Kristallkulan


16
Dec 09

Mode + nätet – vad händer 2010?

Hur står sig lacktightsen? Prognosen är dålig. Men – det händer betydligt mer spännande saker än så i modevärlden 2010. Inte minst på nätet, inom ny teknik och sociala medier. Här kommer 10 trender jag tror på:

1. Modemokrati – nätet sätter världen på front row

Den traditionella, etablerade modevärlden må vara långsam när det gäller ny teknik. Men dess ängslighet har en fördel – så fort någon börjar, hakar alla stressat på. Louis Vuitton livesände sin höstvisning på Facebook, Alexander McQueen följde efter och direktsände på sin egna sajten. Burberry likaså, H&M livesänder Sonia Rykiel-lansering från Paris.

11 december 2009 tog Ralph Lauren Rugby fenomenet längre, istället för en “catwalk” gick modellerna på löpband framför en grön skärm, bakgrund adderades digitalt och filmen lades ut på hemsidan. Istället för att visas för 700 utvalda (läs bortskämda) modeprofiler förväntas cirka 40 miljoner sidvisningar. Billigare, bättre och mer effektivt.

Modemokratin är här för att stanna.

2. Lyxvarumärken trippar (försiktigt) ut på nätet

2008 hade 33% av världens lyxvarumärken e-handel, 2009 ökade det till 66%, enligt Luxury Insitute. 2010 tar de steget fullt ut – och fortsätter också att ta försiktiga, snyggt stylade kliv in i sociala medier.

Chanel har snart en halv miljon fans på Facebook, även om de – liksom de flesta andra modehus – borde läsa på här och börja föra en dialog. Liksom majoriteten av modevärlden satsar de fortfarande på hopplöst svårnavigerade flashsajter. Men förändring är på gång.

Burberry leder vägen med sin “Art of the trench“-satsning som bygger på varumärkets hjärta och signaturplagg: den klassiska trenchen. Världens trenchälskare uppmanas att dela sina bilder. Enkelt, snyggt och tydligt – utan att bedriva köphets. För prata pengar för man inte gärna i en lyxbutik, något de måste ta med ut på nätet…

3. Garderobsguldet förädlas – andrahandsmarknaden blir avancerad

Att sälja kläder är inte längre fult, bara smart – både för plånboken och klimatet. Damkläder är segmentet som omsätter mest på Tradera, föga förvånande har flera aktörer poppat upp för att kapitalisera på svenskarnas garerobsguld. 2010 blir det lättare, roligare och bättre att sälja och köpa, frågan är vem som vinner slaget om den stora massan?

4. Fyndjakten frodas – shoppingklubbarnas genombrott

Första svenska shoppingklubben Campadre får konkurrens. Utförsäljningar är det nya svarta, alla vill fynda smart och i USA frodas “members only”-shoppingklubbarna med framgångssagan Gilt Group i spetsen. Idén är genial: överproduktion, rea och samples paketeras om och blir hett byte.

5. Modemagasinen fortsätter kämpa med digitaliseringen

2009 var ett dystert år för modemagasin på nätet. Om inte ens Style.com lyckas tjäna pengar, hur ska då någon lyckas? Med största sannolikhet genom att skapa tjänster, närma sig e-handel och kapitalisera genom att addera det de är bäst på: att inspirera kvinnor att shoppa.

Men i nuläget ser det inte bättre ut för modemagasinen, än att gapet under 2010 fortsätter öka till de teknikdrivna aktörerna som redan bemästrar redaktionellt modematerial på nätet, genom att låta användarna göra jobbet: se briljanta Polyvore och även Shopstyle.

6. Modebloggar – en naturlig marknadsföringskanal

Nyhetens behag är över, modebloggar behandlas som – och beter sig som – en naturlig (och hyfsat billig) marknadsföringskanal. Istället för att desperat jaga horder av modebloggare, väljer varumärken ut ambassadörer.

Sofistikerat brandade bloggar används som kampanjverktyg, Yves Saint Laurens nya parfym är ett utmärkt exempel.

Twitter blir en allt viktigare marknadsföringskanal, främst för branschen.

7. Personal shopper 2.0 och modemobilen

Från att ha fått smyga med kamerablixten för att inte bli utkastad, välkomnas äntligen tekniken in i provrummet. Kfem i Vällingby var först i Sverige, 2010 ser vi fler levande provrum och kan snabbt dra iväg ett “Ska jag slå till”-mail till kompisen med koll. Eller få rekommendationer på matchande plagg.

