Veckan som gick – vecka 17

Jag börjar med en ursäkt för att det här veckobrevet är försenat. Ibland är söndagarna för korta helt enkelt.
Med det avklarat tänkte jag kasta mig in i den heta diskussionen som uppstod förra veckan efter Anna Serners och Fredrik Rogbergs debattartikel i Dagens Media, med den fantastiska fantasirubriken “Det våras för dagspressen”.

Jardenberg var först ut att kommentera. Egentligen räcker hans text, men fler har tyckt till på ungefär samma linje. Nämligen Svenåke Boström, Bo Hedin och Olle Lidbom.

Jardenberg meddelade också att han tänker begära Mindparks utträde ur TU.

Vad som slår mig – och det är inte första gången – är att så många tycks blunda för att vi lever i en revolution. (en revolution som heter internet)
En revolution som påverkar oss alla, både vad gäller samhällsstrukturer och på individnivå. Lokalt och globalt. En revolution som ställer väldigt många gamla sanningar på ända.

Det handlar inte om konjunkturer. Det handlar inte egentligen om nya kanaler. Det handlar om en genomgripande förändring av hur vi människor konsumerar och tar till oss information, som på sikt också påverkar våra relationer till varandra och vår syn på medier.
En fråga jag ställer ibland när jag föreläser och får frågan om “hur vi ska tjäna pengar” på nätet, är den om det verkligen är en naturlag att det ska finnas en yrkeskår som heter journalister, om det verkligen är givet att nyheter i framtiden kommer att vara möjliga att ta betalt för i någon som helst form.
Jag målar inte fan på väggen. Däremot försöker jag vara öppen för kommande förändringar, och utifrån den verklighet vi lever i försöka hitta vägar att gå. Vägar som inte alls behöver leda till räddningen för mediebranschen som vi känner den idag.

I revolutioner brukar huvuden flyga. Så är det. I en revolution brukar det vi känner till ibland jämnas med marken och ur askan föds något nytt. Det är det som håller på att hända.
Det gör såklart ont. Men är inte desto mindre oundvikligt, och jag tror att de som bäst överlever revolutionen är de som omfamnar den och inte står kvar till sist på barrikaderna för att försvara det gamla.

Det är mycket som kastas omkull, hur som helst. Mycket är det som omdefinieras. Vem är exempelvis journalist?
Och är det okej att journalister har politiker som Facebookvänner? Mitt svar på den frågan är tveklöst ja, om någon vill kan jag utveckla varför.

Fredrik Rogberg svarar på kritiken mot TU här.

Martin Jönsson skriver också väldigt bra:

“De tidningar som tappat mycket upplaga de senaste åren – eller decennierna – har inte gjort det på grund av att samma material finns på nätet. Nedgångskurvorna började långt innan nät- och bredbandspenetration tog fart. Sannolikt är det så att de som väljer bort papperstidningen i första hand gör det för att tidningen inte längre upplevs relevant. För att innehållet är för gammalt, för att det inte motsvarar behoven – eller för att det presenteras på ett sätt som inte lockar läsaren och inte utnyttjar papperstidningens fulla potential.”

En som lever med revolutionen och är en del av den är Ted Valentin. Förra veckan bloggade han på Internetworlds Loggenbloggen, kul att följa och väldigt talande om den revolution vi lever i, fast från entreprenörens håll. Ted har också sammanställt en lista över webbentreprenörer på Twitter.

Att det är valår är svårt att undgå, och som väntat diskuteras en hel del hur politiker använder sig av sociala medier.
Inte minst pratas det om huruvida Sverigedemokraterna är bra eller inte på internetnärvaro. Jag har tipsat förr om Nikke Lindqvist, och gör det igen, då han är den som har bäst koll på partiets framfart på internet.

Hans Kullin som genomfört sin femte undersökning av den svenska bloggvärlden har siffror gällande SD:s eventuella popularitet på internet.
En som på ett mycket gediget sätt tar hål på Sverigedemokraternas argument är Magnus Betnér. Del ett, del två och del tre.
Fantastiska texter av slaget jag undrar varför man så otroligt sällan får läsa i våra dagstidningar?

Att många socialdemokrater bloggar är inte en nyhet. Men det är inte samma sak som att sossarna är bäst på sociala medier, och jag blir väldigt häpen över Karin Petterssons artikel i Expressen där hon hävdar att partiet är störst på nätet och skryter över bloggnätverket som fått rätt hård kritik de senaste veckorna.
Vad gäller Mona Sahlins twittrande så hänvisar jag till den krönika jag skrev i Aftonbladet i höstas. Och tillägger att Sahlin för inte så länge sedan meddelade att hon “slutar twittra” för att satsa på Facebook.
(apropå Karin Pettersson så har Fokus “hört” att hon är hetaste kandidaten att efterträda Helle Klein på Aftonbladet. Med tanke på att Pettersson tidigare var chefredaktör på Fokus kan man tänka sig att det ligger viss sanning i ryktet.)
Läs gärna Simon Sundén om socialdemokrater på nätet.

