November, 2010


28
Nov 10

Veckan som gick – Vecka 47

Snabbt veckobrev idag:

Johan Ronnestam har rockat på sin blogg på senaste. Här om sociala resurser för småföretagare och här en relevant och konstruktiv känga till storföretagen. Och förutspådde årets julklapp gjorde han också.

På tal om grymt bra mediebloggare – Björn Alberts skriver inte ofta, men när han väl gör det är det bra. Här om affärsutveckling för en digitaliserad marknad.

Om vad som hände när internet dog – via Björn Falkevik och Sweet Sunday Web Crunch.

Niclas Strandh påpekar att En köpfri dag faktiskt är ett feltänk. Apropå kommersialism så får Twitter passa sig vad gäller sponsrade tweets.

Var försiktig med Facebook-tävlingar, enligt Markus Welin. Se upp överhuvudtaget med lattjolajban i sociala medier – även om grunden är bra så blir det lätt fel. Som här när Webbstrategerna mer eller mindre köper 10 000 fans för bara 1 krona styck – även om pengar till välgörenhet är en bra sak.

Eller som här när det ska tävlas ut julstädning på Facebook.

Thomas Wassberg måste vara ett skönt intervjuobjekt.

Fast alla kampanjer hamnar i skuggan av att en retweet skickade en människa i arbetsläger.

Kan självmord smitta bland unga?

Jeanette Fors-André om SVT-jul i sociala medier.

Paul Ronge om efterspelet till boken Den motvillige monarken. Apropå monarker så var det här en rolig Norgehistoria om Twitter-experten som reggar sitt konto dagen efter anställningen.

De vann Stora journalistpriset. Årets förnyare heter Helena Bengtsson.

Jesper Åström med en komplett guide till de nya Facebook-grupperna.

Dödsstraffet firar 100 år – sorgligt.

Bädda in klipp från alla svenska kanaler.

Källskydd är en överlevnadsfråga.

Tailsweep listar Sveriges 1 000 största bloggar.

Intressant initiativ att hålla ögonen på – Håll Sverige fritt.

Se upp för dvärgar. Eller ännu hellre, busringare.

Nerd Life Deluxe kängar till:

Zadie Smith skriver om Facebook i en låååång artikel som idag publicerades översatt (och vad det verkar även lite nedkortad men ändå två uppslag lång) i DN Kultur. Såklart ej på nätet där. Dock att hon är en gubbe! Åh, redan från början hatar jag ju analyser om hur den och den generationen är – det pågår en liknande störig diskussion just nu angående SVT:s ethic fail Ung & Bortskämd – men förutom att Smith sysslar med löjeväckande generaliseringar finns även en del gapande hål mellan denna vaga empiri och tesen. Det är bara ridiculous om man på allvar tror att det är livet man ser.”

Uppdaterat: Zadie Smith-texten var visst publicerad på nätet http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/generation-facebook-fortjanar-nagot-battre-1.1214214 liksom all kulturdebatt och allt nätrelaterat alltid är.

15 skäl till varför Twitter är viktigt för nyhetsmedier.

9 av 10 betalar gärna för Ipad-innehåll. Men frågan är hur länge Apple kan bibehålla app-dominansen.

Kloka tankar om att föra samtal och samarbeten vidare – obereonde av plattform – av Gitta Wilén och Joakim Jardenberg.

Tänk på ett en enda liten bokstav kan göra skillnad (bild).

Isabella Löwengrip lanserar tidningen Egoboost. Bra namn tycker jag. Men hon och andra verkar ha haft lite strul med Spotlife?

Alex Bengtsson gör upp med Sverigedemokraterna. Och för er som missade Nikke Lindqvists historia om Sverigedemokraterna.de:

Watch live streaming video from disruptivemedia at livestream.com

Båstad kommu är ute på en cykeltur – de har satt en tidsgräns på användningen av “sociala medier”. Mynttelefoner nästa, eller? Om personalen slöar så är det ett problem med ledarskapet på plats och har väldigt lite eller inget med teknologi att göra.

Självmord som smittar på nätet, är ämnet. Men att ungdomar diskuterar om de här sakerna är väl inget nytt? Och det är väl bara bra att problematiken synliggörs? Sidospår: Jag kommer ursprungligen från Alnö utanför Sundsvall. Många tar självmord från den bron, det vet alla. Är det brons fel? Kommunen har i alla fall försökt lösa problematiken genom att klä bron i ett stängsel som är extremt svårt att klättra över…

Peter Sunde prisas för Flattr.

