Veckan som gick – vecka 14

Ännu en vecka har gått, detta har hänt:

I måndags släpptes OpenAid. Läs mer hos Joakim Jardenberg och UD-bloggen. Missa inte heller Biståndet.se, som Jonas Lejon lanserade samma dag. Heja Jonas, och självklart heja Gunilla Carlsson!

Ett annat släpp som uppmärksammades i måndags var Mag+. Det är alltså Bonniers publiceringssystem för iPad, som nu släpps fritt under en begränsad tid för andra att ladda hem. (den som vill bygga en app kommer att måsta betala vid publicering)

Jag passar också på att säga välkommen till nye Pressombudsmannen Ola Sigvardsson som började jobba i måndags. Inte en dag för tidigt.
Medievärldens Axel Andén intervjuade Sigvardsson om hans nya roll:

Journalisten har också intervjuat vår nye PO.

Välkommen tillbaks säger jag också till Jonas Fahlman, Västerbottens folkblads reporter som tvingades ta ledigt efter mordhot, men som i måndags började jobba igen.

Under veckan har Medienavigatörerna testat Offentlighetsprincipen. Följ gärna deras blogg hos Medievärlden.

Bengt Hansell, reporter på Sveriges Radio, skriver på Medieormen om Twitter. Måsteläsning för alla journalister.
Sveriges Radio som för övrigt ständigt är i ropet. Denna vecka har de fått en ny underhållningschef, Daniel af Klintberg. Cilla Benkö och Mats Svegfors har frågats ut av konstitutionsutskottet, samt självklart fortsatt att debattera framtidens public service, och en ny mobilsajt har lanserats.
Dessutom har Radioleaks fått uppmärksamhet av två forskare som menar att tjänsten kan spela en viktig roll för att avslöja och uppmärksamma sociala problem.

Men inte bara Sveriges Radio har varit i ropet denna vecka, utan även nystartade pratradiokanalen Radio1, som kritiserats för bara ha män i etern, och vara allmänt gubbig.
Missa inte Lina Thomsgårds öppna brev. I Medievärlden finns Rättviseförmedlingens lista över kvinnliga radiopratare. Journalisten har intervjuat Thomsgård.
Och snabbare än en gris blinkar presenterades så Cissi Wallin som pratare i kanalen.

Unni Drougge har skrivit en läsvärd text som behandlar mediers syn på kvinnor respektive män. Heta Agneta.

En av veckans snackisar på Twitter var såklart de nya sedlarna. Bäst kommenterat av Olle Lidbom.

Apropå Twitter – enligt den här undersökningen över vilka som använder mest glada respektive ledsna ord verkar det som om svenskarna är de ledsnaste på Twitter. Gladast är – något oväntat – tyskarna. Kanske för att arga tyska journalister ännu inte twittrar, och är upprörda och känner sig förbigångna för att Angela Merkel postar viktig information på Twitter innan pressmeddelanden går ut. Väldigt intressant exempel och bevisar tydligt hur vissa journalister tror sig ha någon form av företräde eller veto när det gäller information, när, var och hur den ska släppas.
Kanske häst och vagn var bättre ändå?

Detta medan andra journalister verkar ha glömt bort källkritik och okritiskt tar det som sägs på Twitter på kanske lite för stort allvar ibland.

Antalet medlemmar i SJF ökar något, men färre är aktiva. Många är pensionärer. Samtidigt presenteras de två nominerade till ordförandeposten som ska utses på förbundets kongress i maj. Två kandidater. Två män. En har varit med ett tag. Den andre, Jonas Nordling, kanske kan åstadkomma lite förnyelse?

Rekordmånga har sökt jobbet som reporter på Journalisten efter avhoppade Paul Frigyes. Vågar man gissa att jobbet kommer att ges till någon som tycker ungefär som Helena Giertta?

Aftonbladet + Dagens Media = sant? De har i varje fall inlett ett samarbete som Helin skriver om här. Otvetydligt ett nytt grepp. Medievärlden ställer relevanta frågor.
En annan nyhet från Aftonbladet är iPadappen.
Annars har största samtalsämnet med Aftonbladet inblandade denna vecka varit Drottning Silvias stukade fot. Tidningen har bett om ursäkt, och enligt tidningen Resumé är personalen på tidningen upprörda över att chefredaktören inte stått upp för sin medarbetare. Martin Schori skriver bra i Dagens Media om vilka konsekvenser agerandet kan få på sikt.
Här skriver Jan Helin.

Parallellt med detta har Tidningen dragit igång Sveriges största livegranskning av den svenska skolan, med Emanuel Karlsten i en nyckelroll. Det går undan, så sent som förra veckan gjorde Emanuel sin sista dag som sociala medier-redaktör på Expressen, nu frilansar han och uppdraget åt Aftonbladet har han som extern konsult.
Som frilansjournalist har han också insett vikten av att marknadsföra sig själv och göra sig tillgänglig på Facebook, som i veckan lanserade en ny kategori pages, nämligen “journalister”.

