January, 2011


31
Jan 11

Veckan som gick – vecka 4

Det är med stor ära jag skriver detta mitt första veckobrev för SSBD. Tack Sofia, för förtroendet.

Veckans stora händelse är naturligtvis upproren i Egypten. Redan från början hamnade informationsspridningen via nätet i fokus, myndigheterna stängde av först Twitter och sedan  Facebook för egyptierna, eftersom uppmaningarna till demonstrationer spreds mycket via de kanalerna. I torsdags stängdes så till slut internet av helt, vilket enligt experter är den värsta nedsläckningen av webben någonsin. Lyckligtvis finns det kreativa hjälpsamma människor som ser till att det går att nå ut ändå. Den decentraliserace internetrörelsen Telecomix har satt upp chatrum och en wiki för att hjälpa till med kommunikationen. Det har också satts upp hjälpkanaler med modempoolsnummer som egyptier kan ringa för att få uppkoppling. En av de deltagande är svensken Christoffer Kullenberg, men flertalet föredrar att vara anonyma. Hackernätverket Anonymous har också uppmanat till attacker mot egyptiska offentiliga webbsajter. Computerworld skriver också om hur egypterna kan kringgå internetstoppet.

Det senaste är att även Al Jazeera stoppas från att rapportera från Egypten, men det förbudet verkar i skrivande stund ännu inte har blivit omsatt i praktiken. Det verkar som att den engelskspråkiga versionen av kanalen fortfarande är live, men inte den arabiska. Jeff Jarvis uppmanar amerikanska kabeltv-bolag att göra en insats och börja distribuera Al Jazeera.
Annars verkar Al Jazeeras livesändningar ha blivit mångas sätt att följa utvecklingen live, de finns även som en app för Iphone (även om jag själv aldrig fick den att fungera). Al Jazeera har också släppt en hel del av sina bilder och filmer infrån Egypten under creative commons-licens för att få fler att sprida materialet.
En hel del filmer finns också att se på Youtube, och mer lär det bli, jag tycker jag se folk som fotograferar med mobilerna på varenda foto från Kairo.

Men trots myndigheternas omfattande begränsningar av kommunikationen så tycks det inte ha påverkat motståndet nämnvärt, utan protesterna fortsätter. Det kan tvärtom vara så att förbudet visar sig vara kontraproduktivt för staten.
För den som har svårt att hänga med i utvecklingen sammanfattas de stora dragen på Wikipedia.
Utrikesminister Carl Bildt har kritiserat den egyptiska regeringen och beklagat nedstängningen av internet, men det tog fram till i onsdags innan hans första tweet om Egypten kom.
Politiskt finns nu en oro för att upproren i Egypten ska spridas till andra delar av arabvärlden. I Kina har myndigheterna koll på situationen och har nu blockerat vissa sökningar efter “egypt” för att inte inspirera kineserna för mycket.
Nieman Journalism Lab skriver om reportern Nick Kristof som rapporterar från Egypten, direkt på Facebook.

Veckan inleddes annars med en intensiv debatt om en ny lag som förbjuder fotografering på privata platser. Många, inklusive undertecknad, tolkade lagen som ett förbud mot påträngande paparazzis, men syftet är att stoppa svartsjuka ex-partners från att till exempel montera in kameror och filma sina före detta partners i intima situationer.
Företrädare för medier gick dock till hårt angrepp mot lagen som man menar försvårar för fotografer att bevaka och granska makthavare. Ett hot mot det öppna samhället, menar Journalistförbundets Agneta Lindblom Hultén. Thomas Mattsson skriver också på sin blogg.
Bland försvararna märktes juristen Mårten Schultz som menar att rätten till integritet väger tyngre än rätten att fotografera folk i intima situationer. Joakim Jardenberg är upprörd över att debatten handlar om just journalisters rätt att granska andra, det är gäller ju alla, menar han. Fredrik Strömberg kommenterar också.
Personligen tycker jag syftet med lagen verkar vettigt, men ingenting i den verkar förhindra att den faktiskt skulle kunna användas även för att stoppa journalister som vill granska makthavare genom att fotografera dem i privata sammanhang. Begrepp som “hänsynslöst” och “förvarlig intrång” är trots allt frågor om tolkningar som vi inte vet hur de kommer se ut när de hamnar i rätten.

