År 2010 blev ungefär som vanligt. Inte mycket hände som kommer att gå till historien, även om några detaljer kanske kommer att bli ihågkomna längre än andra, och spelar en stor roll i ett större sammanhang. Det vi kallar internetrevolutionen.

Inte minst märktes det under valrörelsen. Den var sig inte riktigt lik. Framförallt för att det var väljarna som satte agendan. Det var väljarna som bestämde vilka ämnen som skulle diskuteras i debatter, och det var väljarna som ställde frågorna. Till många av de gamla politikernas förtret.
Tidigare har det varit enkelt att skriva debattartiklar till DN Debatt och sätta fokus på egna frågor. Helt plötsligt under våren 2010 blev det tydligt att det inte fungerade. För väljarna ifrågasatte ämnesvalen, väljarna bloggade, kommenterade i politikers bloggar och ifrågasatte i sina twitterflöden, väljarna lyfte helt enkelt de frågor de själva ansåg som viktiga att diskutera. Och för de politiker som inte har den totalkoll som väldigt få har blev det lite knöligt.
För andra, som piratpartisterna, eller de lokalpolitiker som valt att föra sina egna personvalskampanjer på nätet blev det däremot en roligare valrörelse än någonsin, och de fick på allvar känna att de faktiskt representerade folket och väljarna i första hand, och sitt parti i andra hand.

Journalisterna vaknade också till liv och använde alla sociala verktyg de hade till sitt förfogande, för att fånga upp och bevaka valrörelsen, partierna och politikerna från helt nya perspektiv, och de lärde sig att lyssna på sin publik. De hittade också nya kanaler där de i samarbete med politikerna kunde nå ut till nya grupper som tidigare inte varit så intresserade.

Det vore en överdrift att säga att nätet avgjorde valet, men det gjorde viss skillnad framförallt i personvalen. Både riksdagsmän och kommunfullmäktigeledamöter byttes ut till följd av framgångsrika kampanjer i de sociala medierna.

2010 var också året när de flesta journalister började förstå vidden av att ha tillgång till en hel researcharsenal i fickan. När mycket av skitnödigheten och rädslan för att råka avslöja scoop i förtid försvann, till förmån för de verktyg som hjälpte till att ta fram en bättre slutprodukt. Om vi nu kan tala om slutprodukt när det gäller journalistik. För också när det gäller medierna blev publiken en allt viktigare spelare när det gäller att sätta agendan. Uppföljningar och fördjupning i de ämnen läsarna intresserade sig för konkurrerade ut en stor del av de rewritade pressmeddelanden som annars funkat som utfyllnad i tidningarna, och många teveinslag genererade läsarreaktioner som i direktsändning gjorde att vissa nyheter fick en helt annan vändning.

Och ändå är det märkligt att jag fortfarande i december 2010 kan se tillbaks på ett år med en ganska trist debatt om internet, om bloggvärlden, och om sociala medier. Sociala medier var såå 2009, 2010 var året när de flesta förstod att sociala medier bara är en liten del i en helhet som inte kan plockas ur sitt sammanhang, året när begreppet blev vardag men när många även om de tog till sig i teorin inte riktigt kunde omsätta i praktiken.
Även i år har vi sett rubriker om bloggdöd och trams och slams på nätet.

Också i år har gammelgäddorna höjt sina röster om riktiga medier och riktig journalistik, och konstigt nog har medieföretagen inte helt släppt tanken på att öka upplagorna för papperstidningarna.
Flera misslyckade försök har gjorts att låsa in redaktionellt material på nätet, och även om flera företag har lyckats att hitta andra affärer på nätet som sakta börjar dra in pengar finns fortfarande en stor rädsla för att ingen ska vilja betala, och trögheten lever kvar som om den vore en naturlag för medieföretag som verkat sedan förhistorisk tid.

Några journalister har hoppat av de sjunkande båtarna och samlats i egna journalistkollektiv som finansieras med hjälp av donationer och delvis motprestationer, och trots domedagspredikarnas utsagor har de inte haft några större problem med trovärdigheten inför mediekonsumenterna.

Under 2009 kändes det stundom som om SSBD spelat ut sin roll. Det började röra på sig. Det hände grejer. Syftet med bloggen – att upplysa och informera om rörelserna under marken, att bevaka händelseutvecklingen, kändes överspelat när sociala medier var ett begrepp i var mans mun och till och med Jan Guillou erkände att han läste bloggar.
Men det har visat sig att det här är en revolution som tar tid, eller som tar känguruskutt – och däremellan då och då fastnar på vägen. Men de känguruskutten har varit väl värda att följa med i och rapportera om också under 2010, och sannolikt kommer det att finnas anledning att skriva om utvecklingen också under 2011.

Med detta vill jag tacka alla er som läser SSBD, och önska er ett gott innovativt år!

/Sofia Mirjamsdotter

Same!? Same?? But?? Different?!?

Hur många av de här orden har egentligen varit något mer än just ord under 2009? Spotify, Facebook Connect, Kindle och the realtime web. De andra däremot, de tror jag kommer förändra oss under 2010.

Men, förutom alla buzzwords tänkte jag ändå ge några tydliga besked om vad som händer nästa år enligt mina analyser. Läs och begrunda. Sen kommentera.

Realtidswebben kräver förändringar
Föga förvånande kommer realtidswebben med i mina framtidsspaningar. Realtidswebben har redan börjat kräva lika stora förändringar och nytänk som social media gjort de senaste fem åren. Alla måste ta hänsyn till, lära sig hantera det och inte minst medierna kommer behöva förändra sitt tänk kring nyhetsflöde och innehållsproduktion. Demokratiseringen av nyheter kommer fortsätta än mer exponentiellt än tidigare.

