Author Archives

Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 5 Comments
23
May 10

Veckan som gick – vecka 20

Jag har lagt in väldigt mycket personligt tyckande i det här veckobrevet, ty detta har i sanning varit en debatternas vecka. För er som enbart intresserar er för veckosammanfattningen, läs förbi mitt personliga tyckande bara!

Thord Daniel Hedengren menar att nytillträdda ansvariga utgivare ska ansvara för artiklar som publicerats på nätet innan de tillträdde. Detta blir en sorts “arvssynd” som ansvariga utgivare måste leva med, menar Hedengren. Exakt vad som gäller vet vi inte ännu.

Det hela aktualiserades av att Daniel Sandström inte vill ta ansvar för publiceringar som hans företrädare på Sydsvenskan gjort. Thomas Mattsson kallar domen för olycklig, och jag håller med honom. Mattsson menar att detta hotar de digitala arkiven med successiv utrensning: “Att rensa i mediesajternas arkiv är faktiskt lika befängt som att börja klippa i gamla tidningslägg”.  I den påföljande debatten poängterade exempelvis Joakim Jardenberg att publicering inte är något som sker varje gång en server http-anropas.

Mitt förslag på lösning: Om ett gammalt publiceringsbeslut anmäls och döms, låt då ansvarig utgivare fatta ett “ligga kvar-eller-ta-bort-beslut” och låt henne eller honom stå till svars för detta beslut och inte det första.

Apropå debatter så drar Sofia Mirjamsdotter sitt resonemang kring Sverigedemokraterna vidare, en vidare utbyggnad av hennes första omdiskuterade postning på ämnet. Textpassagen nedan tycker jag är kärnan i Mirjamsdotters resonemang och samtidigt skiljelinjen mellan henne och dem som argumenterar emot henne:

“Alla håller såklart inte med mig, men jag kompromissar inte när det gäller att yttrandefriheten måste försvaras, vem som än vill utöva den. Många tolkade min postning som att jag tycker att svenska tidningar ska släppa fram anhängare till partiet i kommentarsfält och debattinlägg. Det tycker jag inte. Yttrandefrihet är inte detsamma som rätten att publicera sig överallt, var som helst och när som helst. Varje ansvarig utgivare fattar sina egna publiceringsbeslut. Det jag reagerade mot var den svenska pressens tystnad i fall där sverigedemokrater blivit utsatta för allt från äggkastning till att förlora jobbet på grund av sina åsikter. Samma press som i dagarna ägnar spaltmeter efter spaltmeter åt att diskutera Lars Vilks rätt att yttra sig.”

Min åsikt är att journalistiken måste ställa sig frågan Är det här något som svenska folket borde känna till? och agera utifrån det. Behöver vi veta vilka åsikter som bubblar under ytan så har vi rätt att få veta. Om åsikterna sedan är problematiska rent politiskt så är detta inte något som enskilda mediehus är skickade att vara skiljedomare kring. Journalistikens uppgift är att genomlysa Sverigedemokraternas ideologi, sakpolitik och anhängare. Och dess konsekvenser. Här är medierapporteringens misslyckande ännu så länge monumentalt.

Och om exponering = framgång för Sverigedemokraterna, ja då har problematiken väldigt, väldigt lite med publicistisk att göra.

Kent Persson deklarerar i alla fall att han inte tänker samarbeta med några Sverigedemokrater. I skrivande stund 235 kommentarer och Persson får sannerligen kämpa med olika kommentarsstrategier. Webbkommentarer har ju annars varit på tapeten ett tag nu. Mina tankar efter att plöjt kommentarsväxlingarna för mig osökt till Monty Python (lägg gärna märke till affärsmodellen!):

Lars Vilks då? Jag tycker att Humanistbloggen gör en bra poäng somo kontaterar att häda inte är det samma som att kränka i lagensmening. Via Staffan Bengtsson. Andreas Johansson Heinö diskuterar rätt och fel om Lars Vilks föreläsning.

Värmlands Folkblad kritiserar Nya Wermlandstidningen i HBT-frågor.

Det smarta internet i dumburken? Ja, det är ju knappast en ny idé och det har funnits olika implementeringar. Men nu buzzas det kring Google TV. Via Kristofer Björkman:

Vad kommer detta att innebära för journalistiken? Traditionella tv-nyheter kan komma att behöva bli sökbara på Google både vad gäller indexering och transkriberingar – annars väljer nyhetskonsumenterna andra nyhetskällor. Text- och bildbaserade nyhetsmedier behöver inte transkribera förstås, men kan komma att behöva presentera alla sina nyheter även i webb-tv-format för att nå ut.

Kommer Google TV att slå? Kommer alla annonsintäkter att gå till Google? Det blir spännande att följa utvecklingen.

(SVT och Stampen inleder samarbete, förresten.)

