Veckan som gick – Vecka 13

Det är något i luften… känner ni det ni med, kära läsare? Det börjar bli vår förvisso, men det är bestämt något annat i antågande också. Temat för det här veckobrevet blir disruption.

“Disruption is the (usually deliberate or intended) interruption of normal work or practice.”

- Wikipedia, den 3 april 2011

Temat skulle även kunna vara att svära i kyrkan.

Låt oss börja i skolan och ta avstamp i Johan Ronnestams postning om att skolan verkligen behöver förändras; inte i morgon – nu. Många hakar på:

“Oskar Leijon gjorde mig uppmärksammad på att Dagens Nyheter publicerat ett debattinlägg av Jan Björklund senare samma dygn som handlar just om vår framtida skola. Att döma av samlingen av bloggar som kommenterat på Knuff så satte det fart på bloggosfären. Kristina Alexanderson belyser vikten av att tänka nytt och inte fastna i samma hjulspår. Även Anna Kaya talar på vikten av att titta framåt och inte bakåt. “Att vara en bakåtsträvare är inte en lyckad framgångsfaktor”. Christermagister hänger på men verkar inte fullt lika rädd över bakåtsträvandet. Han framhåller särskilt vikten av mer resurser och fler pedagoger vilket jag absolut skriver under på. Fredrik Svensson, som jag också refererat till i texten ovan (och uppdaterat med länk, tack Per Torberger) betonar, lite lustigt, vikten av att ‘tänka om’ och framhåller likt jag hur världen förändras och hur skolan och utbildningen måste förändras också. Monica, Lina och Janis som ligger bakom bloggen Metabolism faller in i kören av missnöje och listar en del av reaktionerna på Twitter som jag tycker är läsvärda.”

Kolla även in Axboms tankar om visualiseringar för skolan.

Själv tycker jag att det är fel att hela tiden betona kunskapsskolan. Kunskap finns redan på internet att hämta i stora drivor. Det är ju en förståelseskola vi behöver. Den som har förståelse kan skaffa sig kunskap – rätt enkelt till och med! Tvärtom? Inte alls lika självklart. Kommer de pedagogiska institutionerna att se det pedagogiska i detta redan under 2011?

Och vad är det som händer med våra vanor på webben? Är den här statistiken på något sätt signifikativt för hajpade tjänster som egentligen inte håller måttet?

Från Quora:

“Bad sites with network effects show much slower decay in use than they should based on their absolute quality. (think eBay.) Bad sites who price most of their product at free show incredibly slow decay in use. (think Craigslist). But make no mistake, it is happening.”

Apropå Quora, så har Facebook börjat rulla ut Facebook Questions, åtminstone här i USA. Kommer de att rå på Quora? Kanske, men Facebook har haft det motigt på den fronten ett tag. Facebook Places dödade inte Foursquare, Facebook Deals rubbade inte Groupon, Facebook Search är ingenstans i närheten av Google. Flickr (flickEr?) är fortfarande starka på bilder och Facebooks statusuppdateringar verkar inte nämnvärt ha inverkat negativt på Twitter – snarare tvärtom.

Och på allt fler håll hör jag människor vara trötta på Facebook, för där “händer ju liksom ingenting längre”. Å andra sidan är det långt ifrån självklart att Google +1 lyckas med att bygga ett community som hotar den “Like-kultur” som Facebook skapat.

Anna Lindberg reflekterar:

“Och helt plötsligt har människors engagemang blivit hårdvaluta. Tummar på Facebook, tweets, gröna knappar på sajten, kommentarer till nyhetsartiklarna. Där det tidigare var tyst försöker vi nu alla överrösta varandra i att få våra användare att reagera. Gilla! Dissa! Säg nåt! Tyck nåt! Gör NÅGONTING! [...] Däremot undrar jag vad som finns bortom gödslandet med knappar för snabb återkoppling.Vad gör vi med återkopplingen? ”Jaha, tusen gillar på Facebook. Vad roligt. Ska vi ta en fika innan vi bestämmer vad tidningen ska handla om i morgon?” Hur tar vi vara på det engagemang som faktiskt visas? Och finns det nåt språk bortom de ensidiga uppmaningarna: ”Gilla oss! Snacka med oss! Rösta! Tävla! Tyck!”? Finns det en retorik som inbjuder till diskussion, engagemang och påverkan utan att för den skull innehålla något som mest påminner om militäriska order? [...] Att gödsla med gilla-knappar är bara början. Till riktigt engagemang är det långt kvar. Och frågan är om våra användare har tröttnat på vårt högljudda gastande på vägen.”