Vi har kommit en bit trots allt – ingen har väl missat viralen med de gamla inte-så-könsneutrala annonserna från förr?

Japanerna, de kan sina tech-grejer de:

Hatten av för Nordiska Muséet som inleder samarbete med Wikipedia.

Pepsi Refresh börjar bli gammal, men vad gäller kampanjer är den grym!

Alla har Facebook – utom chefen, rapporterar Internetworld.

Judith Wolst bra om kreativitet.

(SIME har jag tyvärr inte hunnit följa – hoppas kunna läsa/titta/lyssna ikapp på webben i veckan!)

Via Klaus-Peter Beiersdorf hittar jag skön en avslutningsvideo:


21
Nov 10

Veckan som gick – vecka 46

Inleder den här veckorapporten där förra veckan slutade – med Mona Sahlins avgång.
Staffan Dopping har skrivit om hur radion halkat efter och det var tidningarnas webbteve som dominerade den snabba rapporteringen. Thomas Mattsson har också bloggat om rapporteringen från Expressen, och konstaterar senare att det slogs rekord, vilket dock hade mer med Henemark än med Sahlin att göra. Expressen som liksom många andra skaffat iPhone till alla medarbetare.

Sveriges Radio har annars varit omtalade, dels på grund av Journalistik 3.0 – den interaktiva bok som Mats Svegfors och Cilla Benkö presenterade i veckan, och dels för att de utsågs till Sveriges bästa mediesajt, och Sveriges andra bästa sajt totalt, när Internet World presenterade sin 100-lista. Vann gjorde Halens.
DN.se blev bästa tidningssajt, och SVT blev bästa tevesajt. Heja Public Service!
Magnus Höij skriver en första summering efter festligheterna. Och för den vill ge sig iväg på en liten nostalgitripp – här om första vinnaren 1997.

Jag har tyvärr haft så fullt upp i veckan att jag inte hade möjlighet att närvara när Journalistik 3.0 lanserades i radiohuset, ej heller har jag hunnit läsa alla texter som skrivits på temat, men jag har läst Malin Cronas “Om man biter sig själv i svansen tillräckligt länge ömsar ormen skinn”. Måsteläsning! Håll också gärna koll på Lasse Edfast som skriver inifrån radiohuset i Göteborg, och Anna Loverus.
Farmor Gun har också skrivit bra utifrån sin roll helt utanför mediehusen.

Under veckan har dessutom konferensen SIME gått av stapeln.
Cassandra Mattsson har skrivit en bra sammanfattning. Mest uppmärksammat blev det faktum att juryn för SIME Awards består av arton personer varav 0 kvinnor. Pinsamt är bara förnamnet. Inte minst sedan det kommit till min kännedom att Annika Lidne redan förra året påpekade det hela och gav arrangörerna en lista på tänkbara kvinnor. Något som Micke Kazarnowicz också tagit fasta på och lyckades komma på sju kvinnor på fem minuter.
Vad de arton männen i juryn kom fram till? Samma som ifjol, då de utsåg Spotify till vinnare.

Axel Andén skriver om vikten av att inte lita blint på de besked man får från myndigheter och i det här fallet polisen. Fortsätt ligga på, fortsätt fråga, tills alla frågetecken är uträtade.

Facebook presenterade i veckan sin nya mejlfunktion. Här fem skäl till varför det inte kommer att slå ut andra eposttjänster. Niclas Strandh skriver utförligt om de nya funktionerna. Hos Skiften hittar jag två läsvärda texter, Inlåst på Facebook? och Facebooks potentiella konkurrens. Emanuel Karlsten skriver om epost-döden, säkerhetsexperter varnar för säkerhetsproblem. Google jobbar hårt för att inte tappa för mycket mark mot Facebook.
Facebook som för övrigt nyligen värderats till 282 miljarder kronor.
Facebook är förresten ingen social innovation, enligt Stefana Broadbent. Detta trots att hälften av den halva miljarden människor som finns på Facebook loggar in varenda dag.
Självklarheter kan tyckas, att lojaliteten till arbetsgivaren gäller naturligtvis också på internet. (kanske relaterat – om landsting och nya media)
Och apropå relationen till arbetsgivaren – här en blogg som behandlar relationen till potentiella arbetsgivare. Jag tror i och för sig på öppenhet och transparens, men tror att bloggaren i det här fallet förlorar mer än han vinner på att publicera alla nejtackmejl i bloggen. Vore jag han skulle jag istället använda bloggen för att visa vad jag kan och marknadsföra min kompetens.
Johan Staël von Holstein hävdar att den ryska maffian äger tio procent av Facebook och rasar mot deras ägande och kontroll över användarna samtidigt som han lanserar Mycube Vault.