Google Wave, förresten. Nu tillgängligt för alla. Det tog ju tid för Twitter att hitta sitt nischanvändande, så vi får akta oss att räkna ut Wave och Buzz ett tag till, tänker jag. Lite otäckt dock om Google ska agera censor. Det är hur som helst inte särskilt lätt att förutså framtiden (missa inte citaten)!

Håll koll på GeekGirls Crowdsourced Charity Hack!

Anna Troberg är kritisk till de traditionella mediernas hantering av Säpoaffären:

“Det talas då och då om “bloggsörjan”, men det framstår mer och mer som om det är bloggarna som fyller de skor som gammelmedia har för små fötter för: Opassande, Hax, Mikael Nilsson, Röda Berget, Rick Falkvinge.”

Sveriges Radio får kritik av Patrik Fältström. Anette Novak menar att SR hotar åsiktsmångfalden.

Jag sörjer att Värnpliktsnytt läggs ned. Det är säkert rätt beslut, nu när vi inte ska ha någon värnplikt och så, men ändå. Den har nog betytt mycket för många.

Mikael Zackrisson frontar en ny affärstidningssatsning. Jag tycker detta är superbra – vi behöver fler affärsmedier och mer konkurrens mellan dem! De sociala medierna är bättre på att lyfta fram de entreprenörssatsningar som görs, men lite sämre på att granska och ifrågasätta. Som här där Zackrisson diskuterar hur verkligheten kom ikapp Spotify.

Du följer väl förresten Micco Grönholms Twitternytta?

I Stockholm och för vana att arbeta på nätterna? Om du vill hänga tillsammans så finns nu Stockholm Nightowls.

Svenska PR-företagen ställer frågan om medietränare ska kunna få Stora journalistpriset eller om det är ett kok stryk de förtjänar?

Ted Valentin har listat Sveriges hetaste bloggare och skällt lite på Resumé. Tobias Rydergren var dock snabbt på bollen och rättade till, snyggt!

Martina Lind kommenterar Svenska Dagbladets partitest där politiskt aktiva plötsligt upptäcker att de ur ett sakpolitiskt perspektiv “hamnar” i andra partier. Jag vet inte vad slutsatsen ska vara. Lita inte på partitester eller Fundera en gång till över din partitillhörighet?

Lind fortsätter: “Ett intressant efterspel är att Svd dels varit inne och kommenterat på de kritiska bloggarna, och dels svarat på och anpassat sig efter kritiken. Så får tex Tommy Möller stå till svars mot bloggarnas kritik i Svd. Ett bra exempel på hurbloggarna läses av och påverkar traditionella medier. Och ett bra exempel på hur man som tidning kan hantera situationen. Dessutom kan Svd glädja sig över att nu ha valrörelsens antagligen mest länkade partitest.”

Några snabba puckar:

Inte nog med detta?

Läs hela internet, vettja. Men kom för allt i världen i håg att ta hand om varandra. Eller ta jobb i reklambranschen om du känner att du fixar kreativitskraven. Och om du vill bli rik gör du klok i att inta bara hänga med likasinnade. Vilken väg väljer du?

Till sist 1: Ett specialomnämnande till Beta Alfa för alla de länktips som jag har så stor nytta av! Ni är förstås fler, och fler omnämnanden kommer. Det är ni som sätter agendan. Länkkärlek FTW!

Till sist 2: Agnereds Närsjukhus kör Dagens outfit.

Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 11 Comments
9
May 10

Veckan som gick – vecka 18

Vi börjar med Magnus Bråth som har skrivit en tänkvärd postning med rubriken Bloggare är inte små tidningar. Läs den. Och läs Per Torbergers personliga reflektion om livet som entreprenör och frilansare. Om jag bara fick läsa två postningar den här veckan skulle jag välja dessa två! (Som bubblare kastar jag även upp Fredrik Stenbecks Triad of the internet och Johan Ronnestams The 10 commandments of future brands.)

Badlands Hyena leker lite med då-slipper-vi-växla-pengar-argumentet i EMU-debatten (i den mån den lever fortfarande). Vi geeks förnekar annars blint att Moores lag verkligen skulle vara död. Vi kanske kan sänka blodtrycket genom att läsa RSS utan stress?

Och så frågar folket, alltså. Ett initiativ att hålla koll på.

Brit Stakston har släppt Politik 2.0 och medverkar gör flera profiler inom sociala medier tillsammans med flera av de politiker som varit synliga i den digitala konversationen på webben. Bland annat Joakim Jardenberg tackar och länkar:

“Ett stort tack till Brit Stakston och Beijbom books för att de rodde iland Politik 2.0 (adlibris eller bokus). Boken är fin, den är välbehövlig och den kommer att göra skillnad. Stort tack också för ett grymt lanseringsmingel. Tajt, trångt och ingen som helst tvekan om att alla var där! Ni rockar.”