I veckan fick också kommunpolitiker och tjänstemän riktlinjer för användande av sociala medier. Tummen upp! Mer i Kreafonbloggen.
Och vad gäller twittrande politiker är det här bra skrivet:

“Men det finns ingen plats för ryggradslösa kappvändare och hycklare på twitter, för allt är transparent och allt händer blixtsnabbt.”

Det har länge rått stor osäkerhet vad gäller antalet svenska twittrare, nu har Microsoft bringat lite klarhet i detta.
Tycker du att Twitter är förvirrande och obegripligt? Ta det lugnt, enligt Guy Kawasaki är du en idiot om du fattar grejen på en gång.

Mer politik: Aftonbladet satsar på att granska politikeruttalanden, med Lögndetektorn. Svenska Dagbladet lanserade nyss Faktakollen. Dagens Media skriver. (och här måste jag få irritera mig på att DM aldrig länkar när de skriver om andra…)
Men heja SvD och Aftonbladet, sån här journalistik tror jag på. Det gör Karl Sigfrid också.

Sociala medier i krig är något helt annat.

Binero har samlat länkar till bra bloggar och sajter för den som vill lära sig mer om internet.

Jag vill också passa på att slå ett slag för Kvalitetsbloggen på Expressen. Som svarar på frågor om precis allt som rör tidningen.

En stor och glad nyhet i veckan var nya Spotify. De sociala funktionerna som åtminstone jag väntat på sedan jag först fick Spotify är äntligen här.

Läs mer: Taggat, Emanuel Karlsten, Anders Mildner, Feber och inte minst Mikael Zackrisson.
Samtidigt finns en viss oro över Facebooks dominans och kontroll på nätanvändarna, nu också deras musiksmak.
Emanuel Karlsten har bra koll på utvecklingen på Facebook.

Mina listor finns här. Jerrys lite mer sofistikerade listor kan du lyssna på här.

Teve verkar hett, åtminstone om man kollar listan över dem som sökt tillstånd att sända i nya tevenät. Jag är skeptisk.
Däremot tror jag på webbteve. Som Alex Schulmans show, vad än man tycker om den.

En väldigt intressant dom fälldes i veckan, som gör klart att bloggare inte är ansvariga för de kommentarer som publiceras i en blogg, inte ens vid förhandsmoderering.

Johan Grafström på UR har skrivit en mycket intressant artikel i Medievärlden, om Public Service kontra marknadskrafterna.

Twingly har i veckan lanserat Mediebevakaren. Mer i Medievärlden.

Jan Helin skriver om pressetik i samband med Madeleinebevakningen. Och fortsätter här, Etik och smak är inte samma sak.
Kvällstidningsjournalistik är för övrigt alltid intressant att diskutera och tycka till om.
Och vad gäller kungahuset är det intressant att följa Ebba von Sydow, som här ger sin version av en kvällstidningsartikel.

Det är inte så svårt att räkna ut varför Murdoch väljer att inte längre öppet redovisa trafik till sina betalsajter.

Kristin Heinonen har skrivit begripligt om realtidswebben.

I torsdags kom Wikileaksgrundaren Julian Assange till Sverige. Planer finns på att starta ett Sverigekontor.
Assange var inbjuden av Grävande journalister, och tyvärr var det med kort varsel så publiken var gles när han talade på Åsö gymnasium på torsdagskvällen.
Här kan ni se en intervju med Assange.

Pelle Sten lämnar SvD till förmån för Inuse. Här hans bokslut från Svenskan.

Apropå ingenting särskilt vill jag tipsa om Gunilla Kinns blogg.

Oscar Swartz har skrivit mycket bra om varför politiker älskar barnporr.

Hyper Island startar utbildning för appmakare. Kul för den som vill jobba med att bygga mobilapplikationer, till iPhone bland annat. iPhone som alla älskar, utom Andreas Ekström:


“Alla de här sakerna, alla, utan undantag, är sådant man upptäcker på nylanserade prylar. Sådant man förväntar sig ska vara justerat och fixat inom ett år.
Men min iPhone är helt ny, av senaste modell. Och ändå full av barnsjukdomar.
Hur har Apple gått i land med det här och ändå lyckats framstå som innovatörer?”

Och så glömmer ni väl inte att det är Pressfrihetens dag idag?

Slutligen veckans absoluta måsteläsning: Häng med på möte med Obsolete Anonymous.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(100%) (0%) (0%) (0%)
1 butt
  • http://kwasbeb.wordpress.com/ Jack Werner

    Apropå Andreas Ekström så har han ju fått en del mothugg på det där, bl.a av undertecknad.

  • Pingback: Smurftips #PRofSweden — Doktor Spinn

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 4 May, 2010 | jardenberg unedited

  • http://mikaelf.com/blog mikaelf

    Tack för ännu en riktigt bra veckosammanfattning!