Isabella Löwengrip aka Blondinbella hävdar bestämt att Twitter är för gamla gubbar, men jag ser allt oftare tendenser att det håller på att förändras. En intressant fråga är om yngre är bättre än äldre på sociala medier. Jag tror att yngre framförallt har ett annat förhållningssätt och inte tänker på eller använder begrepp som internet eller sociala medier. De är bara delar av en verklighet och de reflekterar inte ständigt över hur de använder medierna. Men att Facebook är en plats för medelålders Farmvillespelande damer, och att Twitter domineras av webbintresserade yrkesverksamma män och kvinnor, det utesluter inte att de yngre när de växer upp kommer att behärska kanalerna utan att använda uttrycket som sociala medier.
Nu släpper förresten Twitter ett analysverktyg som jag tror kommer att förenkla inte minst för alla dem som vill räkna på värdet av en tweet.
I Sverige har Carl Bildt börjat twittra på allvar.
Detta tål att upprepas – varför Twitter är bra och viktigt för mediaföretagen.
Den här sammanställningen tycker jag talar väldigt bra för sig själv. Twitter när det är som bäst.

Till veckan är äntligen dags – iPad släpps i Sverige, lagom till julhandeln. Samtidigt lanserar både Expressen och Svenska Dagbladet iPadappar. Thord Daniel Hedengren framför relevant kritik till SvD. Olle Lidbom recenserar Expressenappen här. Själv äger jag ingen iPad, och det här inlägget av Joakim Jardenberg fick mig att helt sluta sukta efter en. Också när jag läser kommentarerna inser jag att de främsta användningsområdena för iPad inte är dem jag har störst behov av. Då jag är en dålig radio/podcastlyssnare gör det mig ingenting att jag då missar möjligheten att få The Economist läst för mig i iPaden.

Mer läsvärt den gångna veckan:
Gäller datalagriningsdirektivet redan? Måsteläsning för alla journalister och mediechefer, signerad Kjell Häglund.
Anonymt näthat.
Hur många skribenter krävs för att skriva en artikel? Rolig läsarfråga till Expressen.
Linderborgs trygga famn. Om Aftonbladets Bonniergranskning, signerat Jonathan Leman.
Internet förändrar inte mediemakten. Anders Mildner har intervjuat Johan Ehrenberg.
Sanningen bakom laserturken. Journalistik, yes!
Suddig gräns mellan jobb och privatliv. Fredrik Wass lägger ut texten och gör det som vanligt bra.
80-talstema: 1983. Verkligen off topic, men Anders Mildner skriver så löjligt bra, denna gång om musik.
Diktatorreklam godkänd.
Barnrum har blivit ett sätt att leva. Den kanske bästa parodin på DN-artikeln om vindsvåningen.
Kan jag tubba dig att läsa det här? Bra puff för bra blogg som vill inspirera oss att återuppväcka gamla ord.
Afrikanskt mediehus med framtiden för sig. Anna Lindberg har varit i Kenya och ger oss en spännande inblick i en del av världen som vi sällan pratar om i mediasammanhang.

Så lite branschnytt:
Barometern ger ut sex nya lokaltidningar.
City Skåne startar nya editioner.
DN anlitar Doberman för att bygga om sajten.
Svenskans förlust förra året inte så stor som man först trodde.
Vinnarna i Stampen Media Challenge Nova Forum. Men varför sikte på 2020 och inte exempelvis 2012?
Radioapan lanserar ny sajt.
DN jagar Sveriges bästa politikreporter.
Tidningen Ångermanland och Allehanda.se startar realtidsgräv.
Mediebarn.se – en sajt för vuxna om barns medievanor.
TV4 söker ny tittarombudsman.
Frilansjournalisten Lars Pekka har polisanmälts för förtal, av en politiker.
Prisregn över Svenska Dagbladet.
Svenska reklammarknaden starkast i Norden.

Julian Assange har så slutligen häktats i sin frånvaro, misstänkt för bland annat våldtäkt. Det här är väldigt märkligt. Åklagaren Marianne Ny säger att “Bakgrunden är att han måste förhöras i utredningen och att han inte kunnat anträffas för att genomföra dessa förhör”, något som låter otroligt med tanke på att Julian Assange då han fortfarande vistades i Sverige själv uttryckte förvåning och besvikelse för att han ej förhörts eller kontaktats. Assange har överklagat häktningsbeslutet. Här finns en bra rekapitulering av soppan kring Assange.