Niclas Strandhs råtext hittade jag här!

Gunilla Herlitz utsågs till årets branschpersonlighet. Jag hejade förstås på Sofia Mirjamsdotter som ju nominerats. Men jag hade blivit överraskad om hon faktiskt hade vunnit. Dels blev hon ju inte inbjuden till eventet(?), dels är ju sociala medier inom journalistiken på sina håll en oönskad bastard. Mina tankar om Gunilla Herlitz som val? Jag intervjuade henne för en uppsats när hon just tagit över efter Hasse Olsson på Dagens Industri och minns tydligt vår diskussion kring huruvida journalistik ska vara det människor vill klicka på ellerdet som allmänheten borde ha kännedom om. Hon slog mig som en klok, resonerande och handlingskraftig person.

NY Times + Facebook = Paying online readers? Eller som DN och SVD – ta varsin väg till pengarna? Eller varför inte satsa på chokl… kringtjänster?

Och vad du än gör – bjud på frukost! Men läs inte Johanna Sjödins postning enbart för avslutningsorden, utan för det orädda sätt som hon diskuterar sex på ett vuxet sätt, en diskurs som i övrigt känns som en tom lucka i det offentliga samtalet. Let’s talk about sex!

Mia Ankarvall skriver eftertänksamt om skolans och individens verkligheter i de sociala nätverkens era:

“Förhållandet mellan tingen och begreppen är minst lika viktiga som konstruktionen av desamma, likt trådar, eller kopplingarna som binder samman. Den figur som visar sig när man extraherar trådar och kopplingar är den kropp man ingår i, per funktion. När struktur möter metod händer något hos oss individer, och vi hittar vår placering och funktion.”

När jag läser Tommy K Johanssons Kommer Facebook att dö? får jag en distinkt flashback av det filosofiska konstaterandet i filmen Fight Club, att vi är alla döende; det är bara en fråga om att betrakta tidslinjen på tillräckligt långt avstånd. Vem vet, when all is said and done, så kanske det bara är Blocket som står när de andra har fallit? Till dess – dela, men dela ansvarsfullt, goddammit.

Sofia Mirjamsdotter lekte kändistwittrare i veckan. Det finns en del att ta med sig från experimentet och det kan förstås testa det förtroendekapital som Sofia över tiden har byggt upp, men det jag tycker är viktigt att titta extra på är att hon lägger ner mycket tid efter själva experimentet för att fånga upp feedback, prata med människor om deras reaktioner och att blogga om det efteråt, liksom för att vara delaktig i den kollektiva beskrivningen.

Någon kanske minns hur The Amazing Hanna gjorde sitt intåg på Twitter för några månader sedan? Utan att acceptera den ofta hyggliga kulturen på Twitter gick hon hårt åt både den ena och den andra. Och på kort tid har hon idag alltså 1643 följare utan att ha kultiverat någon närvaro under lång tid och utan att vara kändis. Vem som helst kan tycka att hennes approach gick stick i stäv med både det ena och det andra, men det gav ju henne en plats på kartan och en plattform. Inte för att antalet följare är rätt mätvärde, men jag hoppas ni förstår min poäng.

Mindre välkommet blev kanske Fredrick Federleys fejkade utspel, om någon minns?

Alldeles oavsett anser jag att organisationer gör det klokt i att inte ge sig på experiment av det här slaget. Jag har till exempel varit kritisk mot att Skattebetalarna hittar på en fejkad “motståndare” i Mats Roslin, en karaktär som de förser med både Facebook- och Twitterkonto kombinerat med annonser i dagspressen. Tips: Lämna de avancerade strategierna och experimenten åt social media naturals som Sofia Mirjamsdotter, Hanna Johansson och Fredrick Federley.

Apropå förtroenden så ser förtroendet för Yrsa Stenius ut att fortsätta minska:

“Den senaste tiden har pressombudsmannen Yrsa Stenius kritiserats hårt. Men handlar det om några enstaka klandrade tidningar som slår ifrån sig – eller är kritiken mer spridd? Medierna har kollat – och det visar sig att det finns ett minskat förtroende på de flesta av de stora dagstidningarna.”

Joakim Jardenberg rör om i grytan och föreslår att vi inför engelska som modersmål. Som ofta hos honom är det bra nivå på kommentarerna (eftersom han deltar i konversationerna själv = en hint till alla webbjournalister som inte svarar på webbkommentarer till egna artiklar).

Nujo är någon sorts Twitterportal ut mot journalisttweets, men jag tror de får jobba lite till med gränsnittet så det blir enklar att förstå hur sajten ska användas. Jag tipsar även på ämnet att ta hjälp av hashtaggen #jourtips. Det är en tagg för journalister i jakt på case. Några organisationer har försökt spamma genom att tagga sina pressmeddelanden med #jourtips, men jag, Per-Ola Mjömark och Mikko Viitala är lite “poliser” och säger till dessa företag vänligt men bestämt.

