Veckan som gick – vecka 6

Lite försenat kommer här en sammanfattning av stora och små händelser den gångna veckan, i mediebranschen och på nätet.

Vi börjar i Egypten.

Som så många andra har jag följt händelseutvecklingen främst genom Al Jazeera och Twitter.
Som så många andra väntade jag spänt på Mubaraks tal i torsdags, som visade sig bli ett antiklimax av värsta sort.
Ett antiklimax som byttes mot extatisk glädje på fredagen:

Twitter fullkomligt exploderade av reaktioner, och det var fascinerande att se hur i princip alla i flödet talade om samma sak. De flesta var jublande glada, medan några direkt uttryckte skepsis och farhågor för framtiden. Marita Ulvskog twittrade om världens första Twitterrevolution, vilket mest säger att hon inte har så bra koll på Twitter.
Så. Hur stor betydelse har egentligen Twitter haft för det som nu händer i Mellanöstern? Hur stor betydelse har internet? Jag har skrev några rader om det i Metro, och ignorera gärna rubriken. Jag tror nämligen inte att internet varit en förutsättning för revolutionen. Berlinmuren föll utan hjälp av Twitter, och revolutionerna i öststaterna avlöste varandra på samma sätt som protesterna nu sprids i flera diktaturer i Mellanöstern.
Men – internet är ett verktyg. Över internet sprids idéer snabbare, till fler, och som jag skriver i Metro – nätet underlättar engagemang från omvärlden och inte minst – håller ett vakande öga över vad som sker.

Kristofer Björkman sammanfattar bra. Här en intressant text om hur protesterna organiserades.
Mashable har en bra länksamling för den som vill läsa ikapp.
Den här texten skriven av en journalist länkar jag gärna till även om den för tillfället är inaktuell – What not to bring to Tahir square.

I fredags, strax innan Mubarak meddelade sin avgång, annonserade Aftonbladet att de på lördagen skulle släppa ett exklusivt magasin om Egypten, för att sätta händelserna i ett sammanhang, med bakgrund och analyser. Jag har tyvärr inte sett det själv, men har hört att de i absolut sista minuten även lyckades få med Mubarakas avgång i tidningen.

Mubaraks avgång är ju på intet sätt slutet på historien. Snarare är det nu det börjar, och det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen nu i Egypten och kringliggande länder. Idag hålls demonstrationer bland annat i Iran, här finns en liveblogg för att följa utvecklingen där, annars är såklart Twitter ett bra ställe för att få det senaste. En twittrare jag rekommenderar som har helhetskoll är @weddady.

Därmed förflyttar vi oss till Finland, och Nokia.

Beskedet att Nokia inleder samarbete med Microsoft orsakade ras på börsen, och genast inleddes spekulationer om Nokias framtid, och det är inga ljusa bilder som målas upp.

Gigaom har samlat ett gäng kommentarer från branschen.
Läs också Stephen Elop’s “Burning platform” Memo, som skickades till de anställda, och BBC’s analys av detsamma.
Intressant är också att titta på Elop’s aktieinnehav i Microsoft.
Här lite rekapitulering - det är inte första gången Microsoft ingår partnerskap med aktörer i mobilbranschen.
Robert Scoble kommenterar, kallar Nokiafansen för nötter och avdramatiserar det hela. Han följer upp med denna post.

Med det tar vi ett steg över Bottenhavet och förflyttar oss hem till Sverige och Katrineholm.

Det var i onsdags som Katrineholms kommunchef fick en rad frågor från en reporter på Katrineholms Kuriren. (kan någon snälla tala om för mig om det ska skrivas med eller utan bindestreck?)
Han lade upp frågorna i sin blogg och bad läsarna om hjälp med svaren.
Ett agerande som blev upprinnelsen till årets hittills största clash mellan nya och gamla medier, det som SSBD ursprungligen handlade om. Det blev också ett konkret exempel att utgå ifrån i den sedan tidigare pågående diskussionen om journalistrollen, som Jerry Silfwer sammanfattade fint i förra veckans veckobrev.

Vi kommer att följa upp samtalet om kommunchefen i Katrineholm och journalistrollen under veckan, så jag väntar med egna ytterligare kommentarer nu och ger er istället länkar till något av allt utmärkt som skrivits under veckan.

Kommunchefen Mattias Jansson svarade med hjälp av läsarna på frågorna och publicerade även svaren i sin blogg. Något som fick Katrineholms Kuriren att se rött. Han fick ett mejl med följdfrågor som nu handlade om själva agerandet att publicera frågorna i bloggen. Frågorna var formulerade så att det inte rådde någon tvekan om att Katrineholms Kuriren ansåg att detta var ett dåligt tilltag.