Geopositionerade erbjudanden i mobilen tar fart, vilket skräddarsyr shoppingupplevelsen ytterligare. Mobilen samlar kundeklubbskortet, erbjudanden, tipsen, inspirationen, bilderna och blir därmed ett utmärkt shoppingverktyg. Och jo – vi får ett gäng glassiga “mode-appar” till Iphonen, de flesta mer eller mindre meningslösa versioner av dyra prinkampanjer.

8. “Crowdsourcing” – inte bara för att vara duktig…

Visst hänger Vero Moda med, som 2009 bad användarna på Yourmoda.se om hjälp för att designa en klänning inför våren. Snyggt verktyg, rätt tänkt. Men här finns mer att hämta, i synnerhet för kedjor som riktar sig till en bred målgrupp. 2010 används “crowdsourcing”, det vill säga hämta in åsikterna som finns därute, inte bara för att visa sig duktig – utan för att det faktiskt kan hjälpa.

9. Betyg är PR, dags att släppa sargen!

“Men… vad händer om folk hatar dem?” är ofta den skeptiska reaktionen när jag förespråkar betyg i e-butikerna (som exempelvis Ellos och American Apparel har). Svaret är enkelt: 2010 bör du göra en såpass bra produkt att du vågar ta in betyg. Betyg och rekommendationer blir en hygienfaktor som adderar trovärdighet och hjälper kunden ta beslut.

10. Videoklippet är de nya lacktightsen

Slutligen – vad är de nya lacktightsen? Rörlig bild. Shopflicks små filmer är ofta underhållning i sig, Asos satsar på proffsiga catwalk-filmer och Lindex på korta modeinslag. Oavsett hur, 2010 vill vi se plaggen fladdra.

Ebba von Sydow är modejournalist, författare och krönikör och rekommenderar utmärkta bloggen Business of fashion för dig som vill hålla koll på mode på nätet.


14
Dec 09

Otappade reserver

“Newspapers already understand that photography tells a story in a different way, and video tells a story in a different way, and those subdisciplines are well established in news companies. But custom Web apps haven’t crossed that chasm in newsroom culture yet.”

Citatet ovan är från en Mashableintervju med Adrian Holovaty, grundaren av EveryBlock. En lokal nyhetssajt som utforskar nya sidovägar på internet istället för att fortsätta köra rakt fram på en spikrak autostrada. Internet är det största som har hänt journalistiken sedan tryckpressen. I Sverige är det dock fortfarande ont om nytänkande inom journalistiken, även om det dykt upp positiva exempel.

I dessa tider finns en potential att testa nya saker, att utnyttja möjligheterna som internet öppnat upp för medierna. 2010 blir förhoppningsvis året då fler medieaktörer vågar experimentera och pröva på sidospår. Möjligheterna är enorma om man vågar tänka i nya banor.

Framförallt är det dags att börja samarbeta med personerna man producerar nyheter för. Vill man ha en betydelsefull produkt måste man ta dialogen med läsarna.

Ett bra exempel är kanadensiska London Free Press, som vid extraordinära nyhetshändelser sänder direkt från redaktionen. Varje halvtimme så görs en nyhetsuppdatering på webben. Reportrar på tidningen streamar helt enkelt från nyhetsredaktionen. Läsarna får via en chatt vara med och kommunicera med journalister. Tidningens anställda får en möjlighet att resonera kring publicistiska beslut med personerna som man skriver för.

Om ett år har journalistiken blivit bättre på att utnyttja sina otappade reserver. För en reserv finns där, i form av läsare. Den väntar bara på att användas. Många verktyg för att öka engagemanget finns redan. Och engagerade läsare leder till en produkt som är relevant. Som engagerar. Precis som journalistik ska göra.

/Per-Ola Mjömark


10
Dec 09

2010 – Året när den moraliska bakfyllan var som värst

Jag befinner mig på LeWeb, Europa’s största internetkonferens med 2000 deltagare som i år handlar om realtidswebben. Det som det mesta har handlat om under det gångna året, både inom medie- och internetbranschen. Det utvecklas och anpassas för att kunna hantera de evigt växande informationsflöderna.

Konferensen har inget särskilt mediespår, men efter första dagen står det klart och tydligt att det finns både en vilja och ödmjukhet bland de olika aktörerna att bana väg till en lönsam och ljus framtid. Och det genom att möjliggöra kopplingar mellan de olika sociala nätverken och tjänsterna, även till konkurrenternas tjänster. Att erbjuda sin tjänst på alla de distributionskanalerna och plattformarna som finns för att bibehålla sin relevans för användarna har blivit en överlevnadsfråga och självklarhet.