Urban Lindstedt skriver tänkvärt om Spotify och Facebook-integrationen:

“Med ett enkelt klick kunde se vänners, kollegors och bekantas spellistor och musikvanor på Spotify. Jag var tillbaka i pojkrummet där jag spelade upp senast inköpta vinylplattan för kompisarna. Musiken blev social igen. Helt plötsligt har både Facebook och Spotify fått en ny livsnerv. Lite pinsamt att alla kan se att jag lyssnat på melodifestivallåtar, men det är priset jag får betala för att se vad bloggaren Discobell lyssnar på hos Spotify.Nu ställs integriteten mot nyttan och glädjen av interagera med människor kring musik. Denna gång förlorade integriteten.”

Visste du förresten att du nu kan beställa Wikipedia-innehåll som tryckta böcker? Sådant här får mitt hjärta att bli varmt. De som läser det jag postar på webben kanske tror att jag är digitalevangelist, men faktum är att jag älskar pappersprassel och jag samlar på böcker. Jag är en stor magasinkonsument och tycker det är härligt att läsa på papper. Men jag älskar tanken om att vi alla och envar får möjligheten att publicera oss och läsa dem vi vill läsa ännu mer. Därför hoppades jag barnsligt mycket på Vulkan. Därför tycker jag att Sofia Mirjamsdotters projekt Daßlog Papier var spännande och därför köpte jag den fina boken från förra årets Sweden Social Web Camp. Och spana förresten in det coola projektet 48H Magazine!

Men tror jag på ovanstående? Det är en annan fråga. Ännu så länge står mitt hopp till en kombinerad program- och hårdvara som förverkligar min dröm om att ha en skrivare hemma som printar och binder ihop mina individuella exemplar av såväl morgontidningar som glossiga magasin. Sådan drömmare är jag!

En drömmare som tänker börja se upp med url-förkortare i framtiden, ty dessa problem kände inte jag till innan jardenberg.se tipsade om dem. (Nej, därmed inte sagt att jag tänker satsa på url-förlängare…)

Annars sätter Anders Mildner fingret på exakt den problematiska dimension som många företag och organisationer kämpar med att förhålla sig till i dag:

“Carl Bildts blogg är ett utmärkt exempel. En person på UD berättade en gång för mig att det första personalen där gör på morgonen, är att gå in på utrikesministerns blogg för att få reda på vad Carl Bildt håller på med. Och om utrikesministern på det här sättet löser upp både de interna och externa informationsplattformarna genom att kommunicera via wordpress istället för med UD:s brevpapper, ja, varför skulle då inte övriga anställda inom departementet kunna göra precis samma sak? Problemet är bara att vi då går in i en ny terräng, där vi ännu inte vet var det personliga slutar och det offentliga börjar, just eftersom de nya kommunikationsformerna i så hög grad bygger på den enskilda individens filtrering av vad som sker. Vi vet faktiskt inte ens med säkerhet hur vi ska betrakta Carl Bildts blogg.”

Jag tycker detta är ett bra exempel på att samtalen och frågeställningarna kring sociala medier i näringslivet och politiken håller på att mogna och därmed bli allt mer väsentliga än det gamla vanliga tugget om huruvida sociala medier spelar någon roll eller inte.

Hand upp den som gillar xkcd! Och den nya Did you know?-filmen:

Till sist en efterlysning: Vem är det som springer omkring och köper 3,5-tumsdisketter? Lägg pengarna på något fantastiskt udda och elektrifierande snabbt istället!

Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 6 Comments
26
Apr 10

Veckan som gick – vecka 16

Ingen kan väl ha undgått mediestormen kring prinsessan Madeleine och numera ex-fästmannen Jonas. Spektakel på skattebetalarnas bekostnad och med journalistiken i sin allra sämsta högform? Eller ett stycke nutidshistoria med extremt högt allmänintresse? Sannolikt något där emellan. Men bra PR för Sverige? Ett kungahus är exotiskt, men skandalerna får hållas på någon sorts nivå om inte skattebetalarnas tålamod ska ta slut.

Fint i alla fall att Joakim Jardenberg poängterar för Lena Mellin att vi inte kan göra skillnad på folk och folk hur som helst.

Vi tittar på mer och mer video på webben. Till stor del gör vi det på bästa sändningstid. Jag går och väntar lite på att indie-tv-revolutionen ska komma i gång. Geek-programmet Sweet Sunday Web Crunch har ju kommit i gång bra, men Bella & Tyra Show som blev nästa stora webb-tv-snackis är ju faktiskt rätt proffsigt och inte så mycket indie alls. Men senaste avsnittet av CubeCup TV är ju väldigt indiecharmigt, eller hur? I det ljuset – vad tror vi om Moderaternas tv-showande?