Och så blev det slutligen som väntat grönt ljus för datalagringsdirektivet. HAX skriver kort och kärnfullt.

Det är förbryllande att medierna inte uppmärksammar och ifrågasätter hoten mot det fria nätet mer kraftfullt, samtidigt som jag själv tar på mig en del av skulden. Jag har inte gjort mycket för att lyfta de stora frågorna.
På temat läsvärt är Oscar Swartz, Ravenna och Falkvinge/Troberg. Jag är skyldig alla nätaktivister ett stort tack för att ni inte ger upp och fortsätter driva frågorna, men jag är fortfarande besviken på att Piratpartiet inte lyckats ge en tillräckligt seriös bild av sig själva och därmed själva bidragit till att flytta fokus från allvaret.
Symptomatiskt kanske att FRA-hjälten Camilla Lindberg skiljer sig från sitt parti.

Avslutningsvis några helt andra notiser:
Prins William har förlovat sig, något som orsakade massiva reaktioner på nätet.
Bloggaren Kissie möttes av en hel flock äggkastare när hon kom till Västerås.
Robert Birming lanserar en helt ny tjänst som ska hjälpa bloggare att hjälpa varandra att få fler läsare. Snurra.se.
Johnossi släpper album med serietidning, även i iPad.
After work på onsdag, där Nikke Lindqvist berättar allt om Sverigedemokraterna.de.
Klarar du JMG:s antagningsprov?
Slutligen kan jag inte låta bli att länka till det här, även om det upprör jantefascisterna. Mymlaneffekten.


Flattr this


14
Nov 10

Veckan som gick – vecka 45

Denna vecka har vågorna gått höga kring den Bonniergranskning som dragits igång av Aftonbladet, med Åsa Linderborg i spetsen.
Kritiken har förutom mot Linderborg själv riktats mot denna artikel skriven av Johannes Wahlström.
Kritikerna har varit många, kritiken ungefär densamma. Johan Wirfält skriver att Linderborg skjuter sig själv i foten.
Fredrik Strömberg har rasat på Twitter och litegrann i sin blogg. Mathias Gurestam på City använder ord som horribelt. Martin Schori menar att Aftonbladet kastar sten i glashus. Karin Olsson på Expressen kommenterar. Göran Greider tycker att DN ska sparka halva ledarredaktionen. Anders Mildner har en helt egen vinkel på granskningen av Bonniers. Hos Second Opinion finns mer att läsa.

Förra helgen var extremt nyhetstung i Skåne, med bland annat fotbollsseger och gripen laserman. Det var inte särskilt svårt att fylla Skånetidningarna.

Lasermannens gripande blev såklart stor nyhet i hela landet, och namnpubliceringsdebatten går vidare. Expressen var inte oväntat först med att avslöja identiteten på den gripne och senare häktade 38-åringen, och för en gångs skulle tycker jag att Mattssons argumentation är så ihålig att det ekar högt. Det är fullt möjligt att vara väldigt konkret i sin rapportering utan att publicera namn och levnadsöde för en misstänkt mördare. Mattssons trovärdighet ökar inte med den uppföljande bloggposten. Jan Helin förklarar Aftonbladets beslut att haka på med namnpublicering. Jag kan hålla med om att tidningarna inte ska ta överdriven hänsyn till polisutredningen när det fattar sina publiceringsbeslut, och där har Helin en poäng i att även om inte tidningarna publicerar så är den misstänktes identitet ändå känd via exempelvis Flashback.
Men detta är inte i sig ett incitament för traditionella medier att publicera. Möjligen tvärtom, utifrån att gammelmedia för att stå sig i konkurrensen mot medborgarjournalistiken måste jobba på högre trovärdighet och kvalitet, något man inte kan säga att rapporteringen om Malmöskytten bidragit till. Ulf Bjereld skriver bra om hur gränserna flyttas, Anne Lagercrantz förklarar varför TV4 valt att inte publicera den misstänktes namn. Andreas Kron skriver i tidningen Journalisten att han känner uppgivenhet, och Axel Andén skriver bra med länkar till fler tyckare. Ulrika Knutson skriver om hur utgivarna abdikerat.
Sist hoppas jag att ingen missat Fredrik Strages krönika om mördare och deras musiksmak.