Tjäna(r) pengar
Alla vet helt plötsligt hur de bäst tjänar pengar på nätet, och börjar också göra det. Vare sig det handlar om hur H&M eller Ikea börjar tjäna pengar på sina aktiviteter i social media, eller DN och lokaltidningarna börjar hitta annonsmodeller som de äntligen lyckas sälja in, kommer 2010 vara året då saker och ting börjar falla på plats. Videoplaza har redan visat att det går att tjäna pengar på videoinnehåll. Facebook att man kan tjäna pengar på sociala nätverk. Twitter på att realtidsdata är mer värt än vad man kanske från början trodde. Digg har visat att sociala annonser is the shit, och tidningar har börjat testa lukrativa sponsringslösningar på innehåll som är användarproducerat. Sverige nya stolthet Spotify har bevisat för skeptiker att det visst går att tjäna pengar på musik på nätet, trots att tillgången nästan är oändlig och helt gratis.

Det finns ingen starkare säljkanal än nätet och äntligen börjar det här utkristallisera sig på fler ställen än i Googles sökannonser.

Kindle och andra “uppkopplade prylar” förändrar oss men inte pga teknik utan pga distribution
Nej, de flesta av oss kommer inte ha internet i våra armbandsur nästa år heller. Däremot har eller kommer Kindle, Apples läsplatta, iPhone, Peek FON och äkta fastprisabonnemang utan roamingavgifter internationellt öppna marknaden för många nya produkter. Den operatör som släpper ett fastprisabonnemang utan roaming för iPhone till vettigt pris kommer ha mycket att vinna på att göra världen mindre. Men som vi redan sett kommer även nya produkter, och prototyper, att vinna folks hjärtan. Kindle må ha sina anhängare men det är många som tvekar.

Jag är dock av den bestämda uppfattningen att Kindle är en väldigt bra sak, av en bestämd anledning. Det viktiga med Kindle är inte själva läsplattan i sig, att tekniken börjar sätta sig att upplevelsen av att läsa på en platta börjar bli lika bra som på papper (även om det är en underbar utveckling), utan distributionen av böcker. Att studenter nu kan beställa sin studentlitteratur några minuter före lektionens början, eller möjligheten att köpa New York Times när man slår sig ned på sätet på planet dit (och även på plats i NYC, pga ingen roaming), kommer ge större avtryck än vad många tror. Däri ligger det riktiga värdet, den riktiga revolutionen och det som kommer förändra vårt beteende på många olika sätt under 2010.

Förändringar sker när vi förenklar. Det är också vad vi med säkerhet kan säga kommer ske under 2010. Kindle fortsätter förenkla distributionen av medier och böcker. Iphone fortsätter förenkla distributionen av webbapplikationer till mobilen. Spotify fortsätter förenkla tillgången till all världens musik. Twingly fortsätter förenkla informationsflödet från realtidswebben. Videoplaza fortsätter förenkla annonsmodellerna för webbtv. Och Google tar kanske det största steget till förenkling genom att släppa Chrome OS.

Själv fortsätter jag förenkla mina trendspaningar. Och vem vet, tills nästa års framtidsspaning har jag kanske lärt mig att börja med det viktigaste. Enklare än så blir det inte =)

/Anton Johansson, som för tillfället är helt insnöad på intäktsmodeller för realtidswebben och Tom Waits. Gott nytt år hörrni! Ni hittar mig även på: Superanton.se, Fyranyanser.se, Blog.twingly.com & @agaton

Same!? Same?? But?? Different?!?

Ni som har följt något av vad jag har sagt, skrivit och skrikit fram under året förväntar er säkert utfästelser om följande:

• Googles monopol på sök och sökordsannonsering utmanas av åtminstone EN konstellation av nätaktörer.
• Apples läckra tablet, sjutumsskärm – lanseras den 26/1 i San Francisco – och dess påverkan på medielogiken med sina nya spelfunktioner, det nya tv-erbjudandet den kommer med och framförallt den påverkan den kommer att ha på utgivning av böcker och tidningar.
• Hur företag som Spotify (satanihelvetesjävlaskit) och Voddler (tack för det) kommer att få reella problem med ersättningsnivåerna till innehållsägare.

Men det kommer jag inte att göra, i stället vill jag lyfta tre trender som jag tror kommer att påverka framförallt traditionella (nyhets)medier under 2010. Eller, traditionella och traditionella, det handlar väl om att förstå att det enda som är traditionellt är medieägarnas vilja att tjäna pengar på den produkt som produceras. Så, med detta sagt, hur ska det då gå till?

Det nya gamla historieberättandet

2009 såg vi några trevande försök att väva samman nytt och gammalt historieberättande till en sammanhållen helhet. Vi minns inte minst Aftonbladets ”Fattigbloggen” där traditionella artikelserier vävdes samman med Jessica Ritzéns bloggande om livet utan pengar. Aftonbladet har sedan dess matchat den här höjdpunkten med ett lågvattenmärke som när bloggaren Mogi skulle leva två veckor på a-kassa. Well, you can’t win’em all.

Men under 2010 kommer vi att få se betydligt mycket mer djupgående samarbeten mellan ”vi” och ”dom”. Jag ser framför mig att läsare kommer att släppas in betydligt mycket närmare skapandet av innehåll – inte bara bjudas in till att reagera på det som skrivs.

Tekniken för att göra det här finns redan – nu krävs redaktörsskapet och viljan att göra det. Det handlar inte om att publicera oredigerade Twitter-flöden med en viss etikett, det handlar inte om att ha Twingly-länkar på sina sajter. Det handlar om att våga låta läsarna få ta del av uppdraget och agera på det – och inte bara reagera på publiceringen. Lite grann som när vi faktiskt tog blocket och pennan och åkte iväg för att träffa någon…

Den nya gamla intäktsmodellen

2010 är året då betalväggar kommer att bli verklighet på många ställen. Det börjar självklart med de som har lättast att betala för sig – B2B-kunderna. Där finns ju redan i dag de mest framgångsrika exemplen på betallösningar i formen av Wall Street Journal och Financial Times.

