor har olika sätt att processa information eftersom hjärnhalvorna är olika hos individerna, en del använder höger mer, andra vänster mer, och det avgör vår presonlighetstyp.

En del är mer benägna att analysera saker. Vänster hjärnhalva.

Andra har en benägenhet att använda höger hjärnhalva mer, och de är mindre analytiska och mer känslomässiga, ser till mänskliga relationer, går mer på subjektiva reflektioner.

Medierad kommunikation: Varumärke – Media – Budskap och innehåll – Målgrupper

Utvärdera kommunikation 2.0 – ickelinjär interaktiv konversation. Intresse, engagemang och beteende Det finns kopplingar mellan individerna och sändarna, allt går att mäta på internet och det får enorma konsekvenser för marknadsföring.

Fokusgrupp 2.0 Varumärke, Kanaler, Budskap och innehåll, Individer

6509 unika bloggare som nämner IKEA har analyserats inatt typ. Optimera innehåll: PRfekt har kollat vilka bloggare som länkar till en specifik tidningsartikel och kan på så sätt se vilken typ av människor som attraheras av en särskild artikel. (eller vilken typ av bloggar.)

Sedan presenterar PRfekt sin typealizer (verktyg för att textanalysera bloggar) men den har skrivits om en del på andra ställen, och föreläst – länkar kommer.

Han han avslöjar att han inom ett par veckor kommer att kunna täcka in hela svenska bloggosfären i sin Typealizer.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Talar om hur många kommersiella budskap vi matas med varje dag. Fler och fler budskap får mindre och mindre uppmärksamhet av konsumenterna.

Medieyråerna är sämst på detta. Hur många exponeras för annonsen? Vad är det? Vad spelar det för roll? Ingen. Det intressanta är inte hur många som sett den, hur många som klickar, det intressanta är inte räckvidden utan uppmärksamheten.

Hur många upplever varumärket?

Sociala medier är ett slarvigt uttryck för ett utmärkt sätt att dela. Sociala medier har Fredrik valt att kalla för “Delade digitala upplevelser”

Hur gör man en lyckad kampanj i sociala medier? Fredrik ger fem tips.

Enda regeln man behöver ha med sig när man jobbar med sociala medier: Det handlar om att ha bra idéer. Det handlar inte om vart man är, det handlar om att i grunden ha en bra idé.

Det spelar ingen roll varifrån en idé kommer heller, bara man använder den bästa idén. Reklambyrå, PR-byrå och mediabyråer måste jobba närmare varandra och förstå varandra mer.

Så till de fem tipsen:

Börja berätta historien men låt konsumenten slutföra den.

Exempel. SvenskaFans.com är en community som skriver om fotboll, allt innehåll skrivs av medlemmarna själva. Den är reklamfinansierad. Efter fotbollsVM tyckte folk att fotboll var trist och besöksantalet rasade. Utmaningen bestod i att hitta ett sätt att få folk att börja tycka att fotboll var kul igen.

Fotbollsspelaren Håkan Mild ringdes upp. Grejen var att han är känd för att vara ett träben, extremt oteknisk, och man skulle försöka få honom att inte vara det. Man började med att säga Om Håkan Mild lyckas med detta – hur långt kan man då gå? Användarna uppmanades att skicka in fortsättningen. Folk skickade in mängder av bidrag som fortsättning på reklamfilmen, och en av dem har haft en mijlon visningar. Besöksantalet steg med 25% tack vare kampanjen, som kostade 20.000 kronor att göra.

Ett annat exempel är en kampanj för Guitar Hero.

Man skickade filmer till utvalda användare och sa att den som skickar den vidare till flest vänner vinner en Gibsongitarr. Filmerna har nu setts av en halv miljon, och spelet är det populäraste hos spelföretaget.

Skapa ambassadörer.

Konsumenter är de bästa ambassadörerna. De är de bästa att använda för att sprida sitt budskap vidare.