Debatten om näthat och nätkärlek fortsätter. Joakim Jardenberg skrev i Expressen om att nätet är en del av lösningen på problemet, snarare än problemet i sig. Ebba von Sydow skrev om kvinnan som jagat henne i de digitala kanalerna under lång tid. Själv blev jag nog mest gripen av Björk Mirjamsdotters beskrivning av hur webben blev hennes tillflyktsord och hjälp när hon som 11-åring blev mobbad. Expressens egen intervju med mannen som skriver hatiskt på webben faller rätt platt, anser jag. Inga följdfrågor och ingen analys om varför han gör som han gör.
Svd:s Tobias Brandel intervjuar några sociala medieexpert på Twitter och skriver om hur mycket mothugg man som journalist får från nätälskarna när man kritiserar internet. Sam Sundberg skriver också i Svd. Niclas Strandh skriver om skillnaden mellan hat och kritik och ger lite fördjupning. Fredrik Wass liknar internet med ett läkemedel.
Joakim Jardenberg bidrar också med några konkreta råd till mediesajterna om hur de kan hantera sina kommentarfält.
Debatten kulminerade i en studiedebatt i TV4:s Kvällsöppet, med bland andra Sofia Mirjamsdotter, Malin Wollin och Emanuel Karlsten i studion. Sofia sammanfattar.

Den i mitt tycke mest intressanta debatten i veckan verkar ha förts på JMK i Stockholm, där frilansskribenten och föreläsaren Anders Mildner presenterade sin essä om en ny journalistroll. Deltog gjorde även Malin Crona, publikredaktör Ekot, Helena Giertta, chefredaktör Journalisten, Sigurd Allern, professor vid JMK och Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier Tidskrifter Digitala Medier. Tyvärr finns Mildners essä inte att läsa på nätet, annat än om man köper den som e-bok. Inte heller fungerade Bambusersändningen från debatten, så vi som inte var där får hålla till godo med tweets och blogginlägg.
Fredrik Strömberg konstaterade att det fortfarande tycks finnas en milsvid skillnad mellan den nya medieverklighet som många ser ute på redaktionerna och det som undervisas på JMK.

“För det första handlar det om en, inte kuriös utan genomgripande, förändring av sändar-mottagarperspektivet. Man kan raljera sig blå om att det mesta i kommentarsfält på tabloidsajter är idiotiskt dravel och att människor på Facebook och Twitter snackar om tårtor och god pasta. Det är inte frågan här – utan frågan är tudelad: Hur mycket mer har ”vi” blivit som ”dem” – genom att skicka ut material direkt när det händer och låta verifikation och kontroll (dygder, mina vänner!) ta över allt mer av utrymmet? Och det andra är: Hur mycket mer har ”de” blivit som ”vi” – genom att erbjuda djupa insikter, välarbetat innehåll och alterntiva sätt att faktiskt skapa sig en verifierad bild? Det är nästan bedrägligt – att som Journalistens chefredaktör Helena Giertta hela tiden behäfta en så djup revolution inom tillgängliggörande av information med vad som händer i Aftonbladets kommentarsfält, där ingen på riktigt bjuder in till dialog eller deltagande. Det är som att avfärda Röda Korsets insamlingar med att man är irriterad över att ens barn tjatar om att få lördagsgodis.”

Helena Giertta avfärdar Mildners åsikter med att internet egentligen bara är ett nytt medium, som går lite fortare och gör det enklare för oss journalister att ha kontakt med våra läsare. Mildner menar att han blivit feltolkad (korrigerat: ej felciterad som jag skrev först). Brit Stakston, pr-konsult, skriver om att fastna i en identitet. Joakim Jardenberg kommenterar, Malin Crona kommenterar här och debattledaren Torbjörn von Krogh kommenterar själv och försöker sätta fokus på begreppet “massmedier”.
Själv tycker jag mest synd om de unga journaliststuderande som får en i mitt tycke väldigt  gammal världsbild under sin utbildning vilket inte gynnar de på något sätt när de kommer ut i yrkeslivet, oavsett om de blir grävreportrar på SVT, nyhetsjägare på kvällstidningarna eller nöjesskribenter i mer underhållande medier. Jag citerar Anders Mildner från hans essä:

