Veckan som gick – vecka 18

Vi börjar med Magnus Bråth som har skrivit en tänkvärd postning med rubriken Bloggare är inte små tidningar. Läs den. Och läs Per Torbergers personliga reflektion om livet som entreprenör och frilansare. Om jag bara fick läsa två postningar den här veckan skulle jag välja dessa två! (Som bubblare kastar jag även upp Fredrik Stenbecks Triad of the internet och Johan Ronnestams The 10 commandments of future brands.)

Badlands Hyena leker lite med då-slipper-vi-växla-pengar-argumentet i EMU-debatten (i den mån den lever fortfarande). Vi geeks förnekar annars blint att Moores lag verkligen skulle vara död. Vi kanske kan sänka blodtrycket genom att läsa RSS utan stress?

Och så frågar folket, alltså. Ett initiativ att hålla koll på.

Brit Stakston har släppt Politik 2.0 och medverkar gör flera profiler inom sociala medier tillsammans med flera av de politiker som varit synliga i den digitala konversationen på webben. Bland annat Joakim Jardenberg tackar och länkar:

“Ett stort tack till Brit Stakston och Beijbom books för att de rodde iland Politik 2.0 (adlibris eller bokus). Boken är fin, den är välbehövlig och den kommer att göra skillnad. Stort tack också för ett grymt lanseringsmingel. Tajt, trångt och ingen som helst tvekan om att alla var där! Ni rockar.”

Niclas Strandhs råtext hittade jag här!

Gunilla Herlitz utsågs till årets branschpersonlighet. Jag hejade förstås på Sofia Mirjamsdotter som ju nominerats. Men jag hade blivit överraskad om hon faktiskt hade vunnit. Dels blev hon ju inte inbjuden till eventet(?), dels är ju sociala medier inom journalistiken på sina håll en oönskad bastard. Mina tankar om Gunilla Herlitz som val? Jag intervjuade henne för en uppsats när hon just tagit över efter Hasse Olsson på Dagens Industri och minns tydligt vår diskussion kring huruvida journalistik ska vara det människor vill klicka på ellerdet som allmänheten borde ha kännedom om. Hon slog mig som en klok, resonerande och handlingskraftig person.

NY Times + Facebook = Paying online readers? Eller som DN och SVD – ta varsin väg till pengarna? Eller varför inte satsa på chokl… kringtjänster?

Och vad du än gör – bjud på frukost! Men läs inte Johanna Sjödins postning enbart för avslutningsorden, utan för det orädda sätt som hon diskuterar sex på ett vuxet sätt, en diskurs som i övrigt känns som en tom lucka i det offentliga samtalet. Let’s talk about sex!

Mia Ankarvall skriver eftertänksamt om skolans och individens verkligheter i de sociala nätverkens era:

“Förhållandet mellan tingen och begreppen är minst lika viktiga som konstruktionen av desamma, likt trådar, eller kopplingarna som binder samman. Den figur som visar sig när man extraherar trådar och kopplingar är den kropp man ingår i, per funktion. När struktur möter metod händer något hos oss individer, och vi hittar vår placering och funktion.”

När jag läser Tommy K Johanssons Kommer Facebook att dö? får jag en distinkt flashback av det filosofiska konstaterandet i filmen Fight Club, att vi är alla döende; det är bara en fråga om att betrakta tidslinjen på tillräckligt långt avstånd. Vem vet, when all is said and done, så kanske det bara är Blocket som står när de andra har fallit? Till dess – dela, men dela ansvarsfullt, goddammit.

Sofia Mirjamsdotter lekte kändistwittrare i veckan. Det finns en del att ta med sig från experimentet och det kan förstås testa det förtroendekapital som Sofia över tiden har byggt upp, men det jag tycker är viktigt att titta extra på är att hon lägger ner mycket tid efter själva experimentet för att fånga upp feedback, prata med människor om deras reaktioner och att blogga om det efteråt, liksom för att vara delaktig i den kollektiva beskrivningen.