Det börjar bli hög tid för nästa disruptiva rörelse. Dags för fler att gå från snack till verkstad. Hm…

“Många öppna dörrar som sparkas in nu.”

Ja, så sammanfattar Mikael Zackrissons i en vanligt förekommande kommentar under Webbdagarna. Och fortsätter:

Annika Lidne formulerade det lysande i sitt keynote i onsdags: relationer är jobbiga. De kräver en massa av oss, engagemang, tid, resurser, mod, personlighet, integritet, transparens. Det är inte gratis med sociala medier, det kostar jättemycket om man ska göra det bra. Och gör man det inte bra kommer satsningen bara dö ut. Annikas spaning var också att 2011 blir året då vi ser en mängd sociala medier-satsningar självdö. Vi har lärt oss att sociala medier är gratis, det är bara att göra, och så blir det lite halvdant. Men kanske har vi som varit förespråkare av detta också varit för insäljande. Vi kanske borde ha sagt att det är i grunden enkelt, men det kommer kräva hårt jobb. I alla fall om det ska bli bra. [...] Och det är likadant på storföretagen. Björn Elmberg på jättekonsulten Cybercom tog tillfället i akt att såga flertalet av sina egna kunder i media- och  telekombranschen för deras brist på våga satsa på nytt och krampaktigt slåss för det gamla.”

Från företagens sida börjar frustrationen märkas. De har lyssnat och deltagit i “utbildande workshops” om sociala medier länge nu, riktigt länge till och med. (Själv har jag till och med slutat göra enstaka utbildningsseminarier för att istället fokusera på konkreta kunduppdrag.) Givet allt snack borde vi se mer, helt enkelt. Var är alla konkreta lokala framgångssagor, undrar företagen?

Men “var är pengarna?”, ja det undrar även bloggarna. Therésia Erneborg startade kring detta en symptomatisk diskussion:

Och diskussionen går vidare:

Själv sammanfattar jag diskussionen på min egen blogg, Doktor Spinn. Och PR-byråerna, då? Många har hemläxa att göra.

Fantastiskt vilken ironi vi egentligen snubblar över här. Över tid har det gamla journalistgardet skällt på bloggarna, dessa irriterande små “gratisarbetare”. I själva verket står bloggarna ofta närmare de nya affärsmodellerna – eller försöker åtminstone vara innovativa. Och företagens innovationskraft inriktar sig på dessa bloggar istället; de ser ju inte direkt någon uppsida hos mediehusen längre, eftersom de ofta tittar på att låsa in innehåll bakom betalväggar, avsnörpta RSS-flöden eller propreitära hårdvaruformat.

Titta då istället på lösningen hos ett spännande startup-företag som menyou.com:

Tailsweep lanserar en videotjänst där bloggare själva kan tjäna på de annonsvisningar de genererar. Videofy.me är ett annat exempel. Hade mediehusen bara lyssnat på rätt personer hade de kunnat leda den här utvecklingen för flera år sedan. Nu får de unga nytänkarna chansen.

Det rör alltså på sig. Facebook Credits, till exempel. När hoppar dessa krediter ut på fysiska betalkort som vi kan använda i köttvärlden? Och när svarar Google med någon form av Google Wallet-tjänst? LinkedIn tuffar på med add on-tjänster och hittar på så sätt en B2B-modell genom att sälja människors kontaktnät. Spotify når en miljon betalande medlemmar – och då har de inte ens klivit in på de största marknaderna ännu. E-handeln är redan global.

“Hippewebbens” dagar verkar vara räknade. Snacka och kramas är trevligt – och det ska vi nog inte upphöra med! – men… frustrationen är påtaglig i den svenska vårluften. Och det “lösa tyckandet” får allt för ofta obehagliga former, vilket också Judith Wolst påpekar i samband med just Webbdagarna:

“Jag eftersöker fasen en ökad generositet i det digitala surret kopplat till den talare som står på scenen i ögonblicket. Vem sjutton darrar inte på rösten av att stå inför tusen personer och försöka briljera (?!) – när detta dessutom inte tillhör personens ordinarie arbetsuppgifter. Ganska få talare på listan kan klassas som “professionella talare” utan arbetar som webbansvariga, m-chefer eller affärsutvecklare. Just detta gör “casen” verklighetsförankrade. Inte framföranden perfekta. Detta kombinerat med konsult-talarnas presentationer (“best practice” & “så här har andra gjort”) anser jag skapar en bredd i ett program.”