Det starkaste intrycket gjorde en panel bestående av betydande personer från Facebook, Ning, LinkedIn, Ustream, SixApart, MySpace och Twitter. Alla är stora populära tjänster där användarna räknas i miljontal, men där ingen på scenen slog sig på bröstet eller fällde tuffa ord om sina konkurrenter, trots att de alla konkurrerar på något sätt om samma användares behov, uppmärksamhet och tid. Det blev en manifestation på hur stort allvar de tar sina användare och hur skört de inser att deras inverkan på användarens lojalitet är. För vad de behöver är inte bara användare, det är fans. Fans som varje dag aktivt väljer att använda deras tjänster.

Det andra tydliga budskapet kom från Marissa Mayer, vice president på sök och användarupplevelse på Google, en representant för jätten som med hjälp av teknikinnovation förbättrar både för internetanvändare och publicister. Enligt henne har 5 miljarder dollar från intäkterna av AdSense, Google’s annonseringstjänst, gått till publicister. Men hon deklarerar också ödmjukt att även Google står mitt i utmaningen att kunna hantera och konkurrera om all den information som utbyts och skapas inom de sociala medierna. Hon poängterar också att utan innehåll finns det ingen söktjänst. Likväl som att utan läsare finns det inga tidningar.

Allt detta får mig att tänka på Claudia Gonzalez, pr-chefen på FN’s flyktingorgan UNHCR, som på den nyligen hållna svenska internetkonferensen SIME berättade hur hon efter två års tid ha presenterat skräckscenarios med tillhörande lösning till ledningen fick godkänt på organisationens medverkan och närvaro i sociala mediakanaler.  Resultat: UNHCR’s kampanj Gimme Shelter har idag 2.7 miljoner följare och vänner på Twitter, Facebook, Flickr och Youtube. 2.7 miljoner som aktivt valt att nås av information om flyktingsituationen i världen.

Vad jag tror om det kommande året inom nätpublicering sammanfattade jag nyligen i en presentation, där de två huvudsakliga punkterna handlade just om behovet av fans och samspelet mellan “tekniknördarna”. Teknikerna är inte längre tysta vitrockar på verkstadsgolvet utan blir äntligen den fullfärdiga samtals- och samarbetspartnern tillsammans med innehållsskaparna. Erich Hugo från Bonnier R&D berättar knivskarpt varför det också är en ren överlevnadsfråga.

Jag hoppas innerligt att Mikael Zackrisson’s kloka spaningar från igår om bland annat blommande kreativitet under nästa års riksdagsval och kungabröllop kommer att besannas, men tror tyvärr att tillnyktrandet sker först i efterhand. Vi andra som inte har varit så rädda för att titta oss omkring och fascineras av det mesta som dyker upp på vår radar, kommer som mest ha lite lätt huvudvärk under nästa år efter att bubblorna har lagt sig; må det nu vara efter nyårsfirandet, vinterOS, Vasaloppet, kungabröllopet, midsommarfesten eller valvakan.

Måndagen den 20 september 2010, dagen efter riksdagsvalet, kommer nämligen att bli dagen när den moraliska bakfyllan bli som värst för mediecheferna. Medan det uteblivna engagemanget från läsarna trots massivt medborgarengagemang på nätet håller på att spräcka tinningarna, finner äntligen både “social media naturals” och “tekniknördarna” en Facebook vänförfrågan i sin Inbox, från just mediebranschen.

Det blir en fin jul 2010 att se framemot.


9
Dec 09

2010 – Med kniven på strupen kommer förnyelsen

2009 har kanske varit ett av de tuffaste åren för svenska medierna på mycket länge. När vi nu är på väg ut ur krisen är det lätt att tro att saker och ting kommer återgå till hur det var tidigare. Ingenting kunde vara mera fel. Under 2010 kommer mediecheferna bli brutalt medvetna om just hur tuff situationen är och hur stort behovet av förändringar är. För även om annonsintäkterna så sakteliga är på väg tillbaka så börjar insikten om behovet av nya idéer, nya affärer och nya medieprodukter komma till allt fler.

Det här innebär att det kommer hända mycket inom svenska medier 2010. Mycket på grund av rädsla och sparbehov, men mycket också för att man börjar se ett frö till en ny väg framåt.
Här är mina spaningar inför 2010.