Apropå politiker så har ju Bodstr… förlåt, Ask ställt till det för sig. Och apropå 1984-lagstiftning så publicerar Rick Falkvinge en debattartikel hos Aftonbladet som sedan tas ned innan den publiceras igen. Behållningen är bra läsning om att vi ska akta oss för att skrika censur när det handlar om publicistiska beslut.

TT startar en desk i Almedalen som ska knyta ihop de gamla medierna med de nya. Många satsar rejält på den där veckan och många idéer är riktigt bra. Men TT kanske kunde ha samarbetat med Martina Lind på något sätt?

Veckans galnaste kanske är idén om att betalning för webbartiklar skulle fungera, bara alla kunde göra det samtidigt. Hur i hela friden ska det gå – amerikanerna som är så sociala? Nåväl, lycka till – you guys lär behöva det. Eller fundera över vad kunden är beredd att betala för först.

Nej, glöm Staterna ett tag. Visste ni att grönt är det nya blågula? Allas vår Super-Twingly-Anton har koll, som vanligt.

Vi som håller ett nära öga på den sociala webben kan just nu inte undgå hur aktiva Facebook är med sin produktutveckling. Läs Niclas Strandh för fördjupning och fundera. På företagssidan har SAS utmärkt sig på Facebook, förresten.

“Det är tjänstefel att inte finnas på Facebook.” Sofia Mirjamsdotter lägger inga fingrar emellan.

Apropå det: Tillsammans med Morris Packer och Paula Marttila gästade jag Sofia Mirjamsdotters föreläsning för Sundsvalls Tidning. Väckelsemöte, kallades det.

I övrigt är det i vanlig ordning mycket som händer i SSBD-universumet:

Björn Hedensjö diskuterar kommentarshantering. Julia Skott skriver alldeles förträffligt och svåremotsägligt om varför vi behöver tolerera det som är så svårt att tolerera (läs upprinnelsen i DN). Ola Henriksson har i en gästblogg svarat på Mikael Zackrissons En svindlande tanke. Jag har teoretiserat om accelerationen och dess betydelse. Johan Ronnestam har gjort en checklista för marknadsföring i sociala medier. Emanuel Karlsten hittar något om hur de anställda på Länstidningen i Södertälje behandlas.

Andra grejer i veckan:

Och så var det ju den där jäkla vulkanen och det askmoln som till och med förärats med en egen #ashtag. Emanuel Karlsten skriver om Twitters förtjänster som nyhetsförmedlare. Newsmill säger (sågar) upp sitt TT-abonnemang eftersom “Twitter visat sig vara en pålitligare leverantör av news“. Mjau!

journalism.co.uk skriver välgrundat om journalism och sociala nätverk:

“Tools used by social networks to harvest new members can threaten the privacy of confidential sources and put journalists’ careers in jeopardy, our research has found.”

Det här är coolt: “Johannes Wahlström möter Julian Assange, en före detta hackare som på ständigt resande fot driver Wikileaks med hjälp av några bärbara datorer och telefoner.”

Gunilla Kinn har hittat ett skönt Jan Helin-citat. Det virtuella samtalet frågar sig om vi nu ser en ny vår för expertrollen? Jesper Strömbäck tycker att regeringens kommunikatörer får ta och skärpa till sig.

Reflektion: Visst kan det vara tröttsamt att lyssna på de marknadsförare som tror att Den Heliga Graalen på webben är en ” Den Virala Kampanjen”. Då i synnerhet kan det vara skönt att se Dagens Industri slå ett slag för den traditionella printannonsen!

Först hittad via Markus Welin.

Är du journalist och behöver ha snabb hjälp, förresten? Som när Lisah Pettersson snabbt behövde kontaktuppgifter till stockholmare som blivit strandsatta utomlands på grund av askmolnet. Hon frågade efter case på Twitter och fick 20 namn på en halvtimme.
Så, har du som journalist en fråga och vill använda Twitter som verktyg? Lägg till ordet #jourtips till din tweet så upptäcks den av många fler än bara de som följer dig! Per-Ola Mjömark hjälper mig att förklara hur det går till.

Så. Lät oss nu hoppas att vi fixar en vecka utan ytterligare brutna förlovningar i kungahuset och mörka vulkanmoln över Europa. Men för säkerhets skull, utifall mer märkliga saker inträffar; på inrådan av både Joakim Jardenberg och Stephen Hawking – undvik att snacka med rymdvarelser. Frågor på det?

Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 4 Comments
12
Apr 10

Veckan som gick – vecka 14

Här kommer ett något kort brev för veckan som gick, hoppas det funkar ändå!