Joakim Jardenberg i en kommentar:

“När online möter offline, när publiken möter scenen, när rummet möter internet. Men allt för ofta landar det i en slags kamp om att dissa och vara cool. Not cool.”

Vi behöver disruption. Igen. Vi måste våga släppa fram och hylla de som gör saker istället för att sitta på våra Jantearslen och vara bittra, konstaterar jag bittert. Fan, bli inte som Bo liksom.

Paul Ronge tvingas att ta en offentlig roll rådgivarroll i #SNgate. Det finns ett gammalt uttryck i PR-branschen om att aldrig bråka med någon som köper hinkvis med bläck. Men så mycket bläck finns ju inte på webben (annat än i störiga popup-annonser för bläckpatroner), så kanske är det symptomatiskt att faktiskt börja gå till öppen motattack? (Andra fajter är inte lika självklara…)

Nåväl, det får nog inte gå till överdrift det här med att gå till attack mot lokaltidningar: Hela historien med hoten mot sportjournalisten från Västerbottens Folkblad är ju galen. En stödgrupp har journalisten i alla fall fått.

Varför bortprioriteras webben på JMG, förresten? Och varför har bemanningsföretagen och redaktionerna ett sådant symbiotiskt förhållande samtidigt som journalisterna blir handelsvaror?

Det har också varit grävkonferens för journalister. Här är vinnarna av Guldspaden.

Några snabba:

Johan Grafström menar att public service måste vara generösa. Är återtåget av “Har du hört den förut?” möjligen ett exempel på det? “Fördömande av amerikansk populärkultur har varit en svensk paradgren sedan 1970-talet,” som Jan Gradvall skriver. Har vi egentligen tittat oss i spegeln? Nej, då tycker jag att danskarna är bäst i Norden på filmer och tv-serier. Kolla in danska Borgen och den moraliskt flexible spinndoktorn Kasper istället.

Sorglig historia om björnungarna. Men det måste finnas perspektiv och proportion på saker och ting. Jonas Wahlström menar att varghatet är mer påtagligt:

“Björn förknippas inte med något som är farligt. Det finns inget björnhat i Sverige. Det finns ett varghat som är fullständigt ogrundat medan björnen är som i visan »Mors lilla Olle« som äter blåbär och annat gulligull. Det finns inte en barnsaga som förtalar björnen men alla förtalar den elaka stora, stygga vargen.”

Mike Florette tycker att vi ska sprida positiva memes. Mer aprilskämt, kanske? Kanske kuddkrigSofia Mirjamsdotter slår istället ett slag för No Smiley-week, visserligen ur ett språkligt perspektiv men den dubbla betydelsen i det här sammanhanget blir ju lite… skoj, möjligen? :)

Okej, nog med gullandet.

Vi kliver över i en ny tid. Webben är inte klar med oss på långa vägar. Och det säger jag inte bara för att jag skrivit en epilog över Piratpartiet. Att bara finnas på webben är nämligen inte längre tillräckligt för att få den där så eftersökta klappen på axeln. Francisco Rosales med en talande analogi:

“At university, I played guitar in a band. We were decent but not spectacular – proficient, but not destined for greatness. What I noticed from years of playing at gigs and rehearsal rooms was the standard my bandmates would set for other bands. The comment was always, in an impressed tone, that such and such a band was really ‘tight’. This meant that every piece was bang in time, the rhythm section locked in, everything in tune, on the beat, focused and solid. The thing is, for signed bands, for those who have success in mind, being ‘tight’ is a given. All the other things that go into a great song are built on top of it, but you don’t praise The Rolling Stones for being tight. That’s like praising Usain Bolt for knowing how to walk.”

Some famous last words then för att riktigt ordentligt svära i kyrkan och därmed sätta punkt för SSBD-sammanfattningen för den här veckan:

- Jerry Silfwer

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(100%) (0%) (0%) (0%)
5 buttar
  • http://thejennie.se/ TheJennie

    Hur djupt får man buga för ett veckobrev?
    Fanns det ett bloggposternas Nobelpris skulle SSBS:s söndagsposter ha pokalhyllan full…. Tack!