Under året kommer vi att få se fler stora nyhetssajter låsa hela eller delar av sitt innehåll, Springer i Tyskland verkar gå i bräschen för utvecklingen och på andra sidan Atlanten kommer nog många mindre mediehus försöka med projekt som Journalism Online få betalt för delar av sitt innehåll.

Kritiken mot betalväggar för nyhetssajter rör sig ofta om två saker. För det första ska det vara skadligt för annonsaffären att inte synas på rätt sätt i sökmotorer och för det andra kommer läsarna då bara att välja en annan leverantör eftersom innehållet är så generiskt.

Den första punkten är i det korta perspektivet inte relevant alls eftersom de flesta nyhetsajter har en så liten andel Googletrafik att det är långt under andelen osålt annonsutrymme. Den andra punkten är mer intressant – för den är av hönan och ägget-karaktär. Den sajt som har en stabil finansiell grund kommer att kunna särskilja sig mer från konkurrenterna.

Den fråga som många medieägare brottas med är inte enbart av karaktären ”hur tjänar vi pengar på det här” utan också ”hur gör vi något som är bra nog”? Och svaret är i väldigt många fall att intäkter skapar utgifter, om någon betalar för sig måste vi göra en produkt som är bra nog.

Det är inte gratis som är frigöraren av bra innehåll på nätet – det är betalt som är det.

Förvänta er en mängd betalväggar under 2010 – och förvänta er också att fler än vad ni tror kommer att vilja betala för sig. Men förvänta er inte att det är samma produkter som i dag är gratis som kommer att finnas bakom betalväggarna.

Och den nya gamla annonsmarknaden

2010 kommer vi att få se hur två av de mest osannolika fenomenen på nätet faktiskt visar sig vara bästisar. Det handlar om hippa, fräscha Sociala Medier och luggslitna, SYO-konsulenttrista Displayannonsering. OK, ett kongenialt WTF är på sin plats här. Men lyssna:

2010 kommer sociala medier att slå än hårdare. Facebook är redan långt förbi kritisk massa och Twitter kommer att nå en högre grad av produktivitet och hitta nya användningsområden. Det som då sker är att människor med andra uppsättningar åsikter, erfarenheter och levnadsmönster når långt in i ”hjärtat” av nätet. Och med dem kommer intryck som inte bara har med nätet att göra.

De indikationer som vi har på en döende displaymarknad är baserad på att nätet på något sätt bara utvecklas med nya, unga, nätinfödingar som äntrar marknaden. Men det vi ser hända är att det finns ett enormt bakflöde av konsumenter in på nätet, mormödrar, fastrar och gubbtjyvar som populerar Facebook och nätforum.

Det här är människor som fortfarande lever i en displayvärld, som är vana vid annonsering som ett inslag i vardagen, som faktiskt (tro’t om ni törs) tittar på och tar till sig informationen i annonser.

Och när dessa människor börjar mixa den dödliga cocktailen med traditionell medielogik och närvaro i sociala medier kommer vi att kunna se faktiskt påverkan från displayannonsering även så långt ut i nätets synapssystem som i sociala medier. Man kommer att diskutera erbjudanden och innehåll i annonsering – och man kommer att vara öppna för, och vana vid, det uttryckssätt som är displayannonsering.

Kommer det att kräva bättre format? Jepp, men det är bara av godo. Vi har alltför länge behandlat annonsering som någon som katten släpade in och alltför lite som den viktiga del av en bra medieprodukt som de faktiskt är.

För de som vars perspektiv är att man vill tillföra nätet innehåll och kvalitet blir 2010 början på framtiden. För alla andra – the times they are a-changing…

Same!? Same?? But?? Different?!?

Under precis hela året har det ryktats om tablet(t)er och hur dessa ska användas. Inte medicinska då förstås utan Apple Tablet’s, Crunchpads, Microsoft’s Courier, Sport Illustrated’s tänkta gränssnitt och nu senast kastade Bonniers R&D mer ved på brasan när man släppte sin vision, Mag+, om hur morgondagens magasin ska läsas på en tablet eller på svenska – läsplatta. Ändå är det bara Amazons Kindle, den enda läsplattan som faktiskt lyckats förflytta betydliga mängder av människor och författare från bläddrande till knapptryckningar, som etablerat sig på marknaden på allvar.

Teknologin bjuder på obegränsade möjligheter att skapa fantasifulla sätt att förflytta läsande från papper till skärm. Samtidigt hämmar ordet läsplatta vår uppfattning av vad det verkligen är vi ska göra på de här plattorna. Personligen har jag börjat vänja mig vid att läsa min böcker på min Kindle. Men när de riktigt interaktiva läsplattorna kommer, då är frågan om inte Microsofts gränssnittsvision pekar mer i rätt riktning än Bonniers.

Microsoft har valt att se plattan, för nu passar den benämningen bättre, som något annat än bara en läsplatta. Jag själv ersätter gladeligen mitt anteckningsblock samma sekund som den här plattan kommer ut i handeln.

Vi kommer se 4 olika kategorier av plattor under 2010.

1. Läsplattor – optimerade för bok och magasin

De här plattorna är optimerade för att läsa text och möjligen se på bild. Viss mått av interaktion kommer säkerligen tillkomma som Bonnier förutspår. Men att ha lämnat ut möjligheten att läsa en tidning med en hand för att kunna scrolla text är att gå åt fel håll. Fokus på läsning och tillgång till innehåll gör att Amazon’s platta går segrande ur striden även 2010.

2. Morgontidningsplattor

Konstigt nog har vi sett väldigt lite här än så länge. Ändå är det här jag tror mediehusen kan vinna mest på kort tid. Om någon av Sveriges ledande dagstidningar skulle komma ut med en läsplatta i A4 eller större format anpassad för att läsa just en morgontidning skulle den få fotfäste snabbare än man anar. Att anta mobiltelefonibranschens affärsmodell, dvs köp en prenumeration på exempelvis 24 månader och få två (vi vet ju hur det går annars) läsplattor gratis, skulle etablera en kostnadseffektiv och strukturellt bindande distributionsmodell. Vet vet, kanske skulle man börja återta privatannonsmarknanden på köpet?