Apropå Flashback – nyligen räddades en ung man till livet då han började tala på Flashback om att ta sitt liv, men fick andra forumdeltagare att gripa in. Det jag frågar mig är varför detta inte tycks ha något som helst nyhetsvärde, om det är så att medierna medvetet väljer de nyheter som kan svärta ner internet i allmänhet och Flashback i synnerhet. Nyheter24 har skrivit om det, men jag hittar inget på någon annan nyhetssajt?

Här en tankeväckande text om den nya journalistiken. Anders Mildner skriver om att var och en är sin egen Sverker.

Fredrik Wass skriver om Den tysta revolutionen, hur myndigheter delar med sig allt mer av sin information. Något inte minst för journalister att utnyttja och använda sig av. Myndigheterna ökar också sin närvaro i sociala medier, här några goda exempel.

Som en bokmässa fast för mediebranschen.

I onsdags dömdes en man av Hudiksvalls Tingsrätt för upphovsrättsbrott sedan han länkat från sin sajt till Canal+ direktsända matcher. En helt galen dom som jag skrivit mer om i Metro. Rasmus Fleischer skriver också bra. Detta är också rätt anmärkningsvärt, tycker jag, apropå upphovsrättbrott. Peter Sunde frågar sig också om misstänkta mördare har sin upphovsrätt kvar.
Kjell Häglund ger DN och Antipiratbyrån en smäll på fingrarna.

Grattis säger vi till SvD som firar tio år som tabloid. Lagom till jubiléet presenteras också Schibsteds resultat, siffror som ser väldigt bra ut. Den stora vinnaren är Aftonbladet, vars vd här avslöjar strategin för att dra in pengar på nätet. men det går bättre också för Svenska Dagbladet.

Expressen friades i förtalsmålet mot porrkungen Berth Milton. Det går dåligt för Playboy också…

Var tredje svensk har tänkt säga upp sitt fasta telefonabonnemang det närmaste året.

Medievärlden lade ner sin papperstidning för ett år sedan. Jag har svårt att se att det är något misslyckande, eller ett problem. Medievärlden är idag Sveriges bästa nyhetskanal för branschen, och jag finner i stort sett varenda notis som publiceras på sajten läsvärd, och läser också. Detta utan att behöva smutsa ner mina fingrar med trycksvärta. Blir också förvånad över Thelma Kimsjö som här saknar att “kunna läsa tidningen var som helst”. Jag brukade verkligen inte bära med mig tidningen överallt, däremot läser jag ofta i min iPhone, precis överallt.
Det här gillar jag, Medievärlden visar statistik, vad de skriver om och så en bunt siffror.

Jag älskar internet, men kanske finns områden där man inte helt ska förlita sig på det
Läs också gärna 40 people who changed the internet.
Delning i sociala nätverk smittar av sig positivt på intilliggande annonsörer.
DN kommer till iPad.
Facebook är stort. Större än vi riktigt kan förstå. Men att Drottning Elizabeth nu finns där är en tydlig signal.
Mindpark på engelska – ja varför inte? Bra idé tänker jag.
Hör du till dem som skrämdes ordentligt av firesheep? Nu finns medicinen i form av blacksheep.
Anders Ahlberg skriver om utgivaransvar och artikelkommentarer.
Köpa dator på Blocket? Läs det här först.
Elin Grelsson skriver väldigt bra om frilanslivet och social trygghet.
Som ett brev på posten (?) lanserar PP Pension ett nytt frilanspaket.
GP börjar ta betalt på nätet.
Wikileaks Julian Assange är nominerad till Times Person of the year.
Mer Wikileaks: Wikileaks har brutit militärens informationsmonopol. Och så har de registrerat bolag på Island.
Jardenberg tycker till om TU och mångfaldsarbetet, Anna Serner ger svar på tal.

SVTs program om curlingbarnen blev succé, också på nätet, men kan detta verkligen stämma, nog måste man ha förutsett folks reaktioner? Att en av föräldrarna anmäler SVT är stor humor. Jag tycker att Katerina Janouch sätter fingret på en viktig orsak till curlandet – nämligen samhällets krav och förväntningar. Här är det en av de bortskämda ungarna som säger ifrån. Unni Drougge skriver om de curlade föräldrarna.