Katrineholms Kurirens chefredaktör Krister Wistbacka svarar med en ledare som hade platsat i vilken Flashbacktråd som helst. Konflikten är ett faktum, och i Dagens Media blir bloggare som ifrågasatt Kurirens agerande kallade för bloggvalpar.
Tidningen gör också en grej av stormen på nätet.

Fredrik Strömberg gör en specialedition av sina “korta klipp” där han kommenterar det hela. Fredrik Wass skriver klokt om vikten av att granska både kommunchefen och tidningen. (här ska väl sägas att ingen har ifrågasatt granskningen av kommunchefen i sak, inte vad jag har kunnat se)
Jag har själv kommenterat det hela här, möttes av en del invändningar som jag också besvarat.
Emanuel Karlsten skriver lite i affekt, och drar slutsatsen att det hela handlar om tidningens okunskap om hur internet fungerar.
Malin Crona skriver ödmjukt och förklarande, och säter fingret på de förändringar som vi alla måste förhålla oss till, kommunchefer som chefredaktörer.
Tomas Selig, som är Katrineholm kommuns konsult i frågor rörande sociala medier, de som granskningen gällde, ger sina svar på tidningens frågor.
Peter Sigfridsson på Barometern skriver väldigt bra, liksom Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad.
Marcus Melinder på Allehanda.se funderar på om det var ämnet i sig – sociala medier – som orsakade sådana reaktioner i bloggvärlden.
Lasse Edfast har skrivit ett brev till Katrineholms Kuriren.
Magnus Höij om hur transparens provocerar, men länk till intervju som Internet World gjort med Mattias Jansson.
Göran Fröjdh om hur bloggvärlden upptäckte journalistik 1A.
Thord Daniel Hedengren skriver nyanserat. Men han skojar också till det och här utlyser han en tävling där han lottar ut en bok till den som ger bästa beskrivningen av en bloggvalp. Vinnare blev detta fotomontage:

Den konstigaste nyhetsvinkeln stod tidningen Resumé för. Klickfest i Katrineholm. Å andra sidan något som borde bevisa för tidningen att transparens och öppenhet inte nödvändigtvis behöver förstöra nyhetsvärdet, eller affären, utan snarare öka intresset för kommande artiklar.
Den allra konstigaste kommentaren alla kategorier stod Catarina Nitz, Katrineholms Kuriren, för:

“En kommunchef som vill ha goda relationer med det ledande mediet i sin kommun hade artigt besvarat frågorna.”

Hon följer upp med denna text, som jag tycker talar bra för sig själv.

Medievärlden har såklart också skrivit, och intervjuat både kommunchefen och Wistbacka.
Det är också intressant att läsa kommentarer av personer som inte är journalister.
Och något relaterat – en annan icke-journalist som uttrycker glädje över att hans lokala tidning är på väg att ta steget ut i sociala medier.

Katrineholm kommuns personalchef reagerar så här på hela cirkusen. Och Mattias Jansson avrundar själv genom en bloggpost där han är öppen med sina erbjudanden till Katrineholms Kuriren.

Så lämnar vi Katrineholm för lite branschnytt:

Ett brev från Jan Helin till personalen på Aftonbladet satte igång spekulationer om nedskärningar, som bekräftades av facket och upprörde Helin.
Senare i veckan kom svaret på frågan varför – upplageras.

Det går bra för Dagens Industri.
Också Bonnier har vänt resultatet.
Arbetaren varslar om uppsägning enligt tidningen Journalisten.
I mars kommer nya popkulturella nätmagasinet Popmani att se dagens ljus. Chefredaktörer är Bella Hansson och Cissi Wallin.
Expressen behöll ledningen före Aftonbladet i senaste Orvesto.
Newsmill blir också papperstidning. Varannan månad är det tänkt.

Medievärlden inför lite hårdare kommentarspolicy – eller kanske snarare – börjar leva upp till den policy man redan har.
Björn af Kleen blir fast redaktör på Expressen Kultur.
Mikael Zackrisson slutar på Bonnier för att jobba med digitala medier på Sveriges Radio.

Lite omvärldsbevakning:

Var det någon som sa att man inte kan tjäna pengar på nätet? Facebook gör det.
Och Arianna Huffington. Mikael Zackrisson har skrivit mer och resonerar kring varför vi inte har någon Huffington Post i Sverige. Jeff Jarvis kommenterar. Här en intressant text om hur de jobbar på Huffington Post.