Någon kanske minns hur The Amazing Hanna gjorde sitt intåg på Twitter för några månader sedan? Utan att acceptera den ofta hyggliga kulturen på Twitter gick hon hårt åt både den ena och den andra. Och på kort tid har hon idag alltså 1643 följare utan att ha kultiverat någon närvaro under lång tid och utan att vara kändis. Vem som helst kan tycka att hennes approach gick stick i stäv med både det ena och det andra, men det gav ju henne en plats på kartan och en plattform. Inte för att antalet följare är rätt mätvärde, men jag hoppas ni förstår min poäng.

Mindre välkommet blev kanske Fredrick Federleys fejkade utspel, om någon minns?

Alldeles oavsett anser jag att organisationer gör det klokt i att inte ge sig på experiment av det här slaget. Jag har till exempel varit kritisk mot att Skattebetalarna hittar på en fejkad “motståndare” i Mats Roslin, en karaktär som de förser med både Facebook- och Twitterkonto kombinerat med annonser i dagspressen. Tips: Lämna de avancerade strategierna och experimenten åt social media naturals som Sofia Mirjamsdotter, Hanna Johansson och Fredrick Federley.

Apropå förtroenden så ser förtroendet för Yrsa Stenius ut att fortsätta minska:

“Den senaste tiden har pressombudsmannen Yrsa Stenius kritiserats hårt. Men handlar det om några enstaka klandrade tidningar som slår ifrån sig – eller är kritiken mer spridd? Medierna har kollat – och det visar sig att det finns ett minskat förtroende på de flesta av de stora dagstidningarna.”

Joakim Jardenberg rör om i grytan och föreslår att vi inför engelska som modersmål. Som ofta hos honom är det bra nivå på kommentarerna (eftersom han deltar i konversationerna själv = en hint till alla webbjournalister som inte svarar på webbkommentarer till egna artiklar).

Nujo är någon sorts Twitterportal ut mot journalisttweets, men jag tror de får jobba lite till med gränsnittet så det blir enklar att förstå hur sajten ska användas. Jag tipsar även på ämnet att ta hjälp av hashtaggen #jourtips. Det är en tagg för journalister i jakt på case. Några organisationer har försökt spamma genom att tagga sina pressmeddelanden med #jourtips, men jag, Per-Ola Mjömark och Mikko Viitala är lite “poliser” och säger till dessa företag vänligt men bestämt.

Urban Lindstedt skriver tänkvärt om Spotify och Facebook-integrationen:

“Med ett enkelt klick kunde se vänners, kollegors och bekantas spellistor och musikvanor på Spotify. Jag var tillbaka i pojkrummet där jag spelade upp senast inköpta vinylplattan för kompisarna. Musiken blev social igen. Helt plötsligt har både Facebook och Spotify fått en ny livsnerv. Lite pinsamt att alla kan se att jag lyssnat på melodifestivallåtar, men det är priset jag får betala för att se vad bloggaren Discobell lyssnar på hos Spotify.Nu ställs integriteten mot nyttan och glädjen av interagera med människor kring musik. Denna gång förlorade integriteten.”

Visste du förresten att du nu kan beställa Wikipedia-innehåll som tryckta böcker? Sådant här får mitt hjärta att bli varmt. De som läser det jag postar på webben kanske tror att jag är digitalevangelist, men faktum är att jag älskar pappersprassel och jag samlar på böcker. Jag är en stor magasinkonsument och tycker det är härligt att läsa på papper. Men jag älskar tanken om att vi alla och envar får möjligheten att publicera oss och läsa dem vi vill läsa ännu mer. Därför hoppades jag barnsligt mycket på Vulkan. Därför tycker jag att Sofia Mirjamsdotters projekt Daßlog Papier var spännande och därför köpte jag den fina boken från förra årets Sweden Social Web Camp. Och spana förresten in det coola projektet 48H Magazine!

Men tror jag på ovanstående? Det är en annan fråga. Ännu så länge står mitt hopp till en kombinerad program- och hårdvara som förverkligar min dröm om att ha en skrivare hemma som printar och binder ihop mina individuella exemplar av såväl morgontidningar som glossiga magasin. Sådan drömmare är jag!