Missa inte Oscar Swartz om datalagringsdirektivet. Sen läser du också Opassande.
Och så anmäler du dig väl till Morris Motorcycles Racing Team 2011?
Camilla Henemark ska ha tjänat en mindre hacka på att tala ut med Expressen, och nu vill också The Guardian ha hennes story.
Du glömmer väl inte källhänvisning när du använder material från Wikipedia? Så här undviker du att göra fel när du använder Wikipedia som källa.
Sveriges Radio toppar trovärdighetsligan, Newsmill ligger sämre till men är nöjda ändå. Mer siffror här.
Och Tove Meyer får fortsätta på SR trots kungaboken.
Leder för mycket statusuppdaterande till drogmissbruk?
De unga häckar mer på Facebook än på Youtube, detta till trots laddas 35 timmar film i minuten upp på videosajten.
Vad vill du veta om typografi?
Newsweek går ihop med The Daily Beast.

Sist idag: LÄS!
Kanske medan du lyssnar på Den motvillige monarklistan.


Flattr this


8
Nov 10

Veckan som gick – vecka 44

Börjar med att be om ursäkt för att denna veckosammanfattning är försenad, det beror både på mig och på Binero som haft stora problem under dagen. Med det sagt:

Kungen har stått i centrum denna vecka. Och PR-konsulterna. Diskussionen kring boken om Den motvillige monarken har i mångt och mycket blivit en metadebatt om hovets krishantering och journalister har intervjuat PR-konsulter och andra journalister.
Att en av medförfattarna till boken petats från sin projektanställning (eller fått andra arbetsuppgifter) hos SR har också orsakat en hel del protester från övriga medarbetare och den förklaring som Svegfors, Benkö och Löfdahl gett medarbetarna är minst sagt luddig;


“Sveriges Radios ledning tycker det är bra när medarbetare skriver böcker. Det utvecklar både den enskilde individen och företaget och det har vi genom åren sett ett antal exempel på. Det finns också rutiner för hur detta ska gå till. Varje medarbetare som avser att skriva en bok går igenom upplägget med sin chef och får ett godkännande. I de flesta fall är också personen tjänstledig eftersom det inte går att göra två jobb samtidigt. I överenskommelsen ligger också att om medarbetaren under sitt bokskrivande tar fram en nyhet så ska den först publiceras i Sveriges Radio.
Sveriges Radios ledning tycker att det är en angelägen uppgift att kritiskt granska kungahuset och vi ser inga problem med att bevaka den bok som nu publiceras. Senast imorse skedde detta på ett alldeles utomordentligt sätt i P1-morgon.
Det beslut som nu diskuteras både inom vårt eget företag och externt handlar i grunden om viktiga principfrågor i publicistisk verksamhet.
Vi ställer höga krav när det gäller inte bara medarbetarnas utan också företagets integritet. Om man är medarbetare i Sveriges Radio sätts generellt bestämda gränser för vad man kan göra vid sidan av. Tveksamhet ska aldrig behöva råda om vad som är Sveriges Radios journalistiska verksamhet och vad som ligger helt utom vårt ansvarsområde. Det ska heller inte behöva uppstå tveksamhet om de journalistiska krav som våra medarbetare förväntas leva upp till.
Står en Sveriges Radiomedarbetare som författare till en bok ställs ofrånkomligen frågan – internt och externt – hur innehållet förhåller sig till Sveriges Radio
Det beslut som nu diskuteras handlar främst om principer men också om en enskild medarbetare. Vi hoppas att alla har respekt för att vi som ledning inte kan och bör offentligt inom företaget diskutera enskildheter som rör medarbetare. Vi anser att personer som jobbar på Sveriges Radio ska känna sig trygga med att ledningen inte diskuterar deras agerande – det gäller chefer och det gäller andra medarbetare – vitt och brett.
Kärnan i den här historien är att vi har en medarbetare som står som författare till en bok med ett innehåll som genererar nyheter och debatt men som samtidigt har en viktig roll i en av Sveriges Radios redaktioner som ska kritisk, oberoendet och opartiskt skildra och granska detta innehåll med full trovärdighet. Här uppstår en kollision mellan två olika roller, två olika uppdrag, olika intressen. Dessa intressen är inte förenliga – det går inte att opartiskt och oberoende granska sitt eget verk. Det går inte att vara oberoende till något man skapat själv. Redaktionens och Sveriges Radios oberoende och trovärdighet skulle med denna uppenbara kollision alltså kunna ifrågasättas.
Därför får den här medarbetaren nu andra arbetsuppgifter, vid sida av det redaktionella arbetet, men hon är kvar på sin redaktion och har kvar sin tidsbegränsade anställning.
Mats, Cilla och Björn”

SR-medarbetaren Lasse Edfast ställer en rimlig fråga.