3. Interaktiva media plattor

Det kanske är just här Bonniers platta passar bättre in. Men i den här kategorin kommer vi se plattor och gränssnitt som kombinerar läsning med bild och video på sätt vi inte kan förutse. För hur hade Bonniers läsplatta sett ut om man valt att se på sina tillgångar medialt och kombinera dessa fullt ut. TV4 i kombination med interaktiva och skrivna medier? Tänk Fotbollskanalen.se på en sådan platta. Det hade fått publik.

4. Dataplattor

Microsoft Courier ovan ger oss en tydlig bild av vad detta handlar om. Men troligen är det Apple som kommer med plattan alla talar om. För vad händer när Apple släpper en snarlik funktionalitet men som också innehåller allt tänk från resten av deras produktportfölj? Då ser vi troligen en bärbar ständigt uppkopplad dator/musikspelare/spelkonsoll/videospelare. Via iTunes prenumererar vi på applikationer (och här kan vi helt säkert vänta oss Svenska tidningsapps’) , spel, filmer, musik och tidningar. Vi har allt som internet erbjuder med oss hela tiden. Troligen får vi se ett gränssnitt som revolutionerar plattorna både genom enkelhet och innovation, det är Apples signum.

När 2010 är slut kommer vi att se tillbaka på läsplattornas år.

Marknaden kommer översållas av olika tekniska såväl som grafiska lösningar men bara några få kommer stå som vinnare. Receptet är enkelhet, fokus på kärnprodukt, användbarhet, distribution av innehåll samt betalningsmodell. Hur det kommer se ut och vem som blir vinnaren? Det återstår att se.

God Jul och Gott Nytt År!

Johan Ronnestam driver till vardags det egna bolaget Ronnestam Innovativ Kommunikation. Johan är Creative Director, expert i digital kommunikation, innovatör och entreprenör från Stockholm. Johans blogg är framröstad som Sveriges främsta blogg om digital kommunikation, trender och teknologi.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Jag talar självklart om medieföretagens satsning på det som kom att kallas Key Sharepoint People, eller Key Sharers. Runt mars-april började man inse att de flesta mediekonsumenter inte alls fungerade som man kanske tänkt, att de läste till exempel nättidningar enligt gammal modell, att de tittade på förstasidan och letade efter rubriker som intresserade dem. Fler och fler räknar med att till exempel deras twitter-feed eller bloggrulle diskuterar och länkar till allt som är värt att veta, läsa, eller prata om, så man behöver inte skaffa sig koll själv. Och några litar man på och räknar med mer än andra; några användare som faktiskt läser och hittar allt, som kommer att filtrera och välja och sortera viktiga artiklar, roliga videor, fantastiska vetenskapliga framsteg eller bisarra olyckor.

Och det var dem som mediehusen nu ville satsa på. Ville hitta och utnyttja – eller ännu hellre skapa själva. Företag som ville sälja varor hade redan lärt sig att satsa på bloggare som marknadsföringsplats, och nu var det dags för varan Content.

Så mycket tid och pengar gick åt till att analysera antal följare, antal retweets eller pingningar för att hitta de personer som skulle ge störst spridning av artiklar och innehåll, så att man kunde försöka ingå avtal med dem. Ännu mer gick kanske åt till att försöka räkna ut hur man själv kunde skapa en Key Sharer, kunde skapa en person som redan från början hade avtal och kanske inga idéer om självständighet och frihet, och som skulle mata sina läsare och följare med rätt material.

Ibland funkade det bättre än andra gånger. Skapade Key Sharers blev nästan undantagslöst avslöjade och hånade – om det var någon som lyckades så vet vi väl inte det, eftersom de just klarade av att verka organiska och o-skapade. Även vissa värvade Sharers blev ifrågasatta. De som klarade sig bäst var i stort de som körde med öppna kort, som berättade att de fick en viss ersättning för att tipsa om de bästa artiklarna från en viss – eller flera – tidningar, och som därmed kunde behålla ett visst förtroende.  Som kanske också kunde ägna lite mer tid åt att leta när de fick betalt för det, och erbjuda större bredd och fler upptäckter. Så visst, det utvecklade och förbättrade för både delarna och deras följare.

Över lag fick dock medieföretagen inse att det inte går att skapa vad som helst. Funktioner och tjänster, ja. Men entusiasm och personlighet, nej. Man kan köpa in sig på en bit av det, men allt går inte att fejka.

Själv har jag under året bara länkat saker som jag vill. Och lite saker som vi gjorde på jobbet som jag tänkte att jag kanske borde. Och lite saker som kompisar gjorde. Och… ja. Jag gjorde det utan ersättning, i alla fall.

Same!? Same?? But?? Different?!?

1. Modemokrati – nätet sätter världen på front row

Den traditionella, etablerade modevärlden må vara långsam när det gäller ny teknik. Men dess ängslighet har en fördel – så fort någon börjar, hakar alla stressat på. Louis Vuitton livesände sin höstvisning på Facebook, Alexander McQueen följde efter och direktsände på sin egna sajten. Burberry likaså, H&M livesänder Sonia Rykiel-lansering från Paris.

11 december 2009 tog Ralph Lauren Rugby fenomenet längre, istället för en “catwalk” gick modellerna på löpband framför en grön skärm, bakgrund adderades digitalt och filmen lades ut på hemsidan. Istället för att visas för 700 utvalda (läs bortskämda) modeprofiler förväntas cirka 40 miljoner sidvisningar. Billigare, bättre och mer effektivt.

Modemokratin är här för att stanna.

2. Lyxvarumärken trippar (försiktigt) ut på nätet

2008 hade 33% av världens lyxvarumärken e-handel, 2009 ökade det till 66%, enligt Luxury Insitute. 2010 tar de steget fullt ut – och fortsätter också att ta försiktiga, snyggt stylade kliv in i sociala medier.