Efter den hemska filmen på Wikileaks med amerikanska soldater som öppnar eld är det svårt att se ljust på saker och ting. Men jag väljer ändå att tänka att vi förhoppningsvis får ett samhälle med mindre grymhet nu när det blir allt mera transparent.

Men det oroar att internet blivit en plats för mobbning, men vi kanske inte ska skylla på internet? Det vore som att skulla mobbning i skolan på skolgården. Klart det hamnar på agendan efter Bjästa-skandalen och PP-debatten på samma tema; en del människor tycks vilja hata hellre än att engagera sig i den som farit illa. Jag tycker opassande skriver tänkvärt:

“Överlag ska vi vara glada över att kunna se vilka som mobbar och vilka som vill lyfta debatten. En och annan vill ta bort möjligheten att se det, men det är inte samma sak som att problemet försvinner. Det ger bara vissa företräde att trakassera och tar bort möjligheten för andra att protestera mot det.”

Sofia Mirjamsdotter har kört böcker som tema den här veckan, mycket spännande läsning om just läsning.

Guillou skriver intressant om hunden Zampos inblanding i Qick-härvan.

Andreas Ekström är aktuell med Google-koden.

Anders Mildner skriver om platsens borttynande.

Det brukar ju vara mycket Joakim Jardenberg i veckobreven; han är ju en tongivande gestalt med egna konstruktiva tankar om medieutvecklingen som delar flitigt och bra. Men nu senast lite på det ovanligare sätt – under en direktsänd improviserad cookalong fick han sällskap i köket av en sisådär 150 personer! Givet fenomenet att titta på tv tillsammans gör sociala medier onekligen skäl för det sociala.

Mycket Yrsa Stenius fortsatt. Här i Medievärlden och här i Journalisten. Paul Ronge föreslår att vi tar fram gaffeltrucken.

Sydsvenskan satsar på Facebook. Huffington Post satsar på Twitter.

Mycket om Apple, Flash, Goolge och Ipad också denna vecka. Lite som vanligt, alltså.

Traditionella medier söker traditionella vinklar, skriver Matti Palm.

Sverigedemokraterma.se är borta från förstaplatsen, skriver Nikke Lindqvist.

Emanuel Karlsten skriver Clara som Sveriges första bloggtidning.

Sociala medier som verktyg för att sprida sitt eget kändisskvaller på nätet? Ja, varför inte?

Mikael Zachrisson: “Förtroende, pengar och de nya konkurrensvillkoren.”

Det föreslås nya regler för upphovsrätt. Jan Rosén får bra snurr på sin DN Debatt-artikel.

Per-Ola Mjömark har fixat alla svenska dagstidningar som RSS.

Konstigt förresten att Skatteverket nu ska börja jaga bloggare för att de får gratisprylar de inte bett om att få.

En del intressant statistik publicerades i veckan, men läs parallellt Niclas Strandhs postning för perspektiv. Läs även “Papperstidningen är död”.

Kort brev denna vecka – sorry för det. Fyll gärna på det jag missar.

Två saker till sist. Det största och roligaste är att vår Sofia Mirjamsdotter är nominerad till Årets branschpersonlighet! Läs mer här på SSBD för alla länkar!

Och så den sista – se upp för ondskefulla pixlar! Via Viktor Bolin.



I praktiken / Samesamebutdifferent — Jerry Silfwer — 18 Comments
8
Apr 10

En dag i livet som PR-konsult

06.14 – vaknar av att Iphone-applikationen Sleep Cycle väcker mig.
Den väcker mig när jag sover som lättast är tanken, och den gör det genom att känna av mina sömnrörelser. I dag liksom alla andra dagar lite för tidigt, känns det som. Tittar på mitt schema som för att påminna mig om vad som gäller i dag.
Först på agendan – skicka en PR-plan med förslag på aktivitetskalender till en kollega som jag blev utkastfärdig med ganska sent i går kväll.

06.35 – sitter vid datorn med headset och pratar i telefon med flickvännen som jobbat sedan 03.30 i morse. Hon är tv-journalist och vi snackar privat förstås, men också lite nyheter. Dricker kaffe.

07.00 – duschad och klar. Svårt att välja kavaj. Dricker svart kaffe i mängder. Till frukost en Gainomax med vaniljsmak. Jag är så fruktansvärt lat på morgonen och gräsligt dålig på just frukost.

07.20 – släpper på de sociala nätverken. Tweets och bloggkommentarer att svara på. Fyra oavlyssnade mobilsvar sedan 19.30 i går, ett från i morse. Skaffar mig en överblick över inkorgarna, Exchange, DM på Twitter och Skype, inkorgarna på Gmail, LinkedIn och Facebook.

07.40 – mitt i packningen av tränings- och jobbväska kollar jag de viktigaste mapparna i Google Reader och får syn på en webbartikel om en av mina kunder. Den bygger på helt felaktiga uppgifter och är i det närmaste katastrofal för företaget. Jag börjar ringa runt.