Presskonferensen – den mest besökta någonsin vid kungens älgjakt – blev ett fiasko av flera skäl. Dels fanns ingen täckning för dem som tänkt sända direkt, dels drog kungen efter att snabbt ha kläckt ur sig några klämkäcka kommentarer och avslutat med att vända blad. Fokus Anders Billing återger vad kungen egentligen sa.

Andreas Ekström har gjort en läsvärd intervju med förläggaren, som inte har någon stämning att vänta.
Guillou ger sig in i diskussionen och talar om en ny pressetik, och detta i Aftonbladet, en av de två tidningar som frossat mest i skvallret från boken, och äntligen kan skylla på någon annan, nämligen bokens författare och förlaget. Thomas Mattsson resonerar om rapporteringen om kungligheters privatliv. Medievärlden har talat med flera utgivare om hur de resonerar kring kungarapporteringen.
Att boken även på sikt kan påverka hur kungahuset bevakas är det nog ingen som tvivlar på.

Läsvärd är också John Chrispinsson på Brännpunkt, som menar att kungasakandalen är en fis i rymden i förhållande till forna kungars leverne och det skvaller som då härjade.
Statsvetaren Ulf Bjereld har skrivit två texter i ämnet som jag också varmt rekommenderar. Carl XVI Gustaf – teflonkungen? och Vad kan man skriva om kungens privatliv?
Rasmus Fleischer skriver intressant om vad han kallar pressetikens kris.

Slutligen har Johan Kellman Larsson samlat några av vad han anser vara de bästa Twitterkommentarerna i uppståndelsen kring boken.
Därmed lämnar vi kungen för den här veckan och går över till Twitter.

En fråga som ställs nästan dagligen, och som jag alltid får när jag föreläser, är hur många svenskar som är aktiva på Twitter. Ingen tycks kunna ge ett riktigt bra svar på den frågan, men så dök denna text upp, som gör gällande att ungefär 200.000 svenskar twittrar. Den är från i mars, men känns ändå rimlig utifrån att det i maj förra året påstods finnas 75.000 svenskar på Twitter, och åtminstone jag märker en ständig, om än inte lavinartad, ökning.

En annan fråga som fortfarande ställs är vad Twitter egentligen är, och vad det ska vara bra till. Senast i fredags föreläste jag för en redaktion där endast en av medarbetarna sade sig ha ett Twitter-konto. Andreas Ekström har skrivit en mycket bra text som undanröjer allt tvivel om huruvida Twitter är ett relevant verktyg för en journalist, eller för vem som helst som vill nätverka eller påverka. Också Kristina Alexandersson har skrivit om vad Twitter är.

På Twitter konverseras det friskt, och för den som inte alltid orkar hänga med har Resumé blivit snabba på att finna de små stormarna, som det här grälet mellan Paul Ronge och ett gäng “mediapersonligheter”. Och Dagens Media hoppade på. Joakim Jardenberg ställer en intressant fråga, som jag ändå tror saknar relevans, då ingen kan sägas ha upphovsrätt till en hel konversation. Från Twitter rekommenderas dock att aldrig använda skärmdumpar från Twitter utan att be inblandade personer om lov.

Apropå att påverka, och då inte enbart genom Twitter utan genom nätet i sin helhet, ledde det här blogginlägget, om en kvinna som förlorat allt i en brand men inte fick säga upp sitt Boxer-abonnemang till att Boxer kröp till korset. Inlägget retweetades flitigt under dagarna två, folk twittrade och raljerade om Boxer-Robert (som finns på Twitter med ett väldigt inaktivt konto)



Många twittrade och bloggade att de skulle säga upp sitt Boxer-abonnemang. Boxer pekades ut som omänskliga, och om man googlar på Boxer-Robert kommer det här inlägget upp på första sidan. Den här stormen hade kunnat lugnas något om Boxerrobert varit mer aktiv på Twitter, men den visar också med all önskvärd tydlighet att det intressanta är inte själva närvaron på nätet, utan att man uppträder sjyst mot sina kunder. Att vårda sitt varumärke är att erbjuda bra service, bland annat. Få lät sig imponeras av pudeln som Boxer gjorde, även om den var ärlig – skrämmande ärlig.
Hans Kullin samlar svenska företagskonton på Twitter.

Johanna Ögren skriver om en annan sida av Twitter – den privata. Om att dela stora händelser i livet.

Från Twitter kilar vi raskt över till Facebook, och börjar med en skärmdump:

Kanske inte helt sant men definitivt ingen dum jämförelse. På åttiotalet fanns inget fyllefilter för telefonen dock, något som nu finns till Facebook, framtaget av Deportivo. 300.000 tester ska ha gjorts sedan lanseringen förra tisdagen. Relaterat kan vara den här texten om Facebook-tabbarna man bör undvika.