Chanel har snart en halv miljon fans på Facebook, även om de – liksom de flesta andra modehus – borde läsa på här och börja föra en dialog. Liksom majoriteten av modevärlden satsar de fortfarande på hopplöst svårnavigerade flashsajter. Men förändring är på gång.

Burberry leder vägen med sin “Art of the trench“-satsning som bygger på varumärkets hjärta och signaturplagg: den klassiska trenchen. Världens trenchälskare uppmanas att dela sina bilder. Enkelt, snyggt och tydligt – utan att bedriva köphets. För prata pengar för man inte gärna i en lyxbutik, något de måste ta med ut på nätet…

3. Garderobsguldet förädlas – andrahandsmarknaden blir avancerad

Att sälja kläder är inte längre fult, bara smart – både för plånboken och klimatet. Damkläder är segmentet som omsätter mest på Tradera, föga förvånande har flera aktörer poppat upp för att kapitalisera på svenskarnas garerobsguld. 2010 blir det lättare, roligare och bättre att sälja och köpa, frågan är vem som vinner slaget om den stora massan?

4. Fyndjakten frodas – shoppingklubbarnas genombrott

Första svenska shoppingklubben Campadre får konkurrens. Utförsäljningar är det nya svarta, alla vill fynda smart och i USA frodas “members only”-shoppingklubbarna med framgångssagan Gilt Group i spetsen. Idén är genial: överproduktion, rea och samples paketeras om och blir hett byte.

5. Modemagasinen fortsätter kämpa med digitaliseringen

2009 var ett dystert år för modemagasin på nätet. Om inte ens Style.com lyckas tjäna pengar, hur ska då någon lyckas? Med största sannolikhet genom att skapa tjänster, närma sig e-handel och kapitalisera genom att addera det de är bäst på: att inspirera kvinnor att shoppa.

Men i nuläget ser det inte bättre ut för modemagasinen, än att gapet under 2010 fortsätter öka till de teknikdrivna aktörerna som redan bemästrar redaktionellt modematerial på nätet, genom att låta användarna göra jobbet: se briljanta Polyvore och även Shopstyle.

6. Modebloggar – en naturlig marknadsföringskanal

Nyhetens behag är över, modebloggar behandlas som – och beter sig som – en naturlig (och hyfsat billig) marknadsföringskanal. Istället för att desperat jaga horder av modebloggare, väljer varumärken ut ambassadörer.

Sofistikerat brandade bloggar används som kampanjverktyg, Yves Saint Laurens nya parfym är ett utmärkt exempel.

Twitter blir en allt viktigare marknadsföringskanal, främst för branschen.

7. Personal shopper 2.0 och modemobilen

Från att ha fått smyga med kamerablixten för att inte bli utkastad, välkomnas äntligen tekniken in i provrummet. Kfem i Vällingby var först i Sverige, 2010 ser vi fler levande provrum och kan snabbt dra iväg ett “Ska jag slå till”-mail till kompisen med koll. Eller få rekommendationer på matchande plagg.

Geopositionerade erbjudanden i mobilen tar fart, vilket skräddarsyr shoppingupplevelsen ytterligare. Mobilen samlar kundeklubbskortet, erbjudanden, tipsen, inspirationen, bilderna och blir därmed ett utmärkt shoppingverktyg. Och jo – vi får ett gäng glassiga “mode-appar” till Iphonen, de flesta mer eller mindre meningslösa versioner av dyra prinkampanjer.

8. “Crowdsourcing” – inte bara för att vara duktig…

Visst hänger Vero Moda med, som 2009 bad användarna på Yourmoda.se om hjälp för att designa en klänning inför våren. Snyggt verktyg, rätt tänkt. Men här finns mer att hämta, i synnerhet för kedjor som riktar sig till en bred målgrupp. 2010 används “crowdsourcing”, det vill säga hämta in åsikterna som finns därute, inte bara för att visa sig duktig – utan för att det faktiskt kan hjälpa.

9. Betyg är PR, dags att släppa sargen!

“Men… vad händer om folk hatar dem?” är ofta den skeptiska reaktionen när jag förespråkar betyg i e-butikerna (som exempelvis Ellos och American Apparel har). Svaret är enkelt: 2010 bör du göra en såpass bra produkt att du vågar ta in betyg. Betyg och rekommendationer blir en hygienfaktor som adderar trovärdighet och hjälper kunden ta beslut.

10. Videoklippet är de nya lacktightsen

Slutligen – vad är de nya lacktightsen? Rörlig bild. Shopflicks små filmer är ofta underhållning i sig, Asos satsar på proffsiga catwalk-filmer och Lindex på korta modeinslag. Oavsett hur, 2010 vill vi se plaggen fladdra.

Ebba von Sydow är modejournalist, författare och krönikör och rekommenderar utmärkta bloggen Business of fashion för dig som vill hålla koll på mode på nätet.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Citatet ovan är från en Mashableintervju med Adrian Holovaty, grundaren av EveryBlock. En lokal nyhetssajt som utforskar nya sidovägar på internet istället för att fortsätta köra rakt fram på en spikrak autostrada. Internet är det största som har hänt journalistiken sedan tryckpressen. I Sverige är det dock fortfarande ont om nytänkande inom journalistiken, även om det dykt upp positiva exempel.

I dessa tider finns en potential att testa nya saker, att utnyttja möjligheterna som internet öppnat upp för medierna. 2010 blir förhoppningsvis året då fler medieaktörer vågar experimentera och pröva på sidospår. Möjligheterna är enorma om man vågar tänka i nya banor.

Framförallt är det dags att börja samarbeta med personerna man producerar nyheter för. Vill man ha en betydelsefull produkt måste man ta dialogen med läsarna.

