Veckan som gick – Vecka 41

Ond bråd död, vad sägs om den inledningen av veckans brev?

Vi sörjer nog alla den unge man som dödades i strid under sluttampen av sin FN-tjänstgöring i Afghanistan. Inte så mycket att kommentera vad gäller den initiala medievinkeln – ett stort genomslag måste vara motiverat. Däremot blir det – ur ett medialt perspektiv – intressant blir att följa hur Försvarsmakten kommer att spinna det inträffade:

Det är världens äldsta spinn att säga att krigets förluster motiverar större militära insatser. Det är en märklig logik, om man tänker efter lite. Vi får se hur de officiella kommentarerna går. Troligen något i stil med att “detta får oss inte att avvika från vår linje”.

Den stora mediesnackisen har dock varit självmordet som direktsändes på Flashback. En person hetsades att ta livet av sig framför webbkameran. Sjukt, men jag hoppas att alla är överens om att informationsteknologin inte bär någon skuld i detta. Mobbmentaliteten är lika gammal som mänskligheten själv och bara för att det här blev synligt ska vi inte luras att tro att självmord är ett nytt fenomen. Webben synliggör otäckheterna och tvingar oss att se grundproblematiken i vitögat.

Vi måste komma ihåg att webben också räddar liv. Och att läsa Flashback som just Flashback.

Strongt att Jan Helin tar den här kommentarsväxlingen.

Några som undvek döden var ju de instängda chilenska gruvarbetarna. I slutändan en mediesnackis världen över med en hel del positiva efterföljder för de inblandade. Men vi får ta det försiktigt när vi raljerar över de positiva effekterna, som en webbkommentar ger uttryck för:

“Visst låter det som ett enkelt val att sitta fast i en gruva under några månader om man blev rik på det. Men om förutsättningarna var desamma och man endast lovades en 5% chans att räddas innan man svalt till döds skulle nog de flesta backa ur. Stämningen lär inte heller varit så mysig som det ges sken av. Vi får väl se när de riktiga berättelserna kommer.”

Sofia Mirjamsdotter var med i Uppdrag Granskning och kommenterar här en del av det som klipptes bort.

Mediehusen kämpar med intäkterna i vanlig ordning, men mediekonsumtionen ökar, liksom behovet av att få rätt information i rätt tid – på individnivå. Samtidigt ser vi hur video blir allt viktigare på webben – det är nog knappast en slump att Youtube är världens näst största sökmotor. Ur det perspektivet är det intressant att se att UNT anställer 11 journalister med ambitionen att bli ett lokalt CNN. Värt att hålla ögonen på detta – kommer fler lokaltidningar att satsa på lokal-tv? Och hur kommer webben in?

Jag tycker mig ändå se att många redaktioner har positiva saker att rapportera. Expressen blåser på om sig själva på ett helt mittuppslag, till exempel. Men är allmänintresset stort nog att det motiverar ett helt uppslag? Jag ställer frågan utan ifrågasättande underton – jag kan mycket väl tänka mig att läsarna blir lojalare om de känner att de inte är ensamma om att gilla tidningen.

Apropå: The top 25 US newspapers by website traffic

Ett dygn med nya TV4 Play.

Wikileaks får sina finanser blockerade.

Blågult – en farlig produkt.

Joakim Jardenberg tipsar om att de bästa strategierna för sociala medier kan kokas ned till en one-liner:

“We strive to incorporate online and social media channels into all [our] everyday operations.”

Mikael Pawlo med 20 tankar för entreprenörer.

Vad säljer i bokbranschen? Faktakalendern går bra. Är det ett resultat av att vårt traditionella läsande blir mer bite-sized?

Mona Sahlin kritiserar Per Schlingmanns nya roll som regeringens nye PR-spinndoktor, men Sylvia Nylin ställer sig frågan om hon inte borde fokuserat sig på att behålla varumärket Tomas Bodström. Jag håller med om att Bodström är en god kommunikatör (om än inte världens bästa författare) och en effektiv politiker (till alla oss nätälskande frihetsivrares stora förtret). Wordcrap tycker att Thomas Bodström är löjlig när han gnäller i Aftonbladet.

Som PR-konsult och kommunikationsrådgivare föraktar jag förstås alla försök att förringa och demonisera PR-funktionen. Fasiken, det är väl bara bra ur demokratiskt perspektiv med en regering som satsar på att kommunicera väl?

Opassande-Emma ställer sig frågan om vad de politiska bloggarna egentligen tillför.

En ståuppare kör en show som heter “En negers uppväxt” vilket väcker reaktioner. Jösses, vad vi är politiskt korrekta i Landet Falukorv… Apropå att inte vara politiskt korrekt så har Alex Schulman bestämt sig för att börja blogga igen. Skräll? Knappast, men säkert värt att hålla ett öga på.

Unga journalister mår dåligt.

Quickresponse heter en mediekritiksajt som granskar invandrarfrågor i nyhetsmedierna. En sorts nischad Second Opinion. Behöver Second Opinion skapa nischade satelliter eller rent av tidsbestämda campaign editions av sin sajt för att behålla sin ställning? PON-fällda artiklar lever förresten kvar på nätet, rapporterar Second Opinion.

Kreativitetsforskaren Evelina Wahlqvist har blivit utnämnd till Årets kommunikatör av Marknadsföreningen i Göteborg.

Själv sitter jag just nu på TV4Nyheterna Stockholms lokalredaktion och skriver veckobrevet eftersom jag håller fästmön @JournalistLisah sällskap medan hon förbereder uppföljningen på hennes uppmärksammade scoop om att bromsarna på SL-tågen inte fungerar som de ska. SSBD:aren Per-Ola Mjömark glider förbi och delar det underbara uttrycket “Printosaurus Rex”. Och nej, jag tänker inte avslöja vem vi talade om…

Trams på Facebook är viktigare än i vi tror. Så det så.

5 tips på hur du bäst annonserar i Ipad.

Intressant kommentarsväxling om Loopia mellan Jonathan Sulo och Daniel Norman.

Spännande diskussion om namnpublicering av en fotbollsspelare via Thomas Mattsson.

Joakim Jardenberg ger svar på tal när Dagens Media ställer frågor.

Själv har jag skrivit en bloggpost om 10 saker företagsbloggar kan lära från PR-fenomenet Blondinbella som uppmärksammades av Isabella Löwengrip själv.

Apropå PR-fenomen – vill du bli en rockstar på den sociala webben? Peter Rosdahl har tipsenFör varför inte? Allt fler läser bloggar.

Den bostadsporriga och överraskande DN-artikeln (intressant med nästan lika många blogglänkar som kommentarer) har vi ju alla skrattat åt ett par gånger redan. Nedan en högläsning om Sveriges mest kända vindsvåning:

Stadsmissionen spoofar DN-artikeln Vindsvåning är ett sätt att leva. Smart och effektfullt, hittad via Inte igen.

Eller är det undervattenshus som gäller?

Keanu Reeves har i alla fall sett lite ledsen ut på sistone. Det har många tagit fasta på i en märklig internet meme som fått bra fart:

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(67%) (33%) (0%) (0%)
3 buttar