Headweb öppnar videobutikFacebook, i samarbete med SF. Läs gärna Tommie Nordholms inlägg om tanke vs genomförande.

I Sverige väntar vi fortfarande på Facebook Places – samtidigt som H&M hör till pionjärerna när det gäller att använda tjänsten för marknadsföring och reklam. Även om inte Facebook Places finns tillgängligt kan också svenskar använda Foursquare och Gowalla, och SvD testar att använda Foursquare. Den som checkar in på en biograf i Stockholm får filmrecensioner från SvD.

Facebook ska dessutom ha funkat bra som opinionsinstitut i det amerikanska kongressvalet.

Från Facebook till död skog:
Papperstidningen spås vara utdöd i Sverige år 2025. I Storbritannien går det ännu fortare, enligt Ross Dawson. Kullin kommenterar, liksom Mikael Marklund. Personligen tror jag inte att papperstidningen kommer att dö ut, däremot att morgontidningen som vi känner den kommer att göra det. Den kommande generationen nyhetskonsumenter kommer inte att köpa konceptet använda tonvis med död skog, trycka nyheter på och köra hem till folks brevlådor när nyheterna redan är gårdagens och som man ej hinner läsa.
De få dagar om året man faktiskt har tid, så som i lördags, kom ingen tidning.
Inte bara tidningarna är hotade, utan också radion. Åtminstone minskar lyssnandet. Reklamradion står för det stora tappet.

Nomineringarna till Stora journalistpriset är nu klara. De nominerade är: Årets berättare, Årets avslöjande och Årets Förnyare. Medievärlden konstaterar att få tidningar finns med fanns de nominerade. Uppdrags Gransknings Den andra våldtäkten är nominerade, och har även friats i Granskningsnämnden. Jag brukar när jag föreläser använda SvD:s realtidsgräv som exempel på hur man kan crowdsourca journalistik, här skriver Fredric Karén mer.

Nomineringarna är också klara till Stora Kulturbloggpriset. Jag är nominerad på ett hörn med Dagens Spotifylista. Rösta kan man göra här.

Så några spridda skurar:
Fredrik Wass outar sitt flödesmissbruk. Anton Johansson hakar på.
Jardenberg skriver om UD-bloggen och hur tekniken påverkar tonen.
Precis allt om USA-valet.
Försov du dig förra måndagen? Du var inte ensam.
DN.se drog tillbaks en seriestripp om judarna på Bonniers. Wiman förklarar varför.
Måste också tipsa om bloggen Motionsfloden, som läser riksdagsmotionerna så att vi andra ska slippa.
Alla basister är inte mördare. Bra av Rasmus Fleischer, om den gripne “lasermannen” i Malmö. (PK diskuterar för övrigt Malmöskotten ikväll)
Sara Trus, reportern bakom Vindsvåningen med Teppanyakihällen, påminner oss alla om reportaget precis när vi börjat glömma.
Katarina Wennstam skriver om Skavlan och hans manliga gäster.
Oscar Sundell skriver om självmord och pressetik, och om att hänsynen till den sovande björnen inte längre är relevant eftersom björnen redan är vaken.
På Brännpunkt debatteras nätet och ungdomarna. Först skriver Christina Stielli och Sara Storm Stålhand att vuxna sviker, varpå Marcin de Kaminski och Elza Dunkels svarar.
Landsortstidningarna drar in pengar på nätet.
Bildt och Guillou immuna mot mediekritik?
Objektivitet finns inte, så sanningen fordrar äkta medborgarjournalistik. Läs Jeff Jarvis.
Det strular för Medievärlden på grund av märkliga regler kring utgivningsbevis.
En ddos-attack har slagit hårt mot internet i Burma.
Per Torberger vill vrida musten ur sociala medier.
Fredrik Wass igen – den här gången om ROI för sociala medier.
Jocke Jardenberg har varit i Egypten och med sig hem har han en del tankar, bland annat om bistånd. Missa heller inte harassmap.

Slutligen lite till synes obligatorisk rapportering om Assange och Wikileaks.
Julian Assange kräver skadestånd, för de anklagelser som riktats mot honom. Samtidigt meddelas att han byter Sverige (här han ej fått arbetstillstånd) för Schweiz. Och så försvarar han sitt beslut att lämna CNN-intervjun häromveckan.
Samtidigt tar en mängd journalister världen över ställning för Wikileaks.


Flattr this