Ett bra exempel är kanadensiska London Free Press, som vid extraordinära nyhetshändelser sänder direkt från redaktionen. Varje halvtimme så görs en nyhetsuppdatering på webben. Reportrar på tidningen streamar helt enkelt från nyhetsredaktionen. Läsarna får via en chatt vara med och kommunicera med journalister. Tidningens anställda får en möjlighet att resonera kring publicistiska beslut med personerna som man skriver för.

Om ett år har journalistiken blivit bättre på att utnyttja sina otappade reserver. För en reserv finns där, i form av läsare. Den väntar bara på att användas. Många verktyg för att öka engagemanget finns redan. Och engagerade läsare leder till en produkt som är relevant. Som engagerar. Precis som journalistik ska göra.

/Per-Ola Mjömark

Same!? Same?? But?? Different?!?

Konferensen har inget särskilt mediespår, men efter första dagen står det klart och tydligt att det finns både en vilja och ödmjukhet bland de olika aktörerna att bana väg till en lönsam och ljus framtid. Och det genom att möjliggöra kopplingar mellan de olika sociala nätverken och tjänsterna, även till konkurrenternas tjänster. Att erbjuda sin tjänst på alla de distributionskanalerna och plattformarna som finns för att bibehålla sin relevans för användarna har blivit en överlevnadsfråga och självklarhet.

Det starkaste intrycket gjorde en panel bestående av betydande personer från Facebook, Ning, LinkedIn, Ustream, SixApart, MySpace och Twitter. Alla är stora populära tjänster där användarna räknas i miljontal, men där ingen på scenen slog sig på bröstet eller fällde tuffa ord om sina konkurrenter, trots att de alla konkurrerar på något sätt om samma användares behov, uppmärksamhet och tid. Det blev en manifestation på hur stort allvar de tar sina användare och hur skört de inser att deras inverkan på användarens lojalitet är. För vad de behöver är inte bara användare, det är fans. Fans som varje dag aktivt väljer att använda deras tjänster.

Det andra tydliga budskapet kom från Marissa Mayer, vice president på sök och användarupplevelse på Google, en representant för jätten som med hjälp av teknikinnovation förbättrar både för internetanvändare och publicister. Enligt henne har 5 miljarder dollar från intäkterna av AdSense, Google’s annonseringstjänst, gått till publicister. Men hon deklarerar också ödmjukt att även Google står mitt i utmaningen att kunna hantera och konkurrera om all den information som utbyts och skapas inom de sociala medierna. Hon poängterar också att utan innehåll finns det ingen söktjänst. Likväl som att utan läsare finns det inga tidningar.

Allt detta får mig att tänka på Claudia Gonzalez, pr-chefen på FN’s flyktingorgan UNHCR, som på den nyligen hållna svenska internetkonferensen SIME berättade hur hon efter två års tid ha presenterat skräckscenarios med tillhörande lösning till ledningen fick godkänt på organisationens medverkan och närvaro i sociala mediakanaler.  Resultat: UNHCR’s kampanj Gimme Shelter har idag 2.7 miljoner följare och vänner på Twitter, Facebook, Flickr och Youtube. 2.7 miljoner som aktivt valt att nås av information om flyktingsituationen i världen.

Vad jag tror om det kommande året inom nätpublicering sammanfattade jag nyligen i en presentation, där de två huvudsakliga punkterna handlade just om behovet av fans och samspelet mellan “tekniknördarna”. Teknikerna är inte längre tysta vitrockar på verkstadsgolvet utan blir äntligen den fullfärdiga samtals- och samarbetspartnern tillsammans med innehållsskaparna. Erich Hugo från Bonnier R&D berättar knivskarpt varför det också är en ren överlevnadsfråga.

Jag hoppas innerligt att Mikael Zackrisson’s kloka spaningar från igår om bland annat blommande kreativitet under nästa års riksdagsval och kungabröllop kommer att besannas, men tror tyvärr att tillnyktrandet sker först i efterhand. Vi andra som inte har varit så rädda för att titta oss omkring och fascineras av det mesta som dyker upp på vår radar, kommer som mest ha lite lätt huvudvärk under nästa år efter att bubblorna har lagt sig; må det nu vara efter nyårsfirandet, vinterOS, Vasaloppet, kungabröllopet, midsommarfesten eller valvakan.

Måndagen den 20 september 2010, dagen efter riksdagsvalet, kommer nämligen att bli dagen när den moraliska bakfyllan bli som värst för mediecheferna. Medan det uteblivna engagemanget från läsarna trots massivt medborgarengagemang på nätet håller på att spräcka tinningarna, finner äntligen både “social media naturals” och “tekniknördarna” en Facebook vänförfrågan i sin Inbox, från just mediebranschen.

Det blir en fin jul 2010 att se framemot.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Det här innebär att det kommer hända mycket inom svenska medier 2010. Mycket på grund av rädsla och sparbehov, men mycket också för att man börjar se ett frö till en ny väg framåt.
Här är mina spaningar inför 2010.

1. Samarbete och fokus

Nyhetsmedierna krisar. Det görs allt färre egna unika nyheter i svensk media, det finns inga resurser. Kostnaden för att skapa nyheter är för hög i relation till intäkterna, och då krävs helt nya grepp för att klara sitt uppdrag. Både nyhetsredaktioner och andra medier inser att man måste samarbeta. Både med läsare och annonsörer, men även med konkurrenter, bloggare och andra medieaktörer.
Nyhetssajterna börjar äntligen länka, inte bara till läsare och källor, utan även till varandra. Konkurrerande medier kompletterar varandras bevakning, och webb- och pappersredaktioner jobbar allt mer nära varandra. Det blir en stor kulturomvandling, som kommer pågå i flera år, men trenden är tydlig. Några går så långt att de formaliserar samarbete med vissa utvalda externa bloggare och kompletterande medier, allt för att skapa en bättre totalprodukt.