“Att konsekven vägra intressera sig för det kulturskifte som pågår mitt framför ens ögon är möjligen en lätt flyktväg för den som längtar tillbaka till svunna tider, men ger naturligtvis inga som helst svar på hur man ska komma till rätta med de problem som framtiden för med sig.” [sid 69]

Fler inlägg om debatten: Pierre Andersson:  Vem är journalist?
Kristoffer Björkman: Journalistrollen i upplösning när journalistiken blomstrar
Bisonblog: Något är ruttet i journalisternas rike

Debatten den nya lagen som kräver förhandsgranskning av nya tjänster från public service fortsätter. Mats Svegfors, vd på Sveriges Radio, skriver att det inte finns något EU-direktiv som public service måste följa. TV4:s Gunnar Gidefeldt svarar att SR:s inställning är “oroväckande”.

Dagens Samhälle stänger ned webben i väntan på en ny satsning som ska “stärka affären”. “Vi är inte i webbpubliceringsbranschen” kommenterar chefredaktören Mats Edman.
Dagens Nyheter går med vinst och förbättrar resultatet kraftigt, mycket tack vare uppsägningar.
Fler och fler tittar på tv i mobilen visar ny studie. Sydsvenskan har jobbat med att öka annonsförsäljningen för sin webb-tv-satsning.
Bonniers nya magasin Style By med modebloggaren Elin Kling och journalisten Jonna Berg vid rodret har haft premiär på webben.

Annonsförsäljningen i svenska dagstidningar ökade kraftigt under 2010. Men trots det planerar mångra tidningshus neddragningar, tre av fyra dagspressföretag gör det, enligt en undersökning gjord av TU.
E-bokens segertåg fortsätter, nu säljer Amazon fler e-böcker än pocketböcker.
DN:s Ipad-app har laddats ned 26 000 gånger, berättar app-chefen Nils Öhman, hur frekventa och trogna läsarna är i övrigt berättar han dock inte. Mim Online går igenom säljsiffrorna för en del kända amerikanska tidningsappar.

SVT:s Uppdrag Granskning har grävt i Ikea och avslöjar att möbeljätten placerar pengar i skatteparadis. Granskningen har dock fått kritik, bland annat för att avslöjandena egentligen inte innehåller så mycket nytt.Joakim Jardenberg skriver. Ikea gick också självt ut med en kommentar, öppnade en chatt för frågor.
Ett bolag som inte var riktigt lika aktiva efter att ha fått kritik var Lindex, vars bristande jämställdhetsarbete gällande barnkläder kritiserades i ett blogginläggTV4 lyfte upp blogginlägget.

Sveriges Radio öppnar krypterad sajt för whistleblowers, Radioleaks.

Branschkonferensen Dagsvara har ägt rum. Caroline Thorén rapporterar från ett seminarium om bland annat erfarenheter från Storbritannien.

Annika Hamrud tycker svenska journalister myser med SD-ledaren Jimmy Åkesson.

I USA har innehållsmassproducenten Demand Media börsintroducerats och stigit så att bolaget är värt mer än New York Times. Demand Medias idé är att matematiskt analysera och räkna ut vad folk söker efter, och sedan producera stora mängder texter till låga arvoden för att möta det behovet, och i slutändan tjäna pengar på Googleannonser. Modellen har dock fått hård kritik.

New York Times jobbar vidare på sin planerade betalvägg. Mer om den i The Atlantic.

BBC Online planerar att friställa 360 personer i sin neddragning av webben, mycket beroende på den förhandsgranskning som andra medier gör av deras satsningar som nu införs i Sverige.

Linked In, karriärnätverket som kallats för Facebook för jobbet, ska börsintroduceras och ta in upp till 175 miljoner dollar i kapital för att expandera.

Lite personnytt: Martina Bonnier tar över Damernas Värld.
Lars Adaktusson, från TV8, och Johan Hallsenius, chefredaktör för Computer Sweden, blir pr-konsulter på Kreab. Daniel Bacelj ska leda Herencos digitala satsning.
Norra Skåne och Laholms Tidning får varsin chefredaktör och ansvarig utgivare, för att få behålla presstödet.
Margit Silberstein, politisk reporter och kommentator på Aktuellt, har börjat twittra aktivt.