08.10 – tiden går fort. Inser att jag inte kommer att hinna till PR-byråns gemensamma internmöte som hålls varje torsdag mellan 08.30 och 09.30. Jag blir kvar hemma och samverkar via mejl och telefon med en kollega kring hur vi på bästa sätt hjälper företaget. Han kollar upp om det finns fler felaktiga uppgifter i cirkulation och formulerar en dementi.
Jag jobbar med att ha många kontaktytor till företaget. Vd är heligt förbannad och företagets kundtjänst är fullständigt nedringd som en följd av de felaktiga uppgifterna. Jag samverkar med marknadschefen för att rätt saker ska kommuniceras i rätt ordning.

08.30 – jag lyssnar på torsdagsmötet via Skype medan jag jobbar. Det händer mycket under en vecka på en PR-byrå, så torsdagsmötet vill jag helst inte missa. På en lite större PR-byrå går det inte att jobba med alla på en och samma gång, men det är viktigt att veta vad kollegorna gör så att vi kan hjälpas åt med tips, kontakter och idéer mellan teamen.

09.45 – nu har vi underlag att hantera krisen med och nyckelpersonerna är med på tåget. Företaget kontaktar journalisten för att ge henne en chans att rätta sitt eget misstag (den långsiktiga relationen med journalisten är trots allt viktigast). Samtidigt sprids en en Q&A (ett dokument med tänkbara frågor och faktagranskade svar) internt på företaget. Det sista jag gör innan jag åker hemifrån är att sätta upp en tillfällig Wordpress-blogg med dementin för att vid godkännande från kunden kunna Twingly-länka till alla felkällor och på så sätt fånga upp så många som möjligt av dem som läser den felaktiga informationen.

I taxi kan jag tyvärr inte läsa utan att bli illamående, men jag fixar ett par samtal och kan med en knapptryckning publicera alla gårdagens kommenterade Google Reader-länkar. Jag älskar min Iphone!

10.15 – avstämning med vd om olika kundrelationer samt lite snack kring en gemensam presentation som vi ska hålla. Vi har en kvart men det blir 25 minuter till slut. Jag dricker kaffe – igen!

10.40 - hinner bara titta till Exchange-inkorgen som snabbt fylls upp. En underleverantör backar från ett event. Ett av teamen jag leder på byrån har fått en fnurra på tråden, ett missförstånd kring vem som ska göra vad – också här handlar det om underleverantörer. En kvinna har hittat mitt namn på webben och vill diskutera ett uppdrag som handlar om sociala medier som verktyg för employer branding. Några studentfrågor.

10.45 – utvecklingssamtal. Torsdag förmiddag är standard för just interna avstämningar eftersom vi ju ändå har torsdagsmöte då. Ett bra samtal med min portföljchef. Vi lägger upp ett flertal kloka strategier för både min lönsamhet och min personliga utveckling. Kaffe med en skvätt mjölk.

11.55 – äntligen får vi ut dementin för kriskunden och journalisten skriver en uppföljningsartikel på webben med korrekta uppgifter. Detta hör verkligen inte till vanligheterna, men så var de felaktiga uppgifterna också grava. Via Wordpress-bloggen kan vi Twingly-länka ihop både den första och den andra artikeln, samt även dementin på företagssajten och på Mynewsdesk. Lite för sent kommenterar företaget även på bägge artiklar med vidarelänkningar, men det är bättre sent än aldrig.

12.10 – lunch på Grill med två journalister, inplanerat sedan länge. Jag är sen, men det är de också, så jag klarar mig. De vill ha en orientering kring företag i sociala medier och jag är noggrann med att inte vara säljig; jag fokuserar på att dela med mig av branschinsikter så värdefullt jag kan. Journalister vill inget annat än att rapportera korrekt apropå morgonens händelser, men det är inte alltid så lätt att hinna med i svängarna. Det var faktiskt en ekonomijournalist på DN som en gång gav mig tipset om att inte alltid pitcha nyheter på journalister – ibland kan det vara värdefullt att utan förbehåll bjuda på branschkunskaper emellanåt. Och ju mer en journalist förstår av en bransch eller en företeelse, desto bättre journalistik – vilket bra företag tjänar på i det långa loppet.

13.30 – en skön promenad bort till Östermalmscaféet Mocco där jag stökar undan mejl. Långsam service som vanligt, men supergod latte.

14.00 – kundmöte i närheten av Mocco. Vd har jag träffat förut, första bekantskapen med marknadschef och ett par andra nyckelpersoner. Möter först upp en kollega utanför. Vi har många möten ihop och vi samverkar fint på möten – synd att han snart går vidare mot nya utmaningar. Vi diskuterar en agenda för en internationell workshop anpassad för 60 personer som jag satt ihop. Mötet går bra och uppdraget växer och blir större. Eftersom vi är några minuter sena tackar vi nej till kaffe.