1. Samarbete och fokus

Nyhetsmedierna krisar. Det görs allt färre egna unika nyheter i svensk media, det finns inga resurser. Kostnaden för att skapa nyheter är för hög i relation till intäkterna, och då krävs helt nya grepp för att klara sitt uppdrag. Både nyhetsredaktioner och andra medier inser att man måste samarbeta. Både med läsare och annonsörer, men även med konkurrenter, bloggare och andra medieaktörer.
Nyhetssajterna börjar äntligen länka, inte bara till läsare och källor, utan även till varandra. Konkurrerande medier kompletterar varandras bevakning, och webb- och pappersredaktioner jobbar allt mer nära varandra. Det blir en stor kulturomvandling, som kommer pågå i flera år, men trenden är tydlig. Några går så långt att de formaliserar samarbete med vissa utvalda externa bloggare och kompletterande medier, allt för att skapa en bättre totalprodukt.

2. Renässans för redaktören

Efter flera år där mediesajterna har packats med rewrites och allmänna nyheter så går trenden nu åt motsatt håll. I stället för att skriva lite om allt börjar tidningarna stärka sina varumärken med unikt innehåll. Brist på intäkter på webben o fortsatt höga kostnader tvingar tidningarna att fokusera. Man ha inte råd att köra på som förr, utan börjar välja mycket mer. Redaktörsskapet får en renässans.
Papperstidningar har ju alltid varit olika, men på webben har man kopierat varandra av någon sorts rädsla att bli marginaliserad. Webben har varit ett oändligt flöde, utan början eller slut. Vi har bara hällt på mer och mer och mer, i jakt på fler klick. Nu börjar vi inse att även på webben finns ett begränsat utrymme och att det måste vårdas ömt.
2010 inser vi att rewritandet och copypastandet kostar för mycket, både i form av tid och slitage på varumärket. Rewriten dör, eller lider i alla fall svåra kval.

3. Partnersskap o advertorials

Insikten om att bannern inte kommer rädda ekonomin gör att allt fler experimenterar med nya annonsformat och partnersskap. DN:s Vattenfallsponsrade klimatbevakning nu i veckan, Aftonbladets Minimedia-advertorials och månadsmagasinens “partner promotion“-sidor är bara början. Räkna med het debatt om gränsdragningen mellan annons och redaktionellt när trängda medieägare drar igång experimentlustan.
Själv tror jag vinnaren är den som både släpper in annonsörerna som partners, men samtidigt vågar ha en tydlig redaktionell gräns. Och aldrig försöker få läsaren att tro att en annons är något annat än en annons.

4. Kreativiteten blommar under val och bröllop

Valår och dubbla prinsessbröllop får kreativiteten i Sveriges medier att gå i taket. Medierna kommer tävla i olika nya medieformer under bröllopen i sommar. Bloggar, tävlingar, användargenererat, bilagor, webb-tv och så vidare.

5. Bloggvalet 2010

För första gången blir snacket om att valkampanjen ska ske på internet inte bara prat. Det blir så. Och traditionella medier, bloggare och twittrare tävlar intensivt i att sätta agendan. Och i flera fall vinner gräsrötterna. Minst en politisk affär avslöjas av en bloggare eller nätaktivist.

6. Betalboom. Appar. Tablets

Apple lanserar till slut, efter alla spekulationer, en i-tablet. Mediebranschen bara gapar. Trots högt pris och avsaknad av massor av funktioner har produkten några helt avgörande nyskapande funktioner som får folk att älska den. Men fajten med andra datortillverkare och mediebolag vinns inte helt enkelt. Förutom Apple och Google kommer minst några andra bolag ge sig in i kampen om att äga ekosystemet kring betaltjänster för läsplattor och mobila enheter.
Mediebolagen lanserar appar för både Iphone, i-tableten och andra bärbara enheter. Det ger en mängd nya intressanta medieprodukter, men tyvärr inte alls de intäkterna mediehusen hoppats på. Än så länge.
Däremot kommer det bli ett uppsving i kreativiteten, äntligen vågar vi satsa på kvalitativt nytt content. Visst går det att ta betalt, men någon supersuccé är det inte, och långt ifrån någon slutlig lösning på mediebolagens intäktskris på nätet.
Murdoch lyckas för övrigt inte heller i år ta betalt för annat än finansinformation och underhållning för män online. Försöken att hålla Google ute, för att inte låta Google driva trafik till mediesajterna, floppar. Det går inte att stänga ute Google.