Som avslutning, denna tidsbild från Mediesverige (inte helt färsk, men ändå), via The Victor Report:


23
Jan 11

Veckan som gick – Vecka 3

I ett smått febrigt tillstånd och med en mycket tveksam uppkoppling har jag efter bästa förmåga komponerat ett ganska kort veckobrevet för vecka 3.

 Vi börjar med Tunisien
Med det som kommit att kallas i Jasminrevolutionen och som vi nu i efterhand kan konstatera att västerländska medier varit hopplöst sena på bollen med.  Var det en revolution som skedde på grund av/tack vare sociala medier, eller var det en del av rapporteringen och inte en huvudaktör i själva händelserna? Nätet sägs i alla fall ha spelat roll. Dock var det så att det var de sociala medierna som var först med att sprida nyheterna kring vad som hände och de traditionella medierna låg efter. Den diskussionen har nog än så länge bara sett sin början och det verkar finnas olika svar och perspektiv. Som allt annat när det kommer till vad som egentligen hänt och varför.
 

Det som borde vara självklart när det kommer till hyfs och respekt kan kanske till och med snyggt sammanfattas i fyra korta ord, vilka för mig personligen är mycket vettiga. Hur gärna man vill kunna lämna detta område obevakat så är det helt enkelt så att man inte kan tillåta vad som helst. Vilken typ av regelverk man väljer är upp till var och en, men sanningen är att detta förekommer och måste hanteras på ett eller annat sätt. Hur?

För att stanna kvar i tyckandets och de sociala plattformarnas värld ett litet tag kan vi konstatera att Facebook dundrar på i fortsatt takt och var också huvudämnet i Staffan Heimerssons krönika i Aftonbladet i veckan där han deklarerar att det är ”trams med nacissistisk prägel”. Detta utlöser givetvis reaktioner och det skrivs långt och ifrågasättande kring liknelser och mötet mellan analoga och digitala värderingar och hur detta påverkar vår syn på gränser, vad som är privat och vad som är personligt.

Teleoperatörerna har också varit ämne för uppmärksamhet under veckan. Operatörerna reagerar mot populariteten hos IP-telefoni och tjänster som Skype, Tango och Vibr och inför begränsningar kring vad vi får och inte får göra med våra abbonnemang. Man kallar det för gratistelefoni, vilket starkt kan ifrågasättas eftersom vi faktiskt betalar dem för surfen. Lyssna och läs de goda argument och synpunkter på detta som framförs av Joakim Jardenberg, där du också hittar vidare länkar på ämnet.

Diskussion 
Lite blåsigt har det varit kring porren i Canal + vilket har fått journalistklubbens ombud på TV4 att lämna sina uppdrag i protest. Kanalen har alltså valt att ha kvar sina nattliga sändningar med hänvisning till lönsamheten. Ett beslut som delar koncernen eftersom det uppstår frågor kring om det verkligen ligger i enighet med kanalens profil. Debatten pågår för fullt på bland annat Newsmill där man kan läsa bland annar det här intressanta inlägget om vilka det faktiskt är som deltar i sagda debatt. 

Diskussionen som uppstått kring Primegate utvecklas vidare med ett resonemang kring källskydd och meddelarfrihet, samt kritik mot jämförelsen mellan läckande socialdemokrater och soldater som avslöjar övergrepp i Irak .  

Detta var också upp i debatten på Publicistklubben som den här veckan har diskuterat världen efter Wikileaks. En värld som är komplex och med en ny iställning till whistleblowers?

Lite blandat
Aftonbladet och SvD delar hus, vilket tydligen kan medföra mindre problem och oklarheter över var man får vistas och inte.

Heja, heja internet! Det största som hänt oss efter livet självt!

Resumé gör om och gör (förhoppningsvis) rätt gällande sin app.

Lars Ohly gillar Svd, om man bortser från ledarsidan.

Aftonbladet rapporteras nå rekordsiffror i sina digitala utgåvor, med mobilen som mest växande kanal. Men också med besöksrekordhemsidan under förra veckan.

Annorlunda inspiration i form av Jimmie Åkesson skrivs det om på inspirationssidan me&do, vilket i mina ögon visar på att man kan se möjligheter även i sådant som vid första anblick upplevs som enbart negativt. Olika åsikter kan utgöra inte bara förskräckelse och trötthet, utan också inspiration till att arbeta ännu mer för en rörelse i rätt riktning istället för i fel. Och sådant gillar jag

Tidningen Okej går i graven efter 30 år.  