2. Renässans för redaktören

Efter flera år där mediesajterna har packats med rewrites och allmänna nyheter så går trenden nu åt motsatt håll. I stället för att skriva lite om allt börjar tidningarna stärka sina varumärken med unikt innehåll. Brist på intäkter på webben o fortsatt höga kostnader tvingar tidningarna att fokusera. Man ha inte råd att köra på som förr, utan börjar välja mycket mer. Redaktörsskapet får en renässans.
Papperstidningar har ju alltid varit olika, men på webben har man kopierat varandra av någon sorts rädsla att bli marginaliserad. Webben har varit ett oändligt flöde, utan början eller slut. Vi har bara hällt på mer och mer och mer, i jakt på fler klick. Nu börjar vi inse att även på webben finns ett begränsat utrymme och att det måste vårdas ömt.
2010 inser vi att rewritandet och copypastandet kostar för mycket, både i form av tid och slitage på varumärket. Rewriten dör, eller lider i alla fall svåra kval.

3. Partnersskap o advertorials

Insikten om att bannern inte kommer rädda ekonomin gör att allt fler experimenterar med nya annonsformat och partnersskap. DN:s Vattenfallsponsrade klimatbevakning nu i veckan, Aftonbladets Minimedia-advertorials och månadsmagasinens “partner promotion“-sidor är bara början. Räkna med het debatt om gränsdragningen mellan annons och redaktionellt när trängda medieägare drar igång experimentlustan.
Själv tror jag vinnaren är den som både släpper in annonsörerna som partners, men samtidigt vågar ha en tydlig redaktionell gräns. Och aldrig försöker få läsaren att tro att en annons är något annat än en annons.

4. Kreativiteten blommar under val och bröllop

Valår och dubbla prinsessbröllop får kreativiteten i Sveriges medier att gå i taket. Medierna kommer tävla i olika nya medieformer under bröllopen i sommar. Bloggar, tävlingar, användargenererat, bilagor, webb-tv och så vidare.

5. Bloggvalet 2010

För första gången blir snacket om att valkampanjen ska ske på internet inte bara prat. Det blir så. Och traditionella medier, bloggare och twittrare tävlar intensivt i att sätta agendan. Och i flera fall vinner gräsrötterna. Minst en politisk affär avslöjas av en bloggare eller nätaktivist.

6. Betalboom. Appar. Tablets

Apple lanserar till slut, efter alla spekulationer, en i-tablet. Mediebranschen bara gapar. Trots högt pris och avsaknad av massor av funktioner har produkten några helt avgörande nyskapande funktioner som får folk att älska den. Men fajten med andra datortillverkare och mediebolag vinns inte helt enkelt. Förutom Apple och Google kommer minst några andra bolag ge sig in i kampen om att äga ekosystemet kring betaltjänster för läsplattor och mobila enheter.
Mediebolagen lanserar appar för både Iphone, i-tableten och andra bärbara enheter. Det ger en mängd nya intressanta medieprodukter, men tyvärr inte alls de intäkterna mediehusen hoppats på. Än så länge.
Däremot kommer det bli ett uppsving i kreativiteten, äntligen vågar vi satsa på kvalitativt nytt content. Visst går det att ta betalt, men någon supersuccé är det inte, och långt ifrån någon slutlig lösning på mediebolagens intäktskris på nätet.
Murdoch lyckas för övrigt inte heller i år ta betalt för annat än finansinformation och underhållning för män online. Försöken att hålla Google ute, för att inte låta Google driva trafik till mediesajterna, floppar. Det går inte att stänga ute Google.

7. Entusiasterna tar över

Gratisarbetarna tar våra jobb. Bloggnätverk har ju redan etablerats, som Mindpark och detta. Under 2010 sprids idén till traditionell nyhetsjournalistik och vi får de första entusiastdrivna nyhetssajterna, som lever på länkkärlek, donationer
och medarbetarnas frivilligarbete. Även författare börjar experimentera med donationer som ersättningsmodell för sitt skrivande, både i bokform, på bloggen o på Twitter. Det visar sig fungera förvånansvärt bra för de som är kända.

8. Konversationer

Realtidswebben utvecklas och tar sig in på de stora mediesajterna som en enda stor, pågående konversation. Tidningarna inser att de måste börja prata med sina läsare. Exemplen på när detta ger positiva resultat blir allt fler så till slut ger både tidningar och traditionella företag upp.

9. Webb-tv

Rörlig bild på webben växer ännu mer och reklamen innan, runtomkring och över videoklippen blir bara mer och mer störande. Men folk tittar ändå. Det blir ett bevis på att kvalitet i någon mening fungerar. Eller kanske ska vi kalla det undehållning?

10. Hej då, sociala medier

Termen sociala medier blir så utsliten att ingen med heder i behåll vågar använda den längre. Ungefär samtidigt blir sociala medier en naturlig del av alla företags kommunikation.

11. Fortsatta mätproblem

Kia och annonsörerna försöker hitta nya sätt att mäta reklamens inverkan på nätet, men lyckas inte heller nästa år komma fram till något annat än unika besökare, besök och sidvisningar.

Sammantaget är jag förhoppningsfull. Tillräckligt många inom de etablerade medierna har förstått tillräckligt mycket om behovet av en ny dialog, ett nytt sätt att jobba för redaktionerna, där man inte bara utgår från megafontanken och den numera helt utdöda idén om att man skulle äga distributionen.
När ägarna sedan lägger på sina lönsamhets- och besparingskrav blir vi så illa tvungna att våga kasta oss ut i det nya, okända.

Det kommer bli smärtsamt.
Vi kommer göra massor av misstag.
Men det kommer vara otroligt lärorikt. Och läsarna, tittarna, besökarna kommer belöna oss rikt när vi väl hittar rätt.

Same!? Same?? But?? Different?!?