15.10 – promenad i det vackra vädret tillbaka till kontoret. Krisen från i morse är fortfarande en kris, i synnerhet eftersom deras kundtjänst fortfarande är tungt belastad, men just nu kommuniceras det ansvarsfullt kring de felaktiga uppgifterna i alla fall. Firar med att ringa till flickvännen som är på väg hem efter jobb och gym.

15.25 – vill inget hellre än att rulla igenom och kommentera min Google Reader, men prioriterar väl tillbaka på kontoret att diskutera med kollegorna i ett kundteam om hur vi bättre ska kunna hantera underleverantörer för att i förlängningen bättre kunna fokusera på det vi kan – strategisk kommunikation.

15.40 - taxi ut till en av Stockholms förorter och huvudkontoret för en av PR-byråns större kunder. Jag ger feedback på ett pressmeddelande i taxin. Hos företaget diskuterar vi de aktiviteter som genomfördes förra kvartalet och de som eventuellt ska genomföras i nästa. Dricker pulvercappuccino i pappersmugg utan att riktigt förstå varför.

17.20 – jag står på perrongen ute i förorten och väntar på t-banan. Mycket att göra efter mötet och jag flaggar via mejl för teamet att jag behöver stöd med flera aktiviteter. På t-banan lyssnar jag på musik och hittar på fantasihistorier om slumpvisa resenärer, en liten hobby jag har.

17.45 – kastar av mig träningsväskan och portföljen hemma i hallen. Irriterad över att ha släpat runt dem över hela stan. Egentligen skulle jag ha morgontränat, men bestämde mig för att träna efter sista mötet, men jag orkade helt enkelt inte. Flickvännen kliver upp efter att ha sovit ett par timmar och går och handlar två matlådor på Tropical Wok. Jag tar en dusch och rullar igenom och kommenterar Google Reader. Fångar upp lite reaktioner på de sociala nätverken.

18.15 – tidig middag. Vi äter, pratar och lyssnar på radio i köket.

18.45 – jag tar mig an fler av de mejl och mobilsvar jag inte har hunnit återkoppla på under dagen. Som vanligt glider jag i väg. Börjar kludda på whiteboarden, får idéer. Läser artiklar eller gamla scener ur romaner som jag får för mig att jag måste läsa igen. Vi har ju ingen tv, så det här kanske är någon sorts kompensation? Vi diskuterar flickvännens senaste tv-inslag (som vi ser på webben); vad var bra och vad hade kunnat göras bättre?

19.20 - vi tar samtalet vidare ut på promenad och vi går säkert en mil. Jag antecknar flitigt i min lilla Moleskine-anteckningsbok när vi får bra idéer. Vi pratar allt mellan himmel och jord. Vi går förbi en 7Eleven, men jag motstår frestelsen att köpa en latte.

20.45 – vi myser i den varma sängen efter den långa, kalla och mörka promenaden. Vi tittar på början av filmen A good year på flickvännens rosa Sony Vaio.

22.30 – flickvännen har somnat, hon har haft en lång dag och ska upp 03.30 i morgon igen. Jag reviderar ett utkast av en bloggpostning som jag skrev i söndags och publicerar den. Jag bannar några spammare från PR of Sweden och dricker te med honung.

23.00 – jag skriver ihop resultatet av en nyhetsverkstad och lyssnar på fransk hiphop. På Skype läser jag backlogg från ett par virtuella organisationer jag hjälper på ad hoc-basis. Ikväll är det piraterna som arbetar med att sätta ihop mig och ytterligare några experter till en specialistgrupp, men jag är måttligt intresserad. Jag har ju lämnat partiet och håller mig avvaktande. Ger dock ett förslag på en aktivitet som går ut på att låta hundratals fildelare på kommando gå till sin lokala polisstation och anmäla sig själva. Handling är den kraftfullaste kommunikationsformen!

23.40 – ser över morgondagens presentation. Det är en tvåtimmars föreläsning på engelska med kvalificerad publik, så jag petar med mina bilder. PR i sociala medier med fokus på B2B och internkommunikation. Jag facebookar samtidigt med en bekant som börjat jobba på ett företag som jag gärna skulle vilja jobba med – kanske han har några öppningar?

00.10 – dricker nyponsoppa fast det egentligen är läggdags. Bokar lite mötesrum, svarar på privata mejl och tittar på en fantastisk BBC-naturfilm på en av Play-tjänsterna (jag har flera datorer uppkopplade på skrivbordet – ibland fyra med flickvännens Vaio inräknad).

01.45 - sovdags. I morgon är det fredag! Jag bestämmer mig för att då ska minsann komma i väg till gymmet!

← Older Entries