P 3 guld. Robyn kröntes till kvällens drottning efter att hon kammat hem tre priser. 

Och till sist…
Att säga tack till sina läsare på det här viset är väl ett underbart initiativ!

Hoppas ni är friskare än jag och får en skön och avkopplande söndagskväll!
/Caroline


17
Jan 11

Gästblogg: Att koka soppa och kalla det journalistik

Detta inlägg av Lasse Edfast är ursprungligen publicerat i hans egen blogg.

Att koka soppa och kalla det journalistik

Jag är förmodligen vad den sociala mediesfären skulle kalla för lillgammal. 24 år liten och redan fast i de gamla tankesätten vad gäller journalistik. Tragiskt, jag som just börjat få några followers på Twitter. Jag som kunde blivit något.

Medierna i lördags handlade bland annat om nomineringen av en Flashback-tråd till Guldspaden. Det var Yasmine El Rafie och Carl Fridh Kleberg som den11 november nominerat tråden till priset, och förklarade varför på SR:s medieorm. Reaktionerna på nomineringen kom snabbt, både hos bloggareoch journalister (SSBD har fler länkar för den som vill, bland annat denna till Filters reportage om Flashback).

Förlåt, nu gjorde jag det igen. Gjorde en skillnad på journalister och bloggare. Några av er reagerade säkert redan innan ögat hoppat ner till detta stycke, kanske har jag redan tappat en läsare.

Men som sagt, jag är kvar i dåtidens journalistik. Jag har för många olästa poster i min RSS-läsare för att vara uppdaterad, för många bitar kvar i twitterkartongen för att se hur bilden ser ut i dag. Och ständigt är det någon som lägger dit nya. Sluta!

Nä, skojade bara. Sluta inte. Jag är ju inte alls någon bakåtsträvare. Jag vill bara inte slänga det gamla på tippen, redan halvfull av uttjänta tryckpressar. Att trycka ord på papper är kanske snart helt meningslöst, men kan det finnas en mening i att ha kvar begreppet ‘journalistik’? Kanske det. Ja, jag skulle till och med, på det ödmjukaste sätt, vilja drista mig till att värna det en smula här på min blogg.

Så tillbaka till guldspadenomineringen av flashbacktråden. En lysande nominering som inte minst uppmärksammat hur croud surfing kan användas, och som säkert genererat en hel del nya journalistanknytna användakonton på Flashback. Juryn får avgöra om tråden vinner eller inte, ska bli spännande. Jag skriver det här inlägget eftersom den efterföljande diskussionen fått journalismbegreppet att glida iväg ytterligare lite, liksom stympat och utspätt för att ingen ska känna saknad, eller skillnad, när det tillslut bara finns informationsteknologi kvar. “Är forumtråden journalistik?” har man frågat sig, och även fast det inte har presenterats något klart och väl underbyggt svar så är känslan ändå att det lutar mot ett “ja”.

Det är heller inte så konstigt. Det journalistiska hantverket har nedprioriterats alltför länge, och det som verkar ta mest skada är produktens form. Internet gör att funktionen som informationsbärare bibehålls – även då varje redaktions informationsproducerade minskas får läsaren veta vad som händer genom en mångfald av källor. Google och webbaserade sökverktyg gör att innehållet av framtagna uppgifter hålls uppe trots färre som gräver. Men formen, sättet att presentera det som luskats fram och som sedan ska masspridas ut, har inte alls kunnat hämta lika mycket ur det internet som gjort så mycket gott för journalistiken i övrigt.

Visst, vi har fått webb-TV, det vill säga en i de flesta fall lågkvalitativ produktion med, gissar jag, relativt få tittare. Och bildspel (tyvärr var tidningen tvungen att skära ner på sin fotoredaktion så det är lite ont om fotografer). Antagligen något mer också, kan inte komma på vad just nu bara. Med allt mindre tid att lägga på vad man nu vill producera blir det hur som helst lite mer utav ett fuskjobb, och i journalistbranchen har nödlösningar blivit standard. Jag pratar form alltså, inte innehåll.