Idag har turen kommit till Annika Lidne:

Det lackar mot nyår. Snart 2011. Tänk, när jag var tjugo kunde jag inte ens föreställa mig mitt liv idag – 2010. Allt liv efter år 2000 var kläder i silverlamé och läckra små billiknande flygplan som det huvudsakliga transportmedlet. Men jag sitter fortfarande i svart och skakar på SLs tunnelbana. Okej, det skakar lite mindre och vagnarna är lite finare än förr. Och jag behöver inte ens ta upp mitt SL-kort ur plånboken för att komma igenom spärrarna.

På väg mot Skanstull läser jag morgonnyheterna. För ett år sedan läste de flesta av mina medresenärer Metro och en handfull hade med sig egna DN och Svenskan. Idag sitter de flesta och läser på sina telefoner. Fast bland pappersprasslarna är fördelningen mellan tidningarna rätt jämn. Eller så sitter de där med en bunt tidningar i knät. Vissa har ju lite svårt att tacka nej när tidningsutdelarna tävlar om vem som kan dela ut flest gratistidningar vid tunnelbaneingångarna.

Fler och fler har ju insett att det är lite svårt att dela med sig av bra artiklar till sina vänner när de är på papper. Och vill man bygga upp ett bra renommé och bra Whuffie-poäng för att skapa nätverk och followers gäller det ju att dela med sig. Vem vill bli sedd som en snyltande igel?Eller ha så få followers att man automatiskt är diskvalificerad för även de minst sociala jobben? Folk kan ju tro att det är något fel på en.

Dagens stora nyhet är att SonyEricsson lägger ner mobiltelefontillverkningen. Inte ens mega-succén Android kunde hjälpa ett företag som inte riktigt greppade att vi är intresserade av tjänster och appar som hjälper vår vardag snarare än fler megapixlar och konstiga tekniska finesser. Dessutom, vem behöver walkman-telefoner när det finns Spotify? Till viss del är det ju också operatörernas fel till konsumenternas godo.Den hårda konkurrensen har ju kraftigt sänkt priserna på mobil internetaccess så alla har råd. Men att alla alltid är uppkopplade betyder ju helt nya villkor för många företag. Som i tidningsbranschen. Eller i telefonbranschen. Eller i restaurangbranschen.

Jag kommer fram till Mariatorget och känner mig helt vilse. Acrossairs tunnelbaneguide i min iPhone guidar mig snabbt till rätt utgång genom att på skärmen ge mig instruktioner direkt i realtid utifrån bilden den ser och min position. Eftersom jag är lite tidig frågar jag appen var närmsta kaffeställe finns och hittar lika snabbt svaret. Appen guidar mig snabbt dit, även om jag håller på att snava över en liten hund på vägen. Det är ibland lite svårt att både titta på telefonen och vart man går. Jag borde verkligen skaffa de där nya glasögonen är en extraskärm för telefonen och lägger datalagret framför ögonen istället för på telefonens skärm.

Framme vid fiket, byter jag till Foursquare och ser att mina vänner har gett stället en bra recension, även om ingen är där för tillfället. Jag ser att några är på sina jobb i närheten och medan min kaffe tillverkas, skickar jag ett snabbt meddelande och frågar om de har lust att äta lunch. Utifrån alla recensioner som har gjorts på Foursquare, hittar jag snabbt en lunchrestaurang i närheten som verkar bra. De sociala medierna har verkligen skakat om i café- och restaurangbranschen. Informationen om dålig mat eller dålig service sprids inte längre mun till mun eller via de numera nedlagda recensionerna, utan syns direkt mer eller mindre i köpbeslutsögonblicket.

Med en stark cappuccino i handen, slår jag upp Augmented reality på Wikipedia. AR har verkligen förändrat livet. Det har blivit så mycket enklare. Point and click, snarare än skriv och sök. Inte minst har det förändrat annonsmarknaden. Jag småfnissar lite åt minnet av alla som trodde SMS och bluetooth i mobilen skulle bli den nya annonsmarknaden.

Jag kliver ut på Mariatorgen och plockar upp Layar i telefonen. Pigga Booli visar redan alla lägenheter i de olika husen runt torget som finns till försäljning. Det är bara att rikta telefonen mot ett hus och jag ser om det finns lägenheter till salu. Även om jag inte är på köphumör, är det kul att se hur folk bor. Jag väljer ett annat layar och ser att ett finns ett Apotek en kvarter bort. Jag tweetar en påminnelse till mig själv om att gå dit efter lunch.

På väg till kundmötet promenerar jag förbi en ståtligt gammalt hus och funderar på vad det kan ha byggts för. Jag håller upp telefonen mot huset och tar upp Wikitude som direkt meddelar att det är “Tvålpalatset” inklusive en kort historia från Wikipedia. Någon borde dock verkligen utöka informationen om huset på Wikipedia. Jag begriper inte varför inte bostadsrättsföreningen har gjort det. Jag funderar på att meddela dem men orkar inte. De borde väl själva ha intresse av att det finns så mycket bra info som möjligt om sitt hus för att öka priset på lägenheterna?

Kundmötet är lite uppjagat. Ny kund. En marknadschef som fått utskällning av både VD och styrelse för att försäljningen dalar eftersom han har hängt kvar i tradionella medier och inte ens  är  är ute och skapar relationer i sociala medier,  än mindre har en närvaro i mobilen. Det är bara att kavla upp ärmarna, ta honom i handen och leda honom in i den nya världen där det inte är konstgjord reklambyråkreativitet och stora annonsbudgetar som skapar klirr i kassan, utan goda relationer och genuint bra produkter. För idag tycker ju alla något.

För tjugo år sedan trodde vi att det var Storebror som skulle bestämma i den nya världen. Och visst, Storebror ser oss även om vi försöker jävlas så mycket som möjligt med honom. Det var megaföretagen som skulle regera världen med järnhand och de har fallit som käglor under senaste åren. Det ingen räknade med var att lillasyster och lillebror, du och jag och oss, våra tankar, intressen och åsikter skulle bli det nya svarta. För vem vill egentligen gå klädd i silverlamé?

Same!? Same?? But?? Different?!?