En drömmare som tänker börja se upp med url-förkortare i framtiden, ty dessa problem kände inte jag till innan jardenberg.se tipsade om dem. (Nej, därmed inte sagt att jag tänker satsa på url-förlängare…)

Annars sätter Anders Mildner fingret på exakt den problematiska dimension som många företag och organisationer kämpar med att förhålla sig till i dag:

“Carl Bildts blogg är ett utmärkt exempel. En person på UD berättade en gång för mig att det första personalen där gör på morgonen, är att gå in på utrikesministerns blogg för att få reda på vad Carl Bildt håller på med. Och om utrikesministern på det här sättet löser upp både de interna och externa informationsplattformarna genom att kommunicera via wordpress istället för med UD:s brevpapper, ja, varför skulle då inte övriga anställda inom departementet kunna göra precis samma sak? Problemet är bara att vi då går in i en ny terräng, där vi ännu inte vet var det personliga slutar och det offentliga börjar, just eftersom de nya kommunikationsformerna i så hög grad bygger på den enskilda individens filtrering av vad som sker. Vi vet faktiskt inte ens med säkerhet hur vi ska betrakta Carl Bildts blogg.”

Jag tycker detta är ett bra exempel på att samtalen och frågeställningarna kring sociala medier i näringslivet och politiken håller på att mogna och därmed bli allt mer väsentliga än det gamla vanliga tugget om huruvida sociala medier spelar någon roll eller inte.

Hand upp den som gillar xkcd! Och den nya Did you know?-filmen:

Till sist en efterlysning: Vem är det som springer omkring och köper 3,5-tumsdisketter? Lägg pengarna på något fantastiskt udda och elektrifierande snabbt istället!

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(50%) (0%) (0%) (50%)
2 buttar
  • Emanuel

    Med bakgrund av vad du skrev om Hanna, på vilket sätt menar du att hon är en “social media natural”?

  • http://www.doktorspinn.se Jerry Silfwer

    @Emanuel – Jag menar mest att hon använde mediet kontrollerat för sina syften. Att vara provokativ är ju inte heller det en helt lätt konst.

    Sedan så gillar jag inte sättet hon gjorde det på. Men jag tvivlar inte en sekund på att Hanna verkligen fattar hur Twitter funkar!

  • http://www.doktorspinn.se Jerry Silfwer

    @Jerry Silfwer – Som ett förtydligande till den sista meningen – jag tror hon visste vad hon gjorde och hur kanalen skulle reagera.

    Men okej, att kalla henne för naturbegåvning på sociala medier kanske är att ta i. Det ska nog krävas mer än ett Twitter-stunt för det, det håller jag med om vid närmare eftertanke.

  • http://sixx.se/nextgen Fredrik Stenbeck

    Man tackar för omnämnandet “bubblare”. Kul att du uppskattade posten.

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 10 May, 2010 | jardenberg unedited

  • Pingback: Beta Alfa » Blog Archive » Noterat 2010-05-10

  • Pingback: MW-Tips: 2010-05-10

  • Pingback: Spinns Smurftips #PRofSweden — Doktor Spinn

  • http://miaankarvall.wordpress.com/ Mia Ankarvall

    Tackar för citering/länkning! :)

    Jag hittar mycket i den här posten som fastnat kvar i min tanke.. bla

    Har inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka i tex språkfrågan. Jardenberg har ju faktiskt rätt, rent logiskt, men så tar det emot att säga att vi ska prioritera om språk.. Frågan hakar i på så många plan så det tål att tänka på.

    Wikipedia i pappersformat, känns väl nästan som att det var en tidsfråga, och jag gillar tanken jättemycket. Ser spontant en lång rad användningsområden och möjligheter.

  • http://nujo.se Oscar

    Tack för länk och omnämning! Jag skall ta en funderare på gränssnittet (tips tas gärna mot)!

  • http://wwwcookpad.com Cook

    Har inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka i tex språkfrågan. Jardenberg har ju faktiskt rätt, rent logiskt, men så tar det emot att säga att vi ska prioritera om språk.. Frågan hakar i på så många plan så det tål att tänka på.
    +1