Det här har till exempel journalistutbildningen vid Göteborgs Universitet , JMG, tagit fasta på och pratar nu så lite form det bara går. Förutom det allra mest grundläggande sägs ingenting om gestaltning eller berättande. Vi övas i att följa nyhetsmallen, och avråds från att testa något annat. Bland det första jag fick höra var att “redaktörer hatar när en ung journalist försvarar sin artikel med att ‘jag har min egna stil’.” Må så vara, men låt oss då få testa oss fram på universitetet för att hitta någonting utanför 1A som fungerar! Eller är formen faktiskt inte viktig?

Den som beteckar forumtråden på Flashback som journalistik kan inte lägga speciellt mycket vikt vid formen. En soppa av flera tusen inlägg är lika mycket journalistik som en doktorsavhandling på flera tusen sidor. Det ligger naturligtvis en hel del research och “journalistiskt arbete” bakom både tråden och avhandlingen, men journalistik är inte bara summan av inhämtad och förmedlad information. För trots att all information om rättsfallet fanns där var det bara några få som hade tid och ork att tillgodogöra sig den. Skulle jag lägga ut mina oklippta intervjuer tillsammans med ett gäng mötesprotokoll, anteckningslappar och rapporter hade nog de flesta tyckt att det saknats något, att mitt journalistiska arbete bara kommit halvvägs. Skulle det sändas i radio hade nog de flesta slagit av.

Jag håller med Yasmine om att journalister ofta placerar sig själva på ett elfenbenstorn, och att det är dags att komma ner.

Jag föreslår inte att vi ska placera journalistiken i en elfenbensbur, oåtkomlig för andra och för förändring.

Jag tycker bara att det finns ett värde i att kunna berätta allt det man fått reda på på ett begripligt och intressant sätt så att andra kan förstå, och jag har en känsla av att den hantverksmässiga kunskapen värdesätts allt lägre. Precis som Augustin Erba skriver på Medieormen finns en uppfattning att “journalistik är något man kan göra själv”. Naturligtvis finns det mycket vi kan göra själva – jag städade i går min garderob och hittade då bland annat en väst jag sytt själv för länge sedan – men någon gång för ett många tusen år sedan blev det ändå så att den som gjorde många skor tillslut blev så duktig på det att hon kunde ta betalt för dem, och på så vis slapp andra både sticka sig på den ovana skinnålen och frysa om fötterna i sina halvtaskiga skor. Sedan dess har vi delat upp våra sysslor i olika yrken; några blev till exempel fattiga krakar som överlevde genom att gå mellan gårdar och berätta historier. Det fanns såklart historier som berättades mellan vänner på alla gårdar, men berättarens historier var ändå alltid något extra.

Jag hoppas fler testar att sy sin egen väst för att sedan kunna uppskatta skräddarens skicklighet, och jag tycker fler journalister ska lära känna Flashback för att ta del av – och bli en del av – allt researcharbete som görs där.

Dessutom måste mediebolagen uppskatta en skicklig journalist, för om inte de tar vara på det journalistiska hantverket behöver det bli mycket mer ekonomiskt lönsamt att blogga för att det även i fortsättnignen ska finnas de som kan lägga all sin tid på de historier som måste berättas för många fler än deltagarna i en forumtråd.

/Lasse Edfast
Twitter: @lasseedfast


16
Jan 11

Vecka 2 2011

Jag börjar detta årets första veckosammanfattning med några länkar som rekapitulerar året vi lämnat bakom oss – 2010.

Det är Emanuel Karlsten som skapat topplistor om de största händelserna i den svenska bloggvärlden, på Facebook och Twitter och slutligen YouTube.
För en liten större utblick – spana in denna lista över händelser i den digitala världen.

Jag nöjer mig så, eftersom nutid är roligare än dåtid, och går över till veckans händelser. En bra inledning är Daniel Nordströms lördagskrönika om lustiga och olustiga bråk.

Han tar upp kulturbråket mellan Peter Englund och Björn Ranelid, ett gräl som började med att Ranelid sin vana trogen uttalade sig kritiskt mot Svenska Akademien varpå Englund skrev en kort men dräpande bloggpost. Något som får Lisa Magnusson att påstå att Englund ej är mogen att blogga. Jag kan inte se att detta debacle skulle ha med bloggande eller utsuddade gränser mellan privat/personligt att göra, det är knappast något nytt att akademiledamöter uttalar sig kritiskt om författarskap på olika sätt.
Jag tänker inte uppehålla mig vid denna lilla ankdammslek, men rekommenderar Alex Schulmans insiktslösa text om giganternas kamp.

