Comments on: Vad är receptet?

By: Veckan som gick – vecka 16 « Same Same But Different

Veckan som gick – vecka 16 « Same Same But Different — Sun, 25 Apr 2010 23:40:13 +0000

[...] behöver tolerera det som är så svårt att tolerera (läs upprinnelsen i DN). Ola Henriksson har i en gästblogg svarat på Mikael Zackrissons En svindlande tanke. Jag har teoretiserat om accelerationen och dess [...]

By: Inlägg som berör – 100423 « Nattens bibliotek

Inlägg som berör – 100423 « Nattens bibliotek — Fri, 23 Apr 2010 04:03:49 +0000

[...] SvD utvecklingschef gästbloggar på SSBD och talar insiktsfullt om svårigheterna med att integrera webben i redaktionsarbetet på en tidning. Man måste vara utrustad med både tålamod och envishet om man ska klara att år ut och år in bli motarbetad i det tysta av människor som inte ens förstår att de just motarbetar. [...]

By: Jonas Kanje

Jonas Kanje — Thu, 22 Apr 2010 22:37:58 +0000

Jag försöker och har försökt under de senaste åren att hålla mig uppdaterad, att hänga med i det som brukar kallas web 2.0 inklusive uppdateringar. Det går hyggligt, men inte fantastiskt, om jag få säga det själv. Samtidigt jobbar jag på en daglig papperstidning som av olika anledningar (här skulle det bli långrandigt, så vi hoppar det) håller en extremt låg webbprofil.
Utifrån den bakgrunden har jag några tankar kring din text.
• Först en generalisering: väldigt många av dem du kallar föregångare agerar och skriver som vore de frälsta. Mediefolk och journalister har i allmänhet jävligt svårt med frälsta människor och andra som anser att de har förstått den enda sanningen.
Formuleringar av typen ”de om inte har förstått” rymmer en rejäl brist på ödmjukhet. Jag tror inte att det gynnar utvecklingen att titta sorgset på kollegorna, klappa dem på huvudet och farbroderligt säga till dem: ”Ta det lugnt, snart förstår du det jag, som är en föregångare, redan har förstått.”
Naturligtvis finns det ett antal verklighetsfrånvända reaktionärer som medvetet missuppfattar hela grejen med de sociala medierna och aldrig närmar sig självklarheter som vanliga bloggar och Facebook, men för de flesta andra tror jag skepticismen bottnar i något annat:
• Old style funkar fortfarande – också. Hur mycket någon än skulle vilja att det var annorlunda så är traditionella medier fortfarande otroligt starka och trendsättande. Och lästa, lyssnade på och tittade på. Min egen tidning har exempelvis ökat antalet läsare rejält och regelbundet i flera år.
Den sanningen är svår att få ihop med den andra sanningen som säger att det är på nätet det händer (för det är det ju – också).
Min slutsats av detta är utvecklingen måste gå långsamt, att det är bra att det finns folk som håller emot, som tvingar ”föregångarna” att bevisa sina teser, vässa sina argument och så vidare.
Klart att vi måste utvecklas, vara nyfikna, hänga med och förstå. Men vi får inte glömma bort att det vi redan gör i gammelmedia inte är stendött i dag och inte ser ut att vara det i morgon heller.

By: Frida Nilsson

Frida Nilsson — Mon, 19 Apr 2010 08:07:10 +0000

Hej,

Åh. Jag tror ibland rädslorna är större än okunskapen? Alltså rädslan inför att den kunskap man tror sig ha om sociala medier. Att det rör sig om något annat än det gör och avfärdas därmed. Samt rädslor inför funderingar om att det som skapas nätledes består i evighet, kan läsas av vemsomhelst och kan användas emot mig. Hur hittar man rätt avvägningar om mig, mitt och mitt mediala bidrag. Här får man pröva sig fram. Men det verkar anses hotfullt ännu. Dessa ickefärdiga recept på hur.

By: Ola Henriksson

Ola Henriksson — Mon, 19 Apr 2010 07:44:47 +0000

@Anna Lindberg - Ett recept på SvD har varit seminarier. Vi har nyligen bjudit in hela redaktionen till ett seminarium där Andreas Ekström berättade om sin bok Googlekoden. På SvD.se är ambitionen att varje månad ha ett seminarium på något "nytt" nättema ex twitter, trender på nätet.

By: Anna Lindberg

Anna Lindberg — Mon, 19 Apr 2010 07:34:17 +0000

Tack för mycket bra, tänkvärt inlägg. Ödmjukheten i anslaget är uppfriskande. Själv slits jag dagligen i klyftan mellan det gamla och det nya, en klyfta som ibland känns oöverstiglig. Och du har rätt att frustration inte leder någon vart.
Jag skulle gärna vilja veta hur det är på andra medieföretag: finns det en öppen dialog och debatt om mediehusens nya villkor? Diskuteras det på redaktionerna? Eller sitter folk och mumlar på sina platser? Tar ledningarna tag i den frustration som föregångarna upplever? Eller förs diskussionen i samband med fräna workshops för att sedan självdö? Är väldigt nyfiken på hur det ser ut.
Återigen, stort tack.