  • http://emanuelkarlsten.se Emanuel Karlsten

    Wow, grymt veckobrev Jerry! Ditt bästa!

  • http://twitter.com/vinvuk Vincent V. Vukovic

    Måste hålla med föregående kommentarer, riktigt bra veckobrev!

    Gällande min blogg-post om PR-byråerna och deras (från)närvaro på de sociala medierna – det ser lite smått bedrövligt ut; då har jag dock bara analyserat “officiell” närvaro. PR-konsulterna har ju egna konton och skriver ofta i presentationen att de tillhör en byrå, och på så vis får ju närvaron ses som bra.

    Det som många däremot saknar är ett “officiellt ansikte” utåt. Exempelvis, om jag skriver “X PR” så ska jag hitta X PR. Jag ska inte behöva leta upp enskilda individer. Det skulle ju vara tidsödande så in i…

    Tyvärr har jag dock också skrivit att vissa byråer har en närvaro, när de egentligen inte borde få den statusen. Delvis eftersom vissa faktiskt knappt använder sig av sina konton och i andra fall för att byråerna är internationella och Sverige i sig självt saknar en närvaro.

  • Pingback: Veckan som gick – Vecka 13 « Same Same But Different | Skrivarfärg

  • Pingback: Tors Tips

  • http://www.doktorspinn.se Doktor Spinn

    Tack själv!

  • http://www.doktorspinn.se Doktor Spinn

    Tack som fan, Emanuel! Det tar ju några timmar att sätta ihop, så positiv feedback ger mer syre till kommande insatser!

  • http://www.doktorspinn.se Doktor Spinn

    Tack för förtydligande. Hoppas att många PR-byråer utan närvaro tänker till lite åtminstone – och att de som har en närvaro gör något vettigt av den.

  • Anonymous

    Tack för ett bra brev!
    Två grejer jag reagerar på:

    1. Kunskap. Du verkar likställa “kunskap” med “information”. Det du söker upp på internet är information, ofta fakta. Att kunna fakta är visserligen kunskap, men som du säger ofta en rätt ointressant kunskap på det stora hela.
    Att söka upp den här informationen kräver dock också kunskap. Att kunna lista ut hur jag ska söka upp informationen mer än mekaniskt, kräver mer än en inövad manöver – förståelse.
    Jag håller fullkomligt med dig i att förståelse är viktigare än att sitta på mängder med data, samtidigt som mängden data ofta bidrar till förståelsen. Vad jag vill påpeka är bara att kunskap är förståelse, bland annat.
    Problemet med utbildningspolitiken idag är delvis att den är mer fokuserad på trivia, dvs faktarapning, än förståelse. Något många lärare däremot inte är, vilket blir uppenbart när man läser lite lärarbloggar.

    2. Du söker disruption. De senaste månaderna: Tunisien, Egypten, Japan, Jemen, Syrien, Wikileaks … Räcker inte det? Handlar det inte också om att våga ta konsekvenserna av vad som händer? Jag vet att du i första hand pratar om nätet, men borde inte nätet ta lite mer intryck av offline i så fall? Kan inte dessa händelser/skeenden skaka om och rubba rutinerna?
    Jag ser också framför mig FB:s nedgång och fall, men kan inte berätta vad som kommer i dess ställe. Kanske ingenting? Vad händer då?

  • http://www.doktorspinn.se Doktor Spinn

    Tack själv. Jag tror vi är överens om punkt 1, det beror bara på vad man lägger i orden. Min uppfattning är att skolan säger sig vara en kunskapsskola men fokuserar på faktainlärning. ‘Förståelse’ tyckte jag kunde vara ett bra ord för att överbrygga detta.

    Angående punkt 2 så ser jag mer som att det är en ny disruption i antågande och at vi som älskar sociala medier får passa oss för att fastna i icke-konstruktivt snack om det som varit eller borde vara. Så jag tror att vi är i fas här också.

  • Anonymous

    Ok, bra det punkt 1.
    Angående punkt två: verkligen! Då är jag med dig. Kanske är det till och med troligt att rubbningen redan pågår, fast vi gamla stötar missar det hela och väljer att titta på statistik och vara övertygade, istället för att våga följa vår känsla av att FB, twitter har blivit rätt sömnigt och leta nåt roligare? Kanske tom utanför nätet?

    7 apr 2011 kl. 18:20 skrev “Disqus” :

  • http://www.doktorspinn.se Doktor Spinn

    Exakt så! :)