Mer relevant för SSBD är upplagekriget mellan kvällstidningarna. När Expressen i veckan basunerade ut att de gått om Aftonbladet i antal läsare var det genast i full gång, inte minst på Twitter. Och precis som Nordström säger leder skrytet inte till något annat än att båda tappar i trovärdighet. Medievärldens Mikael Marklund reder ut det hela på ett föredömligt sätt.
Personligen tycker jag att det har varit intressant att följa diskussionen på Twitter, där även folk utanför branschen lagt sig i och bekräftar tesen att ingen jävel utom tidningarna själva bryr sig om läsarstatistik.
Vad de däremot bryr sig om är historier som denna. Det ska bli väldigt intressant om Helin på något sätt tänker bemöta detta eller om det som så ofta förr vid liknande situationer kommer att tigas ihjäl.
Relaterat är detta bråk om bildrättigheter som uppstod med anledning av bilderna på prinsessan Madeleine som publicerades i veckan. Också Medievärlden skriver.

Det tredje grälet som Daniel Nordström tar upp är det om huruvida Sundsvall ska ha rätt att kalla sig Norrlands huvudstad. Som varande Sundsvallsbo, född och uppvuxen i staden, orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket. Tycker att de flesta stadsslogans är mer eller mindre larviga och det är knappast de som får mig att besöka en viss stad på min semester. Tycker att Anders Rönmark skriver bra om saken – hela Norrland skrattar.

Det sista grälet som Nordström tar upp är det om vargjakten, och den har orsakat hätsk stämning på många håll. Dock kan jag ej uppbåda tillräckligt engagemang i den för att försöka finna den mest intressanta läsningen – ni får gärna tipsa i kommentarsfältet!
Intressant dock att Aftonbladet satsade på minutrapportering med Cover It Live i jaktens inledningsskede.

Det ska bli intressant att se hur Guldspadejuryn förhåller sig till nomineringen av den här Flashbacktråden när de ska dela ut årets guldspadar.
Vare sig de vinner eller inte ens slutnomineras är själva nomineringen vansinnigt intressant och jag hoppas att den ska skapa diskussion under längre tid framöver, och inte bara diskussion utan även handling hos redaktionerna runt om i landet. Varför skulle inte Flashback kunna vara en plattform för crowdsourcad journalistik initierad av journalister? Det enda verkliga abret jag ser är att Flashbackgrävarna när ett visst förakt mot journalister och därmed inte skulle vara så tjänstvilliga som förväntat.
Apropå medborgarjournalistik så har Rasmus Fleischer skrivit intressant om just det. Relaterat är de här siffrorna som visar att endast hälften av journalisterna i Sverige använder sociala medier som nyhetskälla. Jag kommer gärna till din redaktion och berättar hur man gör.

Den aktuella Flashbacktråden handlar om våldtäkterna i Bjästa, som senare uppmärksammades stort av Uppdrag Granskning som också vunnit priser för sitt utomordentliga jobb. Den enorma uppmärksamheten satte Bjästa på kartan, om än på ett sätt som är föga smickrande för orten vars namn fanns med som nyord när språkrådet publicerade sin nyordslista vid årsskiftet. Chefredaktören för Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland, Bjästafödde Jimmie Näslund, har en del invändningar. Också nyhetschefen Marcus Melinder har skrivit om att bjästa. (Marcus har också skrivit denna text om Flashbacknomineringen)
Läs också denna eminenta artikel från Filter, om just Flashback.

Journalisten plockade i veckan upp telefonsamtalet mellan Tidningen Ångermanlands reporter Tomas Izaias Englund och “fastighetskungen” Tomas Olsgården som var en snackis i slutet av förra året. Och om Journalisten kan så kan jag, har du missat så kan jag varmt rekommendera en lyssning på en av de mer bisarra intervjuerna jag någonsin hört.

Detta att USA begär ut uppgifter om twittrare som har med Wikileaks att göra är kanske inte så förvånande. Däremot kanske Twitters användarvillkor kan förvåna somliga som ej läser det finstilta när de registrerar sig på nya tjänster. Oscar Swartz skriver och länkar generöst. Rasmus Fleischer skriver relaterat.
Intressant läsning även på journalism.co.uk.