7. Entusiasterna tar över

Gratisarbetarna tar våra jobb. Bloggnätverk har ju redan etablerats, som Mindpark och detta. Under 2010 sprids idén till traditionell nyhetsjournalistik och vi får de första entusiastdrivna nyhetssajterna, som lever på länkkärlek, donationer
och medarbetarnas frivilligarbete. Även författare börjar experimentera med donationer som ersättningsmodell för sitt skrivande, både i bokform, på bloggen o på Twitter. Det visar sig fungera förvånansvärt bra för de som är kända.

8. Konversationer

Realtidswebben utvecklas och tar sig in på de stora mediesajterna som en enda stor, pågående konversation. Tidningarna inser att de måste börja prata med sina läsare. Exemplen på när detta ger positiva resultat blir allt fler så till slut ger både tidningar och traditionella företag upp.

9. Webb-tv

Rörlig bild på webben växer ännu mer och reklamen innan, runtomkring och över videoklippen blir bara mer och mer störande. Men folk tittar ändå. Det blir ett bevis på att kvalitet i någon mening fungerar. Eller kanske ska vi kalla det undehållning?

10. Hej då, sociala medier

Termen sociala medier blir så utsliten att ingen med heder i behåll vågar använda den längre. Ungefär samtidigt blir sociala medier en naturlig del av alla företags kommunikation.

11. Fortsatta mätproblem

Kia och annonsörerna försöker hitta nya sätt att mäta reklamens inverkan på nätet, men lyckas inte heller nästa år komma fram till något annat än unika besökare, besök och sidvisningar.

Sammantaget är jag förhoppningsfull. Tillräckligt många inom de etablerade medierna har förstått tillräckligt mycket om behovet av en ny dialog, ett nytt sätt att jobba för redaktionerna, där man inte bara utgår från megafontanken och den numera helt utdöda idén om att man skulle äga distributionen.
När ägarna sedan lägger på sina lönsamhets- och besparingskrav blir vi så illa tvungna att våga kasta oss ut i det nya, okända.

Det kommer bli smärtsamt.
Vi kommer göra massor av misstag.
Men det kommer vara otroligt lärorikt. Och läsarna, tittarna, besökarna kommer belöna oss rikt när vi väl hittar rätt.


4
Dec 09

Verkligheten i lager

Medieåret 2009 närmar sig sitt slut och för dörren står ännu ett. Vad kan vi vänta oss av mötet mellan gamla medier och nya under 2010? Vi skribenter på SSBD kavlar upp ärmarna och ställer fram kristallkulan på bordet för att se vad som händer i mediernas förtrollade värld när nollnolltalet blir till tiotalet. Följ med oss på en ny 2010-spaning varje vardag fram till nyår!

Idag har turen kommit till Annika Lidne:

Det lackar mot nyår. Snart 2011. Tänk, när jag var tjugo kunde jag inte ens föreställa mig mitt liv idag – 2010. Allt liv efter år 2000 var kläder i silverlamé och läckra små billiknande flygplan som det huvudsakliga transportmedlet. Men jag sitter fortfarande i svart och skakar på SLs tunnelbana. Okej, det skakar lite mindre och vagnarna är lite finare än förr. Och jag behöver inte ens ta upp mitt SL-kort ur plånboken för att komma igenom spärrarna.

På väg mot Skanstull läser jag morgonnyheterna. För ett år sedan läste de flesta av mina medresenärer Metro och en handfull hade med sig egna DN och Svenskan. Idag sitter de flesta och läser på sina telefoner. Fast bland pappersprasslarna är fördelningen mellan tidningarna rätt jämn. Eller så sitter de där med en bunt tidningar i knät. Vissa har ju lite svårt att tacka nej när tidningsutdelarna tävlar om vem som kan dela ut flest gratistidningar vid tunnelbaneingångarna.

Fler och fler har ju insett att det är lite svårt att dela med sig av bra artiklar till sina vänner när de är på papper. Och vill man bygga upp ett bra renommé och bra Whuffie-poäng för att skapa nätverk och followers gäller det ju att dela med sig. Vem vill bli sedd som en snyltande igel?Eller ha så få followers att man automatiskt är diskvalificerad för även de minst sociala jobben? Folk kan ju tro att det är något fel på en.