Klädföretaget WE har varit framgångsrika med att bygga attityd och bygga sitt varumärke när det gäller kläder. För ett halvår sedan började de lansera hörlurar som var något nytt och WE köparna såg inte WE som ett teknik/musikföretag. Utmaningen låg i att få folk att koppla ihop WE med musik. En global musiktävling skapades, där människor fick göra och lägga egna låtar och hade en chans att vinna ett skivkontrakt. För att nå ut med tävlingen skapade man en ambassadör, en kycklinghuvad DJ vid namn Physical Bobsom gick ut och pratade i olika sociala medier, Facebook, Myspace, Twitter och berättade om tävlingen. Fick in flera hundra låtar, bjöd in tio band till London. Hörlursförsäljningen har gått bra och budgeten överträffades med femtusen procent.

Så till Rockbjörnen. En miljon människor röstar årligen på Rockbjörnen. Så ville man nå ut till de med smalare musiksmak. Var finns de? Jo i sociala nätverk som Myspace. Man skapade en egen kategori som hette rockbjörnens Myspacekategori i samarbete med Myspace. Myspace drev kampanjen själva och det kom in 2.6 miljoner röster från Myspace, och en miljon från AB-läsarna.

Gå dit de är, tvinga dem inte att komma till oss.

Bort med banners, folk vill inte klicka in sig till företag, man ska ta sig dit de är.

På aftonbladet lade man in en tävling om att ta fram en officiell EM-låt och det gjordes på Aftonbladets egen sajt. Egna ambassadörer. Driver sitt eget röstande.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Under morgondagen ska han hålla en master class i sociala medier men han finns med även under dagen.

Neville Hobson använder främst Twitter och han visar morgonens twitterflöde för oss, och talar om hur man kan använda tjänster som samordnar flöden från flera olika kanaler. Han berättar att han under morgonen chattat med personer på twitter som inte kommer att kunna delta under konferensen. (här kan inflikas att Disruptive Media kan följas via flera livebloggar, bambuser och i en egen jaikukanal)

Web 2.0 definition: interaction instead of information, demokratisering av information, handlar om att dela

The era of social computing: Den sociala strukturen är i händerna på användarna

Evolution – Disrupting – New

Påtagliga förändringar i människors medavanor och det sätt på vilket folk tar del av och använder information.

Kontroll är på väg bort, det skrämmer folk som tidigare haft makt och kontroll. Idag går flödet inte att kontrollera då vem som helst kan sprida information över hela världen på en mikrosekund

Trust in Shifting again

Folk har högre förtroende för företag än för politiker enligt en förtroendebarometer “Edelman Trust Barometer 2008″

Men mainstream media är fortfarande vanligaste sättet att ta det av information om företag, även om sociala medier är på uppgående.

Who do people trust most? They trust other human beings, de litar på andra som är ungefär likadana som en själv. “Someone like me” Här är styrkan i sociala medier. Svensk statistik på detta. tack Kullin!

The social media space -

1.3 miljoner bloggposter per dag

100.000 nya bloggar varja dag, två i sekunden

Mer podcast än globala radiostationer

100 miljoner användare i Myspace, 64 miljoner medlemmar på Facebook, 9 miljoner Linkedinusers

(statistik mestadels från technorati)

Tools that facilitate: communication, engagement, transparency, trust.

Neville Hobson går vidare och presenterar en rad olika sociala nätverk, så som facebook, youtube som enligt neville är ett stort socialt nätverk genom att folk delar och kommenterar, flckr är socialt på samma sätt som youtube , linkedin, twitter, myspace. Han nämner förändrade attityder och att många raderar sina facebookkonton. Twitter har ändrat Hobson eget beteende i interaktion med andra. Jaiku är annorlunda – mer en snabb väg att få respons på saker. Jaiku är än så länge väldigt begränsat till användare i Sverige och Finland.

Twitter ger en möjlighet för människor att ta del av många intressanta saker över hela världen beroende på vilka man väljer att följa.

Sessmic next big thing? Videokonversationsverktyg, som en visuell Jaiku/Twitter. Quik, Bambuser andra motsvarande tjänster är nästa stora sak som kommer och enligt Hobson redan är här. Det finns enligt Hobson 24 tjänster som erbjuder videokonversation, det är ett område som exploderar.

Så nu börjar Neville Hobson tala om FriendFeed – ett ställe att samla alla sina och sina vänner flöden från olika sociala nätverk.