En annan wiki av helt annat slag, nämligen Wikipedia, firade igår födelsedag. Något som naturligtvis uppmärksammats såväl internationellt som i Sverige.
Clay Shirky skriver om ett oplanerat mirakel, Fleischer skriver om journalisters förhållande till Wikipedia, Sue Gardner om vikten av att försvara Wikipedia.
NRKBeta skriver om Wikipedias historia och funktioner.
I Stockholm firades i torsdags med kalas på Strand, här finns mingelbilder. Jag var inte där själv men det var Emanuel Karlsten, som skriver en brutal sågning av festen.

Så lite branschnytt i korthet:
Schibstedflytten är genomförd och SvD och Aftonbladet samsas nu i nya lokaler, enligt ryktet utan papperskorgar. Helin bloggar om flytten.
Axel Liffner-stipendiet som delas ut av Aftonbladet gick till Expressenskribenten Nils Schwartz.
Att trycka och distribuera nyheter på papper är en dyr historia – nu ännu dyrare.
Därför är det kanske lite extra glädjande att det verkar fungera att ta betalt för innehåll på nätet, åtminstone för Strömstads tidning.
Nya tidningen Feministiskt perspektiv tar också betalt, och har tills vidare skrotat planerna på papperstidning. Först var tanken att invänta de 1500 prenumeranter som krävs för att få presstöd, men tålamodet tröt.
Radiolyssnandet minskar, men fler lyssnar på Sveriges Radio.
Det går visst inte så bra för MySpace, och därmed inte heller för Murdoch.

Förra veckan var lanseringen av Facebook places i Sverige en stor nyhet. I helgen har Facebook messages, alltså deras nya mejlsystem, börjat rullas ut. Jag har inte fått den än, men det finns det andra som har.
Johan Ronnestam skriver och mer eller mindre varnar för tjänsten, men läs också kommentaren av Anton Johansson.
Det ryktas att Spotifys USA-lansering närmar sig.

Jag har inte missat händelserna i Tunisien, det har jag inte. Jag har följt utvecklingen, och fascinerats. Däremot inte haft tid att fördjupa mig som jag velat, vare sig i den traditionella rapporteringen eller i vad som sägs på nätet. Men häromkvällen fastnade jag i flödet på Twitter, jag kan varmt rekommendera det till den som vill försöka förstå och få en bredare bild av händelserna, och hänga med i realtid. Jag rekommenderar också att följa @ibnkafka som twittrar en del på svenska, samt @wedaddy och @TunisiaTrends.
Huffington post uppdaterar ständigt med massor av länkar.
Denna text i Guardian är också läsvärd, liksom Rasmus Flesichers sju tankar.

Övrigt högt och lågt:
Berättarministeriet – ett fantastiskt initiativ. Fråga dig själv vad du kan göra.
Piratpartiet har ny ledning, med Anna Troberg i spetsen.
Lisa Magnusson har ny blogg.
Veckans nyord är kuratera.
Andreas Ekström har låtit sina läsare rösta fram finaste kulturkoftan.
Elisabet Höglund skriver ännu en drapa baserad på okunskap om internet, och befarar att nätet ska deformera oss som människor.
Hon får svar på tal av bland andra Fredrik Wass och Daniel Nordström. Wass utvecklar sitt svar här.
Snacket om Twitterelitens vara eller inte vara drogs igång igen av den här bloggposten – Rör inte min Twitterelit.
Daniel Swedin skriver en riktigt bra text privatisering av biblioteken.
Själv har jag uttalat mig i SvD om gränserna mellan privat och offentligt och arbetsgivares möjligheter att ha koll på anställda.
Jag vill också varmt rekommendera den här gamla men nypublicerade intervjun med Per Oscarsson.
Veckans tidningsgroda kan vara denna där Expressen citerar @Jan_Guillou på Twitter som om han vore Jan Guillou, journalisten och författaren. Vilket såklart inte är fallet.

Som tur är är det okej att göra fel, ibland kan det bli klassiskt:

Med det lämnar jag över till Caroline Johansson som skriver nästa veckas sammanfattning.


Flattr this