Dagens stora nyhet är att SonyEricsson lägger ner mobiltelefontillverkningen. Inte ens mega-succén Android kunde hjälpa ett företag som inte riktigt greppade att vi är intresserade av tjänster och appar som hjälper vår vardag snarare än fler megapixlar och konstiga tekniska finesser. Dessutom, vem behöver walkman-telefoner när det finns Spotify? Till viss del är det ju också operatörernas fel till konsumenternas godo.Den hårda konkurrensen har ju kraftigt sänkt priserna på mobil internetaccess så alla har råd. Men att alla alltid är uppkopplade betyder ju helt nya villkor för många företag. Som i tidningsbranschen. Eller i telefonbranschen. Eller i restaurangbranschen.

Jag kommer fram till Mariatorget och känner mig helt vilse. Acrossairs tunnelbaneguide i min iPhone guidar mig snabbt till rätt utgång genom att på skärmen ge mig instruktioner direkt i realtid utifrån bilden den ser och min position. Eftersom jag är lite tidig frågar jag appen var närmsta kaffeställe finns och hittar lika snabbt svaret. Appen guidar mig snabbt dit, även om jag håller på att snava över en liten hund på vägen. Det är ibland lite svårt att både titta på telefonen och vart man går. Jag borde verkligen skaffa de där nya glasögonen är en extraskärm för telefonen och lägger datalagret framför ögonen istället för på telefonens skärm.

Framme vid fiket, byter jag till Foursquare och ser att mina vänner har gett stället en bra recension, även om ingen är där för tillfället. Jag ser att några är på sina jobb i närheten och medan min kaffe tillverkas, skickar jag ett snabbt meddelande och frågar om de har lust att äta lunch. Utifrån alla recensioner som har gjorts på Foursquare, hittar jag snabbt en lunchrestaurang i närheten som verkar bra. De sociala medierna har verkligen skakat om i café- och restaurangbranschen. Informationen om dålig mat eller dålig service sprids inte längre mun till mun eller via de numera nedlagda recensionerna, utan syns direkt mer eller mindre i köpbeslutsögonblicket.

Med en stark cappuccino i handen, slår jag upp Augmented realityWikipedia. AR har verkligen förändrat livet. Det har blivit så mycket enklare. Point and click, snarare än skriv och sök. Inte minst har det förändrat annonsmarknaden. Jag småfnissar lite åt minnet av alla som trodde SMS och bluetooth i mobilen skulle bli den nya annonsmarknaden.

Jag kliver ut på Mariatorgen och plockar upp Layar i telefonen. Pigga Booli visar redan alla lägenheter i de olika husen runt torget som finns till försäljning. Det är bara att rikta telefonen mot ett hus och jag ser om det finns lägenheter till salu. Även om jag inte är på köphumör, är det kul att se hur folk bor. Jag väljer ett annat layar och ser att ett finns ett Apotek en kvarter bort. Jag tweetar en påminnelse till mig själv om att gå dit efter lunch.

wikitude

På väg till kundmötet promenerar jag förbi en ståtligt gammalt hus och funderar på vad det kan ha byggts för. Jag håller upp telefonen mot huset och tar upp Wikitude som direkt meddelar att det är “Tvålpalatset” inklusive en kort historia från Wikipedia. Någon borde dock verkligen utöka informationen om huset på Wikipedia. Jag begriper inte varför inte bostadsrättsföreningen har gjort det. Jag funderar på att meddela dem men orkar inte. De borde väl själva ha intresse av att det finns så mycket bra info som möjligt om sitt hus för att öka priset på lägenheterna?

Kundmötet är lite uppjagat. Ny kund. En marknadschef som fått utskällning av både VD och styrelse för att försäljningen dalar eftersom han har hängt kvar i tradionella medier och inte ens  är  är ute och skapar relationer i sociala medier,  än mindre har en närvaro i mobilen. Det är bara att kavla upp ärmarna, ta honom i handen och leda honom in i den nya världen där det inte är konstgjord reklambyråkreativitet och stora annonsbudgetar som skapar klirr i kassan, utan goda relationer och genuint bra produkter. För idag tycker ju alla något.

För tjugo år sedan trodde vi att det var Storebror som skulle bestämma i den nya världen. Och visst, Storebror ser oss även om vi försöker jävlas så mycket som möjligt med honom. Det var megaföretagen som skulle regera världen med järnhand och de har fallit som käglor under senaste åren. Det ingen räknade med var att lillasyster och lillebror, du och jag och oss, våra tankar, intressen och åsikter skulle bli det nya svarta. För vem vill egentligen gå klädd i silverlamé?