  • Pingback: Beta Alfa » Blog Archive » Noterat 2010-05-05

  • Pingback: hittat på nätet – 05 May 2010 | kajaknördar

  • http://liljeros.wordpress.com/ Liljeros

    Jag får ofta ett rosa skimmer framför mig när jag läser texter utmejslade från ideologiska sanningsägare i mediebranschen. Samtidigt när man beivrar mångfald, dialog och transparens har det skapats en kompakt vision om hur det kommer att bli i framtiden. Jag får alltid gåshud när denna religiösa sekterism börjar forma sig kring nya fenomen.

    Floskel som “Internet är en plats, inte en kanal” pekar just på hur stelt man ser på Internet när det väl kommer till kritan. Internet är egentligen ingenting, utan människors handlingar i det är nåt. Om människor använder Internet för att socialisera med andra så gör de det. Om en del använder det som en kanal för att publicera så gör de det. Om andra bara använder det för att ta till sig information utan att dela själva så gör de det. Det är just friheten att göra vad man vill med Internet som är själva grejen.

    Med tanke på hur otroligt dåligt bevandrade många yngre är idag vad det gäller datorer i allmänhet och Internet i synnerhet så lär det ta många, många år till den revolution som det predikas och frälsas om kommer. Det är förvånansvärt vad otroligt konservativa dessa yngre generationer är i förhållande till livet fastän de suttit med MSN, Facebook och MySpace under hela sin uppväxt. Jag vet dessutom inte hur många yngre studenter jag ideligen fått visa vad en filändelse är, att det finns ett spamfilter på emailrersurserna där ‘fel’ mail fastnar ibland, hur man söker en fil på sin egen dator (“va, ligger skrivbordet i utforskaren?”) hur man gör säkerhetsinställningar på FB, hur man söker på Google eller att annan färg i texten tyder på en länk. Värst är att denna okunskap är allra mest vanlig hos tjejer, det är extra tråkigt.

    Även medieforskare har tappat den optimistiska tron på Internet där bloggarna skulle revolutionera direktdemokratin hos folket: “Man sitter mest och hänger på modebloggar” som en forskare sa på ett seminarium där jag försökte försvara Internets roll som en ny demokratifunktion.

    Och dialog. Dialog är ingenting man uppnår på nätet. Tror man det så har man faktiskt ingen som helst aning vad dialog är. En dialog kräver för det första att alla kroppsliga sinnen är närvarande. Allt som förs här t.ex. är diskussioner och debatter vilket speglar vårt samhälle i väst i allmänhet, det ändrar vi inte bara för att vi sitter på Internet. Är har du lite om dialog: http://en.wikipedia.org/wiki/Bohm_Dialogue

    Sluta med dessa blåögda tramsvisoner om att det ur aska föds något nytt och en värld utan journalister och resonera istället kring rationella argument om hur Internet ser ut idag, vad det de facto har skapat till idag och hur vi skall hantera det NU men framför allt de inskränkningar som statsmakterna vill införa.

    Visioner och profetior är lättsålda, jag vet. Människor har i alla tider lyssnat på sina profeter och frälsare men det leder bara till tillfälliga glada tillrop och senare hånflin när man tittar på det i backspegeln.

    Tänk på att det är vi människor som har skapat den här världen och som den ter sig, det finns en anledning att den ser ut som den gör! En genomgripande förändring av människans natur kommer inte som en revolution utan som en långsam inkrementell förändringsprocess under säkerligen tresiffriga år, OM den kommer. Om Internet är en del av detta vet ingen, bara de som lever om ett par hundra år.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Liljeros – För det första vill jag bara säga att jag brukar använda ett gäng olika metaforer för vad internet är, och inte utan att komma till precis det du säger – att det är människorna som använder det, och att det är användarna som gör det till vad det är. Att varje person skapar “sitt eget” internet.

    Sen vad gäller ungas kunskaper om datorer och internet, det du säger där är ungefär samma sak som att säga att man måste veta hur en motor funkar för att köra bil, eller ha koll på bildrör för att kunna titta på teve.

    Revolutionen jag talar om handlar inte om att alla plötsligt blir jävligt teknikintresserade och lär sig meka med saker, det handlar om hur vi använder tekniken. Och jo jag tror att internet revolutionerar hela samhället, globalt och lokalt.
    Precis som bilen gjorde en gång i tiden.
    Trots att de flesta inte fattar nånting när de öppnar en motorhuv, lika lite som jag vet skillnaden mellan alla filändelser.

    Och jo, jag tror att det kommer att gå fortare än tvåhundra år.

  • http://liljeros.wordpress.com/ Liljeros

    Kunskap om säkerhetsinställningar på Facebook eller hur man söker på Google handlar snarare om att lära sig köra bil, jag menade inte man skulle lära sig att återställa borttagna filer eller byta grafikkort.

    “Revolutionen jag talar om handlar inte om att alla plötsligt blir jävligt teknikintresserade och lär sig meka med saker, det handlar om hur vi använder tekniken.”

    Var har jag påstått detta??? Du tolkar min text på det mest märkliga sätt. Men fortsätt du att tro på detta, det är väl bättre än att bli frireligiös eller nåt. Det hade dock varit mer relevant om det hade haft mer substans.