Väntan har varit lång, men denna vecka togs äntligen den nya tryckpressen i Sundsvall i bruk. Med detta kom Sundsvalls Tidning i ny form, och jag ger en första tumme upp, inte minst för greppet att flytta ledare till sidan fyra och lägga debatten på sidan fem. Yngre människor i min närhet kommenterade att “det ser ut som en leksakstidning”.

Edvard Unsgaard startar PR-byrå. Önskar honom lycka till och utgår ifrån att hans Facebookfadäs om bajs och arbetslinjen lärt honom något han kan förmedla till kunderna.

Turerna har varit många kring Hallands Nyheter den senaste tiden, den här gången är det chefredaktören som anklagas för att ha erbjudit medarbetarna svarta pengar. Det var en ny variant för mig, då kanske detta är att föredra – arvode utifrån hur många klick ens artikel genererar.

Läs gärna den här intervjun med Gunilla Herlitz, chefredaktör för Dagens Nyheter.

En ny version av Angry Birds genererade 10 miljoner nedladdningar på tio dagar. Helt obegripligt tycker jag då, eftersom Angry Birds är det tristaste iPhonespelet jag testat, och jag har testat ett gäng.

Bara en liten stund efter att Ulf Adelsohn tvingades lämna posten som ordförande för SJ brakade tågkaoset loss. Denna gång drabbades jag själv då jag skulle ta tåget från Stockholm till Sundsvall 18.30 på torsdagkvällen.
För mig spelar det inte så stor roll om förseningarna orsakades av Trafikverket eller av SJ, däremot är jag precis som Gunnar Bark häpen över SJ:s dåliga kommunikation.

Jag kom till centralen ungefär klockan 18.00, och hade då via Twitter fått veta att det var totalstopp i trafiken. I loungen försökte jag få lite information, men den var knapphändig. Tavlan som visade tågavgångarna hade slutat uppdateras klockan 15.37, då inget av de då aktuella tågen fått lämna stationen. De tåg som trots allt gick söderut kom inte upp på tavlan varför flera passagerare missade sitt tåg som trots kaoset faktiskt gick. Jag lyckades med hjälp av Twitter, en god vän och lite jävlaranamma snappa upp att vändande X2000 från Sundsvall skulle avgå från Solna station och slängde mig i en taxi för att mötas av en öde station, där så småningom ett tåg rullade in. Det var tomt, ostädat och personalen berättade att de stått på Arlanda i fyra timmar. Vi var en handfull personer som förstått att tåget skulle gå från Solna, och vi bänkade oss alla i första klassvagnen, resten av tåget var tomt. Med tanke på att tre tåg mot Sundsvall ställts in/var försenade är det väldigt märkligt att inte SJ sett till att få fler av de strandade passagerarna ombord på detta tåg. Den största frågan: om de kan skicka biljetter med sms, varför inte också information vid dylika händelser?
En annan och viktigare fråga är den om journalisters lyxfokus, som Isobel Hadley-Kamptz skriver om i Expressen.

Så till avdelningen lättsammare: jag har denna vecka kört en repris på #nosmileyweek. Förra gången var det Jocke som tog initiativet, men jag kan inte minnas att folk blev lika provocerade då som nu, eller också är jag bra på att förtränga. Jag har klarat mig bra, har gjort en enda smiley i en chatt med sonen, som för övrigt också deltog i #nosmiley.
Opassande reflekterar över #nosmiley här.
Som av en händelse skriver Fredrik Wass en artikel om att språket på nätet är viktigare än någonsin. Jag vill också passa på att tipsa om denna eminenta artikel om utropstecken, som Jan Gradvall skrev redan 2009.

Apropå sonen så har han praoat hos mig den här veckan. Här berättar han själv om praon. Det påtagligaste är kanske hur uppgiven han verkar vara när det gäller förnyelse i skolan, där han säger sig inte ha fått lära sig någonting alls om vare sig datorer eller internet.
Då är det otroligt glädjande att läsa detta, om förskolor som twittrar. Jag har själv följt Stenhumlan sedan starten. Här skriver Fredrik Larsson som drog igång Stenhumlans Twitter.

Därmed säger jag tack för den här veckan. För dig som tycker att den här sammanfattningen var mager hänvisar jag vidare, till Uppdragsmedia, Per Torberger, Fredrik Strömberg, Jocke Jardenberg och såklart Jerry Silfwer.

/Sofia Mirjamsdotter
@mymlan


Flattr this

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(75%) (0%) (0%) (25%)
4 buttar