Det viskas också om affär mellan Google och Twitter.
Twitter som fyller fem år i år, här en intressant tillbakablick.

Och så några spridda skurar ur veckans händelser:

Melodifestivaltwittrandet hamnade på Twitters trending topics. Och det är galet på lördagkvällarna. Twingly ger oss överblick.
I Storbritannien har det slagits fast att journalister får citera Twitter.

En stor snackis på Twitter har varit Sverigedemokraten Margareta Sandstedts felräkning i riksdagen.

Det har gått inflation i skämten innehållande siffran fyrtio tusen miljarder och inte blev det bättre av rättelsen som publicerades på svt.se. En bra sak med Twitter är dock att det alltid finns någon som tänker ett varv till, och snart blev jag varse att siffran 40 tusen miljarder stämmer. Felsägningen ska ha varit de 400 000 Eurona, alltså är rättelsen korrekt, vilket inte riktigt framgår.
Men förvirringen är ändå total.
Här kan du själv växla pengar enligt Sandstedts konvertering.

Det har varit mycket Assange i veckan, då hans fall åter togs upp i brittisk domstol. Jag är för tillfället lite Assangetrött och har inte riktigt hängt med, utan tipsar istället om den här helt irrelevanta Assange-nyheten.
Att jag är trött beror delvis på sakerna som Opassande tar upp i den här utmärkta bloggposten.

En annan spännande diskussion som pågått och fått lite för lite uppmärksamhet i skuggan av annat, både viktigare och oviktigare, är den om internet, friheten på internet och rätten till internet.
Måns Adler skrev redan förra söndagen en viktig debattartikel, fick svar av Carl Bildt som sedan sågades av Anna Troberg.
Carl Bildt och den svenska regeringens trovärdighet i internetfrågor vacklar. Inte minst avslöjandet att löften om insyn i FRA’s arbete inte levs upp till gör att det är lätt att tvivla.
Samtidigt har vi en biståndsminister som tar en del goda initiativ, som detta om bistånd till nätaktivister. Allt är inte nattsvart alltså. Måste här också än en gång puffa för UD-bloggen, som jag tycker är ett utmärkt initiativ.

Jag vill inte försena detta veckobrev mer än nödvändigt och stoppar här även om det givetvis finns mycket mer att berätta om den förra veckan. Istället för att som jag brukar avsluta med något lite lustigt eller lättsamt ger jag er en dödsruna. Lena Nyman.


Flattr this

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(100%) (0%) (0%) (0%)
2 buttar
  • http://kommunchef.com/2011/02/kommunchef-kommenterar-14-february-2011/ Kommunchef kommenterar – 14 February, 2011

    [...] – MeningVart går gränsen? | Uppsnappat om Medskapare – Människor – MeningVeckan som gick – vecka 6 « Same Same But Different om Svar på frågor från Katrineholms Kuriren – Granskning av sociala medier [...]

  • http://bostromsblogg.wordpress.com/2011/02/15/nu-kallas-det-kkgate/ Nu kallas det #kkgate | Boströms Blogg

    [...] Jocke: Journalistik i demokratins och öppenhetens namn Sofia: Veckan som gick – vecka 6 (SSBD) [...]

  • http://kommunchef.com/2011/02/kommunchef-kommenterar-15-february-2011/ Kommunchef kommenterar – 15 February, 2011

    [...] Veckan som gick – vecka 6 « Same Same But Different- …detta är också måsteläsning veckovis och vet du vad? Jag är inbjuden att skriva en text i veckan. Ska bli urkul!(avser äta godis när jag gör det ;)) [...]

  • http://twitter.com/figaropravda Ivan Johnson

    Jag läste också Emmas mycket intressanta bloggpost. Det verkar finnas konsensus nu att individerna bakom #prataomdet drevs av ett flertal olika agendor, som inte alla redovisades öppet. Jerry Silfwer skriver på samma tema på sin blogg (http://www.doktorspinn.se/2011/02/12/doktor-spinns-daily-smurf-tips-4/), och Emma diskuterar svårigheten att utkräva ansvar av ett löst sammansatt nätverk eller “kluster”.

    Som jag förstår det deltog många utan dolda agendor och med ärligt uppsåt. Vilket ansvar har de för det drev som kampanjen utsatte vissa personer för? Vad tycker du själv om den riktning kampanjen har tagit, t.ex. Claes Borgströms deltagande? Är det inte besvärande att så många i nätverket har personliga band till målsägaren i Assangefallet?

blog comments powered by Disqus