“Your public is everywhere”. Hur hittar man rätt, hur använder man alla de nya verktygen för att träffa rätt?

“Anywhere, any time”

För att nå ut måste man ha koll på alla nätverk där folk finns, från bloggar till Flckr.

Blogsökmotorer så som technorati, google kan användas för att hitta rätt nischade målgrupper, att se nätverk, vem som är kopplad till vem osv. Det är ett arbete som tar tid, sedan måste man läsa bloggarna, försöka förstå personen man försöker nå, innan man tar kontakt med den vilket inte nödvändigt ska ske via mail. Det handlar om individer, att hitta individer. Det finns företag som tar bra betalt för att göra sådana sökningar. Hobson upprepar att “you need to understand”, och syftar på målgrupperna, individerna man vill nå ut till. Identifiera: Vem ska vi nå, sedan Hur: söka upp och sist Understand: läs på och försök lära känna/förstå personen du vill nå med ditt budskap.

Det borde inte vara svårare för en organisation att hitta rätt personer att nå ut till än det är att hitta rätt tidning/jorunalist/reporter för det man vill ha ut.

Hobson går in på produktplacering/textreklam i blogg när han berättar om hur 3 testade och Hobson blev erbjuden fritt mobilt bredband på villkor att han bloggade om det. Han hade inga problem med det men känner några som inte gillar det. Men det var en klar deal, rakt på: du får det här, du skriver om det.

Här börjar publik och åhörare att ifrågasätta i Jaikukanalen. Om att sälja ut objektivitet, om hur tidningar får prylar utan att kunna/vilja lova att skriva om dem. Frågor som kommer: Köpt medieutrymme? Medieetik? Flera tänker att man förlorar cred och trovärdighet om man säljer sig till företag och marknadsför deras produkter. Modebloggarna tas upp som exempel, de som blir överösta av saker och kläder och skriver om dem utan at informera om att det är reklam.

Hobson håller absolut inte med, han säger att han aldrig skulle ha tagit emot UTAN att skriva och enligt Hobson handlar det här om transparens. Hobson berättar i bloggen hur dealen ser ut, och han menar att så länge han är trygg i sig själv med vilken deal han gör, vilka produkter han testar. Han ser inget etiskt problem eftersom dealen är så klar.

Hobson ger exempel på en bloggar:

En som ger en bra image åt Marriott hotels där sonen till grundaren som idag är 92 bloggar. Ger en massa cred till hotellkedjan.

Rudi Fischer från Telekom Austria bloggar. Han skriver om sin personliga uppfattning om det som händer i företaget och i telekomutvecklingen. Skapar transparens och inger förtroende.

American Airlines satte upp en blogg för att kommunicera problem som uppstod på grund av säkerhetsproblem. En helt vanlig Bloggerblogg i namnet American Airlines. Ett mycket bra sätt enligt Hobson att kommunicera med folk på folks egen hemmaarena.

Hobson menar att om företaget inte själva pratar om vad som hände ri företaget kommer andra att göra det, kanske mindre fördelaktigt…

Monitoring Social media:

It’s not about the numbers, it’s about who they are.

Identifying the influencers – and then what?

Search engines: Why they love blogs

Fördel med sociala medier: vem som helst kan, man behöver inte specialister för att göra det

Det nya medlielandskapet handlar om att command and control inte längre fungerar. Man måste engagera sig i sociala medier för att det inte finns ett val längre.

Förändringar och möjligheterna är runt omkring oss hela tiden.

Avslutningsvis en diskussion om företagsbloggande där Hobson är odelat positiv och ser det som en nödvändighet. Vem i företaget som ska blogga beror helt på vad syftet med bloggen är. Finns en diskussion om huruvida det är bra att vd bloggar när den vanligtvis har mycket annat att göra, något som Hobson tycker är bull, sån tid tar det inte att knåpa ihop en blogginlägg. Det kan ju också vara en förtroendefråga vem som bloggar och det är klart att det kan kännas förtroendeingivande och bra för en kund att läsa och kunna kommentera det som högste hönset i ett företag faktiskt tänker och tycker.

Same!? Same?? But?? Different?!?